Kategorier

Arkiv

Hon skall stenas i Iran

Nu är hon i Sverige

Hon håller sig gömd här.

Anledning: Migrationsverket skall utvisa henne till Iran!

”I Iran är hela samhällsapparaten underkastad en sorts nyckfullhet, en bristande logik. Lagen finns inte i någon lagbok, utan i diktatorn Ali Khameneis personliga intressen. Häromdagen sa han att Iran kan visa på en ”heroisk flexibilitet” och plötsligt slutade Facebook, sedan länge kriminaliserat, att vara censurerat. Samtidigt har antalet verkställda dödsdomar nått nya rekord: 15 avrättningar på 5 dagar. En heroisk flexibilitet.

Den här nyckfulla maktutövningen slipper man i Sverige – så länge man inte befinner sig inom Migrationsverkets maktutövningsradie. Min politiska historia låter sig inte berättas utan denna kritik mot svenska migrationsmyndigheter. Landet som gjorde mig till politisk flykting.” / Samira Motazedy i AB

Mänskliga rättighetsdagarna / nyheter

Dödsdömd ska utvisas

Regeringens webbplats om mänskliga rättigheter är ett hån mot Samira Motazedy.

Läs även detta: ”Migrationsverket utvisar hotade kvinnor till irakiska Kurdistan med motiveringen att hedersvåldet minskar och att lokala myndigheter kan skydda dem. Bedömningen går tvärt emot regeringskansliets uppgifter om ett ökat hedersrelaterat våld.” … ” Myndighetsrepresentanterna som vi talade med menade att det var förenat med livsfara för hedershotade kvinnor att återvända, säger hon. Det finns inget skydd för dem.” / DN

Mer läsning

Tre politiska flyktingar ska på tisdagen utvisas från Arlanda till Iran där de samtliga hotats till livet. En av dem förlorade tidigt i livet sin bror och syster som avrättades på 80-talet efter att den nuvarande regimen tagit makten 1979.

Nu riskerar han att gå samma öde till mötes då han öppet kritiserat regimen både när han var i Iran och i Sverige.” / Nyheter24

”Khaled Khodeda fruktade för sitt liv men Migrationsverket ansåg läget vara stabilt i norra Irak. Förra veckan fick han halsen avskuren, enligt kusinen Fawaz Haidar i Helsingborg.” / hd

”Ali Amini har bott i Sverige i 10 år. Han har gång på gång fått avslag på sin asylansökan och lever nu som papperslös flykting. En utvisning till Iran skulle innebära att han riskerar dödsstraff.” / Göteborgs Fria

”Här i Sverige har Marzieh Kamangar fortsatt sin politiska verksamhet med Komala-TV som sänds i Iran via satellit och som har sin bas i Sverige. I Komala-TV verkar hon som programledare, reporter och kamerakvinna. Det står utom allt tvivel att Marzieh Kamanger vid ett återvändande till Iran kommer att gripas, torteras och dödas. … Amnesty International, FN:s Kommitté för de mänskliga fri- och rättigheterna, Röda Korset m fl ger stöd till vår beskrivning av de mänskliga rättigheterna i Iran. Till sist: Låt Marzieh Kamangar få asyl i Sverige! Allt annat är ett svek mot mänskligheten!” / Amineh Kakabaveh, riksdagsledamot (V)

Sverige skickar politiska flyktingar till döden i Iran

Europadomstolens domar i mål mot Sverige

Flyktingbloggen


USA-inblandning!

Venezuela

”Enligt det officiella resultatet vann Hugo Chávez arvtagare, Nicolás Maduro, en mycket knapp seger med 50,8 procent av rösterna mot utmanaren Henrique Capriles 49,0 procent. Sedan valresultatet kom har oppositionen anklagat regeringspartiet PSUV för valfusk.

Capriles sade samtidigt att han är redo till dialog med regeringen för att lösa krisen.

Capriles vägrar erkänna sig besegrad och har krävt att rösterna i söndagens presidentval ska räknas om.

Han har dessutom anklagat Maduro för att ligga bakom upploppen i ett försök att avleda uppmärksamheten från kraven som oppositionen ställer.” / SvD

”Chavistpartiet PSUV:s kandidat Nicolás Maduro har förklarats som segrare och ska avlägga presidenteden på fredag, men förloraren Henrique Capriles erkänner inte resultatet.

USA:s utrikesminister John Kerry sade på onsdagen att han stöder Capriles krav på omräkning. Det är oklart om USA kommer att erkänna Maduro.” / SvD

Venezuela-valet

Det är ju som vanligt. USA blandar sig alltid i och försöker som vanligt stoppa regeringar som ställer sig på vanligt folks sida.

Alla militärdiktaturer i Latinamerika har tillkommit med USAs tillskyndan och planering och suttit kvar med USAs stöd. Och runt om i världen har USA gjort som i Latinamerika.

Eftersom det i år är 60 år sedan Irans demokratiskt valde och folkkäre premiärminister, Mosaddeq, störtades av USA  och eftersom CIAs smutsiga spel den gången är bakgrunden till den islamska statens tillblivelse, samt för att USAs utrikesminister, Madeleine Albrigt, snuddade vid en offentlig ursäkt för kuppen 47 år senare, så vill jag beskriva helt kort hur den gick till.

Först: vad sa Albright? ”Eisenhowers regering ansåg att den agerade rättfärdigt utifrån strategiska skäl, men kuppen innebar uppenbarligen ett steg tillbaka för Irans politiska utveckling”. Diplomatiskt språk brukar var mer oklart än så.

Det finns ännu ett skäl att skriva om kuppen i Iran för 60 år sedan. Det ger nämligen en god inblick i hur USA via CIA styr världen.

Vad det handlade om, då som, var oljan. Det var britterna som hade skaffat sig kontrollen över Irans olja i början av 1900-talet genom ett avtal med den dåvarande shahn för nästan ingenting. Det skulle gälla i 60 år. Lejonparten av vinsterna gick till det brittiska bolaget Anglo-Iranian Oil Company. En mindre del av vinsten, 16%, fick Iran behålla. Folket levde i armod.

1951 valdes Mohammad Mossadeq till premiärminister och förstatligade då oljeindustrin, vilket gjorde britterna ursinniga och folk i Iran blev desto gladare eftersom de insåg att de fick del i rikedomen. Mossadeq stod på folkets sida, trots sin adliga börd.

Storbritannien förmådde inte utföra kuppen, men fick däremot USA att agera genom att spela på USAs kommunistskräck. Och då rullade maskineriet igång. I juni 1953 gav USAs president Eisenhower CIA klartecken att agera för att störta Mossadeq. Operationen döptes till Ajax och till chef för densamma utsågs agenten Kermit Roosevelt, som snabbt reste till Iran och arbetade under täcknamnet James Lockridge.

Britterna hade byggt upp flera underrättelsenätverk i Iran under årens lopp och dessa nätverk kunde nu Roosevelt använda sig av.

Först iscensatte han en veritabel smutskastningskampanj mot Mossadeq som betalades med dollar, som han aldrig behövde lida brist på. CIA betalade. På CIAs avlöningslista stod många inflytelserika personer, alltifrån vanliga journalister, nyhetskommentatorer, tidningsredaktioner och politiker. Enligt Richard Cottam, CIAs propaganda-man på plats, stod 80 % av Teherans press på CIAs avlöningslista.

