Kategorier

Arkiv

Vidrighetens oskick negligerat

Barbari!

 

Det är det mildaste jag kan säga om könsstympningen. Nu är den överslätad av en socialantropolog, Sara Johnsdotter!

Värden vore bättre om den inte var befolkad med så många idioter.

Klicka här och läs texten själv.

 

Hovrätten för Västra Sverige meddelar dom för könsstympning

Är det kriminalitet som Sara Johnsdotter vill försvara? ”Man har hittat fyra fall där föräldrar tros ha åkt utomlands för att genomföra könsstympning av sina barn.” / AB 2002 – 07 -10. Med tanke på hur lite som har stått i pressen sedan dess så är det nog inte så många fler fall ens i dag. Ändå har vi en hel del invandrare från de länder där barbariet frodas. men problemet uppmärksammas inte. Ändå kan det ske på många olika sätt och vi måste tala om det så att de drabbade flickorna får veta att det är något som är fel, kan träda fram och anmäla vilka som har stympat dem. Hur ska vi annars få bukt med problemet.

Jag skulle önska att det blev sjukvårdens plikt att prata med de av deras patienter som kommer från länder där stympningar förekommer. Det bör vara upplysningssamtal.

Och jag skulle vila gå längre. Att man besiktigar flickorna. Något annat sätt att ta reda på om brott har begåtts finns ju knappast, om flickornas rättssäkerhet ska kunna garanteras.

Och har brott begåtts tycker jag att utvisning på livstid är det bästa. Sådant pack ska vi inte ha i vårt land! Hårda ord? Ja, men det står jag för!


Mutta spricka vs feminism

Konstig rubrik?

Tycker du det? Så läs då vidare!

Men först tar vi en video med anledning av att ämnet är så hiskeligt allvarligt att jag först måste lätta upp stämningen, innan jag drar ned densamma. Den som förväntar sig att ta anstöt rekommenderas att hoppa över videon.

Ja, videon är ju onekligen både vulgär, barnslig och ytterst oseriös. Dessutom kanske rasistiskt. Och den saken tog jag ju nyss upp här.

Men jag är ju seriösare än så!

SVT har en tråkig sida. De lägger upp sina program på nätet, men bara under en begränsad tid. Alltså länkar jag inte till Uppdrag granskning, eftersom du kanske inte hittar programmet för att du hittar hit långt efter att jag har lagt upp mitt inlägg på nätet.

Vad vill jag säga nu?

Just det! Det är frågan och nu ska din nyfikenhet stillas.

OK, då kör vi!

Jag börjar med programmet ”Uppdrag granskning”. Det tar upp att kvinnor under förlossning kan spricka mer än vanligt. Det leder till stora problem för kvinnorna. I programmet framkommer att dessa skador drabbar ca 4% av alla kvinnor och likväl utförs inga underökningar kring detta, trots att det obehandlat leder till svåra problem.

Problem! Vilka?

Jo, att analsvinkten inte håller tätt, med avföringsinkontinens som följd!

Att föda barn är ju alldeles naturligt. Men det går ju inte smärtfritt. Och ibland blir det komplikationer. Såsom till exempel nyss nämnda.

I och med att vi har sjukvård borde ju dessa komplikationer i de allra flesta fall kunna åtgärdas bättre, men det kräver ju att resurserna tillsätts. Det är bara en fråga om politisk vilja.

Just när det gäller kvinnosjukvård kan jag ju tycka att det är förvånande att feministernas röst inte hörs. Nej det är andra frågor som står på deras agenda, kampen mot männen. Deras agenda har sina likheter med rasisternas politiska strävanden att förtrycka andra folkslag än det de själva tillhör. Just därför måste feminismen kritiseras och till och med bekämpas. Allt annat är politiskt inkorrekt, men det har gått så långt att att det har blivit politiskt inkorrekt att kritisera feminismen!

Feminismen och jämställdheten

Det är två saker som går stick i stäv med varandra. Förr rådde ingen jämställdhet, som bekant. Kunskapen på detta område bör väl ligga på en sådan nivå att jag inte behöver orera om det.

Kvinnorna tog kampen och i dagens Sverige finns det inga avgörande skillnader mellan män och kvinnor, även om det kan återstå något ännu att slåss för.

Men som det nu är börjar det bli omvänd könsskillnad mot förr. Det är inte heller jämställdhet. Det är som om feminister vill ta revansch på en generation män som aldrig har utövat det kvinnoförtryck som förr var legio. Det är just det som Pär Ström reagerar emot på bloggen Genusnytt och skriver om i Mansförtryck och Kvinnovälde och i Mansförbjudet. Och det får han mycket kritik för från feministiskt håll. Det är lika absurt som om antirasisterna fick kritik för att de anser att människors värde är lika oavsett ras!

