Kategorier

Arkiv

Dödsbringande knivhugg

Tio år i dag

Anna Lindh shoppar på NK i Stockholm.

Mijailo Mijailović hatar vid den här tiden alla politiker. Plötsligt när han var på väg ut från NK såg han Anna Lindh. Hon var på väg in på NK för att handla kläder tillsammans med väninnan Eva Franchell. Klockan var strax efter fyra på eftermiddagen.

Mijailo Mijailović bestämde sig för att attackera henne, men stod kvar en stund för att ”ladda upp”, som han har berättat senare. Förmodligen reflekterade han aldrig över att hon var utan SÄPO:s personskydd den här dagen och han hade knappast ens brytt sig.

Ville han döda? Nej, så långt tänkte han inte. Han tänkte bara på attack, inte på hur utgången skulle bli, säger han i en intervju med EXPRESSEN nästan åtta år senare.

Det var en stundens ingivelse. Han hade inga planer på något sådant här innan han fick syn på Anna. Det var först då han kände att han hade chansen att ta hämnd på en politiker för att det var politiker som var ansvariga och bar skulden för alla hans personliga misslyckanden.

Anna o mördaren

(Bilden från tidigare inlägg)

Mijailo Mijailović: ”Jag gick bara fram, tog fram kniven och så hände det där inne. Det gick så fort. Jag kommer ihåg att det var traumatisk stämning, mycket folk, och någon skrek ta fast honom. Jag kommer ihåg att det var mycket skrik.” 

Mijailo Mijailović häktades drygt två veckor efter mordet. Samma dag släpptes en oskyldig man som suttit anhållen som misstänkt för dådet. Mijailo Mijailović ansågs på sannolika skäl vara misstänkt och intresset för förhandlingen var givetvis mycket stort. Veckorna efter gripandet kom det fram flera detaljer som stärkte den tekniska bevisningen och den 6 januari 2004 erkände han att det var han som var gärningsmannen.

Det är ett mord på en politiker, men inte något som kan kallas ett politiskt mord. Det är en galnings verk. Det har begåtts av en person med en förvriden verklighetsuppfattning. Det är alltså en person som i lagens mening inte bör betraktas som psykiskt frisk vid gärningen och det kom också den rättspsykiatriska undersökningen fram till. Men han dömdes till livstids fängelse för mord i tingsrätten. Den ­domen överklagades till Svea hovrätt som förlitade sig på rättsliga rådets bedömning att han led av psykotiskt syndrom eller en personlighetsstörning av borderlinekaraktär och dömde honom till sluten rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.

I inlägget Anna Lind, snart 10 år sedan skriver jag: ”Den då 24-årige Mijailo Mijailović greps och häktades två veckor senare, på sannolika skäl misstänkt för mord. I januari 2004 erkände han sig skyldig.

Den 8 juli 2004 dömdes Mijailović av Svea hovrätt till rättspsykiatrisk vård, enligt Rättsmedicinalverkets rekommendation. Den domen ändrades av Högsta Domstolen som i december 2004 dömde honom till livstids fängelse. Det kan inte uteslutas att det i grund och botten bara var för att offret var en hög minister som HD tog upp fallet. Det är ju ytterst ovanligt att mål går till HD, speciellt när ingen ny bevisning har framkommit eller allvarliga rättegångsfel har begåtts. På de grunder HD tog upp fallet utgör det ett unikt undantag i svensk rättshistoria och unika undantag i rättshistorien är ofta fall som liknar grov rättsröta.

Om vi såldes tänker oss att offret hade varit någon helt vanlig kund på NK skulle Svea hovrätts dom stått sig och Mijailo Mijailović hade med stor sannolikhet i dag varit på fri fot med avskriven vård. Men samhället ville inte ha en rättfärdig dom, men hämnd!

Har jag rätt eller fel i detta påstående? Jag kan ha fel i att Mijailo Mijailović skulle ha varit avförd från vård i dag, men jag har rätt i att han fortfarande anses ha begått brottet under inflytande av psykisk sjukdom. Och SÄPO tar konsekvensen av det, ty nu jagar Säpo de psyksjuka.”

Citerar AB: ”Domen var ett stort misstag, han är sjuk och skulle ha dömts till vård från början, säger Leif GW Persson, kriminolog.”

”Opinionen för ett fängelsestraff var enormt stark och domstolen föll för trycket , säger Ulf Åsgård, psykiater.”

Merparten av åren som gått har Mijailovic dock tillbringat inom rättspsykiatrin, bland annat i Sundsvall och Växjö.

– Hittills rör det sig om mellan sju och åtta år som avtjänats inom rättspsykiatrin, säger Aftonbladets ­källa.

