Kategorier

Arkiv

Dödsbringande knivhugg

Tio år i dag

Anna Lindh shoppar på NK i Stockholm.

Mijailo Mijailović hatar vid den här tiden alla politiker. Plötsligt när han var på väg ut från NK såg han Anna Lindh. Hon var på väg in på NK för att handla kläder tillsammans med väninnan Eva Franchell. Klockan var strax efter fyra på eftermiddagen.

Mijailo Mijailović bestämde sig för att attackera henne, men stod kvar en stund för att ”ladda upp”, som han har berättat senare. Förmodligen reflekterade han aldrig över att hon var utan SÄPO:s personskydd den här dagen och han hade knappast ens brytt sig.

Ville han döda? Nej, så långt tänkte han inte. Han tänkte bara på attack, inte på hur utgången skulle bli, säger han i en intervju med EXPRESSEN nästan åtta år senare.

Det var en stundens ingivelse. Han hade inga planer på något sådant här innan han fick syn på Anna. Det var först då han kände att han hade chansen att ta hämnd på en politiker för att det var politiker som var ansvariga och bar skulden för alla hans personliga misslyckanden.

Anna o mördaren

(Bilden från tidigare inlägg)

Mijailo Mijailović: ”Jag gick bara fram, tog fram kniven och så hände det där inne. Det gick så fort. Jag kommer ihåg att det var traumatisk stämning, mycket folk, och någon skrek ta fast honom. Jag kommer ihåg att det var mycket skrik.” 

Mijailo Mijailović häktades drygt två veckor efter mordet. Samma dag släpptes en oskyldig man som suttit anhållen som misstänkt för dådet. Mijailo Mijailović ansågs på sannolika skäl vara misstänkt och intresset för förhandlingen var givetvis mycket stort. Veckorna efter gripandet kom det fram flera detaljer som stärkte den tekniska bevisningen och den 6 januari 2004 erkände han att det var han som var gärningsmannen.

Det är ett mord på en politiker, men inte något som kan kallas ett politiskt mord. Det är en galnings verk. Det har begåtts av en person med en förvriden verklighetsuppfattning. Det är alltså en person som i lagens mening inte bör betraktas som psykiskt frisk vid gärningen och det kom också den rättspsykiatriska undersökningen fram till. Men han dömdes till livstids fängelse för mord i tingsrätten. Den ­domen överklagades till Svea hovrätt som förlitade sig på rättsliga rådets bedömning att han led av psykotiskt syndrom eller en personlighetsstörning av borderlinekaraktär och dömde honom till sluten rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.

I inlägget Anna Lind, snart 10 år sedan skriver jag: ”Den då 24-årige Mijailo Mijailović greps och häktades två veckor senare, på sannolika skäl misstänkt för mord. I januari 2004 erkände han sig skyldig.

Den 8 juli 2004 dömdes Mijailović av Svea hovrätt till rättspsykiatrisk vård, enligt Rättsmedicinalverkets rekommendation. Den domen ändrades av Högsta Domstolen som i december 2004 dömde honom till livstids fängelse. Det kan inte uteslutas att det i grund och botten bara var för att offret var en hög minister som HD tog upp fallet. Det är ju ytterst ovanligt att mål går till HD, speciellt när ingen ny bevisning har framkommit eller allvarliga rättegångsfel har begåtts. På de grunder HD tog upp fallet utgör det ett unikt undantag i svensk rättshistoria och unika undantag i rättshistorien är ofta fall som liknar grov rättsröta.

Om vi såldes tänker oss att offret hade varit någon helt vanlig kund på NK skulle Svea hovrätts dom stått sig och Mijailo Mijailović hade med stor sannolikhet i dag varit på fri fot med avskriven vård. Men samhället ville inte ha en rättfärdig dom, men hämnd!

Har jag rätt eller fel i detta påstående? Jag kan ha fel i att Mijailo Mijailović skulle ha varit avförd från vård i dag, men jag har rätt i att han fortfarande anses ha begått brottet under inflytande av psykisk sjukdom. Och SÄPO tar konsekvensen av det, ty nu jagar Säpo de psyksjuka.”

Citerar AB: ”Domen var ett stort misstag, han är sjuk och skulle ha dömts till vård från början, säger Leif GW Persson, kriminolog.”

