Kategorier

Arkiv

En bra sammanfatting

Bara namnet skrämmer!

Men han bits inte!

Och de enda som verkligen bör skrämmas är borgarklassen. Tillhör du inte den kan du fortsätta att helt lugnt och tryggt läsa! Ja, du bör till och med läsa.

Jag talar om Karl Marx

De flesta har inte läst honom.

Men ändå uttalar de sig.

Och de säger oftast att ”det går ju aldrig att genomföra!”

Det är konstigt att folk kan ha en uppfattning om det de inte vet något om! Och så sätter de likhetstecken mellan Sovjetunionen, de forna öststaterna och kommunismen! Ja, för man tror att det rådde kommunism i dessa länder.

”… sant blir det inte bara för att man upprepar en lögn tillräckligt många gånger. Men tyvärr funkar det.

Alla gamla ”kommunist”-länder sa det: vi är kommunister!

Jaha!

Och vi som vet vad kommunism egentligen är, vi har svårt att hålla med. Kommunism skapas inte bara genom en revolution. Kommunism skapas genom att den borgerliga stukturen bryts ned och en kommunisisk byggs upp, vilket tar enorm tid.

Den tiden har icke förflutit och under tiden togs skapelsen av det över av korrupta individer och intressen. Skutan sjönk alltså redan på stapelbädden, i Rysslan, i Kina och alla andra länder. Kalla det då inte kommunism, fast beskrivningen har passat dessa regimers gynnade klasser lika bra som de kapitalistiska! ” / Skvitt

Det är mycket man kan bli salig på. Tro är en sådan sak.

Men vari bestod Karl Marxs gärning?

Han skrev mycket och få orkar traggla sig igenom det. Han är verkligen ingen lätt författare.

Men låt mig citera ur Wikipedia. Där får man en bra sammanfattning och låter det intressant så kanske det lockar till vidare studier.

”Karl Heinrich Marx, född 5 maj 1818 i Trier, död 14 mars 1883 i London, var en tysk författare, journalist, sociolog, nationalekonom, historiker och filosof. Han räknas som en av grundarna till sociologin och är upphovsman till den ekonomiska och revolutionära teori som kom att kallas marxism.

Marx är arbetarrörelsens mest inflytelserike tänkare. Han skaffade sig en utbildning i filosofi men tog avstånd från filosofin runt tjugofemårsåldern och började istället betrakta sig som en vetenskapsman vars viktigaste uppgift var att utifrån forskning försöka urskilja och påverka samhällsutvecklingen. Han kom dock alltid att beröra frågor som behandlades i dåtidens moderna filosofi, särskilt vad gäller historiefilosofi, politisk- och moralfilosofi.

Marx ansåg att historien följer vissa lagar som för den som upptäcker dem möjliggör förutsägelser om framtiden. Hans historieteori, ‘historisk materialism’, involverar tanken att olika samhällsstadier avlöser varandra, var och en med en distinkt materiell bas, och att det nuvarande stadiet – det borgerliga eller kapitalistiska samhället – bär fröet till en högre samhällsform baserad på egendomsgemenskapsocialismen eller kommunismen. Marx analyserade det kapitalistiska samhället med hjälp av sin arbetsvärdeteori. Han menade att den enda källan till profit eller företagarvinst är kapitalistklassens exploatering av arbetarklassen – att lönearbetarna (en del av sin tid) arbetar gratis och då producerar ett mervärde för dem som äger produktionsmedlen (produktionsinstrument, råmaterial m.m.).”

Observera!

Karl Marx skissade aldrig på en framtida utopi, vilket många har fåtts att tro. Och det är borgerskapet som står bakom denna felaktiga uppfattning eftersom det Marx verkligen skrev är alldeles för farligt för borgarklassen ifall arbetarklassen får kännedom om Marxs verkliga budskap.

Marx beskriver samtiden. Det vill säga den kapitalistiska framväxten under artonhundratalets industriella revolution. Han drar lärdomar av både den tiden och tiden som förgick den kapitalistiska framväxten. Han pekar på vilka drivkrafter historien har. Alltså vad som är motorn i samhällsutvecklingen. Det är hans gärning, inte att han skulle beskriva ett idealsamhälle eller ge oss ett recept på hur man skapar ett möjligt Utopia!

