Kategorier

Arkiv

Nu skiter vi i dig!

Du kan skita i blöjor!

Vi tar ta mig fan inte vårt ansvar längre!

Det är slut med sånt!

Nu gäller andra regler!

Nu gäller ALLiANSENS politik!

Nu är det slut med omsorger!

Nu satsar vi på RUT och ROT till de som har råd med det!

FUCK YOU - ALLIANSEN!

Så långt har det nu gått i ALLiANSENs Sverige!

Multisjuka Ulrika får skita i blöjor!

Efter ett flertal fallolyckor, där hon brutit nacken, är Ulrika Björkén, stelopererad i nacke, rygg och ländrygg och har ständiga nervsmärtor. Hon kan inte resa sig utan hjälp. Därtill har hon en hjärntumör och Addisons sjukdom, som obehandlad leder till döden.

I fem åren har Ulrika Björkén haft personlig assistans 23 timmar per dygn, men från och med nyårsafton klockan 24 är det slut med det!

Försäkringskassan påstår att hon kan duscha, tvätta och ta på sig själv. Det är sådant hon har fått hjälp med dagligen i fem år. Hon har haft personlig assistans 23 timmar per dygn. Nu påstår till exempel Försäkringskassan plötsligt att Ulrikas brutna nacke har läkt 2008, men sedan dess har hon gått igenom fyra operationer efter att nacken har brutits på nytt. De hade lika gärna kunnat skriva att jag åker rollerblades”.

Beslutet innehåller flera faktafel, men Försäkringskassan vill inte kommentera Ulrika Björkéns fall. Och som alla andra ansvariga smiter även Susanne Movérare (enhetschef på Försäkringskassans avdelning för försäkringsprocesser) undan med myndigheternas gängse standardsvar när journalister frågar: ”Jag kan inte gå in på enskilda ärenden.”

 

Fan så bekvämt! Skit ned dig själv, säger jag!

Susanne Movérare

Det är så fegt, förbannat fegt! Orderna kommer så klart uppifrån, högre upp i hierarkin än där Susanne Movérare sitter. Det förstår jag också! Men man kan inte skylla på att man bara lyder order. Det slogs fast i krigsförbrytarrättegångarna i Nürnberg mellan 20 november 1945 och 1 oktober 1946 och gäller således även här och nu. Vad som gäller i krig måste ju vara lättare att leva efter i fred och vad som ansågs måste gälla i Nazityskland, enligt Nürnbergsprossesen måste vara lättare att efterleva i ALLiANSENs Sverige! Det krävs knappast lika mycket civilkurage! Man blir inte avrättad, men möjligen blir man av med sin feta lön.

Det är alltså pudelns kärna!

För att Susanne Movérare ska få behålla sitt välstånd ska Ulrika Björkén förnekas den hjälp hon så väl behöver och tvingas att pinka och skita i blöjor! Tack vare ett fegt kräk som inte vågar säga ifrån till den som är den verkligt ansvarige, socialminister Göran Hägglund. Som Kristdemokraternas partiledare är han en av dem som ingår i vår regering, vilken främst styrs av Moderaterna, ett parti som helt och fullt ut med öppna ögon och berått mod låter de allra svagaste grupperna i samhället bära kostnaderna för att de rika ska få skattelättnader på varje tänkbart sätt. Det är till exempel endast de rika som har råd med ROT- och RUT-avdrag. Det ger ju syn för sägen!

De tio rikaste svenska kommunerna står tillsammans för 13,7 procent av de totala rut-avdragen och de tio kommuner där inkomsten är lägst står för 0,2 procent.

• GÅ DIREKT TILL KARTORNA

Fallet Ulrika Björkén står att läsa i metro på nätet, men mera utförligt i dagens papperstidning.

ALLiANSEN har i grunden

samma avskyvärda människosyn

som ADOLF HITLER!

_ – _- _

Bonuslänkar:

avslagen inte oskäligt många.

Styrgruppen är projektets högsta beslutande organ och består av representanter från Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Kommunförbundet i Stockholms län, Handisam, Handikappförbunden i Stockholm och fyra representanter från kommunerna. Projektchefen är föredragande i styrgruppen och har ingen beslutsrätt. Styrgruppen har rätt att besluta om projektets livslängd och utformning. Therese Karlberg – Försäkringskassan (Ordförande) Susanne Moverare – Försäkringskassa Stefan Mörk – Försäkringskassan

Annonser

När är man sambo?

Det beror lite på

RosenRasande benar ut problemet och berättar bland annat: ”I praktiken borde det ju innebära att Socialtjänsten kan knacka på en kväll när som helst o kolla om deras bidragstagare har manlig nattgäst eller… ” och avslutar med: ”Hur sjukt får kontrollsystemet bli av de människor som redan är utsatta, har det svårt. Det här måste du ta upp Hanne Kjöller om hur det fuskas med boenden och fiffelförhållanden. Listan till människor med psykisk ohälsa som fuskar och är lata, fifflar med assistansstöd etc kan utökas med ovan nämnda grupp. En liten fråga bara, var finns lagen som reglerar detta?”

Läs hela hennes inlägg!

RosenRasande

Jag tycker inte jag behöver tillägga mycket, men konstaterar att vårt samhälle blir bara kallare och kallare, snålare och snålare. Men snålheten kan bita sig själv i svansen! När någon med funktionshinder inte längre kan låta en älskad vän övernatta ökar behovet av stöd och hjälp från samhället istället. Det kan bli dyrt det!

liberalfashismen


Dagens recept

Det kallas försäkringskassesjälvmord

 

Det är ett relativt nytt ord som har skapats som en direkt följd av allians-regeringens hänsynslöst etikbefriade politik, som går ut på att om man inte orkar arbeta så ska man inte heller leva ett värdigt liv och kan lika gärna dö. Social trygghet har kastats hundra år tillbaka.

”Nu ska även sjukskrivna med psykisk ohälsa tvingas ut i arbete. Det meddelade Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson nyligen. ‘Förkastligt’, säger Therese som knäcktes totalt när hon kastades ut ur sjukförsäkringen. Det var nära att kosta henne livet.”

Allianspolitik 2 kopiera

Dagens recept handlar om hur man tar sitt liv.

”Oxfilé med klyftpotatis, örtagårdssås och ett dyrt Amaronevin. Therese lade sina sista pengar på vad som var tänkt att bli sista måltiden.

Sedan Försäkringskassan drog in sjukpenningen hade självmordstankarna gnagt allt intensivare.

Till slut orkade hon inte längre. Hon bestämde sitt dödsdatum till den 14 februari 2011. Livet skulle inte bli längre än 54 år. Dagen innan vräkningen gjorde hon det.

Det hade börjat skymma när hon började på efterrätten: 96 stycken Stilnoct sömntabletter och en flaska whisky. Inget var lämnat åt slumpen. Instruktioner om katterna, avskedsbreven till systern och vännerna. Allt låg prydligt uppradat på köksbordet.

Hon hade till och med bedövningssalva på handlederna för att rakbladet inte skulle göra så ont.

