USA-inblandning!
Publicerat: 19 april, 2013 Sparat under: Diktatur, Media, Politik, Politiska personer, USA, Världen | Tags: Aftonbladet blogg, aftonbladetblogg, ayatolla Khomeyni, cia, GAB, Henrique Capriles, Hugo Chávez, iran, Mossadeq, Nicolás Maduro, Sawak, säkerhetstjänst, usa, Venezuela Lämna en kommentarVenezuela
”Enligt det officiella resultatet vann Hugo Chávez arvtagare, Nicolás Maduro, en mycket knapp seger med 50,8 procent av rösterna mot utmanaren Henrique Capriles 49,0 procent. Sedan valresultatet kom har oppositionen anklagat regeringspartiet PSUV för valfusk.
…
Capriles sade samtidigt att han är redo till dialog med regeringen för att lösa krisen.
Capriles vägrar erkänna sig besegrad och har krävt att rösterna i söndagens presidentval ska räknas om.
Han har dessutom anklagat Maduro för att ligga bakom upploppen i ett försök att avleda uppmärksamheten från kraven som oppositionen ställer.” / SvD
”Chavistpartiet PSUV:s kandidat Nicolás Maduro har förklarats som segrare och ska avlägga presidenteden på fredag, men förloraren Henrique Capriles erkänner inte resultatet.
USA:s utrikesminister John Kerry sade på onsdagen att han stöder Capriles krav på omräkning. Det är oklart om USA kommer att erkänna Maduro.” / SvD
Det är ju som vanligt. USA blandar sig alltid i och försöker som vanligt stoppa regeringar som ställer sig på vanligt folks sida.
Alla militärdiktaturer i Latinamerika har tillkommit med USAs tillskyndan och planering och suttit kvar med USAs stöd. Och runt om i världen har USA gjort som i Latinamerika.
Eftersom det i år är 60 år sedan Irans demokratiskt valde och folkkäre premiärminister, Mosaddeq, störtades av USA och eftersom CIAs smutsiga spel den gången är bakgrunden till den islamska statens tillblivelse, samt för att USAs utrikesminister, Madeleine Albrigt, snuddade vid en offentlig ursäkt för kuppen 47 år senare, så vill jag beskriva helt kort hur den gick till.
Först: vad sa Albright? ”Eisenhowers regering ansåg att den agerade rättfärdigt utifrån strategiska skäl, men kuppen innebar uppenbarligen ett steg tillbaka för Irans politiska utveckling”. Diplomatiskt språk brukar var mer oklart än så.
Det finns ännu ett skäl att skriva om kuppen i Iran för 60 år sedan. Det ger nämligen en god inblick i hur USA via CIA styr världen.
Vad det handlade om, då som, var oljan. Det var britterna som hade skaffat sig kontrollen över Irans olja i början av 1900-talet genom ett avtal med den dåvarande shahn för nästan ingenting. Det skulle gälla i 60 år. Lejonparten av vinsterna gick till det brittiska bolaget Anglo-Iranian Oil Company. En mindre del av vinsten, 16%, fick Iran behålla. Folket levde i armod.
1951 valdes Mohammad Mossadeq till premiärminister och förstatligade då oljeindustrin, vilket gjorde britterna ursinniga och folk i Iran blev desto gladare eftersom de insåg att de fick del i rikedomen. Mossadeq stod på folkets sida, trots sin adliga börd.
Storbritannien förmådde inte utföra kuppen, men fick däremot USA att agera genom att spela på USAs kommunistskräck. Och då rullade maskineriet igång. I juni 1953 gav USAs president Eisenhower CIA klartecken att agera för att störta Mossadeq. Operationen döptes till Ajax och till chef för densamma utsågs agenten Kermit Roosevelt, som snabbt reste till Iran och arbetade under täcknamnet James Lockridge.
Britterna hade byggt upp flera underrättelsenätverk i Iran under årens lopp och dessa nätverk kunde nu Roosevelt använda sig av.
Först iscensatte han en veritabel smutskastningskampanj mot Mossadeq som betalades med dollar, som han aldrig behövde lida brist på. CIA betalade. På CIAs avlöningslista stod många inflytelserika personer, alltifrån vanliga journalister, nyhetskommentatorer, tidningsredaktioner och politiker. Enligt Richard Cottam, CIAs propaganda-man på plats, stod 80 % av Teherans press på CIAs avlöningslista.
Mossadeq beskylldes för att vara kommunist-kollaboratör, landsförrädare och en fanatiker.
Religiösa ledare hotades till livet om de protesterade mot Mossadeq av personer mitt i natten, vilka påstod sig vara iranska kommunister, men det var förstås CIA-agenter. På så sätt började religiösa ledare vända Mossadeq ryggen. Och detta spred de till människorna i moskéerna.
Med dollarprassel uppmuntrades inte minst fattigt folk, men även studenter att gå ut på gatorna och demonstrera sitt ”missnöje” mot Mossadeq.
Nästa steg fick tas av shahen, som övertalades att underteckna ett kungligt dekret som fråntog Mossadeq posten som premiärminister. Ett sådant dekret stred mot konstitutionen, men fick kuppen att ge sken av att vara legitim. I ett annat dekret utsåg shahen general Fazlollah Zahedi till Irans nya premiärminister.
Som ny premiärminister tänkte sig Roosevelt en pensionerad general, Fazlollah Zahedi. Han ställde upp när han fick över 100.000 dollar för sin medverkan. Och shahen som var nervös för risken att kuppen misslyckades skickade CIA till Kaspiska havet där han hade sommarresidens.
Planen var nu att Mossadeq skulle gripas tillsammans med general Riah, arméns överbefälhavare, av soldater anförda av överste Nematollah Nasiri och. När Nasiri kom till Riah hade han gett sig av. Då fortsatte de till Mossadeq, men inte heller honom fick de tag i. Kuppförsöket misslyckades.
Kermit Roosevelt var ovetande om att kuppförsöket hade misslyckats när han vaknade på morgonen och slog på radion. Först hörde han militärmusik och därefter hörde han Mossadeq tala. Shahen blev byxis och flög till Bagdad i Irak. Iranska säkerhetsstyrkor började jaga kuppmakarna i en intensiv klappjakt på främst general Zahedi. Roosevelt tog sin tillflykt till den amerikanska ambassaden, där han rapporterade att han fortfarande hade en chans att genomföra kuppen.
Redan samma dag, 16 augusti, sökte Roosevelt upp Zahedi och frågade om han ville göra ett nytt försök, vilket han hade allt att vinna på i rådande situation.
