Kategorier

Arkiv

Och i så fall hopar sig problemen

Skvitt har kikat in hos Kao

 

I så fall hopar sig problemen, med mera.

Först här, där hon har länk till en SD-politiker som gör bort sig. Jag kommenterade:

Det mest talande var kanske när han säger att han vill ”underlätta för företag och göra det mer attraktivt och göra dem mer intresserade av att komma till Filipstad och etablera sig”.

”Hurdå?” frågar reportern.
”Ja, …” Här behöver han tänka efter för han vet inte, helt enkelt ;-) och så kommer det ”Nä, men planerna finns. Men vi har inte arbetat fram dom ordentligt än.”

Nu är ju frågan den, att om SD får som de vill så kommer ju alla invandrare att kastas ut ur Filipstad. Om man sedan arbetar fram sina planer för att få dit mera företag, vilka ska jobba i de företagen då? Räcker arbetskraften till? Blir det kanske sådant skrik på folk till företagen att alla som i dag sysslar med städning säger upp sig som städare och tar bättre jobb?

Det här vore ju kul om någon SD-are kunde svara på!

Videon är sevärd eftersom det ju är en politiker som intervjuas och han tycks inte ha alla hästarna hemma och är till och med illa påläst om SDs politik. Jag menar, de har väl handlingsplaner för mer än bara att kasta ut invandrare!”

Sen här, där hon skriver om filmen Forrest Gump. Thomas Blom skriver kort om filmen i sin kommentar: ”Det är så fullt med klassiska repliker i den filmen att det skulle behövas ett seminarium för att gå igenom dem…
‘Lieutenant Dan got me invested in some kind of fruit company’. 

Kao citerar huvudpersonens mor, som säger: ”Om Gud hade velat att alla människor skulle se lika ut, då hade han skapat alla med benskenor”

Även här kommenterar jag och har då i åtanke Sverigedemokraternas stora vurm för kast. Utkast, alltså. Utkast av alla invandrare, alltså.

Den självklara kommentaren lyder sålunda som följer:

”Jag har tyvärr inte sett filmen, men kan tillägga:

Om Gud hade velat att alla såg lika ut, då hade passpolisen fått problem. :-)

Kram!
/Skvitt”

Till sist vill jag lyfta fram den kommentar jag skriver hos Kao där hon skriver om de tolkar som Sverige har anlitat i Afghanistan och som nu ska få asyl här i landet.

Jag skriver:

”Jag som har så bestämda åsikter har i denna fråga inga bestämda åsikter :-)

Frågan tycks mig alldeles för komplicerad och mina kunskaper räcker helt enkelt inte till. Men jag tycker man måste lägga till ett historiskt perspektiv eftersom dagens situation inte hänger i luften helt fritt från sin historiska bakgrund.

Britterna var där och härjade redan på 1800-talet, liksom de har gjort på många andra ställen. Det är klart att det sätter sina spår, trots att de tågade ut redan 1919. Sen kom det en kung till makten, men han störtades av sin svåger 1977 som hade genomfört en militärkupp 1973.

Året därefter, 1978, tog kommunisterna makten i landet och införde många reformer i det feodala landet. Kvinnor kunde plötsligt klä sig som de ville, flickor fick gå i skola och jämställdhet mellan könen infördes. Islams inflytande minskade genom att man bland annat införde ett modernt rättsväsende.

Både religiösa ledare och lokala klanherrar gjorde motstånd mot den nya regimen och denna sökte stöd där den kunde få och det var ju självklart från Sovjetunionen.

Det inflytande som väst hade hotades. Främst var det USA som såg sina intressen hotade, vilka både handlade om tillgång till marknaden, naturtillgångarna och kanske främst det geostrategiska läget intill Sovjetunionen och nära Kina. Den nya regimen måst bort, ansåg självklart USA, och började beväpna islamistiska rebeller, som ju som bekant tvingade bort Sovjet-stödet och fick den kommunistiska Kabul-regimen på fall. Kvar stod den extremistiska islamistiska mujaheddingerillan som av USA och Pakistan hade blivit riktigt välbeväpnade segrare.

De drev snabbt tillbaka utvecklingen till det feodala samhälle som rådde innan britterna kom dit. Religiöst tvång, sharia, kvinnoförtryck, burkapåbud, skolförbud för flickor, kvinnorna förpassades tillbaka till spisen och feodalt slaveri blev ordningen för dagen. Det blev värre än det hade varit från början!