Han ger oss insikt om samhällets mekanismer och med det som kunskap kan arbetarklassen skapa det samhälle som en gång måste avlösa det kapitalistiska samhället. För som alla samhällen är kapitalismen dödsdömd när produktivkrafterna växer ur de ramar som formar kapitalismen och gör den till det den är, ett klassamhälle som bygger på att arbetarklassen producerar ett värdeöverskott som tillfaller kapitalägarna. Den kunskapen är sprängstoff som skrämmer borgarklassen och är det något denna klass är rädd för så ä det just arbetarklassen. Det framgår bland annat av denna lilla berättelse av Jan Guillou”DET ANSTÅR INTE SOLBACKA­GOSSAR ATT UMGÅS MED ARBETARUNGDOMEN I STJÄRNHOV!”

Borgarklassens rikedom kommer knappast ur ingenting. Därför är den så rädd för strejker och därför är den så rädd för att arbetarklassen ska ha kunskap om hur de skapar sina rikedomar och vilka som faktiskt skapar dem. Att det sker en förflyttning av de värden som varje dag skapas av arbetarklassen, från deras utförda arbete och till dem som äger produktionsmedel, det vill säga borgarklassen.

Det Marx pekar på som gratisarbete uppstår genom att arbetarklassen får en lön för tiden den avsätter för att producera. Det värde som produceras tillfaller inte arbetarklassen utan det tillfaller ägaren av produktionsmedlen. Och det producerade värdet överstiger den lön som betalas ut till arbetarklassen.

Det här kan givetvis utvecklas mycket mera, men det är själva grundförutsättningen för det kapitalistiska samhället. Utan vinst ingen kapitalism och därför är det också döfött att tro att man kan behålla privata initiativ inom till exempel vården om de privata aktörerna inte får ta ut någon vinst. Och frågan är ju inte om de ska få ta ut vinst utan varför de ska göra det när den offentliga sektorn kan sköta vården istället och dessutom tillgodose en sund insyn i verksamheten.

I det långa perspektivet är kapitalismen bara en historisk parentes som vi står mitt upp i, men för den skull skall vi inte förledas att tro att den kan existera för alltid och att den är det enda sättet ett samhälle kan fungera på. Den har ju inte alltid funnits och därför kommer den inte heller att för alltid bestå.

Vi ser de första dödsryckningarna i det kapitalistiska samhället redan i dag. Det har skapats en bankoligarki som skapar pengar ur ingenting genom att bevilja lån som måste omsättas trots att skulden bara är påhittad.

Va fan ”lånar” banken ut för något?

Inte ens bankerna ser sina ”pengar” som pengar

Bankernas bakvända ”betalsystem”

De här lånen är räntebelagda, som alla vet. Och för att maskineriet ska gå runt krävs fler lån, och fler och fler, allt för att betala för de växande räntorna som göder bankfinansens kapitalister och som i grunden är helt beroende av de värden som skapas i produktionen. Det är klart att det kollapsar till slut. För att fördröja kollapsen krävs en ändlöst ökande konsumtion, vilket ju i längden inte är möjligt.

”Dyra finansiella marknader i en tid då företag kämpar för att slå redan sänkta beräkningar innebär att bankmakten inte kan bluffa sig högre om penningmängden minskar. Det måste finnas en realekonomi botten.” / Carl Norberg

Kollapserna har vi redan sett alltför många av, men en dag blir det en kollaps för mycket.

Mycket kort inlägg av Ghost, rekommenderas.

Några rader om den parlamentariska borgerliga ”demokratin”, skrivet av Carl Norberg: ”…  folksuveränitetsprincipen vilken innebär att all offentlig makt utgår från folket (RF 1:1) och där folkets representanter i Riksdagen har den slutgiltiga makten i samtliga frågor,… detta då den verkställande och dömande makten i ‘praktiken’ utgår ifrån parlamentet. Jo jag tackar jag.

Hur det i verkligheten blir med den saken i ett samhälle där bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken – riksdagen, kanske inte behöver utvecklas närmare.

… det blir allt svårare att tro på myten om att regeringen arbetar oberoende av ekonomin, … patetiskt är väl bara förnamnet egentligen.

