Kategorier

Arkiv

De dog med stövlarna på

Och sannolikt onödigt!

 

De kokades i tjära! 

Jag antar att deras sista stund var fasansfull och plågsam, fasansfullt plågsam, plågsamt fasansfull och antagligen fullständigt onödig!

Nu är de borta, men de har sörjande anhöriga, vänner och arbetskamrater som saknar dem.

Jag skriver så klart om männen som omkom när ”en tank innehållandes stenkolstjära svämmade ut i en invallning och två drunknade.” / Arbetet.se

”SSAB gjorde en säkerhetsanalys och gav klartecken.

Trots det översköljdes de två arbetarna av tusentals liter het tjära från cisternen de skulle inspektera.” /AB

Verkligheten

Den borgerliga regeringen har kraftigt minskat anslagen till Arbetsmiljöverket. Jag vill påstå att detta ökar riskerna på arbetsplatserna. Alliansen försämrar aktivt och medvetet allt som borgar för en trygg arbetsmiljö. Arbetsmiljöinspektörer och skyddsombud har fått backa för profitintressen.

Jobbdöden

”Två män i 60-årsåldern omkom vid en arbetsplatsolycka i koksverket på SSAB:s område i Luleå. De fick stora mängder tjära över sig.” / Nyheter P4 Norrbotten

”Männen trodde enligt Aftonbladets källor att behållaren var nästan tom. Deras uppdrag var att tömma ut den sista tjära som fanns kvar.” / HBL.fi

”På torsdagseftermiddagen grävde räddningstjänsten fram två män i 60-årsåldern som begravts i stenkolstjära när de utförde en besiktning av en cistern för SSAB i Luleå.” / EXPRESSEN

”Förra året omkom 45 personer i arbetsplatsolyckor enligt statistik från arbetsmiljöverket.

26 personer har dött på jobbet hittills i år.

Två av dem omkom på torsdagen på SSAB:s område i Luleå.

I samma område brännskadades Gustaf Seppelin Solli svårt i november 2011.

– De verkar inte ha lärt sig någonting, säger han om den nya olyckan.” / EXPRESSEN

”Under de två år som gått mellan olyckorna har arbetsplatsen inte inspekterats.

IF Metalls ordförande Anders Ferbe är djupt bedrövadefter dagens dödsolycka.

– Jag vet inte varför det inte gjorts någon inspektion. Jag har ingen sådan förklaring.

Anders Ferbe förutsätter nu att Arbetsmiljöverket gör en inspektion på SSAB:

– Jag är helt övertygad om att arbetsplatsolyckor kan undvikas i väldigt hög utsträckning.

 Bara i år har 19 personer dött på jobbet. Nära 20 000 arbetsolyckor har anmälts. Detta visar att det förebyggande arbetet är nödvändigt.

Ändå var det förebyggande arbetsmiljöarbetet det första den borgerliga regeringen prioriterade bort 2006. Arbetsmiljöverkets inspektioner skars ner och arbetslivsinstitutet lades ner.

Men detta kan inte vara arbetslinjen. Människor får inte dö på sina arbeten.” / AB

En realitet som alla känner till är väl att ungdomar som lyckas få ett arbete gör vad de kan för att inte förlora det. De vet för lite för att ifrågasätta och accepterar för mycket, av okunskap och eller av rädsla för att inte få behålla jobbet.

De går en riskfyllt tid till mötes i yrkeslivet. Profitintressen dödar!

Texten är till viss del inspirerad av Johan Westerholms inlägg ”Döden i grytan”.

Dödsfall i arbetet


Om Fredrik Reinfeldts tillsättning av Elisabeth Svantesson

Ny arbetsmarknadsminister

Johan Westerholm skriver: ”Som ny arbetsmarknadsminister blir Elisabeth Svantesson chef för det departement som hanterar HBTQ-frågor och diskrimineringsfrågorna genom DO. Det är inte alls ointressant hur Svantesson, som offentlig person, relaterar till såväl homosexualitet som religiös och kulturell diskriminering i denna roll.

Johan Westerholm - mitt i steget

Diskriminering är ett känsligt ämne, ofta ligger upplevelsen av att vara diskriminerad i betraktarens, offrets, ögon och inte sällan så blir bedömningarna om vad som är, och inte är, diskriminering subjektiva bedömningar. Av den anledningen är det viktigt att de som ansvarar för såväl lagstiftning, regleringsbrev och tillämpning av detta politikområde representerar en etik, moral och i övrigt kulturuppfattning som ligger så nära folkviljan som möjligt. Jag har svårt, med given information om Svantesson, att hennes uppfattningar är representativa för genomsnittssvensken. Jag kan heller inte utesluta att de slår igenom i hennes ledarskap och prioriteringar. ” Läs hela inlägget.


