Kategorier

Arkiv

U-länder eller V-länder?

Det “svarta Afrikas” dilemma

Det så kallade “svarta Afrika” är destabiliserat och har svaga regeringar. Grunden till detta är historiskt. Det är trots allt bara endast 50 år som har gått sedan kolonialtiden. Och som kolonier hade länderna givetvis inga egna regeringar. De satt ju i de europeiska huvudstäderna.

Det “svarta Afrikas” resurser (eller värdet av dem) fördes ut ur länderna istället för att stanna kvar där och utveckla dessa länder.

Att bygga upp starka statsmakter låter sig icke göra på fem decennier, särskilt inte som de multinationella företagen håller sitt grepp om regimerna genom gamla avtal och nya lika ofördelaktiga sådan, där resurser förs ut ur länderna istället för att stanna kvar där. Till detta kommer att dessa multinationella företag även underminerar ekonomierna, samhällena och regeringarna genom att understödja miliser som slåss för företagens intressen direkt eller indirekt i dessa länder. Inte ens Gaddafi, (i det ”vita Afrika”) kunde stå emot det trycket som bekant och den strävan blev ju hans fall, trots att den delen av Afrika, Libyen, stod förhållandevis starkt!

Dessa miliser strider om naturtillgångar och makt, men både makten och resurserna kontrolleras likväl av de multinationella företagen. Mot dessa miliser står andra miliser som kämpar för befolkningens rättigheter, men de får inget stöd från väst eller FN. De nämns inte ens rättvist i sanna termer som beskriver deras rättmätiga mål.

Mitt i detta kämpar mer eller mindre korrupta regimer om att behålla makten och få ett lugn i länderna. Och det är lättast att göra detta med stöd från väst och deras multinationella företag. Det är därför lätt att se att det blir politisk slagsida och att blåsa liv i något som skulle kunna kallas demokrati låter sig icke göra.

Ogaden på Afrikas horn (och inte hörande till vad man menar med “det svarta Afrika”) är kanske det allra bästa exemplet just nu därför att det i vart fall trots allt har uppmärksammats mera än regionerna Nord- och Sydkivu i Demokratiska republiken Kongo. Det som skrämmer mig är att det som jag kan ta reda på kan även pressen ta reda på. Och den som jobbar varje dag med nyheter måste absolut veta det jag vet. I vart fall måste någon på alla våra redaktioner i välden veta det jag vet och mycket mera än så. Ändå kommer det inte till ytan, ändå uppmärksammas det inte. Om någon försöker någon gång så blir det likväl ingen väckarklocka!

Tystnaden är nästan total!

Det “svarta Afrika”, med deras övergrepp och folkmord passar som hand i handske de västliga multinationella företagen som bringar västvärlden ett sådant välstånd. Det är med andra ord helt i sin ordning att det är så här det förhåller sig i denna del av kontinenten. De hjälpprogram som finns och de FN-insatser som sker är bara en kosmetika med syftet att visa oss att vi “bryr” oss och försöker “hjälpa”.

Mycket av de så kallade ”bistånden” hamnar i korrupta händer, både bland biståndsorganisationerna själva och i mottagarländerna. Bistånd får ofta omvänd effekt och blir inget annat än en björntjänst. Lokala ekonomier slås sönder, inte minst av så kallad “humanitär” och katastrofhjälp.

Resultatet spär på våra fördomar: “Konstigt att negrer aldrig kan klara sig själva!”

Men, tänk! Skulle vi själva kunna klara oss under motsvarande omständigheter?

Ett exempel: Nigeria har bland världens rikaste oljetillgångar, men landet är utfattigt!

Men …

allt är i sin ordning, fast inte för befolkningen i dessa länder, inte de som är “det svarta Afrikas” motsvarighet till Du och JAG. Därför är dessa människors kamp för fred och överlevnad även vår kamp (vilket musikstycket handlar om även om socialdemokrater inte tycks förstå texten),

men informationen om de krafter och organisationer i Afrika som kämpar för folkens rättigheter är så knapphändig att man inte vet vem man ska ge sitt stöd!

Men …

allt är i sin ordning, fast bara för de multinationella företagens del!

.

Något om det “svarta Afrikas” historia, ty VI KAN ALDRIG KOMMA FÖRBI den.

Varför behöver länderna “hjälp”? Varför har de hamnat i nuvarande situation? Och har det inte alltid varit som det är. Varför lät de sig koloniseras?