Men verkligheten är den att så länge som det passar den ekonomiska maktstrukturens egenintresse, så kommer dessa politiska grenar av regering och riksdag utåt att förefalla som att de fungerar enligt anvisningar från den demokratiska konstitutionen, även om kulissen egentligen är närmast fullkomligt löjeväckande.

Om … maktstrukturen hotas av yttre eller inre krafter så kommer just dessa statliga grenar … att agera för att skydda makten och dess särintressen och den demokratiska konstitutionen kommer att gå upp i rök som den illusion som den alltid har varit.”

I ett annat inlägg skriver Carl Norberg: ”Människor börjar alltmer inse att det är pengar som styr den ekonomi som kontrollerar politiken och … utgör instrumentet för makt i samhället.

… bankerna kan påverka penningmängden … med enskilt vinstmaximeringssyfte, … den politiska polariseringskulissen bara till en tragiskt löjeväckande satir utan sakligt betingad grund och … demokratiska underskott … gör situationen alltmer politiskt explosiv över hela världen …

Sverige är … ett centralt råttbo ur det parasitiska finanshegemoniska historiska perspektivet, … några har i alla fall levt både högt och allt högre, medan dessa meritokrater hela tiden bara har gjort så små eftergifter som möjligt för att undvika befolkningsmässig revolt. Verka utan att synas är en mycket känd paroll i landet som tyvärr alldeles för få människor har funderat över vad som detta innebär …

Människor har låtit bli att reagera mot maktens materiella situation så länge som människor själva har upplevt en förbättring av sin välfärd. Men när den egna välfärden förändras till det sämre samtidigt som maktens välfärdssituation accelererande förändras till det bättre, då till sist vaknar eftertanken hos människorna igen.”

Kommunistiska manifestet

Kapitalet

Mer litteratur och artiklar

Inlägg av Skvitt:

Tag två, betala för en!


Tillbaka till träskon igen

Sabot

I hemmen satt kvinnorna och spann garn och vävde tyg vilket de sedan sålde till manufakturen.

Dessa tidiga tillverkningsmetoder innebar att arbetaren själv ägde spinnrock och vävstol. Och samma tillverkningsmetoder fanns inom annan tidig industri, till exempel skomakeriet, där ofta många skomakare slog sig samman i små lokaler, hjälptes åt, delade på verktygen och enskilda arbetare specialiserade sig på de moment de var bäst på. Även dessa ägde således sina verktyg själva, eller gemensamt, och sålde sina produkter till manufakturen.

Den tekniska utvecklingen tog snart död på hemtillverkningen av garn och tyg, samt senare även på de kollektiva skomakerierna. Maskiner uppfanns som gjorde människors arbete på ett billigare sätt och den manuella tillverkningen kunde inte konkurrera med den industriella. Det gick helt enkelt inte att leva på manuell tillverkning och nöden kröp in i var mans hem.

Följden blev att människor måste söka sig till den framväxande industrin och söka arbete. Den stora skillnaden mot förr var att arbetaren inte längre ägde sina verktyg och därmed var proletariatet fött.

Med proletariat menar man egendomslösa, det vill säga de som inte äger sina produktionsmedel och därmed måste sälja sin arbetskraft istället för sina produkter.

Den här utvecklingen var ofrånkomlig, men ej acceptabel ur hantverkarnas perspektiv. Den nya arbetsordningen innebar att arbetet fick ett pris. Det priset måste understiga priset som kunde tas ut på den färdiga produkten, dels för att betala lokalerna, dels för att kunna betala maskinerna och dels för att kunna betala energiförbrukningen, men därutöver för att ge fabrikörerna en vinst på sitt satsade kapital. Skillnaden mellan summan för alla produktionskostnader och det slutgiltiga avsalupriset på produkten var det som gav fabriksägaren deras vinst och det värdet som uppstod ur denna produktionsmodell kallas mervärde.

Mervärdet är alltså det av arbetaren skapade värde som kapitalägaren(ägaren av produktionsmedlen, kapitalisten) lägger beslag på.

Lokalens kostnad, priset på energin och de maskiner som behövdes var kostnader som inte gick att göra något åt och därför kallas de kostnaderna fasta kostnader. Lönen till arbetarna kan dock sättas fritt och kallas därför rörlig kostnad. Den kostnaden kan sättas fritt mellan två olika gränser, nämligen inte högre än att tillverkningskostnaden täcks av det pris som går att ta ut för produkten och inte lägre än att det går att rekrytera arbetskraft.