Vad som såldes ska uppmärksammas är att feminister inte slåss för jämställdhet utan för att försöka uppnå målet ”all makt åt kvinnor”!

Men det finns en annan sak som bör uppmärksammas minst lika mycket. Och det är, ironiskt nog att de inte slåss för kvinnors i gemen rättigheter. Då hade till exempel deras röst hörts om bristerna i förlossningsvården, vilket väl får ses som en genuint kvinnlig intressefråga.

Nej deras fokus ligger på kvinnorna i de sociala topp- och medelskikten, alltså vad man bruka kalla överklass och medelklass, eller socialgrupp I och II. Och det är där som feministernas ledarskap hör hemma. De slåss alltså bara för sina egna intressen, inte för kvinnors intressen i gemen!

Mutta spricka vs feminism

Nu till saken. Om feministerna verkligen ville ta jämställdheten på allvar skulle de slåss för alla förtryckta kvinnor. Inga av dessa hör hemma i de övre socialgrupperna. De finns bland arbetarklassen, som oavsett kön är förtryckta och utsugna. Här finns de ensamma mammorna som lever på socialbidrag för att de inte kan kombinera barn och arbete. Här finns kvinnorna med lågavlönade jobb och tunga lyft. Här finns de utslitna kvinnorna och här finns de utslagna kvinnorna. Här finns alla de kvinnor som feministerna aldrig talar om!

Och här är några av de kvinnor som feministerna tycker det är värt att slåss för:

Och lyfter feministerna blicken lite mera ser de andra och större kvinnoproblem än att kvotera in kvinnor i bolagsstyrelser. Då ser de kanske kvinnorna som lever i hederskulturer, kvinnor som utsätts för tvångsäktenskap och kvinnor som omskärs. Ja, de kanske rent av ser de burmesiska kvinnorna bland det så kallade giraff-folket!

Jämställdhet är angeläget att slåss för, både nationellt och internationellt, men feministerna ser endast till makt för kvinnor i de övre samhällsskikten och på bekostnad av allt vad verklig jämställdhet står för.

Inlägget fortsätter efter länkarna nedan. Det är efter dem som mitt allra viktigaste budskap kommer. Det går alldeles utmärk att hoppa över länkarna för den som vill eller inte har tid att följa upp dem.

Länkar

Från Genusnytts inlägg framgår ganska glasklart vad feministkampen går ut på.

Genusforskare tycker mäns problem är väl utredda

Nu drar kvinnocurlingen i Halmstad igång

Allmänna Arvsfonden finansierar könsdiskriminerande projekt

Kvinnliga gymnasister erbjuds chefsträning

(v) manar till “vaksamhet” mot män

EU hjälper kvinnor

Kvinnor shoppar karlar utställda i glasburar

Så arbetar en tidnings genusgrupp

“Tänk bortom kuken” skriver Skövde kulturhus

Upprörd gymnasist tipsar om pojkdiskriminering

Fortsättning

Det var bara ett litet axplock. Det är detta som feministerna intresserar sig för att driva och genomföra, samt har legat bakom att skapa. Och söker man på feministiska sidor så är det sådana här frågor som kommer upp hela tiden, men givetvis presenterade på feministiskt sätt. Var är intresset för de stora kvinnofrågorna om det reella kvinnoförtryckandet, som främst finns utanför svensk kultur? Det är alltså vad jag undrar över.

Feminismen blundar för att vi har ett klassamhälle.

Stopp-mao.jpg

Partipolitiskt står de obundna, bortsett från det nästan obefintliga partiet Feministiskt Initiativ (Feministiskt Initiativ sätter de feministiska frågorna högst upp på den politiska dagordningen.). Därmed spelar till exempel sådana så kallade ”vänsterprofiler” som Gudrun Schyman och  Jonas Sjöstedt (V) högerkrafterna i händerna. Feminismen trivs i alla politiska partier och sammanhang och att ställa sig kritisk till feminismen är att vara politiskt inkorrekt, trots att jämställdhet borde vara det politiskt korrekta för i vart fall vänstern och vänsterpartiet. Jag ska därför ägna några ord åt just Vänsterpartiet.

