Kategorier

Arkiv

Polisbrutalitet och djurskydd

Hot och våld vardag för djurägare

 

Astrid skriver i inlägget om brutal misshandel från poliser vid en inspektion.

”Inge Johansson i Åshammar berättar:

‘Tisdagen den 8:e oktober 2013 kom länsstyrelsens djurskydd som vanligt oanmält …

Det uppstod en irriterad diskussion då vi krävde legitimation. Djurskyddarna och den kvinnliga polisen visade, men den manliga, Magnus Fallgren, vägrade och visade polisemblemet på jackan, det räckte om vi nu var ”läskunniga”. Laila sade att det inte var OK. Då jag krävde att få se husrannsakan brann det till och polismannen rusade upp på trappan och ställde sig c:a en dm från mitt ansikte och skrek att han hade rätt och jag fel och var helt virrig. 

När jag såg hur illa det gick rusade jag ut på trappan fram till honom och lade min vänsterhand på hans högra axel och sa bestämt” släpp henne”.  Då släppte han Laila och fick tag i mig och tryckte mig med våldsam kraft mot dörrposten samt pressade mitt huvud mot dörrkarmen med sin underarm mot min strupe. Mina glasögon for av ner i betonggolvet och repades. Vår son Joakim kom, efter att ha jobbat natt på Psykakuten i Gävle, så han såg händelsen. Först då han kom springande och kommenderade ”släpp farsan” släppte polisen sitt grepp.

Vi har nu anmält polismannen Magnus Fallgren. Men den polis som tog emot vår anmälan ville endast göra det hela till tjänstefel, vilket vi inte accepterar. Vi anser det vara grov misshandel och grova kränkningar m.m.”

Läs resten och hur det gick sen och läs också hur det funkar i Sverige med djurinspektioner.

Annonser

Astrids miljö- och samhällsblogg | forysta.bloggspace.se

Astrids miljö- och samhällsblogg | forysta.bloggspace.se.

Vi har en djävla hög arbetslöshet. Det är bara att anställa. Har vi råd att sänka skatten så har vi också råd att anställa fler i vården. Det finns alltså inget att skylla på!


En duktig vovve

Människans bästa vän

Jag älskar djur och ju äldre och klokare jag blir dess mer inser jag hur mycket djur faktiskt begriper. Därför blir jag också så upprörd när de far illa.

Se på den här hunden.

Han har det bra och han har roligt och kanske han har världens bästa husse.

Jag blir så glad åt sånt.

Ja, jag blir det och det kan behövas som motvikt till tjurfäktning, judisk kosherslakt, muslimsk halalslakt, pälsdjursuppfödning och avarter inom all djurhållning.

Bonuslänk


Stekt fläsk

Appropå

Ja, läste ni det här? Gör det först, tack!

Blundar för de profithungriga – slår till mot ideella

Och om ni inte har tid, så säger bilden nedan en del. Inlägget jag hänvisar till ovan handlar om att myndigheterna har en överslätande attityd till de stora aktörerna som i profitsyfte hanterar djur, men småbrukare och ideella krafter får besök av inspektörer som kan vara mycket nitiska och kräva långt mycket mer av sådana än de stora kapitalstarka företagen när det gäller hur djuren har det.

I sin nitiskhet kan de helt ödelägga livet för vanligt folk utan att det ens finns sakliga skäl.

Jag vänder mig inte emot att det förekommer inspektioner som ser till att djur inte far illa, men jag vänder mig emot att inspektörerna inte vågar ta i med krafttag när det gäller de kapitalstarka företagarna. Och jag vänder mig emot att dessa inspektörer till exempel inte vågar ifrågasätta djurhållningen vid farmandet av mink. Det verkar som de tycks anse att minkar inte behöver något utrymme i sina burar bara för att de aldrig har haft det förut. Jag påstår att inspektörerna ser det som alltid har varit som en norm de utgår från och att de därför inte kan kräva att det sker en utveckling till det bättre för minkarna.

Har du läst så här långt kan du hoppa över länken ovan eftersom du har fått ett sammandrag, såvida du inte vill följa upp länkarna som finns i det inlägget. Och har du tid så läs det gärna.

