Kategorier

Arkiv

Polisbrutalitet och djurskydd

Hot och våld vardag för djurägare

 

Astrid skriver i inlägget om brutal misshandel från poliser vid en inspektion.

”Inge Johansson i Åshammar berättar:

‘Tisdagen den 8:e oktober 2013 kom länsstyrelsens djurskydd som vanligt oanmält …

Det uppstod en irriterad diskussion då vi krävde legitimation. Djurskyddarna och den kvinnliga polisen visade, men den manliga, Magnus Fallgren, vägrade och visade polisemblemet på jackan, det räckte om vi nu var ”läskunniga”. Laila sade att det inte var OK. Då jag krävde att få se husrannsakan brann det till och polismannen rusade upp på trappan och ställde sig c:a en dm från mitt ansikte och skrek att han hade rätt och jag fel och var helt virrig. 

När jag såg hur illa det gick rusade jag ut på trappan fram till honom och lade min vänsterhand på hans högra axel och sa bestämt” släpp henne”.  Då släppte han Laila och fick tag i mig och tryckte mig med våldsam kraft mot dörrposten samt pressade mitt huvud mot dörrkarmen med sin underarm mot min strupe. Mina glasögon for av ner i betonggolvet och repades. Vår son Joakim kom, efter att ha jobbat natt på Psykakuten i Gävle, så han såg händelsen. Först då han kom springande och kommenderade ”släpp farsan” släppte polisen sitt grepp.

Vi har nu anmält polismannen Magnus Fallgren. Men den polis som tog emot vår anmälan ville endast göra det hela till tjänstefel, vilket vi inte accepterar. Vi anser det vara grov misshandel och grova kränkningar m.m.”

Läs resten och hur det gick sen och läs också hur det funkar i Sverige med djurinspektioner.


Blundar för de profithungriga – slår till mot ideella

Viltjouren

Låt mig låta Viltjouren presentera sig:

”På Viltjouren tar vi emot skadade vilda fåglar av alla arter samt igelkottar, ekorrar och harar. Vi tar även emot föräldralösa fågelungar och däggdjursungar. De som arbetar för Viltjouren är alla utbildade i rehabilitering av skadat vilt genom vårt riksförbund KFV där vi är medlemmar. 

Vi har ett mycket tätt samarbete med Djurkliniken Roslagstull, …. Dessutom får vi hjälp av nästan alla veterinärer och Djursjukhus i Stockholms län. 
Viltjouren har alla de tillstånd som krävs för att få rehabilitera. 

Ett djur som kommer till oss eller till veterinären undersöks och vi gör en bedömning huruvida djuret går att rädda eller ej. 
Om man inte kan rädda djuret till ett friskt liv igen, avlivar vi för att djuret skall slippa onödigt lidande. 

Viltjouren

Detta är ett sammandrag, hela texten läser du genom att klicka på länken ovan.

Viltjouren på facebook

Om KFV

”För att vårda och rehabilitera skadat vilt krävs tillstånd från Länsstyrelsen och Naturvårdsverket, enligt jaktlagstiftningen. Ett antal privatpersoner och föreningar har tillstånd att ta hand om skadade djur.” /Naturvårdsverket

Skansen

Djurskydd agerar

Jag har en stark känsla av att det inte kan vara ekonomisk vinst i första hand som driver en verksamhet som den Ewa Kierkegaard driver på Ekerö. Det är nog snarare en passion för vilda djur och ett genuint intresse att hjälpa dem när de har råkat illa ut. Att tro att de vansköts istället för att vårdas till hälsa och rehabiliteras till friheten tycks mig långsökt. Ändå får de inspektionsbesök titt som tätt av länsveterinären. Och visst är det bra. Visst är det bra med tillsyn, så att en myndighet förvissar sig om att allt sköts korrekt.

Men så är det ju knappast. Följande inlägg av Astrid på hennes blogg ger syn för sägen: ”Vinnare och förlorare i Värmland”. Inlägget avslöjar många mycket märkliga turer, där det mesta tycks åsidosättas och tjänstemans hämnd kan misstänkas ligga bakom.

Men jag undrar om det inte är en pseudoverksamhet som myndigheten utför för att visa att den gör något.

