Islamister dödar kvinnor som inte är klädda enligt sharia
Publicerat: 6 juni, 2013 Sparat under: Blogg, Diverse, Ett slag för ..., Religion, Världen | Tags: Aftonbladet blogg, aftonbladetblogg, GAB, islamism, mavera 4 kommentarerIrak i dag
”I hela landet under de senaste dagarna har förekommit flera mord som västerländsk massmedia är tyst om. En serie avrättningar av kvinnor klädda enligt västerländskt mode svepte över Irak. Det handlar främst om unga flickor och kvinnor.
Den irakiska pressen rapporterar att kvinnor ofta dödas på gatan eller på arbetsplatsen. Alla de dödas på samma sätt – med två skott i huvudet.” Det skriver Mavera på sin som alltid välinitierade och läsvärda blogg som är ett måste ifall man vill veta vad som verkligen händer och inte bara låta sig luras av våra vanliga media.
Spänningen på Koreahalvön | Maverabloggen
Publicerat: 10 mars, 2013 Sparat under: Blogg, Ett slag för ..., Politik, USA, Världen | Tags: kärnvapen, mavera, Maverabloggen, Nordkorea Lämna en kommentarSpänningen på Koreahalvön | Maverabloggen.
Häpnadsväckande
Publicerat: 12 februari, 2013 Sparat under: Diverse, Ett slag för ... | Tags: aftonbladetblogg, GAB, mavera, teknik 6 kommentarerFrån Mavera
fick jag tips om videon som visas nedan. Är du intresserad av vad Mavera skriver om, gå in på hennes blogg här.
Videon förklaras av Mavera i detta inlägg.
Äntligen!
Publicerat: 2 februari, 2013 Sparat under: Blogg, Ett slag för ..., Politik, Världen | Tags: aftonbladetblogg, GAB, mavera 5 kommentarerMavera är tillbaka!
Varför blir jag så glad för det?
Jo, hon ger en initierad och mycket bättre bild av vad som sker i arabländerna och mellanöstern än vad våra medier gör.
Läs hennes inlägg!
Hittills har hon skrivit dessa:
Ryssland har krävt en förklaring från USA angående vapenförsäljning till Libyen
Israeliska stridsflygplan anföll mål i Syrien
Syfte med Israels flygplansattack mot Syrien
Arabförbundet försvarar Syrien
USA: s vicepresident kommer att träffa ledaren för den syriska oppositionen
Till Maveras senaste inlägg.
Jag har börjat att sluta
Publicerat: 15 maj, 2012 Sparat under: Censur, Demokrati, Diktatur, Ett slag för ..., Folkmord, Media, Politik, Världen | Tags: Aftonbladet blogg, aftonbladetblogg, GAB, libyen, mavera, media, pressen, THE THIRD WORLD 28 kommentarerJavisst börjar jag det!
Jag börjar att sluta!
.
.
Jag har märkt det mer och mer. Det kom smygande!
Det smög sig på en insikt, som fördjupades över tid, att jag började att sluta med att läsa dagstidningarna. Det dröjde en tid innan jag blev helt medveten om hur mycket jag faktiskt hade börjat skaffa mig en bättre orientering om vad som sker genom andra källor än via våra vanliga media och vad de förmedlade och framför allt vad de inte förmedlade. Och en dag stod det helt klart för mig att media ger långt ifrån en sann skildring av verkligheten. Långt längre från sanningen än jag innan någonsin anade, trots min skeptiska inställning!
När jag var barn sa min far att man inte kunde lita på tidningarna. Det hade jag svårt att tro. Men en dag körde en bil av vägen i en kurva nästan alldeles utanför vårt hus. Bilen for in i en gran och en kvinna skadades och blev medvetslös. Jag stod och såg på när räddningspersonalen tog hand om henne och plockade in henne i ambulansen.
Dagen efter läste jag i lokaltidningen om hur en kvinna hade krockat mot en tall. Jag kunde då konstatera att pappa hade rätt. Man kan inte lita på pressen. En gran är ju inte en tall. Där hade de fel. Jag insåg att man måste vara kritisk när man läser tidningarna.
Kritisk var jag ju således redan tidigt i min oskyldiga och naiva ungdom, men att inse att jag blir bedragen varenda dag av media, det var en sak som smög sig på när jag blev äldre. Det kom pö om pö. Och felet med granen och tallen i lokaltidningen var ju ganska oskyldigt, gran istället för tall, vad hade detta fel för betydelse egentligen, annat än att jag lärde mig att pressen kan ha fel.
Gran istället för tall, gaska oskyldigt fel så klart.
Men det väckte faktiskt min kritiska medvetenhet. Det var en milstolpe i mitt liv!
OCH:
Jag insåg småningom att det inte var så mycket jag fick veta genom media.
Ibland förstod jag att jag utsattes för rena lögner.
Det är det som detta inlägg handlar om.
Ta AFTONBLADET till exempel.
