Jag är fan ingen fattig kverulant!
Publicerat: 16 december, 2012 Sparat under: borgarklass, Uncategorized | Tags: Aftonbladet blogg, aftonbladetblogg, borgarklass, GAB 10 kommentarerMen jag är förbannad
Jag talar inte i egen sak!
Jag talar inte utifrån avundsjuka!
Nej!
Men:
Jag är förbannad på en politik som gynnar de som redan har, men missunnar de riktigt fattiga en dräglig tillvaro.
Jag är förbannad på Alliansen som tar från fattiga och ger till de redan rika!
Särskilt rik är jag inte, men jag har fått ta del av Alliansens fördelning av skattemedel från de fattiga till de rika, trots allt!
Är jag glad för det?
JA!
Men tycker jag det är rätt?
NEJ!
Men jag talar inte utifrån avundsjuka, som någon kanske kan tro. Jag tror mina synpunkter och min kritik väger tyngre när folk vet att jag inte talar utifrån egen eländig fattigdom utan att trots hyfsad ekonomi kan känna solidaritet med mindre bemedlade.
Jag fick i att av mina inlägg ett par kommentarer.
Se här:
1: ”Människornas önskan om ett bättre liv går via att göra – ingenting. Ganska många av de som läser dig ser att du har det ganska gott förspänt, skulle jag säga. -Kul för dig.”
Och
2: ”-Glassig vänster! En man och en kvinna, som vardera tjänar 30.000 i månaden blir tillsammans ett småföretag, eller är jag snett ute, Skvitt? när jag beskriver ditt levnadsrum?”
Jag svarade:
”Jag är varken (1.) miljonär eller (2.) miljardär. Ej heller en (3.) kapitalist. Men om jag blev (1.) (2.) eller (3.) så skulle jag inte förändras ideologiskt.
Men jag har en god ekonomi. Jag beklagar mig icke!
Men jag blir förbannad när jag ser hur illa många har det och i själ och hjärta förblir jag kommunist och kommer alltid att förbli kommunist därför att endast kommunismen kan ge alla lika värde och det är den enda form av demokrati som kan göra anspråk på sann demokrati.
Du har uppenbarligen läst något där jag har nämnt att jag har det hyfsat ställt. DET har jag bara nämnt för att slippa misstänkas för att vara avundsjuk när jag kritiserar de besuttna. Sådan risk finns ju. Men för att ta loven av sådana påhopp har jag alltså nämnt att jag inte talar från fattigsidan.
Vad jag alltså vill ha sagt är att jag värnar om de svaga, men själv är jag inte svag. Inte ekonomiskt.
Jag har en fråga: vart vill du komma med dina senaste kommentarer, egentligen?
/Skvitt”
Men det är mycket jag skulle velat ha lagt till i den kommentaren.
Men det blev inte sagt.
Jag säger det nu.
Så här är det:
Min röda själ kan aldrig köpas för pengar!
Min röda själ kommer alltid att brinna för de svaga!
Min röda själ förbjuder mig att blunda för orättvisa!
Min röda själ brinner för den enda form av verklig demokrati!
Min röda själ säger mig att den enda demokrati som kan existera är den som ett klasslöst samhälle kan erbjuda!
Därför är jag kommunist!
skvitts 
Bra svarat…jag gillar din röda inställning, din etiska värdegrund (men det vet du nog!).
Att stå upp för solidariteten är grunden för ett civiliserat samhälle.
Må bättre än gott!
Tack,Arrami, tack!
Jag vet att du har samma djupa empati som jag har. Jag tror inte du är kommunist. Men, om jag nu har rätt, varför inte löpa hela linan ut till att sträva efter ett samhälle där endast de som verkligen producerar allting är de enda som har makten?
Och så önskar jag dig allt gott till dig också. Din blogg är inte bara bra, den behövs i allra högsta grad!
Vi måste bli fler med våra åsikter på nätet!
/Skvitt
Läste dessa kommentarer förut, och undrade när du skulle bli arg. Varför skall en som är kommunist behöva vara fattig? Jag har aldrig hört att man måste vara fattiglapp för att vilja sträva efter allas rätt till ett drägligt liv.
Svante
Sant, Svante!
Om det föll mig in att börja syssla med affärer och jag lyckades, då kanske jag blev både miljonär och miljardär. För rik blir man sällan på löneslaveri.
Då vore jag en kapitalist.
Ja, just det!
OK, är det så fel egentligen?
NEJ, inte i vårt kapitalistiska samhälle! Inte här och nu!
Skulle jag skämmas över att vara kapitalist?
NEJ!
Men den springande punkten är en annan fråga, när det gäller mig. Skulle jag överge min ideologi om jag blev en kapitalist?
Skulle jag överge den kommunistiska ideologi jag har i min själ och i mitt hjärta?
Den ideologi som är min sanna och oövergivbara övertygelse?
Svar: NEJ!
Jag är och förblir kommunist oavsett eventuell rikedom eller klasstillhörighet. Och det är inget konstigt med det. Jag kan inte låta min politiska övertygelse köpas för pengar och så ska vi ju inte glömma att Friedrich Engels faktisk var kapitalist och kommunist i samma person. Det är ingen omöjlig kombination, även om folk tror det därför att de inte kan hålla isär klasstillhörighet och ideologisk övertygelse.
