Kategorier

Arkiv

Skvitt berättar historier

En påhittad och en sann

 

Här kommer en påhittad historia som är riktigt dålig:

Det var en gång en man som hade tappat bort sina nycklar. Det var mitt i natten och kolmörkt. Han gick och letade under gatlyset.

En annan man kom förbi och frågade:

”Letar du efter något?”

”Ja, mina nycklar!”

”Du har haft tur som tappat dem här där det är ljust! Du hittar dem snart!”

”Nej, men jag tappade dem där borta!”

”Va? Varför letar du då här?”

”Det är ju mycket ljusare här!”

SVT Veckans brott poliskontroll

Här kommer en ännu sämre, men sann historia:

När brotten begås är inte poliserna ute och när poliserna är ute är inte buset det!

Det brister helt enkelt i organisationen.

Man gör nykterhetskontroller dagtid, medan rattfyllerierna är mest frekventa kvällar och nätter.

Skvitt utgår ifrån att det förhåller sig på samma sätt med annan brottslighet, att den sker när polisen inte är i tjänst.

Låter man fler poliser jobba på obekväma arbetstider skulle vi få mycket mera för våra skattepengar och ett tryggare samhälle. Men som det nu är dräller det av poliser dagtid som mycket lite får gjort!

”Ja, men poliser vill ju också vara lediga!”, säger ”vän av ordning”!

Låt dem då söka sig till andra arbeten, säger Skvitt! Vi betalar nämligen inte för deras bekvämlighet!

Annonser

Dagens sanning

Ett avslöjande

 

Bilden nedan lade Skvitt ut på AB-bloggen Åhh!-sikt

dömda styrelseledamöter


De goda Malmö-morden

Inget ont …

… utan att det har något gott med sig.

Men tyvärr, nu ljög jag.

De här morden i Malmö vittnar om något, och så till vida har de ju något gott med sig, men bara om vi verkligen vill se det. Starka krafter ser dock till att sanningen inte kommer riktigt upp till ytan. Inte upp till den politiska nivån i vart fall, även om de allra flesta förstår sammanhangen.

Om skotten och morden fungerade som en väckarklocka för oss att se orsaken bakom, då hade dessa mord haft något gott med sig.

Malmö – en delad stad

Dödsskjutningar, utbredd arbetslöshet och den högsta barnfattigdomen i landet. Samtidigt: En ung, kreativ stad, ledande inom hållbar utveckling och prisbelönt för sin kultur – Den kluvna bilden av Malmö har funnits i många år och aktualiseras i och med skjutningarna, säger etnolog Elisabeth Högdahl.” Det skriver metro i dag.

Ungdomar som växer upp i misär och utan framtidshopp väljer väg. De ser äldre kamrater som liksom de själva inte har fått chansen till arbete, men ändå lever gott, fast i en kriminell värld. De inser att detta samhälle inte har någonting bra att erbjuda dem. Inte ens om de mot förmodan får ett arbete. Ty, ett lönearbete blir väldigt få rika på.

Men fri företagsamhet, det är en annan sak.

På den fria företagsamheten lever många riktigt gott. Till och med den lille ICA-handlaren kan vräka sig med den senaste Mercedesen, bo i villa och resa på utlandssemester, köpa kostym och gå på restaurang och teater närhelst lusten faller på. Men en Rosengårdskille har inte ens råd med bio- eller fotbollsbiljett.

”Bostadsbristen: Det byggs alldeles för lite bostäder i proportion till hur många som flyttar till Malmö. Fattigdomen: Barnfattigdomen i Malmö är störst i landet samtidigt som flest barnfamiljer vräks.” Det skriver metro vidare. Och så är det ju, som bekant. Vissa minns kanske även när TV visade förfallet i bostäderna, med mögel, söndervittrade lägenheter och kackerlackor.

Den fria företagsamheten är det enda (inom ett samhällssystem som vårt) som kan ge dessa ungdomar en framtid. Och denna fria företagsamhet finns i två varianter, den legala och den illegala. Båda formerna har en sak gemensam, man lever på andra och deras lika strävsamma som produktiva arbete. Skillnaden är att för att etablera sig legalt behövs ett kapital, men för att etablera sig illegalt klarar man sig utan detta startkapital.

