Kategorier

Arkiv

På psyket finns också människor!

Jo, och alla är inte helt galna våldsverkare, fast många tycks tro så. Med lite inblick förstår man det.

Det är ju synd att folk har fördomar. Och det har ju folk om allt möjligt. Även jag har fördomar. Det ligger i sakens natur att man inte vet om sina fördomar och således vet jag inte om mina egna dito. Jag hoppas bara att de inte är allt för många och allt för grava.

Jag anser att det är vars och ens plikt att utforska sina egna uppfattningar och sätta dem under lupp, ställa sig frågor som till exempel ”har jag fog för att tro detta?” ”Kan det vara så som jag tror?”

Som alla andra tror jag att jag har väldigt få fördomar. Tänk så korkad jag är!

Men en sak tror jag inte jag har så många fördomar om, nämligen att folk är helgalna på rättspsyk. Här på ”Hispaliv” kan man stifta bekantskap med en intagen.

Det verkar inte vara ett monster som stigit ut ur sitt UFO-skepp, men därom vet jag intet. Men en sak är säker, alla på rättspsyk är inte monster!

– – –

Nu kommer ett lappkast!

Jag tänker härmed också presentera ”Utan rättssäkerhet”, skriven av Ulf Olsson. Det är han som begick de mest vidriga brott mot minst två människor.

Jag vet inte om det var rätt att han fick vård. Han borde nog dömts till fängelse, trots allt.

Just han är en sådan människa man aldrig kan försvara och minst av allt, helt överflödigt att påpeka, hans brott. Han och Anders Eklund står högst upp på min lista av människor som förtjänar mitt förakt. Ja, det är hårda ord. Men någon ska ju trots allt stå högst upp, på samma sätt som att någon måste stå först i kön.

Och trots detta anser jag att han också har rätt att komma till tals. En spyhink vidsidan om skadar dock inte att ha till hands.

Här är det på sin plats att ge utrymme åt Englas mamma. Allt annat är djupt orättvist! Här är hennes nya blogg! Här är den fösta hon skrev!

Hon har all min empati jag kan uppbringa!

Varför skriver jag detta?

Tja, ärligt talat så vet jag det inte. Det är nästan så jag spyr på mig själv. Som om Adolf Hitler hade haft en blogg. Den hade säkert hetat ”Jag gjorde rätt!”  Skulle jag länkat till den då? Skulle jag sprida hans budskap? Vore det rätt?

Svåra frågor!

Men kan  man lära sig något så förminskas ändå ens fördomar och förstoras ens kunskap.

Alltså, om det kan intressera er, läs då vad Jannika Ekblads och Helén Nilssons mördare skriver.

Till sist, jag såg på TV en reporter som hade arbetat på en lokaltidning vid tiden för påträffandet av Heléns kropp. Han berättade att han fick i uppdrag att gå hem till Heléns föräldrar och fråga dem hur de mådde! Om jag minns rätt så vägrade han detta och i vilket fall fick han nog av journalistyrket. Det finns gränser för vad man kan göra, men i jakten på lösnummerförsäljning tycks sådana gränser vara lika obefintliga som de har varit för Ulf Olsson och Andes Eklund!

Och dessa gränser är även lika obefintliga för vissa av våra politiker!

När jag nu har utnyttjat tragiska öden tillfogade av mänsklighetens monster, Ulf Olsson och Andes Eklund, för att sätta spets på mitt omdöme om Alliansens politiker, hoppas jag att att Engla Höglund och Helén Nilsson, Pernilla Hellgren och Jannika Ekblad, inte dog för gäves. Att skriva om dem på detta vis bringar någon mening i tragiken.