Via sitt nätverk fortsatte Roosevelt att sprida rykten och lögner om Mossadeq i syfte att påverka opinionen och uppvigla folk. Tidningarna skrev att Mossadeq försökt att störta shahen, vilket hade misslyckats tack vare patriotiska officerare. Och Roosevelt fick folk att gå ut på gatorna och ställa till kaos. Kända bråkmakare såsom en fruktad gängledare och brottare, Shaban Jafari (av många kallad ”den hjärndöde” och belönades efteråt med en Cadillac), betalades för att misshandla folk, skjuta mot moskéer, krossa fönsterrutor och gapa, skräna och hota, samt utge sig för att stödja Mossadeq. Avsikten var att shahens anhängare skulle ”återerövra” gatorna och ordningen, samt ”rädda landet” från Mossadeq.
Gatuvåldet eskalerade och efter två dagars bärsärkagång på Teherans gator stod staden i brand. Och vandalerna ropade ut sitt stöd till Mossadeq, varmed de fick Mossadeq-anhängare att gå ut och förena sig med våldsverkarna, som bland annat rev omkull en stor staty föreställande shahens far Reza.
Mossadeq själv ville inte sätta in armén mot sitt eget folk och det var ett misstag, liksom att han uppmanade sina anhängare att gå hem. Därmed var det bara CIAs huliganer kvar på gatorna. Den 19 augusti mobiliserades shahens trogna anhängare som på gatorna skanderade ”Leve shahen, död åt Mossadeq!”
När Mossadeq till slut beordrade generalen, rojalisten och nära vännen till Zahedi, Mohammad Daftary, att stoppa kravallerna bytte han sida. Strider utbröt mellan regeringstrogna trupper och kuppmakarna och alltsammans slutade med att Mossadeq greps och sattes i husarrest. Hans eget parti, Nationella fronten, och kommunistpartiet förbjöds, mängder av Mossadeq-anhängare greps och trogna officerare avrättades.
Britter och amerikaner fick åter kontrollen över oljan och shahen investerade i vapen och sin brutala säkerhetstjänst, Sawak, vilken fortsatte förföljandet av radikala med terror och tortyr, alltmedan framför allt världens damtidningar skrev glättiga reportage om shahen och hans vackra hustru. Inte ett ord om den fruktansvärda diktatur som blev följden i Iran.
Men 1979 kom mot-revolten, tyvärr ledd av ayatolla Khomeyni.
Det är mycket som känns igen i den här historien än i dag. Tro inte alltid på ”folkliga protester”. Det kan vara CIA som ligger bakom och blåser upp opinioner. Och tro inte på pressen, den kan stå på CIAs avlöningslista.
Knappast ”tillfälligheter” i massor!
Publicerat: 13 april, 2013 Sparat under: Åklagare, Diverse, Myndigheter, Rättsväsende, USA | Tags: anna ardin, cia, Claes Borgström, Eva Finné, julian assange, justitiedepartementet, Marianne Ny, rättsröta, rättsväsende, Riksåklagaren, Sofia Wilén, usa, wikileaks Lämna en kommentarTillfälligheter
Jag vill nog snarare kalla det ett mönster och det mönstret heter konspiration. I övrigt stämmer innehållet i huvudsak helt överens med min egen uppfattning och för mg var det inte mycket nytt. Men för den breda allmänheten kan det möjligen ruska om en hel del, på ett nyttigt sätt. Särskilt för de som fortfarande tror att Julian Assange har begått våldtäkt och jag har stött på många som tror så.
Läsningen är i högsta grad att rekommendera!
”Då överklagar Claes Borgström nedläggningen av anmälningarna och ärendet hamnar hos överåklagare Marianne Ny. Hon återupptar förundersökningarna.
Finns det någon som tror att de olika åklagarturerna är rena tillfälligheter? Någon som tror att det inte pågått ett spel bakom kulisserna? Någon som tror att det är en ren tillfällighet att Assange inte förhördes ett antal gånger när han var kvar i Sverige i fem veckor efter att han blivit polisanmäld? Någon som tror att Marianne Ny kan agera som hon gör utan att ha stöd uppifrån i åklagarhierarkin? Någon som tror att åklageriets agerande inte är förankrat i justitiedepartementet, i ett internationellt storpolitisk fall som den här?”
…
”Idag sitter Assange inlåst på en ambassad för en stat, Ecuador, som står för allt han och WikiLeaks motarbetar. Misstänkt för sexbrott i Sverige. Isolerad medan WikiLeaks bryts ner och tynar bort. CIA och USA kunde inte önska sig en bättre utveckling av den här historien. Och detsamma gäller för USA:s trogna svenska vänner. Skulle han bli utlämnad till USA, skulle man där ha fått stora problem såväl på hemmaplan som internationellt, om han blev dömd till ett långt fängelsestraff.
Men Julian Assange sitter bara fast där på Ecuadors ambassad i London så länge överåklagare Marianne Ny och de som styr henne, vill ha det så. Om åklagare och polis gjorde vad vi i Sverige ofta gör i sådana här lägen, åkte dit och förhörde honom, eller förhörde honom via videolänk, så skulle hela den här historien snabbt vara utredd och avklarad. Assange har hela tiden klargjort att han står till förfogande för sådana förhör.
Resultatet av ett eller flera förhör skulle bli: Brott ej styrkt. Men det vill uppenbarligen inte staten Sverige medverka till.”
Läs hela redogörelsen här.
Till sist ännu ett citat:
”Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev
Nyhetsbrevet mejlas ut varje måndag och innehåller bland annat information om vad som är på gång på Para§raf. Därtill en del extramaterial som vi inte publicerar på sajten. Vi lämnar inte ut eller säljer vår förteckning av Nyhetsbrevets prenumeranter till någon. Prenumerera utan kostnad här.”
Bara en bild …
Publicerat: 17 augusti, 2012 Sparat under: Media, Myndigheter, Rättssäkerhet, Rättsväsende, USA | Tags: aftonbladet, Aftonbladet blogg, aftonbladetblogg, cia, GAB 5 kommentarer… av AFTONBLADET
Här ett längre citat:
”Ett år efter misshandeln mår Christer Skoog fortfarande mycket dåligt. Han går på smärtstillande, är sjukskriven på halvtid och vågar inte gå ut när det är mörkt.
Filmen visar hur de båda männen slår ner Christer. Sedan tar en av dem sats och stampar honom fem gånger i huvudet med full kraft. Männen försvinner in i sin hytt. Efter 30 sekunder återvänder en av dem och sparkar den medvetslösa Christer två gånger i ansiktet.