I Thereses lägenhet möttes hon av en handskriven lapp:

‘Min kropp ligger i första rummet till höger’ … Thereses livlösa kropp.”

Förkortad text, läs hur det gick genom att klicka här.

Var du en av de som röstade på något av Alliansens fyra partier, Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Moderaterna? Var det i så fall så här du vill ha det?

Header

Regeringen ligger bakom en självmordsvåg

Försäkringskassan som utpressare!

Glöm aldrig Anna Olsson – den första som slog larm!

Pension åt helvete

Header

Andta relevanta länkar:

Tag två, betala för en!

Dubbelt moralisk

Bra med kapitalism!

Hyllning till kapitalismen!

DEBATTÖRERNA får svar på tal

His Master’s Voice

Dö! om du inte är lönsam!

Du ÄR en arbetare, tro inget annat!

Vetenskap stick i stäv med Alliansen

Att hjälpa till

Fas3-smart

Girighetens samhällsskick

Stanken från banken!

Som en viskning

Rik på ditt avsked

Man får inte blunda

Vi kan krossa kapitalismen!

Den råa kapitalismen

Kommunistiska manifestet

Kapitalet

Sådan är …

Välkommen till världen, du föds och straffas för att dina föräldrar är fattiga! (via Finns mitt Sverige kvar ?)

Matspekulation

Baggböle i dag

Kapitalismen är döende

Kapitalismen och miljön

Filosofins nödvändighet

Pension åt helvete

Får vi pension?

Pensionerna sjunker!

Välfärden, pensionerna och borgerskapet

Hyllning till kvinnan! Internationella kvinnodagen!

Det stör!

Slakten

Anställda på Försäkringskassan och Arbetsförmedlineg välkomnas att delta i påskuppropet

När Borg-bubblan brister blir Sverige ett U-land

Utförsäkringarna – det moderna folkmordet

“Anställd” i FAS-3 dog på “jobb” han inte var utbildad för

Glöm aldrig Anna Olsson!

Fick rätt mot Försäkringskassan efter sin död

Hon gav Försäkringskassesjälvmordet ett ansikte

FK-kontoren avvecklas

Och så är det ju det där med Filippas skötebarn

Reinfeldt är blind inför den nya Sverigebilden

Rasera, rasera, rasera


Avvecklingen av välfärden

Ingenting har hänt

Här ska jag koppla samman två inlägg från Ett hjärta rött.

2008 skrev Ilse-Marie inlägget ”Glöm aldrig Anna Olsson – den första som slog larm!”

Detta kända inlägg, som ju många har länkat till, återkommer jag strax till och då får ni ju en länk till inlägget. Men låt mig börja med ett äldre inlägg av Ilse-Marie:

Man skjuter myggsvärmar med luftvärnskanon

I går var det dags igen*  för FUT delegationen att återupprepa sitt gamla budskap om svenskarnas utbredda ‘bidragsfusk’. De lyckades till och med få det att låta som om det var en nyhet.

Siffrorna de upprepade handlade om den ‘gissningslek’ som presenterades redan i november förra året, och om en diskutabel ‘attitydundersökning’ som genomförts i hela norden. Visserligen med skilda frågor och formuleringar, på skilda sätt (telefon och webb), och vid helt skilda tidpunkter. Men vad gör det – tycks delegationen mena. Allt är sanning!

Jo, jo!

Det enda som man med säkerhet kan säga om dessa siffror, och hur de har presenteras, är väl att de förmodligen har gjort svenska folket mer misstänksamma mot sina medmänniskor, och att detta till och med kan ha skapat den farliga känslan av att ‘- fuskar andra så fuskar jag’.

Kanske har inte detta varit syftet och målet med den fuskpropaganda som basunerats ut i media och med hjälp av borgerliga politiker de senaste åren – men det är förmodligen ett resultat.

Denna gång tog artikelförfattarna även upp det självklara – att FK måste få samköra sina register med skattemyndigheterna, och att slarvet och misstagen måste minska även från FK:s sida.

Och visst borde enklare blanketter och regler vara en självklarhet. Det märkliga är givetvis att detta inte redan är verklighet för länge sedan. Då hade man förmodligen sluppit en stor del av ‘fuskdebatten’ och kunnat koncentrera sig på att sätta dit de som verkligen ägnar sig åt brottsligt fusk, istället för att framföra generella och svepande anklagelser mot hela svenska folket.

Eller som Karl-Arne Ockell, kommissarie länskriminalen Halland, uttryckte sig i Aktuellt i går;

– Man skjuter myggsvärmar med luftvärnskanon.

Så beskrev alltså polisen i Halland den jakt som nu pågår mot misstänka ‘bidragsfuskare’.

Där har polisen hittills utrett 70 (av 150) misstänkta fall av ‘bidragsfusk’. Resultatet är magert. Endast 2 av fallen visade sig vara rent fusk. Resten handlade om misstag och missförstånd. De misstänkta visade sig alltså vara helt oskyldiga.” Gå till Ett hjärta rött och läs resten.

* Tyvärr fungerar inte länken, men jag kompenserar för det med följande om FUT-delegationen:

FUT-delegationen underblåser mytbildningen om fusk

Delegationen mot felaktiga utbetalningar (FUT-delegationen) bidrar till att underblåsa mytbildningen om fusket i trygghetssystemen.

Delegationens påstående att 20 miljarder kronor betalas ut felaktigt bidrar mer till att underblåsa mytbildningen än att bringa klarhet i frågan. Det är mycket olyckligt eftersom mytbildningen ytterligare riskerar att undergräva legitimiteten för våra trygghetssystem, ” / Kjell Rautio.

Att Kjell Rautio har rätt i februari 2008 och bekräftas av polisen utredda fall, är inget som har påverkat regeringen. Den har fortsatt att hävda att det förekommer ett  utbrett fusk.

Kjell Rautio säger det inte rakt ut som ett påstående att det är så, men det är uppenbart ifall man ser på hur denna debatt har förts i många år och vilka som startade den att avsikten är och har hela tiden varit att ”undergräva legitimiteten för våra trygghetssystem”!

På så vis, med lögner om påstått fusk, kan regeringen avveckla välfärden.

Nu till Dagens Medicin 2008:

”Anna Olsson har av sin handläggare på Försäkringskassan fått veta att hon riskerar att bli utförsäkrad. Enligt Försäkringskassan måste den som har behov av sjukskrivning efter två och ett halvt år vara så sjuk att ”det finns ett påtagligt hot mot den sjukes liv inom de närmaste månaderna”. Så tolkar Försäkringskassan de nya regler kring sjukskrivning som gäller sedan den 1 juli i år.

– Varje morgon vaknar jag och tänker på att jag lever med en cancer som inte kan botas och att då bli utsatt för detta av Försäkringskassan, det är kränkande. Jag har inte ord för hur man kan göra så här mot människor, säger Anna Olsson till Sveriges Televisions Västnytt.” 

