Kategorier

Arkiv

Skvitt agerar domare

Jämställdhet och feminism

Genusnytt läser jag vad David Lindvall, Distriktsordförande SVERIGES SOCIALDEMOKRATISKA UNGDOMSFÖRBUND, SSU Gotland skriver.

Jag kunde inte låta bli att kommentera, så jag skrev:

”Skvitt agerar domare:

Pär kammade hem alla poäng och David Lindvall fick noll. Det berodde knappast på hans hudfärg eller kön för där låg de lika. Nej, det berodde på hans ungdom och den därmed sammanhängande bristen på erfarenhet och kompetens.

Än mer vill jag dock antaga att han kammade noll i denna debatt på grund av att han umgås i kretsar där man ska vara politiskt korrekt framför att vara självständigt tänkande.

Politiskt korrekt inom SSU och socialdemokratin är att vara feminist. Att vara feminist i sin tur är att vara för att kvinnor ska prioriteras för könets skull och ingenting annat och då duger även lögner och faktaförfalskning.

Feminism är detsamma som mansdiskriminering. Det är vad det går ut på. Feminism är inte jämställdhet.

Om feministerna verkligen ville tillvarata kvinnors rättigheter borde de i vart fall ägna ett uns av sin energi på att lyfta fram kvinnoförtrycket där det är som värst. Alltså borde man inom rörelsen arbeta mot könsstympning, mot hedersvåld och hedersmord, mot tvångsäktenskap och mot de vidriga halsextensioner som burmesiska kvinnor bland det så kallade ”giraffolket” utsätts för. Vidare borde man agera mot de ojämlika arvslagar som gäller i många muslimska länder och mot steningsstraffen för otrohet och sex utanför äktenskapet, liksom den diskriminering som förekommer mot kvinnor inom en judisk ortodox sekt vilken jag tyvärr inte kan namnet på.
Vidare borde man agera mot Vatikanstaten, inom vilken endast män är välkomna att arbeta.

Intet har jag hört från feministerna i dessa frågor!

På vad sätt är dagens kvinna i det svenska samhället egentligen diskriminerad? Tvärt om får hon arbete som hon inte klarar av. Till exempel inom polisen.
Det är väl känt att det i dag kommer två polispatruller på en utryckning mot tidigare en. Anledningen är bemanningen med en kvinna per en man. Och kvinnan klarar inte av att gripa en våldsam man så därför skickas två bilar och fyra poliser, två per bil. Resultatet är att polisen numera har mera resurser i både pengar och personal, men åstadkommer mindre.

Heter det inte rätt man på rätt plats. I jämställdhetens namn ska det därför även heta rätt kvinna på rätt plats?
Det är det inte om en kvinnlig polis inte klarar av vad som åligger henne i sin yrkesroll.
Frågan är då om det är rätt att allmänheten inte får valuta för sina skattepengar bara för att kvinnor vill vara poliser utan att klara av jobbet?

Än värre blir det inom brandväsendet.
Jag vill i vart fall inte bli innebränd bara för att en kvinnlig brandman inte orkar bära ut mig ur ett brinnande hus.

Alla är olika och har därmed olika förutsättningar. Vissa olikheter har med kön att göra och det ska vi vara glada för. Men vi ska inte insistera på att folk i jämlikhetens namn ska ges samma chanser när förutsättningarna inte finns hos vissa. Sålunda skulle jag inte skicka en blind att gå på vernissage för att sedan skriva vad han/hon tyckte om tavlorna, inte skicka en döv att recensera en konsert, inte satsa på en dvärg om han vill bli basketspelare.

Diskriminerar jag dessa personer då?

Kanske vi ska förbjuda kvinnor att amma bara för att männen inte kan. Och hur gör vi med barnafödandet? När ska vi få en kvinna dömd för att ha tagit en man i skrevet? DET går i vart fall att realisera!

Diskriminering ska vi inte ha, punkt slut. Men vi ska även se till vad var och en kan och är bäst på, inget annat.

/Skvitt”

Men det var en sak jag underlät att skriva hos Pär. Och det var att i David Lindvalls mejl finns inte ett enda ord om klasser och klasskillnader. Ändå är det en sak som vida överträffar alla ojämlika förhållanden som eventuellt kan råda mellan könen.

Visst ska man bekämpa all diskriminering och all segregation i samhället. Inte tu tal om den saken, men det tycks mig som om ett nästan inte förekommande problem i vårt land upptar Socialdemokratin avsevärt mera än de klassmotsättningar som styr hela vårt samhälle, hela vår vardag och som kastar ut människor i hemlöshet, arbetslöshet, utförsäkringar och fattigdom. Är det då så konstigt att arbetarklassen vänder detta partiet ryggen, eller inte ser skillnaden mellan det och de partier som ingår i Alliansen och inte heller finner annan råd än att anamma Sverigedemokraternas demagogi i tron att de kan stilla missnöjet?