Strax efteråt dyker två vakter upp. De förhör de två männen som gestikulerar och visar att det varit slagsmål. I tio minuter kliver de två vakterna fram och tillbaka över Christers medvetslösa kropp innan en av dem böjer sig ner och kontrollerar om han andas och har puls. Först då tillkallas sjukvårdspersonal.
De två musikerna erkände delvis misshandeln och greps av åländska polisen i Mariehamn.
Men eftersom brottet skedde på svenskt vatten och ingen av de inblandade är finsk medborgare släpptes de och återvände till Irland.
I Sverige togs ärendet över av kammaråklagare Thomas Holst. Trots övervakningsfilmen, erkännandet och att de två gärningsmännen var identifierade beslutade han att lägga ner utredningen.
– Personerna finns inte att få tag i, säger han.
Men de är ju kända och finns på Irland?
– Om vi skulle försöka hämta hem alla människor som begått brott som inte är tillräckligt allvarliga så skulle vi få väldigt mycket att göra.
Att begära dem utlämnade ser han inte som ett realistiskt alternativ.
– Så går det inte till. Sådant där håller vi på med när det är allvarliga brott – som mord.”
Nu är frågan om ”det fega kräket” har begått mord
eftersom han till varje pris ska lagföras i Sverige, landet som inte ids eftersöka folk som har begått grov misshandel som kunde ha slutat med döden föroffret.
Enligt AFTONBLADET är han inte vatten värd. Ändå har han inte ens blivit hörd av polisen. Och den som inte minns: det var inte han som inte ville höras. Det var åklagaren som inte ville det medan han under fem veckor var kvar i Sverige.
Vore något med AFTONBLADET hade tidningen visat att det är rättsväsendet som inte är vatten värt!
Det är mycket som inte står rätt till, men Sverige är ju känt för sina rättsskandaler. Till exempel den med Thomas Quick och dennes försvarsadvokat som som gjorde vad han kunde för att få honom fälld för mord efter mord.
Den försvarsadvokaten hette Claes Borgström och han gjorde karriär genom att vara tyst, medan åklagaren gjorde karriär med att undanhålla rätten undersökningsmaterial. Nu företräder advokaten kvinnorna som har anmält Julian Assange, i vad som kommer att bli en rättsskandal än större än Quick-fallet, bara tiden får lida tills den är mogen för sanningen.
Under tiden gör AFTONBLADET allt för att svärta ned Julien Assange. Men för några år sedan ville de att han skulle skriva för tidningen. Men nu är det andra tider. USA vill ha tag i Julian Assange och AFTONBLADET försöker påverka oss till att inte ta så allvarligt på saken den dagen USA får sätta klorna i honom. Och med en gäspning hoppas tidningen att vi sen ska ta emot nyheten om att han har avrättats.
Jag bara undrar, saknar AFTONBLADET kurage att stå emot påtryckningarna från USA? Egentligen en dum fråga för numera är detta uppenbart varenda dag.
Eller har jag fel? Är det bara inkompetens bland redaktionens journalister i kombination med demens? I så fall kan jag rekommendera ett av mina tidigare inlägg.
Assange har fått asyl!
Publicerat: 15 augusti, 2012 Sparat under: Åklagare, Myndigheter, Polis, Rättssäkerhet, Rättsväsende, Samhälle | Tags: Åklagare, cia, julian assange, Marianne Ny, politik, Rättssäkerhet, rättsväsende 3 kommentarerWikileaksgrundaren
Julian Assange
har fått asyl i
Equador
”Wikeleaksgrundaren Julian Assange ska beviljas politisk asyl i Ecuador.
Det uppger källor inom regeringen, skriver the Guardian.
I juni flydde Julian Assange till Ecuadors ambassad i London. Landets president Rafael Correa uppgav då att de skulle se över hans ansökan.
Efter knappt två månader ska nu Wikileaksgrundaren få ett ett positivt besked av president Correa, uppger regeringskällor i Quito skriver The Guardian.
– Ecuador kommer att bevilja Julian Assange asyl, säger källan som ska vara väl insatt i regeringens diskussioner i fallet skriver tidningen.” Läs mer på AB
Nu återstår att se om han kommer ut ur Storbritannien.
”Tidigare under tisdagen uttalade sig Ecuadors utrikesminister Ricardo Patino om att de inte bara funderar över om Julian Assange ska få asyl i landet eller inte, utan också hur det skulle gå till att få ut Assange ur Storbritannien om han får asyl, skriver TT.
Det handlar inte bara om att bevilja asyl, för ska herr Assange lämna England så bör han få fri lejd av den brittiska regeringen. Kommer det vara möjligt? Det är en fråga som vi måste ha i åtanke, sade Patino enligt Reuters.
Samtidigt uppger brittiska myndigheter att de är fast beslutna att överlämna Assange till Sverige, här misstänks han för två fall av sexbrott.”
Varför är det så viktigt att höra Julian Assange just i Sverige. Obs, han är ännu bara misstänkt och ännu ej hörd. Att det har blivit på detta viset och så kostsamt beror på ett ruttet spel drivet av svenska myndigheter.
Man måste vara mer än blåögd om man tror att saken verkligen handlar om en våldtäkt eller ofredande.
”Assange som nekar till brotten uppger att han är rädd för att utlämningen till Sverige bara är ett steg i att han ska föras till USA. Där tror han att myndigheterna vill straffa honom dör de diplomatiska skador han orsakat dem, skriver Reuters.”
Läs vad jag nyligen har skrivit
I alla tider har folk som statsmakten velat röja ur vägen anklagats för helt andra saker än just det som man har som skäl för undanröjandet. Så ock nu!
Intervju med Julien Asange
Publicerat: 13 augusti, 2012 Sparat under: Åklagare, Politik, Rättssäkerhet, Rättsväsende, Samhälle | Tags: Åklagare, cia, julian assange, Marianne Ny, rättsväsende Lämna en kommentarFörsta intervjun efter asylansökan
”Intervju med Julian Assange på ABC, australisk radio den 21 juni 2012. Detta är den första intervju som han ställt upp på sedan han sökt politisk asyl i Ecuador. När intervjun genomfördes hade herr Assange varit på Ecuadors ambassad i tre dagar.
…
Den 40-årige australiern promenerade på tisdagen in på ambassaden i ett dramatiskt försök att undvika utlämning till Sverige för utfrågning om anklagelser om sexualbrott. Även om han skulle beviljas asyl i Ecuador, säger brittisk polis att den kommer att arrestera honom så snart han sätter foten utanför ambassaden och anklaga honom för brott mot borgensåtaganden. Julian Assange ansluter sig nu till oss via telefon från Ecuadors ambassad i London. Julian, välkommen tillbaka till australisk radios frukostprogram.”
