Kategorier

Arkiv

Skvitt berättar historier

En påhittad och en sann

 

Här kommer en påhittad historia som är riktigt dålig:

Det var en gång en man som hade tappat bort sina nycklar. Det var mitt i natten och kolmörkt. Han gick och letade under gatlyset.

En annan man kom förbi och frågade:

”Letar du efter något?”

”Ja, mina nycklar!”

”Du har haft tur som tappat dem här där det är ljust! Du hittar dem snart!”

”Nej, men jag tappade dem där borta!”

”Va? Varför letar du då här?”

”Det är ju mycket ljusare här!”

SVT Veckans brott poliskontroll

Här kommer en ännu sämre, men sann historia:

När brotten begås är inte poliserna ute och när poliserna är ute är inte buset det!

Det brister helt enkelt i organisationen.

Man gör nykterhetskontroller dagtid, medan rattfyllerierna är mest frekventa kvällar och nätter.

Skvitt utgår ifrån att det förhåller sig på samma sätt med annan brottslighet, att den sker när polisen inte är i tjänst.

Låter man fler poliser jobba på obekväma arbetstider skulle vi få mycket mera för våra skattepengar och ett tryggare samhälle. Men som det nu är dräller det av poliser dagtid som mycket lite får gjort!

”Ja, men poliser vill ju också vara lediga!”, säger ”vän av ordning”!

Låt dem då söka sig till andra arbeten, säger Skvitt! Vi betalar nämligen inte för deras bekvämlighet!


Tiderna förändras (delvis)

Städar undan gammalt skräp

Tänk vad man sparar på helt i onödan. Men nu ska här kastas!

Så jag röjer och finner.

Ja tänka sig. 1971 var ett ärende för polisen gammalt redan efter fyra månader!

Konstigt, nu finns alla möjliga tekniska hjälpmedel för att snabba upp processer, men hos polisen går det bara långsammare och långsammare!

Konstigt, sedan 1971 har polisen bara fått mer och mer resurser, inte minst personal. Men allt går långsammare!

Ja, allt går långsammare!

Här är beviset!

Hur det gick?

Rolandsson förnekade att han var påverkad vid tidpunkten, men på grund av att han råkade skrapa emot med bilen och fick en lackskada (vilket gjorde att han ”blev rädd för vad fadern skulle säga”), så stannade han bilen och därefter tog fram en falska sprit och drack den. Det var ju visserligen inte sant, men det gick inte att motbevisa. Han åkte nämligen tillbaka nästa dag och kastade en tomflaska i skogen och polisen var så ambitiös på den tiden att de åkte dit och letade och fann den där Rolandsson uppgav att den skulle finnas.

Jo, det fanns faktiskt inga bevis på att han hade varit berusad när han körde. När polisen tog honom befann han sig inte alls i bilen och Larssons skriftliga vittnesmål var helt värdelöst. Han svamlade om allt möjligt, men skrev ingenting om det polisen ville veta. Och som han flyttat till ”Långtbortistan” så kallades inte han till tingsrätten.

Det fanns således bara mitt vittnesmål att gå på. Och jag visste att Rolandson hade hällt upp ett glas vin och det glaset som han lämnade var inte urdrucket. Om han hade druckit enbart detta eller några glas utöver det, se, lämpligt nog hade jag aldrig tänkt på det. Jag visste det helt enkelt inte, sa jag i rätten.

Vad gör man  inte för en kompis? Ja, i vart fall då. I dag ser jag synnerligen allvarligt på rattfylleri och hade aldrig tillåtit honom att åka iväg, trots att han i sin fylla var fruktansvärt odräglig, så vi var bara glada och lättade att han åkte iväg från torpet.

Men saken är den, ingen ska dömas utan bevis! Men det brydde man sig inte om, inte för fem öre, så det blev en månads fängelse.

Om detta hade hänt idag hade domen sannolikt blivit densamma, trots avsaknad av bevisning, förmodar jag. Och hade jag fått ett liknade brev från en kriminalinspektör i dag, då hade det sannolikt kommit efter ca 1,5 eller 2 år och utan att han hade skrivit ”rätt gammalt”.

Vissa saker förändras, men inte allt.

Det som inte gällde då och inte gäller nu är bara floskler, nämligen: ”Hellre fria än fälla” och ”bevisa bortom varje rimligt tvivel”.