Sen kom ju 2001 och det som därefter skedde minns väl de flesta och USAs stärkande av sina egna intressen i området. Och det är här Sverige kommer in i bilden, på USAs sida. Och här kommer tolkarna också in i bilden.

USA skiter i förtrycket, bara de har goda förbindelser med landet, både för naturresursernas skull och för det goda läge landet har ur deras strategiska sätt att verka. Lite bättre har det blivit vad gäller de mänskliga rättigheterna då de mest extremistiska mujahedinistiska krafterna har besegrats, eller i vart fall försvagats, men långt ifrån så bra att det kan tolereras ur ett modernt värdeperspektiv.
Det är detta som tolkarna har medverkat till.

Fortfarande finns krafter som vill åstadkomma grundläggande förändringar i landet för att skapa jämlikhet och oberoende. Det är de kommunistiska grupperna som förföljs, torteras och mördas utan rättegång. Dessa förföljdes av USA-trupper och med ihärdigt bistånd från svenska trupper och här har tolkarna självklart fyllt sin uppgift, vilket den svenska försvarsmakten nu belönar med asyl i Sverige.

Att helhjärtat försvara denna asyl är inte helt lätt, tycker jag.

Kram!
/Skvitt”


Det talas lite tyst om saken

Andra världskrigets heroiska ryssar

 

Det var de som befriade oss från nazismen. Men det sägs nästan aldrig. Och med hjälp av alla dåliga Hollywoodfilmer tror de flesta att det var USA i första hand och i någon mån GB som knäckte Hitler. Men så här ser det ut om sanningen ska fram.

Klicka på länken så ser du bilden nedan i stort format.

WWII-döda


Framlyft kommentar

Inlägget

Inlägget där kommentaren skrevs, det finns här.

Kao hade skrivit ”Ja, ESM (European Stability Mechanism) är Bilderberggruppen.
Både som enskilda individer och som grupp vill de dessutom bli straffriförklarade om de skulle råka begå ‘misstag’ – vilket väl knappast är troligt????? Eh?

Det är bara vi som inte gillar dem, som ser vad som håller på att hända och har hänt ett drygt halvsekel, som är KONSPIRATIONSTEORETIKER….

Den gräslige nationalekonomen Marian Radetzki skrattar nog nöjt där nere i sin skitiga grav (för han kan väl inte leva fortfarande, fanskapet?), nu när han får alla sina förhoppningar om en ny världsekonomi att bli till verklighet.

Sen Palme dog har BBG sakta men säkert ätit sej in i vanligt folks medvetande, och med den av högern uppköpta median förändrat det politiska landskapet och tänkandet från solidaritet till ‘egoboost’.

Man tar en liten del av den stora demokratikakan lite då och då så folk inte ska märka något. Sen när folk äntligen vaknar till är det för sent -och vi får börja om från början. Ner på 1800-talsnivå igen.

Kao”

Det föranledde mig att skriva nedanstående.

”Wikipedia skriver ingenting om att Marian Radetzki skulle vara död. Här några rader därifrån om honom:
‘Marian Radetzki, född 8 december 1936 i Polen, är professor i nationalekonomi vid Luleå tekniska universitet. Han är känd för sina ställningstaganden för tillväxt och kapitalism och för att i debatten tydligt ställa sig på motsatt sida gentemot miljörörelsen.’

En fråga: BBG? Är det detta BBG du menar?

Det är oerhört starka krafter som motarbetar socialismen. Men lyssnar man på vad de sk. ”socialistiska” partierna talar om så hörs inget om saken. Det är som om de är kvar på dagis, blåögda som barn.

Att jag sätter citattecken kring ‘socialistiska’ ovan är för mig helt naturligt. Jag betraktar dem som ”värsting-borgerliga” eftersom de ytterst har som funktion att hejda arbetarklassens radikalisering och fånga upp dem som annars skulle ha insett att parlamentarismen måste överges och det kapitalistiska systemet måste störtas. De har en hel del gemensamt med det som var själva essensen i nazismen.


Detta kräver en utläggning.

I Bayerns huvudstad, München, grundades det Tyska arbetarpartiet (Deutsche Arbeiterpartei) den 5 januari 1919 av Anton Drexler. Det utvecklades ur Arbeiter-Ringe/Deutschen Arbeiterverein, som startades upp under oktober 1918 av Anton Drexler och Karl Harrer och hade absolut ingenting med arbetarparti att göra, tvärt om!