Läs resten här.
Bildcollage: Skvitt
I tidigare inlägg, 8/2 2011, skrev jag:
”Konstigt fall, säger pensionerad lagman.
Assange var under fem veckors tid var redo att komma till förhör, men åklagare Marianne Ny valde att inte kalla honom.
Marianne Ny har inte rätt att begära en internationell arresteringsorder. Bara Rikspolisstyrelsen har den rätten.
Dessutom är ett utlämnande ett brott mot Europakonventionen.
‘Jag behöver inte lyda minsta vink från människorna i bananrepubliken när de kommer med anklagelser’, säger Julian Assange och tillägger att det finns allvarliga fel i det svenska rättssystemet. Men det hade han ju kunnat fråga nästan varje svensk om för att fått veta det. Det är knappt mer än åklagare som har avvikande uppfattning.
Julien riskerar att utlämnas till USA för spioneri. I USA: en åtalsjury är redan utsedd. Helt klart är att det finns starka krafter som vill spärra in Julien i amerikanskt fängelse. Vissa kräver dödsstraff och andra att han helt enkelt bara mördas. Helt klart finns hoten mot honom och de är minst sagt allvarliga.
Marianne Nys rävspel kan knappast tolkas som något annat än att målet är att oskadliggöra Assange och om möjligt Wikileaks. Hon har sannolikt trätt i USA:s tjänst och med bistånd av svenska underrättelsetjänsten, som i sin tur har ett väl utvecklat samarbete med kollegorna västerut.
I detta tjyv- och rackarspel kan också misstänkas att Anna Ardin har spelat en medveten nyckelroll och varit den person som aktivt arbetat för att sätta igång hela spelet, dock utan erkänna sina motiv. Som den slipade politiker hon är så visar hon endast fram det som passar spelet, så som en pokerspelare inte avslöjar fler kort än nödvändigt.
Till att börja med gick det hennes väg. Sen kom bakslaget och av hönan blev bara en fjäder, om ens det. Det var då en tredje åklagare, Marianne Ny, åter tog upp ärendet. En sådan gång i spelet tyder ju helt uppenbart på att det handlar om något helt annat än vad åklagaren påstår.
Så vad handlar det egentligen om?
Är det en trasig kondom och i så fall; var i lagen står det att en trasig kondom utgör våldtäkt?
Vad det i grunden handlar om, behöver Skvitt inte skriva i klartext, alla förstår ändå. Och om någon händelsevis inte förstår behöver de inte heller bry sig mera. Det finns en myckenhet av barnböcker för denne någon att låna på biblioteken.”
Jag kan ju poängtera: Marianne Ny har inte rätt att begära en internationell arresteringsorder, det är som sagt bara Rikspolisstyrelsen har den rätten. Men hon är så kåt på målet att hon glömmer bort var hennes befogenheter slutar!
Men innan denna historia satte igång så villa Julian Assange bosätta sig i Sverige. Jag citerar Meduzas Flotte: ”USA är mäktigt och USA har mycket på sitt samvete och Julian Assange har bevis mot USA och lägger ut det på Wikileaks, till skumraskens förfäran. Och han vill bosätta sig i Sverige. Sämre människor har fått göra det! Men han fick nobben!”
Skvitts bild i inlägg om DEN saken:
Saken
Saken är ju den att Julien Asange är misstänkt för att haft samlag med en trasig kondom, men inte att han skulle haft samlag mot kvinnans vilja. Det var bara att kondomen var trasig som hon reagerade emot. Om det ska kallas våldtäkt måste det vara den allra lägsta graden av våldtäkt man kan tänka sig. På sin höjd kan det kallas sexuellt ofredande. I vart fall i mina ögon. Därmed har saken fått orimliga proportioner. Och dessa proportioner har skruvats upp av Marianne NY, åklagaren, i det att hon inte såg till att förhör med Asange kom till stånd innan han skulle avresa från Sverige. Han gick ju och väntade på det förhöret ända till avresedagen.
Därefter har förhör kunnat hållas med Asange i Storbritannien om så hade önskats, men även här har Marianne Ny trilskats och istället begärt ett utlämnande, som bekant.
Det är ett anmärkningsvärt ståhej kring något som med yttersta tveksamhet över huvud taget är ett brott!
”Representanter för den svenska åklagarmyndigheten erbjöds att närvara vid utlämningsförhandlingarna mot Wikileaksgrundaren Julian Assange i London under täckmantel. Den åklagare som har hand om den svenska utredningen mot Assange, Marianne Ny, ville inte medverka vid förhandlingen eftersom det skulle kunna uppfattas som att hon försökte påverka beslutet. I stället ville myndighetens informationsdirektör Karin Rosander åka. Den brittiska åklagarmyndigheten erbjöd då båda att komma, och att de kunde presenteras som två unga juridikstudenter på genomresa” /GP
Man måste vara mer än blåögd om man tror att saken verkligen handlar om en våldtäkt eller ofredande.
”Noterbart i det sammanhanget är att det är mycket ovanligt att människor misstänkta för sexbrott i Sverige eller svenskar misstänkta för sexbrott efterlyses internationellt för sexbrott. Julian Assange är faktiskt bara ett av två fall. Den andre är en man misstänkt för en mängd sexuella övergrepp mot barn. För den typen av misstankar som riktas mot Assange har det aldrig förekommit tidigare.” /Svensson
Man måste vara mer än blåögd om man inte tror att det handlar om politik och amerikanska påtryckningar.
Bild: Skvitt
Därtill kan läggas det manshat som Marianne Ny har gjort sig känd för:
”Hur är stämningen mot Julian Assange i Sverige? frågade advokaten.
– Fientlig. Folk tar för givet att han våldtagit två kvinnor.
Är fru Ny känd för vissa åsikter?
– Oh ja, hon är mot män. Hon tar för givet att de är skyldiga i sexualmål.” /Peter Kadhammar
Bild: Skvitt
Assange, CIA och två svenska tabun varifrån följande saxas: ”Med detta sagt måste ändå de vattentäta skotten ifrågasättas. Metoden att utsätta obekväma personer för sexuella komplotter är bara alltför välkänd i historien, inte minst i den skuggvärld som befolkas av stormakternas säkerhetstjänster.
…
Kanske fanns verkligen Christine Keeler, kanske har verkligen sexfällor arrangerats i andra länder, åtminstone för längesedan, men nåde den som hävdar är något sådant ens är en möjlighet i dagens självgoda Sverige.”
Som sagt, man måste vara blåögd om man inte ställer sig kritisk till hela saken. Honungsfällor är ju inget ovanligt när säkerhetstjänster opererar.