Här är de flesta av de fetaste rubrikerna i AB den dagen jag började skriva inlägget (2012 – 04 – 30), men du ska hoppa över dessa länkar som kommer omedelbart härunder, för de har inte mycket med detta inlägg att göra. De finns med enbart för att stödja mitt påstående att media förser oss med nonsens-information.
Hoppa över: Nu är WTC högst i New York igen
Hoppa över: Han åtalas för terrorattacken i Stockholm
Hoppa över: Björnunge bets ihjäl inför barnens ögon
Hoppa över: Fotot avslöjade Läckbergs stora familjehemlighet
Hoppa över: ”Lufsa” enkelt bort dina extrakilon
(Det är man till och med är tvungen att betala för att få läsa!)
Hoppa över: Läsarna förändrar räntelandskapet
Hoppa över: Materialet som lever kvar i våra hjärtan
Hoppa över: ”Valet kan ha påverkats”
Hoppa över: STARTÅTTAN
Hoppa över: De gör mystisk jättevinst efter Saabs konkurs
Hoppa över: Tackar ja till VM
Hoppa över: Sju döda efter bilkrasch i zoo
Hoppa över: Här är spelarna Pär Mårts petar
Hoppa över: Här faller Lindas hemliga plan i Mästarnas mästare
Hoppa över: Tvingad till terapi för ångesten
Hoppa över: Englands val till förbundskapten
etc, etc, etc.
Som sagt, bry dig inte om länkarna ovan, de är bara exempel på ganska ointressanta så kallade ”nyheter”.
Det är som synes ganska ointressanta nyheter egentligen, men de nyheter som pressen dagligen förser oss med. Ändå finns det avsevärt viktigare saker att skriva om och ge oss upplysningar om.
Folk blir utförsäkrade varje dag och en del begår självmord när försörjningsmöjligheterna försvinner.
Folk tvingas in i FAS-3 jobb utan lön, idiotiska projekt från Arbetsförmedlingen.
Till exempel; svenska barn svälter!
Och på alla sätt undergrävs den en gång ganska hyggliga välfärden vi i Sverige har haft.
Men det är mest bloggar som tar upp det, medan media skriver om nonsens,
vilket tydligen säljer. Det är ju ganska sjukt egentligen. Vill vi inte veta eller vad är det frågan om?
Formar kanske journalistiken vad vi intresserar oss för?
Och ljuger pressen ibland för att påverka oss?
Det är faktiskt relevanta frågor!
Och en fråga som borde vara självklar: Vem äger media? (en uppdatering 12-12-02)
Våldsamma länder
(Detta må ni läsa! Ni läser det ingen annan stans!)
Tänk så olika media bevakar olika delar av världen!
Detta har hänt i Elfenbenskusten och vi kan ju inte precis påstå att media följde detta intensivt och dag för dag, eller att FN agerade kraftfullt. ”En president som saknar folkligt stöd, men vägrar avgå. Hundratusentals civila på flykt i ett land nära inbördeskrig. Det är inte Libyen det handlar om – utan Elfenbenskusten.” / Sydsvenskan
Det som pågår i Guinea kan man inte hitta ett enda ord om i media.
”Avrådan.
Med anledning av säkerhetsläget i Guinea avråder Utrikesdepartementet tills vidare från icke nödvändiga resor till Guinea. Beslut om avrådan togs den 19 januari 2007. Avrådan gäller tills vidare. Situationen i Guinea har blivit stabilare efter att den förste demokratiskt valde presidenten i landets historia, Alpha Condé, tillträdde i december 2010. Efter ett attentatsförsök mot presidenten i juli 2011 återkom dock vägspärrar i landets huvudstad Conakry och på andra håll i landet.” Det är i stort sett allt man kan läsa på nätet och det kommer från Sveriges ambassad!
Om Guinea-Bissau finns heller inget att läsa i våra media. ”Med anledning av det rådande säkerhetsläget avråder Utrikesdepartementet tills vidare från icke nödvändiga resor till Guinea-Bissau. Ursprungligt beslut om avrådan togs den 2 mars 2009. Avrådan gäller tills vidare.” /Sveriges Ambassad
FN.
Ja, om man jämför!
Mavera skriver mycket om Syrien, liksom hon skrivit mycket om Libyen, bland annat.
Låt mig ta Libyen som exempel på flagrant så kallad ”nyhetsförmedling”.
Låt mig alltså ta denna rapportering som exempel på medias vinklingar, eftersom det är bland det mest flagranta exemplet på falsk nyhetrapportering.
När kriget mot Libyen började dra ihop sig fick vi veta vilken hiskeligt grym och avskyvärd diktator Gadaffi var. Dag ut och dag in skrev dagstidningarna om det och de försökte hela tiden överträffa varandra med att förmedla den bilden av Gadaffi. Ja, det var nästan som om tidningarna var megafoner för någon mystisk osynlig kraft, eller hur?
