Kategorier

Arkiv

Vandalism i liten och stor skala

De omvända proportionerna

Det här inlägget behöver egentligen inte bestå av mer än en bild.

Alltså denna:

Proportioner

”Den som bara fördömer en handling utan att förklara den fördömer ju också de känslor och erfarenheter som har gett upphov till handlingen.” 

(citatet)

Men låt mig ändå påpeka att när nu ungdomar revolterar i Stockholm sedan söndagskvällen 19 maj i Husby, vilket som bekant senare har spridit sig till flera förorter i huvudstaden, så skapar det stora rubriker i pressen och mycket tid har ägnats åt saken i pressen och nyhetssändningarna i SvT och TV4, ja till och med utomlands världen över. Det är som om det vore något så stort och något att bry sig så mycket om, att ta del av, förfasas och förargas över, långt mer än något annat i tiden och det måste fördömas i varje reportage, som vore det de värsta våldtäkter som kan begås på hela stadsdelar och deras innevånare.

Men som om vi ser till proportionerna så är det inte mer än en liten fis i vinden, som snart också dunstar bort. Det är synd det, för protesterna borde ju vara något som spred sig över hela landet som en löpeld istället. Men för att så skulle kunna ske krävs en ledning, en skolad medvetenhet, en genuin ideologi och en disciplinerad samordning, samt ett genomtänkt gemensamt och enande mål för att leda till en revolt mot rådande ordning av institutionaliserad och ekonomisk orättvisa och för att kullkasta ett ovärdigt och omänskligt samhällssystem där en liten minoritet lever på majoriteten av det strävsamt arbetande folket, samt låter stora grupper utestängas från välfärd, social trygghet och rätten till arbete.

Men så är det ju inte med dessa protester. De saknar samordning och vägledning och blir därmed enbart något som överklassen lätt kan kalla vid termer som pöbelfasoner. Det politiska parti som borde stå på arbetarklassens sida sviker och har svikit i decennier. Jag syftar givetvis på socialdemokratin. Och därmed saknas all kontroll av protesterna, som enbart drivs av känslor av vanmakt och därför tar sig protesterna okontrollerade och asociala uttryck, helt utan målformulering.

Känslan av maktlöshet och förtyck, av utanförskap och avsaknad av framtidshopp och känslan av insikt om att landets styrande inte bryr sig, det är drivkraften i protesterna vars förlopp kan liknas vid en skenande häst utan ryttare eller som en förarlös bil i rullning!

Det som händer är ett uppror, men inte mer än liten fis i vinden, om man jämför, och helt utan egentlig betydelse, samt kommer aldrig att nämnas i några historieböcker i framtiden. För historien skrivs ju inte av förtryckta och de inflytelserika och de mäktiga som skriver historia vill knappast att det som sker just nu blir ihågkommet för eftervärlden, som den missnöjesyttring det ju faktiskt är, mot deras eget vanstyre.

Trippeldrabbade(artikel)

Det som sker är, historiskt sett, bara en fis i vinden och inget annat.

Nåja, det kanske inte de tycker som har fått sina bilar uppbrända och det kan jag förstå. Själv hade jag ju antagligen blivit riktigt förbannad om det drabbade min bil. Men jag hoppas att jag likväl hade kunnat se till proportionerna, de verkliga och objektiva proportionerna när det gäller vandalism, skadegörelse och förstörelse av vårt samhälle som just nu pågår och leds av en trojka som kallar sig Alliansen.

Jag tror att jag trots allt skulle kunna skilja på skadegörare och skadegörare, till skillnad från alla de förortsbor som för en gång skull tillåts komma till tals i media i dag. Jo, jag hoppas jag hade kunnat det. Och jag tror jag hade kunnat göra det, för uppenbart är ju trots allt att Alliansens attack mot folket i förorterna är långt mycket mer förödande än några bilbränder.

Stockholmsprotesterna 2013 maj

(bildkälla)

Så, för att bedöma de verkliga proportionerna på dessa skadegörelser måste man jämföra!

Vår regering spelar i en helt annan division när det gäller skadegörelse, mot vilken i jämförelse det som nu pågår i förorterna i Stockholm verkligen är blott så lite som en fis i vinden. Det finns därför mångdubbelt större skäl att att bli förbannad när försäkringssystem tas bort och sjuka, arbetslösa, pensionärer och så vidare, snart inte vet hur de ska klara sig. Det är en långt värre våldtäkt och som drabbar långt fler människor. Det är en avskyvärd och mycket värre vandalism och förstörelse som i proportion till den skadegörelse som sker i Husby med flera förorter i Stockholm är som en orkan som drabbar vårt samhälle i dess helhet och som enbart har ett litet fåtal redan välmående individer som vinnare.

Alliansen, med Fredrik Reinfeldt och Anders Borg som ledande skurk-figurer, är inte de småskaliga som våldtar enstaka stadsdelar, de våldtar ett helt land och plundrar det och säljer ut gemensamma ägodelar till vrakpris, för en spottstyver, till dem som är besuttna nog att ha råd att köpa vårdcentraler, skolor, apotek etc, etc. Det är faktiskt vår gemensamma egendom de säljer ut, utan att vi ens får skäligt betalt och utan att vi blir tillfrågade! Det är omoraliskt och det liknar stöld.Det borde vara kriminellt och något som borde vara föremål för polisingripande. Men när brott begås i tillräckligt stor skala, ja då är de inte i lag förbjudet och därför är det inte Fredrik Reinfeldt och Anders Borg som polisen jagar i dag, det är ungdomarna i Husby!

Rätt görauppror

Kanske är det inte så konstigt att det var i Husby det tog eld:
”Husby står i själva frontlinjen för Alliansens förändringar av Sverige. När ungdomsarbetslösheten skenat, a-kassan slagits sönder och människor utförsäkrats bor många som drabbats där. Liksom när banken, lunchkrogen och folktandvården lämnat och vårdcentralen, posten, barnmorskan och ungdomsgården dragits in.

Allt detta är baksidan av Fredrik Reinfeldts slagord ‘det ska löna sig att arbeta’. När skatterna sänkts betalas det ­genom ett svagare samhälle och räkningen har skickats till områden som just Husby. Ökad ojämlikhet och fler orättvisor skapar till slut konflikter. Det ­borde inte komma som en överraskning.

Nu flyr borgerligheten det egna ansvaret och ropar i stället på polis.  

I Husby har 38 procent i åldrarna 20–25 år varken jobb eller ­studier att gå till. Lösningen för dem är knappast fler ­poliser utan fler jobb och fler studieplatser.

Inför valet har statsministern aviserat ännu fler skattesänkningar, inte en politik för minskade klyftor.

Husby är bara den yttersta konsekvensen av ett samhälle som faller isär, där den väpnade mobben tar över, förtroendet för myndigheterna minskar och vanliga människor hamnar i kläm.” / AB Ledarkrönika Anders Lindberg

”Skälen bakom alla brända bilar och en till synes helt oplanerad liten revolution som börjar löpa genom landets sämre bemedlade förorter är faktiskt inte alls ogenomtänkta. Det är bara något som händer när man har fått nog, när man har insett att inte en jävel lyssnar på vad man själv tänker, vill och hoppas.

När man är så in i vassen nedtryckt i skorna att det man bara vill är att någon ska se en.

Det är därför Martin Luther Kings ord fortfarande beskriver det här bättre än något annat:

‘A riot is the language of the unheard.’ ” / Andres Lokko

Header

Familjen till ihjälskjutne 68-åringen talar ut om händelserna i Husby:

”Enligt vad frun har berättat för släkten hade paret den dagen ätit middag på en restaurang. På vägen hem stannade en bil med ett ungdomsgäng framför dem. Ungdomarna var hotfulla och hennes man, som senare sköts av polisen, gick då hem för att hämta en kniv.

– De kanske hade hotat henne för han ville i alla fall skydda henne. Han hämtade därför kniven och viftade med den. Han skadade ingen. Sedan gick de hem och efter en stund var polisen utanför, säger Risto Kajanto.

– Det var en vanlig samlingskniv. Han samlade på sådana. Det var ingen machete eller djungelkniv som det har stått i medierna.

När polisen kom trodde paret först att det var ungdomsgänget som bankade på dörren. De vägrade därför att öppna.

När de förstod att det var polisen ropade frun till dem att det inte var någon fara. Att allting var lugnt. Men polisen stormade ändå lägenheten och sköt hennes man – rakt framför ögonen på henne.”

Polisens version:

”68-åringen beväpnade sig med en machete och gick runt i bostadsområdet.

Sedan barrikaderade han sig i en lägenhet med en kvinna.

När mannen gick till attack öppnade polisen eld.

– Tyvärr träffades han och avled, säger Lars Byström på Stockholmspolisen.”

Läs hela artikeln och hur fantasifullt polisen beskriver händelsen.