– – –
Svenssons länkar täcker in det mesta:
Våldtäktsanmälan mot Wikileaks talesman
Julian Assange förnekar anklagelser
Fler och fler märkliga inslag i Assange-affären
Smutskastningskampanj betyder inte att Assange är oskyldig till brott
Underligt att Assange inte hörts
Förundersökning mot Julian Assange
Assange förhörd av svenska polisen
Assange – förundersökning om våldtäkt återupptas
Assange har erbjudit sig att bli förhörd
Hur mycket samröre har Anna Ardin med USA:s säkerhetstjänster?
Assange i brittiskt häkte – vill inte utlämnas till Sverige
Sverige funderar på att lämna ut Assange till USA
Assange, våldtäkter och Cablegate
Konspirationsteorier, sexfällor, våldtäkter och Assange
Assange släpps inte lik förbannat
Naiva vänstermänniskor och Assange – vad underrättelsetjänster kan göra
En misskött våldtäktsutredning – Assangeaffären
Julian Assange – 87 procent slampa
Smutskastningskampanj mot Julian Assange?
Ingen kan veta om det var en sexfälla eller inte
Assangeaffären sätter en massa olika problem på agendan
Många märkligheter i Assangefallet
Assangefallet och svensk våldtäktslagstiftning
Fler underligheter i Assangeaffären – polis vän med målsägare
Julian Assange utlämnas till Sverige
– – –
YLE, kronologi
Vad säger Anna Ardin själv?
– – –
Skvitt:
USA tränade iranska terrorister
Publicerat: 16 april, 2012 Sparat under: USA, Världen | Tags: Aftonbladet blogg, aftonbladetblogg, cia, GAB, Mujahedin-e Khalq, terrorism, usa Lämna en kommentarHögt uppsatta USA-källor uppger
att den iranska terroristorganisationen Mujahedin-e Khalq (MEK) har tränats i södra Nevada på mark som tillhör USA:s energidepartement, skiver Nyhetsbanken.
Så förhåller sig USA till terrorismen, som de ju har sagt sig ha som mål att bekämpa.
Men som vanligt är USA:s ord inget värda, liksom de löften de ger i dag sviks redan i morgon.
Det kallas realpolitik.
Andra mål än den egna nyttan har inte amerikansk politik. Moral, etik och högre ideella mål lyser med sin frånvaro. Endast penningen styr. Sådan är kapitalismen och USA är dess obestridda högborg. Där är inget heligt vid sidan om dyrkandet av Mammon, varför man döljer detta bakom mantrat som avslutar alla offentliga tal: God bless America.
Det är ett trixande och dribblande hela tiden där svek är den dagliga gärningen och lögner dess arbetsmetod.
”Samtidigt har den iranska organisationen stått på det amerikanska utrikesdepartementets lista över terroristorganisationer sedan 1997. Terroristgruppen är svartlistad i Kanada, Iran och Irak medan EU däremot tog bort den från svarta listan bl.a. som tack för att MEK spionerat på Irans atomforskningsprogram.”
Jo, jo!
USA-politiken med neddragna byxor!
Vad är EuropeiskaArbetarPartiet, EAP?
Publicerat: 14 januari, 2012 Sparat under: Arbetarklass, borgarklass, Demagogi, Diktatur, Fascism, Kapitalism, Nazism, Politik, Samhälle, USA, Världen | Tags: Aftonbladet blogg, aftonbladetblogg, Antidrogkoalitionen, arbetarrörelse, cia, EAP, Europeiska Arbeterpartiet, Föreningen för kärnkraftens utveckling, FKU, GAB, högerextremism, Hussein Askary, Internationell Bulletin, Kerstin Tegin-Gaddy, Kissinger, LaRouche-rörelsen, Lyndon LaRouche, Michael Ericson, Ny Solidaritet, Palme-hat, Rockefeller, Schillerinstitutet, Ulf Sandmark Lämna en kommentarSaxar rader ur Wikipedia
Klicka på bilden för att förstora den!
Här nedan citeras Wikipedia.
Ideologi [redigera]
Partiet kan inte hänföras till någon av de klassiska ideologierna. Partiet har ömsom karaktäriserats som vänsterextremistiskt, ömsom högerextremistiskt. Sedan 1980-talet dominerar dock den senare karaktäriseringen.
Redan 1985 beskriver Washington Post LaRoucherörelsens ideologiska odyssé från ”gammal vänster” till ”yttersta högern” i artikeln Ideological Odyssey: From Old Left to Far Right.[5]
Enligt citat i SOU 2002:91, Hotet från vänster, beskrev Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, MUST, partiet på följande sätt i Specialorientering nr 7/1987:
- Väsensskilt från den revolutionära vänstern, men likafullt med rötterna i kommunistisk ideologi, har Europeiska Arbetarpartiet (EAP) det senaste decenniet etablerat sig i Sverige. Partiet är ett lika märkligt som svårgripbart fenomen, som knappast låter sig beskrivas i vanliga politiska termer. Från början socialistiskt har EAP under 80-talet gjort helt om och intagit en position som snarast kan betecknas som högerextremistiskt.
I SOU 2002:91 inbegrips dock partiet i vänsterrörelsen, där man också kan läsa följande om utvecklingen från 1982 och framåt:
- Det blev nu allt vanligare i medierna att beteckna EAP som ”fascistiskt” eller ”högerextremistiskt”. För detta talade i viss mån den utrerade antisovjetismen, det extrema Palmehatet och anslutningen, åtminstone internationellt, till antisemitiska jargonger och konspirationsteorier.
I SOU 2002:94, Övervakningen av nazister och högerextremister. Säkerhetstjänst, nazism och högerextremism 1946-1980, kan man läsa följande:
- En meddelare med ett mycket stort bevarat material från 1970- och 1980-talen är B. Källan rapporterade huvudsakligen om vänsterrörelserna men överlämnade också material om Nordiska rikspartiet, Demokratisk allians, EAP och ELC. Uppgifterna om Nordiska rikspartiet och Demokratisk allians har redovisats i det föregående. För EAP:s och ELC:s del gäller uppgifterna bl.a. ledning, organisation och finansiering.
I SOU 2002:94 skiljer utredaren uppenbarligen ut EAP från vänsterrörelserna och sätter partiet snarast i motsatsförhållande till de sistnämnda.
De som förespråkar vänsterkategorisering gör det på grundval av att partiet riktar sig till arbetarrörelsen och vill verka för detta. De som placerar dem till höger gör det på grundval av hållningen i sakfrågor, som inställningen till Sovjet och likheter med antisemitiska grupper.