Mossadeq beskylldes för att vara kommunist-kollaboratör, landsförrädare och en fanatiker.

Religiösa ledare hotades till livet om de protesterade mot Mossadeq av personer mitt i natten, vilka påstod sig vara iranska kommunister, men det var förstås CIA-agenter. På så sätt började religiösa ledare vända Mossadeq ryggen. Och detta spred de till människorna i moskéerna.

Med dollarprassel uppmuntrades inte minst fattigt folk, men även studenter att gå ut på gatorna och demonstrera sitt ”missnöje” mot Mossadeq.

Nästa steg fick tas av shahen, som övertalades att underteckna ett kungligt dekret som fråntog Mossadeq posten som premiärminister. Ett sådant dekret stred mot konstitutionen, men fick kuppen att ge sken av att vara legitim. I ett annat dekret utsåg shahen general Fazlollah Zahedi till Irans nya premiärminister.

Som ny premiärminister tänkte sig Roosevelt en pensionerad general, Fazlollah Zahedi. Han ställde upp när han fick över 100.000 dollar för sin medverkan. Och shahen som var nervös för risken att kuppen misslyckades skickade CIA till Kaspiska havet där han hade sommarresidens.

Planen var nu att Mossadeq skulle gripas tillsammans med general Riah, arméns överbefälhavare, av soldater anförda av överste Nematollah Nasiri och. När Nasiri kom till Riah hade han gett sig av. Då fortsatte de till Mossadeq, men inte heller honom fick de tag i. Kuppförsöket misslyckades.

Kermit Roosevelt var ovetande om att kuppförsöket hade misslyckats när han vaknade på morgonen och slog på radion. Först hörde han militärmusik och därefter hörde han Mossadeq tala. Shahen blev byxis och flög till Bagdad i Irak. Iranska säkerhetsstyrkor började jaga kuppmakarna i en intensiv klappjakt på främst general Zahedi. Roosevelt tog sin tillflykt till den amerikanska ambassaden, där han rapporterade att han fortfarande hade en chans att genomföra kuppen.

Redan samma dag, 16 augusti, sökte Roosevelt upp Zahedi och frågade om han ville göra ett nytt försök, vilket han hade allt att vinna på i rådande situation.

Via sitt nätverk fortsatte Roosevelt att sprida rykten och lögner om Mossadeq i syfte att påverka opinionen och uppvigla folk. Tidningarna skrev att Mossadeq försökt att störta shahen, vilket hade misslyckats tack vare patriotiska officerare. Och Roosevelt fick folk att gå ut på gatorna och ställa till kaos. Kända bråkmakare såsom en fruktad gängledare och brottare, Shaban Jafari (av många kallad ”den hjärndöde” och belönades efteråt med en Cadillac), betalades för att misshandla folk, skjuta mot moskéer, krossa fönsterrutor och gapa, skräna och hota, samt utge sig för att stödja Mossadeq. Avsikten var att shahens anhängare  skulle ”återerövra” gatorna och ordningen, samt ”rädda landet” från Mossadeq.

Gatuvåldet eskalerade och efter två dagars bärsärkagång på Teherans gator stod staden i brand. Och vandalerna ropade ut sitt stöd till Mossadeq, varmed de fick Mossadeq-anhängare att gå ut och förena sig med våldsverkarna, som bland annat rev omkull en stor staty föreställande shahens far Reza.

Mossadeq själv ville inte sätta in armén mot sitt eget folk och det var ett misstag, liksom att han uppmanade sina anhängare att gå hem. Därmed var det bara CIAs huliganer kvar på gatorna. Den 19 augusti mobiliserades shahens trogna anhängare som på gatorna skanderade ”Leve shahen, död åt Mossadeq!”

När Mossadeq till slut beordrade generalen, rojalisten och nära vännen till Zahedi, Mohammad Daftary, att stoppa kravallerna bytte han sida. Strider utbröt mellan regeringstrogna trupper och kuppmakarna och alltsammans slutade med att Mossadeq greps och sattes i husarrest. Hans eget parti, Nationella fronten, och kommunistpartiet förbjöds, mängder av Mossadeq-anhängare greps och trogna officerare avrättades.

Britter och amerikaner fick åter kontrollen över oljan och shahen investerade i vapen och sin brutala säkerhetstjänst, Sawak, vilken fortsatte förföljandet av radikala med terror och tortyr, alltmedan framför allt världens damtidningar skrev glättiga reportage om shahen och hans vackra hustru. Inte ett ord om den fruktansvärda diktatur som blev följden i Iran.

Men 1979 kom mot-revolten, tyvärr ledd av ayatolla Khomeyni.

Det är mycket som känns igen i den här historien än i dag. Tro inte alltid på ”folkliga protester”. Det kan vara CIA som ligger bakom och blåser upp opinioner. Och tro inte på pressen, den kan stå på CIAs avlöningslista.


Framsteg och demokrati?

Världen i dag

Sedlighetspolisen stormade in på en skönhetssalong för att lära kvinnorna tukt och moral. Dessa poliser skrek åt salongens kunder att de skulle följa ”Guds lagar på jorden”. Sedlighetspoliserna har uppmanat klädbutiker att inte sälja åtsittande plagg och frisörer att inte raka skägget av män. Butiker och kaféer har fått veta att de när som helst kan vänta inspektioner.

Iran? Afghanistan? Jemen? Saudiarabien?

Nej det var inte där detta utspelade sig. Men det är så de renläriga salafisterna, inspirerade av Saudiarabiens sedlighetspolis, beter sig.

Det som det handlar om inträffade i staden Benha i Egypten.

Något sådant hade varit omöjligt att tänka sig i Egypten för bara ett och och ett halvt  år sedan. Det kan säkert alla, som har turistat där, intyga.

(I januari 2011 startade stora folkliga demonstrationer med krav på ett slut på diktaturen, president Mubaraks avgång och fria val. Den 11 februari meddelades att Mubarak avgått och en militärjunta tog över makten i landet. I det efterföljande valet till Egyptiska parlamentets underhus blev det muslimska brödraskapet vinnare./ Wikipedia)

Och det är bara början på en utveckling som går från relativ frihet och mot ett allt hårdare förtryck, kontroll, översitteri, intolerans och sharialagar. Det är en utveckling som går från sekularism till dess motsats, där stat och religion är oskiljaktiga och där den religiösa övertygelsen inte längre är en personlig angelägenhet, utan tvärt om statens dito, reglerad i lag och påbjuden att följa!

Denna utveckling har även gått Libyen till mötes efter att Gadaffi har mördats, även om starka krafter försöker att kämpa tillbaka fanatismen.

Samma utveckling går Syrien till mötes om upprorsmakarna får hållas, uppmuntrade av FN, USA, EU och islamistiska regimer i mellanöstern och särskilt om USA tillåts skapa en allians för att intervenera i landet.

Denna utveckling mot fanatiskt religiöst islamistiskt styre under al-Qaida, eller med hjälp av al-Qaida, stöds av väst, alltså USA och EU. Vem kunde ha trott det för drygt ett och ett halvt år sedan? Vem hade kunnat tro det medan al-Qaida ännu ansågs vara USA:s värsta fiende och världsledande terrororganisation?

Hur kan detta komma sig, att allt det som USA, NATO, EU och hela västvärlden officiellt var emot och gick till krig för att bekämpa, nu får stöd av dessa och plötsligt har blivit helt och fullt accepterade som en slags legitim rörelse?

