Kategorier

Arkiv

Moderazismen dödar

Att ta sitt liv …

hellre än att leva på svältgränsen.

I Alliansens moderatstyrda samhälle är det en allt vanligare företeelse att människor, som av olika skäl inte kan försörja sig, tar sina liv när de fråntas samhällets stöd helt eller delvis. Det vet naturligtvis regeringen om. Men den gör inget åt det. Tvärt om fortsätter den med samma politik, som driver allt fler till självmord, och samhällsklyftorna bara ökar och ökar. Från de sämst ställda tas det som de har och det skyfflas över till de som har mer än de behöver. Så ser Alliansens reformer ut!

Låt mig illustrera med några bilder.

Sverige splittrat

Fattiga och rika i Sverige

(Se videon!)

”Jag vill att så många – som det bara är möjligt – läser den artikel jag lagt in som en länk här nedan …” Det skriver Björn Alvebrand i sin blogg. Läs här och klicka på hans länk!

Alvebrand citerar några rader ur tidningen ÖP och jag väljer några av de raderna:

”Mannen, som hade varit sjukskriven under många år på grund av knäbesvär och en hjärnblödning, hade haft en fortlöpande kontakt med två vårdgivare i länet före självmordet. Genom att studera mannens kontakter med dessa vårdinrättningar har Socialstyrelsen nu kunnat konstatera att han uppvisade flera riskbeteenden efter beskedet från Försäkringskassan.”

Alvebrand konstaterar: Han lyckades! Lyckades ta sig till en bättre värld än den Reinfeldt skapat de senaste 7 åren. ”

Ur Falköpings tidning citerar Alvebrand följande och lite till: ”Falköpings Tidning berättade i två reportage förra veckan om Liza Sundberg, 32, från Grästorp och ‘Kent’ (som egentligen hette något annat), 46 år, från Tidaholm. Liza Sundberg led av bipolär sjukdom, svår ångest och stressöverkänslighet. Kent hade kronisk ryggvärk. Bägge var sjukskrivna sedan flera år tillbaka. Bägge utförsäkrades efter årsskiftet. Ingen av dem är i livet i dag.
De anhöriga tvekar inte om att Försäkringskassans besked var det som till slut knäckte deras livsvilja. ‘För Liza betydde utförsäkringen att hon skulle räknas som frisk och tvingas jobba, någon hon visste att hon inte skulle klara… hon ville inte vara till besvär’, berättar hennes man Ola Sundberg.”

Alvebrand tillägger: I tidning efter tidning – artikel efter artikel – läser jag liknande historier – människor tar livet av sig när de nås av beskedet – ‘Du är utförsäkrad’ – en dödsdom.Men det går inte att bevisa – trots att det är så uppenbart. Det finns eller förs ingen statistik över alla dessa livsöden.”

Som sagt, läs inlägget! (Länk som ovan.)

Andra läsvärda inlägg av Alvebrand:

Nu har Alliansen tömt skafferiet då kan oppositionen ta över!!!

Sjuka blev inte friskare när man gjorde dom fattigare – arbetslösheten minskade inte heller när dom blev fattigare!

Reinfeldt och Moderaternas grumliga syn på människan.

Skattesänkningar för 140 miljarder – men pensionärerna har fått mest – blåljuger Moderaterna!!!!!!

Det var bara en liten skörd bland de färskaste inläggen av Alvebrand. Sök själv efter äldre!

Relevant i sammanhanget borde ju denna tidningsartikel vara: ”Söker enbart egen vinning” och det inlägg jag skrev med anledning till den samma.

Jag skriver ofta alldeles för långa inlägg, men detta är relativt kort och det kan jag rekommendera. ”Nu skiter vi i dig!” är ett inlägg som jag känner att det är ganska självklart att länka till i anslutning till ovanstående. Där skriver jag om multisjuka Ulrika som förlorar all hjälp på grund av regeringens direktiv som måste följas av Försäkringskassan.

FUCK YOU - ALLIANSEN!

En regering som driver en sådan politik är helt enkelt inte mänsklig! Och jag är inte den som skräder orden när det gäller den saken! Regeringen är fascistisk! Det är dagens sanning!

Borgare o fascister

(Tumme för Ledarboggen!)

Och att den inte är mänsklig framgår på många olika sätt. I inlägget Passar inte galoscherna så stick! tar jag upp ett exempel om hur kristdemokraten Maria Larsson tycker man ska göra om man arbetar inom vården när arbetsbördan är för tung.

Och då kom jag osökt in på arbetsmarknadsåtgärderna, så som de ser ut i Alliansens skoningslösa Sverige. Ur tidigare inlägg.

”Huvudsyftet med insatser inom Jobb- och utvecklingsgarantin är att göra deltagarna mer anställningsbara och att det ska leda till att fler får anställning. Men effekten blir i stället att fler och fler förlorar sina jobb, när anordnare som t ex jobbfabriken, med gratis arbetskraft och enorma vinster konkurrerar ut väl etablerade företag.” Det skriver Tankar utan avbrott och konstaterar att”2012 gick 3 miljoner till aktieägarna och närmare 5 miljoner till VD:n där. De pengarna hade kunnat ge fullvärdig lön i ett år för 16 personer inklusive avgifter. Men nu hamnar de i fickan på de som skor sig på andras olycka.”

Klicka på länken ovan och läs inlägget i sin helhet.”

Tankar utan avbrott

Omänsklig politik, bara förnamnet!

Man jagar bokstavligt livet ur de sämst ställda bara för att de bäst ställda ska få ännu mera! Så enkelt är det. Vem har råd med ROT- och RUT-avdrag, egentligen? Och vem betalar för de skatteavdragen?  Vilka har infört dem? Och kunde dessa pengar kunnat gå till de som nu inte längre är berättigade till ett värdigt liv? Fundera gärna på det!

Och är det inte så att skolbarnen inte är hjälpta av privatskolornas ägare för över pengarna från skolan till sina egna konton i skatteparadisen? Det skulle ge valfrihet och konkurrens, men hur roligt är det att vakna en morgon och höra på nyheterna att skolan har gått i konkurs?

Är det inte så att de äldre inte är det minsta hjälpta av att privata vårdgivare gör vinster och för över skattepengar till sina egna konton i skatteparadisen? Det är sagt att det ska ge vårdtagarna valmöjligheter, men ska de flytta om det kommer en ny ägare som inte ger bra vård och omsorg? Orkar gamla och sjuka det?

Är det inte så att kapitalister berikar sig på allt som en gång utfördes av samhället istället? Att vi alltså har tagit många steg bakåt i samhällsutvecklingen och backat åtskilliga decennier tillbaka genom den reaktionära politik som Alliansen med Moderaterna i spetsen driver?

