Nytt allians-angrepp drabbar de svagaste

Allians, med vadå?

Jo, Allians med kapitalet!

”Lärare ska inte längre behöva skriva särskilda åtgärdsprogram för elever som behöver extra stöd. Åtgärdsprogrammen ska bara behöva tas fram om föräldrarna begär det, föreslår regeringens utredare.

‘Lärare ska undervisa, inte administrera’ skriver utbildningsminister Jan Björklund (FP) i en kommentar.”

Som vanligt hittar man på en förändring först, kallar det en reform och hittar sedan på ett argument för reformen så att den skall låta bra.

Men vad ligger bakom?

Jo, självklart att det ska bli färre lärare än de alltför få som redan finns, och för att färre barn med behov av särskilt stöd ska få detta stöd tillgodosett. Eller uttryckt på annat sätt: välfärden och den offentliga sektorn ska bantas – igen och än mer.

Vilka drabbas?

Självklart de svagaste barnen i samhället. De resursstarka kan skaffa RUT-subventionerad läxhjälp till sina ungar. Men det orättvisa är värre än så.

Resurssvaga föräldrar i samhället har inte råd med RUT-subventionerad läxhjälp, men de kanske inte ens vet sina rättigheter, att kräva att åtgärdsprogram ska tas fram för deras barn. Och vet de sin rätt, har behov och kräver åtgärder, men inte får gehör för det, så är de generellt sett inte lika vana vid att kräva sin rätt i samma utsträckning som de bättre bemedlade med högre utbildning.

Sannolikt är det också så att behoven av särskilda åtgärder är störst för arbetarklassens barn, men förmågan att se till att behoven tillgodoses är som sagt sämst i just i denna grupp. I denna grupp finns det föräldrar som arbetar så hårt att de inte orkar engagera sig  fullt ut, eller än värre att barnen har missbrukande föräldrar som knappt vet om barnen ens är i skolan som de skall, eller inte ens bryr sig om vad barnen gör eller hur det går för dem. Vem skall ta ansvar för sådana barn som föräldrarna inte tar ansvar för, när nu skolan slipper ansvaret?

Och oavsett vad det beror på om barn som skulle behöva särskilda åtgärder inte får sådana, vem skall man ställa till svars? Skolan har fråntagits ansvaret. Hur ska föräldrarna utkrävas ansvar? Det sägs ingenting om det. Det betyder att att barnen är helt rättslösa!

All den här problematiken är förstås Alliansen och dess utredare helt medveten om. Men det drabbar ju främst grupper i samhället som Alliansen ändå inte bryr sig det minsta om. Men det slår tillbaka i framtiden, när dessa barn blir vuxna och aldrig får arbete, kanske blir missbrukare eller kriminella. De blir med stor sannolikhet en utgift för samhället så länge de lever. Det är kostnader för samhället som skulle kunna användas till en lärartäthet som vi inte ens vågar drömma om. Så kortsiktigt tänker vår regering, inte för att den är korkad utan för att den gör allt för att de rika skall kunna bli än rikare.

Ett annat skäl att skrota skolan plikt är säkert att allt fler skolor blir privata och Alliansen vill inte att de belastas med plikter som är kostnadskrävande. Det handlar inte bara om behovet av lärare som ska arbeta med kartläggning av behovet av särskilda åtgärder utan även att ha resurser för att genomföra åtgärderna. Sådant vill inte Alliansen att skolorna ska tvingas avsätta resurser för. Men går inte förslaget igenom kommer per automatik ett nytt förslag som leder till att skolorna får särskilda skattefinansierade bidrag för detta arbete och med möjlighet att ta ut vinst på det också, samt givetvis trixa med bokföringen utan att kontroller förekommer i nödvändig omfattning. Mer klirr i kassan alltså och mer skattepengar som hamnar i skatteparadisen. Och en ny nisch uppstår med påföljden att långt fler barn får personligt utformade åtgärdsprogram, dock med kvalitet utan värde.

Ökat utrymme för fiffel, alltså.

Läs mera i metro.

Det kan vara på sin plats att belysa regeringen lite till.

”Ju längre till höger desto mer skild från verkligheten. 

Och när man kommer till Moderaterna, då …

I deras värld finns ingen förståelse för något annat än överklassens små problem. De där problemen, ni vet, om hur man ska placera sina pengar bäst, komma undan skatten, spekulera bättre och leva ännu flottare på de som inget har. Men sådant är man desto mer förtrogen med och ser som sin uppgift att hjälpa till med, som om överklassen inte klarade det gott nog.”

Och som jag skrev ovan: ”Som vanligt hittar man på en förändring först, kallar det en reform och hittar sedan på ett argument för reformen så att den skall låta bra.” 

Men inte nog med det, regeringen ljuger också.

Låt mig citera:

”Klyftorna i Sverige har inte ökat.

Oppositionen hävdar att klyftorna i samhället ökar. Men det stämmer inte. Den största delen av den ökade relativa fattigdomen skedde fram till 2006/2007. Enligt Finanspolitiska rådet har inkomstskillnaderna varit närmast oförändrade mellan 2006 och 2011, skriver ledande företrädare för Folkpartiet.”

Det skrev integrationsminister Erik Ullenhag i ett Debattinlägg i DN, som Karin Petterson kritiserar:

 ”Oppositionen hävdar att klyftorna i samhället ökar. Men det stämmer inte. Den största delen av den ökade relativa fattigdomen skedde fram till 2006/2007. Enligt Finanspolitiska rådet har inkomstskillnaderna varit närmast oförändrade mellan 2006 och 2011, skriver ledande företrädare för Folkpartiet.”

”Ullenhag och Hamilton har hittat en analys gjord av Finanspolitiska rådet, under ledning av Carl Bildts gamla ekonomiska rådgivare. Problemet med den är bara att den inkluderar kapitalinkomster, det vill säga avkastning på aktier och värdepapper.

Det är ett intressant mått, men säger inte mycket om de senaste årens utveckling.

Efter finanskrisen 2008 sjönk börserna som en sten, och välbeställda människor såg sina aktieinnehav sjunka i värde.

Det fick en utjämnande effekt, som dock inte hade något som helst med den förda politiken att göra.

Exkluderar man kapitalinkomster ser man tvärtom en kraftig ökning av ojämlikheten under samma period.”

I Sverige ökar klyftorna mest inom hela OECD. ”Sverige har halkat ned från första till fjortonde plats.” 

Alla Alliansens politiska mål och beslut handlar om att öka dessa klyftor ännu mera och ett litet steg i den riktningen är just förslaget om att lärarna inte skall skriva några åtgärdsprogram för barn med särskilda behov av stöd.

”Att på ett rationellt och humant sätt nedmontera den generella välfärdspolitiken … kommer att vara politikens och den politiska ingenjörskonstens viktigaste uppgift åtminstone under de närmaste tre – fyra decennierna.” Citat: Anders Borg. Och här kommer alltså varken skolan eller barnen undan. I vart fall inte de sämst lottade barnen.

Nu behöver ingen längre vara ovetande om den agenda regeringen har, men talar tyst om – den dolda agendan!