Vart tog kriget mot terrorismen vägen?

Innan jag svarar på den frågan:

Man måste inte vara islamofob för att känna rädsla för dem med den fanatism som salafisterna hänger sig åt och som starkt har fördömts till för kort tid sedan, men nu kallas frihetshjältar i våra medier när de störtar den ena sekulära regimen efter den andra i arabvärlden.

Här några rader om salafisterna i Libyen: ”Ohyggliga vittnesmål börjar nu komma fram om vad som hände när väpnade salafister (al Qaida) intog staden Tawergha nyligen … En mamma rusade iväg med alla sina barn för att undkomma rebellerna, men efter ett tag märkte hon att ett av barnen fattades. Hon rusade tillbaka för att hämta barnet men när hon hittade det hade barnet redan mördats med salafisternas standardmetod: De hade skurit halsen av hennes dotter. … Andra vittnar om att salafisterna samlade ihop dödade barn på lastbilar för att visa upp dem för mödrarna. Samtliga barn hade mördats genom att man skurit halsen av dem.” Läs det här!

Här några rader om och från Syrien: ”Turkiet, Saudiarabien, Qatar, Storbritannien, Frankrike m fl som önskar destabilisera Syrien använder sig av fanatiska salafister (al Qaida) för att provocera fram våld. Salafisterna är nära allierade med det muslimska brödraskapet som fungerar som salafisternas propagandaorganisation. Salafisternas mål är, som framgår av presskonferensen i London som jag återgett tidigare, att införa sharialagar i hela världen.

De väpnade salafisterna som idag slåss i bland annat Libyen och Syrien och som brukar benämnas al Qaida vill genomföra detta med våld i tre steg: Först ska alla sekulära regeringar som finns i den muslimska världen destabiliseras och ersättas med emirat (diktaturer) som inför sharialagar. Sedan ska dessa enas i ett enda jättestort emirat. Därefter ska dessa provocera fram en kraftmätning med västvärlden (roten till allt ont som drabbat världens muslimer) och då kommer salafismen att segra och införa sharia i hela världen.”

Om salafisterna och muslimska brödraskapet får som de vill då är det detta våra media och USA unisont stödjer, liksom EU, inklusive den svenska regeringen och oppositionspartierna.

Hur kan det komma sig, att allt det som USA och EU var emot tills helt nyligen, nu får stöd av nämnda länders regimer?

al-Qaida, terroriststämplades som bekant av bland andra FN, EU och USA.

Den islamistiska ideologen Sayyid Qutbs har tillsammans med Ayman al-Zawahiri inspirerat al-Qaida till de idéer som rörelsen bygger på och räknas till de viktigaste ideologerna.

Att al-Qaida har tillskrivits en rad spektakulära terroristdåd, som till exempel attentaten den elfte september tjugohundraett, har väl inte undgått någon.

Hur kan det komma sig att al Qaida plötsligt spelar rollen som rumsren bundsförvant till västländerna? 

Svaret kan nog sökas i att al-Qaida, som sägs ha grundats 1988 av Usama bin Ladin, i själva verket grundades på uppdrag av CIA i USA!

Usama bin Laden värvades till CIA redan 1979 när han befann sig i Istanbul där CIA hade en rekryteringsbas för terrorister (Genom CIA utbildades och beväpnades minst 35 000 mujaheddinsoldater. Många av dessa kom från andra länder*.).

Målet var att dessa skulle föra krig mot Sovjetunionen och Afghanistans socialistiska och reformvänliga regim, som ville sekularisera (göra religionen till en privat sak, skild från staten) och demokratisera det efterblivna och feodala landet, samt inte minst ge kvinnor lika rättigheter (rätten till utbildning och möjlighet till arbete på lika villkor, slippa bära burka och kunna, om de så ville, klä sig västerländskt, samt få samma rätt till skilsmässa och att ärva på lika villkor som männen).

Det är inte svårt att föreställa sig att det var starka inhemska krafter som utmanades, liksom att USA inte själv kunde gå in i det kriget. Det skulle genast ha utlöst en regelrätt militär konfrontation mellan två stormakter som förfogade över världens största arsenal av kärnvapen. USA stödde således krafter som var emot den dåvarande Kabul-regeringens kamp mot det feodala och religiösa förtryckarsystemet i landet, alltså lokala feodalherrar och godsägare tillsammans med islamistiska krafter och dess mullor.

Det var CIA som organiserade upp al-Qaida som ett olänkat nätverk, vilket innebar att om en cell avslöjades eller greps så skulle det inte kunna påverka resten av cellerna.

al-Qaida utvecklades ur en organisation som kallade sig Makhtab al-Khidamat och som till en början enbart finansierade, värvade och tränade gerillasoldater.

Det var dessa som kallade sig mujahedin och som spred sin propaganda på gator och torg även här i Sverige, där de framställdes som folkens frihetskämpar mot i första hand Saddam Hussein när denne föll i onåd hos USA i och med att han proklamerade att han ville ha betalt för oljan i euro istället för i US-dollar.

För den som eventuellt inte förstår vad det innebar kan jag avslöja att det var en regelrätt ekonomisk krigsförklaring mot USA.

Här i Sverige, om ni minns, var det i första hand kampen mot Saddam Hussein som uppmärksammades i mujahedins pamfletter och som spreds samtidigt med att de samlade in pengar. I dessa pamfletter visade de upp fruktansvärda bilder på döda människor som sades ha utsatts för den grövsta tortyr av den irakiska regimen, medan det i själva verket var deras egna offer de hade fotograferat. Nu sprids samma form av propaganda från samma islamistiska terrorister igen, men den här gången handlar det om Syrien och de lastar den syriska regimen för de illdåd de själva begår.

Här bör påpekas att Arabförbundet uteslöt Syrien. Arabförbundet skickade observatörer till Syrien. De skulle rapporter alla Syriens övergrepp mot rebeller och befolkning i rebellkontrollerade områden. Och de kontrollerade, men fann ingenting. Nu pågår nya kontroller. Nya aktörer agerar. Nya direktiv har skrivits. Nya intressen och starkare sådana, FN, USA, EU har trätt in på arenan. Deras rapporter stämmer bättre överens med vad FN, USA, EU och salafisterna har som gemensamma mål.

Att Usama bin Ladin bidrog till finansierandet av verksamheten var något som starkt poängterades efter den elfte september därför att det passade USAs dåvarande politiska syften.

Mujahedin fick stora bidrag från regionens muslimska länder. Att även USA var en stark ekonomisk stödfaktor (kanske den starkaste) var något som det inte talades något om, men det visar på det nära samarbetet mellan islamister och USA-intressen.

Detta samarbete möjliggjorde attackerna den elfte september tjugohundraett, vilka var ett led i USAs strategi för att vinna makten över Irak och dess olja, men även makten över de nybildade självständiga staterna i den Centralasiatiska regionen efter Sovjetunionens fall, vilka av USAs geostrateger framhölls som USAs allra mest angelägna mål, såväl för ländernas politiskt strategiska läge som för deras stora tillgångar på gas och olja.

Det kan vara dags att se genom dimridåerna!