Fundera gärna på det.

Bilden nedan bör väl illustrera de reaktionära krafternas, just nu främst företrädda av Fredrik Reinfeldt och co, människosyn!

Kinky dödar

Sett ur vanligt folks perspektiv är alla Alliansens reformer misslyckade, den här till exempel. En del är så usla att de själva ångrar sig, i vart fall Jan Björklund när det gäller värnplikten. Och en del reformer är alltså så usla att folk som drabbas av dem begår självmord! ”Regeringen ligger bakom en självmordsvåg”

”Förra året tog Försäkringskassan emot 599 självmordshot från personer som blivit utförsäkrade eller fått besked om en snar utförsäkring. För fyra år sedan var motsvarande siffra 19.

Siffrorna för de tre första månaderna 2012 ligger på ungefär samma höga nivå som 2011. Bara under mars i år var antalet utförsäkrade som hotade att ta sitt liv dubbelt så stort som under helåren 2007 och 2008.

Situationen är inte helt ny för personalen på Försäkringskassan. Hot mot de anställda och självmordshot förekom även tidigare. Det nya är att mer än hälften av samtliga hot som registreras av myndigheten handlar numera om självmordshot. Innan sjukförsäkringssystemet lades om var den andelen mindre än åtta procent.” Läs mer!

Försäkringskassesjälvmord

Två inlägg från en vanlig pensionär, som ändå långt ifrån tillhör de allra sämst ställda bland pensionärerna:

Något måste jag spara på.

Mera besparing.


Det är en pervers politik

Eller hur?

Ta från de fattiga och ge till de rika, det är ju perverst! 

I SVT Debatt satt Jan Ericson (M) och sa att han egentligen inte hade fått så många mail från folk som var emot jobbskatteavdragen.  Och det kan säkert vara sant. Men det är inget stöd för social nedrustning, urholkande av välfärden, utförsäljning av statlig egendom, privatisering av skola, vård och omsorg, bidrag till de rikas hushållsnära tjänster, skattefinansierad läxhjälp till deras ungar, skattebidrag till deras villarenoveringar och tillbyggnader och så vidare.

Det är nog bara så att de flesta inte har hans mailadress (jan.ericson@riksdagen.se) och de fattigaste inte ens en dator, de äldre vet inte hur man mailar, osv.

Ni som har möjligheten, maila och säg vad ni tycker om sverigeskövlingen!

Jag betraktar honom som antingen en idiot eller också en djävla egoist, annars hade han inte sagt som han sa och inte företrätt ett sådant vidrigt, vedervärdigt, äckligt parti som Moderaterna ju är.

Inte  många mail

Och ni som har en möjlighet att sluta upp i dagens manifestation, gör det!

Uppdatring: ”Moderate riksdagsledamoten Jan Ericson sa i tv att han inte fått så många mejl från människor som är kritiska till regeringens skattesänkningar. Det bestämde sig anhängare till Medelklassupproret att ändra på.

Metro har sökt Jan Ericson på telefon, utan resultat. Han svarar heller inte på mejl, av en anledning som kanske är lätt att förstå.” metro


Försäkringskassan som utpressare!

Så långt har det gått!

Utpressning – det är ju kriminellt, så nu har moderazisternas ”reformiver” tydligen hämtat inspiration från den undre världen, vilket knappast kan förvåna var och en som har följt med i den storskaliga sociala nedrustning som Alliansen med glädje har hängivit sig åt under tiden i regeringsställning.

Som man kan tro av bilden ovan, är det från nazisterna som moderazisterna har hämtat sin inspiration, men i så fall är det bara delvis. För trots allt fanns det ett socialt inslag i nazisternas politik, men det finns det inte i moderazisternas. Låt vara att detta sociala inslag i nazisternas politik endast tillkom den ”ariska rasen”, alltså flertalet av tyskarna åtnjöt en standardhöjning och välfärd som imponerade på en hel värld. Moderazisternas standardhöjning och välfärd tillkommer enbart en liten utvald redan prioriterad grupp av övre medelklass och framför allt de riktigt rika kapitalägande, alltså de man kallar kapitalister.

Endast de som inte känner Skvitt kan misstolka min jämförelse med Moderater och de tyska nazisterna.

Och de som inte känner mig skall inte för ett ögonblick tro att jag har det minsta till övers för nazister och annan ultrahöger, såsom Moderater och Alliansens övriga partier.

”Jag vann mot f-kassan i domstol. Glad trodde jag att pengarna skulle betalas ut så att man kunde komma ikapp med alla ackumulerade skulder. Nu har man börjat utöva utpressning mot mig. De ringde och ville att jag skulle godkänna ett helt absurt avdrag på runt 8 tusen.”

Läs mera om denna utpressning längre ned!

Läs även här: Påskuppropet mot utförsäkringarna, men det kan du vänta med.

Från oppositionen, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet hörs inga protester mot de sociala nedskärningarna i någon omfattning värd att nämna. Frågan är ju varför och den frågan har jag svar på:

Kapitalet KRÄVER nedskärningar och inga riksdagspartier utmanar eller ifrågasätter kapitalismen och dess krav. Av detta faktum kan bara en slutsats dras: vänd parlamentarismen ryggen! Protestera och kämpa utomparlamentariskt! Visa avståndstagande från parlamentarismen genom att inte rösta i valen. Ge icke partierna legitimitet att påstå sig företräda oss! Ge ej parlamentarismen legitimitet som styrelseform!

Eh? Hur resonera jag nu?

Jo, läs här så förstår ni säkert lite bättre (ni kan helt hoppa över “Huka och håll i hatten!“)

Sisyfos.jpg

Så här vill kapitalisterna gärna framställa sig och alla bör ifrågasätta den världsbilden, som är en partsinlaga från dem som lever på vår produktivitet:

Så här ser moderazisternas sanna politik ut, dö – om du inte är lönsam!

Vi har alltid sett dessa olyckliga utanförskapsmänniskor i Reinfeldts Sverige.

De blir fler, men enligt Reinfeldt skulle de bli färre!

Ja, så lät demagogin och valpropagandan!

Det minns ni ju!

Men …

Vi har alla sett dessa fattiga människor!

De som tittar i papperskorgarna efter pantflaskor och pantburkar.

Det är ju inget nytt.

Vad var då nytt i dag, 2012?

Jo, kvinnan, hon var ny!
Hon var ny i sin roll!

Hon såg sig omkring. Hon såg sig om – som för att se så att ingen iakttog henne. I handen hade hon en hopvirad plastkasse från livsmedelsaffären.