Syftet var att samla medelklassen och de nationellt sinnade arbetarna, alltså de icke revolutionära arbetarna, de vilka saknade politisk mognad, i ett parti som utgav sig för att vara ett arbetarparti. (Jämför med ”Det nya arbetarpartiet Moderaterna”!)

Vi måste här komma ihåg att mot slutet av 1:a världskriget rådde en djup hungersnöd i Tyskland. I protest mot svälten och den meningslösa slakten vid fronten gjorde matroser i Kiel myteri. Det blev inledningen på ett uppror som spred sig över hela Tyskland. Socialdemokrater (som inte kan jämföras med dagens socialdemokrater) och kommunister utropade en ny tysk republik 9 november 1918. Vilhelm II gick i exil. Inbördeskrig bröt ut.

Vapenstillestånd på västfronten undertecknades och armén hemkallades. Bland de krigsveteraner som återvände organiserades förband för att slå ned de kommunistiska upproren som syftade till att leda in Tyskland på samma väg som Lenin redan gjort i Ryssland.

För att politiskt fånga upp arbetare under ett icke-revolutionärt parti bildas såldes det parti som lömskt nog kallade sig ‘arbetarparti’. Till partiet slöt sig medlemmar ur det högerradikala Thulesällskapet i samma stad, bland dem var frikåristen Rudolf Hess.

Partiet, som till sin karaktär var starkt nationalistiskt, uttalat antisemitiskt och antimarxistiskt bekämpade krampen för en bayersk socialistisk rådsrepublik 1919. De motsatte sig Versaillesfördraget och Weimarrepubliken, som enligt dem var ”novemberförbrytarnas” skapelse.

Partiet accepterade inte parlamentarismen, vilket inte heller jag gör, men av andra skäl. Partiet accepterade inte heller demokratin som styrelseform och ställde därför inte upp i allmänna val.
Här kan inskjutas att just för att demokrati inte kan skapas i ett parlamentaristiskt system i ett kapitalistiskt samhälle ställer jag mig utanför detta och ger det inte den legitimitet som det innebär att rösta i de allmänna valen. Jag har alltså rakt motsatta skäl, men kommer till samma slutsats från mitt vänsterhåll och de kom till sin slutsats från extremt högerhåll. Mitt mål och deras mål är varandras antipoder.

Efter att Adolf Hitler gick med i partiet bytte detta namn till Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei (NSDAP)1920, med krav om en ny tysk ‘folkstat’24 februari (de så kallade 25 teserna).

1921 blev Hitler partiledare och skaffade sig diktators befogenheter, ‘führerprincipen’. 1923 iscensattes som bekant det misslyckade statskuppsförsök i München, ölkällarkuppen. Partiet förbjöds, men legaliserades 1925, efter löften om att respektera författningen.

Det vi i dag mest får lära oss om nazisternas politik är judeförföljelserna och försöken att utrota judarna, och så klart att Hitler startade 2:a världskriget. Men detta är långt från hela sanningen. Det primära var inte att utrota judarna, men väl kommunismen. Därför anföll Hitler först Polen och därefter Sovjetunionen.

Den borgerliga propagandan gör ofta jämförelser mellan nazismen och kommunismen, trots att de är varandras motsatser. I propagandan har bland annat förts fram Molotov–Ribbentrop-pakten, som ett slags bevis på att lika barn leka bäst. Det är propaganda på mycket låg nivå, men många köper den helt uppenbart. Man blundar fullständigt för det faktum att Stalin inte hade annat val. Sovjetunionen behövde andrum för att samla kraft att kunna slå tillbaka det anfall man visste skulle komma.

Vad gäller judarna var målet ett ‘judenfrei Deutschland’ genom att fördiva dem. Detta lyckades inte fullt ut. Judarna hindrades med olika metoder av andra länder att immigrera till dessa därför att de inte var välkomna. Först då, och sedan världskriget var ett faktum, inleddes ”den slutgiltiga lösningen”, dvs massmorden i koncentrationslägren, men även i de baltiska länderna och Sovjetunionen, där man gjorde processen kort. Man samlade helt sonika ihop dem, lät dem gräva sina massgrav och sköt dem rakt av.

Det är detta undervisningen fokuseras på, filmerna, böckerna och allt vi skapar vår bild av när det gäller nazismen, men dess mål var i första hand att utrota kommunismen! Det får vi aldrig glömma.