Ja, jag får den känslan mot bakgrund av alla fall där djur far grymt illa inom den kommersiella djurindustrin, utan att myndigheten gör ett enda besök och tas på sängen var gång pressen, eller djurrättsaktivister uppmärksammar skandalösa förhållanden. Och när myndigheten avslöjas med att inte ha utfört inspektioner av kommersiella anläggningar och såldes inte har minsta vetskap om de vidrigheter som kommer i dagen, då läser man aldrig om att det leder till åtal. Någon beskäftig ämbetsman på länsstyrelsen säger att ”missförhållandena ska rättas till”.  Visst är det väl så det låter?

Det är stora pengar som står på spel inom den kommersiella djurindustrin och det finns stora pengar att agera med och slå tillbaka mot myndigheten och då är det olämpligt för en myndighet att agera. Kanske det rent av förekommer mutor för att tysta inspektörerna!

Djurskydd blundar

Annat är fallet för de små aktörerna, till exempel de ideella.

Så i fallet med Viltjourens verksamhet på Ekerö utanför Stockholm, har tre förelägganden med krav om en lång rad åtgärder meddelats. Och jag undrar lite över tjänstemännens kompetens och sunda förnuft när de tycks tro att ankor badar i ett vatten och använder ett annat vatten till att dricka. Har de aldrig sett en and förr? /AB

Det här är inget unikt. I så fall hade jag inte reagerat.

Alltså, vill man läsa om sådana här fall av otillbörlig myndighetsutövning, då är Astrids miljö- och samhällsblogg en guldgruva. Eller vad sägs om moment 22 i det här fallet:

”Ännu ett ideellt arbetande katthem hotas nu av Länsstyrelsen. Det är Norrtälje katthem som hamnat i ett fullständigt moment 22 och fått avslag på sitt överklagande till Förvaltningsrätten. Trots att domen (Förvaltningsrätten i Stockholm nr 25183/12) inte vunnit laga kraft kör länsstyrelsen vidare med förslag till beslut att avslå ansökan om utökat tillstånd

Och när vi nu ansöker om att det ska inspektera den nya boxarna så säger de nej det tänker vi inte göra. Ni får inte tillstånd för de boxarna eftersom ni inte åtgärdat punkten i föreläggandet om för litet utrymme! Ja, men vi har ju byggt fler och större boxar. Moment 22 kan man lugnt säga.” Läs mer.

Hungerstejk

Här har vi ett annat fall, som Astrid tar upp:

”Det jag sett av Länsstyrelsens s.k. djurskydd (eget och andras) är vuxenmobbning samt en sofistikerad form av djurplågeri. Det är uppenbart att Länsstyrelsen saknar vilja och förmåga att skilja agnar från vete, att skilja verkligt djurlidande från påhittat med hjälp av cm-tabeller etc. inte kan/vill välja lämpliga åtgärder efter alla skiftande behov, inte kan/vill föra en konstruktiv dialog med djurägare. För att dölja sin egen okunskap och ovilja att verkligen hjälpa djuren väljer Länsstyrelsen att använda makt och förtal.  

Jag själv, min familj, andra drabbade jag har kontakt med lider samtliga av posttraumatiskt stressyndrom p.g.a. Länsstyrelsens sätt att missbruka sin makt.”

När det gäller djurplågeri i stordrift där inget annat än pengarna och profiten gäller, då förekommer inga inspektioner, eller i vart fall inga som leder till någonting alls och minst av allt leder det till åtal. Och leder det till åtal, då är det de som protesterar som åtalas!

Så ser verkligheten ut.

Djurrättsaktivister

Djurrättsaktivist döms till fängelse

Dom för olaga hot mot pälshandlare

 

Så här kan det gå till när man ertappas med att avslöja djurtortyr i industriell skala:

”Aktivisterna tog sig år 2009 in på en grisfarm utan lov. De filmade grisarnas levnadsförhållanden på farmen och publicerade det på sin webbsida. Videon spreds också i medier och på internet. Åklagaren vill att aktivisterna döms till fängelsestraff och omfattande skadestånd.

Anna Nieminen var med och filmade. Hon tycker att det är konstigt att filmarna får mer uppmärksamhet än grisarna och att man snarare borde prata om problemen i köttproduktion.