Med en skygg blick såg hon sig omkring – för hon skämdes för vad hon skulle göra. Hon tittade ned med forskande blick i papperskorgen utan att rota. Respektfullt tittade folk bort, som för att säga henne att de inte såg henne.

Ansiktsuttrycket talade om besvikelse och det gick som ett stygn rakt in i hjärtat på mig, medan kvinna gick till nästa papperskorg, lika tomhänt som innan. Och ingen såg henne.

Kvinnan gick vidare med tunga steg. Hon gick till nästa papperskorg. Hon upprepade samma ritual, såg sig omkring med samma flackande oroliga blick, kikade i papperskorgen med samma förväntan utan att rota och lyfte sitt huvud med samma besvikna blick. Och folk såg respektfullt bort från hennes grå gestalt på trötta ben. I handen hade hon en tom kasse från en livsmedelsaffär.

Hon gick till nästa papperskorg, samma ritual, samma besvikelse, större missmod och ännu tyngre steg, papperskorg efter papperskorg!

Vad var nytt?

Jo, kvinnan var ny. Hon var ny i sin roll som fattig och slängd ut i det utanförskap som Reinfeldt talar så mycket om att bekämpa.

Kvinnans slitna kappa talade sitt tydliga språk. Det var inte just i dag hon hade drabbats av fattigdom, men hennes skam att behöva söka sin utkomst på detta förnedrande sätt sa mig att fattigdomen hade drabbat henne efter att Alliansen hade börjat att regera.

Hon var ny i sin roll!

Hur många nya bröder och systrar har tillkommit efter Alliansens seger? Hur många nya bröder och systrar fick kvinnan i dag och hur många nya får hon i morgon och nästa dag?

Papperskorgarna var tomma.

Konkurrensen börjar synas. Fler av dem som ännu har råd med dryck på flaska och burk tar hand om panten själva och fler letar i papperskorgarna. Snart finns inte ens denna inkomstkälla. Kylan tränger sig på i Sverige.

Det är bistert. Det är bistert att leva under Reinfeldts Allians-regim och bistrare ska det bli.

Var ska hon få pengar till nästa mål mat? Var ska hon få pengar till nästa kappa när den hon nu har är alltför tunnsliten för att värma en mager kropp i ett iskallt samhälle?

Folk såg henne inte, folk ser henne inte och Reinfeldts Alliansen ser henne inte heller.

I handen höll hon krampaktigt en hopvirad kasse. Respektfullt tittade medmänniskorna åt annat håll.

Eh? Hur resonera jag nu? Den frågan ställde jag nyss och ställer igen!

ETT TANKEEXPERIMENT

Gör dig för ett ögonblick fri från ditt invanda tankemönster!

Ge dig tid att läsa nedanstående rader om ett tankexperiment och ta dig en stunds fundering kring en annan världsordning!

ETT TANKEEXPERIMENT

Kal och Ada, dessa vi förknippar med Göteborg, det låter jag här kalla två av mina personer, något ska de ju ändå heta.

Låt oss anta att de bor i en hyreslägenhet i Göteborg, i ett hyreshus som ännu inte är byggt. Ett hus i en tänkt och möjlig framtid.

Kal och Ada har två barn, ett i förskolåldern och ett i småskolan. De bor i ett hus som fyller många funktioner, främst socialt. Det är ett hus som skapar möjlighet till gemenskap. Det är ett hus som på ett otvunget sätt får folk att gå in i ett kollektiv, utan att vara ett kollektivboende så som vi vanligtvis ser på kollektivboenden. Det är ett hus som skapar möjlighet för de boende att leva i en  gemenskap.

Alla, utom Fredrik som bara tänker på sig, är glada att bo i detta hus, som ägs av kommunen, men som styrs av de boende själva som därför känner ansvar för huset och gör små reparationer bara för att de trivs med det.

Om det är större reparationer som behövs, tar de upp detta med den kommunala förvaltning som har det yttersta ansvaret. Sådana beslut som att vända sig till förvaltningen tar de boende själva på möten som de har regelbundet i samlingslokalen i deras bostadshus.

Lokalen ligger i ett fristående hus i bostadsområdet som utgör en självstyrande enhet. Man kallar detta fristående hus för föreningshuset och det är bostadsområdets stolthet.

Alla beslut som fattas i bostadsområdet fattas i demokratisk ordning, men inte i första hand som majoritetsbeslut, utan i konsensus. Alla är överens om att detta är en högre form av demokratiska beslut än om de fattas efter principen att majoriteten bestämmer över minoriteten.

Konsensus innebär att om en minoritet inte är nöjd med majoritetens beslut diskutera man fram en lösning, en slags kompromiss, så att alla ändå i slutänden kan vara nöjda med beslutet även om de inte är helt eniga.

Att en majoritet alltså inte kan köra över en minoritet är föreningens gyllene regel och rättesnöre. Det är inskrivet i stadgarna. Där står också att styrelsen när som helst kan ifrågasättas och avsättas. Ingen sitter säkert på sin post hela mandatperioden ut. En sådan finns helt enkelt inte.

Alla kan få gå så fort förtroendet är förbrukat. Ingen har heller någon egentlig fördel av att sitta i styrelsen, för de får inget betalt för det.

I denna tänkta framtid är det så att de som sitter i denna styrelse har rätt att ta den tid det krävs för styrelseuppdraget från sin arbetstid på respektive jobb, med fullt betalt. Det är ju trots allt en viktig demokratisk uppgift de har.

Alla är väldigt nöjda med att bo i huset, liksom alla de andra är som bor i de övriga husen som är anslutna till föreningen. Till skillnad från våra dagars bostadsrätter har ingen köpt sin lägenhet. Och ingen kan därför sälja den.

Föreningslokalen är barnanpassad för där håller barnen till under dagen och utanför finns sandlåda, gungor, klätterställningar och allt vad barn gillar. Inne i lokalen finns också sådant som barnen gillar, leksaker för de små, datorer och annat för de större. Både de som är föräldrar och de som inte är brukar gå till lokalen och umgås med varandra samtidigt som de ser till barnen och tillrättavisar dem även om de inte är deras egna. Pensionärerna gillar denna mötesplats. En del är där ibland på kvällarna när lokalen fungerar som en ungdomsgård och de hjälper barnen att sköta om och underhålla deras cyklar och de äldre barnens mopeder. Ja, man har en lite verkstad för sådant. Och så har man en liten festlokal också. På fredag kväll och lördag kväll kan det bli riktigt upprymt när de äldsta tonåringarna slår runt tillsammans med både föräldrar och pensionärer.

