Kategorier

Arkiv

1,5 mille i sjön

Våra skattepengar

”1,5 miljoner kronor — mer än dubbelt så dyrt som beräknat — blev notan för Socialstyrelsens byte av grafisk profil. Och då valde myndigheten till slut ändå att behålla den gamla.” Det skriver metro.

Men de kunde väl åtminstone ändrat lite, lite i sin logga! För 1,49 mille kan de få köpa Skvitts förslag.

Nya socialstyrelsen

TT, enligt metro: ”På vilket sätt ökar detta skattebetalarnas nytta av Socialstyrelsen?”

Bra fråga!

Stort tack till Kårbölebloggen som tipsade om det. Det specifika inlägget.


Lägre skatt – mer pengar

Ungefär så ser Moderaterna på saken

 

Tumme för Daniel

Och tyvärr har tillräckligt många gått på den demagogin och propagandan för att Moderazisterna skulle kunna bilda regering, inte en gång utan till och med två gånger!

Men för vanligt folk är detta ingen lösning. När det går illa på något sätt så har inte vanligt folk egna resurser att klara sig, för det räcker inte deras lön till. Den räcker inte för att spara ihop en tillräcklig buffert för alla eventualiteter.

Det behövs rimliga löner, men det vill inte arbetsgivarna gå med på. Och det behövs en solidarisk skattepolitik, men det vill inte regeringen gå med på. Och med Moderaterna vid rodret raseras all samhällsservice i snabb takt.

Låt mig citera Daniel Swedin: 

” ‘Stor intervju: Toppjobbet i landstinget. Tiden som first lady. Tillvaron i Täby.’

Så rubricerar det glassiga helgmagasinet Dagens Industri Weekend sin intervju med sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (M). Och så mycket politik blir det inte, mest handlar det om skilsmässan och långfärdsskridskor.

Liksom i förbifarten berättar en av Stockholms mäktigaste politiker att hon är trött på att prata om privatiseringar och avknoppningar. Att vården under hennes regim har fått kritik för att ha blivit ojämlik och sönderstressad viftar hon bort. I stället uppmanar Reinfeldt medborgarna att ‘göra smarta val”.”

Låt mig citera Eric Erfors, som Daniel Swedin har läst:

”Jag anklagar dig, sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt och vill säga, som i J’accuse, att dinstjärna som hittills strålat med ovansklig (Instagram)glans, nu hotas av den nesligaste, den mest outplåniga bland fläckar.”

Överbeläggningarna vid sjukhusen i Stockholms läns landsting är livsfarliga.”

Och ett citat till (men läs hela ledaren!):

”Socialstyrelsen och Arbetsmiljöverket har efter ett antal oanmälda inspektioner riktat stenhård kritik mot Danderyds sjukhus. Överbeläggningar har accepterats som ett normaltillstånd. Hur många patienter som avlidit under senare år till följd av detta är omöjligt att säga. Två dödsfall har rönt stor uppmärksamhet, men vanvårdar man gamla multisjuka människor på akuten så förkortas också deras överlevnadschanser.

Jag anklagar er, landstingsråd i hela vårt land, för systematisk vanvård av våra äldre på era akutmottagningar. Jag tänker på ett oräkneligt antal anonyma multisjuka människor i förtvivlans köer, och som dessutom ofta saknar en anhörig vid sin sida som slåss för rätten till vård och värdighet.”

Eric Erfors skriver om en dag på akuten med sin 83-åriga multisjuka mamma. Det är en läsning som du inte ska missa. Vi skall ju alla bli gamla, om vi i Moderazisternas Sverige har otur.

”I stället uppmanar Reinfeldt medborgarna att ‘göra smarta val’. Har Eric Erfors mamma gjort ett smart val?” 

Den frågan ställer Daniel Swedin sig i sin Ledarkrönika (länk ovan) och fortsätter:
”Över hela landet dras hälso- och sjukvården med stora ekonomiska problem. Landets fyra största universitetssjukhus måste spara 1,55 miljarder och göra sig av med 2 000 anställda. Det visar en granskning i tidningen Kommunalarbetaren.