”Den polis som misstänks ha skjutit ihjäl den 68-årige mannen i Husby utreds för vållande till annans död av riksenheten för polismål.

Men åklagare Eva Finné, som håller i utredningen, lägger locket på om vad utredningen hittills visar.

– Jag svarar inte på frågor om det, säger hon till Expressen.se.” Läs resten i EXPRESSEN

”Politiker och polisen skördar vad de själva har sått”

”Hela Stockholm i lågor i natt – åtta gripna”

Nej, det brinner inte i Stockholm

Pröjsar pressen bilbränder?

”Inte kapabla att bo civiliserat”:

Alla lögner rakt upp och ned, kommer så klart från moderat:

”Möts av beskedet att det brinner i ett soprum i Hagalund. Nu är alla ursäkter bortsopade, i en kommun där ungdomsarbetslösheten är rekordlåg, där man i rankningar blir utnämnda till bästa kommun att vara ung i, där andel socialbidragstagare är lägre än i Täby, där skolresultaten är goda, där arbetslösheten är extremt låg, då väljer dessa ligister att bränna. Hitta dem, grip dem och straffa dem.”

Borde vräkas!

Borde straffas ännu mer, alltså!

Hanif Bali Moderat

Vi viker oss inte för våldet

”Åratal av förtryck slutar alltid i våld

Alltså: När förorten bjuds till Stora scenen på fina Gröna Lund inne i dyra stan så förstör polisen festen trots trevlig och lugn stämning.” Läs resten av FREDRIK VIRTANEN

PS

”Den politiska teoretikern Chantal Mouffe har hävdat att vi lever i ett postpolitiskt samhälle. Med det menar hon att de politiska partierna inte längre konkurrerar med varandra i form av fundamentalt olika framtidsvisioner, utan i stället förenas i ett gemensamt försvar för den rådande samhällsordningen.

I ett Sverige där inga partier, inklusive den så kallade oppositionen, är förmögna att erbjuda ett alternativ till den rådande ordningen och dess orättvisor, vad finns det för andra protestmöjligheter än att bränna bilar? De som på bekvämt avstånd från förortens realiteter ­moraliserar över upploppen får gärna svara på det.” /Daniel Strand

”Bidragsnivåerna har sänkts, arbetslinjen betonar skyldigheter snarare än rättigheter och i storstädernas fattigdomsområden har socialpolitiken ersatts av allt tyngre polisiära insatser.”Ove Sernhede, professor på Centrum för urbana studier.

”Från upplopp till klasskamp”

Frustration och upplopp i Husby efter polisvåld

Klassklyftor orsak till våldet

Satsa på förorten!

Frustration i Rinkeby: ”Många saknar vettig sysselsättning”

Efterdyning

Polisen efterlyser

Joar Horn (M): Dra in skattebidragen till Megafonen (=stoppa kritikerna! Klart det är n moderat som tycker så!)

Megafonen har inte fått några pengar i år

”Sverige behöver ett gendarmeri” Gustav Kasselstrand Förbundsordförande, Sverigedemokratisk ungdom

”Frågan om jämlikheten är smärtpunkten i svensk politik just nu. Det vet högern, och det är därför de hatar att prata om den. De vet att Borgs skattesänkningar har betalats av människorna i Husby, och gått till Reinfeldts grannar i Täby. De vet att risken för social oro, ohälsa och barnfattigdom är högre i ojämlika samhällen.” / AB


Ghost lilla Mirakel

En ljus framtid?

Ghost skriver om Lilla Miraklet, hans barnbarn.

Lilla Miraklet

Jag hoppas Lilla Miraklet får leva i ett gott samhälle, bättre än vårt!

Jag hoppas att arbetarklassen har gripit makten från bourgeoisien redan innan hon blivit vuxen, så hon får leva i ett samhälle med social rättvisa, fullständig demokrati, total jämlikhet och utan dagens förtryck.

Jag önskar hon ställer sig på barrikaderna och försvarar den revolution som jag hoppas har kommit redan innan hon har blivit vuxen och som alltid måste försvaras på barrikader om den inte skall falla samman igen.

Jag hoppas hon tar med sina barn, när de väl har kommit, till revolutionsmuseet och visar dem vilket förfärligt samhälle det var hon föddes i.

Jag hoppas hon kan säga till sina barn:
“När jag föddes, då fanns det människor som saknade arbete, bostad och mat för dagen, medan sjuka och döende tvingades ut i sysselsättning som kallades FAS-3 – utan att få någon lön för det och för det fick arbetsgivarna skattefinansierad ersättning och gratis arbetskraft.

Samtidigt fanns det människor som hade flera bostäder, flera bilar och de kunde resa jorden runt och bo på de allra lyxigaste hotell där en natt kunde kosta en vanlig arbetares månadslön. Och de kunde äta mat som var så dyr att ingen arbetare hade råd med det ens en endaste dag i livet och detta kunde de äta varje dag om de ville.
Och de sa varje dag till regeringen vad denna skulle göra för att de skulle få det ännu bättre på de arbetandes bekostnad och detta kallades för demokrati därför att arbetarna hade rätten att också säga vad de ville, fast bara vart fjärde år!”

Och jag antar att barnen frågar:
“Men hur kunde de arbeta så mycket att de kunde ha råd med allt det där, då?”

Och då svarar hon sina barn:
“Så rik blev man bara om man inte arbetade alls, utan bara genom att äga allt som alla de andra saknade!”

Då säger säkert barnen som så:
“Nu förstår vi ingenting!”

Och Lilla Miraklet säger till sina barn:
“Nej, det gjorde inte arbetarna heller på den tiden. Därför kunde dessa orättvisor bestå.

Klicka på bilden för nästa bild

Men en dag gick det upp för det arbetande folket på vilket vis de blev lurade och då förenades de i kamp och reste sig som en man och störtade de besuttna rötäggen som roffade åt sig allt de kunde roffa åt sig av pengar och makt.

Nu, mina barn, nu går vi till zoo och kikar på alla djuren. Och kom ihåg att man inte får mata dem, särskilt inte de som sitter i burarna där man visar de sista ännu levande kapitalisterna!”

Skvitt betraktar Reinfeldts Sverige.

Vi har alltid sett dem.

Vi har alla sett dem!

Sett dessa fattiga människor som tittar i papperskorgarna efter pantflaskor och pantburkar.

Det är ju inget nytt.

Vad var då nytt i dag?

Jo, kvinnan, hon var ny – ny i sin roll!

Hon såg sig omkring. Hon såg sig om – som för att se så att ingen iakttog henne. I handen hade hon en hopvirad plastkasse från livsmedelsaffären.

Med en skygg blick såg hon sig omkring – för hon skämdes för vad hon skulle göra. Hon tittade ned med forskande blick i papperskorgen utan att rota. Respektfullt tittade folk bort, som för att säga henne att de inte såg henne.

Ansiktsuttrycket talade om besvikelse och det gick som ett stygn rakt in i hjärtat på mig, medan kvinna gick till nästa papperskorg, lika tomhänt som innan. Och ingen såg henne.

Kvinnan gick vidare med tunga steg. Hon gick till nästa papperskorg. Hon upprepade samma ritual, såg sig omkring med samma flackande oroliga blick, kikade i papperskorgen med samma förväntan utan att rota och lyfte sitt huvud med samma besvikna blick. Och folk såg respektfullt bort från hennes grå gestalt på trötta ben. I handen hade hon en tom kasse från en livsmedelsaffär.

Hon gick till nästa papperskorg, samma ritual, samma besvikelse, större missmod och ännu tyngre steg, papperskorg efter papperskorg!

Vad var nytt?

Jo, kvinnan var ny. Hon var ny i sin roll som fattig och slängd ut i det utanförskap som Reinfeldt talar så mycket om att bekämpa.

Kvinnans slitna kappa talade sitt tydliga språk. Det var inte just i dag hon hade drabbats av fattigdom, men hennes skam att behöva söka sin utkomst på detta förnedrande sätt sa mig att fattigdomen hade drabbat henne efter att Alliansen hade börjat att regera.

Hon var ny i sin roll!

Hur många nya bröder och systrar har tillkommit efter Alliansens seger? Hur många nya bröder och systrar fick kvinnan i dag och hur många nya får hon i morgon och nästa dag?

Papperskorgarna var tomma.

Konkurrensen börjar synas. Fler av dem som ännu har råd med dryck på flaska och burk tar hand om panten själva och fler letar i papperskorgarna. Snart finns inte ens denna inkomstkälla. Kylan tränger sig på i Sverige.

Det är bistert. Det är bistert att leva under Reinfeldts Allians-regim och bistrare ska det bli.

Var ska hon få pengar till nästa mål mat? Var ska hon få pengar till nästa kappa när den hon nu har är alltför tunnsliten för att värma en mager kropp i ett iskallt samhälle?

Folk såg henne inte, folk ser henne inte och Reinfeldts Alliansen ser henne inte heller.

