Kategorier

Arkiv

Dödsbringande knivhugg

Tio år i dag

Anna Lindh shoppar på NK i Stockholm.

Mijailo Mijailović hatar vid den här tiden alla politiker. Plötsligt när han var på väg ut från NK såg han Anna Lindh. Hon var på väg in på NK för att handla kläder tillsammans med väninnan Eva Franchell. Klockan var strax efter fyra på eftermiddagen.

Mijailo Mijailović bestämde sig för att attackera henne, men stod kvar en stund för att ”ladda upp”, som han har berättat senare. Förmodligen reflekterade han aldrig över att hon var utan SÄPO:s personskydd den här dagen och han hade knappast ens brytt sig.

Ville han döda? Nej, så långt tänkte han inte. Han tänkte bara på attack, inte på hur utgången skulle bli, säger han i en intervju med EXPRESSEN nästan åtta år senare.

Det var en stundens ingivelse. Han hade inga planer på något sådant här innan han fick syn på Anna. Det var först då han kände att han hade chansen att ta hämnd på en politiker för att det var politiker som var ansvariga och bar skulden för alla hans personliga misslyckanden.

Anna o mördaren

(Bilden från tidigare inlägg)

Mijailo Mijailović: ”Jag gick bara fram, tog fram kniven och så hände det där inne. Det gick så fort. Jag kommer ihåg att det var traumatisk stämning, mycket folk, och någon skrek ta fast honom. Jag kommer ihåg att det var mycket skrik.” 

Mijailo Mijailović häktades drygt två veckor efter mordet. Samma dag släpptes en oskyldig man som suttit anhållen som misstänkt för dådet. Mijailo Mijailović ansågs på sannolika skäl vara misstänkt och intresset för förhandlingen var givetvis mycket stort. Veckorna efter gripandet kom det fram flera detaljer som stärkte den tekniska bevisningen och den 6 januari 2004 erkände han att det var han som var gärningsmannen.

Det är ett mord på en politiker, men inte något som kan kallas ett politiskt mord. Det är en galnings verk. Det har begåtts av en person med en förvriden verklighetsuppfattning. Det är alltså en person som i lagens mening inte bör betraktas som psykiskt frisk vid gärningen och det kom också den rättspsykiatriska undersökningen fram till. Men han dömdes till livstids fängelse för mord i tingsrätten. Den ­domen överklagades till Svea hovrätt som förlitade sig på rättsliga rådets bedömning att han led av psykotiskt syndrom eller en personlighetsstörning av borderlinekaraktär och dömde honom till sluten rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.

I inlägget Anna Lind, snart 10 år sedan skriver jag: ”Den då 24-årige Mijailo Mijailović greps och häktades två veckor senare, på sannolika skäl misstänkt för mord. I januari 2004 erkände han sig skyldig.

Den 8 juli 2004 dömdes Mijailović av Svea hovrätt till rättspsykiatrisk vård, enligt Rättsmedicinalverkets rekommendation. Den domen ändrades av Högsta Domstolen som i december 2004 dömde honom till livstids fängelse. Det kan inte uteslutas att det i grund och botten bara var för att offret var en hög minister som HD tog upp fallet. Det är ju ytterst ovanligt att mål går till HD, speciellt när ingen ny bevisning har framkommit eller allvarliga rättegångsfel har begåtts. På de grunder HD tog upp fallet utgör det ett unikt undantag i svensk rättshistoria och unika undantag i rättshistorien är ofta fall som liknar grov rättsröta.

Om vi såldes tänker oss att offret hade varit någon helt vanlig kund på NK skulle Svea hovrätts dom stått sig och Mijailo Mijailović hade med stor sannolikhet i dag varit på fri fot med avskriven vård. Men samhället ville inte ha en rättfärdig dom, men hämnd!

Har jag rätt eller fel i detta påstående? Jag kan ha fel i att Mijailo Mijailović skulle ha varit avförd från vård i dag, men jag har rätt i att han fortfarande anses ha begått brottet under inflytande av psykisk sjukdom. Och SÄPO tar konsekvensen av det, ty nu jagar Säpo de psyksjuka.”