Prispress och minskade resurser urholkar kvaliteten över hela landet. I Skåne – som styrs av Filippa Reinfeldts moderata kompisar – är situationen katastrofal. Åtminstone fem dödsfall på Skånes universitetssjukhus, SUS, beror på platsbrist och underbemanning. Efter nedskärningar och sammanslagningar är Skåne ett av de områden i hela Europa som har minst antal vårdplatser per invånare.

I fjol försvann 140 vårdplatser från SUS. I år rullar nedskärningarna vidare med ned­läggningar, försvunna tjänster och nedlagda verksamheter.

Nyligen sa 34 sjuksköterskor upp sig från barnintensiven i Lund i protest mot regionens lönesänkarpolitik.”

Det kan ju vara intressant i sammanhanget att se på läkartätheten i värden.

Siffrorna avser antal läkare per 10.000 invånare.

Inte oväntat kommer den Afrikanska kontinenten på jumboplats: 2,2

Sydostasien: 5,6

Amerika, Nord-, Syd- och Central- : 20

Europa: 33,2

I det socialistiska Kuba, som i 50 år lidit av blockad- och sanktionspolitik initierat av USA, har man inte kunnat utveckla sin ekonomi på ett sätt som annars vore möjligt. Men det kan ändå vara intressant att se på hur många läkare man där har, trots allt. Bara som en jämförelse, eftersom socialism ju är av ondo, till skillnad från kapitalism. Det har vi ju lärt oss väldigt länge nu.

Så hur stå det till med läkartätheten i Kuba? Jo, per 10.000 invånare har man 67,2 läkare!

Läkartidningen: ”Även i fråga om läkartäthet ligger Sverige nära snittet med 3,4 praktiserande läkare per 1000 invånare, vilket är något över OECD-snittet på 3 läkare per 1 000 invånare. Högst läkartäthet hade Grekland (4,9) och Belgien (4,0).”

Antal läkare och annan sjukvårdspersonal, liksom annan samhällsservice handlar alltså inte i första hand om ett lands rikedom, det handlar om fördelningspolitik och ingenting annat. I Sverige har vi en fördelningspolitik som är skev, särskilt om vi jämför med Kuba. Och skevare blir den dag för dag med Alliansens politik.


Initierat om psykiatrin

Kritik och synpunkter

Ulla skrev en bra kommentar i ett av mina inlägg, som jag gärna lyfter fram. Den handlar om kritik både mot vad kommentatorn  Anita Boström skriver och mot psykiatrin som hon är kritisk emot. Läs det.

Men mest intressant är trots allt Ullas kommentar och hennes initierade kritik mot psykiatrin, som alltså är en annan kritik än den som Anita har. När någon som själv jobbar inom en verksamhet är kritisk så väger det ju tungt. Därför återger jag hela kommentaren här.

”Nu är du allt ute och cyklar rejält!

Bakom dina påståenden tycker jag mig finna en besviken psykotisk person. Dylika påståenden är inte helt atypiska när det gäller psykiskt sjuka personer med avvikande veklighetsförankring.

Jag har snart trettio år av erfarenhet av psykiatrisk vård och behandling, så jag vet vad jag talar om.

Hur det förhåller sig på psykiatriska kliniken i Varberg då kan jag inte svara på i detalj eftersom det var ett tag sedan jag arbetade där. Men  var det inget som skiljde den kliniken från andra kliniker där jag har jobbat. Och jag vågar faktiskt påstå att det du säger är fel på en hel del punkter.

Tvångsmedicinering har man rätt till i vissa fall. Och det ska tas till i fall där patienten inte förstår sitt bästa och är i oundgängligt behov av medicinering. Just psykotiska patienter har oerhört svårt att bedöma sina behov, symptom och vad de verkligen behöver, eftersom den kognitiva förmågan är helt eller delvis satt ur spel. Att sådana patienter kan ifrågasätta medicineringen i vissa fall och att de inte sällan gör det också är inte något konstigt alls. Du är uppenbarligen en av dem.