I handen höll hon krampaktigt en hopvirad kasse. Respektfullt tittade medmänniskorna åt annat håll.

Människor är viktigare än siffror: Upprop för empati och medkänsla, Vad är det?

Klicka på bilden för nästa bild

FÖR ETT MEDMÄNSKLIGT SAMHÄLLE

Bara lite gemenskap

Bara lite annorlunda

ETT TANKEEXPERIMENT

Kal och Ada, dessa vi förknippar med Göteborg, det låter jag här kalla två av mina personer i inlägget, något ska de ju ändå heta.

Låt oss anta att de bor i en hyreslägenhet i Göteborg, i ett hyreshus som ännu inte är byggt. Ett hus i en tänkt och möjlig framtid.

Kal och Ada har två barn, ett i förskolåldern och ett i småskolan. De bor i ett hus som fyller många funktioner, främst socialt. Det är ett hus som skapar möjlighet till gemenskap. Det är ett hus som på ett otvunget sätt får folk att gå in i ett kollektiv, utan att vara ett kollektivboende så som vi vanligtvis ser på kollektivboenden. Det är ett hus som skapar möjlighet för de boende att leva i en  gemenskap.

Alla, utom Fredrik som bara tänker på sig, är glada att bo i detta hus, som ägs av kommunen, men som styrs av de boende själva som därför känner ansvar för huset och gör små reparationer bara för att de trivs med det. 

Om det är större reparationer som behövs, tar de upp detta med den kommunala förvaltning som har det yttersta ansvaret. Sådana beslut som att vända sig till förvaltningen tar de boende själva på möten som de har regelbundet i samlingslokalen i deras bostadshus. 

Lokalen ligger i ett fristående hus i bostadsområdet som utgör en självstyrande enhet. Man kallar detta fristående hus för föreningshuset och det är bostadsområdets stolthet.

Alla beslut som fattas i bostadsområdet fattas i demokratisk ordning, men inte i första hand som majoritetsbeslut, utan i konsensus. Alla är överens om att detta är en högre form av demokratiska beslut än om de fattas efter principen att majoriteten bestämmer över minoriteten.

Konsensus innebär att om en minoritet inte är nöjd med majoritetens beslut diskutera man fram en lösning, en slags kompromiss, så att alla ändå i slutänden kan vara nöjda med beslutet även om de inte är helt eniga.

Att en majoritet alltså inte kan köra över en minoritet är föreningens gyllene regel och rättesnöre. Det är inskrivet i stadgarna. Där står också att styrelsen när som helst kan ifrågasättas och avsättas. Ingen sitter säkert på sin post hela mandatperioden ut. En sådan finns helt enkelt inte.

Alla kan få gå så fort förtroendet är förbrukat. Ingen har heller någon egentlig fördel av att sitta i styrelsen, för de får inget betalt för det.

I denna tänkta framtid är det så att de som sitter i denna styrelse har rätt att ta den tid det krävs för styrelseuppdraget från sin arbetstid på respektive jobb, med fullt betalt. Det är ju trots allt en viktig demokratisk uppgift de har.

Alla är väldigt nöjda med att bo i huset, liksom alla de andra är som bor i de övriga husen som är anslutna till föreningen. Till skillnad från våra dagars bostadsrätter har ingen köpt sin lägenhet. Och ingen kan därför sälja den.

Föreningslokalen är barnanpassad för där håller barnen till under dagen och utanför finns sandlåda, gungor, klätterställningar och allt vad barn gillar. Inne i lokalen finns också sådant som barnen gillar, leksaker för de små, datorer och annat för de större. Både de som är föräldrar och de som inte är brukar gå till lokalen och umgås med varandra samtidigt som de ser till barnen och tillrättavisar dem även om de inte är deras egna. Pensionärerna gillar denna mötesplats. En del är där ibland på kvällarna när lokalen fungerar som en ungdomsgård och de hjälper barnen att sköta om och underhålla deras cyklar och de äldre barnens mopeder. Ja, man har en lite verkstad för sådant. Och så har man en liten festlokal också. På fredag kväll och lördag kväll kan det bli riktigt upprymt när de äldsta tonåringarna slår runt tillsammans med både föräldrar och pensionärer.

De yngsta tonåringarna och de äldsta pensionärerna bruka gå hem ganska tidigt. De andra stannar så länge de har lust och stänger och låser när de själva vill.  Man har en bar med olika drycker och i baren står några som helt enkelt tycker detta är skoj. Det finns alltid de som tycker det, särskilt i denna gemenskap. De blir väldigt omtyckta i hela föreningen och alla hjälper dem gärna med en tjänst om de skulle behöva. Om någon blir för full, blir han hemhjälpt och skäms dagen efter, så det händer sällan. Mest populära blir dock de som spelar olika instrument, liksom de som är fulla av upptåg och hittar på lite festliga vuxenlekar. Spontant ordnade de en liten festkommitté. Det var ingen svårighet, för fler ville var med än som kunde ta plats, men de fick gärna lämna in idéer, liksom alla andra av de boende i föreningen.

I de andra bostadsområdena hade man samma sorts föreningar, samma sorts gemensam lokal till allas trivsel. Och den där Berra, kapten i A-laget, som Ghost brukar skriva små trevliga berättelser om, han har kommit ut ur sitt utanförskap och trivs, även om han har en tendens att ta ett järn för mycket än i dag. Det är han de hjälper hem ibland.

Flera som bor i föreningen gillar att laga mat och det uppskattas av både Berra och några ungdomar som har flyttat hemifrån nyligen. Och barnen, det är ju klart att de gillar hemlagat. Stina tycker det är bekvämt. Hon har ju fyllt åttio nyligen. Anton är lika gammal, men han är den som lagar maten nästan varje dag. Han kan inte sluta. Han har varit kock på sjön i hela sitt liv och smaklökarna fungerar lika bra än idag, säger han och alla instämmer. “Detta har du gjort lika gôtt som Leif Mannerström”, sa Gösta härom dagen. Han vet, för han har ätit när Mannerström helt storstilat haft sina pensionärs-bjudningar.

Barnen äter ju gratis, men de andra betalar en liten slant. Man kom fram till det på ett möte att det skulle gå med en liten vinst eftersom de som äter där varken behöver laga maten eller diska efteråt. Och överskottet går till att göra trivselkvällarna lite extra festliga.

Osborn bor i ett av husen som ingår i föreningen. Han gillar att räkna. Så han satt och räknade på vad en bils totalkostnad är när man tar hänsyn till alla kostnader, avskrivning, service, reparation och så vidare. Han slog sedan ut detta per förväntat körda kilometer. Han presenterade allt detta på ett möte och föreslog att föreningen skulle köpa in en sådan bil och låta dem som ville hyra den. Han lade till lite extra så att föreningen skulle ha kapital till en ny bil när det var dags. Det blev omröstning och alla tyckte det var en strålande idé utom Berra, för han hade inget körkort och Beda var också emot, för hon kände sig för gammal och saknade också körkort. Det visade sig också att ingen egentligen ville ha ett stående ansvar för bilnycklarna och att hålla i bokningslistan.

Men eftersom alla beslut enligt stadgarna tas i konsensus kom man fram till att bokningslistan och bilnycklarna skulle cirkulera bland alla som hade körkort och det blev ingen större uppoffring eftersom man kom fram till att var och en bara behövde ställa upp en gång vart annat år. Och den som hade detta ansvar, ett dygn åt gången, skulle ställa upp och köra Beda till butiken så hon kunde storhandla och få hjälp med matkassarna ända hem till sin dörr. Då var Beda nöjd. Berra kunde ringa när som helst ifall han hade rumlat runt på någon av stadens krogar till sent in på natten. När han fick höra detta sken han upp och sällade sig till den övriga majoriteten. Så fungerar ett konsensusbeslut.

Det här föll så väl ut så det dröjde inte många år innan samhället såg till att varje förening i hela landet fick en bil som alltså inte behövde betalas av föreningarna. Antalet bilar sjönk i hela landet och därmed även oljeimporten. Folk valde ju bort sina bilar och utan dem blev det kollektivåkning som gällde. Eftersom fler åkte kollektivt kunde alla turer gå tätare. Då var det ännu fler som ville åka kollektivt. Och när man slopade avgiften på kollektivtrafiken, vilket kunde finanseras med de pengar som inte längre flöt ut ur landet när folk inte längre köpte så mycket utländska bilar, ja då var det inte många som ville ha en egen bil. Samhällsvinsten blev betydande och för den vinsten kunde man subventionera taxi till glädje för barnfamiljer som ville skjutsa ungarna till olika sportevenemang och konserter. Ja, föräldrarna behövde ju inte åka med om det inte var nödvändigt. På så vis fick de mycket rid över till annat som också var viktigt.