Tack vare all den uppmärksamhet som fallet väckte tvingades Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson slira med sanningen, hon säger att det fanns med en formulering  i en departementspromemoria om att ”mycket allvarlig sjukdom” betyder att den är direkt livshotande. Men att den inte finns med i den proposition som tagits i riksdagen. Men då blir ju sanningen likväl att riksdagsmajoriteten slopade detta klargörande och riksdagsmajoriteten, det är ju den borgerliga Alliansen. Det är väl bara att stå för vad man har gjort! Man har strukit att  ”mycket allvarlig sjukdom” betyder att den är direkt livshotande!

Ur Wikipedia saxar jag följande:

”Den 6 oktober 2006 blev Husmark Pehrsson utsedd till socialförsäkringsminister …  Husmark Pehrsson gavs indirekt skulden för det som inte hade fungerat vid införandet av de nya sjukförsäkringsreglerna 2008; Efter valet 2010 avgick hon från statsrådsposten den 5 oktober 2010.

Av en promemoria, upprättad vid Socialdepartementet i december 2009 och publicerad 2011(*), framgick att regeringens officiella linje att lagen hade fått ‘oväntade konsekvenser’ var en efterhandskonstruktion. Cristina Husmark Pehrsson och hennes departement hade inte fått gehör för sina varningar om att vissa förändringar skulle få orimliga följder. I promemorian framgick att bland det mest kontroversiella i förslaget, den bortre parentesen (ibland kallad ‘stupstocken’), inte fanns med i det ursprungliga förslaget utan istället var ett förslag från finansdepartementet i syfte att spara pengar. Socialdepartementets förslag hade inte heller inneburit att människor hade blivit ‘nollklassade’.

(* Skvitts länk.)

Inte ens moderaten Cristina Husmark Pehrsson kunde i länden stå upp för en så sjukt omänsklig och kränkande politik att den måste försvaras med rena lögner och som regeringen hade sjösatt. Därför avgick hon!

Ilse-Marie skrev ett inlägg som citerats av många och länkats till av än fler. Jag saxar några rader:

Minns ni svårt cancersjuka Anna Olsson? Hon var den första som slog larm om hur regeringens utförsäkringskedja drabbar cancersjuka. När jag den 4 juli 2008 tog upp hennes fall på min bloggpost ‘Man skjuter myggsvärmar med luftvärnskanon‘ -skrev hon själv en kommentar.

Så här skrev hon;

‘Hej på er!
Vill bara tipsa om radioprogrammet ring P1 från 3/7 och 4/7 där min mamma, jag och Christina Husmark Persson deltar bland många fler. Lyssna på reprisen på webben, http://www.sr.se, gå in på lyssna igen och välj programmet i vänster lista.
Ring P1 är ett favoritprogram. Det känns härligt att människor runt om i Sverige reagerat så kraftfullt, då känner jag att det finns hopp!

Kramar till er alla från Anna Olsson i Uddevalla

Ps. På pin kiv så ska jag överleva för att få vara med och rösta bort Alliansen Ds.’

I dag ringde hennes mamma återigen till Ring P1. Hon berättade att hennes dotter nu är död, hon överlevde inte sin cancer. Men hennes mamma May  kämpar vidare för ett mänskligare samhälle och för mer humana sjukregler.”

Ingenting har hänt

Trots all uppmärksamhet och all debatt fortsätter Alliansen att med näbbar och klor att rusta ned alla våra trygghetssystem. Det är Alliansens hela politiska målsättning. Tyvärr tror en del (alltför många) att jobbskatteavdrag kan kompensera för detta. Men hur många lägger undan de extra pengarna för att ha dem i händelse av svår och lång sjukdom eller för att dryga ut den dagen pensionen inte räcker? Hur många får ihop en eller flera miljoner genom att spara de pengar de slipper lägga i skatt när de får mer i plånboken tack vare jobbskatteavdragen? Och hur många tror att det skulle kunna handla om sådana miljonbelopp?

Det är just flera miljoner som kan behövas ifall det vill sig riktigt illa och när det inte längre finns välfärd kvar att luta sig emot!

Till utförsäkringen kommer dessutom mycket annat som vi går miste om och som vi har vant oss vid utan att vi behöver bli sjuka eller fattigpensionärer.

Skolan har försämrats och pengarna flyter som bekant ut ur landet.

Apoteken håller inga lager och du kan inte garanteras att dina livsviktiga mediciner finns när du behöver dem, inte ens om du ligger på sjukhus – för inte ens sjukhusen får sina beställningar lika garanterat som förr. Och bor du i glesbygd kanske du inte ens har ett apotek inom rimligt avstånd. Osv, osv, eller för att citera Jan Guillou:

” … genom att privatisera skola, vård och omsorg, apotek, järnvägar, snart vatten och luft, så att riskkapitalister kan få fart på hjulen. Fast alla vet att riskkapitalisterna, som inte tar någon risk eftersom de lever på skattebidrag, berikar sig på att spara in på jobb, så kallade nedskärningar.

Nedskärningar är den senaste nationalekonomiska sanningen, nåja det är samma teori som i 1930 års Tyskland.”


Sjukpenning

Sjukpenning

”Försäkringskassan har lanserat ett nytt verktyg för bedömning av arbetsförmåga som ska användas i sjukpenningärenden. Vi menar att verktyget i sin nuvarande utformning riskerar att innebära en försämring för de försäkrade och deras rätt till sjukpenning. I praktiken riskerar verktyget innebära att ett nytt arbetsförmågebegrepp införs bakvägen utan att något nytt beslut fattas om ändring i socialförsäkringsbalken.” Läs mer!

Regeringen(Bildkommentar: Obehagligt ovant ord att ta i sin mun, om man är nyliberal: ”kommunister”!)

Dags att sätta stopp, sa fru Propp


Förnedring á la regelboken

Tack Peggy Bell!

Det handlar om

FÖRSÄKRINGSKASSAN

Med regelverk märkt: ”Moderaterna”!

Förnedringskassan(alla som vill får använda bilden på FÖRNEDRINGSKASSAN – med eller utan att ange källan)

För mig var det inte nytt.

Jag har läst om det förr. Om hur det går till!

Men du, Peggy Bell, du beskriver det så bra, så jag återger det här.

Förnedringskassan

Frågan är, hur skulle Försäkringskassan behandla Filppa Reinfeldt, eller någon annan som redan är bland de privilegierade?

”Hur ofta skiter du och kan du torka dig i röven och hur lång tid tar det?”

Jag undrar om Filippa skulle acceptera sådana frågor.

Jag tillåter mig att spekulera vad Filippa skulle ha svarat:

”Slicka mig i röven så kanske jag fixar er en bättre budget!”


Försäkringskassan som utpressare!

Så långt har det gått!

Utpressning – det är ju kriminellt, så nu har moderazisternas ”reformiver” tydligen hämtat inspiration från den undre världen, vilket knappast kan förvåna var och en som har följt med i den storskaliga sociala nedrustning som Alliansen med glädje har hängivit sig åt under tiden i regeringsställning.