Medicinerna gör dem inte sjuka, men att biverkningar förekommer är alldeles rätt. Mot dessa biverkningar finns mediciner. Biverkningar är således en realitet som personalen är medveten om och vet att bedöma och ställa diagnos på. Den bedömningen görs däremot sällan utan man ger biverkningsmedicin ganska slentrianmässigt när patienterna ber om sådana mediciner, utan att ifrågasätta patienten. Detta trots att all personal vet att många patienter gärna övermedicinerar med biverkningsmedicinerna som ju ger ett rusliknande välbehag.

Jag kan ge dig rätt till viss del att kompetensnivån gärna hade kunnat vara högre och brister finns tyvärr, inte bara avseende kompetens utan än mer avseende engagemang, vilket är djupt tragiskt. Just bristen på engagemang ser jag som som betydligt allvarligare än kompetensens brister. När engagemang saknas leder det till att patientens behov och önskningar inte kommer fram tillräckligt i vårdplanerna, som därför utformas mer efter vad personalen tror och tycker är det bästa för patienten och vad denne ska göra. Dialogen mellan personal och patient sker oftast på personalens villkor, vilket jag gång efter annan har lyft fram där jag har arbetat, men tyvärr får jag inget gehör för vad jag säger. Det här gäller alla ställen där jag har arbetat och det gäller säkrligen över allt inom psykiatrin. Det är tragiskt!

Övermedicinering av antipsykotisk medicin KAN FAKTISKT ge psykiska symptom, men det vet man om. Och det är ovanligt. Det är till och med mycket ovanligt. Men ännu mera ovanligt är att man övermedicinerar. Ofta medicenerar man i underkant i stället. Och det får ofta katastrofala följder.

Övermedicinering är ett mycket litet problem och förekommer bara i sällsynta fall, samt under synnerligen kort tid eftersom det, då det råkar inträffa, snabbt korrigeras. Att däremot patienten själv tycker att den övermedicieras mer eller mindre konstant brukar mest bero på att patienten är undermedicinerad, nota bene! En väl medicinerad patient brukar i allmänhet vara nöjd med medicieneringen, bortsett från tråkiga biverkningar som leder till sänkt libido, impotens och i vissa fall en känslomässig avtrubbning.

De katastrofala följderna av undermedicinering har jag diskuterat mycket med mina kollegor. Särskilt en av mina väninnor, som arbetar inom rättspsykiatriska vårdkedjan i Göteborg, har sagt mig att det där sedan mer än fem år har funnits en kultur där man hellre medicinerar i underkant. Målet är just minimering av biverkningar och bevarande av funktionsnivå. Det sistnämnda är dock helt fel. Funktionsnivån kräver adekvat behandling, inte undermedicinering (sic!).

Följden av undermedicinering är bland mycket annat oönskat att våldssituationer hela tiden uppstår. Naturligtsvis är detta läkarnas ansvar, men skötarna får ta smällarna. Även medpatienterna få betala ett högt pris genom att de utsätts för våld från andra patienter och genom att vårdtiderna kan bli onödigt långa.

Min väninna har bland annat nämnt ett tragiskt fall, som vi har pratat ganska ingående kring. Här måste jag påpeka att när vi talar om våra patienter så nämner vi aldrig namn, trots att vi aldig skulle föra vidare vad vi har fått veta. Nog sagt om den saken!
Min väninna har berättat, som sagt, om en patient som hade fungerat bra i öppenvård i nästan ett decennie, hade bostad, arbete och en partner, men återföll i missbruk av amfetamin, vilket inte öppenvården uppmärksammade under lång tid. Trots toxprover kan ju en tämligen välfungerande patient styra sitt missbruk så att när den kommer till provtagning uppvisar den ett negativt prov på narkotika vid dessa kontroller.