Kal och Adas minsting leker hela dagarna i föreningslokalen, tillsammans med de andra barnen i förskolåldern. Beda älskar att se till dem. Det gör även några andra av pensionärerna. Det är inte bara det att det är roligt, de känner ju att de har en uppgift, fast att de inte arbetar längre. Och barnen gillar att sitta i Oscars knä när han berättar om förr.

“Inte arbetar längre?”, sa Kal till Beda, “va mena du me de? Du sköter ju ungarna, du är ju dagisfröken!” 

“Jo, men det är bara trivsamt!”

“Det är i alla fall ett arbete! Fast utan tvång. Så du arbetar fast att du är 80.”

“Det är skillnad på det och att tvångsarbeta som en av våra regeringar en gång i tiden vill tvinga oss att göra ända till vi blev 75! Nu gör vi det för nöje och utan lön istället för av tvång för att pengarna inte räckt till!”

Deras äldre barn går i en skola som ägs av kommunen men drivs ett kollektiv bestående av föräldrarna. Men man har ju givetvis betalda lärare och både lärarna och föräldrarna är med och bestämmer hur skolan ska drivas. Tillsammans med barnen diskuterar man sig fram till vilka aktiviteter man ska ha, såsom till exempel de utflykter som de regelmässigt gör. Barnens önskemål väger tungt, men lärare och föräldrar tar hänsyn till det pedagogiska värdet av olika aktiviteter. Frågor som “vad vill vi med detta?” ställs alltid innan man fattar beslut. Det var rektorn som införde det. Hon sa “Om vi inte ställer den fråga blir det bara tidsfördriv. Men vi är bara professionella om vi vill mer än så, om vi vet vad vi vill!”

Rektorn är vald av lärarana och föräldrarna gemensamt, just för hennes reella kompetens, inte för meriter på papper. Att det blev ett gott val märks ju av hennes kloka ord.

Läroplanen är fastställd från centralt håll, men har varit ute på remiss i alla skolor. De flesta har inte brytt sig, men eldsjälar verkligen funnits.

Sigvard hade ett litet handikapp, så hans arbetsförmåga var nedsatt. Men det låg honom inte det minsta i fatet. På hans arbetsplats, som alla som arbetade där ägde gemensamt, hade man kommit fram till att det var bäst om Sigvard hade ett arbete och utförde vad som ålåg honom än att han inte hade något arbete alls.

På ett av de stormöten som man har på arbetsplatsen hade man diskuterat hur Sigvards arbete skulle utformas så det passade hans arbetsförmåga. Det visade sig att när man anpassade arbetet efter honom fungerade det mycket bättre. Han blev mer produktiv när han bara behövde göra sådant som inte begränsades av hans nedsatta arbetsförmåga.

Att det fungerade så bra var ju just detta att alla på arbetsplatsen ägde allt gemensamt och därför bestämmer allt gemensamt på sina stormöten. För arbetsplatserna fungerar precis som bostadsföreningarna gör i hela staden. Man fattar alla beslut i demokratisk ordning och i konsensus. Man har bland annat kommit fram till att alla är lika viktiga.

“Det är som en motor”, sa styrelseordförande när han förklarade allting för en imponerad delegation från utlandet. “Tar man bort ett enda kugghjul så stoppar hela motorn och blir obrukbar, så alla delar är lika värda och därför ska alla ha lika mycket betalt.”

“Men det har de ju inte!”, sa Ian Bain från delegationen.

“Jodå, men vissa har ett tillägg för att de har barn. Ju fler barn dess större tillägg.”

“Är det för att det är dyrare med större bostad och matkonto?”

“Bostaden kostar inget, men matkontot och kläderna till barnen, det kostar.” 

“Men säg så här då. En del har ju farliga arbeten. Ska de inte ha mera betalt för det. Alltså risk-tillägg?”

“Blir risken mindre i så fal?”

“Nej, men det är ju en kompensation!”

“Men ingen kompensation minskar risken. Vi kom fram till att problemet måste lösas på annat sätt, genom att minska risken!”

“Jaha, men alla risker kan inte begränsas, det måste du ju erkänna!”

“Vi vet det. Vi fattade ett konsensusbeslut på fabriken där jag arbetar. Vi hade några farliga moment som vi inte har löst ännu. Därför kom vi fram till att vi måste angripa problemet på ett helt annat sätt. Det handlar om exponering. Att man inte ska exponera sig för mycket för risker oavsett hur de ser ut. Så vi skar ned arbetstiden för dem som jobbar med det. Nu har de halvtid med full lön.” 

“Jag kom att tänka på en annan sak. Barnen. De åker taxi till träningen. Eller ännu värre, ungdomarna som går på konsert. Om ingen vuxen ser till dem, hur vet föräldrarna att de inte hamnar i dåligt sällskap, kriminalitet och missbruk?”

“Vi har inget sånt. Du vet alla barn och ungdomar växer upp i en gemenskap över generationerna. Alla bryr sig om dem, vare sig de är deras föräldrar eller inte. De är ju med i våra föreningslokaler hela tiden. Det finns ingen tid för dem till det och ingen möjlighet heller. Man kan ju inte exponeras för sådant som inte finns!”

Hela delegationen såg fundersam ut. En i delegationen frågade “Vem betala hyran i så fall?”

“Den betalas av samhället.”

“Jaha, men blir det inte väldigt dyrt?”

“Det blir dyrt hur det än betalas, men det finns ingen som skor sig på våra bostäder!”

“Hur får samhället in alla dessa pengar då? Är det via skatt?”

“Nej, sådan rundgång behövs ju inte. Det finns ju ingen anledning att man tar ut sin lön och sedan betalar tillbaka den.” 

“Men vem betalar?”

“Jo, men när vi arbetar skapar vi ju ett värde. En del tar vi ut som lön och resten blir vinst. Den vinsten går till samhället för samhällets gemensamma kostnader för skola, sjukvård, äldrevård, infrastruktur, ny-investeringar, bostäderna, beskickningarna utomlands och alla andra åtaganden som ett fungerande samhälle har. Genom att vi äger allt själva så finns det inga aktieägare som tar sin andel och använder efter sitt eget huvud. För några få ska ju inte ha mera än andra, vare sig när det gäller pengar eller beslutanderätt och makt.”

“Är inte detta kommunism?”

“Det kan man ju kalla det eftersom kommunism betyder gemenskap.”

“Då är det ju diktatur!”

“Är gemenskap diktatur så kan vi väl kalla det så om du blir gladare för det, men vi kallar det demokrati. Den ultimata demokratin.”

“Men ni har ju inget fler-partisystem!”

“Vad ska vi med det till?”

“Jo, men alla tycker ju inte lika!”

“Nej, det vet vi. Det är en omöjlighet att alla tycker lika. Därför fattar vi alla våra beslut i konsensus.”

“Har ni inga privata företag?”

“Nej vad ska vi med dem till. Vi gör allt gemensmt och äger allt gemensamt.”

“Men den som vill starta ett eget företag då?”

“Då kan han ju bestämma som han vill och har han anställda har de ju inget demokratiskt inflytande. Sen skulle ingen vilja driva ett eget företag om han inte fick behålla vinsten själv. Tror du det? Tror du någon driver ett företag utan att få behålla vinsten själv. Ge mig bara ett enda exempel på det så är jag beredd att ta mig en funderare på det system som vi har skapat här i vårt eget samhälle!”

“Men man måste ju ha andra partier att rösta på!”

“Varför då?”

“För det finns olika åsikter!”

“Ja, om det finns olika intressen, men i vårt samhälle har alla samma intresse. Alla vill att alla har det lika bra. Och alla vill ha det så bra som möjligt. En del lyckas väldigt bra därför att de är duktiga, ekonomiska, händiga, strävsamma och så, men de får det aldrig bätre på andras bekostnad.

De där olika intressena som ger upphov till olika åsikter i de väsentliga frågorna handlar till syvende och sist om olika ägarintressen, men här har vi bara ett ägande och därför bara ett intresse att bevaka och de olika åsikterna handlar bara om smärre detaljer som vi alltid kan bli över ens om på ett eller annat sätt på våra möten. En sådan fråga är till exempel hur mycket man ska subventionera taxi och om det ska vara olika subventioner för barnfamiljer och andra. Det finns vissa pensionärs-organisationer till exempel som menar att pensionärerna ska få åka gratis. Andra menar att de ju har det så bra ändå. De köper ju inte nytt som de yngre, till exempel. Och skillnaden i inkomst är försumbar efter att man tagit hänsyn till att de ju saknar utgift för inkomstens förvärvande.

Så visst, det finns åsikter som går isär, men de handlar inte om några stora frågor som stora orättvisor, för sådana har vi inte. Vi har ingen millimeter-rättvisa, men vem kan begära det och säg var man har det?”

“Jag fattar ändå ingenting. Hur kan ni tro att ni har en demokratisk regering om ni inte har olika partier?”

