Kategorier

Arkiv

Littorin, blir det åtal?

Det har gått ett tag nu, cirka 1 år. När kommer åtalet?

Fast sexköp är väl lagligt om man är minister, eller?

Det verkar ju inte bättre. Endast AFTONBLADET tycks intressera sig för saken. Från polisiärt håll märker man ingen aktivitet. Inte heller från åklagarhåll. Man kunde ju i alla fall tänka sig att Marianne Ny borde hugga till. Jag menar, hon är ju inte så nogräknad när det gäller åtal för trasig kondom, så att köpa sex måste hon ju verkligen ta tag i. Här är ju inget att diskutera eller ifrågasätta. Köper man sex så köper man sex med eller utan trasig kondom, med eller utan kondom.

Det är affären som sådan som räknas, vagina mot pengar, helt enkelt. För, jag menar, det är väl inte dags igen att börja mörka, som man gjorde sist.

Vi får väl se vad det blir av detta i slutänden. Kanske vi kan läsa om saken på Wikipedia om 40 år. Men hur länge vi kan läsa om saken från prostituerat håll är ju en annan femma.

Hur som helst är det förödande både för demokratin och tilltron till rättsväsendet när det är som det är. Rättsväsendet har ju alltför många gånger visat hur illa det fungerar, så att säga åt båda håll. Så det är väl bara att följa upp traditionen. Och den här gången gör man väl som man brukar i liknande fall, ingenting.

Som ren bonus får du en länk till corruptio! Där kan botanisera kring både det ena och anda.

Och varför inte läsa lite om hur mitt hembesök var?

Och så uppdaterar jag med denna lilla grej.


Markovic och Hajby

Kan polisens gripande av Mille Markovic handla om samma rättsövergrepp som det Kurt Haijby råkade ut för? Det verkar lite misstänkt!

Helt klart är att varken Mille Markovic eller Kurt Haijby är och var guds bästa barn, men för de skull skall ändå lagen gälla och följas!

Haijbyaffären var en uppmärksammad svensk rättsaffär i början av 1950-talet, den andra av de så kallade rättsröteaffärerna. I debatten om dessa framträdde särskilt Vilhelm Moberg som frän samhällskritiker. Affären kretsade kring påstådda rättsövergrepp initierade av överståthållaren Torsten Nothin till följd av en påstådd homosexuell relation mellan Gustaf V och restaurangdirektörenKurt Haijby som slutligen kom att dömas för utpressning. (Wikipedia)

Haijby togs in på Beckomberga för observation, vilket vid denna tid var vanligt vid homosexuell otukt med minderåriga. Hovet hade  betalat ut minst 100 000 kr till Haijby, vilket måste haft sina skäl. Ej otänkbart kan samband finnas i att  både Gustav V och Haijby var homosexuella och att något hänt dem emellan som gjort att hovet ville köpa sig hans tystnad (årets understatement?). Inför utskrivningen från Beckomberga sjukhus stod Haijbys val mellan åtal och emigration.

Haijby övertalades att mot ett månadsunderhåll på 425 kronor, (mycket på den tiden) utvandra till Nazityskland. Men först hade han tvingats skriva under en överenskommelse om att hålla inne med fortsatta anklagelser mot kungen.

Hovets goda kontakter med naziregimen sköttes genom Stockholms polischef och möjliggjorde Haijbys tysklandsresa. Där greps han påpassligt anklagad för två nya fall av otukt med minderåriga pojkar. Han blev senare dömd för detta. Efter avtjänat straff kvarstannade Haijby i Gestapoförvar på grund av utredning om falsk angivelse. Det anses vara efter hovets uttryckliga önskan.

Om svensk polis ville att Haijby hölls i koncentrationsläger i Tyskland skulle Gestapo gärna  stå till tjänst, sa man från tyskt håll. Samarbetet var således gott! I februari 1940 utvisades Haijby till Sverige.

Läs också om Kejneaffären.