Sept 2001 11.jpg

Mordet på Usama bin Laden

Usama fick (inofficiellt) en fristad i Pakistan med USAs goda minne! Pakistan spelade en icke obetydlig roll såväl i attackerna den elfte september 2001 som i ”kriget mot terrorismen”. Det kan ju knappast ha undgått den pakistanska underrättelsetjänsten ISI att han uppehöll sig i landet. Om Pakistan frivilligt eller efter påtryckning från USA lät honom få denna fristad är inte känt, men att Pakistan har utsatts för amerikanska påtryckningar många gånger är en illa dold och förnekad sanning. Den Pakistanske generalen, regeringschefen och presidenten under åren 1999 – 2008, Musharraf kom ju till makten i en statskupp stödd av USA. Han  samarbetade hela tiden med den amerikanska regeringen i ”kriget mot terrorismen”.

Striderna i det angränsande Afghanistan drev både flyktingar och al Qaida-anhängare över gränser till Pakistan. Många av fångarna i Guantanamofängelset har tillfångatagits i Pakistan. Musharraf sade i tv-programmet 60 Minutes att USA hotade att bomba Pakistan ”tillbaka till stenåldern” om landet inte samarbetade i kriget mot terrorismen. Enligt Musharraf var det Richard Armitage, biträdande utrikesminister under Colin Powell, som uttalade hotet till ledaren för Pakistans underrättelsetjänst ISI. Armitage har förnekat att han skulle ha uttalat sådana hot.

”WASHINGTON. Efter flera års spaning kunde den amerikanska säkerhetstjänsten lokalisera terrorledaren Usama bin Ladin i Pakistan. På söndagen gick en insatsstyrka till attack och bin Ladin dödades. Insatsstyrkans uppdrag var att döda honom, uppger en amerikansk säkerhetskälla till nyhetsbyrån Reuters.”
 

Konklusion

Det finns ingen islamistisk terrorism som USA är i krig med eller har varit i krig med. Den sortens terrorism är styrd från amerikanska underrättelsetjänster. Jag skriver i pluralis eftersom USA enligt min senaste uppdatering i ämnet (10 år gammal) förfogar över 53 stycken olika sådan tjänster.

Det som nu sker i Syrien dirigeras ifrån USA!

Framsteg mot demokrati i Nordafrika och Mellanöstern, just nu aktuellt i Syrien, nyss i Egypten och Libyen, är en saga blott. Sanningen är den raka motsatsen.

Låt vara att vi kan ha synpunkter på dessa länders regimer, kvarvarande eller störtade.

Låt vara att vi inte helt delar deras idé om styret, men det är och har varit mera i paritet med våra värderingar än vad det kommer att utvecklas till i en snar framtid.

Men det som kommer, det passar alldeles utmärkt väl våra politiska företrädare och de intressen de falskeligen säger sig värna om i våra namn och i vårt intresse!

Sanningen är att politikerna för oss bakom ljuset hela tiden och lika sant faktum är att vi, vanligt folk, måste säga nej till deras lögner och ställa upp solidariskt för folken i de muslimska länderna, lika väl som för folken i alla länder! Det som pågår är inte demokratiska framsteg, det är den raka motsatsen!


Läs och begrunda sanningens ord!

ghostalive

Vi befinner oss i en historisk situation där utrikespolitiken är oändligt mycket mer avgörande än inrikespolitiken. USA, NATO och EU befinner sig på aggressiv offensiv, både ekonomiskt och militärt. Finanskapitalismen löper amok, krigsindustrierna blomstrar. Afghanistan, Irak och Libyen har redan överfallits. Nu förbereder Väst opinionen för nya anfallskrig  i Syrien och Iran, äventyr som hotar att utvecklas till Det Stora Kriget.

I denna nyimperialistiska krigsoffensiv deltar även Sverige, visserligen bara marginellt men efter beslut av en överväldigande riksdagsmajoritet där även Socialdemokraterna ingår. Det är till och med så att det var en S-regering och en S-majoritet som fattade det första beslutet om att Sverige skulle skicka trupp till Afghanistan och S ställde sig bakom att det svenska flygvapnet skulle delta i angreppet mot Libyen och det råder ingen tvekan om vilken sida S skulle ställa sig på vid ett USA-NATO-EU-angrepp mot Syrien och Iran.

I detta riskabla och hotfulla politiska…

Visa originalinlägg 62 fler ord


Det ville man inte veta av!

Typiskt

Ja, det är ganska typiskt för USA. Man har en agenda bakom den agenda som bara är på låtsas. Alltså, man går efter en dold agenda. Men få tycks se den.

Pierre Gilly nämner en och själv skulle jag kunna nämna andra, nu hörande till historien.

Det Gilly tar upp är detta:

”Iran har närmat sig USA flera gånger. Man har erbjudit sig att erkänna Israel, gjort stora eftergifter om kärnkraften och Iran spelade en viktig roll när Talibanerna störtades. Men i stället för att ta till vara på detta talade George Bush om Iran som en medlem i ondskans axelmakter.”

Ni kan läsa alltsammans här.

Boken bomdiplomati presenteras så här:

”Om kriget mot terrorismen är en politisk slogan är Iran dess affischnamn.
Inget annat land i världen framställs som ett större hot mot fred och demokrati än Iran. Ända sedan Mahmoud Ahmadinejad valdes till president 2005 har västvärldens ögon varit riktade mot ‘Mellanösterns Hitler’ och hans påstådda planer på herravälde över regionen.

När våra medier rapporterar om Iran förekommer nästan alltid värdeladdade ord som kärnvapen, diktatur eller fundamentalism. Men är Iran verkligen ett så stort hot som det påstås, eller finns det politiska och religiösa avsikter bakom mediernas rapportering och politikernas högljudda avståndstaganden?

Bombdiplomati är en bok om konsten att skapa en fiende.

Med hjälp av subtil propaganda, psykologisk krigföring och aningslösa medier har USA lyckats konstruera en hotbild där Iran framstår som själva urtypen för en skurkstat.

Frilansjournalisten Pierre Gilly har intervjuat amerikanska historiker, litteraturprofessorer, islamologer och medieforskare som alla målar upp en skrämmande bild av världen efter 2001.

Med förord av Ali Esbati.”

Bombdiplomati : konsten att skapa en fiende (häftad)


Beviset på USA:s goda förbindelser med terrorister

Varför?

 

Den frågan måste man ställa sig. Varför?

Varför kunde inte Mossad handla under egen flagg? Hade man inte samma goda kontakter med terrorister? Det är min fasta övertygelse, för som bekant har ju CIA odlat den sortens kontakter under minst 30 års tid.

Att utmåla terrorismen som det största hotet är bara dimridåer, medan USA i själva verket både har byggt upp, finansierat dem och lett dem som far leder son, allt medan de allra flesta har trott att det har förekommit en ideologisk intressekonflikt och krigisk motsättning.

Läs ”Det stora puzzlet –analys av 11/9”!

Det är samma länk som finns i bilden ovan, så du behöver inte mata in manuellt i webbläsaren.


Skärpt maktkamp i omvälvningarnas spår

Krigsmuller över Mellanöstern

 

”Medan västländerna fördömer Syrien som den värsta av förtryckarstater, stärks vänskapen med Gulfstaternas samarbetsråd (GCC). Rådet består av kungadiktaturerna Bahrain, Förenade Arabemiraten, Kuwait, Oman, Qatar och Saudiarabien, som alla gått brutalt fram mot varje antydan till protest i deras egna länder.