De yngsta tonåringarna och de äldsta pensionärerna bruka gå hem ganska tidigt. De andra stannar så länge de har lust och stänger och låser när de själva vill.  Man har en bar med olika drycker och i baren står några som helt enkelt tycker detta är skoj. Det finns alltid de som tycker det, särskilt i denna gemenskap. De blir väldigt omtyckta i hela föreningen och alla hjälper dem gärna med en tjänst om de skulle behöva. Om någon blir för full, blir han hemhjälpt och skäms dagen efter, så det händer sällan. Mest populära blir dock de som spelar olika instrument, liksom de som är fulla av upptåg och hittar på lite festliga vuxenlekar. Spontant ordnade de en liten festkommitté. Det var ingen svårighet, för fler ville var med än som kunde ta plats, men de fick gärna lämna in idéer, liksom alla andra av de boende i föreningen.

I de andra bostadsområdena hade man samma sorts föreningar, samma sorts gemensam lokal till allas trivsel. Och den där Berra, kapten i A-laget, som Ghost brukar skriva små trevliga berättelser om, han har kommit ut ur sitt utanförskap och trivs, även om han har en tendens att ta ett järn för mycket än i dag. Det är han de hjälper hem ibland.

Flera som bor i föreningen gillar att laga mat och det uppskattas av både Berra och några ungdomar som har flyttat hemifrån nyligen. Och barnen, det är ju klart att de gillar hemlagat. Stina tycker det är bekvämt. Hon har ju fyllt åttio nyligen. Anton är lika gammal, men han är den som lagar maten nästan varje dag. Han kan inte sluta. Han har varit kock på sjön i hela sitt liv och smaklökarna fungerar lika bra än idag, säger han och alla instämmer. “Detta har du gjort lika gôtt som Leif Mannerström”, sa Gösta härom dagen. Han vet, för han har ätit när Mannerström helt storstilat haft sina pensionärs-bjudningar.

Barnen äter ju gratis, men de andra betalar en liten slant. Man kom fram till det på ett möte att det skulle gå med en liten vinst eftersom de som äter där varken behöver laga maten eller diska efteråt. Och överskottet går till att göra trivselkvällarna lite extra festliga.

Osborn bor i ett av husen som ingår i föreningen. Han gillar att räkna. Så han satt och räknade på vad en bils totalkostnad är när man tar hänsyn till alla kostnader, avskrivning, service, reparation och så vidare. Han slog sedan ut detta per förväntat körda kilometer. Han presenterade allt detta på ett möte och föreslog att föreningen skulle köpa in en sådan bil och låta dem som ville hyra den. Han lade till lite extra så att föreningen skulle ha kapital till en ny bil när det var dags. Det blev omröstning och alla tyckte det var en strålande idé utom Berra, för han hade inget körkort och Beda var också emot, för hon kände sig för gammal och saknade också körkort. Det visade sig också att ingen egentligen ville ha ett stående ansvar för bilnycklarna och att hålla i bokningslistan.

Men eftersom alla beslut enligt stadgarna tas i konsensus kom man fram till att bokningslistan och bilnycklarna skulle cirkulera bland alla som hade körkort och det blev ingen större uppoffring eftersom man kom fram till att var och en bara behövde ställa upp en gång vart annat år. Och den som hade detta ansvar, ett dygn åt gången, skulle ställa upp och köra Beda till butiken så hon kunde storhandla och få hjälp med matkassarna ända hem till sin dörr. Då var Beda nöjd. Berra kunde ringa när som helst ifall han hade rumlat runt på någon av stadens krogar till sent in på natten. När han fick höra detta sken han upp och sällade sig till den övriga majoriteten. Så fungerar ett konsensusbeslut.

Det här föll så väl ut så det dröjde inte många år innan samhället såg till att varje förening i hela landet fick en bil som alltså inte behövde betalas av föreningarna. Antalet bilar sjönk i hela landet och därmed även oljeimporten. Folk valde ju bort sina bilar och utan dem blev det kollektivåkning som gällde. Eftersom fler åkte kollektivt kunde alla turer gå tätare. Då var det ännu fler som ville åka kollektivt. Och när man slopade avgiften på kollektivtrafiken, vilket kunde finanseras med de pengar som inte längre flöt ut ur landet när folk inte längre köpte så mycket utländska bilar, ja då var det inte många som ville ha en egen bil. Samhällsvinsten blev betydande och för den vinsten kunde man subventionera taxi till glädje för barnfamiljer som ville skjutsa ungarna till olika sportevenemang och konserter. Ja, föräldrarna behövde ju inte åka med om det inte var nödvändigt. På så vis fick de mycket rid över till annat som också var viktigt.

Kal och Adas minsting leker hela dagarna i föreningslokalen, tillsammans med de andra barnen i förskolåldern. Beda älskar att se till dem. Det gör även några andra av pensionärerna. Det är inte bara det att det är roligt, de känner ju att de har en uppgift, fast att de inte arbetar längre. Och barnen gillar att sitta i Oscars knä när han berättar om förr.

“Inte arbetar längre?”, sa Kal till Beda, “va mena du me de? Du sköter ju ungarna, du är ju dagisfröken!” 

“Jo, men det är bara trivsamt!”

“Det är i alla fall ett arbete! Fast utan tvång. Så du arbetar fast att du är 80.”

“Det är skillnad på det och att tvångsarbeta som en av våra regeringar en gång i tiden vill tvinga oss att göra ända till vi blev 75! Nu gör vi det för nöje och utan lön istället för av tvång för att pengarna inte räckt till!”

Deras äldre barn går i en skola som ägs av kommunen men drivs ett kollektiv bestående av föräldrarna. Men man har ju givetvis betalda lärare och både lärarna och föräldrarna är med och bestämmer hur skolan ska drivas. Tillsammans med barnen diskuterar man sig fram till vilka aktiviteter man ska ha, såsom till exempel de utflykter som de regelmässigt gör. Barnens önskemål väger tungt, men lärare och föräldrar tar hänsyn till det pedagogiska värdet av olika aktiviteter. Frågor som “vad vill vi med detta?” ställs alltid innan man fattar beslut. Det var rektorn som införde det. Hon sa “Om vi inte ställer den fråga blir det bara tidsfördriv. Men vi är bara professionella om vi vill mer än så, om vi vet vad vi vill!”

Rektorn är vald av lärarana och föräldrarna gemensamt, just för hennes reella kompetens, inte för meriter på papper. Att det blev ett gott val märks ju av hennes kloka ord.