”Opinionen för ett fängelsestraff var enormt stark och domstolen föll för trycket , säger Ulf Åsgård, psykiater.”

Merparten av åren som gått har Mijailovic dock tillbringat inom rättspsykiatrin, bland annat i Sundsvall och Växjö.

– Hittills rör det sig om mellan sju och åtta år som avtjänats inom rättspsykiatrin, säger Aftonbladets ­källa.

Ulf Åsgård, psykiater, är inte förvånad.

– Han borde ha hamnat där redan från början. Hans långa perioder inom rättspsykiatrin visar ju att de hade rätt, att han är sjuk och behöver vård, säger han.”

Och så ska det naturligtvis inte vara i en rättsstat!
Den ska ha sådan auktoritet och pondus att den kan stå emot tryck från den allmänna opinionen. 

Men Sverige är inte den rättsstat som det vill påstå sig vara. Att mordet på Olof Palme aldrig har klarats upp beror till exempel på att starka politiska krafter, inte minst inom det socialdemokratiska partiet (!), aldrig har önskat att så skulle ske. Det mordet var, till skillnad mot mordet på Anna Lindh, ett politiskt mord. Det svenska etablissemanget ville röja Palme ur vägen. Och det svenska etablissemanget såg till att mordutredningen leddes in på galna spår och gick i stå. Alla med minsta kunskap om hur utredningen sköttes vet ju att en länspolismästare som Hans Holmér faktiskt inte hade formell befogenhet att leda en sådan mordutredning! Men ingen vill lyfta fram det faktum att utredning leddes av en person som stod socialdemokratin nära och var dess handgångne man och villiga verktyg. Och efter att Palme var röjd ur vägen kunde socialdemokratin inleda sin nedrustning av svensk välfärd, vilken nu utan större protester från socialdemokratin fullföljs med ursinnig kraft av Alliansen.

Och efter att Palme var röjd ur vägen kunde socialdemokratin inleda sin osminkade flört med USA och Anna Lindh tillåta CIA operera på svensk mark, kidnappa och skicka oskyldiga människor till tortyr i Egypten.

Det var verkligen ett dödsbringande knivhugg!

Och på många andra sätt manifesterar sig den svenska rättsstaten som allt annat än vad den vill utge sig för att vara. Det märks klart och tydligt hur den angriper dem som avslöjar densamma. Som till exempel när den angrep bloggaren bakom Felväsendet.

Felvädendet Husransakan

Nu har Felväsendet lagt ner sin verksamhet eftersom redaktören inte tycker att det är värt priset att avslöja felaktigheter och röta inom rättsväsendet.

Det är också ett dödsbringande knivhugg! Ett dödsbringande knivhugg på den som vill återupprätta rättsstaten! Sådant är ju inte politiskt gångbart, önskvärt eller ens tillåtet i det svenska samhället!

Och även många andra som har bloggat och avslöjat rättsstaten har ju drabbats av de så kallade rättsvårdande instansernas attacker, som har till enda syfte att tysta kritiken mot dess verksamhet.

Rättsröta efter rättsröta avslöjas, men rättsrötan består och ingen kritik biter på vårt immuna felväsende, eftersom staten står som beskyddare av detta väsen.

Det är också ett dödsbringande knivhugg!

Och det knivhugget drabbar oss, bara oss, vi, folket! Det drabbar aldrig de som kallas etablissemanget!

Knivhugget mot Kaj Linna

Knivhuggen mot Allmänläkaren och obducenten

Knivhuggen mot Sture Bergwall

Och så där kan man fortsätta i det närmaste utan slut. Knivhuggen saknar slut. Och ingen i etablissemanget tycks vilja få ett slut på knivhuggen. De drabbar ju inte etablissemanget självt!

EXPRESSEN: Mijailo Mijailović talar ut.


Knappast ”tillfälligheter” i massor!

Tillfälligheter

 

Jag vill nog snarare kalla det ett mönster och det mönstret heter konspiration. I övrigt stämmer innehållet i huvudsak helt överens med min egen uppfattning och för mg var det inte mycket nytt. Men för den breda allmänheten kan det möjligen ruska om en hel del, på ett nyttigt sätt. Särskilt för de som fortfarande tror att Julian Assange har begått våldtäkt och jag har stött på många som tror så.

Läsningen är i högsta grad att rekommendera!

