Kategorier

Arkiv

Borgarklassen ger aldrig upp

Ständigt kommer lögnerna upp

 

Den här gången är det Per Gudmundson som påstår att kommunister är odemokratiska!

Faktum är att det är tvärt om.

Per Gudmundson gör påståendet möjligt genom både lögner, definitionsbrott och ett totalt sammanblandande av partier, statsbildningar och ideologi.

Låt mig börja med ideologin och göra det kort och enkelt. Den kommunistiska ideologin är en sak och hur olika partier och stater, som kallat sig kommunistiska, har tolkat och utformat ideologin är en helt annan sak. Låt oss därför bortse från dessa och lite längre ned i texten återkomma till ideologin.

Osanningar om en ideologi

Låt oss i stället titta på vad demokrati är. Vi börjar alltså med definitionen, eller kort och gott översätta ordet från grekiska till svenska. Då får vi ordet FOLKSTYRE! Och även om Grekland inte levde upp till ordets rätta betydelse så ökade i vart fall fria mäns inflytande radikalt i och med Solons teori och de reformer som följde av den för tvåtusenfemhundra år sedan.

Kommunister är i högsta grad anhängare av den demokratiska idén, vilket har visat sig i användandet av ett än starkare ord i översättningen från grekiska, FOLKVÄLDE!

I ledarbloggen skriver Gudmundson att kommunister vill avskaffa äganderätten och minska de medborgerliga fri- och rättigheterna och det menar han är ett exempel på att avskaffa demokratin. Det är till och med objektivt sant, påstår han.

Och det är det ju inte. Det är den privata äganderätten av produktionsmedlen som skall avskaffas, inte annan äganderätt! För just genom att produktionsmedlen är i privat ägo hos ett mycket litet fåtal, uppstår en grupp i samhället som lever genom andras arbete och blir omåttligt rika. Och med rikedom växer makt och inflytande över både enskilda och samhället och hela samhällets ekonomi. Därmed går inte privat äganderätt till produktionsmedel att förena med ett folkvälde, en verklig och sann demokrati.

Att förbjuda privat ägande av produktionsmedel är förvisso en inskränkning i de medborgerliga fri- och rättigheterna. Men det är en inskränkning enbart av de fri- och rättigheter som borgarklassen har skaffat sig själv i kraft av sitt växande kapital, en ackumulation som startade lite försiktigt under medeltiden och tog explosionsartad fart genom två företeelser. Den ena var triangelhandeln mellan nya världen, Europa och Afrika, med den mycket lönsamma slavhandeln, som ett av inslagen. Den andra var den industriella revolution som möjliggjordes av uppfinningar som ångmaskin och spinnmaskin. Den sistnämnda drevs av den förstnämnda och krävde stor tillgång på bomull från den amerikanska södern. Bomull som plockades av slavarna från Afrika.

Borgarklassens fri- och rättigheter skapades under denna tid och innebar att alla andra människors fri- och rättigheter starkt begränsades och i en del fall helt upphörde att existera! Det är med sådana ”fri- och rättigheter” för fåtalet som borgarklassen har skaffat sig sin makt och den vill de upprätthålla med ett politiskt system som de kallar ”demokrati”, trots att det bara är de själva som bestämmer och utgör en extremt liten minoritet. Folket i stort har däremot ingen makt utan att organisera sig. Därför har borgarklassen såväl i diktaturer som i så kallade borgerliga ”demokratier” till och från försökt att förbjuda folket att organisera sig, eller i vart fall inskränkt och försvårat möjligheten.

Som motkraft har arbetarklassen tillägnat sig en ideologi som råder bot på ovanstående missförhållanden och visar vägen fram mot verklig demokrati. Det har bildats partier för att driva de av borgarklassen undertryckta massornas intressen, till exempel med den kommunistiska ideologin som vapen. Men det har varit en svår kamp och den har ännu inte lyckats. Naturligtvis på grund av misstag och hårt motstånd, men det är inte ideologin det är fel på! Utan borgarklassens hårdnackade motstånd och sabotage hade vi i dag haft en riktig och sann demokrati som vi  med stolthet hade kunnat säga vara ett äkta folkvälde. Men då hade vi inte heller haft någon borgarklass. När den såldes med alla medel svartmålar kommunismen gör den det av ren överlevnadsinstinkt, inte som människor, men väl som klass.

Demokratiska fri- och rättigheter ska gälla för alla, men borgarklassen vill att detta endast gäller ett fåtal. Det är borgarklassen som är emot demokrati, den verkliga demokratin – folkmakten!

Större delen av Gudmundsons inlägg ägnas den politik som vänstern fört. Och den kan klart diskuteras och ska självklart kritiseras, men inte på sätt som han gör. Istället är ju frågan hur partierna har kunnat förändras så i grunden att de har blivit borgerliga partier utan att erkänna det.

Annonser

Från Yelah!

Därför

Därför ”är jag kommunist”…

KRÖNIKA

”Man måste alltid börja med frågan när vi står inför ett livsval: vill jag gå vidare eller vill jag stanna här? Hur vill jag gå vidare? Finns det kanske något Annat som jag ännu inte känner till?”

Bonuslänk