Djurskydd agerar

Nu till det stekta fläsket som är kokt, eller som man brukar säga – det kokta fläsket som är stekt. För visst är det hög tid att ifrågasätta djurens rätt till godtagbara brandsäkerhetsregler. Bör det inte vara rimligt att djur kan evakueras inom en á två minuter i händelse av brand?

Fundera på det

Varför krävs inte samma klara, tydliga och tvingade regler för brandevakuering av stallade djur som för människor i nöjeslokaler. För människor är det frivilligt att vistas på diskotek och i liknade lokaler, men djuren är ju i praktiken faktiskt internerade utan vare sig begångna brott, fällande dom eller möjlighet att överklaga. Ändå ställs inga krav på att det ska vara lätt att evakuera dem om det brinner.

Så här ser det ju ut i praktiken för våra djur:

brandskydd, ej för djur

Det räcker att se på bilderna så förstår man när det väl har tagit eld är djuren chanslösa även om bonden är på plats omedelbart. Hur ska han få ut grisarna innan det är för sent? Det är ju en omöjlig prestation. Eld sprider sig snabbt, det vet i vart fall varje brandman.

På tre av bilderna ser man hur det brukar se ut i stiorna. En av bilderna visar upp den idealbild som branschen vill förmedla. Men samma problem finns även i denna välskötta grisfarm. Det går inte att evakuera där heller!

Och just därför att djuren omöjligen kan evakueras får vi då och då läsa om så tragiska händelser som den som rubriken nämner: ”Nu brann 1200 grisar inne”.

Hur såg brandskyddet ut för dem och vilken myndighet bär egentligen ansvaret för att det kunde ske? Jag anser att nu är det kokta fläsket stekt. Nu måste myndigheterna agera och sätta upp regler för evakuering av alla stallade djur så det kan ställas krav på djurhållarna att skydda djuren i händelse av allvarliga olyckor.

# # #

Flera länkarna i inlägget jag hänvisar till i början går till Astrids miljö- och samhällsblogg. Där kan man läsa många bra exempel på myndighetsmissbruk, som jag ju nämner just i det inlägget.

Här är några inlägg av Astrid:

Bevisa rasen -annars dödar vi hunden!

Danske hundräddaren dömd till fängelse

De sorgliga resterna

Så nu är de döda

Praxis vid länsstyrelserna

Hoppas du fick lust att läsa mer av Astrids texter.


Blundar för de profithungriga – slår till mot ideella

Viltjouren

Låt mig låta Viltjouren presentera sig:

”På Viltjouren tar vi emot skadade vilda fåglar av alla arter samt igelkottar, ekorrar och harar. Vi tar även emot föräldralösa fågelungar och däggdjursungar. De som arbetar för Viltjouren är alla utbildade i rehabilitering av skadat vilt genom vårt riksförbund KFV där vi är medlemmar. 

Vi har ett mycket tätt samarbete med Djurkliniken Roslagstull, …. Dessutom får vi hjälp av nästan alla veterinärer och Djursjukhus i Stockholms län. 
Viltjouren har alla de tillstånd som krävs för att få rehabilitera. 

Ett djur som kommer till oss eller till veterinären undersöks och vi gör en bedömning huruvida djuret går att rädda eller ej. 
Om man inte kan rädda djuret till ett friskt liv igen, avlivar vi för att djuret skall slippa onödigt lidande. 

Viltjouren

Detta är ett sammandrag, hela texten läser du genom att klicka på länken ovan.

Viltjouren på facebook

Om KFV

”För att vårda och rehabilitera skadat vilt krävs tillstånd från Länsstyrelsen och Naturvårdsverket, enligt jaktlagstiftningen. Ett antal privatpersoner och föreningar har tillstånd att ta hand om skadade djur.” /Naturvårdsverket

Skansen

Djurskydd agerar

Jag har en stark känsla av att det inte kan vara ekonomisk vinst i första hand som driver en verksamhet som den Ewa Kierkegaard driver på Ekerö. Det är nog snarare en passion för vilda djur och ett genuint intresse att hjälpa dem när de har råkat illa ut. Att tro att de vansköts istället för att vårdas till hälsa och rehabiliteras till friheten tycks mig långsökt. Ändå får de inspektionsbesök titt som tätt av länsveterinären. Och visst är det bra. Visst är det bra med tillsyn, så att en myndighet förvissar sig om att allt sköts korrekt.