Som man kan tro av bilden ovan, är det från nazisterna som moderazisterna har hämtat sin inspiration, men i så fall är det bara delvis. För trots allt fanns det ett socialt inslag i nazisternas politik, men det finns det inte i moderazisternas. Låt vara att detta sociala inslag i nazisternas politik endast tillkom den ”ariska rasen”, alltså flertalet av tyskarna åtnjöt en standardhöjning och välfärd som imponerade på en hel värld. Moderazisternas standardhöjning och välfärd tillkommer enbart en liten utvald redan prioriterad grupp av övre medelklass och framför allt de riktigt rika kapitalägande, alltså de man kallar kapitalister.

Endast de som inte känner Skvitt kan misstolka min jämförelse med Moderater och de tyska nazisterna.

Och de som inte känner mig skall inte för ett ögonblick tro att jag har det minsta till övers för nazister och annan ultrahöger, såsom Moderater och Alliansens övriga partier.

”Jag vann mot f-kassan i domstol. Glad trodde jag att pengarna skulle betalas ut så att man kunde komma ikapp med alla ackumulerade skulder. Nu har man börjat utöva utpressning mot mig. De ringde och ville att jag skulle godkänna ett helt absurt avdrag på runt 8 tusen.”

Läs mera om denna utpressning längre ned!

Läs även här: Påskuppropet mot utförsäkringarna, men det kan du vänta med.

Från oppositionen, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet hörs inga protester mot de sociala nedskärningarna i någon omfattning värd att nämna. Frågan är ju varför och den frågan har jag svar på:

Kapitalet KRÄVER nedskärningar och inga riksdagspartier utmanar eller ifrågasätter kapitalismen och dess krav. Av detta faktum kan bara en slutsats dras: vänd parlamentarismen ryggen! Protestera och kämpa utomparlamentariskt! Visa avståndstagande från parlamentarismen genom att inte rösta i valen. Ge icke partierna legitimitet att påstå sig företräda oss! Ge ej parlamentarismen legitimitet som styrelseform!

Eh? Hur resonera jag nu?

Jo, läs här så förstår ni säkert lite bättre (ni kan helt hoppa över “Huka och håll i hatten!“)

Sisyfos.jpg

Så här vill kapitalisterna gärna framställa sig och alla bör ifrågasätta den världsbilden, som är en partsinlaga från dem som lever på vår produktivitet:

Så här ser moderazisternas sanna politik ut, dö – om du inte är lönsam!

Vi har alltid sett dessa olyckliga utanförskapsmänniskor i Reinfeldts Sverige.

De blir fler, men enligt Reinfeldt skulle de bli färre!

Ja, så lät demagogin och valpropagandan!

Det minns ni ju!

Men …

Vi har alla sett dessa fattiga människor!

De som tittar i papperskorgarna efter pantflaskor och pantburkar.

Det är ju inget nytt.

Vad var då nytt i dag, 2012?

Jo, kvinnan, hon var ny!
Hon var ny i sin roll!

Hon såg sig omkring. Hon såg sig om – som för att se så att ingen iakttog henne. I handen hade hon en hopvirad plastkasse från livsmedelsaffären.

Med en skygg blick såg hon sig omkring – för hon skämdes för vad hon skulle göra. Hon tittade ned med forskande blick i papperskorgen utan att rota. Respektfullt tittade folk bort, som för att säga henne att de inte såg henne.

Ansiktsuttrycket talade om besvikelse och det gick som ett stygn rakt in i hjärtat på mig, medan kvinna gick till nästa papperskorg, lika tomhänt som innan. Och ingen såg henne.

Kvinnan gick vidare med tunga steg. Hon gick till nästa papperskorg. Hon upprepade samma ritual, såg sig omkring med samma flackande oroliga blick, kikade i papperskorgen med samma förväntan utan att rota och lyfte sitt huvud med samma besvikna blick. Och folk såg respektfullt bort från hennes grå gestalt på trötta ben. I handen hade hon en tom kasse från en livsmedelsaffär.

Hon gick till nästa papperskorg, samma ritual, samma besvikelse, större missmod och ännu tyngre steg, papperskorg efter papperskorg!

Vad var nytt?

Jo, kvinnan var ny. Hon var ny i sin roll som fattig och slängd ut i det utanförskap som Reinfeldt talar så mycket om att bekämpa.

Kvinnans slitna kappa talade sitt tydliga språk. Det var inte just i dag hon hade drabbats av fattigdom, men hennes skam att behöva söka sin utkomst på detta förnedrande sätt sa mig att fattigdomen hade drabbat henne efter att Alliansen hade börjat att regera.

Hon var ny i sin roll!

Hur många nya bröder och systrar har tillkommit efter Alliansens seger? Hur många nya bröder och systrar fick kvinnan i dag och hur många nya får hon i morgon och nästa dag?

Papperskorgarna var tomma.

Konkurrensen börjar synas. Fler av dem som ännu har råd med dryck på flaska och burk tar hand om panten själva och fler letar i papperskorgarna. Snart finns inte ens denna inkomstkälla. Kylan tränger sig på i Sverige.

Det är bistert. Det är bistert att leva under Reinfeldts Allians-regim och bistrare ska det bli.

Var ska hon få pengar till nästa mål mat? Var ska hon få pengar till nästa kappa när den hon nu har är alltför tunnsliten för att värma en mager kropp i ett iskallt samhälle?

Folk såg henne inte, folk ser henne inte och Reinfeldts Alliansen ser henne inte heller.

I handen höll hon krampaktigt en hopvirad kasse. Respektfullt tittade medmänniskorna åt annat håll.

Eh? Hur resonera jag nu? Den frågan ställde jag nyss och ställer igen!

ETT TANKEEXPERIMENT

Gör dig för ett ögonblick fri från ditt invanda tankemönster!

Ge dig tid att läsa nedanstående rader om ett tankexperiment och ta dig en stunds fundering kring en annan världsordning!

ETT TANKEEXPERIMENT

Kal och Ada, dessa vi förknippar med Göteborg, det låter jag här kalla två av mina personer, något ska de ju ändå heta.

Låt oss anta att de bor i en hyreslägenhet i Göteborg, i ett hyreshus som ännu inte är byggt. Ett hus i en tänkt och möjlig framtid.

Kal och Ada har två barn, ett i förskolåldern och ett i småskolan. De bor i ett hus som fyller många funktioner, främst socialt. Det är ett hus som skapar möjlighet till gemenskap. Det är ett hus som på ett otvunget sätt får folk att gå in i ett kollektiv, utan att vara ett kollektivboende så som vi vanligtvis ser på kollektivboenden. Det är ett hus som skapar möjlighet för de boende att leva i en  gemenskap.

Alla, utom Fredrik som bara tänker på sig, är glada att bo i detta hus, som ägs av kommunen, men som styrs av de boende själva som därför känner ansvar för huset och gör små reparationer bara för att de trivs med det.

Om det är större reparationer som behövs, tar de upp detta med den kommunala förvaltning som har det yttersta ansvaret. Sådana beslut som att vända sig till förvaltningen tar de boende själva på möten som de har regelbundet i samlingslokalen i deras bostadshus.

Lokalen ligger i ett fristående hus i bostadsområdet som utgör en självstyrande enhet. Man kallar detta fristående hus för föreningshuset och det är bostadsområdets stolthet.