Läroplanen är fastställd från centralt håll, men har varit ute på remiss i alla skolor. De flesta har inte brytt sig, men eldsjälar verkligen funnits.

Sigvard hade ett litet handikapp, så hans arbetsförmåga var nedsatt. Men det låg honom inte det minsta i fatet. På hans arbetsplats, som alla som arbetade där ägde gemensamt, hade man kommit fram till att det var bäst om Sigvard hade ett arbete och utförde vad som ålåg honom än att han inte hade något arbete alls.

På ett av de stormöten som man har på arbetsplatsen hade man diskuterat hur Sigvards arbete skulle utformas så det passade hans arbetsförmåga. Det visade sig att när man anpassade arbetet efter honom fungerade det mycket bättre. Han blev mer produktiv när han bara behövde göra sådant som inte begränsades av hans nedsatta arbetsförmåga.

Att det fungerade så bra var ju just detta att alla på arbetsplatsen ägde allt gemensamt och därför bestämmer allt gemensamt på sina stormöten. För arbetsplatserna fungerar precis som bostadsföreningarna gör i hela staden. Man fattar alla beslut i demokratisk ordning och i konsensus. Man har bland annat kommit fram till att alla är lika viktiga.

“Det är som en motor”, sa styrelseordförande när han förklarade allting för en imponerad delegation från utlandet. “Tar man bort ett enda kugghjul så stoppar hela motorn och blir obrukbar, så alla delar är lika värda och därför ska alla ha lika mycket betalt.”

“Men det har de ju inte!”, sa Ian Bain från delegationen.

“Jodå, men vissa har ett tillägg för att de har barn. Ju fler barn dess större tillägg.”

“Är det för att det är dyrare med större bostad och matkonto?”

“Bostaden kostar inget, men matkontot och kläderna till barnen, det kostar.” 

“Men säg så här då. En del har ju farliga arbeten. Ska de inte ha mera betalt för det. Alltså risk-tillägg?”

“Blir risken mindre i så fal?”

“Nej, men det är ju en kompensation!”

“Men ingen kompensation minskar risken. Vi kom fram till att problemet måste lösas på annat sätt, genom att minska risken!”

“Jaha, men alla risker kan inte begränsas, det måste du ju erkänna!”

“Vi vet det. Vi fattade ett konsensusbeslut på fabriken där jag arbetar. Vi hade några farliga moment som vi inte har löst ännu. Därför kom vi fram till att vi måste angripa problemet på ett helt annat sätt. Det handlar om exponering. Att man inte ska exponera sig för mycket för risker oavsett hur de ser ut. Så vi skar ned arbetstiden för dem som jobbar med det. Nu har de halvtid med full lön.” 

“Jag kom att tänka på en annan sak. Barnen. De åker taxi till träningen. Eller ännu värre, ungdomarna som går på konsert. Om ingen vuxen ser till dem, hur vet föräldrarna att de inte hamnar i dåligt sällskap, kriminalitet och missbruk?”

“Vi har inget sånt. Du vet alla barn och ungdomar växer upp i en gemenskap över generationerna. Alla bryr sig om dem, vare sig de är deras föräldrar eller inte. De är ju med i våra föreningslokaler hela tiden. Det finns ingen tid för dem till det och ingen möjlighet heller. Man kan ju inte exponeras för sådant som inte finns!”

Hela delegationen såg fundersam ut. 

En i delegationen frågade: “Vem betala hyran i så fall?”

“Den betalas av samhället.”

“Jaha, men blir det inte väldigt dyrt?”

“Det blir dyrt hur det än betalas, men det finns ingen som skor sig på våra bostäder!”

“Hur får samhället in alla dessa pengar då? Är det via skatt?”

“Nej, sådan rundgång behövs ju inte. Det finns ju ingen anledning att man tar ut sin lön och sedan betalar tillbaka den.” 

“Men vem betalar?”

“Jo, men när vi arbetar skapar vi ju ett värde. En del tar vi ut som lön och resten blir vinst. Den vinsten går till samhället för samhällets gemensamma kostnader för skola, sjukvård, äldrevård, infrastruktur, ny-investeringar, bostäderna, beskickningarna utomlands och alla andra åtaganden som ett fungerande samhälle har. Genom att vi äger allt själva så finns det inga aktieägare som tar sin andel och använder efter sitt eget huvud. För några få ska ju inte ha mera än andra, vare sig när det gäller pengar eller beslutanderätt och makt.”

“Är inte detta kommunism?”

“Det kan man ju kalla det eftersom kommunism betyder gemenskap.”

“Då är det ju diktatur!”

“Är gemenskap diktatur så kan vi väl kalla det så om du blir gladare för det, men vi kallar det demokrati. Den ultimata demokratin.”

“Men ni har ju inget fler-partisystem!”

“Vad ska vi med det till?”

“Jo, men alla tycker ju inte lika!”

“Nej, det vet vi. Det är en omöjlighet att alla tycker lika. Därför fattar vi alla våra beslut i konsensus.”

“Har ni inga privata företag?”

“Nej vad ska vi med dem till. Vi gör allt gemensmt och äger allt gemensamt.”

“Men den som vill starta ett eget företag då?”

“Då kan han ju bestämma som han vill och har han anställda har de ju inget demokratiskt inflytande. Sen skulle ingen vilja driva ett eget företag om han inte fick behålla vinsten själv. Tror du det? Tror du någon driver ett företag utan att få behålla vinsten själv. Ge mig bara ett enda exempel på det så är jag beredd att ta mig en funderare på det system som vi har skapat här i vårt eget samhälle!”

“Men man måste ju ha andra partier att rösta på!”

“Varför då?”

“För det finns olika åsikter!”

“Ja, om det finns olika intressen, men i vårt samhälle har alla samma intresse. Alla vill att alla har det lika bra. Och alla vill ha det så bra som möjligt. En del lyckas väldigt bra därför att de är duktiga, ekonomiska, händiga, strävsamma och så, men de får det aldrig bättre på andras bekostnad.

De där olika intressena som ger upphov till olika åsikter i de väsentliga frågorna handlar till syvende och sist om olika ägarintressen, men här har vi bara ett ägande och därför bara ett intresse att bevaka och de olika åsikterna handlar bara om smärre detaljer som vi alltid kan bli över ens om på ett eller annat sätt på våra möten. En sådan fråga är till exempel hur mycket man ska subventionera taxi och om det ska vara olika subventioner för barnfamiljer och andra. Det finns vissa pensionärs-organisationer till exempel som menar att pensionärerna ska få åka gratis. Andra menar att de ju har det så bra ändå. De köper ju inte nytt som de yngre, till exempel. Och skillnaden i inkomst är försumbar efter att man tagit hänsyn till att de ju saknar utgift för inkomstens förvärvande.