Återinläggning av denne patient, som alltså faktiskt hade varit så välfungerande att den kunde styra sitt missbruk så bra att det inte upptäcktes, skedde vid ett psykosgenombrott för fem år sedan och patienten är ännu inte mogen för öppenvård, lägenheten är avvecklad, arbetet är borta, liksom flickvännen. Och allt detta kan skyllas på undermedicinering. Hade medicineringen varit mindre mjäkig hade patienten varit ute i öppenvård, behållit bostaden, arbetet och flickvännen!
Det är alltså inte fel att påstå att fem år och mer därtill av till exempel livskvalitet har stulits för att läkarna inte kan sitt jobb och patienten hela tiden balanserar på gränsen till psykos. Kort sagt, medicineringen har under dessa år hela tiden legat i undekant! Det har aldig varit fråga om övermedicinering! Och, nota bene, detta är inget specialfall!

Min väninna har även berättat om att akut psykotiska patienter inte får en fast adekvat antipsykotisk behandling, utan över längre tid ges behovsinjektioner och läggs i bälte när nöden så kräver och det kan pågå över längre tid att dessa tvångsåtgärder behöver tas till.
Det är ju knappast något som någon mår bra av, varken personalen eller patienterna. Det är VANVÅRD! Det är vanvård som resultat av undermedicinering!

Den självklara behandlingen var förr att man gick in med en tuff behandling under kortare tid, där man förvisso kan tala om akut övermedicinering, men det gav snabba resultat. Så gör man alltså inte i dag och delvis beror det på direktiv från socialdtyrelsen som mycket oftare i dag än förr lägger sig i och granskar, på gott och ont och mest på ont.

Min väninna berättade så sent som i går att en sjuksköterska på rättspsyk i Göteborg fick en karatespark rakt i ansiktet och näsbenet krossades. Det lär ha hänt i förra veckan.
Den patienten är känd för våldshandlingar av detta slag och de utlöses av att patieten mår dåligt, något som kan justeras med mediciner!
Medpatienter har också drabbats av hans våld, men just denna händelse var det hittills mest allvarliga, sett till konsekvens. Både skötare, behandlingsassistenter och sjuksköterskor är kritiska till att patienten nu behandlas med akuta injektioner istället för att grundmedicineringen är adekvat.
Som min väninna sa: ”Vad gör egentligen högsta chefen för rättspsyk, Frances Hagelbäck Hansson, chefen över läkarna och ytterst ansvaig för vården? Vill hon figurera i pressen den dagen då någon blir ihjälsparkad?”

När det gäller ECT vill jag rätta dig en del. ECT användes förr mycket flitigt. I dag är det sällan. ECT är en sistaåtgärd. Det är effektivt. Det ger nedsatt minne i dagar och upp mot en vecka, men ger ingen bestående minnesnedsättning. Nackdelarna står inte i proportion till fördelarna, vilka alltså helt överväger och de allra flesta patienter är mycket tacksamma för denna behandling. Du får givetvis ha avvikande uppfattning, men du vet inte vad du talar om.

Generellt inom all vård gäller att risker och biverkningr måste stå i proprtion med nyttan av behandlingen. Således tillåts inga allvarliga biverningar vid behandling av lindriga sjukdomar, men hög risk kan tillåtas där döden är följden av utebliven behandling!

Jag vill också påpeka att socialstytrelsen i dag har mycket intensivare kontroll av psykiatrin och all annan sjukvård i dag än förr. Det framgår av vad jag sa ovan. Där har du alltså helt fel!

När det gäller att få ta del av sin journal vill jag påpeka att alla har rätt till det. Men det ska ske en menbedömning först. I fallet med psykiatrins patienter är det oftare till men för patienten att få ta del av sin journal än inom somatiken.
Ett avslag kan alltid överklagas till socialstyrelsen.