Citerar AB: ”Domen var ett stort misstag, han är sjuk och skulle ha dömts till vård från början, säger Leif GW Persson, kriminolog.”

”Opinionen för ett fängelsestraff var enormt stark och domstolen föll för trycket , säger Ulf Åsgård, psykiater.”

Merparten av åren som gått har Mijailovic dock tillbringat inom rättspsykiatrin, bland annat i Sundsvall och Växjö.

– Hittills rör det sig om mellan sju och åtta år som avtjänats inom rättspsykiatrin, säger Aftonbladets ­källa.

Ulf Åsgård, psykiater, är inte förvånad.

– Han borde ha hamnat där redan från början. Hans långa perioder inom rättspsykiatrin visar ju att de hade rätt, att han är sjuk och behöver vård, säger han.”

Och så ska det naturligtvis inte vara i en rättsstat!
Den ska ha sådan auktoritet och pondus att den kan stå emot tryck från den allmänna opinionen. 

Men Sverige är inte den rättsstat som det vill påstå sig vara. Att mordet på Olof Palme aldrig har klarats upp beror till exempel på att starka politiska krafter, inte minst inom det socialdemokratiska partiet (!), aldrig har önskat att så skulle ske. Det mordet var, till skillnad mot mordet på Anna Lindh, ett politiskt mord. Det svenska etablissemanget ville röja Palme ur vägen. Och det svenska etablissemanget såg till att mordutredningen leddes in på galna spår och gick i stå. Alla med minsta kunskap om hur utredningen sköttes vet ju att en länspolismästare som Hans Holmér faktiskt inte hade formell befogenhet att leda en sådan mordutredning! Men ingen vill lyfta fram det faktum att utredning leddes av en person som stod socialdemokratin nära och var dess handgångne man och villiga verktyg. Och efter att Palme var röjd ur vägen kunde socialdemokratin inleda sin nedrustning av svensk välfärd, vilken nu utan större protester från socialdemokratin fullföljs med ursinnig kraft av Alliansen.

Och efter att Palme var röjd ur vägen kunde socialdemokratin inleda sin osminkade flört med USA och Anna Lindh tillåta CIA operera på svensk mark, kidnappa och skicka oskyldiga människor till tortyr i Egypten.

Det var verkligen ett dödsbringande knivhugg!

Och på många andra sätt manifesterar sig den svenska rättsstaten som allt annat än vad den vill utge sig för att vara. Det märks klart och tydligt hur den angriper dem som avslöjar densamma. Som till exempel när den angrep bloggaren bakom Felväsendet.

Felvädendet Husransakan

Nu har Felväsendet lagt ner sin verksamhet eftersom redaktören inte tycker att det är värt priset att avslöja felaktigheter och röta inom rättsväsendet.

Det är också ett dödsbringande knivhugg! Ett dödsbringande knivhugg på den som vill återupprätta rättsstaten! Sådant är ju inte politiskt gångbart, önskvärt eller ens tillåtet i det svenska samhället!

Och även många andra som har bloggat och avslöjat rättsstaten har ju drabbats av de så kallade rättsvårdande instansernas attacker, som har till enda syfte att tysta kritiken mot dess verksamhet.

Rättsröta efter rättsröta avslöjas, men rättsrötan består och ingen kritik biter på vårt immuna felväsende, eftersom staten står som beskyddare av detta väsen.

Det är också ett dödsbringande knivhugg!

Och det knivhugget drabbar oss, bara oss, vi, folket! Det drabbar aldrig de som kallas etablissemanget!

Knivhugget mot Kaj Linna

Knivhuggen mot Allmänläkaren och obducenten

Knivhuggen mot Sture Bergwall

Och så där kan man fortsätta i det närmaste utan slut. Knivhuggen saknar slut. Och ingen i etablissemanget tycks vilja få ett slut på knivhuggen. De drabbar ju inte etablissemanget självt!