Paragraf

”Då överklagar Claes Borgström nedläggningen av anmälningarna och ärendet hamnar hos överåklagare Marianne Ny. Hon återupptar förundersökningarna.

Finns det någon som tror att de olika åklagarturerna är rena tillfälligheter? Någon som tror att det inte pågått ett spel bakom kulisserna? Någon som tror att det är en ren tillfällighet att Assange inte förhördes ett antal gånger när han var kvar i Sverige i fem veckor efter att han blivit polisanmäld? Någon som tror att Marianne Ny kan agera som hon gör utan att ha stöd uppifrån i åklagarhierarkin? Någon som tror att åklageriets agerande inte är förankrat i justitiedepartementet, i ett internationellt storpolitisk fall som den här?”

”Idag sitter Assange inlåst på en ambassad för en stat, Ecuador, som står för allt han och WikiLeaks motarbetar. Misstänkt för sexbrott i Sverige. Isolerad medan WikiLeaks bryts ner och tynar bort. CIA och USA kunde inte önska sig en bättre utveckling av den här historien. Och detsamma gäller för USA:s trogna svenska vänner. Skulle han bli utlämnad till USA, skulle man där ha fått stora problem såväl på hemmaplan som internationellt, om han blev dömd till ett långt fängelsestraff.

Men Julian Assange sitter bara fast där på Ecuadors ambassad i London så länge överåklagare Marianne Ny och de som styr henne, vill ha det så. Om åklagare och polis gjorde vad vi i Sverige ofta gör i sådana här lägen, åkte dit och förhörde honom, eller förhörde honom via videolänk, så skulle hela den här historien snabbt vara utredd och avklarad. Assange har hela tiden klargjort att han står till förfogande för sådana förhör.

Resultatet av ett eller flera förhör skulle bli: Brott ej styrkt. Men det vill uppenbarligen inte staten Sverige medverka till.”

Läs hela redogörelsen här.

Paragraf

Till sist ännu ett citat:

”Prenumerera på Para§rafs nyhetsbrev

Nyhetsbrevet mejlas ut varje måndag och innehåller bland annat information om vad som är på gång på Para§raf. Därtill en del extramaterial som vi inte publicerar på sajten. Vi lämnar inte ut eller säljer vår förteckning av Nyhetsbrevets prenumeranter till någon. Prenumerera utan kostnad här.”


Vem ljög mest – Thomas Quick, eller team Kwast?

Berättigad fråga

Och den ställs av Old Wolf.

Kanske känns ämnet uttjatat, men jag lovar att ni får er en intressant läsning om ni klickar in er hos gammelvargen.

”Quicks berättelser i terapin om sin barndom följde med genom morddom efter morddom. Utan ”Simon” hade inte brotten kunnat förklaras. Åtminstone van der Kwast och Penttinen visste att Quicks berättelse kunde vara fantasier. Varför skulle de annars gömma undan förhören med Quicks syskon? De visste också om att Quick hade alibi för mordet på Thomas Blomgren. Dessa fanns i den s k ‘slasken’ och återfanns inte förrän 2009. Hade Simon avslöjats, hade sagan tagit slut redan 1994.

För gammelvargen är det svårt att dra andra slutsatser än att van der Kwast och Penttinen redan från början förstod att Quick ljög eller fantiserade. Karriären var viktig, även om man behövde offra en psykisk sjuk människa, för att nå denna berömmelse. 
Frågan är vem som var största lögnaren Thomas Quick, eller team Kwast?”

”Quicks” egen blogg: Sture Bergwall Vägen till frihet


Jan Guillou om justitiemord

Rättsröta

”Vilket som är det värsta justitie­mordet i modern svensk rättshistoria är inte så lätt att avgöra som somliga tror. Visst har Thomas Quick ett svårslaget rekord i form av åtta ­felaktiga morddomar. Men han ­spelade ju i hög grad med som ­huvudrollsinnehavare i den långa komedin, eller om det var tragedin. Eller faktiskt båda delarna.

Värre var det för Enbomsligan, sex oskyldiga män som 1952 dömdes som sovjetspioner utan tillstymmelse till seriös bevisning. Tvärtom drog sig åklagaren inte för att presentera ­uppenbart falsk bevisning, vilt ­påhejad av journalistkåren.” Läs alltsammans!

Mer om enbom-dommarna 1, 2, 3, 4


Övergrepp!