Men så är det ju knappast. Följande inlägg av Astrid på hennes blogg ger syn för sägen: ”Vinnare och förlorare i Värmland”. Inlägget avslöjar många mycket märkliga turer, där det mesta tycks åsidosättas och tjänstemans hämnd kan misstänkas ligga bakom.

Men jag undrar om det inte är en pseudoverksamhet som myndigheten utför för att visa att den gör något.

Ja, jag får den känslan mot bakgrund av alla fall där djur far grymt illa inom den kommersiella djurindustrin, utan att myndigheten gör ett enda besök och tas på sängen var gång pressen, eller djurrättsaktivister uppmärksammar skandalösa förhållanden. Och när myndigheten avslöjas med att inte ha utfört inspektioner av kommersiella anläggningar och såldes inte har minsta vetskap om de vidrigheter som kommer i dagen, då läser man aldrig om att det leder till åtal. Någon beskäftig ämbetsman på länsstyrelsen säger att ”missförhållandena ska rättas till”.  Visst är det väl så det låter?

Det är stora pengar som står på spel inom den kommersiella djurindustrin och det finns stora pengar att agera med och slå tillbaka mot myndigheten och då är det olämpligt för en myndighet att agera. Kanske det rent av förekommer mutor för att tysta inspektörerna!

Djurskydd blundar

Annat är fallet för de små aktörerna, till exempel de ideella.

Så i fallet med Viltjourens verksamhet på Ekerö utanför Stockholm, har tre förelägganden med krav om en lång rad åtgärder meddelats. Och jag undrar lite över tjänstemännens kompetens och sunda förnuft när de tycks tro att ankor badar i ett vatten och använder ett annat vatten till att dricka. Har de aldrig sett en and förr? /AB

Det här är inget unikt. I så fall hade jag inte reagerat.

Alltså, vill man läsa om sådana här fall av otillbörlig myndighetsutövning, då är Astrids miljö- och samhällsblogg en guldgruva. Eller vad sägs om moment 22 i det här fallet:

”Ännu ett ideellt arbetande katthem hotas nu av Länsstyrelsen. Det är Norrtälje katthem som hamnat i ett fullständigt moment 22 och fått avslag på sitt överklagande till Förvaltningsrätten. Trots att domen (Förvaltningsrätten i Stockholm nr 25183/12) inte vunnit laga kraft kör länsstyrelsen vidare med förslag till beslut att avslå ansökan om utökat tillstånd

Och när vi nu ansöker om att det ska inspektera den nya boxarna så säger de nej det tänker vi inte göra. Ni får inte tillstånd för de boxarna eftersom ni inte åtgärdat punkten i föreläggandet om för litet utrymme! Ja, men vi har ju byggt fler och större boxar. Moment 22 kan man lugnt säga.” Läs mer.

Hungerstejk

Här har vi ett annat fall, som Astrid tar upp:

”Det jag sett av Länsstyrelsens s.k. djurskydd (eget och andras) är vuxenmobbning samt en sofistikerad form av djurplågeri. Det är uppenbart att Länsstyrelsen saknar vilja och förmåga att skilja agnar från vete, att skilja verkligt djurlidande från påhittat med hjälp av cm-tabeller etc. inte kan/vill välja lämpliga åtgärder efter alla skiftande behov, inte kan/vill föra en konstruktiv dialog med djurägare. För att dölja sin egen okunskap och ovilja att verkligen hjälpa djuren väljer Länsstyrelsen att använda makt och förtal.  

Jag själv, min familj, andra drabbade jag har kontakt med lider samtliga av posttraumatiskt stressyndrom p.g.a. Länsstyrelsens sätt att missbruka sin makt.”