Vi har väl alla hört talas om slavhandeln. Blunda ett par sekunder och tänk efter!

Nu har du tänkt.

Och handen på hjärtat , du tänkte på handeln med svarta där dessa transporterades över Atlanten till Amerika.

Visst, det är sant. Så var det.

Men om jag säger att vi backar tillbaka till den europeiska äldre medeltiden, korsfarartiden, då hade Afrika ett välstånd som kunde mäta sig med européernas.

När handeln med slavar över Atlanten inleddes var den tiden förbi.

Under 300 år skeppades 15 miljoner afrikaner över Atlanten för att bli slavar i Amerika och Afrika förlorade flera generationer. Många miljoner dog under transporten. Sjuka kastades levande över bord för att man räddes smittan!

Men eländet med att ta de svarta tillfånga inleddes inte med européernas behov av arbetskraft i Amerika, först i liten skala och sedan i en allt större sådan.

Eländet inleddes med arabernas slavhandel. Detta uppmärksammas inte i vår historieskrivning som är väldigt Europa-centristisk. Denna slavhandel, den arabiska, inledde afrikanernas kulturella och ekonomiska tillbakagång så att de stod sämre rustade att möta européerna, när dessa fick upp ögonen för detta “svarat guld”.

Araberna hämtade och förslavade fler människor än vad européerna någonsin hann med. De svarta försvarade sig när araberna kom. I striderna sårades många och än fler dog. Att tala om folkmord är helt berättigat!

För varje infångad bybo, som senare blev slav, dog dussintals andra. Hela byar och hela samhällen ödelades. Vartefter det skedde  tvingades araberna allt längre in i landet. De kom från öster, men snart härjade de i väster!

För att vi ska få en bild på näthinnan, tänk på kalhyggesavverkning! Det är en liknelse som inte haltar allt för mycket.

.

Araberna brandskattade Afrika på dess befolkning.

Men varför behövde araberna så många slavar när européerna “bara” behövde 15 miljoner? Eller en annan fråga, hur många tog araberna som slavar? Mig veterligt finns inga siffror på det, men jag har stött på gissningar om både 100 och 200 miljoner. Och, väl att märka, i en tid när befolkningstalen var avsevärt lägre än i dag. De senaste tolv åren har världens befolkning ökat med en miljard människor (År 1950 uppgick världens folkmängd till 2,5 miljarder. I dag är vi 7 miljarder. Ett exempel: Tanzania, sju miljoner 1950, i dag 45 miljoner. Pedagogiskt föredrag – video – senaste 50 åren, nu och in i framtiden.).

År 1750 levde cirka 790 miljoner människor på jorden. Av dessa bodde 64 procent i Asien, 21 procent i Europa och 13 procent i Afrika.

Jag kommer att uppdatera detta inlägg om jag kan få fram siffror för Afrikas befolkningsmängd under vår så kallade medeltid och fram till 1750.

Källa

Låt mig nu besvara första frågan: varför behövde de så många slavar?

Varje svart som européerna transporterade levande över Atlanten kom förr eller senare att sätta nya slavar till världen, födda i Amerika. Men de som araberna förde till Arabien kastrerades, oftast så att hela “paketet” togs bort. Man vet att omkring 90% av dem dog av denna behandling och det är inte så konstigt om man vet hur det gick till. Känsliga personer kan hoppa kursiverade röda rader.

Kastrationen

Vanligtvis var det barberaren som med ett snabbt snitt med kniven berövade slavarna hela mandomen.  Blödandet stoppades med kokande olja. Många dog av smärtchock. På de överlevande behandlades skär- och brännsåren med kodynga i två veckor. Många dog av infektion.

Nu säger kanske “vän av ordning”: “Så där kan det inte ha gått till. Inte slösar man så med ‘råvaran’!” Men tänk efter, det går många karat diamant för varje karat briljant. Man kan också säga som så, det spelar ingen roll hur effektiv tullen är, man höjer bara priset på narkotikan. Samma princip för varor, oavsett om dessa är levande människor eller döda ting.

Alltså, de flesta dog och de som överlevde kunde inte reproducera sig. Till detta kommer att många dog redan innan de kom till utskeppningshamnarna. Och många dog när de försvarade sig. Facit: en hel kontinent förblödde. Hela landsändar låg folktomma. De stora hjordarna av antiloper, elefanter osv kunde breda ut sig på nytt, för att först under 1900-talet börja decimeras igen.