Det bara fortsätter!

 

”Thomas Olsson, Bergwalls nuvarande advokat, säger sig ha sett ett mönster under en längre tid.

– Successivt har de försvårat för honom att ha kontakt med media. Inledningsvis var det inget problem att ta emot besök, sen införde ansvariga krav på föranmälan och registrering, sen tillkom restriktionen att två personal ska vara med vid intervjuerna. Det här drog i gång rejält efter resningsansökningarna och de första friande domarna.

Förvägras möte

Planen var att möta Sture Bergwall på den rättspsykiatriska avdelningen i Säter. Men under torsdagseftermiddagen lämnade Marianne Romlin, enhetschef, besked om att Aftonbladet inte var välkommen under fredagen.

– Det är aktiviteter hela dagen och vi har därmed inte tillräckligt med personal, uppger hon som orsak.

– Skitsnack, vad då för aktiviteter, säger Sture Bergwall.” 

Ovanstående citat saxat ur AB, men Sture har själv skrivit om saken på sin blogg och det är ett bra tag läste det där.

Att inskränka Stures rätt till besök på sätt som beskrivs i citatet är ännu ett rättsövergrepp och det borde definitivt anmälas. Det finns ingen saklig grund för sådan besöksrestriktioner vad jag kan förstå. Thomas Olsson bör genast anmäla Säters ledning till Socialstyrelsen.

Det Säter gör är så uppenbart rättsvidrigt, nämligen att ge Sture restriktioner ENBART för att försvåra att sanningen kommer fram hur sjukhuset har kollaborerat med polis och åklagare och därmed fått honom oskyldigt dömd och medverkat till att mördare går fria i dag. Det vill man förhindra. Det är rent kriminellt!

Sture Bergwall ”efterlyster en oberoende utredningskommission som granskar alla inblandades agerande. Allt från åklagarens metoder till den rättspsykiatriska avdelningens arbetssätt, som han i dag är mycket kritisk till.” Ja, det är väl det minsta man kan begära!

 

Rättsröte-skandalen


Markovic och Hajby

Kan polisens gripande av Mille Markovic handla om samma rättsövergrepp som det Kurt Haijby råkade ut för? Det verkar lite misstänkt!

Helt klart är att varken Mille Markovic eller Kurt Haijby är och var guds bästa barn, men för de skull skall ändå lagen gälla och följas!

Haijbyaffären var en uppmärksammad svensk rättsaffär i början av 1950-talet, den andra av de så kallade rättsröteaffärerna. I debatten om dessa framträdde särskilt Vilhelm Moberg som frän samhällskritiker. Affären kretsade kring påstådda rättsövergrepp initierade av överståthållaren Torsten Nothin till följd av en påstådd homosexuell relation mellan Gustaf V och restaurangdirektörenKurt Haijby som slutligen kom att dömas för utpressning. (Wikipedia)

Haijby togs in på Beckomberga för observation, vilket vid denna tid var vanligt vid homosexuell otukt med minderåriga. Hovet hade  betalat ut minst 100 000 kr till Haijby, vilket måste haft sina skäl. Ej otänkbart kan samband finnas i att  både Gustav V och Haijby var homosexuella och att något hänt dem emellan som gjort att hovet ville köpa sig hans tystnad (årets understatement?). Inför utskrivningen från Beckomberga sjukhus stod Haijbys val mellan åtal och emigration.

Haijby övertalades att mot ett månadsunderhåll på 425 kronor, (mycket på den tiden) utvandra till Nazityskland. Men först hade han tvingats skriva under en överenskommelse om att hålla inne med fortsatta anklagelser mot kungen.

Hovets goda kontakter med naziregimen sköttes genom Stockholms polischef och möjliggjorde Haijbys tysklandsresa. Där greps han påpassligt anklagad för två nya fall av otukt med minderåriga pojkar. Han blev senare dömd för detta. Efter avtjänat straff kvarstannade Haijby i Gestapoförvar på grund av utredning om falsk angivelse. Det anses vara efter hovets uttryckliga önskan.

Om svensk polis ville att Haijby hölls i koncentrationsläger i Tyskland skulle Gestapo gärna  stå till tjänst, sa man från tyskt håll. Samarbetet var således gott! I februari 1940 utvisades Haijby till Sverige.

Läs också om Kejneaffären.