Partiet självt hävdar att en vänster- eller högerkategorisering inte är relevant och att en sådan beskrivning av rörelsen har andra orsaker.
Historia [redigera]
EAP är en del av en internationell rörelse grundad av amerikanen Lyndon LaRouche. I början av 1970-talet lät LaRouche grunda European Labour Committees i flera europeiska länder och ett europeiskt högkvarter i tyska Wiesbaden. I Sverige bildades en lokal ELC-grupp 1974 som började utge tidskrifterna Ny Solidaritet och Internationell Bulletin. I Ny Solidaritet nr 7 1974 förklarades att syftet var att skapa en enhetsfront mellan kommunister, socialister, fackföreningar och vänstersocialdemokrater. Genom ett program för att utvidga handeln mellan Comecon-länderna och Västeuropa och utvecklandet av fusionskraften skulle mänsklighetens problem kunna lösas.
1976 omvandlades den svenska gruppen till ett politiskt parti, Europeiska Arbetarpartiet, med syfte att göra EAP till det enda kommunistiska masspartiet i Sverige. Till skillnad från andra organisationer i den svenska vänsterrörelsen talade partiet inte om klasskamp eller revolution utan istället framtonade bilden av en organisation som var tillväxt- och företagsvänligt.
Partiet kritiserade trion Rockefeller, Kissinger och CIA som ansvariga för världens problem. Dessutom kritiserade partiet Knarkhandeln i världen och menade att det styrdes av det brittiska kungahuset. Socialdemokratiska förgrundsfigurer som Palme, Bruno Kreisky, Mário Soares och François Mitterrand har av partiet misstänkts för att vara krigsförbrytare betalda av CIA.
Partiet var stark anhängare av kärnkraft och stod bakom organisationen Föreningen för kärnkraftens utveckling, FKU. EAP:s verksamhet har ofta skett via syster- och underorganisationer, icke sällan utan angivande av kopplingen till partiet. I och med den svenska kärnkraftsomröstningen i mars 1980 agerade således EAP under täcknamnet FKU och talade tyst om den senare organisationens koppling till EAP. Härigenom lockades åtskilliga anhängare till de mer kärnkraftsvänliga alternativen (linje 1 och linje 2) till att köpa och distribuera såväl material som rockknappar från FKU. Utan att veta om det, bidrog därmed socialdemokrater, folkpartister och moderater till finansieringen av EAP. Vidare lyckades man erhålla direkta bidrag från näringslivet.
Partiet var också anhängare av ett starkt svenskt försvar, utvecklandet av JAS-planet samt svenska neutronbomber. Tidigt under 1980-talet bytte partiet fot från att ha varit starkt prosovjetiskt till att eftersträva ett samhälle av amerikansk modell. EAP förde en aggressiv kampanj mot Olof Palme som man nu påstod var betald av KGB.
Under 1980-talet hade partiet också en tydligt kulturkonservativ prägel. EAP kontrollerade den 1979 grundade Antidrogkoalitionen som protesterade mot rockkonserter med Rolling Stones, Alice Cooper och Ebba Grön. 1984 bildade den internationella LaRouche-rörelsen Schillerinstitutet med Lyndon LaRouches hustru Helga Zepp-LaRouche som chef.
Vid riksdagsvalet 1985 nådde EAP sitt bästa valresultat med 369 röster. Efter mordet på Palme intresserade sig polisen för partiet. Partiet gick i och med detta under jorden och övergav sina partilokaler i Stockholm. Den dåvarande partiledaren, Kerstin Tegin-Gaddy och hennes make Clifford Gaddy, även han aktivist i EAP, lämnade strax därefter Sverige och bosatte sig i USA. Uppmärksamheten hjälpte inte partiet vid riksdagsvalet 1988 då partiet endast fick 114 röster. De politiska framgångarna uteblev även under 90-talet och i riksdagsvalet 2010 erhöll partiet endast 187 röster.
Under 1990-talet höll partiet en låg profil och rörelsen verkar främst ha verkat genom Schillerinstitutet. EAP har så smått dykt upp igen under början av 2000-talet och brukar bland annat dela ut flygblad vid Stockholms universitet, Uppsala universitet och Södertörns högskola.
Partiledare [redigera]
- Kerstin Tegin-Gaddy, 1974/76-1986
- Michael Ericson, 1986-2003
- Ulf Sandmark, 2003-2007 född 1948 var SSU-are under det tidiga 1970-talet.[6]
- Hussein Askary, 2007-
Här slutar citatet från Wikipedia
EAP är ett fascistiskt parti som under förespegling av att vara ett arbetarparti stöttar kapitalismen och borgarklassen och har som mål att tillintetgöra vänstern. Det är huvudsyftet med partiet och genom att plantera tankegångar om att kapitalismen är arbetarklassens räddning fyller det alltså samma funktion som nazismen i Tyskland.
Alltså: STOR VARNING FÖR DETTA PARTI!
Att kalla sig arbetarparti är inget annat än rent bondfångeri!
Välkommen till världen, du föds och straffas för att dina föräldrar är fattiga! (via Finns mitt Sverige kvar ?)
Publicerat: 3 september, 2011 Sparat under: Diverse, Ett slag för ..., Företag, Kapitalism, Miljö, Natur, Politik, Samhälle, Vetenskap | Tags: Aftonbladet blogg, aftonbladetblogg, Anticimex, cia, DBCP, Dole, filmen Bananas, Finns mitt Sverige kvar?, GAB, Handelsdepartement, Hemimamma, kloropyrifos, Klorpyrifos, Minamata, molekyler, Morsans svammel, NATURENS HUS BLOGGEN, nervgifter-i-samhallet, Pyretrin, societe, SPP, Standard Fruit, toxiska produkter, vittnesmal 16 kommentarerDetta må du läsa!
Klicka därför på Read More, men läs först nedanstånde!
Filmen Bananas (en kort snutt) ville Dole stoppa och hade för avsikt att processa i saken. I sista stund vek man sig dock. ”Trycket mot Dole blev för stort” skriver DN.
Jag antar att man helt enkelt kalkylerade med att skandalen blir större vid en process än om filmen visas, för hur många inser vad en film med titeln Bananas handlar om (nicaraguanska fruktarbetare och deras kamp för att få skadestånd från Dole) ifall de inte får vetskap om den på annat sätt än genom dess titel.