Vad fabriksägarna gjorde var att sätta lönerna så lågt som möjligt och detta utlöste då protester.

De mest kända av de tidigaste protesterna är de som kom från de väverskor som inte längre kunde sälja det tyg de hade producerat med sina vävstolar de hade i sina egna hem. I en samlad aktion gick de till fabrikerna och tog sina träskor, som på den tiden helt var gjorda av trä, och kastade dem rakt in i maskiner som var den nya tidens vävstolar, varvid dessa maskiner gick sönder.  Det kom att kallas att sabotera, av det franska ordet för träsko, sabot.

De här protesterna var dåligt organiserade, mestadels spontana och utan en övergripande filosofi eftersom medvetenheten om vilka krafter som för samhällsutvecklingen framåt inte fanns. Ingen hade beskrivit det vetenskapligt. Karl Marx hade ännu inte utfört detta arbete, helt enkelt.

Protesterna till trots gick utvecklingen framåt mot allt större industrier och allt fler hantverkare slogs ut och fick ej längre användning av sina verktyg. Allt fler blev på så vis proletärer utan produktionsmedel, egendomslösa utan egna produktionsverktyg.  Allt fler tvingades söka lönearbete i fabrikerna. Proletariatet växte och behövde sin egen filosofi och historia, sin egen samhällsvetenskap som förklarade den verklighet de levde i. Och det var där Karl Marx fyllde en lucka. Han beskrev den verklighet som fabrikörer och andra kapitalister ville dölja.

Utdrag ur en av mina kommentarer:
” Kapitalismens födelse är historien om floder av blod och travar av lik!

Du kanske inte känner till hur det gick till under 1800-talet. Ta till exempel barnarbetarna i de brittiska väverierna som fick krypa under maskinerna för att rensa bort allt bomullsspill. Att fastna i maskinerna som snurrade under tiden var synnerligen vanligt och följden blev i bästa fall invaliditet, ej sällan skallpering, amputering och ofta döden.

Du kanske inte känner till kolgruvearbetarnas villkor som gjorde gruvägarna rika som troll? Hade man tur levde man länge nog för att få lungskador av kol- och stendam. Barnarbete var lösningen på trånga gruvschakt. Gas- och rasolyckor var vardag och en arbetsdag var 12 timmar. Om den som skulle gå på nästa skift var sjuk (ej ovanligt som man förstår) blev arbetaren tvungen att ta det skiftet också och sedan sitt eget. Först därefter (36 timmar) hade man rätt till ledighet i 12 timmar!

Endast tack vare att organisera sig och strejka mot förhållanden fick arbetarna bättre villkor. Det kallas klasskamp!

Om inte arbetarklassen ständigt försvara sina rättigheter trycks den tillbaka till samma villkor igen, för även borgarklassen utövar klasskamp!

Mycket av eländet från förr lever kvar i vissa delar av världen än i dag. Därför måste och är arbetarklassen en internationell rörelse, Internationalen!

Varje gång arbetarklassen slappnar av kommer borgerskapet att rycka fram, vi ser det i dag!”

Det är inte så konstigt att till och med hans grav ligger undangömd (se bilder från gravplatsen, ett måste!): ”Vi är väntade till Karl Marx grav på Highgate Cemetery. Redan på t-banestationen förses vi med en skiss som visar vägen: lång och slingrig i ständig motbacke. När vi pustar ut i Highgates centrum kommer en äldre gentleman framstörtande: – Karl Marx grav? Han vet redan svaret; vad hade vi annars i denna avkrok att göra. …  Sedan vandrar vi in i något som mer och mer får karaktären av scenografin till en skräckfilm: omkullfallna gravstenar, öppna gravlock, söndervittrade kors i risiga buskage.” / Gunder Andersson

Samma öde har Marx vetenskapliga gärning gått till mötes. Undangömd och bortglömd, det är vad borgerskapet har strävat efter allt sedan han skrev sina verk som avslöjar kapitalismens rätta ansikte. I dag tror de flesta att han beskrev ett framtida utopiskt samhälle, men han beskrev faktiskt bara historiens drivkrafter och den brittiska arbetarklassens dåvarande usla villkor. Men borgerskapet framställer denna industrimiljö som om arbetarna knappast fanns,

och aldrig eländet!