– Budbärarna är i rätten, fastän man borde uppmärksamma vad grisfarmarna håller på med. Det är helt absurt, säger hon.”

Det hände sig i Finland, men det är ju på samma sätt här. Samma kapitalism och samma rättsväsende med samma lojaliteter till kapitalet.

 

Ett sista citat, en bonde kommer till tals:

”Det började med grannarna som inte förstod sig på djur och anmälde i tid och otid. Hässleholms kommun skickade hit en inspektör samt en annan tjänsteman. Båda var kraftigt berusade och luktade sprit. Trots detta körde de bil. Den ena körde dessutom utan körkort Jag påpekade detta för kommunens dåvarande hälsovårdschef Charles Wadbro. Han hänvisade till att inspektörerna var anställde av livsmedelsverket. Då var det tydligen fritt fram att jobba spritpåverkad.

Gång på gång kom kommunens tjänstemän på inspektion 1981-85 trots att det inte fanns något att anmärka på. I samma veva blev jag skönstaxerad (1982-83) till ca 1 miljon kronor eftersom jag slarvat med att lämna deklaration pga personliga problem (skilsmässa). Skattemyndigheten fick för sig att jag arbetade som kreaturshandlare, något jag aldrig gjort. Någon rättelse för den felaktiga taxeringen har jag inte fått.

Samma kor som kommunen ansåg vanskötta blev nu i ett slag prima och hämtades av kronofogden 6 juni -85. De såldes och inbringade ett bra pris på KLS i Alvesta, numera Som. Pengarna tog skattemyndigheten hand om. Trots att djuren av slakteriet bedömts som prima ansåg kommunen fortfarande motsatsen och belade mig med förbud att handha djur på obestämd tid.” / Astrids miljö- och samhällsblogg, Staten som boskapstjuv 2


Djurplågeriparker under Länsstyrelsers vingar

Djurplågerianmälan

Polisen anmäler Ölands djurpark för djurplågeri.

Men!

Men Länsstyrelsen har gjort flera inspektioner på Ölands djurpark utan att ha funnit några fel, trots anmälningar om dålig tillsyn och trots att veterinär inte tillkallas i tid, samt trots att djur till och med har svultit ihjäl. (Nyheter/Ekot). ”Vi på parken månar alltid om våra djur. Under dagen har det framförts kritik mot parken avseende djurhållningen. Länsstyrelsen i Kalmar genomför regelbundet kontroller av verksamheten, bland annat enligt djurskyddslagen, genom så kallade inspektioner. Länsstyrelsen har inga klagomål mot parken. Vid frågor om djurskyddskontrollen hänvisar vi till Länsstyrelsen.” / SVT/Nyheter

Och från polismyndigheten heter det så här: ”Det är ju uppgifterna som varit i media om att det ska ha förekommit vanvård, avlivning och att djur har farit illa som gör att vi nu anmäler. Stämmer det så faller det ju under djurplågeri, säger Kalmarpolisens informationsansvariga Lina Isaksson Funke.” / Svt.se/Nyheter

Från vetrinärshåll låter det enligt följande citat: ”Påståenden som inte gått att verifiera vid kontroller har vi inga möjligheter att gå vidare med, säger Leif Dahlgren som är länsveterinär i Kalmar län.” 

Och så här går kontrollerna till, efter flera anmälningar från bland annat före detta anställda: Länsstyrelsen har gjort inspektioner på djurparken, men de har till övervägande del varit föranmälda!

Observera, FÖRANMÄLDA! / Nyheter/Ekot, länk som nedan.

2009 tog länsstyrelserna över ansvaret för djurskyddsinspektionerna från kommunerna. Det är upp till varje länsstyrelse att bedöma hur inspektionerna ska gå till. De ska dock huvudsakligen vara oanmälda, säger Helena Kättström som är djurskyddschef på Jordbruksverket.” / Nyheter/Ekot

Det här är ju inte en enskild försyndelse av tillsynen som Länsstyrelsen gör sig skyldig till just på Öland. Parken zoo i Eskilstuna har också uppmärksammats av media, men inte för att Länsstyrelsen har slagit larm. ”Flera sällsynta djur avlivades vid Parken Zoo i Eskilstuna och det gav plats åt nya djur. Bland annat avlivades några utrotningshotade bongoantiloper.” /ekuriren.se

Och inte nog med det: ”Varje år skänker besökare och faddrar pengar till Parken Zoo. Allt för att stötta arbetet med den utrotningshotade amurleoparden. Nu visar det sig att pengarna inte nått fram.” /ekuriren.se

Hur fungerar egentligen Länsstyrelsen som tillsynsmyndighet?