Nåja, berör det oss det här med Libyen? (Frågan är: ska vi bry oss om vad USA gör i arabvärlden i dag? Har vi med det att göra? Och är det verkligen USA:s regering som styr, eller tar den order från Bilderberggruppen?)
Jag menar det, men du behöver inte alls hålla med mig om den saken. Låt oss bara se just detta som ett exempel på våra massmedias sätt att informera oss. Och låt oss fundera ett tag.
Låt oss tänka efter!
Om massmedia kan vilseleda oss totalt i en fråga kanske de kan vilseleda oss i andra frågor också, eller hur!
Det kom smygande att jag började att sluta med att läsa dagstidningarna.
Jag hade gärna velat få veta då, när pressen skrev om den person som var en av ”de allra värsta diktatorerna” i världen hur han hade ordnat det för sitt ”underkuvade vettskrämda darrande folk”.
Jag hade gärna sett att jag hade fått veta då hur Gadaffi styrde Libyen, om han nu verkligen gjorde det, vill säga. Men media kallade honom diktator och en diktator kommer med diktat, som det ju hörs på namnet. Och den som dikterar är den som styr och som styr helt allena, diktatoriskt och utan demokrati, annars är han ju inte en diktator, eller hur?
När pressen började att skriva mer än vanligt om Gadaffi sades det inget annat än att han var en grym diktator, inte att han 1977 upplöste republiken och ersatte den med ett ”folkets direktstyre”. Gadaffi menade att Libyen var en direktdemokrati, där alla medborgare hade sin plats i det parlamentariska systemet och därmed kollektivt avsågs styra över landet. Själv trädde han således tillbaka!
Det skrev inte pressen något om!
Och det var mycket annat pressen inte heller skrev något om, men som jag gärna hade velat få veta något om.
Det här, till exempel skrev inte pressen något om, men som jag ju gärna hade velat få veta:
- att det var gratis el åt alla
- att det var gratis sjukvård åt alla – även i utlandet
- att det var gratis utbildning – även utomlands
- att det var olagligt att ta ränta, alltså att det var 0% på alla lån
- att bensinpriset var 44 öre litern
- att det var gratis försäkringar
- att när man köpte en ny bil – staten betalade hälften
- att nygifta som ville bo i hus bidrog staten med 335 000 kronor
- att den som ville bli bonde betalade staten för marken, utrustningen, huset, boskapen och utsädet
Men jag fick inte veta det! Jag fick inte veta någonting av det genom de tidningar som jag kunde läsa. Det stod inget om det i aftonbladet, expressen, DN, SvD, GP, GT, Sydsvenskan eller i metro. TV sa heller inget om det här. Men den grymme diktatorn visste media däremot att förmedla allt om.
Exempel: ”Bilderna ska enligt uppgiftslämnaren visa hur diktatorn Muammar Gaddafi kallblodigt mördar sitt eget folk.” / metro
Det får räcka som exempel för att friska upp minnet.
Alla skriverier om Gadaffis fruktansvärda vanstyre tog mig på sängen. Jag hade ju en positiv bild av Gadaffi på många sätt. Den bilden hade jag fått av media under lång tid, men givetvis bara för att jag läste mellan raderna och filtrerade, så som sig bör, de uppgifter som kom fram. Filtret heter ”i vems intresse”. Det har nästan alltid fungerat. I vems intresse påstås det ena och det andra, det är den fråga man alltid måste ställa sig när man läser ett påstående.
Den här gången var kritiken mot Gadaffi så intensiv att jag blev totalt överrumplad. Jag tänkte som så att det ju faktiskt inte är ovanligt att makten kan stiga vissa åt huvudet. Hade det skett med Gadaffi, tänkte jag. Var han inte längre samme Gadaffi som han hade varit, mannen som stöttade de svaga? Kunde det vara så?
Som sagt, jag togs på sängen. Kritiken var så infernaliskt intensiv mot honom att den närmast kunde liknas vid stalinorglar.
Här kommer fler exempel på detta, bara för att friska upp minnet. Att klicka på länkarna är inte heller denna gång nödvändigt, men minns du inte kan du ju klicka på dem.
Hoppa över: Galenskapen allt mer märkbar
Hoppa över: Tusentals flyr Gadaffiregimens Libyen
Hoppa över: ”Khadaffi använder klusterbomber”¨
Intressant nog är att det i dag är svårt att hitta på nätet de tidningsartiklar som dagligen skrevs av media om Gadaffi när opinion skulle förberedas för en attack mot ett fritt och suveränt land som inte ville inordna sig under den västliga sfärens maktintressen. Det kan tyckas lite märkligt, faktiskt, som om spåren från propagandakriget har suddats ut och sopats igen. Du kan ju försöka själv att söka på pressens artiklar.
AFTONBLADETs Kadaffisök och Gadaffisök. Googles Gadaffisök och Kadaffisök.