Det är denna sanning, om den fria företagsamheten vs (att inte få en reell chans) att lönearbeta, som är den sanning våra makthaver aldrig vill belysa. Det är klassamhällets innersta väsen som aldrig får avslöjas. Istället talas det om fler poliser, längre straff, mera kontroll och avlyssning. Vem talar om socialism i dessa sammanhang!

Om vi ville se sanningen, då skulle dessa mord vara något gott, ur vilket de rätta slutsatserna kunde dras, nämligen att vi måste överge borgerskapets ideologi som förkunnar att man ska gå sin egen väg, sko sig efter bästa förmåga på andra och vara sin egen lyckas smed. Det är ju just den filosofin dessa kriminella gärningar bygger på, ”Du knegar, men jag tar det du har! Jag tar för mig! Jag vill flyta ovanpå! Allt ditt är mitt!”!

”Men tyvärr, nu ljög jag.”

För med ett kapitalistiskt samhälle gäller inte påståendet, i detta fall, att ”inget ont utan att det för något gott med sig”. Det kapitalistiska samhället får inte ifrågasättas och dess problem utsätts enbart för pseudolösningar.

Det är inte så konstigt att vissa framgångsrika kriminella kan etablera sig som respekterade företagare, även om de flesta brukar ha kvar en bit av den kriminella delen, som ett arv från tiden då de arbetade sig uppåt.

Rosengård är en äggkläckningsmaskin för framtidens Malmö-företagare, lika väl som för framtidens storfräsare inom den undre välden.

– – –

2006 hade 39% arbete.

2008 hade 20,47% en eftergymnasial utbildning

2006 var den disponibla medelinkomsten 180 061 kr (Ljuger man? ”Medelinkomsten är i Rosengård 71 700 kr ”)

2007 levde 27% på socialbidrag

2007 var socialbidraget per hushåll 40 995 kronor

2008 bodde 68% i hyresrätt

2006 hade 19% egen bil

Källa

”35 procent är under 20 år” Källa

Boendetätheten i stadsdelen är hög för svenska förhållanden.

Enligt SCB:s trångboddhetsnorm (mer än två boende per rum, kök och vardagsrum oräknat) är 17 procent av de vuxna malmöborna i Rosengård trångbodda.

Barnen i Rosengård växer upp i trångbodda miljöer, en trångboddhet som ökar. 2006 var 38 procent av 4-åringarna i Rosengård trångbodda (i hela Malmö var den siffran 11 procent) Det är en ökning jämfört med 2005, då 35 procent av barnen var trångbodda.” / Källa

Skolan: ”Vid Skolinspektionens förra granskning 2005 konstaterades brister på en lång rad områden: elevernas kunskaper, uppföljning av kunskaperna, tryggheten och undervisning på modersmålet. Brister som i stort sett finns kvar sex år senare. … Inte ens en tredjedel av eleverna i årskurs 9 nådde förra året målen i alla ämnen … Det innebär att fler än sju av tio elever går en osäker framtid till mötes” / Källa

”På Rosengårdsskolan var det bara 13 procent. Totalt nådde mindre än en tredjedel av eleverna målen i ämnena i årskurs 9.” /Källa

Bakom dessa siffror döljer sig ett armod bland en inte obetydlig del av innevånarna. Inte minst en medelinkomst av 180 061(?) kronor (71 700) avslöjar detta.

”Ingenstans i Sverige är barnfattigdomen så stor som i Malmö, där nästan vart tredje barn lever i hushåll där vardagsekonomin ställer till problem för familjen, enligt Salonen.” / metro

”61,5 procent av barnen i Rosengård lever under fattigdomsgränsen. Det är över fem gånger mer än snittet i riket” ”Jag kom hit för elva år sedan. Då kostade ett paket ägg 15 kronor. Nu kostar det 40 kronor, men jag får inte mer pengar från socialen nu än jag fick då, berättar Rosa Mahmud.” / Källa