I den kampen fick, under nazisternas krigsförberedelser, de tyska arbetarna i en rask takt utan motstycke ett välstånd de aldrig hade kunnat drömma om. Självklart tog dessa framsteg loven av kommunisternas kamp, särskilt som kommunisterna utmålades som statsfiender som strävade efter diktatur. Arbetarna vände dem ryggen och anslöt sig frivilligt eller genom utpressning och hot till nazisterna. (Jämför med Socialdemokraternas reformarbete och antikommunistiska propaganda!)

Att vara ett extremhögerparti och samtidigt utge sig för att vara ett arbetarparti, det är nazismen i ett nötskal. Det är så förrädiskt som det kan bli. Med massiv propaganda, våld och mord lyckades man ta makten över de revolutionära krafterna i Tyskland. Och det var huvudmålet. Därför måste även Sovjetunionen krossas.

Högerkrafterna i Sverige har samma mål. Metoderna har varit mindre våldsamma. Propagandan mot Sovjetunionen var kompakt och den fördes även av Socialdemokratin.

Skillnaden är att här hyllas ‘demokrati’ medan man i själva verket stöttar den diktatur som råder, men få ser. Här hyllas allmänna val och parlamentarism, men i grunden är just detta kapitalismens bästa försvar mot alla revolutionära ambitioner. Och Socialdemokratin sluter upp, liksom Vänsterpartiet.

Är det så konstigt att jag sätter citattecken om de ‘socialistiska’ partierna?

När nu ‘demokratin’, så skral den än var, läggs i graven hörs inga protester från dessa ‘socialistiska’ partier. Så var är skillnaden i grund och botten mellan dessa ”socialistiska” partier, de öppet borgerliga partierna och nazismen? Vem kan svara på det?

Vi har mycket att lära av historien. Till exempel hur Hitler beordrade Goebbels att skapa en bild av Polen som ett aggressivt land som angrep tyska gränsstyrkor. På så vis kunde det kännas försvarligt med ett angrepp på Polen och det kom, som bekant, sminkat som försvar!

Jämför med propagandan mot Irak innan angreppet på landet, som ju påstods ha massförstörelsevapen. Nu är det Syriens tur, nyss var det Libyen. Nu är det Irans tur.
Samma politik, men var är kritiken mot dessa lögner mot Iran i dag? Vad säger dessa ‘socialistiska’ partier? Ingenting!

Vad är ‘Internationalen’ i dag, mer än en allsång utan inlevelse på 1: maj?

/Skvitt”

Apropå Marian Radetzki i video 2. Han ifrågasätter strejkrätten, liksom Adolf Hitler gjorde och förbjöd.

Han säger vidare: ”Demokrati tenderar att lamslå beslut”. Just så formulerade sig inte Adolf Hitler, men var lika mycket emot.

Vad är det för beslut som lamslås av demokrati? Jo, härskarklassens arbetarfienliga beslut så klart.

Demokrati är det högsta målet vi kommunister har och därför är jag anti-parlamentarisk. Marian Radetzki är inte heller så intresserad av parlamentarismen, men han är det för att han inte vill ha demokrati och utan parlamentarism kan diktaturen besluta utan fördröjning, vilket även Adolf Hitler insåg.

 

Demokrati kan utövas på många andra sätt än genom parlamentarism och flerpartisystem. Något alla borde fundera på.


Kalla saker vid deras rätta namn!

Gorbatjov

 

”Det ryska folket tycker att det är dags nu att kalla saker vid deras rätta namn. En brottsling ska kallas för brottsling och förrädare ska kallas för förrädare.”

”Den 17 mars 1991 hölls det en folkomröstning i Ryssland/Sovjet om att behålla eller inte Sovjetunionen. Majoriteten, 113 miljoner människor som var 76 % av befolkningen då, röstade FÖR att behålla Sovjet i dåvarande skick. Trots det blev Sovjetunionen upplöst. Levnadsstandard försämrades för miljontals människor, tusentals familjer tvingades flytta från sina hem.”

”…därför vill man att sanningen ska komma fram” Läs mer!


Terrorismen i nytt sken, del 30

Detta är den 30:e delen av ett stort pussel om den elfte september 2001.

Vem skapade Usama bin Laden?