Alla beslut som fattas i bostadsområdet fattas i demokratisk ordning, men inte i första hand som majoritetsbeslut, utan i konsensus. Alla är överens om att detta är en högre form av demokratiska beslut än om de fattas efter principen att majoriteten bestämmer över minoriteten.

Konsensus innebär att om en minoritet inte är nöjd med majoritetens beslut diskutera man fram en lösning, en slags kompromiss, så att alla ändå i slutänden kan vara nöjda med beslutet även om de inte är helt eniga.

Att en majoritet alltså inte kan köra över en minoritet är föreningens gyllene regel och rättesnöre. Det är inskrivet i stadgarna. Där står också att styrelsen när som helst kan ifrågasättas och avsättas. Ingen sitter säkert på sin post hela mandatperioden ut. En sådan finns helt enkelt inte.

Alla kan få gå så fort förtroendet är förbrukat. Ingen har heller någon egentlig fördel av att sitta i styrelsen, för de får inget betalt för det.

I denna tänkta framtid är det så att de som sitter i denna styrelse har rätt att ta den tid det krävs för styrelseuppdraget från sin arbetstid på respektive jobb, med fullt betalt. Det är ju trots allt en viktig demokratisk uppgift de har.

Alla är väldigt nöjda med att bo i huset, liksom alla de andra är som bor i de övriga husen som är anslutna till föreningen. Till skillnad från våra dagars bostadsrätter har ingen köpt sin lägenhet. Och ingen kan därför sälja den.

Föreningslokalen är barnanpassad för där håller barnen till under dagen och utanför finns sandlåda, gungor, klätterställningar och allt vad barn gillar. Inne i lokalen finns också sådant som barnen gillar, leksaker för de små, datorer och annat för de större. Både de som är föräldrar och de som inte är brukar gå till lokalen och umgås med varandra samtidigt som de ser till barnen och tillrättavisar dem även om de inte är deras egna. Pensionärerna gillar denna mötesplats. En del är där ibland på kvällarna när lokalen fungerar som en ungdomsgård och de hjälper barnen att sköta om och underhålla deras cyklar och de äldre barnens mopeder. Ja, man har en lite verkstad för sådant. Och så har man en liten festlokal också. På fredag kväll och lördag kväll kan det bli riktigt upprymt när de äldsta tonåringarna slår runt tillsammans med både föräldrar och pensionärer.

De yngsta tonåringarna och de äldsta pensionärerna bruka gå hem ganska tidigt. De andra stannar så länge de har lust och stänger och låser när de själva vill.  Man har en bar med olika drycker och i baren står några som helt enkelt tycker detta är skoj. Det finns alltid de som tycker det, särskilt i denna gemenskap. De blir väldigt omtyckta i hela föreningen och alla hjälper dem gärna med en tjänst om de skulle behöva. Om någon blir för full, blir han hemhjälpt och skäms dagen efter, så det händer sällan. Mest populära blir dock de som spelar olika instrument, liksom de som är fulla av upptåg och hittar på lite festliga vuxenlekar. Spontant ordnade de en liten festkommitté. Det var ingen svårighet, för fler ville var med än som kunde ta plats, men de fick gärna lämna in idéer, liksom alla andra av de boende i föreningen.

I de andra bostadsområdena hade man samma sorts föreningar, samma sorts gemensam lokal till allas trivsel. Och den där Berra, kapten i A-laget, som Ghost brukar skriva små trevliga berättelser om, han har kommit ut ur sitt utanförskap och trivs, även om han har en tendens att ta ett järn för mycket än i dag. Det är han de hjälper hem ibland.

Flera som bor i föreningen gillar att laga mat och det uppskattas av både Berra och några ungdomar som har flyttat hemifrån nyligen. Och barnen, det är ju klart att de gillar hemlagat. Stina tycker det är bekvämt. Hon har ju fyllt åttio nyligen. Anton är lika gammal, men han är den som lagar maten nästan varje dag. Han kan inte sluta. Han har varit kock på sjön i hela sitt liv och smaklökarna fungerar lika bra än idag, säger han och alla instämmer. “Detta har du gjort lika gôtt som Leif Mannerström”, sa Gösta härom dagen. Han vet, för han har ätit när Mannerström helt storstilat haft sina pensionärs-bjudningar.

Barnen äter ju gratis, men de andra betalar en liten slant. Man kom fram till det på ett möte att det skulle gå med en liten vinst eftersom de som äter där varken behöver laga maten eller diska efteråt. Och överskottet går till att göra trivselkvällarna lite extra festliga.

Osborn bor i ett av husen som ingår i föreningen. Han gillar att räkna. Så han satt och räknade på vad en bils totalkostnad är när man tar hänsyn till alla kostnader, avskrivning, service, reparation och så vidare. Han slog sedan ut detta per förväntat körda kilometer. Han presenterade allt detta på ett möte och föreslog att föreningen skulle köpa in en sådan bil och låta dem som ville hyra den. Han lade till lite extra så att föreningen skulle ha kapital till en ny bil när det var dags. Det blev omröstning och alla tyckte det var en strålande idé utom Berra, för han hade inget körkort och Beda var också emot, för hon kände sig för gammal och saknade också körkort. Det visade sig också att ingen egentligen ville ha ett stående ansvar för bilnycklarna och att hålla i bokningslistan.

Men eftersom alla beslut enligt stadgarna tas i konsensus kom man fram till att bokningslistan och bilnycklarna skulle cirkulera bland alla som hade körkort och det blev ingen större uppoffring eftersom man kom fram till att var och en bara behövde ställa upp en gång vart annat år. Och den som hade detta ansvar, ett dygn åt gången, skulle ställa upp och köra Beda till butiken så hon kunde storhandla och få hjälp med matkassarna ända hem till sin dörr. Då var Beda nöjd. Berra kunde ringa när som helst ifall han hade rumlat runt på någon av stadens krogar till sent in på natten. När han fick höra detta sken han upp och sällade sig till den övriga majoriteten. Så fungerar ett konsensusbeslut.

Det här föll så väl ut så det dröjde inte många år innan samhället såg till att varje förening i hela landet fick en bil som alltså inte behövde betalas av föreningarna. Antalet bilar sjönk i hela landet och därmed även oljeimporten. Folk valde ju bort sina bilar och utan dem blev det kollektivåkning som gällde. Eftersom fler åkte kollektivt kunde alla turer gå tätare. Då var det ännu fler som ville åka kollektivt. Och när man slopade avgiften på kollektivtrafiken, vilket kunde finanseras med de pengar som inte längre flöt ut ur landet när folk inte längre köpte så mycket utländska bilar, ja då var det inte många som ville ha en egen bil. Samhällsvinsten blev betydande och för den vinsten kunde man subventionera taxi till glädje för barnfamiljer som ville skjutsa ungarna till olika sportevenemang och konserter. Ja, föräldrarna behövde ju inte åka med om det inte var nödvändigt. På så vis fick de mycket rid över till annat som också var viktigt.