Så missförstådd är Marx i dag, tack vare borgarklassens ständiga förnekande av hans vetenskapliga insatser, deras ständiga attacker och ivriga lögner om hans gärning.

I dag är vi tillbaka på ruta ett!

I dag pågår protester mot finansspekulationer på Wall Street och börserna.

I dag har den rörelsen spridit sig från USA till Europa.

AFTONBLADET intervjuar några av dem som demonstrerade på Sergels torg i dag:

”Jag vill minska orättvisan i samhället. Vissa har ett jobb som ger miljoner, andra ingenting .”

”Obalansen i kapitalismen har gått för långt. Vissa har mycket medan andra för lite. Överkonsumtionen bidrar också.”

”Vi vill få mera makt. Alla ska få vara med, ingen ska uteslutas.”

Var är den politiska medvetenheten och analysen i dessa uttalanden från magkänslans regioner? Var är den politiska teori som kan kan föra protesterna upp till en medveten och genomtänkt politisk rörelse? Var är arbetarpartierna som skulle kunna kanalisera missnöjet och organisera det det till en kraftfull och målmedveten politik?

På Sergels torg lyste de med sin frånvaro. Där fanns endast Göran Greider, redaktör.

”Bland folkvimlet på Sergels torg sågs bara Göran Greider, 51,chefredaktör för den fristående socialdemokratiska dagstidningen Dala-Demokraten.

– Politiken har blivit något som sker på partikansliet. Vi måste gå ner till folket och fråga vad de tycker. Den här rörelsen är bra, säger Göran Greider och fortsätter:

– Det enda jag ångrar är att jag inte tog med min hund hit. Han hade kunnat skällt på någon, säger han.” / AFTONBLADET

Det ska bli intressant att läsa vad Göran Greider kommer att skriva i DalaDemokraten.

Vi är tillbaka till ruta ett, till den tid när den politiska medvetenheten inte sträckte sig längre än till att kasta träskor mot maskineriet! Det har vi borgerskapet att tacka för, samt inte minst en arbetarrörelse som inte har värnat om sina historiska landvinningar utan mera sett till rörelsens egna toppars privata välstånd.

Låt oss se vad som står om en LO-ordförade Vanja Lundby-Wedin: ”Wanja Lundby-Wedin blev under vintern och våren 2009 omskriven och omdiskuterad för ett par medialt mycket uppmärksammade frågor. Den 23 mars 2009 framkom det att hon som styrelseledamot iAMF Pension hade varit med om att godkänna att företagets tidigare VDChrister Elmehagen, hade ett pensionsavtal, totalt var värt cirka 60 miljoner kronor, från AMF. Wanja Lundby-Wedins ställning frågasattes, men företrädare för samtliga LO-distrikt uttalade den 6 april ett enhälligt stöd för att hon skulle stanna som ordförande.” /Wikipedia

Vad tjänar egentligen fackpamparna?

Läs här. Vad tjänar Vanja Lundby-Wedin?

Och Håkan Juholt tjänar 144.000/månad.

Det är dags att återerövra klasskampen!

Ut med borgarpacket ur arbetarrörelsen!

Återupprätta marxismen-leninismen!

Grip makten från borgarklassen världen över!

Fråga för dagen:

Vem i den yngre generationen har i dag hört talas om

det

Kommunistiska manifestet

?

Och vem har läst

Kapitalet

?

En som ägnat mycket utrymme åt de nu pågående protesterna är Ghostopinion, läs här och fortsätt sedan till de tidigare inläggen av skribenten.

Mycket anmärkningsvärt är att AFTONBLADET länkar till Occupy Wallstreet-rörelsens egna sidor!

I början bar det märkligt tyst i media om demonstrationerna när de började i New York. Men i dag, med demonstrationer över hela västvärlden kan massmedia inte längre tiga ihjäl dessa protester.

Demonstranterna är en brokig skara varav få vägleds av en fruktsam ideologi. Det är tragiskt och kommer att leda till att alltsammans tyvärr sannolikt ebbar ut i intet, sabot.

Länkar

ARBETAREN

FRIA TIDNINGEN

Mer om motstånd, men i mera organiserad form kan ni läsa här.