Så visst, det finns åsikter som går isär, men de handlar inte om några stora frågor som stora orättvisor, för sådana har vi inte. Vi har ingen millimeter-rättvisa, men vem kan begära det och säg var man har det?”

“Jag fattar ändå ingenting. Hur kan ni tro att ni har en demokratisk regering om ni inte har olika partier?”

“OK, lyssna nu! Alla bostadsområden har föreningar och en styrelse. Alla föreningarna är organiserade i en kommunal bostadsgrupp och vem som ska skickas som delegat till bostadsgruppen bestämmer alla i varje enskild bostadsförening. Alla dessa kommunala bostadsgrupper har representanter i en grupp på riksnivå och de utser de personer som ska sitta med i bostadsdepartementet och vem som ska vara gruppledare där. Den som är gruppledare är vad som annars kallas minister. På samma sätt är skolorna organiserade, sjukvård och äldrevård är också organiserade på det sättet. Alla arbetsplatser är organiserade på samma sätt, först branschvis och sedan sammanslagna till det vi kallar produktionsdepartementet.”

“Men makt korrumperar, som alla vet!”

“Ja, makt korrumperar, men just därför har alla samma inkomst oavsett på vilken nivå den än sitter och alla kan när som helst tvingas till utfrågning om sina beslut. Alla kan avsättas när som helst!”

“Och hur länge får de sitta. Hur ser mandattiderna ut?”

“Vi har inga mandattider. Det finns ingen anledning att focka av en duglig person lika väl som att det inte finns anledning att ha kvar en oduglig!”

“Det där låter komplicerat. Blir det inte tungrott?”

“Inte speciellt. Visst är det smidigare med en diktator som gör vad han vill och bestämmer precis allt. Demokrati är mera tungrott. Nu syftar jag på just sådan sorts demokrati som du förespråkar, parlamentarism. Men ni tycker ju att det är värt det priset. Om vårt system kanske är aningen än mer tungrott så är det ett pris vi tycker det är värt att betala. I gengäld slipper vi bostadslöshet och arbetslöshet, vi slipper utanförskap och kriminalitet, vi slipper hela drogproblematiken med allt lidande det för med sig och alla vårdkostnader som följer i dess kölvatten och många äldre klarar sig hemma mycket längre än annars tack vare vår gemenskap där alla känner alla och hjälps åt.

Vi har till exempel en äldre dam i huset där jag bor, som vi hjälper att ta sig till affären för att storhandla. Vi kör henne dit och vi kör henne hem och vi bär hennes kassar. Vill du chatta med henne så går det bra. Alla har tillgång till Internet hos oss. Men just nu kan du tala med henne. Det är Beda. Hon sitter där borta. Hon ville så gärna komma ut och se hur det går för oss. Ja, så jag bokade bilen bara för det. Hon ska skriva en liten betraktelse faktiskt. Det gör hon på sin blogg och många i föreningen läser den, även ungdomarna.

Och via Internet kan alla hålla koll på alla politiska beslut. De som vill kan själva rösta i varje fråga. Det är inte så många som har lust med det, men de som vill, de kan. Det finns ju många olika föreningar som bevakar olika politiska beslut och för ut frågorna på bloggar som är populära bland många att följa. Jag kan säga det att om någon högre upp myglar så dröjer det inte länge innan det uppdagas. Det sprids snabbt och vi har officiella kanaler för att rapportera om vi upptäcker sådant och myglaren kallas till rannsakan. En sån blir inte gammal på sin post och priset är högt, för även om vi inte tolererar utfrysning av någon kan heller ingen tvingas att umgås med någon om den inte vill!”

“Hur är det med utbildningarna, jag tänker på dyra akademiska utbildningar, till exempel?”

“Det är gratis.”

“Men tjänar en läkare till exempel lika lite som en arbetare?”

“Ja, alltså, tar man hänsyn till hur mycket som är gratis så tjänar faktiskt en arbetare mera än i andra länder. Och en läkare har ju inga särslilda utgifter bara för att han är läkare. Det finns ju inga studielån att betala.”

“Men de tjänar mera utomlands.”

“Ja, det är sant.”

“Är det inte risk att de flyttar då?”

“Jo. Du kanske tänker att vi borde bygga en mur som man gjorde i Berlin.”

“Var det därför?”

“Javisst.  Jo, det var ett problem i början. Vi har gjort så att de måste vara med i en diskussionsgrupp om vad som är rätt och fel och vad vårt samhälle har för ideal och mål. Sen får de resa om de vill, på ett år, bara för att kunna jämföra. Vill de återvända är det OK. Vill de inte återvända har de en studieskuld att betala, som de ju annars slipper. Vi vet ju vad utbildningen har kostat. Vägrar de så kan vi inget göra, men vi tycker som så att sådana osolidariska element kan gärna flytta ut om de vill, trots det, så slipper vi dem. De kan då inte infektera vår ungdom med osunda egoistiska värderingar. Vi drar in deras medborgarskap för gott. Det priset vet de att de måste betala. Vill man inte vara med då har man ju valt bort oss och vår gemenskap. Så vi kan ju inte klandras för att vi inte har valfrihet. Men alla val har ju sitt pris i livet. Ock man kan ju inte både ha kakan och äta upp den som man säger.

Men den nya generationen som nu växer upp vet ju att de lever i ett mycket bättre samhälle, ett veloursamhälle, om jag får skoja till det. De vill bli kvar här. Det har med gemenskapen att göra. Som bygemenskapen i Bhutan till exempel. Vet inte om du känner till det, men ungdomen åker ofta utomlands för att studera, sen vill de hem igen för att utveckla sitt land.”

“Men alla gamla företagare, vart tog de vägen?”

“Vi erbjöd dem att komma in i gemenskapen. En del av de mindre, korv-kioskägare och tobakshandlare, ägare av pizzerior och servicebutiker, mackägare, grönsakshandlare och såna tyckte det var OK. De behövde inte slita 12 timmar om dagen. En del ICA-handlare informerades och fick lära om, men ville de flytta utomlands så var det upp till dem. När de förstod att de inte kunde sälja sina butiker valde nästan alla att stanna och vi tog väl vara på deras kompetens. Vi avtackade dem på ett uppskattat sätt och de fick lojalitesmedaljen. Du kan ju fråga själv. August här, han hade ICA Kvantum här i vår stadsdel. Den butiken är hedrande omdöpt nu. Du ser den vid avfarten när du åker härifrån sen. Den heter numera August-gåvan och August är mycket stolt för butiken där han nu är ordförande. Omställningen har gått över förväntan och August brinner för hela vår idé om gemenskap.”