Borde inte den också granskas av polisen? Bra fråga, för nu är det uppenbarligen stor skillnad på ”folk och fä” när det gäller hur Länsstyrelserna agerar beroende på om det handlar om kapitalstarka aktörer på den marknad som rör djur och djurs behandling, då har man på Länsstyrelsen en undfallande attityd. Eller om det gäller privatpersoner och små aktörer på denna marknad, då ju Länsstyrelsen uppträder som vore den Gestapo. Det har Astrid många exempel på, som ju hävdar att”Om en privatpersons hund eller katt såg ut som lejonet på bilden skulle djurets omhändertas och ägaren beläggas med djurförbud.” Astrid undrar också: ”om polisen har uppstallningsplats för lejon och vad kan det kosta per dygn?”

Här tipsar jag om några av Astrids inlägg:

(om en myndighet med starka nypor, i vissa fall)

En trakasserande myndighet som ger sig på vanligt folk: ”I ATL kan man läsa: ‘En kvinna i Värmland tvingas betala 350 000 kronor för omhändertagandet av hennes hästar.’ En läsare kommenterar: Jag känner till detta fall väl, en granntjej en km från mig, ung, ännu ej fyllda 30 men fått livet förstört av Länsstyrelsen, djurförbud hästar till ett värde av 150.000 beslagtagana bortslumpade för 50.000 vill jag minnas och nu återstår då 350.000 i skuld, drivande i det här fallet har varit en djurskyddshandläggare som av alla man pratar med, klassas som smått galen, …”

Här skriver hon bland annat att om pinnjakt á la polisens direktiv: ”Fler och fler vanliga djurägare börjar förstå att något är mycket fel med Länsstyrelsernas kontroller. Man riktar in sig, likt polisen, på att jaga ”pinnar”. Pinnar i det här fallet är antal förelägganden, omhändertaganden och djurförbud. Då kan man visa att man ”gör något”. Rådgivning ger inga tydliga avtryck i statistiken. Snabba pinnar och beröm av husse får man av att gång på gång besöka privatpersoner med några sällskapsdjur och varje gång ”hitta” nya ”brister” som resulterar i fler besök som kan faktureras.”

”Nu har massfabriceringen av (bords)kycklingar hamnat på agendan först sedan EUs kritiserat Sveriges brist på kontroll av djurtransporter. Det är ingen hemlighet hur packat de föds upp, hur kort deras liv är, att benen växer för fort så de inte kan gå, att de sopas ihop av maskiner i gryningen när de sover och blåses in i transportburar. Brutna vingar och ben är något man får räkna med. Det är ju så många fåglar så 160 000 kycklingar som kvävs under transporten blir en liten siffra i procent. ” Sådant djurplågeri blundar Länsstyrelsen hel för. Läs mer. Och, så att säga inom parentes sagt så bör ni även läsa detta: ”Svenska skattepengar sponsrar spanskt djurplågeri

Räddade katter hotas med omhändettagande: ”Länsstyrelsen hotar att omhänderta katthemmet Tassebos 30-talet katter och stänga ner verksamheten omedelbart. Anledningen är att tillstånd saknas ochLinnea Stålhandske vill inte ge tillstånd pga brister i lokalerna.

Katthemmet Tassebo öppnade hösten 2010 i Kristianstad med hjälp av Kattkommando Syd för att hjälpa hemlösa katter. Hittills har ett hundratal räddats.

Ventilationen måste förbättras avsevärt, golvet bytas ut, utbildningen av personalen måste förbättras, en extra utgång i fall av brand måste ordnas och kattgrupperna måste minskas.

Lena Ohlsson på Kattkommando Syd anser i en debattartikel angående stängningshotet att ”Försämringen av djurskyddet i Skåne, sedan Länsstyrelsen tagit över, är slående.”