EXPRESSEN: Mijailo Mijailović talar ut.


Rättsrötan bara växer

Friad igen!

Och så långt är ju allt i sin ordning, men hur fick det gå så galet och varför straffas aldrig de ansvariga? Får åklagare medvetet begå fel som är så allvarliga att det leder till att man kan döma uppenbarligen oskyldiga människor utan att straffas själv?

SVAR: JA!

Mördarna går fria och tackar säkert Christer van der Kwast.

EXPRESSEN, Sture Bergwall, Pelle Svensson på twitter

SvD granskar Lambertz ”fällande” argument


Om Lambertz-marodören

Den jäveln …

… ska jag aldrig prata med mer. /Leif GW Persson

Polisprofessorn Leif GW Persson är ordentligt upprörd.

”Jag ska göra juridisk hackpölsa av Lambertz. Det lär inte bli speciellt svårt.”

Hätsk ”Quick-debatt” i Aktuelltstudion

Justitierådet Göran Lambertz utspel i dagens DN där Lambertz bland annat hävdar att det finns övertygande bevis för att Sture Bergwall, som tidigare hette Thomas Quick, var skyldig till två av morden han nyss friats för.

”Vill han vara sin egen dödgrävare tänker inte jag hindra honom. Jag blir förbannad eftersom jag vet hur Johan Asplunds föräldrar mår efter att ha läst DN i morse. Ska det vara så jävla svårt att säga att han har fel.”

”Göran Lambertz har inte ens basala kunskaper om utredningarna om Thomas Quick. Jag har det. Om Lambertz visste lika mycket som jag skulle vi vara överens”

I en kommentar i ett tidigare inlägg skriver jag följande:
”Lars Göran Tomas Lambertz är en djävla idiot som, eftersom Sveriges juristvärld är ett skrämmande litet kotteri som sysslar med ryggdunkningar, champagnefester och sängalag, givetvis gör vad han kan för att försvara både den personlighetsstörde Christer van der Kwast och sina egna fatala felsteg opch tillkortakommanden.

Urk!

‘Göran Lambertz är feg. I sin DN-debatt artikel idag listar han i fem punkter den ‘starka bevisningen’ utan att tala om vilka fall det gäller. Att det är Theresefallen i de två första punkterna vågar han inte säga och inte heller att det är Johan Asplund fallet i punkt tre och fyra. I båda dessa fall har jag fått frikännande domar. Det femte fallet han skriver om är mordet på Gry Storvik i Norge.

För att klara sig ur sina krumbukter och från ansvar för sin ‘rättsutredning’ 2006 tar han tag i det utlåtande som Otto Brundin skrev 1970, ett utlåtande som Socialstyrelsen underkände och som domstolen samma år kastade i papperskorgen. Jag måste påpeka att Brundin lät fotografera mig naken framifrån, bakifrån och från sidan för att sedan, med hjälp av sina studier av min nakna kropp, skriva diagnos.

Göran Lambertz är lika dåligt påläst nu som 2006. Jag skall inte påstå att han tagit hjälp av Claes Borgström eller Christer van der Kwast men jag kan inte låta bli att tänka tanken.’
Citat: Sture Bergwall”

Sture Bergwalls eget inlägg som citeras ovan ser ni här.

”Hur i helvete kan Göran av alla hamna så tokigt?” / Jan Guillou

Lars Göran Tomas Lambertz är en djävla idiot, punkt slut!

Läs Lambertz gallimatias där han försvarar Sveriges värsta rättsskandal vid sidan om den nu uppseglande Assange-skandalen och Mediemordet.

Lars Göran Tomas Lambertz är en djävla idiot, punkt slut, eftersom han inte tycks ha förstått ämbetets funktion.