“Men de som ägde stora fabriker och banker och sådant?”

“Du menar dom ni kallade båtflyktingarna?”

“Ja!” 

“Jo, en del ville börja på ny kula utomlands där de kunde fortsätta att lura folk. Och de fick de. Men de fick inget med sig. Det var ju därför USA vill intervenera tillsammans med NATO och EU. Men vi klarade oss. Vi hade ju förberett oss.”

“Så alla ville inte vara med?”
“Nä, vissa är såna egoister att de bara bry sig om sig själva och skiter i andra så såna hade vi ingen nytta av. De hade bara ställt till problem. Du vet, sand i maskineriet. Det är dom som nu sitter i Miami och sprider propaganda om diktatur! Men vad ska man kalla det för när de hade makten. De var ju inte så många, men de ägde nästan allt och bestämde nästan allt. Ändå var de bara några tusen. Med alla sina pengar mutade de både kreti och pleti så de fick som de ville. Inte minst fackföreningarna hade de total kontroll över, med de flesta ville inte tro det.”

“Ja, ja. Du tycks tro på detta och jag säger bara en sak, att alla blir ju saliga på sin tro. Det ser fint ut på pappret, men …!”

“Detta är inget papper. Det är den verklighet vi har skapat gemensamt!”

“Men det är ju kommunism!”

“Du får gärna använda det svenska ordet! ‘Gemenskap’ duger precis lika bra och det för inte tankarna till något som är behäftat med en massa av borgerskapets lögner!”

ETT TANKEEPERIMENT

Jo, men är det omöjligt?

Och vad gör det i så fall omöjligt?

Vilket parti ska man rösta på för att få det på detta vis?

Ja, det är väl bara att konstatera faktum. Det är omöjligt att genomföra på det sättet därför att man inte kan rösta bort ett ekonomiskt system. Så långt sträcker sig ingen borgerlig demokrati. Man kan inte förändra ett samhälle på detta sätt inom parlamentarismens ramar därför att parlamentarismen är inte till för att förändra utan tvärt om för att bevara.

Men om man tar en annan väg, en utomparlamentarisk väg kan möjligheten finnas. Det behövs bara en organisation. Och det behövs en politisk medvetenhet och en fungerande ideologi och strategi.

Nu har det gått så långt med Alliansens moderazist-styrda politik att Försäkringskassan sysslar med ren och skär utpressning mot sina försäkringstagare, som ju likt alla andra försäkringstagare har en försäkring som ska falla ut när olyckan väl är framme.

I Reinfeldts, Alliansens och moderazisternas Sverige ser det däremot ut så här:

Läs!

Här är helheten av det som jag citerade inledningsvis:

”Jag vann mot fkassan i domstol.

Glad trodde jag att pengarna skulle betalas ut så att man kunde komma ikapp med alla ackumulerade skulder.

Nu har man börjat utöva utpressning mot mig. De ringde och ville att jag skulle godkänna ett helt absurt avdrag på runt 8 tusen.

Jag ifrågasatte, och då sa mannen att i runda slängar 7 tusen inte var så farligt, om jag bara godkände så kunde jag få mina pengar.

Jag vägrade, och då avslutade mannen som ringde med att säga att lite mer än 6 tusen knappast var något att bråka om. Då sa jag att jag ville ha ett beslut på papper. Istället skickades en liten lapp om summan de vill dra, och att jag skulle lämna synpunkter. Jag ringde upp och sa att jag motsatte mig deras avdrag eftersom de inte har ett beslut som ger dem rätt.

Då kom det jag ser som utpressning: om jag slutade krångla och godkände så kunde jag få mina pengar på studs, inga problem. Om jag å andra sidan fortsatte att krångla så skulle man vänta tills den allra sista dagen innan man tog ett beslut, MEN jag kunde ju även råka ut för en teknikalitet som gjorde att eftersom JAG krävde ett beslut så kunde de inte alls betala ut, och ett beslut krävde i sin tur att jag godkände deras makabra avdrag! Vad ska man göra? Har uttömt alla mina finansiella tillgångar och bar backe är det som återstår. Någon som har ett bra råd? Någon journalist som vill skriva om det?

Jag går under som person! ”

Frekar: ”Läs och sprid gärna detta vidare till andra bloggar så att ansvariga på Försäkringskassan ställs till ansvar för detta. Såhär kan vi inte ha det i en rättsstat. F-kassan går här faktiskt emot ett fattat domstolsbeslut. Det torde enligt brottsbalken kallas för domstolstrots om F-kassan hört talas om det ordet!”

– – –

Relevanta länkar:

Tag två, betala för en!

Dubbelt moralisk

Bra med kapitalism!

Hyllning till kapitalismen!

DEBATTÖRERNA får svar på tal

His Master’s Voice

Dö! om du inte är lönsam!

Du ÄR en arbetare, tro inget annat!

Vetenskap stick i stäv med Alliansen

Att hjälpa till

Fas3-smart

Girighetens samhällsskick

Stanken från banken!

Som en viskning

Rik på ditt avsked

Man får inte blunda

Vi kan krossa kapitalismen!

Den råa kapitalismen

Kommunistiska manifestet

Kapitalet

Sådan är …

Välkommen till världen, du föds och straffas för att dina föräldrar är fattiga! (via Finns mitt Sverige kvar ?)

Matspekulation

Baggböle i dag

Kapitalismen är döende

Kapitalismen och miljön

Filosofins nödvändighet

Pension åt helvete

Får vi pension?

Pensionerna sjunker!

Välfärden, pensionerna och borgerskapet

Hyllning till kvinnan! Internationella kvinnodagen!

Det stör!

Slakten

Anställda på Försäkringskassan och Arbetsförmedlineg välkomnas att delta i påskuppropet

När Borg-bubblan brister blir Sverige ett U-land

Utförsäkringarna – det moderna folkmordet

“Anställd” i FAS-3 dog på “jobb” han inte var utbildad för

Glöm aldrig Anna Olsson!

Fick rätt mot Försäkringskassan efter sin död

Hon gav Försäkringskassesjälvmordet ett ansikte

FK-kontoren avvecklas

Och så är det ju det där med Filippas skötebarn


Moderazisterna

Kyss mig i röven!

 

Min bifogade bild säger väl allt om dessa satans moderazister!

Och värst av allt är den tama protest, om den alls finns, från sossar och V!

Tycker de att det är OK, när all välfärd skrotas? Det verkar så och därför får dessa partier allt färre röster.