Naturligtvis kan en menbedömning göras för att skydda läkarna. Då är det missbruk, så klart. Och om så sker är kan det ju vara till men för patienten.
Att maktmissbruk kan förekomma inom psykiatrin är inte märkligare än att det kan förekomma inom all myndighetsutövning, vilket i och för sig inte är ett försvar. Men maktmissbruk är vanligare inom andra verksamheter än inom psykiatrin. Dock kan psykotiska patienter ofta uppleva att de utsätts för maktmissbruk, oftare än andra grupper och det beror ju som oftast på psykiska sjukdomars natur att den enskilde patienten upplever det så.

Det du slåss för tror jag är något som du upplever vara fel, men som kanske inte är det i verkligheten. Men den delen vill jag inte gå in på eftersom jag inte vet vad det handlar om. Kanske din kamp är rätt, kanske inte. Fortsätt kämpa för det tror på, men håll dig till fakata och verklighet!”

Jag tror det ligger mycket i vad Ulla skriver, hon tycks veta vad hon talar om.

Och när någon i en verksamhet är kritisk mot den egna verksamheten brukar det ligga mycket sanning bakom. Det vanliga är ju annars att folk försvarar vad de själva sysslar med.


Finns inte, finns inte!

Finns inte, finns inte!

Just så kan vi sammanfatta den svenska sjukvårdens syn på kronisk borrelia.

”Borrelia är en oerhört komplex bakterie och de sjukdomar som den åsamkar oss är likaledes komplexa, då de kan se olika ut från människa till människa. Många infektioner har en startpunkt och en slutpunkt som till exempel en halsinfektion, den börjar –vi får symptom – vi får antibiotika –vi blir friska. Detta är inte fallet med borrelia då vi i  många fall inte kan finna en startpunkt för infektionen och ingenslut punkt då vi är helt säkra på att vi är friska. Dessutom kan Borreliabakterien byta form så att antibiotika inte fungerar och det gör bakterien mycket svår att behandla.”  / Borrelia Information

Smittskyddsinstitutet skriver: ”Infektionen kan efter ett par veckor till månader sedan utvecklas vidare med symtom från centrala nervsystemet (hjärnhinneinflammation, utstrålande smärtor, förlamning (främst i ansiktet) men man kan även få ledbesvär och i sällsynta fall även påverkan på hjärtat.”

Det är som synes sparsamt med informationen.

Jag söker på nätet för att finna vad Socialstyrelsen skriver om kronisk borrelia, men kammar noll och intet. Kanske någon annan lyckas bättre än jag.

Denna svårighet att finna adekvata uppgifter från det officiella Sverige är inte så märklig som kan tyckas. Kronisk borrelia finns ju inte i verkligheten, enligt svensk standard. Men som ni ser, mellan raderna från Smittskyddsinstitutet erkänns vissa kroniska tillstånd trots allt. Hur förklarar man det då, ”finns – men finns inte”. Det är i så fall första gången kvantfysikaliska effekter gör sig uppenbara i makrovälden. Det är i så fall en också en upptäckt som borde ge Nobelpris i sig, om det nu kan locka någon att skriva en forskningsrapport. Titelförslag ”Kvanteffekter inför våra ögon”.

För att få en korrekt information om borrelia måste man avlägsna sig från de officiella institutionernas information. Här, till exempel,  Lena Dickson, som kan nås på e-post: lenadickson@hotmail.com. Hon skriver”Borreliabakterien har en förmåga att utnyttja de bärare som finns till hands i olika delar av världen för sin fortlevnad. Sedan länge är det känt att fästingar kan överföra sjukdomar. För inte länge sedan trodde man att fästingen behövde minst 24 h på sig för att överföra bakterier, men idag säger man 2 timmar, och en del forskare påstår till och med att det räcker med att bli biten. Så har du någon gång blivit biten av en smittspridare, som bär på borreliabakterier, är risken stor att du är smittad.