För omkring 20 år sedan visade TV en film med namnet ”Ananas”. Det var en ren slump att jag såg den. Filmen inleddes med ett telefonsamtal till USAs handelsdepartementen där filmteamet ville få lite hjälp med uppgifter om vilka de kunde kontakta för att kunna göra filmen. Därpå följde själva filmen som avslöjade en rad vidrigheter om hur folk tvångsförflyttades från sina urgamla ägor med militärens hjälp. Minns jag rätt var det på Filippinerna. Man visade också hur man hade rekryterat kineser till Hawaii för att arbeta på plantagerna. Betalningen var så usel att de aldrig fick möjlighet att köpa sig en resa hem igen.
Man visade också hur ananasen besprutades för att mogna på en bestämd tidpunkt som passade skördeschemat . Odlingar som gränsade till varandra hade således olika mogningstid.
Filmen avslutades med att man fick höra slutet på telefonsamtalet. Handelsdepartementet hänvisade till CIA!
Bananas är alltså en film på samma tema, den råa kapitalismens hänsynslösa framfart.
”När stadshuset i La Ceiba, Honduras, brändes ner 1903 var det inte en mordbrand vilken som helst. I flammorna försvann födelseattester, vigselbevis och hundratals andra kommunala dokument. Men de värdefullaste arkiven som gick förlorade var egendomsförteckningar. Plötsligt var det oklart vilka ägor som fanns i staden och på markerna runt omkring. La Ceiba omgavs av bananplantager, anlagda av en amerikansk affärsman vid namn Joseph Vaccaro.
Så märkligt, sade sig många invånare, att mr Vaccaro hade odlat bananer på andras mark mot löfte om delade vinster – och nu fanns inte längre några bevis för att de människor han utfärdat sina löften till ägde någonting alls. Än märkligare var det att många av ägorna efter branden tilldelades mr Vaccaro och hans bolag Standard Fruit.” /DN
Standard Fruit har senare döpts om till Dole.
”Redan 1958 konstaterades i djurförsök att bekämpningsmedlet dibromochloropropane, DBCP, vållar ”negativa förändringar i lever, njurar, lungor och reproduktionsorgan”. Trots dessa och andra studier användes DBCP framgångsrikt över världen för att förinta den bananplanteätande larven Nema. Först 1977, när forskare fann att 35 av 114 anställda på ett DBCP-produktionsföretag i Kalifornien, var sterila drogs i nödbromsen och växtgiftet förbjöds i såväl USA som i Västeuropa.
Tillverkaren, kemiföretaget Dow Chemicals, stoppade först alla leveranser av DBCP till sina kunder. Men Dole krävde då att Dow Chimicals skulle fortsätta sina leveranser enligt tidigare gällande kontrakt. Leveranserna fortsatte, men bara efter att Dole i en särskild förhandling tagit på sig att Dole var ensam ansvarig inför alla slags framtida stämningar från tredje part.” /DN.
I följande citat är meningarna omkastade och hela texten är inte återgiven. Inom parentes med röd text förklarar jag svåra ord. Är texten inte färglagd är det en originalparentes.
”DBCP visades åren 1975–77 vara mutagent (genförändrande) i bakterietest efter metabol aktivering. Djurförsök visade att det är karcinogent (cancerframkallande) vid peroral (via munnen) exponering och vid inhalation (inandning). Angrepp med nematoder (maskar) orsakade stora produktionsförluster i tropiska länder, och DBCP exporterades till ett tiotal utvecklingsländer, bland andra Filippinerna, Costa Rica, Honduras, Ecuador, Nicaragua, Guatemala, Panama och Elfenbenskusten.
Vid Standard Fruits (nuvarande Dole) bananplantager i Centralamerika visade sig DBCP vid försök åren 1969–1970 vara det mest kostnadseffektiva medlet …
Dow Chemicals informerade i juli 1977 Standard Fruits ledning om att de mot bakgrund av den testikelpåverkan som observerats hos arbetare i USA tillfälligt ville stoppa leveransen av DBCP. Standard Fruit svarade att detta skulle ses som ett kontraktsbrott. Medan Dow Chemicals gjorde uppehåll i leveranserna köpte man medlet från Israel och Mexiko.
Producenten bagatelliserade dock fynden, och varningstexten på produkten innehöll bara information om att långvarig inandning av ångorna borde undvikas. Inga reproduktiva risker nämndes. Skyddsnivån beskrevs som låg, särskilt i användarledet, där inga allvarliga försök gjordes att begränsa exponering via hud eller inandning.
Medlet fick ett starkt genomslag eftersom effekten mot nematoder var hög och toxiciteten för växter låg.
Som tidigare redovisats här i Läkartidningen har debatten om och dokumentationen från juridiska processer vad gäller såväl asbest som tobak varit viktig för vår förståelse av den fördröjning som skett innan vetenskapliga fynd omsatts i preventiva åtgärder.
Den förståelsen har i sin tur varit viktig bland annat vad gäller kraven på att experter som anlitas av myndigheter för kunskapssammanställningar deklarerar jäv och bindningar. Den har också lett till att myndigheter i större utsträckning uppmärksammat sitt eget behov av oberoende experter.”/ Läkartidningen
2011-02-07 12:48
|
|
”I fiskebyarna utanför staden Minamata i Japan hade man länge lagt märke till att katterna fick ‘danssjuka’, blev tokiga och sedan dog. År 1956 blev en flicka intagen på sjukhus med samma symtom. Läkarna började nysta och hittade allt fler patienter. Till att börja med trodde man att det rörde sig om en infektiös epidemi, men så småningom förstod man att det måste vara matförgiftning. År 1958 fastställde man att metylkvicksilver var orsaken. Man fann höga halter i fisk, skaldjur och andra vattenlevande organismer. Källan befanns vara Chissos kemikaliefabrik.” |
”Anledningen till att jag är förlamad från midjan och ner, och i dag är rullstolsbunden, är en olyckshändelse med nervgifter. En olycka som orsakades av saneringsföretaget Anticimex och deras uppdragsgivare försäkringsbolaget SPP.
SPP var min hyresvärd.
… Resultatet blev att jag och min lilla grabb, då 5 år gammal, drabbades av akut förgiftning och måste läggas in på sjukhus. Då nämnda bolag hörde talas om detta, drog de ner rullgardinen och förnekade bestämt att saken någonsin hade inträffat. … Efter många turer i sjukvården har han (sonen) till till slut fått diagnos fibromyalgi, eftersom man inom sjukvården inte har några kunskaper (”den fördröjning som skett innan vetenskapliga fynd omsatts i preventiva åtgärder”/citat enligt ovan) om skador av nämnda kemikalier. … Alla har tystats ner,” Det skriver bloggaren Morsans svammel (en blogg-titel som är vilseledande).