Det man finner är artiklar som främst handlar om Gadaffis död och tiden därefter. Men all propaganda därföre är svårare att hitta. Gårdagens framtid är här
Om man tänker efter!
Om man gör det (eftertänksamhet tycks ju vara en bristvara) så undrar man väl över vilka det var som var så missnöjda med allt det där som var gratis och subventionerat i Libyen. Och jag undrar om de där libyerna kunde få det så mycket bättre ens om de flyttade till USA eller till Europa, till exempel till Sverige. Ville libyerna ha allting gratis, även det som inte var det, men bara var subventionerat? Kan det ha varit så? Och var det i så fall något som USA, EU, FN och NATO så intensivt ville stödja, ja till och med lilla Sveriges högerregering, Alliansen?
Eller var det sådant som dessa sociala libyska åtaganden för att ge alla en dräglig tillvaro som oroade väst, USA och EU? Var det möjligen en nagel i ögat för alla som vill annat än social utjämning? Var det störande för alla som förespråkar det orättvisa samhälle vi i väst lever under?
Ja, man undrar, för om det vore så, varför har inte Alliansen i Sverige infört gratis sjukvård och tandvård, till exempel? Varför driver inte EU igenom alla de reformer som gav libyerna det mesta gratis och varför måste alla betala för all vård i USA? Där betalas ju vården av arbetsgivaren och den som inte har ett jobb får heller ingen riktig vård om de inte kan pröjsa för den (och hur ska man kunna hosta upp pengar om man är arbetslös).
Nej, det var nog inte det som de regimkritiska revoltörerna i Libyen hade på sin agenda. Det var nog något annat.
Det var nog något annat!
Nu är ju alla dessa förmåner borta, men inte ens det skriver pressen något om.
Nu är kvinnans rättigheter borta. Nu har kvinnor ingen jämställdhet kvar längre. Nu är kvinnan åter igen en handelsvara som säljs ut i tvångsäktenskap. Nu ska hon bära slöja och stenas för otrohet. Sharia är lagen i Libyen av i dag, post Gadaffi!
Eller!
Eller för att fråga: var det hela det libyska folket som var emot Gadaffi, trots hans ”gratispolitik”?
50% kvinnor! Ville de förslavas? Ville de bli av med sina rättigheter? Stod de bakom upproret? Tänk efter! Använd hjärnan och ditt sunda förnuft!
Men pressen skriver ju inte om detta.
Pressen skrev om en diktator som var en sadistisk härskare. Pressen bejublade hejdukarna som införde orättvisa, diktatur, tortyr och kvinnoförtryck. Att revoltörerna var al-Qaidaanhängare skrev inte pressen ett ord om!
Nej, självklart var det så. Pressen skrev det som dikterades dem, inget annat. Pressen skrev det som passade vissa syften. Pressen skrev det som gagnade imperialismens syften! Pressen skrev det som gagnade de intressen som inte gynnades av att den afrikanska kontuínenten enades mot I-världen och de intressen som inte gillade att Libyens olja inte stod till västs förfogande. Pressen skrev det som gagnade dem som inte uppskattade att Libyen inte använde sig av dollarn som betalningsmedel.
Pressen skrev inte om …
Den första juli 2011 visade 1,6 miljoner Tripolibor Gadaffi sitt stöd. Tripoli hade då av 1,7 miljoner invånare. Stödet för Gadaffi omfattades alltså av ca 95% av befolkningen i huvudstaden. Hur många av den svenska huvudstadens befolkning skulle visa Reinfeldt sitt stöd? Knappast 95%, det är vi väl överens om.
En del visste jag redan innan om Gadaffi och Libyen blev till svarta rubriker på löpsedlarna, men jag visste inte mycket om ”gratispolitiken”.
Jag visste om att det fanns propaganda och lögner. Och propagandamaskineriet blir allt viktigare för att påverka oss.
Jag visste att Gadaffi försökte ena de afrikanska länderna och därför grundade den Afrikanska Unionen så att de afrikanska länderna bättre kunde hävda sig mot utländska västliga intressen, alltså främst USA och EU. Att han därmed inte sågas med blida ögon från dessa unioner insåg jag vara en självklarhet. Och att mycket av kritiken mot honom borde tas med en nypa salt, det förstod jag ju. Att jag hade rätt bekräftade faktiskt FN
Jag visste också att han hade livvakter och att dessa samtliga var kvinnor. Och jag visste exakt varför han han valde kvinnor. Nämligen, i en kultursfär där grovt kvinnoförtryck har rått i över tusen år krävs något extraordinärt för att bryta detta mönster. Och vad kunde vara bättre än att landets ledare så tydligt visade att kvinnor kan, att kvinnor kan så till den grad att landets ledare lägger sitt liv och säkerhet i kvinnors händer!