Borrelia kan också överföras sexuellt, smittas till foster eller ammas över till baby och på motsvarande sätt överföras inom djurriket eller från det med opastöriserad mjölk. Hos försöksdjur har man observerat att de har fått Borrelia genom maten. Borrelia kan t.ex. finnas i källvatten och man har i USA, till och med hittat bakterien i stoft, som har kommit från Afrika. En studie, som gjordes, vid Sacramento Medical Foundation Blood Center 1989 i Califonien fann att Borrelia kan spridas genom blodtransfusioner. Vid en annan studie som gjordes vid Center for Disease Control i Atlanta 1990, fastslogs data som indikerade att Borrelia burgdorferi kan överleva en normal process för blodhantering.”

SR tog upp kronisk borrelia i ett program. Men som sagt, sådant finns inte enligt den svenska officiella hållningen. Därför får du betala vård och behandling alldeles själv i något annat land än i Sverige. Och det blir dyrt, som du kan se av min kommentar i bilden ovan.

”VARFÖR FÅR VI INGEN HJÄLP I SVERIGE? Camilla Myske, 32, har en svår borreliainfektion sedan ett år. Den svenska behandlingen hjälper inte. Adam, 8, och Jonas, 4, är också borrelia-positiva. Nu har hon sökt hjälp hos en specialist i Tyskland som ger antibiotikabehandling i minst ett år.” 

Läs om Camilla Myske!

Bilden nedan (de tre övre).

Länk till Nyfiken Vital.

Vilseledande

När man söker på borrelia visar det sig att den mesta informationen är falsk, lögnaktig, vilseledande eller utelämnar viktig information. Det är svårt att hitta andra sjukdomar som beskrivs så styvmoderligt och felaktigt som just kroniska borrelia. Man kan ju fråga sig varför. Är det för att vi inte ersätts av Försäkringskassan för sjukdomen eller är det tvärt om att det är därför vi inte ersätts? Vilket är hönan och vilket är ägget?

Vilseledande från Medicinera.se.

Vilseledande från Borrelia infektion, Kunskapscentrum för infektioner under graviditet – INFPREG.  (Sammanställd av barnmorska Cecilia Brolinger och Marie Sjödin
Faktagranskad av Med.dr Leif Dotevall)

Vilseledande från Läkemedelsverket: ”Behandlingstid vid påvisad infektion är 10–21 dagar. Längre behandlingstider har inte visat sig ha bättre effekt. Upprepad och långvarig antibiotikabehandling hos patienter med restsymtom i form av kognitiv funktionsnedsättning, trötthet och muskelvärk efter genomgången behandling har inte visat någon effekt. Patienter med restsymtom efter adekvat antibiotikabehandling bör genomgå en noggrann klinisk undersökning för att utesluta andra orsaker till symtomen”.

Inte sällan blir information indirekt vilseledande genom att bagatellisera och utelämna viktig information, som till exempel att inte alls nämna kronisk borrelia, men nöja sig att ta upp ”komplikationer”. Ett exempel från Medical Link 3W AB, en informationstjänst för hälso- och sjukvården. Ett annat exempel är den information som ges av Hässleholms sjukhusorganisation (måste öppnas med Internet Explorer). Ännu ett sådant exempel är DOKTORN. Kronisk borrelia nämns inte med ett ord och om man har smittats så syns det på hudutslaget, vilket alltså inte alls alltid uppträder!

Praktisk medicin säger inget om att borrelia smittar mellan människor, till exempel från modern till barnet i livmorden och att modern i sin tur kan ha smittas sexuellt. Däremot hedra det sidan att den om symptom skriver: ”Erytem, ibland med lätt klåda men oftast asymtomatiskt.” Sidan har också exempel på provsvar och riktlinjer för tolkning. Tyvärr påstår sidan att det är ”Låg risk för infektion under första dygnet efter det att fästingen bitit sig fast”, vilket det inte finns några vetenskapliga belägg för. Smittan kan överföras redan vid fästingens bett, vilket är det allra mest troliga därför att det är då hon sprutar in sitt bedövande saliv. Därefter suger hon ju! Ändå är detta den gängse uppfattningen i Sverige bland expertis och sjukvård!