“OK, lyssna nu! Alla bostadsområden har föreningar och en styrelse. Alla föreningarna är organiserade i en kommunal bostadsgrupp och vem som ska skickas som delegat till bostadsgruppen bestämmer alla i varje enskild bostadsförening. Alla dessa kommunala bostadsgrupper har representanter i en grupp på riksnivå och de utser de personer som ska sitta med i bostadsdepartementet och vem som ska vara gruppledare där. Den som är gruppledare är vad som annars kallas minister. På samma sätt är skolorna organiserade, sjukvård och äldrevård är också organiserade på det sättet. Alla arbetsplatser är organiserade på samma sätt, först branschvis och sedan sammanslagna till det vi kallar produktionsdepartementet.”

“Men makt korrumperar, som alla vet!”

“Ja, makt korrumperar, men just därför har alla samma inkomst oavsett på vilken nivå den än sitter och alla kan när som helst tvingas till utfrågning om sina beslut. Alla kan avsättas när som helst!”

“Och hur länge får de sitta. Hur ser mandattiderna ut?”

“Vi har inga mandattider. Det finns ingen anledning att focka av en duglig person lika väl som att det inte finns anledning att ha kvar en oduglig!”

“Det där låter komplicerat. Blir det inte tungrott?”

“Inte speciellt. Visst är det smidigare med en diktator som gör vad han vill och bestämmer precis allt. Demokrati är mera tungrott. Nu syftar jag på just sådan sorts demokrati som du förespråkar, parlamentarism. Men ni tycker ju att det är värt det priset. Om vårt system kanske är aningen än mer tungrott så är det ett pris vi tycker det är värt att betala. I gengäld slipper vi bostadslöshet och arbetslöshet, vi slipper utanförskap och kriminalitet, vi slipper hela drogproblematiken med allt lidande det för med sig och alla vårdkostnader som följer i dess kölvatten och många äldre klarar sig hemma mycket längre än annars tack vare vår gemenskap där alla känner alla och hjälps åt.

Vi har till exempel en äldre dam i huset där jag bor, som vi hjälper att ta sig till affären för att storhandla. Vi kör henne dit och vi kör henne hem och vi bär hennes kassar. Vill du chatta med henne så går det bra. Alla har tillgång till Internet hos oss. Men just nu kan du tala med henne. Det är Beda. Hon sitter där borta. Hon ville så gärna komma ut och se hur det går för oss. Ja, så jag bokade bilen bara för det. Hon ska skriva en liten betraktelse faktiskt. Det gör hon på sin blogg och många i föreningen läser den, även ungdomarna.

Och via Internet kan alla hålla koll på alla politiska beslut. De som vill kan själva rösta i varje fråga. Det är inte så många som har lust med det, men de som vill, de kan. Det finns ju många olika föreningar som bevakar olika politiska beslut och för ut frågorna på bloggar som är populära bland många att följa. Jag kan säga det att om någon högre upp myglar så dröjer det inte länge innan det uppdagas. Det sprids snabbt och vi har officiella kanaler för att rapportera om vi upptäcker sådant och myglaren kallas till rannsakan. En sån blir inte gammal på sin post och priset är högt, för även om vi inte tolererar utfrysning av någon kan heller ingen tvingas att umgås med någon om den inte vill!”

“Hur är det med utbildningarna, jag tänker på dyra akademiska utbildningar, till exempel?”

“Det är gratis.”

“Men tjänar en läkare till exempel lika lite som en arbetare?”

“Ja, alltså, tar man hänsyn till hur mycket som är gratis så tjänar faktiskt en arbetare mera än i andra länder. Och en läkare har ju inga särslilda utgifter bara för att han är läkare. Det finns ju inga studielån att betala.”

“Men de tjänar mera utomlands.”

“Ja, det är sant.”

“Är det inte risk att de flyttar då?”

“Jo. Du kanske tänker att vi borde bygga en mur som man gjorde i Berlin.”

“Var det därför?”

“Javisst.  Jo, det var ett problem i början. Vi har gjort så att de måste vara med i en diskussionsgrupp om vad som är rätt och fel och vad vårt samhälle har för ideal och mål. Sen får de resa om de vill, på ett år, bara för att kunna jämföra. Vill de återvända är det OK. Vill de inte återvända har de en studieskuld att betala, som de ju annars slipper. Vi vet ju vad utbildningen har kostat. Vägrar de så kan vi inget göra, men vi tycker som så att sådana osolidariska element kan gärna flytta ut om de vill, trots det, så slipper vi dem. De kan då inte infektera vår ungdom med osunda egoistiska värderingar. Vi drar in deras medborgarskap för gott. Det priset vet de att de måste betala. Vill man inte vara med då har man ju valt bort oss och vår gemenskap. Så vi kan ju inte klandras för att vi inte har valfrihet. Men alla val har ju sitt pris i livet. Ock man kan ju inte både ha kakan och äta upp den som man säger.

Men den nya generationen som nu växer upp vet ju att de lever i ett mycket bättre samhälle, ett veloursamhälle, om jag får skoja till det. De vill bli kvar här. Det har med gemenskapen att göra. Som bygemenskapen i Bhutan till exempel. Vet inte om du känner till det, men ungdomen åker ofta utomlands för att studera, sen vill de hem igen för att utveckla sitt land.”

“Men alla gamla företagare, vart tog de vägen?”

“Vi erbjöd dem att komma in i gemenskapen. En del av de mindre, korv-kioskägare och tobakshandlare, ägare av pizzerior och servicebutiker, mackägare, grönsakshandlare och såna tyckte det var OK. De behövde inte slita 12 timmar om dagen. En del ICA-handlare informerades och fick lära om, men ville de flytta utomlands så var det upp till dem. När de förstod att de inte kunde sälja sina butiker valde nästan alla att stanna och vi tog väl vara på deras kompetens. Vi avtackade dem på ett uppskattat sätt och de fick lojalitesmedaljen. Du kan ju fråga själv. August här, han hade ICA Kvantum här i vår stadsdel. Den butiken är hedrande omdöpt nu. Du ser den vid avfarten när du åker härifrån sen. Den heter numera August-gåvan och August är mycket stolt för butiken där han nu är ordförande. Omställningen har gått över förväntan och August brinner för hela vår idé om gemenskap.”

“Men de som ägde stora fabriker och banker och sådant?”

“Du menar dom ni kallade båtflyktingarna?”

“Ja!” 

“Jo, en del ville börja på ny kula utomlands. Och de fick de. Men de fick inget med sig. Det var ju därför USA vill intervenera tillsammans med NATO och EU. Men vi klarade oss. Vi hade ju förberett oss.”

“Så alla ville inte vara med?”
“Nä, vissa är såna egoister att de bara bry sig om sig själva och skiter i andra så såna hade vi ingen nytta av. De hade bara ställt till problem. Du vet, sand i maskineriet. Det är dom som nu sitter i Miami och sprider propaganda om diktatur! Men vad ska man kalla det för när de hade makten. De var ju inte så många, men de ägde nästan allt och bestämde nästan allt. Ändå var de bara några tusen. Med alla sina pengar mutade de både kreti och pleti så de fick som de ville. Inte minst fackföreningarna hade de total kontroll över, med de flesta ville inte tro det.”

“Ja, ja. Du tycks tro på detta och jag säger bara en sak, att alla blir ju saliga på sin tro. Det ser fint ut på pappret, men …!”

“Detta är inget papper. Det är den verklighet vi har skapat gemensamt!”

“Men det är ju kommunism!”

“Du får gärna använda det svenska ordet! ‘Gemenskap’ duger precis lika bra och det för inte tankarna till något som är behäftat med en massa av borgerskapets lögner!”

ETT TANKEEPERIMENT

Jo, men är det omöjligt?

Och vad gör det i så fall omöjligt?

Vilket parti ska man rösta på för att få det på detta vis?

Ja, det är väl bara att konstatera faktum. Det är omöjligt att genomföra på det sättet därför att man inte kan rösta bort ett ekonomiskt system. Så långt sträcker sig ingen borgerlig demokrati. Man kan inte förändra ett samhälle på detta sätt inom parlamentarismens ramar därför att parlamentarismen är inte till för att förändra utan tvärt om för att bevara.

Men om man tar en annan väg, en utomparlamentarisk väg kan möjligheten finnas. Det behövs bara en organisation. Och det behövs en politisk medvetenhet och en fungerande ideologi och strategi.

Påtvingad sekretess – hot mot demokratin

Skvitt önskar självklart att Lilla Miraklet får leva i en bättre värld där inte bara Sverige är bra, utan att hela hennes värld är det, trots den bloddrypande historien.

Texten till bilden

TEMA

Slakten

Anställda på Försäkringskassan och Arbetsförmedlineg välkomnas att delta i påskuppropet

När Borg-bubblan brister blir Sverige ett U-land

Utförsäkringarna – det moderna folkmordet

“Anställd” i FAS-3 dog på “jobb” haqn inte var utbildad för

Glöm aldrig Anna Olsson!