Gadaffi värnade om kvinnors rättigheter. Gadaffi var alltså hela Afrikas främste feminist, kan man gott säga. Ingen har gjort mera för kvinnors rättigheter på hela den afrikanska kontinenten under hela dess historia än vad Gadaffi gjorde. Det kommer man aldrig förbi oavsett vad man i övrigt tycker om honom.
Detta, tillsammans med den helt unika sociala välfärden som Gadaffi hade byggt upp, låg till grund för den FN-rapport från 2010 som beskriver Libyen som det bästa landet i hela Afrika för människor att bo i. Även om hela arabvärden tas med som jämförelse skulle Gadaffis Libyen hamna på första plats.
De som nu har tagit över vrider tillbaka klockan. Först och värst drabbas kvinnorna. De återinför traditionellt kvinnoförtryck och de inför sharialagar – slöja på, tillbaka in i hemmets vrå, kriminalisera utomäktenskapligt sex och samla stenar mot förbrytarna! Allah är störst och Muhammed är hans profet. Kasta det sekulära samhället på soptippen, Allahs ord är lag!
Det var det som var agendan! Den agendan var inte folkets agenda. Det var en klick religiösa fanatikers agenda. Det var islamisternas agenda. Och för att driva igenom den så reste islamister från hela den arabiska världen till Libyen för att störta den regering som nästa alla libyer älskade.
Det skrev inte pressen om!
Pressen skrev att folket hade fått nog!
Men pressen skrev inte att folket hade fått nog av välfärd: gratis el åt alla, gratis sjukvård åt alla – även i utlandet, gratis utbildning – även utomlands, ränta olaglig – 0% på alla lån, bensinen 44 öre litern, försäkringar – gratis, ny bil – staten betalar hälften, nygift och vill bo i hus – staten bidrar med 335 000 kronor, du vill bli bonde – staten betalar mark, utrustning, hus, boskap och utsäde.
Det hade vi nämligen aldrig trott på. Antingen hade vi inte trott på att det kunde finnas sådan välfärd att vi själva skulle bli gröna av avund, eller så hade vi inte trott på att folket hade tröttnat på sådan välfärd.
Det enda vi fick veta var att folket led under ohyggligt förtryck!
Det förtrycket finns det säkert en stor majoritet av det svenska folket som gärna hade levt under, liksom att majoriteten av EUs befolkning gärna hade välkomnat sådant förtryck och till och med stora delar av USAs befolkning skulle frivilligt underkasta sig ett dyligt förtryck så de slapp leva under fattigdomsstrecket.
Men USAs regering hade annan uppfattning. Förtryck eller inte förtryck – det var inte det frågan handlade om. Förtryckarregimer världen över har nästan alltid haft USA att tacka för sin existens och välstånd och sociala reformer är inget som USA prioriterar, för annars hade det ju redan existerat i USA.
NATO:s förre överbefälhavare Wesley Clarke vittnar om att Pentagon redan 2001 gavs uppdraget att planera ett krig mot Libyen – utan att det egentligen fanns några grunder för det.
När kriget mot Libyen till slut efter tio år började dra ihop sig fick vi veta vilken hiskeligt grym och avskyvärd diktator Gadaffi var. Dag ut och dag in skrev dagstidningarna om det och de försökte hela tiden överträffa varandra med att förmedla den bilden av Gadaffi. Ja, det var nästan som om tidningarna var megafoner för någon mystisk osynlig kraft, eller hur?
Megafoner för någon mystisk osynlig kraft!
Den kraften heter USAs kapitalistiska maktelit!
– – –
”FN:s säkerhetsråds resolutioner mot Libyen är historien om en rad brott mot FN-stadgan. För första gången har FN gjort sig till verktyg i ett pågående inbördeskrig. Ändå fortsätter man i Sverige, inte minst från UD och FN-förbundet, att betrakta FN:s säkerhetsråd och dess skamfilade ordförande som närmast Gud fader själv. Det skriver Stefan Lindgren, journalist och författare.”Läs mer!
Bonuslänkar:
Libyen – ett rekord i usel nyhetsrapportering
Kriget till skydd för Libyens civila: NATO bombar sjukhus, moské och en skola i Zliten
”CNN skildrar NATO:s massaker i Majer, Libyen”
Skvitts: Detta hade jag länge tänkt skriva om
Pepe Escobar: NATO kommer att göra Libyen till ett nytt Somalia
Jibril, NATO-installerad premiärminister i Libyen, uttalar sitt stöd för folkmordet i Tawerga
Al Jazeera uppmärksammar hur Libyens rebeller mördar svarta barn och gamlingar
Libyens rebeller säger till WSJ att de beskjuter Bani Walid på måfå för att döda civila
”Massmedierna som producent av krigspropaganda
”Den Sverige-stödda diktaturen i Qatar medger att tusentals soldater slagits i Libyen.” Läs mer!