Ulf Åsgård, psykiater, är inte förvånad.

– Han borde ha hamnat där redan från början. Hans långa perioder inom rättspsykiatrin visar ju att de hade rätt, att han är sjuk och behöver vård, säger han.”

Och så ska det naturligtvis inte vara i en rättsstat!
Den ska ha sådan auktoritet och pondus att den kan stå emot tryck från den allmänna opinionen. 

Men Sverige är inte den rättsstat som det vill påstå sig vara. Att mordet på Olof Palme aldrig har klarats upp beror till exempel på att starka politiska krafter, inte minst inom det socialdemokratiska partiet (!), aldrig har önskat att så skulle ske. Det mordet var, till skillnad mot mordet på Anna Lindh, ett politiskt mord. Det svenska etablissemanget ville röja Palme ur vägen. Och det svenska etablissemanget såg till att mordutredningen leddes in på galna spår och gick i stå. Alla med minsta kunskap om hur utredningen sköttes vet ju att en länspolismästare som Hans Holmér faktiskt inte hade formell befogenhet att leda en sådan mordutredning! Men ingen vill lyfta fram det faktum att utredning leddes av en person som stod socialdemokratin nära och var dess handgångne man och villiga verktyg. Och efter att Palme var röjd ur vägen kunde socialdemokratin inleda sin nedrustning av svensk välfärd, vilken nu utan större protester från socialdemokratin fullföljs med ursinnig kraft av Alliansen.

Och efter att Palme var röjd ur vägen kunde socialdemokratin inleda sin osminkade flört med USA och Anna Lindh tillåta CIA operera på svensk mark, kidnappa och skicka oskyldiga människor till tortyr i Egypten.

Det var verkligen ett dödsbringande knivhugg!

Och på många andra sätt manifesterar sig den svenska rättsstaten som allt annat än vad den vill utge sig för att vara. Det märks klart och tydligt hur den angriper dem som avslöjar densamma. Som till exempel när den angrep bloggaren bakom Felväsendet.

Felvädendet Husransakan

Nu har Felväsendet lagt ner sin verksamhet eftersom redaktören inte tycker att det är värt priset att avslöja felaktigheter och röta inom rättsväsendet.

Det är också ett dödsbringande knivhugg! Ett dödsbringande knivhugg på den som vill återupprätta rättsstaten! Sådant är ju inte politiskt gångbart, önskvärt eller ens tillåtet i det svenska samhället!

Och även många andra som har bloggat och avslöjat rättsstaten har ju drabbats av de så kallade rättsvårdande instansernas attacker, som har till enda syfte att tysta kritiken mot dess verksamhet.

Rättsröta efter rättsröta avslöjas, men rättsrötan består och ingen kritik biter på vårt immuna felväsende, eftersom staten står som beskyddare av detta väsen.

Det är också ett dödsbringande knivhugg!

Och det knivhugget drabbar oss, bara oss, vi, folket! Det drabbar aldrig de som kallas etablissemanget!

Knivhugget mot Kaj Linna

Knivhuggen mot Allmänläkaren och obducenten

Knivhuggen mot Sture Bergwall

Och så där kan man fortsätta i det närmaste utan slut. Knivhuggen saknar slut. Och ingen i etablissemanget tycks vilja få ett slut på knivhuggen. De drabbar ju inte etablissemanget självt!

EXPRESSEN: Mijailo Mijailović talar ut.


Om Olof Palme

Eller snarare om historieförfalskning

”IB-affären gällde i huvudsak under­rättelsetjänstens militära operationer utomlands i direkt strid med den svenska neutralitetspolitiken, exempelvis att vi hade agenter i arab­världen som arbetade åt Israel eller vidarebefordrade kunskaper från vår ambassad i Hanoi till USA:s underrättelsetjänst, under brinnande krig. Vanföreställningen att IB-affären, mer bagatellartat, skulle ha varit en i raden av tidens många avslöjanden om åsiktsregistrering kommer sig av att det bara var i den delen som statsmakten lät utreda avslöjandena – efter mycket knot och flera decennier.” Det skriver Jan Guillou bland.

Palme o kommunismen

Guillou påpekar också mycket riktigt att: ”Harvardaffären, där Palme misstänktes för skattefusk och definitivt ljög om saken, förekommer inte i filmen. Inte heller Bofors/Indienaffären (”tala fred på dagarna och sälja kanoner på nätterna”). Och Geijeraffären, där Palmes ljugande nådde nya höjder, liksom hans hat mot journalistiska avslöjanden, förklaras bort med att vi inte vet vad som hände, allt blev bara ”viskningslek”.