När det gäller djurplågeri i stordrift där inget annat än pengarna och profiten gäller, då förekommer inga inspektioner, eller i vart fall inga som leder till någonting alls och minst av allt leder det till åtal. Och leder det till åtal, då är det de som protesterar som åtalas!

Så ser verkligheten ut.

Djurrättsaktivister

Djurrättsaktivist döms till fängelse

Dom för olaga hot mot pälshandlare

 

Så här kan det gå till när man ertappas med att avslöja djurtortyr i industriell skala:

”Aktivisterna tog sig år 2009 in på en grisfarm utan lov. De filmade grisarnas levnadsförhållanden på farmen och publicerade det på sin webbsida. Videon spreds också i medier och på internet. Åklagaren vill att aktivisterna döms till fängelsestraff och omfattande skadestånd.

Anna Nieminen var med och filmade. Hon tycker att det är konstigt att filmarna får mer uppmärksamhet än grisarna och att man snarare borde prata om problemen i köttproduktion.

– Budbärarna är i rätten, fastän man borde uppmärksamma vad grisfarmarna håller på med. Det är helt absurt, säger hon.”

Det hände sig i Finland, men det är ju på samma sätt här. Samma kapitalism och samma rättsväsende med samma lojaliteter till kapitalet.

 

Ett sista citat, en bonde kommer till tals:

”Det började med grannarna som inte förstod sig på djur och anmälde i tid och otid. Hässleholms kommun skickade hit en inspektör samt en annan tjänsteman. Båda var kraftigt berusade och luktade sprit. Trots detta körde de bil. Den ena körde dessutom utan körkort Jag påpekade detta för kommunens dåvarande hälsovårdschef Charles Wadbro. Han hänvisade till att inspektörerna var anställde av livsmedelsverket. Då var det tydligen fritt fram att jobba spritpåverkad.

Gång på gång kom kommunens tjänstemän på inspektion 1981-85 trots att det inte fanns något att anmärka på. I samma veva blev jag skönstaxerad (1982-83) till ca 1 miljon kronor eftersom jag slarvat med att lämna deklaration pga personliga problem (skilsmässa). Skattemyndigheten fick för sig att jag arbetade som kreaturshandlare, något jag aldrig gjort. Någon rättelse för den felaktiga taxeringen har jag inte fått.

Samma kor som kommunen ansåg vanskötta blev nu i ett slag prima och hämtades av kronofogden 6 juni -85. De såldes och inbringade ett bra pris på KLS i Alvesta, numera Som. Pengarna tog skattemyndigheten hand om. Trots att djuren av slakteriet bedömts som prima ansåg kommunen fortfarande motsatsen och belade mig med förbud att handha djur på obestämd tid.” / Astrids miljö- och samhällsblogg, Staten som boskapstjuv 2


Skvitt och pitbull-hunden utanför butiken

En stor pitbull

Ensam sitter vovven och väntar på husse och matte medan de är inne och handlar.

Den har suttit så många gånger. Ja, den vet vad det handlar om. Snart kommer de och det är bara att vänta. Den är trygg. Den ser inte ens övergiven ut, som en del hundar kan göra. Ni har sett det själva många gånger: hundar som ängsligt tycks undra om de ska sitta helt övergivna, helt utlämnade och helt ensamma, med ängslan i blicken, som om de inte vet om husse och matte ska komma och hämta dem någon gång. Som om de befarar att få sitta där i all evighet.

Mitt hjärta smälter då för de hundarna. De ser så ledsna ut. Det har ni själva sett, antar jag.

Tänk så mycket känslor djur kan ha! De är ju precis som människor, fast med lite mindre förstånd. Men med lika mycket känslor, känslor av olika slag, men alltid med samma känslor som vi själva har.

När jag ser

Ja, när jag ser ängsliga hundar bundna utanför butiker, då händer det att jag håller dem sällskap en liten stund. Det ger dem lite trygghet. Och de reagerar väldigt olika. Men de känner sig inte lika övergivna då.