Låt vara att han nu inte längre sitter på tjänsten, men han ska inte försöka att ge tyngd åt sitt gallimatias med att underteckna debattartikeln på följande sätt: ”Göran Lambertz, f d justitiekansler

Justitieombudsmannen är riksdagens kontrollmakt i Sverige med ansvar för övervakning av de offentliga myndigheterna. Hans uppdrag har alltså varit att skydda svenska medborgare mot myndighetsmissbruk och myndighetsövergrepp! Det uppdraget skötte han inte utan invändning ens när han satt på posten!

Det är kanske den allra största rättsskandalen!

Bonuslänk (som du inte får missa) efter tips från Astrid (stort tack!) och några rader ur artikel: När Sture Bergwall år 2001 dömdes för att 1980 ha mördat 11-årige Johan Asplund, användes en teckning av Johans födelsemärke, ritat av hans mamma, som del av bevisningen för Quicks skuld. Enligt åklagarsidan hade Quick i förhör beskrivit samma märke på den försvunne pojken. I går lyfte förre justitiekanslern och nuvarande justitierådet i högsta domstolen, Göran Lambertz, åter fram samma teckning som bevis för Bergwalls skuld i en debattartikel i DN.

Ännu en chock kom i tingsrätten. Då teckningen kom fram där hade någon fyllt i Anna-Clara Asplunds svaga blyertsskuggning med skarpa konturer som dessutom inte följde kanterna på hennes skiss. Allt för att den skulle passa på Bergwalls beskrivning.”


Vem ligger etta?

Ja gissa!

 

Vem ligger etta på denna site

http://botd.wordpress.com/growing-blogs/

just nu?

OK, det svänger snabbt så när du kollar kanske han inte ens är med på listan.

Fast det är ju i så fall synd.

Här är hans senaste inlägg.


Övergrepp!

Det bara fortsätter!

 

”Thomas Olsson, Bergwalls nuvarande advokat, säger sig ha sett ett mönster under en längre tid.

– Successivt har de försvårat för honom att ha kontakt med media. Inledningsvis var det inget problem att ta emot besök, sen införde ansvariga krav på föranmälan och registrering, sen tillkom restriktionen att två personal ska vara med vid intervjuerna. Det här drog i gång rejält efter resningsansökningarna och de första friande domarna.

Förvägras möte

Planen var att möta Sture Bergwall på den rättspsykiatriska avdelningen i Säter. Men under torsdagseftermiddagen lämnade Marianne Romlin, enhetschef, besked om att Aftonbladet inte var välkommen under fredagen.

– Det är aktiviteter hela dagen och vi har därmed inte tillräckligt med personal, uppger hon som orsak.

– Skitsnack, vad då för aktiviteter, säger Sture Bergwall.” 

Ovanstående citat saxat ur AB, men Sture har själv skrivit om saken på sin blogg och det är ett bra tag läste det där.

Att inskränka Stures rätt till besök på sätt som beskrivs i citatet är ännu ett rättsövergrepp och det borde definitivt anmälas. Det finns ingen saklig grund för sådan besöksrestriktioner vad jag kan förstå. Thomas Olsson bör genast anmäla Säters ledning till Socialstyrelsen.

Det Säter gör är så uppenbart rättsvidrigt, nämligen att ge Sture restriktioner ENBART för att försvåra att sanningen kommer fram hur sjukhuset har kollaborerat med polis och åklagare och därmed fått honom oskyldigt dömd och medverkat till att mördare går fria i dag. Det vill man förhindra. Det är rent kriminellt!

Sture Bergwall ”efterlyster en oberoende utredningskommission som granskar alla inblandades agerande. Allt från åklagarens metoder till den rättspsykiatriska avdelningens arbetssätt, som han i dag är mycket kritisk till.” Ja, det är väl det minsta man kan begära!

 

Rättsröte-skandalen


Rättsröte-skandalen

Det handlar om Quick-domarna

”Att det finns saker att gå till botten med är odiskutabelt. Vilken roll har Säters sjukhus haft i det hela, vilken vård bedriver man och vilken rättssäkerhet har man som tvångsintagen psykpatient? Vilka kunskaper har svenska utredare om internationellt sett välkända fenomen som falska erkännanden och ‘terapeutiska förhör’? Vilken ledarskapskultur inom polisen får ifrågasättare att straffas och sorteras bort? Vad får en rättsmedicinare att agera betjänt åt åklagaren?”

