Kategorier

Arkiv

Estonia, teorier

Frågetecken

En sak är helt klar. Myndigheterna agerade mycket märkligt efter katastrofen. Frågan är varför.

Jag har inga svar, konstig vore ju annars. Men en sak är ju klar. Något skumt är det ju. Varför annars all hysteri kring haveriet och snacket om griftefrid som skäl för dykförbud, talet att gjuta en sarkofag över vraket. Inget annat vrak har behandlats på motsvarande sätt.

Tack KAO för att du tog upp detta.

KAO hänvisar till VAKEN.SE som har inlägg om saken.

1. 2. 3. 4. 5.

Det är något konstigt med Estonias förlisning. Det visar ju myndigheternas agerande efter katastrofen. Men VAD det konstiga är, det har jag inte tagit ställning till.

Att kräva att denna katastrof måste utredas så som man annars utreder katastrofer måste vara ett rättmätigt krav. Endast så kommer sanningen fram. Är det ett sabotage måste vi ju få veta det. Och är det inte ett sabotage måste vi ju även få klara bevis för den saken.

Händelser som ser ut som samband måste inte nödvändigtvis vara det och här har Skvitt ett bra exempel på just den saken. Exemplet visar på märkliga sammanträffande som ingen sund människa vill kalla samband.

Nu berättar jag det.

Jag hade en arbetskamrat på 80-talet. I djup sorg gick han åstad och tog sitt liv. Han hittades i en park, hängande i ett träd. Han hade hängt sig på kvällen, antagligen ganska sent. Annars hade han hittas samma dag. Han hittades på morgonen 28 september 1989.

Exakt fem år senare inträffade Estoniakatastrofen. Kanske var det samma klockslag som min arbetskamrat hängde sig och Estonia förliste fem år senare. Det är en ren tillfällighet. Ingen skulle tänka sig ett samband. Om däremot min arbetskamrat hängde sig fem år efter Estonias förlisning kunde man ju fundera på om samband fanns. Kanske att han kände någon som omkom den dagen och det utlöste självmordet.

Samband och tillfällighet

Varför berättar jag detta?
Jo, vi människor tendera att se samband. Det är vi överlägsna datorerna med, medan datorerna är överlägsna oss med att behandla stora datamängder och många parametrar samtidigt.

Men vi får inte blanda samman samband med tillfälligheter.

Om sålunda min arbetskamrat hade tagit livet av sig efter Estoniakatastrofen skulle det kunna finnas ett samband, men nu är det bara en tillfällighet.

Och nu till frågan: är det ett samband eller är det en tillfällighet att just Estonias undergång behandlas på ett sätt som inget annat fartygs undergång har behandlats av myndigheter?

”Efter katastrofen lovade både den avgående svenske statsministern Carl Bildt och den tillträdande Ingvar Carlsson att man skulle göra allt som var möjligt för att bärga skeppet. Detta löfte hölls inte. Etiska rådet rekommenderade att förlisningsplatsen skulle ses som en gravplats och politikerna beslöt då att täcka över fartyget med betong, men detta arbete avbröts dock efter hårt motstånd från offrens anhöriga.

 Gravfrid har beslutats för platsen för vraket, för att hindra vrakplundring eller gravskändning genom dykning i området. Bestämmelserna styrs i skilda lagar, nämligen Lag (1995:732) om skydd för gravfriden vid vraket efter passagerarfartyget Estonia i Sverige och Lag om fredning av vraket efter passagerarfartyget Estonia 30.6.1995/903 i Finland, vilka förklarar dykningar i det skyddade området förbjudna. Brott mot dykförbudet kan ge böter och fängelse upp till ett eller två år. Undantagna är verksamhet på myndighets begäran, …

Katastrofen har gett upphov till ett antal mer eller mindre välunderbyggda konspirationsteorier som har det gemensamt att de hävdar att katastrofen inte var en olycka. En del hävdar att bogvisiret öppnades med vilja för att dumpa smuggelgods, andra att fartyget sänktes med sprängladdningar. Förespråkare för dessa teorier hävdar även att makthavarna känner till vad som verkligen hände, men att det döljs av någon anledning. Den tyska journalisten Jutta Rabe anser det bevisat att M/S Estonia hade utsatts för sprängning. Hon bygger sitt antagande på de metallurgiska analyser gjorda på en bit från Estonia som hon deltog i att bärga.” Källa

Myndigheternas agerande har bäddat för alla de teorier som numera florerar. Och frågan kvarstår, varför behandlas Estoniavraket annorlunda än alla andra vrak?

Det kan inte vara en tillfällighet, det måste finnas ett samband, men med vad?