DET var läget när européerna kom till Afrika för att ta slavar!

Under den europeiska äldre medeltiden, korsfarartiden, då hade Afrika ett välstånd som kunde mäta sig med européernas, som sagt. Den tiden var förbi när européerna kom! Ländernas kulturer, samhällen och ekonomier hade rasat ihop. Och bättre blev det inte av att européerna tog vid där araberna slutade.

Där ljög jag!

Araberna slutade inte med sin slavhandel bara för att även européerna slog sig in på banan. Än i dag pågår slavhandel och i dag är det främst Jemen som helt illegalt håller på med verksamheten. Det är barn som i första hand kidnappas och förslavas. Men även inom Afrika pågår detta, till exempel i Sudan där människorättsorganisationer friköper slavar varje dag. Omfattningen är dock försumbar i jämförelse med vad som har varit.

Det naturliga steget därefter var att kolonisera dessa försvagade länder och riken, de spillror som fanns kvar, vill säga.

Det “svarta Afrika”, ett katastrofernas offer, men vi talar inte om naturkatastrofer. Vi talar om något mycket värre, mer ödeläggande och mer genomgripande.

Detta Afrika kämpar ännu med att resa sig! Och detta Afrika kämpar mot västvärldens största och mäktigaste företag, som har makt över ministrar och presidenter och som lever på att våldta hela kontinenten.

Dessa länder kallas utvecklingsländer, som om de av någon outgrundlig anledning inte har lyckats hänga med övriga världen i utveckling. Som om de är efterbliva av någon oförklarlig anledning.

Winston Churhills både humanistiska och rasistiska uttalande präglar än i dag västvärldens ryggmärgstänkande: “Jag godtar inte att några oförrätter begås mot Amerikas indianer eller Australiens svarta, bara för att en starkare och mer högtstående ras har tagit deras plats.”

Afrika är inte underutvecklat, det är våldtaget och det är en enorm skillnad, särskilt som våldtäkten fortfarande pågår för fullt.

Så på frågan

om det ”svarta Afrika” är utvecklingsländer (U-länder)

eller våldtagna länder (V-länder)

må var och en fundera en liten stund över.

Satir


Skatteparadis äter upp biståndspengarna « Dagen.se – Nyheter om kyrka och samhälle

Det är absurt att för varje satsad biståndskrona så försvinner tio kronor som oregistrerade pengar i kapitalflykt. Det flödar mer resurser ut från utvecklingsländer än in.

64 procent av de pengar som strömmar ut från utvecklingsländer består av kommersiell verksamhet, exempelvis illegal skatteflykt eller laglig skatteplanering. 31 procent kommer från kriminell verksamhet och 5 procent består av korruptionspengar.

Skatteparadis äter upp biståndspengarna « Dagen.se – Nyheter om kyrka och samhälle.

Jo, så skrev jag ju nyss om saken. Och då hade jag denna bild, bland annat.

Det är ju helt klart och tydligt att politikerna VILL att det ska finnas en möjlighet för de rikaste att pipa iväg med pengarna så de inte kommer folket till godo. Det gäller över allt. Det märks inte minst på Moderaternas skattesänkarpolitik. Med en sådan politik är avsikten att de rika ska få behålla mesta möjliga och de fattiga ska få betala kalaset. Ju fattigare dess mer ska de betala. Riktigt tillspetsat blir det alltså när det kommer till de allra fattigaste länderna. Varför är de länderna egentligen så fattiga?

 

 

Fattiga länder rika!

”Livet skiljer sig åt beroende på var man bor. SCB har statistik om hur det är att bo i Sverige, och hur livet förändras. En internationell beskrivning kräver statistik från många länder och det finns inte på SCB, men här får du en sammanfattning.

… en hel region aldrig tidigare så tydligt halkat efter i utvecklingen som Afrika söder om Sahara gör just nu …

De sista länderna i södra Asien, Indien, Nepal och Bangladesh passerade 60 år i förväntad livslängd under 1990-talet. I stora delar av Afrika gick utvecklingen i stället åt fel håll.

Idag har den förväntade livslängden i dessa länder fallit, i många fall med 10–12 år. Största fallet i livslängd har skett i Lesotho och Swaziland som idag har 17 respektive 19 år kortare förväntad livslängd än i början av 1990-talet.”