Kal och Adas minsting leker hela dagarna i föreningslokalen, tillsammans med de andra barnen i förskolåldern. Beda älskar att se till dem. Det gör även några andra av pensionärerna. Det är inte bara det att det är roligt, de känner ju att de har en uppgift, fast att de inte arbetar längre. Och barnen gillar att sitta i Oscars knä när han berättar om förr.

“Inte arbetar längre?”, sa Kal till Beda, “va mena du me de? Du sköter ju ungarna, du är ju dagisfröken!” 

“Jo, men det är bara trivsamt!”

“Det är i alla fall ett arbete! Fast utan tvång. Så du arbetar fast att du är 80.”

“Det är skillnad på det och att tvångsarbeta som en av våra regeringar en gång i tiden vill tvinga oss att göra ända till vi blev 75! Nu gör vi det för nöje och utan lön istället för av tvång för att pengarna inte räckt till!”

Deras äldre barn går i en skola som ägs av kommunen men drivs ett kollektiv bestående av föräldrarna. Men man har ju givetvis betalda lärare och både lärarna och föräldrarna är med och bestämmer hur skolan ska drivas. Tillsammans med barnen diskuterar man sig fram till vilka aktiviteter man ska ha, såsom till exempel de utflykter som de regelmässigt gör. Barnens önskemål väger tungt, men lärare och föräldrar tar hänsyn till det pedagogiska värdet av olika aktiviteter. Frågor som “vad vill vi med detta?” ställs alltid innan man fattar beslut. Det var rektorn som införde det. Hon sa “Om vi inte ställer den fråga blir det bara tidsfördriv. Men vi är bara professionella om vi vill mer än så, om vi vet vad vi vill!”

Rektorn är vald av lärarana och föräldrarna gemensamt, just för hennes reella kompetens, inte för meriter på papper. Att det blev ett gott val märks ju av hennes kloka ord.

Läroplanen är fastställd från centralt håll, men har varit ute på remiss i alla skolor. De flesta har inte brytt sig, men eldsjälar verkligen funnits.

Sigvard hade ett litet handikapp, så hans arbetsförmåga var nedsatt. Men det låg honom inte det minsta i fatet. På hans arbetsplats, som alla som arbetade där ägde gemensamt, hade man kommit fram till att det var bäst om Sigvard hade ett arbete och utförde vad som ålåg honom än att han inte hade något arbete alls.

På ett av de stormöten som man har på arbetsplatsen hade man diskuterat hur Sigvards arbete skulle utformas så det passade hans arbetsförmåga. Det visade sig att när man anpassade arbetet efter honom fungerade det mycket bättre. Han blev mer produktiv när han bara behövde göra sådant som inte begränsades av hans nedsatta arbetsförmåga.

Att det fungerade så bra var ju just detta att alla på arbetsplatsen ägde allt gemensamt och därför bestämmer allt gemensamt på sina stormöten. För arbetsplatserna fungerar precis som bostadsföreningarna gör i hela staden. Man fattar alla beslut i demokratisk ordning och i konsensus. Man har bland annat kommit fram till att alla är lika viktiga.

“Det är som en motor”, sa styrelseordförande när han förklarade allting för en imponerad delegation från utlandet. “Tar man bort ett enda kugghjul så stoppar hela motorn och blir obrukbar, så alla delar är lika värda och därför ska alla ha lika mycket betalt.”

“Men det har de ju inte!”, sa Ian Bain från delegationen.

“Jodå, men vissa har ett tillägg för att de har barn. Ju fler barn dess större tillägg.”

“Är det för att det är dyrare med större bostad och matkonto?”

“Bostaden kostar inget, men matkontot och kläderna till barnen, det kostar.” 

“Men säg så här då. En del har ju farliga arbeten. Ska de inte ha mera betalt för det. Alltså risk-tillägg?”

“Blir risken mindre i så fal?”

“Nej, men det är ju en kompensation!”

“Men ingen kompensation minskar risken. Vi kom fram till att problemet måste lösas på annat sätt, genom att minska risken!”

“Jaha, men alla risker kan inte begränsas, det måste du ju erkänna!”

“Vi vet det. Vi fattade ett konsensusbeslut på fabriken där jag arbetar. Vi hade några farliga moment som vi inte har löst ännu. Därför kom vi fram till att vi måste angripa problemet på ett helt annat sätt. Det handlar om exponering. Att man inte ska exponera sig för mycket för risker oavsett hur de ser ut. Så vi skar ned arbetstiden för dem som jobbar med det. Nu har de halvtid med full lön.” 

“Jag kom att tänka på en annan sak. Barnen. De åker taxi till träningen. Eller ännu värre, ungdomarna som går på konsert. Om ingen vuxen ser till dem, hur vet föräldrarna att de inte hamnar i dåligt sällskap, kriminalitet och missbruk?”

“Vi har inget sånt. Du vet alla barn och ungdomar växer upp i en gemenskap över generationerna. Alla bryr sig om dem, vare sig de är deras föräldrar eller inte. De är ju med i våra föreningslokaler hela tiden. Det finns ingen tid för dem till det och ingen möjlighet heller. Man kan ju inte exponeras för sådant som inte finns!”

Hela delegationen såg fundersam ut. 

En i delegationen frågade: “Vem betala hyran i så fall?”

“Den betalas av samhället.”

“Jaha, men blir det inte väldigt dyrt?”

“Det blir dyrt hur det än betalas, men det finns ingen som skor sig på våra bostäder!”

“Hur får samhället in alla dessa pengar då? Är det via skatt?”

“Nej, sådan rundgång behövs ju inte. Det finns ju ingen anledning att man tar ut sin lön och sedan betalar tillbaka den.” 

“Men vem betalar?”

“Jo, men när vi arbetar skapar vi ju ett värde. En del tar vi ut som lön och resten blir vinst. Den vinsten går till samhället för samhällets gemensamma kostnader för skola, sjukvård, äldrevård, infrastruktur, ny-investeringar, bostäderna, beskickningarna utomlands och alla andra åtaganden som ett fungerande samhälle har. Genom att vi äger allt själva så finns det inga aktieägare som tar sin andel och använder efter sitt eget huvud. För några få ska ju inte ha mera än andra, vare sig när det gäller pengar eller beslutanderätt och makt.”

“Är inte detta kommunism?”

“Det kan man ju kalla det eftersom kommunism betyder gemenskap.”

“Då är det ju diktatur!”

“Är gemenskap diktatur så kan vi väl kalla det så om du blir gladare för det, men vi kallar det demokrati. Den ultimata demokratin.”

“Men ni har ju inget fler-partisystem!”

“Vad ska vi med det till?”

“Jo, men alla tycker ju inte lika!”

“Nej, det vet vi. Det är en omöjlighet att alla tycker lika. Därför fattar vi alla våra beslut i konsensus.”

“Har ni inga privata företag?”

“Nej vad ska vi med dem till. Vi gör allt gemensmt och äger allt gemensamt.”

“Men den som vill starta ett eget företag då?”