Det är är faktiskt fascinerande. En del hundar vet knappt till sig av glädje över att jag bryr mig. Andra tycks tycka att det känns tryggt, men att jag egentligen inte betyder något för dem, för jag är ju ändå inte hussen eller matten och jag kan inte ersätta dem. Jag är inte deras nära anhörig, så att säga och det är jag ju de facto inte heller.

Tänk så mycket de känner och tänk så mycket man kan läsa deras tankar!

Det satt en pitbull utanför butiken

Den var stor, riktigt stor. De brukar ju vara ganska små i vanliga fall, men icke denna.

Den satt där och väntade tålmodigt. Och den kände sig trygg, det såg jag. Men ändå tog jag mig tid att hålla den sällskap. Och det gillade den.

Den gillade att jag klappade den och brydde mig om den.

Och så kom husse och matte och då fanns jag inte för den längre. Just så ska det vara om en hund är trygg med sina ägare. Då vet jag att hunden har det bra och att husse och matte är goda hundägare.

Jag gick in och handlade

Min mission var över. Jag hade gjort mitt, som ju ingen förvisso har begärt av mig.

Astrids blogg

Bilden bygger på skärmdumpar från Astrids blogg

Tar jag en risk?

Pitbull, ”mördarhunden” som har skapat många rubriker och hunden med flera hundra kilos bett-tryck som lätt krossar en arm. Ja, ni vet, ni har ju läst om dem och vad de kan åstadkomma.

Tog jag en risk med denna ovanligt stora pitbull?

Nej, jag tar aldrig några risker med några hundar alls. Inte ens med pitbull-hundar. Det gäller att kommunicera med dem så de förstår att mötet är helt fredligt och avsikterna goda. Då blir det aldrig några problem med psykiskt friska hundar.

Att hälsa på en främmande hund

Sträck fram handen och vänd den så att handryggen vetter mot hunden. Avståndet skall vara ca 10-15 cm till dess nos. Är avståndet för stort vill hunden inte hälsa (lukta) och den tror att du är rädd. Är avståndet för kort känner den att du tränger dig på, precis som du själv kan göra när folk ställer sig innanför din personliga sfär. En handrygg inom detta avstånd upplever hunden aldrig som ett hot, men något som är intressant att bekanta sig med. Se hur hundar brukar hälsa på varandra! Gör alltså på samma sätt, fast med din hand. Då talar du med hunden på hundens eget språk.

Låt hunden komma fram och lukta på handen. Då ser du om den vill ha kontakt.

Om hunden inte bryr sig om handen, låt den vara ifred.

Svårare är inte umgängesreglerna med främmande hundar. Går det över styr är det säkert du som har gjort fel, inte hunden!

Ingen regel utan undantag

Man hör ju och man läser ju ibland om oprovocerade hundattacker.

Ja, undantag finns. Och vad gör man då?

Svar: Ryt till med full hals och bestämdhet ”SITT” och se hunden rakt i ögonen! Varje hund med lite fostran lyder tvärt. Men om det inte fungerar: ”Go for the eyes” är ett uttryck som är värt att ha i minnet om en hund går till attack och det kan vara vilken ras som helst. Är hunden stor kan det sluta mycket illa. Behåll lugnet och sikta mot ögonen och tryck in fingrarna i dem. Då vinner du striden och hunden lär avlivas efter det. En sådan hund bör inte leva, även om det i grund och botten är en bra hund, men illa skött av ägare som inte borde vara hundägare. För så är det, bakom varje galen hund finns en olämplig skötare, eller en provokatör!

– – –

Klicka här för att komma till Astrids blogg.

Bilden bygger på skärmdumpar från två av hennes inlägg. Det ena ser du här och det andra kommer du till med ett klick här.


Personaltäthet och personaltäthet

Hur ser det ut i vår baromsorg?

 

Barngruppsstorlekar:

Jönköpings kommunala fritidshem, 14,8 barn per vuxen.

Vetlanda går 23,2 barn per vuxen.

Kalmar län har Högsby 14,6 barn barn per vuxen.

Mörbylånga har 24,4 barn per vuxen.