Fick rätt mot Försäkringskassan efter sin död

Hon gav Försäkringskassesjälvmordet ett ansikte

FK-kontoren avvecklas

Och så är det ju det där med Filippas skötebarn


Psykopaternas skymning

Psykopaternas skymning.

http://www.psykopati.se/16914064


Välfärden, pensionerna och borgerskapet

Kommentarssvar i bild

Vill du arbeta till 75 år?

Ska vi pensioneras vid 75?

Pensionerna, skojarnas marknad.

Det var ju aktiekurserna som skulle …

Jag tror inte på parlamentarismen

att göra upp med en ideologi

Från ett tidigare inlägg:

Man kan ju fråga sig, kommer folkets verkliga önskan fram och förverkligas i ett parlamentaristiskt system.  För handen på hjärtat, är det så här vi har röstat att vi vill ha det:  allting är utsålt! Välfärd, eller snarare att den försvinner, och pensionerna sjunker! Hemlöshet! 

Demagogin om Det nya arbetarpartiet Moderaterna visar ju klart på att vi förs bakom ljuset hela tiden. Är DET demokrati? Och vad har vi för politiker? Låt Ohly utveckla det. Politikerna, jo, de står ovanför lagen och är ett frälse för sig.

Och vi talar om Pressfrihet!

Var det detta vi röstade på i valet och var det så vi ville att det skulle bli och i så fall varför?:

Vi har alltid sett dem.

Vi har alla sett dem!

Sett dessa fattiga människor som tittar i papperskorgarna efter pantflaskor och pantburkar.

Det är ju inget nytt.

Vad var då nytt i dag?

Jo, kvinnan, hon var ny – ny i sin roll!

Hon såg sig omkring. Hon såg sig om – som för att se så att ingen iakttog henne. I handen hade hon en hopvirad plastkasse från livsmedelsaffären.

Med en skygg blick såg hon sig omkring – för hon skämdes för vad hon skulle göra. Hon tittade ned med forskande blick i papperskorgen utan att rota. Respektfullt tittade folk bort, som för att säga henne att de inte såg henne.

Ansiktsuttrycket talade om besvikelse och det gick som ett stygn rakt in i hjärtat på mig, medan kvinna gick till nästa papperskorg, lika tomhänt som innan. Och ingen såg henne.

Kvinnan gick vidare med tunga steg. Hon gick till nästa papperskorg. Hon upprepade samma ritual, såg sig omkring med samma flackande oroliga blick, kikade i papperskorgen med samma förväntan utan att rota och lyfte sitt huvud med samma besvikna blick. Och folk såg respektfullt bort från hennes grå gestalt på trötta ben. I handen hade hon en tom kasse från en livsmedelsaffär.

Hon gick till nästa papperskorg, samma ritual, samma besvikelse, större missmod och ännu tyngre steg, papperskorg efter papperskorg!

Vad var nytt?

Jo, kvinnan var ny. Hon var ny i sin roll som fattig och slängd ut i det utanförskap som Reinfeldt talar så mycket om att bekämpa.

Kvinnans slitna kappa talade sitt tydliga språk. Det var inte just i dag hon hade drabbats av fattigdom, men hennes skam att behöva söka sin utkomst på detta förnedrande sätt sa mig att fattigdomen hade drabbat henne efter att Alliansen hade börjat att regera.

Hon var ny i sin roll!

Hur många nya bröder och systrar har tillkommit efter Alliansens seger? Hur många nya bröder och systrar fick kvinnan i dag och hur många nya får hon i morgon och nästa dag?

Papperskorgarna var tomma.

Konkurrensen börjar synas. Fler av dem som ännu har råd med dryck på flaska och burk tar hand om panten själva och fler letar i papperskorgarna. Snart finns inte ens denna inkomstkälla. Kylan tränger sig på i Sverige.

Det är bistert. Det är bistert att leva under Reinfeldts Allians-regim och bistrare ska det bli.

Var ska hon få pengar till nästa mål mat? Var ska hon få pengar till nästa kappa när den hon nu har är alltför tunnsliten för att värma en mager kropp i ett iskallt samhälle?

Folk såg henne inte, folk ser henne inte och Reinfeldts Alliansen ser henne inte heller.

I handen höll hon krampaktigt en hopvirad kasse. Respektfullt tittade medmänniskorna åt annat håll.” / Skvitt

Var är solidaritetstanken?

Det finns ett mantra, här återgivet med falskhetens och bedrägeriets gröna färg: ”Det är bra med kapitalism, det är bra med kapitalism, det är bra med kapitalism, det är bra med kapitalism, det är bra med kapitalism, det är bra med kapitalism, det är bra med kapitalism, det är bra med kapitalism, det är bra med kapitalism, det är bra med kapitalism, det är bra med kapitalism, det är bra med kapitalism, det är bra med kapitalism, det är bra med kapitalism, det är bra med kapitalism, det är bra med kapitalism, det är bra med kapitalism!”

Och det mantrat uttalas hela tiden av de som verkligen styr! De styr oss bakom kulisser av parlamentarism och de kallar detta för Demokrati.

Västvärldens striktaste kriterier för förtidspension.

”Strikt, läs: ‘sämsta’

Det är Sverige, det! 

Sverige, som har varit så stolt för en politik som utjämnade skillnaderna mellan rika och fattiga och vi sa till och med att vi var världsbäst på det. Det var nu inte alldeles med sanningen överensstämmande, men vi låg bra långt framme om vi nöjer med att jämföra med den rika världen i väst. Med öst kunde vi inte tävla.

Men det var då det. Då låg vi trots allt i täten – i väst, vill säga …” Klicka på länken ovan ovan och läs, mer.

”GOD AFTON!! Nu är det ett ramaskri utan like i media om Reinfeldts utspel om att höja pensionsåldern. Alla hojtar i kör om hur snett ute han är…

Men alla går på bluffen verkar det som. Debatten är nämligen en skendebatt.”

Ett steg i taget!

Friskolornas rekord: omsatte 26 miljarder (AB)

Barnens pengar går till banklån och sparkonton – så gör friskolejätten miljonklipp på skattemedel

Hur har ni mage att anklaga fattiga föräldrar som inte får det att gå ihop?

Utan arbete Ditt eget fel …

Pensionerna sjunker! I inlägget finns video från TV:s ”Dokument innifrån” som förklarar hur det nya pensionssystemet kom till på ett fullkomligt odemokratiskt vis i hemliga möten mellan S, Fp, M, KD och C.

”De ungdomar som inte har kommit in på arbetsmarknaden vid 30 års ålder blir de stora förlorarna i ett system med generellt höjd pensionsålder. Risken är att Sverige kommer att skapa riktig fattigdom, utan att lösa problemet med integriteten och ungdomsarbetslösheten.”

”Det kan vara bra att vidga perspektivet när Göran Hägglund nu lite ensam står vid skampålen.
Visst är Hägglund en svikare. Men det stora sveket mot både dagens och morgondagens pensionärer utfördes
av pensionsöverenskommelsens partier – av S, M, FP, KD och C – som tillsammans och i konsensus sålde ut
solidariteten mellan generationerna.”

Sven tycker: ”Om nu Kristdemokraternas Göran Hägglund misslyckades i regeringsförhandlingarna med att få igenom en sänkning av skatten för pensionärerna så har han lyckats på ett par andra punkter. Nu höjs därför gränsen för frikort inom vården från 900 till 1.100 kronor och gränsen för frikort för läkemedel höjs från 1.800 till 2.200 kronor. Han får väl trösta sig med att ha fått igenom dom höjningarna. Dessutom har han ju lyckats få igenom att vi andra skattebetalare ska stå för en del av rikt folks välgörenhet.” 

” ‘En hel del har hänt inom partipolitiken, men mycket lite har hänt inom den reella sakpolitiken. Kampen mot deninhumana och verklighetsfrånvända sjukförsäkringen fortsätter och måste fortsätta. Kampen mot utnyttjandet av människor i Fas 3 fortsätter och måste fortsätta. Kampen mot främlingsfientligheten fortsätter och måste fortsätta. Arbetsmarknadspolitiken, socialpolitiken och miljöpolitiken måste utvecklas. I slutändan handlar allt om människosyn – och jag har alltid tyckt att Maslows behovshierarki är en relevant modell.’

Det skriver De tystas röst, … ”/ (Skvitt)

Våra pensioner

Pyramidspel med pensionspengarna

Vetenskap stick i stäv med Alliansen

Svenska barn svälter

Barnen i M-Sverige

Den utstuderade stölden

Varför ska mina skattepengar hamna i profitörernas fickor?

Folkets krav: stoppa dem (AB)

Ghost:/Åldringsvård som business

Reinfeldt struntar i gamla och sjuka”1980 fick 62 procent av de över 80 år någon form av omsorg, i dag är den siffran nere på 37 procent.” (AB)

Vem myntade ordet?