Länsstyrelsen letade katter bland trosorna (Jo, men vanvård av djur i vinstsyfte tycks myndigheten inte klara av att ifrågasätta.)

GW fattar vartåt det barkar med ”djurskyddet”: ”Likt barnet i sagan om kejsarens nya kläder törs Leif GW Persson säga sanningen om det nya djurskyddet, något som etablissemanget likt kejsarens lakejer så krampaktigt försvarar, trots att alla kan se hur det i verkligheten blivit. I sin krönika formligen mosar han Stockholms djurpolis och dess inrättare Carin Götblad.

Den andra maj beslöt Länsstyrelsen i Stockholm att omhänderta en dvärghamster från en kvinna som man tidigare ”delat ut” djurförbud till. I motsats till när det handlar om verkliga brott så verkställdes snabbt beslutet genom ett rådigt polisingripande.”

Öronmärkning av getter är djurplågeri: ”Forskare vid SLU betraktar nu öronmärkning av getter som djurplågeri. Öronmärkena resulterar ofta i infekterade sår som kräver behandling. Forskarna förespråkar alternativ märkning med ”chips” som placeras i nätmagen. Jordbruksverket säger vänligt att visst kan vi ge dispens för enskilda getter om man skickar in ett veterinärintyg. Intyget kostar 1.500:- per get. Forskarna har själva ibland tvingats ta bort samtliga märken på sina egna getter pga skador.

Kommer länsstyrelsens kontrollanter när brickorna fattas så ryker bidragen plus att djurägaren får böta.”


Avslutat ärende

Tänk att folk gör vad som helst!

”Till de återkommande punkterna hör … att katterna inte får föröka sig fritt, för att undvika inavel.

Länsstyrelsen har tidigare uttalat att om besluten inte följs kan det uppfattas som myndighetstrots. Redan vid det första föreläggandet varnade myndigheten för att djuren kan komma att omhändertas och djurägaren få djurförbud.”

Nu får inte djurägaren något djurförbud, ty hon smet undan myndighetens långa arm på det nesligaste sätt.

Här ser ni smitaren:

Hur hon klarade sig undan rättvisan är en sak som Astrid får förklara.

Skvitt undrar dock om myndigheten kan ha något med den snara smitningen att göra. (?)


Följ det rafflade livet på landet!

Värre än en spökhistoria

Skrivet av Astrid.

”Den 12 januari bröt sig Emma Hansson och Eva Carström in hos Ove Svensson, 71, i Tomellilla tillsammans med poliserna A. Persson och C. Adersten, varav den sistnämna vägrade visa legitimation. Oves bror Sven, 70, som var på besök, blev så rädd att han sprang upp på ovanvåningen. Båda bröderna chockades svårt”

En intressant mening bland många: ”Var det någon som trodde att Skånepolisen hade viktigare saker för sig?”

Mer läsning

Nu hämtas Per-Olas djur

Djurtransporter

Lite om våra nötkreatur

Djurskydd i tre delar

Trams!

Djurskydd och Länsstyrelsen

Systematiskt djurplågeri

Från Astrids Miljö- och Samhällsblogg

Nedprioriterat djurskydd

Sila mygg och svälja elefanter


Djurskyddsinspektörer

Tack!

Ja, jag är väl inte helt övertygad om att djuret ovan är så tacksamt för vad Länsstyrelsens inspektörer har gjort. Det är nämligen deras ingripande spåren av syns i bilden ovan.

Men jag kan säga tack, tack till Astrid. Hon tipsade mig genom mejl om artikeln.

”Det har utvecklats en gråzon som gjort att vissa psykopatiskt lagda djurskyddsinspektörer kan styra och ställa hur de vill och så att säga slå bonden i huvudet med sin batong, utan att någon stoppar dem.”Peter Gerdehag till tidningen Land.

Läs även här och här.

 

Se bondens videofilmer.


Djurskydd i tre delar

Djurskydd

Del 1

En pedagogisk uppgift

Djurskydd

Del 2

Tomt på gården

Djurskydd

Del 3

Tårarna är nära

(DjurskyddsinspektörernaLite om våra kreatur)