“Då kan han ju bestämma som han vill och har han anställda har de ju inget demokratiskt inflytande. Sen skulle ingen vilja driva ett eget företag om han inte fick behålla vinsten själv. Tror du det? Tror du någon driver ett företag utan att få behålla vinsten själv. Ge mig bara ett enda exempel på det så är jag beredd att ta mig en funderare på det system som vi har skapat här i vårt eget samhälle!”

“Men man måste ju ha andra partier att rösta på!”

“Varför då?”

“För det finns olika åsikter!”

“Ja, om det finns olika intressen, men i vårt samhälle har alla samma intresse. Alla vill att alla har det lika bra. Och alla vill ha det så bra som möjligt. En del lyckas väldigt bra därför att de är duktiga, ekonomiska, händiga, strävsamma och så, men de får det aldrig bättre på andras bekostnad.

De där olika intressena som ger upphov till olika åsikter i de väsentliga frågorna handlar till syvende och sist om olika ägarintressen, men här har vi bara ett ägande och därför bara ett intresse att bevaka och de olika åsikterna handlar bara om smärre detaljer som vi alltid kan bli över ens om på ett eller annat sätt på våra möten. En sådan fråga är till exempel hur mycket man ska subventionera taxi och om det ska vara olika subventioner för barnfamiljer och andra. Det finns vissa pensionärs-organisationer till exempel som menar att pensionärerna ska få åka gratis. Andra menar att de ju har det så bra ändå. De köper ju inte nytt som de yngre, till exempel. Och skillnaden i inkomst är försumbar efter att man tagit hänsyn till att de ju saknar utgift för inkomstens förvärvande.

Så visst, det finns åsikter som går isär, men de handlar inte om några stora frågor som stora orättvisor, för sådana har vi inte. Vi har ingen millimeter-rättvisa, men vem kan begära det och säg var man har det?”

“Jag fattar ändå ingenting. Hur kan ni tro att ni har en demokratisk regering om ni inte har olika partier?”

“OK, lyssna nu! Alla bostadsområden har föreningar och en styrelse. Alla föreningarna är organiserade i en kommunal bostadsgrupp och vem som ska skickas som delegat till bostadsgruppen bestämmer alla i varje enskild bostadsförening. Alla dessa kommunala bostadsgrupper har representanter i en grupp på riksnivå och de utser de personer som ska sitta med i bostadsdepartementet och vem som ska vara gruppledare där. Den som är gruppledare är vad som annars kallas minister. På samma sätt är skolorna organiserade, sjukvård och äldrevård är också organiserade på det sättet. Alla arbetsplatser är organiserade på samma sätt, först branschvis och sedan sammanslagna till det vi kallar produktionsdepartementet.”

“Men makt korrumperar, som alla vet!”

“Ja, makt korrumperar, men just därför har alla samma inkomst oavsett på vilken nivå den än sitter och alla kan när som helst tvingas till utfrågning om sina beslut. Alla kan avsättas när som helst!”

“Och hur länge får de sitta. Hur ser mandattiderna ut?”

“Vi har inga mandattider. Det finns ingen anledning att focka av en duglig person lika väl som att det inte finns anledning att ha kvar en oduglig!”

“Det där låter komplicerat. Blir det inte tungrott?”

“Inte speciellt. Visst är det smidigare med en diktator som gör vad han vill och bestämmer precis allt. Demokrati är mera tungrott. Nu syftar jag på just sådan sorts demokrati som du förespråkar, parlamentarism. Men ni tycker ju att det är värt det priset. Om vårt system kanske är aningen än mer tungrott så är det ett pris vi tycker det är värt att betala. I gengäld slipper vi bostadslöshet och arbetslöshet, vi slipper utanförskap och kriminalitet, vi slipper hela drogproblematiken med allt lidande det för med sig och alla vårdkostnader som följer i dess kölvatten och många äldre klarar sig hemma mycket längre än annars tack vare vår gemenskap där alla känner alla och hjälps åt.

Vi har till exempel en äldre dam i huset där jag bor, som vi hjälper att ta sig till affären för att storhandla. Vi kör henne dit och vi kör henne hem och vi bär hennes kassar. Vill du chatta med henne så går det bra. Alla har tillgång till Internet hos oss. Men just nu kan du tala med henne. Det är Beda. Hon sitter där borta. Hon ville så gärna komma ut och se hur det går för oss. Ja, så jag bokade bilen bara för det. Hon ska skriva en liten betraktelse faktiskt. Det gör hon på sin blogg och många i föreningen läser den, även ungdomarna.

Och via Internet kan alla hålla koll på alla politiska beslut. De som vill kan själva rösta i varje fråga. Det är inte så många som har lust med det, men de som vill, de kan. Det finns ju många olika föreningar som bevakar olika politiska beslut och för ut frågorna på bloggar som är populära bland många att följa. Jag kan säga det att om någon högre upp myglar så dröjer det inte länge innan det uppdagas. Det sprids snabbt och vi har officiella kanaler för att rapportera om vi upptäcker sådant och myglaren kallas till rannsakan. En sån blir inte gammal på sin post och priset är högt, för även om vi inte tolererar utfrysning av någon kan heller ingen tvingas att umgås med någon om den inte vill!”

“Hur är det med utbildningarna, jag tänker på dyra akademiska utbildningar, till exempel?”

“Det är gratis.”

“Men tjänar en läkare till exempel lika lite som en arbetare?”

“Ja, alltså, tar man hänsyn till hur mycket som är gratis så tjänar faktiskt en arbetare mera än i andra länder. Och en läkare har ju inga särslilda utgifter bara för att han är läkare. Det finns ju inga studielån att betala.”

“Men de tjänar mera utomlands.”

“Ja, det är sant.”

“Är det inte risk att de flyttar då?”

“Jo. Du kanske tänker att vi borde bygga en mur som man gjorde i Berlin.”

“Var det därför?”

“Javisst.  Jo, det var ett problem i början. Vi har gjort så att de måste vara med i en diskussionsgrupp om vad som är rätt och fel och vad vårt samhälle har för ideal och mål. Sen får de resa om de vill, på ett år, bara för att kunna jämföra. Vill de återvända är det OK. Vill de inte återvända har de en studieskuld att betala, som de ju annars slipper. Vi vet ju vad utbildningen har kostat. Vägrar de så kan vi inget göra, men vi tycker som så att sådana osolidariska element kan gärna flytta ut om de vill, trots det, så slipper vi dem. De kan då inte infektera vår ungdom med osunda egoistiska värderingar. Vi drar in deras medborgarskap för gott. Det priset vet de att de måste betala. Vill man inte vara med då har man ju valt bort oss och vår gemenskap. Så vi kan ju inte klandras för att vi inte har valfrihet. Men alla val har ju sitt pris i livet. Ock man kan ju inte både ha kakan och äta upp den som man säger.

Men den nya generationen som nu växer upp vet ju att de lever i ett mycket bättre samhälle, ett veloursamhälle, om jag får skoja till det. De vill bli kvar här. Det har med gemenskapen att göra. Som bygemenskapen i Bhutan till exempel. Vet inte om du känner till det, men ungdomen åker ofta utomlands för att studera, sen vill de hem igen för att utveckla sitt land.”

“Men alla gamla företagare, vart tog de vägen?”