I stället för vård – resultatet, varifrån bilden hämtades. Där har du många länkar att följa upp ifall du vill.

”Enligt djurskyddslagen kan den som vanvårdar djur i Sverige dömas till högst två års fängelse. Vanvårdar man människor kan man få bonus i stället.

I går försökte regeringen ta initiativ. Högstämd retorik kombinerades med ett utredningsuppdrag till Skatteverket mot ”tvivelaktiga och aggressiva ränteupplägg”.

Det är för ynkligt.

Sedan 2006 har regeringen systematiskt drivit fram förmånliga regler för fler företag inom välfärden. Det är den politiken som gjort vanvård av äldre till en lönsam affärsidé.” (AB)

”Det man såldes menar från Alliansens håll, främst Moderaterna, är alltså att den som är sjuk utan utsikt till att tillfriskna lika gärna kan dö svältdöden.”

”Alliansens lögner: Skattesänkningar för 33 miljarder är inga ”reformer” utan nedmontering av välfärden och jobben” Läs mer på Nemokrati

Alliansen ljuger om att 140 pers förtidspensioneras varje dag!!! Jag citerar några rader: ”Alliansen trixar med siffrorna … 

räkna samma gubbe flera gånger och ta med de som får aktivitetsstöd och blir tillfälligt sjukskrivna i siffrorna också… Då blir det många

http://resurs.ning.com/forum/topics/140-personer-som?commentId=3026123%3AComment%3A54823

http://ilsemarie.wordpress.com/2009/12/15/sanning-och-konsekvens-for-reinfeldt/

”Det är inte första gången regeringen svajar när det gäller siffror om jobben. Fredrik Reinfeldt hävdade också att det skapats 100 000 fler jobb. Något han senare fick backa på i offentlighetens ljus.” Läs mer om regeringslögnerna.

Moderat riksdagsledamot ljuger om barnfattigdomen

Det sjuka här är att Alliansregeringen ökat mängden koldioxid som miljöbilar får släppa ut samtidigt som de gjort ändringar i miljöbilspremien som premierar de bilar som släpper ut mest.” / Jakob Lundgren

Snacka och dilla medan folk mår illa! Från det inlägget saxar jag detta: 

”Hemimamma är den som inspirerade till detta inlägg, läs därför det hon skrev. Det är ett starkt inlägg. Här är några bland många rader som Hemimamma har saxat:

TYVÄRR JOBBAR JAG PÅ FÖRSÄKRINGSKASSAN och är mycket ledsen och har stor ångest över en hopplös arbetssituation. Jag pratar dagligen med gråtande, förtvivlade och mycket sjuka människor. Jag får tyvärr inte hjälpa dem som jag vill. Jag måste tyvärr lyda orimliga direktiv och order från mina chefer.

Jag är tillsagd att leta mycket noga efter brister och otydligheter i tex läkarutlåtanden så att jag kan neka sjukpenning eller sjukersättning. Om jag hittar något till en kunds fördel ska jag bortse helt från detta.

Jag är beordrad att säga NEJ i nästan alla lägen. Jag ska inte ta hänsyn till något.’

Läs också Hemimammas uppföljare!

Det är skrämmande läsning, eller hur.” 

”Nu visar det sig att också Fredrik Reinfeldt har en kurs i mirakler som han försökt lära svenska folket ända sedan han och hans anhang kom till makten förra valet, och hans lära går ut på detta:

‘tro på skattesänkningar för de rika och mindre välfärd så kommer de sjuka att tillfriskna och de handikappade resa sig upp ur sina rullstolar och sjukhussängar för att rusa iväg till arbetsförmedlingen’. En annan viktig trossats är …” Läs mer!

Allianspolitik – en politik som gör somliga rika och andra så utfattiga att de tar sina liv!

Utförsäkringsreformen (Gott om länkar)

”Alliansen har i sin budget lagt nedskärningar på 12 miljarder för kommuner och landsting nästa år det är en sanning som finns i riksdagsbeslut och i ‘vårproppen’.

Vi kommuner som har gjort budget har tagit hänsyn till detta. I går kom de med braskade rubriker att de ska satsa mer på kommunerna nästa år nämligen 3 miljarder. I verkligheten är det att nedskäringarna blir mindre.” Du läser hela texten här: Alliansens ljuger och trixar med pengarna

Ättestupan

Politisk psykopati

Gunilla: ”Jag kan inte vara tyst längre”

Tag två, betala för en!

Läs mer om det du ser i bilden ovan.

”Mannen på bilden har framkallat många självmord.” Läs.

Låt SVT få mera pengar och sända mer om FAS-3 och om människorna som begår självmord (”Socialtjänstsjälvmordet och Försäkringskassesjälvmordet”) på grund av utförsäkring från försäkringskassan!

Nemokrati | Post ratificationem

Värdig Ålderdom

Reinfeldt, trivs du med fattigdomen?

Här ett utdrag:Sverige är rikare än någonsin. Vi har mer resurser än någonsin. Men för en allt större grupp svenskar spelar det här ingen roll.

…. Sverige. Där jag trodde jag skulle se ett land som mådde bra, såg jag ett land där risken för att hamna i fattigdom hade ökat i alla sjutton kategorier under de senaste fem åren.

Under din tid vid makten, Fredrik Reinfeldt, har andelen svenskar som riskerar att hamna i fattigdom ökat från 9,5 till 12 procent i hela befolkningen. Antalet lågutbildade som riskerar fattigdom har fördubblats. Andelen pensionärer som riskerar fattigdom har ökat från 10 till 15,5 procent. Bland utomeuropeiska invandrare är risken 45 procent. Grupp efter grupp är mer utsatt. Är man ung, pensionär, invandrare, lågutbildad, glesbygdsbo, småstadsbo, ensamstående förälder, familj med fler än tre barn, deltidsanställd eller arbetslös – då är risken större i dag än för fem år sedan att man ramlar över gränsen. Kanske kommer du att svara: dessa människor arbetar inte – vi står för en politik där det ska löna sig att arbeta. Men det stämmer inte. Även för gruppen anställda har risken för att hamna i fattigdom ökat under din tid vid makten.

 Dessa studier visar att klyftor i samhället skapar otrygghet, brottslighet, hälsoproblem och ökade samhälleliga kostnader. Denna fattigdom är skadlig och i Sverige – helt onödig.”

ETT HELT INLÄGG, RAKT AV:

Det är finansparasiterna som har makten

EU:s politiker vill vinna marknadens förtroende

Kan vi få ett tydligare bevis för att det är ‘marknaden’, alltså finansprofitörerna, som bestämmer?

Det är alltså inte ‘marknaden’ som ska vinna politikernas förtroende som det borde vara om politikerna hade makten. De politiker som medborgarna i val har utsett till sina förtroendemän och -kvinnor måste i stället krypa och åbäka sig för att tillfredsställa finansprofitörernas önskemål och krav.

Det är avslöjande för vilka maktförhållanden som råder!”

Samme författare: Kapitalisternas verkställande utskottReformer då och nu

TEXTER AV KAJSA EKIS EKMAN

http://hemimammashetsiga.wordpress.com/2012/02/08/hemimammas-tankar-gar-du-ocksa-pa-reinfeldts-bluff-eller-har-du-ocksa-en-mammas-instinkt/

Bild funnen hos KAO

Regeringens politik straffar ut de sjuka

Borgarna slopar kollektivtrafik

Utvalda inlägg från SOLIDARTITETSTANKEN:

Minns ni detta?

Ut med det gamla – in med det nya!

Staten

I detta land är en häst mer värd än en människa och det är inte mitt hemland längre…

Ingen åsikt!

Moderat riksdagsman har upptäckt klassamhället!

Så skriver vi historia

Pottekuleproblemet

Tillbaka till träskon igen

Det kommer en dag när inga …

SOLIDARITETSTANKEN via ETT HJÄRTA RÖTT – Politiska olagligheter, misstag, mutor och bedrägerier

Fåvälde och folkstyre

Välkommen till nya Försäkringskassan!

Ghost:/Halverad krogmoms dyrt trams

Vår tids opium för folket

Kapitalism eller socialism, vilken väg att välja?

Du ÄR en arbetare, tro inget annat!

Hyllning till kapitalismen!

Ägarfest i storbankerna

”Finansmarknaden driver politikerna framför sig”

Motstånd mot EU-diktaturen!

Förmiddagsfunderingar en 1 maj

Kapa trygghetssystemet för finansparasiterna istället!

DEBATTÖRERNA får svar på tal

”Verklighetens folk är heterosexuella, kristna svenskar och höginkomsttagare som nästan aldrig blir sjuka, deprimerade eller arbetslösa och ifall de blir det så är det deras eget fel och deras eget ansvar att göra något åt. Verklighetens folk sitter hemma i sina stora villor och knyter näven i byxfickan över att behöva dela med sig av sin förmögenhet till alla snyltande handikappade, sjuka och arbetslösa och inte minst till tiggande Zigenare och dylika grupper som enligt dem inte har någon rätt att komma hit. Jesus menade väl ändå inte att vi ska älska ALLA människor, även dem som inte är kristna?” Läs gärna lite till om ”Verklighetens folk”.