Kronoberg har Markaryd 16,2 barn per grupp.

I Lessebo har man hela 27,9 barn per vuxen.

Allt enligt Astrid om jag inte har missförstått henne helt.

Regeringen och skolverket har inte föreslagit några regler för barngruppers storlek. Men det kanske inte behövs. Eller det är väl så att myndigheter inte ska lägga sig i för mycket. Helst inte alls, enligt filosofi ”made in USA”. Over there vill man inte ha statliga, federala eller motsvarande kommunala kontroller mer än nödvändigt och det fungerar där fungerar väl här också.

Om det fungerar där!

USA massaker

Som till exempel vad gäller friheten att bära vapen.

Oj, där kom jag från ämnet. Och vissa skillnader finns ju, som bekant. Till exempel inställningen om vapen.

 

Men, att införa något regelverk om hur många barn som får ingå i en grupp och hur många barn en personal får ha ansvar för, det är tydligen inget som samhället ska lägga sig. Det tycks ju vara så.

Hur stort utrymme krävs för barn?

– Det finns inga sådana regler, varken för förskolan eller för skolan. Det förefaller inte vara ett lämpligt mått utan …

Finns det ett maxtak på förskolegrupper?
– Nej, Skolverket har sagt att man måste se till rimligheten att utföra en vettig verksamhet och … Det är svårt att anpassa efter omständigheterna om det är alltför strikta regler.

Hur många barn får det vara per anställd?

– Det finns inga regler för det och det beror på omständigheterna …

Varför finns det fler regler för djur än för barn?

– Nu måste jag nästan gå i försvar, …

Vill du ha regler för barngruppernas storlek?

– Varken regeringen eller vi har föreslagit det.”

 

Astrid pekar på en annan sak också. Kanske mot bakgrund av intervjun med Ingrid Lindskog, enhetschef på Skolverket, ovan.

Jag citerar:

”De företag som startade sin verksam med exempelvis hunddagis före 2008 fick dispens från vissa krav på utrymmen och personaltäthet i övergångsbestämmelser. Den 1:a maj i år upphör dispenserna vilket innebär att befintlig verksamhet måste bygga om och anställa fler. 

Vi har upptäckt vid våra kontroller att många inte känner till det här, säger Emma Hansson, hundansvarig djurskyddsinspektör på länsstyrelsen i Skåne.

När jag går in på Jordbruksverkets hemsida så hittar jag ingen sådan information. I alla fall inte under nyheter. 

Nu har man ju sedan ett år tillbaka ‘ombildat’ en av inspektörerna till ”informatör” så det är väl hennes jobb att skicka ut information i god tid till de som har gamla tillstånd.

Om det nu är så allvarligt så bör man väl inte lita till angiveri och anmälningar? Hur svårt kan det vara att köpa annonsplats i TV och informera den enfaldiga allmänheten kollektivt om hundars och katters lagstadgade rättigheter? Men det är väl en alltför enkel och kostnadseffektiv lösning på ‘problemet’.”

Visst måste man väl hålla med Astrid. 

Hon har skrivit många inlägg om en tvivelaktiga myndigheter, Jordbruksverket och Länsstyrelser, som är både inkompetenta och trakasserande mot vanligt folk. Ja, det är väl fråga om det inte till och med understundom begås brott i myndigheternas namn (ett understatement!). Det tycks inte vara djurens väl och ve som vägleder tillsynen, vilket Astrid många gånger har redogjort för. Ibland är det myndigheternas, ja alltså inspektörer med flera, personliga intressen som styr. Man kan kalla det ett andra levebröd, faktiskt.

Därmed inte sagt att att djuren inte bör ha god tillsyn från myndigheternas sida och skyddas med regler och lagar. Men så som Astrid gång efter gång avslöjar, så får det inte gå till.

Men om vi nu tänker oss att vi levde med våra regler i den bästa av världar där myndighetspersoner inte missbrukade sin makt, ja då kan vi konstatera att man månar mer om djuren än om barnen, ty de sistnämnda omfattas inte av motsvarande regelverk avseende ytor och bemanning!