Det är inte heller sant. Vi vet visst vad som hände. Rikspolischefen gick två gånger till statsminister Palme med uppgifter som pekade ut justitie­minister Geijer som notorisk bordell­kund. Och Palme ljög gång på gång om saken och försökte till och med skylla på Thorbjörn Fälldin! Dokumentärfilmens försök till äreräddning av Palme blir här mer löjeväckande än upprörande.”

Palme är varken en vit eller svart figur, han är grå. Och det är viktigt att komma ihåg. Mycket bra gjorde han, det kan inte tas ifrån honom. Men kommunismen är den enda idé som står på arbetarklassens sida och kommunismen hatade han.

”Olof Palme föddes i Svea artilleriregementes församling på Östermalm i Stockholm och växte upp i familjens våning på Östermalmsgatan 36. Hans föräldrar var Gunnar Palme (1886–1934), verkställande direktör för försäkringsbolaget Thule, liksom farfar Sven, och Elisabeth von Knieriem (1890–1972). Hon var av balttysk adel och född i Lettland och kom som flykting 1915. Som fyraåring talade Palme franska med sin barnsköterska, tyska med sin mamma och svenska med sina syskon.[1] Somrarna tillbringades på morföräldrarnas gods Skangal tio mil nordost om Riga. Olof Palmes syskon var Claës Palme (1916–2006), Catharina Palme Nilzén (1920–2002) och halvbrodern Sture Gunnarsson (1911-2005). Han var sonson till Sven Palme och kusin till Sven Ulric Palme.

Olof Palme gifte sig 9 juni 1956 med psykologen Lisbet Beck-Friis och de bosatte sig som nygifta i Vällingby.” /Wikipedia

Mordet

Det kan man inte förbigå när man tar upp Palme, tycker jag.

Jag nöjer mig med några länkar och citat, samt påpekar att spår som Christer Pettersson, 33-åringen och PKK-spåret är ren trams med syfte att inte utreda mordet.Andra förklaringar är mycket mer trovärdiga.

Justitierådet Göran Lambertz, 62, har tidigare berättat att han stämt träff med vice riksåklagaren Kerstin Skarp för att diskutera missar i Palmeutredningen.

I Ekots lördagsintervju i går krävde han att det så kallade polisspåret utreds ytterligare.

– Hypotesen är att det funnits extremistiska poliser och militärer i Sverige som har samverkat och planerat mordet på Olof Palme och genomfört det, säger Göran Lambertz till Aftonbladet. /AB

”En av walkie-talkie-männen vid det tomma skyltfönstret blir senare identifierad, även han en polis. När Olof Palme blir nedskjuten uppehåller sig i en omkrets av cirka 400 meter av mordplatsen minst trettio poliser, av vilka minst arton inte har någonting där att göra. Ingen av dom hade något uppdrag.

Också Karl är i närheten avbrottsplatsen. Karl är en av poliserna i piketbilen som vittnet Eva ser långsamt åka förbi de två walkie-talkiemännen. Han genomför den första personkontrollen efter mordet. Han har en misstänkt som passar in på personbeskrivningen. Men: Vid denna tidpunkt har över huvud taget ingen personbeskrivning gjorts. Karl hade övertagit ett hyreskontrakt för en våning på Järnmalmsvägen i Traneberg. Strax efter mordet övertar Karls kollega Gunnar kontraktet. När i denna våning ett vattenrör brister måste hyresvärden skjuta ett skåp åt sidan. Då rullar plötsligt en SS-hjälm över hans fötter. I skåpet hittar han också dussintals hakkors-fanor, avancerad avlyssningsutrustning och några walkie-talkies. När rörmokaren vill fixa vattenskadorna kommer en fullbesatt piketbuss förbi. Även i Stockholm bryr sig sällan polisen om vattenskador, det är ett jobb för hantverkare. Poliserna frågar rasande vad det är som pågår.

Varför har Norrmalmspolisen ett sådant sällsynt intresse av denna våning?” En långt och faktaspäckad artikel med mycket detaljer som säkert oroar polisen. Läs den!

Anti Avsan, moderat riksdagsman = Dekorimamannen?

Polisspåret – och privat polisverksamhet! Den stora skandalen! Högmålsbrott?

”Mycket tyder på att Olof Palmes mördare ingick i ett högerextremt nätverk bestående av poliser verksamma i Stockholms Försvarsskytteförening. Och att Palmes mördare i dag är en högt uppsatt politiker.”Bakgrunden till Leif GW:s polisspår

Polisspåret – högerextrema poliser bakom Palme-mordet?

Polisspåret: basebolligan

Göran Lambertz och Inga-Britt Ahlenius om Palmeutredningen

http://svantesblogg.bloggo.nu/Palmemordet/

Vad döljer sig i de hemliga Palmedokumenten?