Först och främst är det ju anmärkningsvärt att Vänsterpartiet inte lägger ut sitt partiprogram på nätet. På deras hemsida kan man bli medlem, men utan en chans – vad jag kan se – att först kunna läsa vad de säger i sin programförklaring. Det hade ju inte varit fel om jag hade kunnat bjuda mina läsare på vad Vänsterpartiet säger sig vilja.

Klickar man sig vidare bland deras nyheter, kommer man till ”Vänsterpartiet på Feministiskt forum”. Där kan man ladda hem programmet för Feministiskt forum i sin helhet. Men som sagt, Vänsterpartiets program kan man inte ladda hem, så vitt jag har erfarit.

En titt på de stora frågorna på Feministiskt Forum 2012, se bilden!

Som synes krävs kloning för den som vill gå på fler än två möten om internationella kvinnofrågor.

Och en titt på några av de allra mest angelägna frågorna, ur feministernas perspektiv, se bilden!

Fokus på fittan”

Hade det inte då varit på sin plats att fundera på vad man bör göra för att bekämpa könsstympningen på unga flickor, där i världen den förekommer, alltså även bland vissa invandrade flickor i Sverige. I det sistnämnda fallet finns två fällande domar hittills i Sverige. Är det samtliga fall som har skett på barn som har kommit hit och efter det att de har kommit till vårt land? Sannolikt inte! Högst sannolikt inte, men ingen vet ju omfattningen!

Borde inte detta vara en i högsta grad prioriterad fråga för just feminister. Det är ju den värsta formen av kvinnoförtryck som förekommer och det förekommer även inom vårt land!

Hos Cattas bubbla lyckas jag hitta något om könsstympning, relaterat till feminister. Hur representativ inställningen är för feminister vill jag inte uttala mig om. Men jag är glad åt att över huvud taget ha hittat något där en feminist uttalar sig i frågan. Cattas bubbla skriver bland annat:

”Annelie Babitz frilansjournalist och blodrytande ultra ninja-feminist (ja hon kallar sig så), har skrivit en debattartikel på Aftonbladet. Hon menar att det finns många likheter mellan den könsstympning som pågår i tex Afrika och den som pågår här. Med könsstympning som pågår här menar hon då de kvinnor som väljer intimkirurgi som tex kan handla om att operera sina blygdläppar om man är missnöjd eller har problem.”

Har fenomenet diskuterats så lite inom feministrörelsen att de inte har ett uns vetskap om problematiken?

(Bild och varning, inget för känsliga individer!)

Mutta spricka!

Just det! På vanliga svenska kvinnor under förlossningen. Ofta går det inte att undvika.

Men hur går det för de omskurna kvinnorna? Där är det värre, mycket värre. Först och främst berövas de sin sexualitet. Men de måste också skäras upp inför bröllopsnatten. Jag läste någonstans ett reportage från Somalia. Reporten såg en flicka som skulle gifta sig. Tårar rann nedför hennes kinder. I ögonen lyste skräcken. Reporten frågade varför hon grät och såg rädd ut, hon skulle ju gifta sig och borde vara glad. Men hon svarade att hon var rädd, rädd för kniven som skulle sprätta upp hennes underliv. Hon var rädd för akten som hon inte kunde komma undan. Akten när han penetrerar hennes uppskurna, blodiga och söndertrasade underliv. Hon var rädd för smärtan.

Och smärta är allt som dessa kvinnor får ut av ett samlag.

Sen kommer förlossningen! Behöver den beskrivas närmare efter denna genomgång? Kniven som öppnar henne så att barnet kommer ut, ska jag behöva bli tydligare?

Och det är ändå inte allt. För många av dessa kvinnor spricker till den milda grad att anus och vagina förenas till en enda öppning och många av dem blir dubbelinkontinenta. Det vill säga, de kan varken kontrollera urin eller avföring. De luktar ständigt illa. Och det är ett skäl till skilsmässa!

Mutta spricka vs feminism

Men feministerna frågar sig heller om skrevande män är maktutövande!

Skrivet av Skvitt

Skvitt agerar domare

Att sjunka genom botten

Tack alla kvinnor för ni kommer hit!

Kvinnoförnedring

Artiklar

Kvinnlig könsstympning är tortyr

Bild

Giraffolket


Skvitt agerar domare

Jämställdhet och feminism

Genusnytt läser jag vad David Lindvall, Distriktsordförande SVERIGES SOCIALDEMOKRATISKA UNGDOMSFÖRBUND, SSU Gotland skriver.