“Vi erbjöd dem att komma in i gemenskapen. En del av de mindre, korv-kioskägare och tobakshandlare, ägare av pizzerior och servicebutiker, mackägare, grönsakshandlare och såna tyckte det var OK. De behövde inte slita 12 timmar om dagen. En del ICA-handlare informerades och fick lära om, men ville de flytta utomlands så var det upp till dem. När de förstod att de inte kunde sälja sina butiker valde nästan alla att stanna och vi tog väl vara på deras kompetens. Vi avtackade dem på ett uppskattat sätt och de fick lojalitesmedaljen. Du kan ju fråga själv. August här, han hade ICA Kvantum här i vår stadsdel. Den butiken är hedrande omdöpt nu. Du ser den vid avfarten när du åker härifrån sen. Den heter numera August-gåvan och August är mycket stolt för butiken där han nu är ordförande. Omställningen har gått över förväntan och August brinner för hela vår idé om gemenskap.”

“Men de som ägde stora fabriker och banker och sådant?”

“Du menar dom ni kallade båtflyktingarna?”

“Ja!” 

“Jo, en del ville börja på ny kula utomlands där de kunde fortsätta att lura folk. Och de fick de. Men de fick inget med sig. Det var ju därför USA vill intervenera tillsammans med NATO och EU. Men vi klarade oss. Vi hade ju förberett oss.”

“Så alla ville inte vara med?”
“Nä, vissa är såna egoister att de bara bry sig om sig själva och skiter i andra så såna hade vi ingen nytta av. De hade bara ställt till problem. Du vet, sand i maskineriet. Det är dom som nu sitter i Miami och sprider propaganda om diktatur! Men vad ska man kalla det för när de hade makten. De var ju inte så många, men de ägde nästan allt och bestämde nästan allt. Ändå var de bara några tusen. Med alla sina pengar mutade de både kreti och pleti så de fick som de ville. Inte minst fackföreningarna hade de total kontroll över, med de flesta ville inte tro det.”

“Ja, ja. Du tycks tro på detta och jag säger bara en sak, att alla blir ju saliga på sin tro. Det ser fint ut på pappret, men …!”

“Detta är inget papper. Det är den verklighet vi har skapat gemensamt!”

“Men det är ju kommunism!”

“Du får gärna använda det svenska ordet! ‘Gemenskap’ duger precis lika bra och det för inte tankarna till något som är behäftat med en massa av borgerskapets lögner!”

ETT TANKEEPERIMENT

Jo, men är det omöjligt?

Och vad gör det i så fall omöjligt?

Vilket parti ska man rösta på för att få det på detta vis?

Ja, det är väl bara att konstatera faktum. Det är omöjligt att genomföra på det sättet därför att man inte kan rösta bort ett ekonomiskt system. Så långt sträcker sig ingen borgerlig demokrati. Man kan inte förändra ett samhälle på detta sätt inom parlamentarismens ramar därför att parlamentarismen är inte till för att förändra utan tvärt om för att bevara.

Men om man tar en annan väg, en utomparlamentarisk väg kan möjligheten finnas. Det behövs bara en organisation. Och det behövs en politisk medvetenhet och en fungerande ideologi och strategi.

Nu har det gått så långt med Alliansens moderazist-styrda politik att Försäkringskassan sysslar med ren och skär utpressning mot sina försäkringstagare, som ju likt alla andra försäkringstagare har en försäkring som ska falla ut när olyckan väl är framme.

I Reinfeldts, Alliansens och moderazisternas Sverige ser det däremot ut så här:

Läs!

Här är helheten av det som jag citerade inledningsvis:

”Jag vann mot fkassan i domstol.

Glad trodde jag att pengarna skulle betalas ut så att man kunde komma ikapp med alla ackumulerade skulder.

Nu har man börjat utöva utpressning mot mig. De ringde och ville att jag skulle godkänna ett helt absurt avdrag på runt 8 tusen.

Jag ifrågasatte, och då sa mannen att i runda slängar 7 tusen inte var så farligt, om jag bara godkände så kunde jag få mina pengar.

Jag vägrade, och då avslutade mannen som ringde med att säga att lite mer än 6 tusen knappast var något att bråka om. Då sa jag att jag ville ha ett beslut på papper. Istället skickades en liten lapp om summan de vill dra, och att jag skulle lämna synpunkter. Jag ringde upp och sa att jag motsatte mig deras avdrag eftersom de inte har ett beslut som ger dem rätt.

Då kom det jag ser som utpressning: om jag slutade krångla och godkände så kunde jag få mina pengar på studs, inga problem. Om jag å andra sidan fortsatte att krångla så skulle man vänta tills den allra sista dagen innan man tog ett beslut, MEN jag kunde ju även råka ut för en teknikalitet som gjorde att eftersom JAG krävde ett beslut så kunde de inte alls betala ut, och ett beslut krävde i sin tur att jag godkände deras makabra avdrag! Vad ska man göra? Har uttömt alla mina finansiella tillgångar och bar backe är det som återstår. Någon som har ett bra råd? Någon journalist som vill skriva om det?

Jag går under som person! ”

Frekar: ”Läs och sprid gärna detta vidare till andra bloggar så att ansvariga på Försäkringskassan ställs till ansvar för detta. Såhär kan vi inte ha det i en rättsstat. F-kassan går här faktiskt emot ett fattat domstolsbeslut. Det torde enligt brottsbalken kallas för domstolstrots om F-kassan hört talas om det ordet!”

– – –

Relevanta länkar:

Tag två, betala för en!

Dubbelt moralisk

Bra med kapitalism!

Hyllning till kapitalismen!

DEBATTÖRERNA får svar på tal

His Master’s Voice

Dö! om du inte är lönsam!

Du ÄR en arbetare, tro inget annat!

Vetenskap stick i stäv med Alliansen

Att hjälpa till

Fas3-smart

Girighetens samhällsskick

Stanken från banken!

Som en viskning

Rik på ditt avsked

Man får inte blunda

Vi kan krossa kapitalismen!

Den råa kapitalismen

Kommunistiska manifestet

Kapitalet

Sådan är …

Välkommen till världen, du föds och straffas för att dina föräldrar är fattiga! (via Finns mitt Sverige kvar ?)

Matspekulation

Baggböle i dag

Kapitalismen är döende

Kapitalismen och miljön

Filosofins nödvändighet

Pension åt helvete

Får vi pension?

Pensionerna sjunker!

Välfärden, pensionerna och borgerskapet

Hyllning till kvinnan! Internationella kvinnodagen!

Det stör!

Slakten

Anställda på Försäkringskassan och Arbetsförmedlineg välkomnas att delta i påskuppropet

När Borg-bubblan brister blir Sverige ett U-land

Utförsäkringarna – det moderna folkmordet

“Anställd” i FAS-3 dog på “jobb” han inte var utbildad för

Glöm aldrig Anna Olsson!

Fick rätt mot Försäkringskassan efter sin död

Hon gav Försäkringskassesjälvmordet ett ansikte

FK-kontoren avvecklas

Och så är det ju det där med Filippas skötebarn