Mitt betyg på inlägget av Old Wolf, som du läser i sin helhet här:

”Fantastiskt välskrivet. Jag håller helt med dig till sista stavelsen!
Delar detta på FB.

/Skvitt”

Uttdrag ur AB-ledare”En gigantisk rättsskandal”: ”Inte ett ord var sant.

Thomas Quick vårdades på Säters sjukhus och för uppmärksamhet och droger ljög han ihop den ena historien värre än den andra. Till slut började han erkänna mord. Åklagaren Christer van der Kwast tog över och tillsammans med polis och psykologer formade han Thomas Quicks vidare berättelser.

Alla invändningar avfärdades. Thomas Quick erkände ett mord som begåtts samtidigt som han konfirmerades i en annan del av Sverige. Bildbevis, präst och delar av församlingen vittnade om Quicks oskuld, men vittnesmålen försvann.

”Annars är rättegångssystemet tänkt att fungera som ett tvåpartsförhållande där advokaten ska vara den part som pläderar mot åklagaren. Men i fallet Thomas Quick talade alla med samma mun.”

Nu är det ju så, ifall någon kan ha undgått det, att det svenska rättsväsendet ”aldrig kan göra fel” i sina egna ögon och hur fel man än gör har man ju alltid gjort rätt. Och framför allt, ingen ställs någonsin till ansvar för sina fel utom i undantagsfall poliser. Men högre upp i rättsväsendet är man helt immun mot precis allting oavsett hur fel man har handlat.

”Det finns en självgodhet i det svenska rättssystemet, det är hierarkiskt och medeltida, och man är väldigt oemottaglig för kritik” Hannes Råstam

DN Debatt: ”Att utreda ansvarsfrågan i fallet Thomas Quick handlar inte om att brännmärka ett antal olämpliga och i vissa fall kriminella tjänsteut­övare; att utredarna förde domstolarna bakom ljuset, vilket är brottsligt, står nogsamt noterat av åklagare i olika resningshandlingar.”

Det är ett märkligt ställningstagande samtidigt som det stryker under vad jag nyss sa om immunitet. Kriminella inom rättsväsendet ska inte brännmärkas! Nej, kanske inte rent fysiskt, men visst ska man straffa människor även om de råkar arbeta inom rättsväsendet! 

Debattören tycks nöja sig med avsked: ”Alla offentliganställda kan inte vara laglydiga, och alla kan inte vara felfria. Men missköter man en offentlig position där man är i ställning att avgöra andra människors öden, är det samhällets ansvar att befria en från densamma.” Varför en sådan särbehandling av just dessa lagöverträdare?

Från samma debattartikel på DN:

”Ett antal rutinerade poliser vid Rikskriminalen som tidigt kom fram till Quicks oskuld valde tystnaden i stället för att stöta sig med sina överordnade.” Jo, jo! Det har tidigare uppmärksammats att man inom polisen inte vågar föra fram kritiska synpunkter.

Ett närliggande inlägg som jag skrev nyligen: Åter igen: det är en klassfråga

Sture Bergwall (Thomas Quick) blogg nr 1 och blogg nr 2. Det är bara den senare där det går att kommentera.

Citat från Berwalls sista inlägg på den senare bloggen: ”När RÅ:s åklagargrupp nyligen lämnade in resningsansökningar i de två fall som återstod demonstrerades samtidigt det rättsliga haveri som TQ-domarna är. Nu återstår att med lika stor tydlighet visa haveriet Säter: den egenartade Margit Norell-terapi som bedrevs i kombination med fri narkotikatillång, anstaltens samverkan med åklagare, polis och så kallade experter och att de åtta fällande domarna inte varit möjlig utan detta.”