Om detta har jag själv gjort några inlägg. Det första inleddes med en rebloggning av inlägget som skrevs av Morsans svammel. Det andra var en rebloggning till Hemimamma, som jag dock bytte titel på. Ämnet är dock alltför viktigt för att bara släppas. Därför skrev jag även Giftig bostad. Jag gick vidare för att söka mera information och det resulterade i ett sidospår som avslöjade att företagen orsakar oss skador om 15.000 miljarder och det hotar våra pensioner! Ja, ni läste rätt femton tusen miljarder!
När Hemimamma kontrollerar saken som Morsans svammel skriver om finner hon att kemikalierna som Anticimex har använt är ”en grupp insektsdödande ämnen”, som kallas Pyretrin, och ”den andra substansen KLORPYRIFOS (ännu farligare verkar det ämnet vara)”.
När det gäller att på webben få fram den kemiska formeln på pyretrin visar det sig vara väldigt svårt. Jag är således inte säker på om jag hittade rätt när jag sökte efter rätt sorts pyretrin och fann den här texten: ”Hexaety’ltetrafosfa’t, insekticid, som under2:a världskriget tillverkades av tyskarna som ersättningsmedel (for nikotinpreparat. H. är mycket giftigt, icke endast för insekter utan också för varmblodiga djur. I närvaro av fukt hydroly-seras det snabbt till icke toxiska produkter.”
Det är viktigt att komma ihåg att det kan vara stora skillnader mellan närbesläktade preparat inom organisk kemi. Ibland räcker det med en atoms skillnad eller om molekylen finns i en spegelvänd form, så kan effekten vara helt annorlunda: ”… en molekyl som består av exakt samma slags atomer, som beskrivs med exakt samma kemiska formel och som har exakt samma uppbyggnad. Men det finns en avgörande skillnad. Tvillingen är spegelvänd, och det ger den helt andra egenskaper.”
Att göra en likadan tidsödande sökning på kloropyrifos känns mot bakgrund av nyss nämnda ganska meningslöst.
För att runda av här istället för att försöka gå vidare med en text, som kanske blir obegriplig även för mig, vill jag avsluta med att säga att preparatet i filmen Bananas och de preparat som senast nämndes inte är desamma. Men de är giftiga. Och, synes det mig, ofullständigt utredda, samt att den forskning som finns huvudsakligen är finansierad av industrin, med det jäv som därmed föreligger.
Att sjukvården inte alltid är bekant med kemiska gifter är beklagligt och att det från politiskt håll inte tillskjuts de medel som behövs för att nya kemikaliers effekter dokumenteras ingående är synnerligen beklagligt. Men det finns också en förklaring till detta. Industrin tar fram nya produkter i rasande fart och det är knappast möjligt att hänga med och utforska riskerna i samma takt som nya ämnen tas fram av industrin. För läkemedel handlar det ofta om tio års forskning och en inte obetydlig del av den tiden rör medicinska tester av olika slag. Den tiden och de resurserna finns inte för att testa riskerna med kemikalier som i slutänden hamnar i naturen, ej sällan efter passage genom människa och livsmedel.
Slutsatsen är att man måste slå av på takten och inte tillåta nya kemiska ämnen innan de är utförligt dokumenterade ur miljö- och hälsosynpunkt och att detta ska ske i statlig regi men med industrin som kostnadsansvarig. Tyvärr saknas den politiska viljan att ta problemet på allvar.
För att nu anknyta till Morsans svammel vill jag påpeka att hon är inget unikt fall för just Anticimex bekämpningsmedel och -metoder. Det är då desto viktigare att myndigheterna stöttar de drabbade, men inte ens det tycks man mäkta med och det visar hur starka de kommersiella kapitalistiska krafterna verkligen är!
När det gäller nya kemikalier som inte är avsedda som mediciner är kraven på dokumentation relativt låga, trots att risken att få dem i sig i betydande mängd kan vara avsevärt högre.
Vid närmare eftertanke är det fråga om ett systemfel, eftersom det saknar betydelse om vi får i oss en kemikalie i avsikt att påverka vår hälsa eller ej!
Vill du rekommendera, klicka här!
USA:s brott mot mänskligheten…fortsätter (via Maverablogg)
Publicerat: 26 augusti, 2011 Sparat under: Ett slag för ..., USA, Världen | Tags: Aftonbladet blogg, aftonbladetblogg, Bill Clinton, cia, försvarsminister William Cohen, GAB, Grenada, gulfkriget, Khartoum i Sudan, Kosovo, Lyndon Johnson, massgrav, mavera, nato, Nicaragua, Ronald Reagan, segregation, Tonkinbukten, Tony Blair, usa, Usama bin Lade, utrikes 2 kommentarerDen lista som Mavera ritar upp här skulle kunna göras avsevärt längre.
Lite om alla västmakternas lögner:
¤ ”Det ligger 100000 mördade albaner i massgravar”, sa Bill Clintons försvarsminister William Cohen i mars 1999.
I dag vet vi att det är lögn.
¤ ”Minst 40.000 albaner har mördats”, hävdade Tony Blair i brittiska Underhuset samma dag som USA:s och NATO:s bomber började falla över Kosovo.
Idag vet vi att det var medvetet fabricerade lögner.
¤ ”Usama bin Laden har en stor vapenfabrik i utkanten av Khartoum i Sudan, därför bombar vi”, sa Bill Clinton.
¤ 1998. ”Våra agenter i CIA har med säkerhet konstaterat detta.”
Idag vet vi att det var medvetet fabricerad lögn.
¤ ”Nordvietnam anfaller våra fredliga krigsfartyg som ligger för ankar i Tonkinbukten”, sa Lyndon Johnson i augusti 1964, vilket blev hans motiv för att inleda bombningarna över Nordvietnam och eskalera kriget.
Idag vet vi att det var en medvetet fabricerad lögn.
¤ ”Kuba bygger militärbas på Grenada som hotar vår säkerhet”, sa Ronald Reagan 1983, strax innan USA invaderade den lilla karibiska ön och störtade dess folkvalda, progressiva regering.
Idag vet vi att det var en medvetet fabricerad lögn.
¤ ”Irakiska soldater sliter 100-tals babies ur kuvöser och slänger dem på sjukhusets stengolv”, sa George Bush den äldre i september 1990, vilket gav honom klartecken för Gulfkriget några månader senare.
Idag vet vi att det var en medvetet fabricerad lögn.
¤ ”Sandinisterna för in vapen och förbereder anfall mot grannländer”, sa Ronald Reagan 1984 och minerade internationella vatten och Nicaraguas hamnar i strid med internationell rätt.
Idag vet vi att det var en medvetet fabricerad lögn.
Läs nu Mavera:
via Maverablogg
Läs även här!
Senaste kommentarer