Läs gärna här om Engels: http://sv.wikipedia.org/wiki/Friedrich_Engels
/Skvitt
-Det var jag som skrev den andra kommentaren. För en stund sedan skrev jag en kommentar här men skitdåliga IT-förbindelser sedan jag bytte upp mig till snabbare bredband gjorde att den långa kommentaren föll bort. Nu känns det som att berätta samma vits igen efter det att alla utom en hört den redan. Nu börjar jag på nytt, därför.
Marx sade som bekant att ”Jag är ingen marxist” och oavsett vad han kan ha menat med det när han yttrade det så är jag säker på att han skulle ha ogillat din medicin mot SD, nämligen att avstå från att rösta.
SD är, återigen, ett akut problem, och att då som en igelkott inför bilen reflexmässigt, uråldrigt marxistiskt, dra sig in i sitt taggiga skal är inte lyckat.
Du är ingen fattig kverulant, men oavsett det är jag säker på att ditt engagemang är äkta. Men jag menar att du gör ont värre när du inte adresserar det akuta problemet SD med annat än överbyggnadsresonemang.
SD ska motarbetas, icke tu tal om den saken. Och skulle de bli så starka att de kunde bilda regering helt på egen hand skulle de säkert avskaffa parlamentarismen, men ersätta den med något jag absolut inte vill ha.
SD har jag kritiserat mer än en gång. De står för allt jag avskyr. Det kan knappast Moderaterna säga. Det är moderaternas förslag och den övriga alliansens förslag de nästan uteslutande stödjer, så var de hör hemma är ju helt solklart. Hela högen – C, Fp, KD, M och SD hör hemma på samma arbetarfientliga högerkant. Och jag lägger gärna även till S i den byken.
Men jag hävdar likväl att parlamentarismen inte förändrar. Inte samhällets klass-system där borgarklassen har makten i kraft av sitt ägande. DET ägandet är inget parlamentariskt parti som kan ändra på. Men det är just det som måste ändras om vi ska kunna få ett jämlikt och rättvist samhälle. Och för att uppnå DET målet måste vi finna andra vägar än parlamentarismen.
Det är just därför jag aldrig röstar i de parlamentariska valen. Ty, som jag har sagt, om jag röstar (även blankt) så ger jag mitt godkännande till att vi ska ha ett bevarande parlamentariskt styrelseskick. Och det bär mig emot. Genom att inte rösta har jag underkänt detsamma.
Men jag och SD har INGENTING gemensamt. Jag kommer att till och från att kritisera dem. Och ett sätt att kritisera SD och alla andra partier som sluter upp kring parlamentarismen är just att resonera kring det som det handlar om, samhällets överbyggnad, där både parlament och repressiva organ ingår, liksom skolan och media som förser oss med borgerskapets propaganda.
/Skvitt
-Jag har för övrigt träffat en miljonär som var kommunist, det var i Grekland 1980. På sitt sätt resonerade han som du; varför skulle jag vara fattig bara för att jag är emot systemet? Engels var inte fattig, och så vidare. Jag anser ändå att rikedom korrumperar.
Då, när jag var i Aten 1980, bröt kriget ut mellan Irak och Iran. Min vän kom springande emot mig med en tidning i handen: Krig har brutit ut mellan Irak och Iran! Nu går silverpriserna upp!
Det resonemanget stötte mig, men inte mer än så.
Jag kan inte låta bli att tycka det är fisförnämt att inte rösta i de allmänna valen, av vadhelst skäl. Så är det med det.
Och jag kan inte tänka mig att ge legitimitet till det som bevarar vårt kapitalistiska system.
Om den grekiske miljonären kan ju misstänkas att hans politiska ställningstagande inte satt så djupt och man kan ju också fråga sig om han bara var ”kommunist” eller om han var en riktig marxist. Det finns ju många som kallar sig kommunister.
Och så har vi ju hans klasstillhörighet. Alltså att han levde på sitt kapital istället för att sälja sin arbetskraft till arbetsköparna.
Och hur tänkte han på människorna och deras lidande?
Han och jag har inget gemensamt, det kan jag inte tänka mig. Inte ens vad gäller politisk uppfattning.
/Skvitt
Den grekiske miljonären drev ett hotell, det fanns inget som tydde på att han var en slavdrivare, tvärtom. Han stod själv i baren på kvällarna, kanske för att övervaka, kanske för att han själv gillade arbetet, kanske båda, jag vet inte. På vinterhalvåret bodde han i Finland eftersom hans hustru var finska. Vi diskuterade mycket politik, han var ingen okunnig människa.
Tycker du inte själv att du motsäger dig själv när du rekommenderar dina vänner att inte rösta i val, men kan tänka dig, i princip, att SD vinner i val och förändrar samhället i grunden. Jag anser därför att du förväxlar mål och medel när du förnekar parlamentarismen kategoriskt och samtidigt är din position ogenomtänkt för du ger fiender den rätt du förnekar dig själv.
Bortom alltihop hägrar kommunismen, som är samhällshistoriens nästa steg, med nödvändighet, efter kapitalismen. Människan kan skynda på processen, eller fördröja den. Så ser teorin ut. Vad jag vet förnekade aldrig Karl Marx parlamentarismen som väg mot målet.
Födelse är förenad med smärta.
/Skvitt