Alliansen är logisk. Hos dessa sunnitiska regimer finns en djupt rotad fiendskap mot Iran och dess allierade. I en av Wikileaks offentliggjord rapport från USA:s ambassad i Saudiarabien från april 2008, framkommer att Saudiarabiens kung Abdullah bin Abd al-Aziz uppmanat USA att bomba Iran. Kungen ville också att en Nato-stödd arabisk styrka skulle gå in i Libanon och krossa det allt starkare Hizbollah.

Att saudierna är beredda att invadera andra länder bevisade de när den ”arabiska våren” nådde Gulfen. Tillsammans med Förenade Arabemiraten gick de in i Bahrain för att hjälpa dess kung att med våld knäcka den enorma proteströrelsen – dominerad av shiiter, Bahrains förtryckta folkmajoritet.

Inför Libyenkriget var Gulfstaternas och därigenom Arabförbundets krav på flygförbudszon ett viktigt argument för att få FN:s säkerhetsråd att rösta för en sådan. Qatar och Förenade Arabemiraten deltog i bombkriget.

En liknande reaktionär roll spelar Gulfstaterna i Syrien genom bland annat finansiering av väpnade grupper.” Läs mer.

Syrien bortom propagandan: Regimen dränker folkupproret i blod. Så beskrivs utvecklingen i Syrien av västmedier. USA och EU bekräftar bilden genom att införa sanktioner mot de syriska ledarna. Men det finns röster som kritiserar denna förenklade och förfalskade verklighetsbeskrivning. Oron i Syrien handlar inte bara om folkligt missnöje, utan också om det storpolitiska spelet i Mellanöstern.”

Det intressanta med bilden ovan är att collagets nedre del består av en bild som används av Sydsvenskan som en illustration i en artikel. I ingressen sägs: ”Hundratusentals syrier demonstrerarde på gatorna i Syrien, med krav på att omvärlden ska agera hårdare mot regimen.”

Men demonstrationen är till stöd för regimen, inte tvärt om! Gör man bildsök på Syrien finner man många artiklar av samma slag, om hur brutal regimen är, men bilderna visar människor som stödjer regimen! Hur hänger det ihop?

Syriska fotbollssuppotrar

 

Andra länkar

Syrien, Iran


Dags att ta itu med Iran?

Stormaktsspel

”Israel tillkännagav sin avsikt att bomba de iranska kärnanläggningar som påstås används för skapandet av kärnvapen. Experter tror att risken till den militära konflikten är verklig, samtidigt som många tror att ytterligare eskalering av spänningen kring Iran är en aktion, planerad av västerländska länder för att införa regelbundna, strängare ekonomiska sanktioner mot landet. Sannolikheten för en militär lösning på ‘det iranska problemet’ ökar dramatiskt. Frågan är nu inte om starta eller inte starta en militär attack mot Iran utan vem kommer att göra det – bara Israel, Israel tillsammans med USA eller ska attacken ske med hjälp från Storbritannien och Frankrike.” det skriver Mavera och hela inlägget ser du här.

Där ser du även denna video (vilken jag lägger upp enbart ifall du är ointresserad och dum nog att inte läsa Mavera):

Jag skrev själv en kommentar hos Mavera:
Precis vad jag själv tänker. Det var det första som slog mig när jag såg rubriken i AB: nu är det dags att förbereda världen för kriget mot Iran. Man känner lössen på gången. Bara så djävla konstigt att det är så få som gör detsamma.

Jag vet precis hur valserna kommer att gå. Man kommer att snacka om Iran som en fruktansvärd islamistisk diktatur som hotar Israel.

OK, erkännes villigt, Irans regim borde väck, men det måste vara iranierna själva som petar bort den. Om väst gör det så inte är det för iraniernas skull.

Kram!
/Skvitt

Mavera svarade:
”Visst är det så. Sen handlar det inte om att regimen är bra eller dålig, det är absolut inte det som ”stör” västvärlden. Väst tänker naturligtvis INTE på iranierna, precis så som de har inte tänkt på libyer, och inte på irakier, och inte för afghaner heller. Det är så otroligt naivt att tro att de gör det. Allting handlar ENDAST om USA:s utrikespolitik och målet är – världsherravälde!
Kram”

Portolanseglaren skriver:
” Vi läser om hur Israel, det lilla kärnvapenbestyckade landet som ägnat sig åt folkfördrivning sedan sin tillblivelse, nu söker samla sig för att bomba Iran. Palestina har sökt medlemskap i FN och det lilla aggressiva Israel agerar emot på alla sätt det kan.

England, som nyss gick i krig mot Irak i strid med internationell rätt, talar om att bomba Iran. En gång kriminell, alltid kriminell, eller hur.” Läs alltsammans här!

USA har alltid strävat efter LEBENSRAUM och världsherravälde, även om ambitionen från början inte var av samma skrämmande dignitet som i dag.  Först efter att nordamerikanska kontinenten var besegrad och urbefolkningen decimerad till en spillra riktades blickarna mot USA:s så kallade bakgård – Latinamerika. Ambitionen var att ha full kontroll över det politiska läget där så att kontinenten skulle ligga öppen och åtkomlig för de amerikanska företagens intressen.  Regeringar störtades av USA-stödda militärdiktaturer, vilket i vart fall en del av oss i den äldre generationen känner till och kommer ihåg.

I samband med Versaillesfreden började USA rikta in sin aggression mot Japan, som hade seglat upp som en modern och utvecklad stat med intressen i Kina, Korea, Sydostasien och Stilla havet. USA:s strävanden till makt och inflytande som trängde in på Japanska intresseområden kom till uttryck vid upprättandet av Nationernas Förbund, FN:s föregångare. Japanerna hade lagt ett förslag om en klausul som handlade om jämbördighet mellan raser i ett tillägg till artikel 21 i fördraget om Nationernas Förbund. Detta vann röstmajoritet men USA:s president, Woodrow Wilson, förklarade att ett sådant förslag kräver enhällighet. Då flera nationer lade ned sina röster, däribland USA, antogs aldrig förslaget.

Första steget var taget för USA:s kontroll utanför de amerikanska kontinenterna *.

Under andra världskriget och efter detsamma var ambitionsnivån avsevärt stegrad. Enligt den officiella historieskrivningen gick USA in i andra världskriget på grund av Japans angrepp på Pearl Habour. I själva verket hade USA länge provocerat japanska intressen och enligt vissa omdiskuterade uppgifter visste USA:s regering om att anfallet skulle komma, men lät det ske för att få den amerikanska opinionen med på att USA gick in i kriget. Man kan alltså se det som en parallell till attackerna den 11 september 2001.

(Attackerna den 11 september 2001, orsak och anledning sammanfattas för övrig i ”Det stora puzzlet – analys av 11/9”:

Den Gordiska knuten

Den Gordiska knuten, var enligt legenden en mycket invecklad repknut. Den förband oket med
tistelstången på den heliga vagn, som var placerad i Zeustemplet i staden Gordion i Frykien i
Mindre Asien.
Enligt en spådom skulle den som lyckades lösa den gordiska knuten också få herraväldet över
Asien.
Alexander den store lyckades inte lösa upp knuten, men med ett svärdshugg, det berömda
‘Alexanderhugget’, klarade han att skilja oket från tistelstången.
Uttrycket ‘att lösa den gordiska knuten’, betyder numera att finna en förbluffande enkel metod att
lösa ett problem.
Alexander den store fick kontroll över Asien, från Egypten i väst till Indien i öst och från Persiska
viken i söder till Svarta havet och Kaspiska havet i norr.
George W Bush är vår tids svar på Alexander den store och terrorattackerna i USA var hans
Alexanderhugg, som öppnade Asien.”)