”Det är intressant att notera att detta löfte om militär hjälp till diktatorn i Uganda från imperialistledaren Obama kommer alldeles efter att NTC-rebellerna – sannolikt efter massiv hjälp från NATO-styrkorna – haft ihjäl Gaddafi som hade ambitionen att ena Afrika och utlovat enorma belopp för att starta en afrikansk utvecklingsbank kopplad till den Afrikanska Unionen.” Läs mera!
Many in Sub-Saharan Africa Mourn Qaddafi’s Death
”Plundring, mord och terror – det är vad som väntar invånarna i de byar och städer som faller i NTC-arméns händer. … ”Enligt svensk grundlag blir Tryckfrihetsförordningen, TF, nämligen starkt begränsad då landet går i krig – och den dag svenska soldater skickas iväg för att med bomber och skjutvapen åstadkomma fred, frihet eller jämlikhet någonstans i världen så är vi utan tvekan i krig.”… Det är snarare våra lagstiftare, dvs de som fattat besluten om Sveriges medverkan i anfallskrig utomlands som ska stå till svars även för undanhållande uppgifter som i fredstid vore en självklarhet att publicera fritt.” Läs mera!
Massarresteringar och massavrättningar i NTC-rebellernas Libyen
BBC: NATO bombar civila på måfå i Sirte, NATO-rebellerna beskjuter sjukhuset
The Times skildrar NATO:s massmord på civila i Sirte
”Första internationella journalisterna inne i en av Libyens belägrade städer bekräftar den humanitära katastrofen – men svenska medier håller tyst” Läs mera!
Bara USA har rätt att lägga sig i andra staters politik
NATO:s rebeller har gått på plundringståg i Sabha
Obama kräver att Iran ger tillbaka förlorad drönare
Hundratals civila dödade av drönare
Krigets vansinne, nu förstärkt av drönare
Hundratals civila dödade av drönare
Ny drönare ska bevaka Mexikogräns
Brittisk drönare dödade civila
Hundratals civila dödade av drönare
”Nobels fredspris 2009 går till USA:s president Barack Obama för hans arbete för att lösa globala kriser och skapa en kärnvapenfri värld.” SvD
Syrierna vill ha demokrati
Publicerat: 30 mars, 2012 Sparat under: Ett slag för ..., Politik, Världen | Tags: mavera, politik, Syrien 6 kommentarerJag vill ha reformer och demokrati i Syrien
”al-Jazira, al-Arabiya, France24, BBC och svenska medier talar om regimens massakrer, men de säger ingenting om alla de oskyldiga civila som dödas av beväpnade gäng och terrorister. al-Jazira och övriga medier borde visa vad som händer, inte fabricera nyheter. Det är inte syriska armén som gör livet svårt för det syriska folket.”
Megafon-Nisse i full fart
Publicerat: 7 mars, 2012 Sparat under: Bild, Demagogi, Ett slag för ..., Media, Politik, Politiska personer, USA, Världen | Tags: Aftonbladet blogg, aftonbladetblogg, bild, blogg, GAB, mavera, politik, propaganda, Putin, Ryssland, valet 2012, världen Lämna en kommentarSom vanligt!
Tips1. Läs Mavera.
Tips 2. Klicka här för att få bilden större.
Tack, Helena Palena!
Publicerat: 7 mars, 2012 Sparat under: Alliansen, Centerpartiet, Demokrati, Diktatur, Företag, Folkpartiet, Kapitalism, Kristdemokraterna, Moderaterna, Myndigheter, Parlamentarism, Politik, Samhälle, Socialdemokrati, USA, Världen | Tags: Abdullah bin Abdul Aziz, Abu Bakr, Aftonbladet blogg, aftonbladetblogg, alliansen, Berlusconi, Bilderberggruppen, centerpartiet, Chad, demokrati, diktatur, EU, folkpartiet, GAB, Gaddafi, grekland, Helena Palena, Island, israel, Kaba, kina, korruption, kristdemokraterna, libyen, Mali, mavera, media, Medina, Mekka, moderaterna, monarki, Muhammed, muta, mutor, mutskandalerna i Göteborg, Niger, oligarki, Ryssland, Saudi-Arabien, Saudiarabiens kung, sharia-lagar, slaveri, Socialdemokraterna, storfinansen, sudan, toppmöten, Umar ibn al-Khattab, usa, vapenexport, vapenindustri, Yemen 5 kommentarerDet är din förtjänst
Utan ditt inlägg hade inte detta inlägg tillkommit. Det skrevs ju som en kommentar hos dig.
(Nu har hon en ny header)
Min kommentar:
Det var ett djävla tjafsande om Gaddafi och vilken hemsk diktator han var. Men de påståendena var synnerligen överdrivna. Och särskilt om man jämför med resten av arabvärlden och sätter man DEN som norm så kan man väl till och med säga att Libyen var en mönsterdemokrati.