Jag kunde inte låta bli att kommentera, så jag skrev:

”Skvitt agerar domare:

Pär kammade hem alla poäng och David Lindvall fick noll. Det berodde knappast på hans hudfärg eller kön för där låg de lika. Nej, det berodde på hans ungdom och den därmed sammanhängande bristen på erfarenhet och kompetens.

Än mer vill jag dock antaga att han kammade noll i denna debatt på grund av att han umgås i kretsar där man ska vara politiskt korrekt framför att vara självständigt tänkande.

Politiskt korrekt inom SSU och socialdemokratin är att vara feminist. Att vara feminist i sin tur är att vara för att kvinnor ska prioriteras för könets skull och ingenting annat och då duger även lögner och faktaförfalskning.

Feminism är detsamma som mansdiskriminering. Det är vad det går ut på. Feminism är inte jämställdhet.

Om feministerna verkligen ville tillvarata kvinnors rättigheter borde de i vart fall ägna ett uns av sin energi på att lyfta fram kvinnoförtrycket där det är som värst. Alltså borde man inom rörelsen arbeta mot könsstympning, mot hedersvåld och hedersmord, mot tvångsäktenskap och mot de vidriga halsextensioner som burmesiska kvinnor bland det så kallade ”giraffolket” utsätts för. Vidare borde man agera mot de ojämlika arvslagar som gäller i många muslimska länder och mot steningsstraffen för otrohet och sex utanför äktenskapet, liksom den diskriminering som förekommer mot kvinnor inom en judisk ortodox sekt vilken jag tyvärr inte kan namnet på.
Vidare borde man agera mot Vatikanstaten, inom vilken endast män är välkomna att arbeta.

Intet har jag hört från feministerna i dessa frågor!

På vad sätt är dagens kvinna i det svenska samhället egentligen diskriminerad? Tvärt om får hon arbete som hon inte klarar av. Till exempel inom polisen.
Det är väl känt att det i dag kommer två polispatruller på en utryckning mot tidigare en. Anledningen är bemanningen med en kvinna per en man. Och kvinnan klarar inte av att gripa en våldsam man så därför skickas två bilar och fyra poliser, två per bil. Resultatet är att polisen numera har mera resurser i både pengar och personal, men åstadkommer mindre.

Heter det inte rätt man på rätt plats. I jämställdhetens namn ska det därför även heta rätt kvinna på rätt plats?
Det är det inte om en kvinnlig polis inte klarar av vad som åligger henne i sin yrkesroll.
Frågan är då om det är rätt att allmänheten inte får valuta för sina skattepengar bara för att kvinnor vill vara poliser utan att klara av jobbet?

Än värre blir det inom brandväsendet.
Jag vill i vart fall inte bli innebränd bara för att en kvinnlig brandman inte orkar bära ut mig ur ett brinnande hus.

Alla är olika och har därmed olika förutsättningar. Vissa olikheter har med kön att göra och det ska vi vara glada för. Men vi ska inte insistera på att folk i jämlikhetens namn ska ges samma chanser när förutsättningarna inte finns hos vissa. Sålunda skulle jag inte skicka en blind att gå på vernissage för att sedan skriva vad han/hon tyckte om tavlorna, inte skicka en döv att recensera en konsert, inte satsa på en dvärg om han vill bli basketspelare.

Diskriminerar jag dessa personer då?

Kanske vi ska förbjuda kvinnor att amma bara för att männen inte kan. Och hur gör vi med barnafödandet? När ska vi få en kvinna dömd för att ha tagit en man i skrevet? DET går i vart fall att realisera!

Diskriminering ska vi inte ha, punkt slut. Men vi ska även se till vad var och en kan och är bäst på, inget annat.

/Skvitt”

Men det var en sak jag underlät att skriva hos Pär. Och det var att i David Lindvalls mejl finns inte ett enda ord om klasser och klasskillnader. Ändå är det en sak som vida överträffar alla ojämlika förhållanden som eventuellt kan råda mellan könen.

Visst ska man bekämpa all diskriminering och all segregation i samhället. Inte tu tal om den saken, men det tycks mig som om ett nästan inte förekommande problem i vårt land upptar Socialdemokratin avsevärt mera än de klassmotsättningar som styr hela vårt samhälle, hela vår vardag och som kastar ut människor i hemlöshet, arbetslöshet, utförsäkringar och fattigdom. Är det då så konstigt att arbetarklassen vänder detta partiet ryggen, eller inte ser skillnaden mellan det och de partier som ingår i Alliansen och inte heller finner annan råd än att anamma Sverigedemokraternas demagogi i tron att de kan stilla missnöjet?