” … i denna bok så målar Reinfeldt upp en dystopisk framtidsvision av Sverige styrt av illvilliga socialister som förslavar folket genom en matrix liknande välfärdsapparat som tvingar folk att sitta hemma hela dagarna och kolla på tv och leva på bidrag. Den här typen av roande propaganda har tidigare nästan varit helt exklusiv för USAs republikaner som skriker socialism så fort någon är för någon typ av reform som kan gynna låginkomsttagare, fattiga och sjuka, med Obamas sjukvårdsreform som det senaste exemplet.” OmDet sovande folket”.

Propaganda styr vad folk tycker, inte sanningen!

http://martinmobergsblogg.blogspot.se/2013/07/sommarbetraktelse-arbetslos-nej-du.html


Det är knappt en månad sedan …

… men

 

Jag tar det ännu en gång. Jag tycker det är ett av mina bättre inlägg. För så är det, en del är bra och andra mindre bra, tyvärr. 

Så jag tänker på Erik Bergsten på TV på ”Tekniskt magasin”. Och jag tänker på utveckling. Jag tänker på teknisk utveckling vs social utveckling. 

Tänk, den ena utvecklingen går åt sitt håll och den andra utvecklingen går åt ett annat håll. Och man kan ju undra varför.

Nej, men vad skrev jag egentligen?

Här har ni ett citat därifrån: ”Just nu kopierar jag över mina bilder från datorn till en fristående hårddisk med en kapacitet på lagringsutrymme som Erik Bergsten inte ens kunde drömma om på den tiden och med en hastighet som måste ha låtit som ren fantasi för honom och något som en privatperson aldrig någonsin skulle ha resurser att skaffa.

Tänk vad den tekniska utvecklingen ändå har gått fort fram. De bilder jag nu kopierar över hade med den tidens teknologi antagligen tagit flera veckor och ingen normal människa hade haft råd att ta alla dessa bilder.”

Ni kan få ett citat till: ”Min flickvän och jag tog ju till oss den nya tekniken, skaffade oss datorer, mailade varandra och kunde nå varandra på våra mobiltelefoner var vi än befann oss och vi kopierade och brände skivor till varandra. Det var en tid av framsteg.

Nu är hon borta, till min stora sorg och saknad. Men en sak slapp hon att uppleva, …” Läs mera!

Inlägget lades även ut på SOLIDARITETSTANKEN.


Tekniskt magasin

Minns ni?

Jag tänker på Erik Bergsten när han i TV:s ungdom stod  i programmet Tekniskt Magasin, framför gigantiska datamaskiner, som för er ungdomar som inte minns, kan sägas liknas i storlek med ändlösa rader av garderober. Det var maskiner med hastigt snurrande tape-band som tvärnitade och supersnabbt snurrade igen, först åt ena hållet och sedan åt andra hållet och tillbaka igen. Dessa band, som motsvarar de i dag inte längre gångbara bandspelarbanden – även de förpassade till historiens skräphög, var den tidens motsvarighet till hårddisken i dagens datorer.

Helt lyriskt berättade programledaren för Tekniskt Magasin, Erik Bergsten, om hur många tusen beräkningar i sekunden dessa imponerande maskiner gjorde.

När jag på den tiden med stort intresse följde dessa program tänkte jag som så, ”Varför behöver vi maskiner som gör tusentals beräkningar varenda sekund. Har vi så mycket behov av det?” Det lät liksom alldeles onödigt.

Tänk vad tidena förändras.

Min dator är förvisso inte världsbäst i dag, men för att vara en vanlig PC går den inte alldeles av för hackor. Och den är en riktig superdator om man jämför med de åbäken som imponerade på Erik Bergsten för 30-40 år sedan.

På den tiden kunde man inte heller fotografera digitalt, så man var ju lite återhållsam med avtryckarfingret på kameran. Man skapade alltså inte särskilt många bilder att lagra. Och de lagrades i fotoalbum som var helt fysiska pärmar som man bläddrade i och visade för vänner och bekanta, alternativt visade på en duk om man hade dem som diabilder.

Just nu kopierar jag över mina bilder från datorn till en fristående hårddisk med en kapacitet på lagringsutrymme som Erik Bergsten inte ens kunde drömma om på den tiden och med en hastighet som måste ha låtit som ren fantasi för honom och något som en privatperson aldrig någonsin skulle ha resurser att skaffa.

Tänk vad den tekniska utvecklingen ändå har gått fort fram. De bilder jag nu kopierar över hade med den tidens teknologi antagligen tagit flera veckor och ingen normal människa hade haft råd att ta alla dessa bilder.

”Varför måste allt gå så fort?”

Eh?

Fort?

Fanken vilken tid det tar!

Tiderna förändras!

Jag och min flickvän som jag sörjer var dag, vi talade ibland om detta medan hon levde. Vilken fantastisk utveckling vi har fått vara med om att bevittna.

TV, en kanal, och samtalsämnet för dagen var, ”såg du (bla, bla, bla) på TV i går?” Det fanns ju bara en kanal och alla som hade TV hade sett samma program! Det gav gemenskap. Och en vanlig nyhetsuppläsare som Olle Björklund var en rikskändis som enbart på grund av detta kunde turnera i folkparkerna, vilket Sveriges Radio, som det då hette, inte kunde tolerera utan för det gav honom sparken!

Sen kom TV 2, sen kom reklamkanalerna, först via satellit, som ju inte staten kunde stoppa, fast man så ville. Sen krävde de kommersiella krafterna att få sända sin dynga via marknät och fick igenom sina krav kring detta.

Det började säljas telefoner vid sidan om Televerkets monopol-telefoner och Televerket varnade för att det kunde bli tekniska fel med dessa telefoner och de felen fick man betala för själv i så fall. Det var ren skrämselpropaganda, därför att Televerket räddes konkurrensen, och Televerket tvingades själva ta fram knapptelefoner som kunde konkurrera med marknaden.

TV-spel kom, PC kom, Internet kom, mobil-telefoni kom.

Jo, vi har gjort en fatastisk teknikresa från vad vi i dag kan kalla ”stenålder” till det vi i dag har. Visst är det fantastiskt!

Min flickvän och jag tog ju till oss den nya tekniken, skaffade oss datorer, mailade varandra och kunde nå varandra på våra mobiltelefoner var vi än befann oss och vi kopierade och brände skivor till varandra. Det var en tid av framsteg.

Nu är hon borta, till min stora sorg och saknad. Men en sak slapp hon att uppleva, trenden som inleddes samtidigt med att det började stå klart att hennes sjukdom skulle ända hennes liv. Hon slapp att uppleva kräftgången i den sociala välfärden som Reinfeldt så ihärdigt driver igenom tillsammans med de andra partierna. Hon slapp se med vilken raketfart samhällsutvecklingen går i motsatt riktning mot teknikutvecklingen. Den sistnämnda går fortfarande framåt och den förstnämnda går bara bakåt. Båda utvecklingarna tar sjumilasteg! Den ena utvecklingen går framåt, den andra går bakåt! Men så är ju per definition konservatismen och de reaktionära krafterna!

Alliansen, (alltså Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna), om man ska göra en jämförelse med tekniken, är på väg att återskapa en värld där vi en gång var tvungna att klara oss med gigantiska datamaskiner som inte klarade mer än några tusen beräkningar i sekunden! Välfärd, trygghet, äldreomsorg, sjukvård och skola försämras nu i kräftgång med en takt som är vida överlägsen den tekniska utvecklingens framstegstakt.

Sociala kvalitetserövringar backas nu bakåt!

Kan vi acceptera detta, att utvecklingen går bakåt? Skulle vi acceptera detsamma när det gäller tekniken? Skulle vi imponeras av att se Erik Bergsten stå i TV:s enda kanal och säga att ”Nu har vi fått fram en datamaskin som inte kan göra mera än ett par tusen beräkningar i sekunden och IBM lovar att nästa generation datorer ska bli ännu långsammare!”

När jag nu för tiden med stort intresse följde dessa nya reaktionära politiska strömningar tänker jag som så, nu tycks det som att regeringen tänker och tycker så här: ”Varför behöver vi välfärd som gör tusentals människors vardag dräglig. Det låter liksom alldeles onödigt. Har vi så mycket behov av det?”

Var är solidaritetstanken?


Spökfrågan

Ordet till Ghost:

”Har inte Anton Abele” (Wikipedia) ”allvarligt brutit mot moderat etikett genom att nämna ordet ”klass”? Inte bara moderat etikett förresten. Begreppet klass är närmast tabubelagt i den offentliga svenska politiska debatten.” /Ghost, läs hela det korta inlägget på SOLIDARITETSTANKEN