Men Gaddafi var inte den som gick i USA:s ledband. Nej, tvärt om så ville han ena de afrikanska staterna så att de med samlad kraft skulle kunna stå emot trycket från den mot hela kontinenten enade västvärlden. Alltså föll han i onåd. Alltså var han en ”diktator”. Och media hängde på med spaltkilometer om hur hemsk regimen Gaddafi var och hur viktigt det var att han störtades för att rädda det libyska folket från förtryck.
(Skvitt om Afrika i dag)
Gaddafi var så hemsk, ansåg man, att till och med det annars så ökända al-Qaida fick all den hjälp de önskade för att störta Gaddafi. Och de fick den propagandauppbackning som behövdes, att det alltså var ”FOLKET” som ville ha frihet. Man sa ingenting om att det var arbetslösa legosoldater från det nedlagda kriget i Irak som var vad man kallade ”det libyska folket”. Man sa ingenting om att det var ett islamistiskt maktövertagande, inte ett ”folkligt uppror”.
Men
Men ett land, som nu plötsligt i media omtalas som en hänsynslös diktatur under vars ok folket kryper på knäna, Saudi-Arabien, är verkligen ett land utan mänskliga rättigheter och utan folkligt inflytande.
Där styr en envåldshärskare, en kung, i kraft av sin allians med väst och i fred med islams ledare i ett land inom vars gränser islams heligaste städer ligger, Mekka och Medina.
”I Medina finns den näst efter Kaba i Mekka viktigaste helgedomen i den islamiska världen Masjid al-Nabawi, Profetens moské, som innehåller Muhammeds, hans dotter Fatimas och de två första kaliferna Abu Bakrs och Umar ibn al-Khattabs gravar.” / Wikipedia.
Låt mig åter igen, angående ”ABSOLUT MONARKI”, citera Wikipedia: ”En absolut monarki är en statsform med en monark som statschef (monarki), där denne, till skillnad från i en konstitutionell monarki, har mer eller mindre totala befogenheter. I äldre svensk form kallas detta envälde. De facto kan även en konstitutionell monarks maktutövning påminna om en absolut monarks – ett exempel är Marocko, där kungen genom dekret kan åtgärda beslut fattade av det folkvalda parlamentet. Eftersom monarken/emiren, eller vad denna icke folkvalda autokrat kallas, även har makt över domstolarna kan dennes familj eller klan som regel även begå brott utan att straffas.”
Här kan inskjutas att även vår egen kung har juridisk immunitet och kan straffas först ifall han tvingas av tronen.
Saudi-Arabien ÄR en absolut monarki och åter igen Wikipedia: ”Enligt den första skrivna saudiarabiska grundlagen, som publicerades i början av mars 1992, är Saudiarabien en monarki med sunnimuslimsk konstitution, som skall försvara de mänskliga rättigheterna som de tolkas av sharia (artiklar 1 och 28).”
Här kan inskjutas att i Iran är det shiiter som utgör majoriteten och deras gren av islam är statsreligionen. Skillnaden mellan sunni och shiiter skulle föra alltför långt att här gå in på. Båda riktningarna har för övrigt en rad undergrupper.
Fram tills nu har media inte ens knystat om mänskliga rättigheter eller demokrati i Saudi-Arabien. Inte ett ord har sagts om dödsstraffen som flitigt utdöms och verkställs i landet. Men nu nämns det lite i förbifarten, inte för att ofriheten i sig ifrågasätts utan för att man ifrågasätter att vi har ett avtal med landet om militärt samarbete.
Det är förvisso i högsta grad ett berättigat ifrågasättande som nu sker och orsakerna till vår export till krigförande länder som är mer än att slå vakt om en växande militär-industri och den stora vapenexport vi har. Exporten är, utan att svensken i gemen är medveten om det, störst i världen om man ser det relativt vår befolkning, trots att vi har en på pappret mycket restriktiv vapenexport-reglering!
Och ”den svenska vapenexporten skenar! Sverige har aldrig tidigare sålt så mycket vapen som nu. Ökningen är drygt 300 procent under den senaste tioårsperioden. Svensk vapenindustri har siktet inställt på instabila och odemokratiska regioner i världen. Marknaden finns där krigen rasar och förtrycket hårdnar. Ju fler vapen industrin säljer i dag, ju större blir efterfrågan i morgon. Bland de största köparna förra året märks Thailand, Saudiarabien, Indien, Pakistan och Förenade Arabemiraten. Dessa länder där det förekommer grova människorättskränkningar står ensamma för omkring 60 procent av den totala vapenexporten från Sverige.” Källa. Mer.
Sverige är en ankdamm.
I den ankdammen ser vi inte längre än till gränsen för dammen och i dammen surrar det som i en syjunta om vad var och en gör, men de stora frågorna lyser trots allt med sin frånvaro.
En sak som aldrig diskuteras är den oligarkiska styrelseformen som Sverige har, men långt ifrån är ensamt om.