Usama föddes 1958 och är en av 52 söner till en förmögen byggmästare och affärsman i Saudi-Arabien. Han utbildade sig till civilingenjör vid universitetet i Jiddah. 1979 befann han sig i Istambul där han värvades av CIA, som hade en rekryteringsbas där, i avsikt att anskaffa frivilliga till kriget mot den sovjetstödda Kabulregeringen i Afghanistan. Denna satsade på att modernisera och demokratisera det feodala landet och man gjorde det med starkt stöd av landets kvinnor, eftersom dessa hade mest att vinna på den politik man förde.
Således stödde USA de som hade mest att förlora på samma politik. Feodalherrar, narkotikahandlare, narkotikasmugglare och mullor. Och därmed är det USA som skapat den omänskliga regim man senare störtade, inte för dess grymheter och kvinnoförtryck, inte för dess totala avsaknad av demokrati och rättssäkerhet och inte för att Usama var gäst hos mullorna. Nej, av helt andra skäl, som jag senare kommer till.

Som nyrekryterad CIA-tjänare blev Usama ansvarig för logistiken, men kom snart att bli en finansiell mellanhand för vapenhandeln, vilken finansierades av USA och Saudi-Arabien och omfattade över en miljard dollar om året. För Usama var det lukrativt att tjäna USA.

1982 reste han till Pakistan och fortsatte sedan till Afghanistan och fick en politisk nyckelroll i och med sin verksamhet som bestod i att fördela vapen och pengar till de reaktionära grupper som krigade mot Kabulregimen och Sovjetunionen. Men även, och till stor del tack vare, för att han hade fullt stöd av USA. Hans styrka låg i de intima kontakter han hade med CIA, Saudi-Arabien och dess underrättelseverksamhet, vars chef Turki bin Faisal var bror till kungen och vän med Usama.

Usama har två ambitioner i sitt liv. Att tjäna pengar och att sprida sunni-islam och utan att påstå att jag känner honom, vill jag påstå att jag nämnt hans värdering av sina ambitioner i rätt ordning. Först kommer pengarna, sedan sunni.

Han reste hem 1990, men efter kritik mot kungahuset lämnade han landet 1991 och for till Sudan.

I en intervju med Robert Fisk, en brittisk journalist som är en av de få som träffat Usama, sägs att Usamas kritik mot den Saudiska regimen gick ut på att denna förlorade sin legitimitet i och med att den var bedräglig. Den bjöd in USA-trupper, stödde länder, som slogs mot muslimer och de hjälpte kommunister i Jemen mot Sydjemenitiska muslimer och de hjälpte Arrafat att slåss mot Hamas.

Kungahuset kunde inte acceptera den kritiken och han ansåg sig tvungen att fly.

Han fortsatte med både affärer och politik. Hans förmögenhet var nu på ca två miljarder i dollar räknat. Han fick i väst senare epitetet ”jihads bankir”. Ett av de första tecknen på att han höll på att falla i onåd hos USA.

Trots att han 1994 fråntogs sitt Saudi-Arabiska medborgarskap har han i hemlighet fortsatt ta emot stora belopp från den saudiska staten. Kontakterna med dess underrättelsetjänst upphörde inte heller.

Då han återvänder till Afghanistan 1996, året för talibanernas maktövertagande, fortsätter han sin lukrativa handel med vapen och soldatutbildning.

Kort sagt, Usama är gödd med CIA-pengar, men han har också som alla andra barn sedemera lärt sig att stå på egna ben och klara sig på egen hand.

Han blir således både rådgivare och god vän med talibanernas andlige ledare, mulla Omar.
Regimens finanser och handelsintressen gynnas av Usamas kunnande och kontakter.

I detta läge behöver han inte USA:s stöd i samma omfattning och han blir också allt mer betydelselös för CIA, eftersom ”det kommunistiska hotet” ju är undanröjt sedan flera år.

I samma takt som Afghanistans regim försöker gå sina egna vägar och försöker driva en självständig politik gentemot USA, för vilket den har sin tillkomst att tacka, i samma takt ökar beskyllningarna från USA mot den före detta CIA-mannen Usama för att utgöra ett hot mot USA:s intressen och säkerhet. Och det är inget konstigt med det. En avhoppare är alltid ett hot. Han besitter kunskap, som kan vara farlig för den underrättelsetjänst han varit anställd hos och en säkerhetsrisk för det land denna underrättelsetjänst är satt att tjäna.

Nästa inlägg.

(Varför samarbetar USA med Al Qaida i Libyen? Det faktum att USA skapade Al Qaida under Afghanistankriget i syfte att besegra Sovjetunionen kan ge svar på denna fråga.)