När andra världskriget bröt ut hade USA:s multinationella företag vuxit sig så starka att de krävde större marknader. Tyskland och Japans ambitioner stod dock i vägen för dem, liksom hotet från Sovjetunionen, som ju inspirerade folken i tredje välden att ta kontroll över sina egna naturrikedomar, men även stod som inspirationskälla för världens arbetarklass alltsedan 1917. Nazityskland var den bästa garanten för att Sovjetunionen skulle störtas och det kan ha bidragit till att USA till att börja med inte ville gå in i kriget. Men efterhand som kriget utvecklades uppenbarades hur USA:s strategi skulle läggas.

Efter kriget lanserade USA teorin om dominoeffekten.

(Det finns en kommentar till bilden på SOLIDARITETSTANKEN)

Enligt den skulle land efter land falla i kommunismens händer om man inte stoppade dess utbredning. Av ”humanitära skäl” slog man ihjäl många miljoner människor som endast törstade efter frihet från kolonialism, imperialism och kapitalism. Givetvis har det aldrig handlat om annat än just att försvara USA:s multinationella företags intressen av att bevara sitt inflytande i välden och stärka dessas makt genom att bevara allt detta, kolonialism, neokolonialism, imperialism och kapitalism.

Man kan rada upp otaliga exempel på hur USA blandade sig i koloniernas frigörelseprocesser, men jag nöjer med det kanske mest kända, Kongo 1960, som i juni samma år hade blivit självständigt från Belgien. Landet var ju en imperialistisk konstruktion och bestod av 13,5 miljoner innevånare tillhörande 70 olika etniska grupper med cirka 200 olika språk och 400 dialekter.

1958 bildade Patrice Lumumba MNC-partiet för att genomdriva självständighet och införa en radikal socialistregering med huvudmål att ena alla folkstammar i landet. Han blev Kongo-Leopoldvilles första premiärminister, men fängslades av belgarna, frigavs och mördades 17 januari 1961 av CIA.

Att landet, som ju hade kolonialiserats av både Belgien och Frankrike, därför slets itu av olika intressen får väl anses helt naturligt. I väst bildades som sagt Kongo-Leopoldville vars regering fick FN:s legitimitet. Den regeringen störtades av Mobutu Sese Seko i september 1960 med starkt stöd av CIA.

I en militärkupp, som påstås varit stödd av CIA, tillfångatogs han (Lumumba) av arméchefen Mobutu och överlämnades till Moise Tshombe i Katangaprovinsen. Lumumba mördades under ouppklarade förhållanden och hans lik har inte återfunnits. Det finns uppgifter om att det löstes upp i 200-literskar med syra.” / Wikipedia.

På så vis skulle USA ha kontroll över uttransport av Katangas rika mineraltillgångar. Katanga i sin tur hade också brutit sig loss från vad som fram till 1960 var Belgiska Kongo. Katangas president var Moise Tshombe, som stöddes av Belgien och utländska bolag, främst gruvbolag.

I dag ligger landet vidöppet för de multinationella företagen!

Bild ovan från inlägget ”När sanningen kommer fram”.

Bild ovan från inlägget ”Ansvar att skydda”.

”När kabulregimen i Afghanistan bad Sovjet om bistånd mot de medeltida islamisternas uppror mot demokrati och modernisering av samhället, med lika rättigheter för kvinnorna bland annat, kom Sovjetunionen denna till undsättning och drog in unionen i ett kostsamt krig som snart blev impopulärt bland Sovjets folk, som inte ville offra sina söner i ett krig mot fundamentalister som fick stöd av USA. Skälet till USA:s stöd till dessa bakåtsträvande och djupt odemokratiska folkförtyckande krafter var givetvis att försvaga och destabilisera Sovjetunionen. Det är just sådan amerikansk politik som förklarar varför USA hela tiden växlar fot och ömsom stödjer och ömsom bekämpar vissa grupper och regimer. I dag vän, men i morgon fiende, det är amerikansk politik i ett nötskal.”
 De raderna skrev jag i detta inlägg om ”En kavalkad i aggression”, som handlar om Det aggressiva USA. Där publicerade jag även den här bilden:
Den bilden visar att all USA-politik handlar om att manöverera för stunden och USA har aldrig några vänner eller vänskapliga relationer till andra länder. Allt handlar om att utnyttja andra för stunden och i de långsiktiga amerikanska intressena för att skaffa sig världsherravälde.
I går var al-Qaida dödsfienden nummer ett för USA. I dag har man lagt ned den stridsyxan och gjort sig till vän med dem, därför att det passar just nu, till exempel i Libyen.
”Några få missnöjda individer kan med ens blåsas upp till ‘opposition’ som representerar folkrörelser som inte existerar eller är alldeles för svaga och oklara för att utgöra verkliga politiska alternativ. Utländska legoknektar, specialtrupper eller islamist-jihadister kan med ens säljas som frihetskämpar i alternativvärlden.’ Björnbrum Så citerade jag i mitt inlägg Han kallade det Den gröna revolutionen där denna bild publicerades:
och där detta inlägg länkas till. (Se denna bonuslänk!)

Vän i dag, fiende i morgon, vän i övermorgon och så vidare.

Det är amerikansk utrikespolitik!
Nu är det största hotet de sinande oljereserverna och det syns tydligt på var konflikterna nu äger rum.

Det är märkligt att så många låter sig luras av propaganda och underlåter att följa den självklara regeln ”Follow the money!”. det är ju trots alt det som det handlar om, amerikanska penningintressen. Då kan till och med FN-stadgan åsidosättas i den värld som i dag i allt väsentligt nu styrs av amerikanska intressen.

”En överväldigande majoritet iranier valde i senaste valet, det erkänner t.o.m USA, Ahmadinejad som politisk företrädare och det rådande styresskicket.

Det kan man naturligtvis tycka vad man vill om oavsett om man baserar det på papegojmediernas dagliga propaganda i den rådande krigshetsen eller egna fördomar, men man måste respektera deras beslut.

Försöket till en färgkodsrevolution liknande de som startade i Belgrad och exporterades österut av västmakterna, den ”gröna rörelsen” av en liten klick urban övre-medel/överklass i Teheran och i diasporan som västmedierna lyfter fram är lika lite representativ som den ultrahöger av exil-kubaner i Miami som hoppas störta revolutionen på Kuba eller deras motsvarigheter i Caracas fashionabla förorter.

Nu är trycket från israel för att fortsätta de arabiska kolonialkrigen mot Iran enormt på västmakterna därför att (även med USAs ovillkorliga stöd) bäst-före datum på rasstater och apartheidregimer passerat för decennier sedan. ”FN” säger sig plötsligt ha bevis för atomvapenanläggningar i Iran.

Problemet är bara att ”FN” har näst intill obefintliga resurser att, förutom samma fakta-finnande expeditioner man borde skickat till Libyen, skaffa fram denna information. Denna får man sådeles genom (ni gissar rätt) samma kanaler som förespråkar ett krig: israel & USA …” det skriver annti på Maveras blogg.

”Egentligen skulle man bara ignorera de gamla tröttsamma krigsivrarna och deras megafoner, mainstreammedierna, när de nu kör sitt vanliga nummer mot något land som står någorlunda fri från det internationella centralbankssystemet, att landet har massförstörelsevapen som de tänker använda mot väst, eller att landets befolkning hotas av en brutal diktator.” Det skriver StAn.