Som sagt, kyss mig i röven!


Vem myntade ordet?

Riskkapitalister

”Riskkapitalister är sådana kapitalister som inte tar några risker. De lever på två helsäkra inkomstkällor, garanterad kostnadstäckning från skattebetalarna, som skolpengen, och försämringar inom den vård, skola och omsorg som den borgerliga majoriteten anförtrott dem.

Skattebetalarna garanterar att risk­kapitalisterna går runt och slipper risk. Vinsterna uppstår genom systematiska försämringar inom vård, skola och omsorg. Ju fler försämringar, desto rikare riskkapitalister.

Konkret betyder det att ju fler gamla människor som får ligga över natten i sin egen avföring, ju fler nedlagda skolbibliotek, ju färre lärare, ju kalorifattigare mat på ålderdomshemmen, desto fetare ­bonusar åt riskkapitalisternas direktörer. Sambandet är lika logiskt som självklart.” Just så skriver Jan Guillou och klickar du här kan du läsa resten.

Vem myntade egentligen ordet ”riskkapitalister”?

Finns det något mera lögnaktigt och förljuget ord än just det? ”Falskare varubeteckning än ”riskkapitalbolag” får man för övrigt leta efter. Säkrare investeringar och vinstgeneratorer än de skolor, vårdinrättningar och apotek som den svenska regeringen och riksdagen välvilligt ställt till kapitalisternas förfogande går knappast att hitta. Politikerna har ställt sig som garanter för att skattebetalarna står för fiolerna. ”Riskkapitalisterna” tackar för kaffet genom att fiffla ner den skatt de själva skulle ha betalat i sina egna fickor.” Det skriver Ghost så sant.

”Den som inbillar sig att kapitalister satsar pengar på åldringsvård av altruistiska skäl måste leva i en drömvärld. Kapitalister investerar av en anledning: Att deras kapital ska förmeras och förökas så mycket som möjligt. Vårdskandalerna följer därvidlag bara kapitalismens logik och syfte, att maximera vinsten på satsat kapital, … ” Det skriver samme Ghost i annat inlägg.

Jag skrev nyligen två inlägg om saken. Det senaste är det jag kallar Uppdaterat. Där ville jag nämna att inlägget Carema, Carema, Carema – låter som en refränghade uppdaterats, men jag skrev också: 

”Så illa skött är ju inte statsfinanserna av ett misstag. Tvärt om är det just så Alliansen bedriver sin politik. Å ena sidan skall skatten ned för de rika och å andra sidan ska det som ändå tas in skattevägen slussas över till privata aktieägare. Var det det du röstade för, du arme stackare ur arbetarklassen, som lade din röst på något av de fyra partierna?

Här är ett annat exempel: ”Privata sjukförsäkringar har blivit en kassako för pensionsbolagen. Förra året tjänade de över en miljard på företagare och privatpersoner som försäkrar sig mot inkomstbortfall. Samtidigt har det blivit svårare att bli långtidssjukskriven och få nytta av försäkringen. … När jag kom till Finansinspektionen 2001 var det röda siffror för bolagen på det här området, de gick back. I dag är vinsten så stor att man kan ifrågasätta konkurrensen och nivån på premierna, säger Göran Ronge, aktuarie på Finansinspektionen.” / DN

Alltså, om du undrar varför man nu för tiden inte får vara sjukskriven så länge som det behövs så fick du svaret här.

Tro inte på vad Alliansen säger, se istället vad den gör!

Vad trodde du att du skulle vinna på det?

Kort sagt, Alliansen tar från de fattiga och ger till de rika. Varför ska det vara så svårt att fatta detta så att så många som endast förlorar på politiken ändå röstar på dem och gör det möjligt för partier som skänker bort våra gemensamma tillgångar till redan förmögna att kunna bilda regering?”

Från caremainlägget vill jag lyfta fram det här: 

I debatten om välfärdstjänster hävdas det ofta att det inte finns någon forskning som visar att riskkapitalägda boenden skulle erbjuda sämre vård än övriga ägarformer. Detta är inte sant.

I dagens DN berättar Marta Szebehely, professor i socialt arbete, om amerikansk forskning som visar att riskkapitalägda och vinstdrivande vårdkedjor håller sämre kvalitet. Anledningen är att …

 – även om svensk forskning må vara tillfälligt tystad på detta område (starka intressen vill inte veta svaret).

Men det finns trots allt svensk forskning visar att personaltätheten i privata boenden är 10 procent lägre än i kommunala. Privata vårdgivare har dessutom färre heltidsanställda och fler timanställda. Professor Szebehely konstaterar att … ”/ Läs hela om hur ”Fakta; vinstdriven vård håller sämre kvalitet”!

Ett annat inlägg jag har skrivit är detta: Vetenskap stick i stäv med Alliansen. Där visar jag bland annat nedanstående diagram.

Och detta diagram talar sitt tydliga språk.

Kika in och läs hela texten som bygger på en artikel i ”nr 6/2011 av FORSKNING & FRAMSTEG, som utkom nu i Augusti, finns en artikel med titeln ‘Ingen vård utan mutor‘.

Den är skriven av Sören Holmberg och Bo Rothstein, båda professorer i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Artikel är en sammanfattning av en forskningsrapport som kan laddas ned från www.qog.pol.gu.se.

Den artikeln är intressant ur flera perspektiv.” Citerat från inlägget Vetenskap stick i stäv med Alliansen.

Slutligen citerar jag åter igen Jan Guillou:En av de många män som jag skulle till­önska åtminstone någon månad i blöjor av Carema fastställd vätskemängd är den för mig fullständigt okände grundaren av Carema, en Peter Weiderman. Han gjorde ett klipp på 212 miljoner när han sålde sin andel i bolaget, pengar som omedelbart försvann till skattesmitarparadiset på ­Cypern.”


Uppdaterat om sjukvård och social nedrustning

Förra inlägget uppdaterat

Nu har inlägget bland annat försetts med en rad bonuslänkar. Jag hade kunnat lagt till enormt många fler, men de som nu finns räcker väl gott för att förstå vad Alliansens politik syftar till. 

De rika ska ha mer och mer och vi andra ska inte ha någonting alls. Enkelt att förstå egentligen, men uppenbarligen inte eftersom vi i så fall aldrig hade fått denna inhumana regering styrd av Moderazisterna.

Kritik mot nytt Caremaboende i Umeå 

Regeringen varnades redan 2008 

Statens styrning i privat äldreosorg

Högerpolitik ger gamla ett ovärdigt slut 

Lennart, 86, fick ligga med flera brutna leder

 


Försäkringskassa? Vá é dé?