Du ÄR en arbetare, tro inget annat!

Du är en arbetare!

Denna text inspirerades av Mavera, där jag skrev en kommentar som blev början på det du nu läser.

+ + +

Säljer man sin arbetskraft är man per definition en arbetare.

Det spelar ingen roll om ens arbetskraft består i att göra något med sina händer eller om det är något man enbart gör med sitt huvud. Det spelar ingen roll om man tjänar lite eller mycket på sitt arbete.

Det man gör får man inte betalt för!

Man får aldrig betalt för det man gör!

Man kommer aldrig att få betalt för det man gör, oavsett vad man gör! Inte i ett kapitalistiskt samhälle!

Orsaken till att man aldrig får betalt för vad man gör i det kapitalistiska samhället är att det är just detta förhållande, detta faktum, som gör det kapitalistiska samhället till just ett kapitalistiskt samhälle, där vissa kan tjäna pengar på andras arbete!

Det finns någon som köper din arbetskraft annars kan du inte sälja den!

Denne någon, arbetskraftsköparen, köper aldrig det du gör, ty det äger arbetskraftsköparen hela tiden. Men när du säljer din arbetskraft är det för att förädla något. Det är det du gör på jobbet, oavsett om du gör det med dina bara händer eller om det är med huvudet.

Förädlandet höjer värdet på någonting, det vill säga det som förädlas. Först är det en råvara, sen slutar det som produkt, oavsett om detta är något fysiskt materiellt eller enbart en tjänst. Ty när det gäller en tjänst är den först inte utförd, men som utförd är den förädlad av någon som får betalt för att förädla den, men får inte betalt för tjänsten. Betalningen är ersättning för tiden, inget annat!

Under förädlandets gång ökas alltså värdet. Det värdet har inget med din lön att göra.

Din lön är bara det pris din arbetskraft är värd och inget annat. Och din lön avser den tid du sålde din arbetskraft, inget annat. Om värdet du skapar den tid du säljer din arbetskraft överstiger den kostnad din lön utgör för kapitalisten, då är du lönsam, annars får du sparken!

Timpeng, beting eller månadslön, det spelar ingen roll.

Om du själv aldrig försörjer dig på att köpa arbetskraft men genom att sälja den, då är du en arbetare och inte en kapitalist. Det spelar ingen roll hur mycket du än äger om allt du äger är för din egen skull och för dina egna behov. Rikedom i sig är inte detsamma som att vara kapitalist. Det är först när du köper något enbart för att sälja det vidare med förväntad förtjänst som du blir en kapitalist.

Om du bara äger kläderna på kroppen och 20 kronor att köpa ett par skosnören för i avsikt att sälja dem vidare för 30 kronor, då är du en kapitalist. En fattig kapitalist förvisso, men du är kapitalist likväl!

Kalle och Pelle köper fem biljetter vardera till en konsert. Kalle ska ha en biljett till sig, en till frugan och tre till barnen. Medan de går in på konserten står Pelle kvar och kränger biljetterna till de som inga fick för att det var slutsålt. 

Kalle är ingen kapitalist, men Pelle är det!

Om du jobbar 8 timmar varje dag och vid sidan om det har ännu ett arbete så kanske du sparar ihop en ansenlig summa. Du har villa, bil,sommarstuga, båt en större slant på banken, men du är ändå ingen kapitalist! Du är arbetare, glöm aldrig det!

Detta är så elementärt att det är tragiskt att man ska behöva säga det.  Men tyvärr har många inte detta enkla klart för sig.

Som arbetare har du vissa intressen som är gemensamma för alla som är arbetare. Därför kallas dessa intressen klassintressen. På samma sätt har arbetskraftsköparna vissa gemensamma intressen och det är deras klassintressen.

Arbetarklassens intressen kan aldrig förenas med de intressen som är specifika för arbetskraftsköparnas kapitalistiska intressen. Alltså råder en konflikt klasserna emellan. Och den är olöslig. Det är på sin höjd en vapenvila som kan råda!

Det där lät som kommunistsnack!

Ja, detta vill ju inte kapitalisterna att vi ska se. Det är ju de som har favör av sakernas tillstånd i vårt kapitalistiska samhälle, eller rättare sagt, i deras kapitalistiska samhälle. Men alldeles oavsett om vi är kommunister eller inte och oavsett om vi är löneslavar eller arbetskraftsköpare så råder klassmotsättningar vare sig vi vill eller ej och vare sig vi är marxister eller inte. Det är ingen åsikt, det är ett faktum.