Om Obama och Bush

”De styrande i Europa är så tätt knutna till USA att de i praktiken saknar suveränitet. Jag menar att de blev förnärmade av George W Bush eftersom han sa sanningen. Vi tänker ta Irak, vi tänker banka skiten ur dem, vi vill ha Usama bin Ladin död eller levande. Det är så imperiets härskare agerar.
– Det generade européerna, de ville ha en bättre härskare. Obama är perfekt, för han är mer intelligent, är en försiktigare röst och han bär mask. Men den fråga som man bortser från är att 99 procent av Obamas politik är exakt densamma som Bushs. Det är vad jag argumenterar för i min bok.” / Tariq Ali i en intervju.

Avslutningsvis

”Netanyahu och försvarsminister Barak arbetar febrilt för att ena regeringen kring ett anfall som kan ske inom bara någon månad.” /EXPRESSEN

– – –

* Här bortser jag från angreppen på Algeriet, Tunisien och Tripolis 1815 där det handlade om att dessa gav sitt stöd till sjöröveri och skatteindrivning från sjöfarten utefter deras kuster och 1855 mot Danmark för deras tullar för varor som fraktades genom Öresund. USA hotade då att ockupera det Danska Västindien och ett öppet krig var väldigt nära.

Bonuslänkar

Det stora puzzlet –analys av 11/9

Ur det dokumentet måste jag givetvis återge några rader, eftersom USA:s attacker alltid föregås av lögnaktiga påståenden för att skapa acceptans för sin expansionism:

Lögnen har kort ben

”Sannheten kommer ofte frem først tiår senere”.

Här kommer några:
¤ ”Det ligger 100000 mördade albaner i massgravar”, sa Bill Clintons försvarsminister William
Cohen i mars 1999. ”Minst 40.000 albaner har mördats”, hävdade Tony Blair i brittiska Underhuset
samma dag som USA:s och NATO:s bomber började falla över Kosovo.
Idag vet vi att det var medvetet fabricerade lögner.
¤ ”Usama bin Laden har en stor vapenfabrik i utkanten av Khartoum i Sudan, därför bombar vi”,
sa Bill Clinton 1998. ”Våra agenter i CIA har med säkerhet konstaterat detta.”
Idag vet vi att det var medvetet fabricerad lögn.¤ ”Nordvietnam anfaller våra fredliga krigsfartyg som ligger för ankar i Tonkinbukten”, sa
Lyndon Johnson i augusti 1964, vilket blev hans motiv för att inleda bombningarna över
Nordvietnam och eskalera kriget.
Idag vet vi att det var en medvetet fabricerad lögn.
¤ ”Kuba bygger militärbas på Grenada som hotar vår säkerhet”, sa Ronald Reagan 1983, strax
innan USA invaderade den lilla karibiska ön och störtade dess folkvalda, progressiva regering.
Idag vet vi att det var en medvetet fabricerad lögn.
¤ ”Irakiska soldater sliter 100-tals babies ur kuvöser och slänger dem på sjukhusets stengolv”, sa
George Bush den äldre i september 1990, vilket gav honom klartecken för Gulfkriget några
månader senare.
Idag vet vi att det var en medvetet fabricerad lögn.
¤ ”Sandinisterna för in vapen och förbereder anfall mot grannländer”, sa Ronald Reagan 1984 och
minerade internationella vatten och Nicaraguas hamnar i strid med internationell rätt.
Idag vet vi att det var en medvetet fabricerad lögn

Hoppsan det där skulle vi inte höra

Afghanska dödsoffer saknas i rapport

Så plundras Afghanistans kuturskatter

Afghanistanbeslutet tillbaka på ruta ett

Vem vill besegra Iran och varför?

Sionisterna planerar folkrättsbrott

On the Edge of World War III

Iran: västmakterna är redo att slå mot Iran under våren-sommaren 2012

Finansfascismens diktatur

Ghost:/German Air Force in training for Iran strike

Israeli officials: ElBaradei an Iranian agent


Man ska inte tro allt!

”Det blå havet ska bli rött av blod”

Nya dokument avslöjar Muammar Gaddafis grymhet mot det egna folket.

Befolkningen i belägrade Misrata ska svältas – och rebellerna jagas till sista man.”

Det skriver AFTONBLADET

Krigets första offer är sanningen!

Det här uttalandet tror jag inte mycket på. Det kan vara Gadaffis demagogi. Det är möjligt, men inte särskilt troligt. Och är det sant så handlar det om att ingjuta mod och beslutsamhet i de egna leden, som som alltid sker vid konflikter.

Men mer troligt är det att det är propaganda från USA och de andra anfallsländerna, för att få Gadaffi att framstå som en tyrann.

Jämför gärna med påståendet att Gadaffi skulle ha beordrat våldtäkt på kvinnor.

Och jämför det med vad som påstods om Iraks trupper sedan de hade gått in i Quwait! De hade gått in på sjukhus och slitit ut barnen från kuvöserna och kastat dem i väggen!

Sen kom sanningen fram!

”Sjuksköterskan” som hade ”sett” detta med ”egna ögon” hade inte ens varit i Quwait när det skulle ha skett. Hon var inte ens sjuksköterska. Hon var dotter till Quwaits  ambassadör i Washington och själv bodde hon i New York!

Så var det med den ”sanningan”!

Helt kort kan ju sägas om Iraks angrepp på Quwait:

1908 började den tidens stormakter att slåss om Iraks olja, som upptäcktes av brittiska bolaget Anglo-Persian Oil Co. Olja visade sig vara ett mineral som var ett billigt och bra bränsle och man började ersätta kolet i fartygen med den mycket bättre och smidigare oljan, som därför blev alltmer värdefull och åtråvärd.

Irak var en provins på denna tid inom det Osmanska riket. Britternas intresse för området växte med upptäckten av de stora oljefyndigheterna och vid fredsförhandlingarna 1919 beslutades det att Irak skulle bli ett brittiskt mandat enligt art. 22 i NF:s stadgar och bestående av de tre provinserna (Vilayete), Basra, Bagdad och Mosul. 1921 delade britterna orådet i två administrativa enheter som motsvarar dagens Irak och Quwait.

1958 grep militärofficerare makten i Irak och utropade det som självständigt. 1968 bildade Bathpartiet regering och Saddam Hussein gjorde karriär inom partiet och blev president 1970. Oljeintäkterna steg markant redan under hans första år vid makten, och inkomsterna spenderades på skolor, sjukvård, vägar, konstbevattning och fördämningar. Detta gjorde honom våldsamt populär bland folket och bland annat kan sägas att spädbarnsdödligheten gick ned från för områden ganska normala siffror till nivåer i paritet med de som kunde redovisas i USA och Europa.

Quwait fick sin självständighet 1961.

Det tragiska för Irak var att det drogs in i kriget mot Iran och här citerar jag Wikipedia av ren lättja:

”Under den iranska revolutionen 1979 hade ayatollah Khomeini manat till resning bland Iraks shiiter, något som Saddam tolkade som en implicit krigsförklaring. Av Iraks befolkning var en majoritet shiitiska araber, och förebärande hotet om nationell söndring och resning från shiiternas sida valde Saddam att anfalla Iran. Anfallet, som inleddes med en offensiv mot det oljerika Khuzestan den 21 september 1980, skulle emellertid utvecklas till ett åtta år långt skyttegravskrig som oftast uppvisade föga rörlighet. Det kom att kosta cirka en miljon liv, till stor del civila och barnsoldater. USA och Arabvärlden ställde sig på Iraks sida inför hotet om spridning av islamisk fundamentalism respektive shiitisk nationalism och bistod Irak med vapenleveranser och pengar. Den amerikanska Reaganadministrationen bistod Irak med miljarder dollar i lån och ”bistånd” men sålde också vapen till Iran.”