I Alliansens och fablernas värld

Det är ju samma sak

Alliansens värld, så som den beskriver den för oss, är en värld av fabler som den vill att vi ska tro på.

Johan Westerholm belyser den med hårda fakta och Skvitt kompletterar.

Johan Westerholm - mitt i steget

Johan skriver bland annat:
”Jan Björklund, vice statsminister och ordförande för det folkparti som nu LO:s motsvarande Karl Petter Thorwaldsson vill att S skall börja samarbeta med har ett alldeles speciellt handlag med fakta. Björklund var så stolt när han kunde meddela i söndagens Agenda debatt att han minsann talat med en restaurangidkare, Hjelte, som anställt 150 arbetslösa just på grund av den sänkta restaurangmomsen. Företagets årsredovisning visar dock att antal anställda har varit i stort oförändrat de tre senaste åren. Sannolikt är det ganska normal personalomsättning inom snabbmatsnäringen som präglas av måna unga som tar just de jobben som ett steg på vägen eller innan studier. Siffrorna från bolagsfakta talar sitt mycket tydliga språk, ett språk som även Jan Björklund torde begripa om han sätter sig ner en stund.”
Resten av inlägget kan läsas här.

DIKT OCH SANNING

Och Skvitt kompletterar med följande kommentar:

”Och då kan jag konstatera jämfört med 2010 har han bara två fler anställda 2012. Men omsättningen har ökat med nästan 35 miljoner och finansnettot har gått från drygt 1,5 miljoner till drygt 7 miljoner och vinstmarginalen har ökat från 1,53% till 4,96%.  

Alltså gav det inga fler jobb men mycket mera klirr i kassa på två år. Finns det en annan förklaring än momssänkningen? Jag tror inte det. Och har jag rätt så besannas det jag sa redan när det nämndes att momsen skulle sänkas, att det enda som kommer att ske är att det bara blir mer pengar till krögaren. 

Det jag kan räkna ut kan givetvis också Alliansens ekonomer räkna ut. Därmed vill jag påstå att det var just det som regeringen ville med sin reform, inte det som de sa att de ville med den, det vill säga att det skulle bli fler jobb.

Låt mig nu använda en sund logik. Alla önskar hålla nere sina kostnader. Därför köper vi inte mjölken på macken om vi lika gärna kan köpa den i en nettobutik. Och om vi dricker så mycket mjölk vi bara orkar så köper vi inte mera mjölk om den skulle bli billigare. Vi köper så mycket vi vill och tar pengarna som blir över till något annat. Så gör även en krögare. Både med mjölken till den privata konsumtionen och med köpet av arbetskraft. Har han redan den arbetskraft han behöver så köper han inte mera arbetskraft för att den blir billigare eller för att han plötsligt slipper en del pålagor. Han kommer att använda vinsten till annat istället. Och detta gäller alltså både om momsen sänks eller om arbetskraften subventioneras av staten.

Den här är inte okänt för regeringen och därför är deras motiv andra än det de säger. Det motivet är att gynna näringsidkare och inget annat. Drabbas gör statsfinanserna och det som dessa ska finansiera, såsom till exempel välfärden. Vi ser det varje dag att det sker så, för varje dag nås vi av nyheter om försämringar i vård, skola och omsorg, bland annat. 

Men jag måste ändå säga att momssänkningen var ett bra drag. Men den skulle ersatts med en höjning av skatt på lön och andra intäkter. Moms är en styggelse och en orättvis skatt eftersom de som inte behöver konsumera hela sin inkomst för livets nödtorft betalar mindre andel av inkomsten i skatt än de som inte får ett öre över efter att de har betalat allt som de behöver för att överleva. Momsen drabbar alltså hårdare de som har det knapert än de som har det fett. Därför ska momsen bort, men inte till priset av minskade skatteintäkter.

Om en sådan politik hade förts skulle det gett fler arbeten inom bland annat restaurangbranschen. Då hade vanligt folk fått mera över i plånboken och haft råd att gå på krogen oftare och då behövs fler servitörer. Staten hade fått in lika mycket pengar och kunde satsa dem på välfärden. När den byggs ut behövs fler vårdbiträden, undersköterskor, sjuksköterskor och läkare, fler lärare, fler skolbibliotekarier, fler barnskötare och så vidare. Arbetslösheten hade sjunkit, liksom arbetslöshetskostnaderna och socialbidragskostnaderna för den och på alla sätt hade samhället gjort en vinst. Men sådana mål har inte Alliansen för ögonen, trots att även den kan räkna ut vad jag kan räkna ut. Alliansen vill bara att rika och företagare ska bli rikare och det på oss andras bekostnad. Det är därför det är sådant gap mellan vad Alliansen säger att de vill åstadkomma och den verklighet deras politik skapar.

/Skvitt”