Jag tror jag blir efter med hyran

Pengarna räcker inte

Vad ska jag göra?

Det är så tråkigt så jag måste bjuda hem mina vänner på en riktig fest. OK, det kostar, men det tröstar!

Vi ska äta gott och vi ska dricka gott och jag ska bjuda på allt! Jag lovar, för sån är jag!

Nej, nu ljög jag!

Men vad tyckte ni egentligen om saken. Bjuda på en riktig fest när pengar till hyran saknas. Tycker ni det var ansvarsfullt?

Ni svara självklart nej på den frågan.

Men en annan sak.

Ni vet sjukvård och hela landsting kostar pengar. Mycket pengar. Och aldrig vill det liksom räcka till. Sparbeting och inköpsstopp hör till vardagen. Stängda vårdavdelningar hör också till vardagen, speciellt under semestertider. Vakanta tjänster därför att lönerna inte är attraktiva. Vikarier tas in, men inte sällan fattas folk ändå. Tänk vad ett budgettillskott skulle kunna förändra!

Tänk då att ställa till fest!

Det gör man i Gävle konserthus för att fira landstingets 150-årsdag.

”De inbjudna är landstingspolitikerna, de ledande tjänstemännen, landshövdingen, länspolismästaren och flera mediechefer. Utöver att det blir middag, mingel och dans kommer gästerna att få lyssna till Gävle symfoniorkester. Kostnaden per person är 2 240 kronor om alla inbjudna tar med sig respektive”

Blir vården så mycket bättre för att dessa personer smörjer kråset?

Nu får ju faktiskt personalen också gå på fest, fast vid ett senare tillfälle och inte lika påkostat. Det är ju bra om fotfolket inte får chansen att ställa obehagliga frågor till de höga hönsen. Det är väl så det är tänkt.

”Landstingets drygt 6000 anställda får en eget firande senare i höst och de får nöja sig med en fest som kostar 1000 kronor per person. De får inte ta med sig någon respektive och festen har de sparat ihop till genom att avstå julmiddagar och julklappar de senaste två åren, skriver tidningen.”

Men det kostar och det är pengar som inte finns sägs det, när personalen kräver förbättringar i verksamheten, när personalen ifrågasätter nedskärningar. Källa.

Det är inte bara jag som är kritisk.

”Vän av ordning kan naturligtvis invända att det är över 7000 personer som jobbar inom landstinget, varför den festen förmodligen blir betydligt dyrare, än den för landshövdingen, länspolismästaren, högskolans rektor, näringslivsrepresentanter, mediechefer – och deras respektive.

Visst, så är det säkert. Men det är inte poängen. Landstinget är en politiskt styrd organisation som finansieras med våra skattepengar. För att få ut maximal effekt av varje krona, är det personalen som ska smörjas. Endast så kan de som ska göra ett vinstuttag på verksamheten få största utdelning – nämligen patienterna.

Varför inte en enda stor brakfest? Det vore förtjänstfullt om alla fick frottera sig med alla.

Nu säger Björn Brink (C), landstingsfullmäktiges ordförande till SVT:s Gävle-Dala att han och landstingsråd Eva Tjernström (S) kan tänka sig att även närvara på personalens jubileumsfest.

Ett talande uttalande.

Landstinget må fira 150 årsjubileum, men det är ungefär lika länge sedan som sköterskor och undersköterskor, barnmorskor och städerskor, sjukhustekniker och vaktmästare, laboratorieassistenter och ambulanssjukvårdare behövde niga och bocka när de fick lönekuvertet i sin hand. Eller tilltalades av chefer och direktörer.

Ett jubileum borde inte firas genom att befästa och manifestera gamla maktstrukturer.” Källa.

Jodå, det låter rimligt och rätt.  Men jag tror personalen i första hand vill se en generösare budget.

Vem skrev de kritiska raderna? Jo en liberal, vilket föranleder Skvitt fråga om den politiska hemvisten inte borde ifrågasättas.

---