TBE

Oftast, när man söker på fästingspridda sjukdomar är det TBE det skrivs om, t. ex. att detta kan ge symptom som liknar schizofreni.

Vill du veta mera,

klicka då på någon av länkarna nedan.

Borrelia Information

Naturhistoriska riksmuseet

1177 RÅD OM VÅRD DYGNET RUNT

DN, svt, SR/Vetenskapsradion

Sexuellt överförbar sjukdom

En sökning på borrelia

ger bland annat detta.

Forskare: Läkarna ställer fel diagnos

Är de inbillningssjuka? Eller har de borrelia? Det beror på vem man frågar. Läkarna. Eller patienterna.

Bota borrelia

http://hemimammashetsiga.wordpress.com/om-hemimamma/offer-for-sjukdom-inte-samhallet-bota-borrelia-nu/

http://hemimammashetsiga.wordpress.com/tag/kronisk-borrelia/

http://www.facebook.com/groups/botaborrelianu/

http://lymebloggen.blogspot.com/2009/01/min-antibiotikabehandling.html

http://botaborrelia.wordpress.com/2012/01/13/bota-borrelia-socialstyrelsen-sjukskrivning-vid-borreliainfektion/

Smittämnet

Lyme borrelios (Lyme disease) orsakas av Borrelia burgdorferi, tillhörande genus Borrelia inom ordningen Spirochaetales. Bakterierna är rörliga 4-30 µm långa och 0,2-0,3 µm tjocka gramnegativa, flagellförsedda spiroketer. Fyra species har beskrivits, B. burgdorferi sensu stricto, B. garinii, B. afzelii och B. japonica. De tre första har påvisats vid humaninfektion. B. gariniihar framför allt associerats till neurologiska manifestationer. Ytterligare genotyper kan finnas i Europa. B. burgdorferi överförs med fästingbett och reservoar för spiroketen är värddjur för fästingar, framför allt smågnagare.

Sjukdomsbild

B. burgdorferi kan sprida sig lokalt i huden och inom dagar till veckor ge upphov till en expanderande hudrodnad eller ring på platsen för ett fästingbett, erythema migrans. Mindre vanliga hudmanifestationer är borrelialymfocytom, en blåröd svullnad av örsnibb eller mamill, och akrodermatit, en blåröd missfärgning och atrofi av huden, oftast på fötter eller händer. Spiroketerna kan även sprida sig via blodbanan och ge upphov till sekundära huderytem eller symtom från andra organ, vanligen nervsystem och leder, mer sällan från hjärtat. Vid hjärtpåverkan ses bradyarytmi med AV-block, vid artrit recidiverande ledsvullnad, ofta i större leder såsom knälederna.

Infektion i nervsystemet kan ge symtom på kronisk meningit (trötthet, nackstelhet, intermittent huvudvärk, illamående och subfebrilitet), ibland förenat med migrerande muskelsmärtor, radikulitsmärtor, sensibilitetsrubbning eller pareser, vanligen facialispares. Akut meningit kan också förekomma. Ca 5-20 % av fall med facialpares hos vuxna och upp till 50 % hos barn orsakas under sen- sommar och höst av borrelia.

Borreliainfektion är ofta asymtomatisk och läker som regel utan behandling även vid symtomgivande infektion. I ett mindre antal fall ses en kronisk, progredierande sjukdomsbild med symtom från hud, nervsystem eller leder. Antibiotikabehandling ger som regel symtomfrihet, men läkningsförloppet kan vara långdraget och resttillstånd förekommer.” / Referensmetodik

Slutsats

Kronisk borrelia finns inte enligt det officiella Sverige. Ändå finns det överväldigande bevis på motsatsen och tusentals människor som faktiskt har denna ”obefintliga” sjukdom!

Mina inlägg taggade med ”borrelia”.