Det går det till så att vissa frågor diskuteras inför folkets ögon och öron och det kan till och med dras i långbänk tills ingen längre orkar engagera sig. Det är sådant som invaggar oss i tron att vi lever i en demokrati. Men allt sker bara till synes inför öppen ridå. Bakom denna ridå fattas dock de stora besluten. De fattas alltså utan demokratisk insyn, varmed jag egentligen inte menar ”demokratisk”, utan parlamentarisk, vilket ju är långt ifrån samma sak.
Man har hemliga samtal med Bilderberggruppen, man har hemliga samtal med den inhemska storfinansen, man har toppmöten varifrån endast godkända harmlösa frågor redovisas för folket via massmedia som får en väl friserad version av vad som har sagts. Övriga frågor vet vi diffust eller ingenting om.
Mer informellt men lika hemligt är alla beslut som fattas genom den omfattande korruptionen som ”inte finns” i vårt land.
Korruption har en slags anatomi.
Den har ett huvud, de kapitalstarka, och den har en kropp, de mindre kapitalstarka, men inflytelserika (politiker och tjänstemän) som kan påverkas, och allt står på fötterna som bär upp. Och det är vi. Vi som indirekt får betala för mutorna. Pengarna flyter ju från dem som kan betala för att få som de vill, till de som låter sig bestickas för att de kan fatta de beslut de får betalt för. Och pengarna kommer i grund och botten från oss som allt vilar på.
Mutorna är som bondens utsäde. Ju mer man sår dess mer skördar man. Och på detta skapas förmögenheterna. Det finns större förmögenheter i dag än någonsin tidigare. Korruptionen växer hela tiden och är i dag så omfattande att den sänker länders ekonomier. Island och Grekland är kanske de allra bästa exemplen, Italien ligger inte långt efter och har självaste Berlusconi för de flesta som frontfigur.
Korruption är som bekant givetvis inget som är lagligt, men likväl utbrett. Och ingen kan tala, då ingen insyltad vill eller vågar eftersom det finns många sätt de korrupta kan slå tillbaka. Därför är det ingen som försöker sig på att lyfta sådant upp i ljuset.
Det är bara småsaker som kommer fram, som till exempel mutskandalerna i Göteborg. Men inte ens där kom hela sanningen riktigt till ytan; att tunga kommunpolitiker på olika sätt är insyltade.
Klargörande bild
Den allmänna bilden av Sverige blir som i så många andra länder att vi står fria från korruption, trots att den är en växande makt i staten!
Just nu.
Ja, just nu gör man vad man kan för att lägga locket på en affär som både sossar och Alliansen har del i. Jämför med Boforsaffären.
Just nu.
Ja, just nu talas också om den vedervärdiga Saudiska regimen. Om det är för att försöka fokusera på annat än oegentligheter, och korruption må andra bedöma.
Och sen?
Så fort media tröttnar på att skriva om vårt militära samarbete med regimen kommer åter igen megafonerna att tystna och Saudi-Arabiens diktaturvälde lämnas ifred. Diktaturen glöms bort. Tortyren glöms. Dödsstraffen och sharia-lagarna likaså. Det blir lika tyst som det i dag är om den utbredda, men i och för sig inte lagliga, handeln med slavar som förekommer i Yemen, Chad, Niger, Mali och Sudan.
Men tänk hemska tanke
Tänk om Saudi-Arabien plötsligt får för sig att liera sig med Ryssland och Kina och vänder USA, Israel och EU ryggen. Då kommer Abdullah bin Abdul Aziz, Saudiarabiens kung, att nagelfaras i västmedia och de svenska media kommer inte att stå övriga västländers efter i fördömanden och fakta kommer både att dras fram i ljuset, överdivas om så skulle krävas och om så inte räcker så fabriceras lämpliga lögner. Allt för att förbereda opinionen för ett eventuellt samlat krig under FN:s paraply.
Men just nu är Saudi-Arabien allierad med västmakterna och får därmed begå vilka brott som helst mot mänskligheten utan någon debatt kring det.
Vilka?
Vilka som styr världen?
Dum fråga för den som kan tänka, svår fråga för de flesta, tycks det.
(Skvitts och Maveras inlägg taggade med ”Libyen”)
Maverablogg
Publicerat: 23 februari, 2012 Sparat under: Ett slag för ..., Media, Politik, Världen | Tags: journalister, mavera, Syrien Lämna en kommentarUnder pågående strider har denna byggnad träffats av granater, reportrarna försökte fly men misslyckades. Marie Colvin och Remi Ochlik var inte de enda journalister där utan det fanns flera, som blev skadade.
via
Under pågående strider har denna byggnad träffats av granater, reportrarna försökte fly men misslyckades. Marie Colvin och Remi Ochlik var inte de enda journalister där utan det fanns flera, som blev skadade.
Publicerat: 17 februari, 2012 Sparat under: Ett slag för ..., Politik, Uncategorized, USA, Världen | Tags: Aftonbladet blogg, aftonbladetblogg, GAB, mavera, Syrien Lämna en kommentar
Senaste kommentarer