Iraks årliga  kostnad för kriget de åtta år det höll på var 15 miljarder. Mitt under kriget passade också kurderna på att försöka frigöra sig från Irak och hävda sin självständighet, vilket kom att kosta kurderna omkring 100.000 döda. Man må säga vad man vill om detta mördande, men för Saddam måste det ha känts som en dolkstöt i ryggen när han minst av allt ville ha ett tvåfrontskrig!

 

Allt detta medförde att den irakiska regimen kände en viss desperation.

När det visade sig att Quwait utnyttjade de senaste landvinningarna inom oljeborrning, som medförde att man kunde borra inte bara vertikalt utan även horisontellt och borra sig in under gränsen mot Irak, då ansåg sig Irak med all rätt bestulen på sin olja.

25 juli 1990 kallade Saddam till sig den amerikanske ambassadören, April Glaspie. Under mötet frågade han vad USA tänkte göra om han gick in i Quwait. Svaret blev ”Vi tar inte ställning till inbördes stridigheter mellan arabiska nationer. Det gäller även era motsättningar med Quwait.”

Det var ord icke mera värda än om de var skrivna i vatten!

 

Att Quwait var en självständig stat helt skild från Irak sedan 32 år tillbaka på grund av västmakternas delning, kan inte sägas vara en alldeles självklar sak för folken i regionen. Motsvarande hade även gällt om det varit i vår del av världen. Det är därför djupt orättvist att uttala fördömanden mot Saddam Hussein sett mot bakgrund av fakta.

Men USA såg sin chans att avväpna en makt som nu började bli för stark för USA:s intressen i regionen, inte minst efter alla vapen USA hade försett Irak med under kriget mot Iran. Det var motivet, liksom makten och kontrollen över oljan, och det var i detta sammanhang vi för första gången fick höra, och allt oftare, att Saddam var en grym diktator.

Så förbereddes Gulfkriget! Och här passade lögnerna bra in om de grymma soldaterna som kastade spädbarn i väggen!

Sanningen är krigets första offer!

Det gäller lika mycket i dag och lika mycket när det handlar om Libyen och Gadaffi!


Terrorismen i nytt sken, del 26

Den 11/9 som hand i handske, 2

Jörgen Hassler, skriver:

”Den 10 september har USA en president som allmänt anses vara en clown. Många tycker dessutom att det faktum att han kom till makten genom ett utslag i en domstol där hans pappa och en nära vän tillsatt många av ledamöterna gör det svårt att kalla honom folkvald, att processen i Florida, den delstat som styrs av hans bror, närmast luktar valfusk.

De styrande har svårt att förklara varför de styr. Samtidigt ifrågasätts makten av en protestvåg underifrån – de globala protesterna mot nyliberalismen.

Ett par veckor senare lyssnar 79 procent på ett tal av sagde president. 95 procent av befolkningen stöder honom i ”kriget mot terrorismen”.

Uppslutningen är i det närmaste total.

Varje ifrågasättande av den rådande ordningen kan vrängas till en spottloska i ansiktet på de döda eller deras familjer. Och den statsapparat som från första stund bemött protesterna med batonger, tårgas och gummikulor kommer inte att behöva be två gånger för att få utvidgade befogenheter eller allmän acceptans för ingripanden mot dem som trotsar högervinden och marscherar på gatorna.

Vinnarna sitter i Pentagon, och i de stora vapentillverkarnas huvudkontor. Veckan innan attentatet publicerar Ben Cohen en sarkastisk annons på Alternet: ’FIENDE SÖKES. Seriös fiende sökes för att rättfärdiga Pentagons nya budget. Försvarsindustrin är desperat. Intresserade fiender sänder foto, brev och video till…’

Pengar att betala fienden finns säkert, försvarsindustrin lägger årligen en halv miljard kronor på lobbying.

Texten som följer är full av frågor: Varför ökar Bush Pentagons anslag med 330 miljarder kronor? Varför använder USA tre gånger så mycket pengar till krigsmaskinen som Kina, Ryssland, Kuba, Iran, Irak, Libyen, Nordkorea, Sudan och Syrien tillsammans? Varför lägger vi 3 500 miljarder på krigsindustrin, men bara 420 miljarder på utbildning?

När presidenten vänder sig till kongressen för att begära resurser för att föra kriget mot terrorismen får han inte bara sin vilja igenom – anslagen dubblas.

Den amerikanska clownen visar sig ha en sheriffstjärna under kostymen. Han drar pistolen ur hölstret och frågar ’Är ni med mig, eller är ni med skurken i bergen?’ Alla de framstående medborgarna i ’den globala byn’ försäkrar att dom är med sheriffen.

Sept 2001 11.jpg

När tvillingtornen rasade glömdes alla otrevligheter: fiaskot i WTO, gruset i FTAA-förhandlingarna, bråket om Kyotofördraget, grälet om rasismen i Durban, otrevligheterna i Colombia, det politiska nederlaget i Kosova, de amerikanska vapen som riktas mot stenkastande ungdomar i Palestina, ifrågasättandet av angreppen på Irak.

Alla som inte sluter upp kring överhetens projekt och kapitalismens politiska institutioner kan tryckas till som motståndare till det öppna demokratiska samhället.

Men Bush är inte bara världssheriff. Han är också den amerikanska oljeindustrins president, mannen som gått till val på att garantera tillgång på billig olja i obegränsad mängd, den olja som driver ’the American way of life’.

De länder som nu nämns som första mål i kampen mot terrorismen och de regeringar som härbärgerar eller legitimerar den – Afghanistan, Irak, Libyen och Sudan – har förutom regeringar som i varierande grad hänvisar till islam en sak gemensamt: olja som de amerikanska jätteföretagen inte har tillgång till.

Dessutom: med Saudiarabien, Kuwait, Turkiet, Azerbajdjan och Turkmenistan som gamla allierade, Afghanistan och Irak invaderade eller på andra sätt gjorda till marionetter och kärnvapenmakten Pakistan neutraliserad är Iran helt inringat.

Kanske kan en sådan ’stabilitet’ då skapas i landet att det blir möjligt att bygga den oljeledning från Kaspiska havet till Persiska viken som skulle göra det möjligt att utvinna den kaspiska regionens ofantliga oljereserver utan att frakta dem den politiskt känsliga vägen genom Ryssland eller den dyra omvägen via Turkiet.

Hur som helst blir det säkert möjligt att nå målet för den kamp Islam Karimov, president i Uzbekistan satt upp: att tillsammans med amerikanska oljebolag bygga en pipeline från Uzbekistan via Afghanistan till Pakistan.

Redan innan den 11 september verkade den mystiske mannen med turbanen och de medeltida idealen, Osama bin Laden, för bra för att vara sann. Efter attacken mot USA ser han ut som ett strategiskt och politiskt litet underverk.

Då det gäller att gå USA:s ärenden. Eller, om det gäller att föra islam framåt: dess största katastrof sedan islam grundades av Muhammed år 622 e. Kr.

Nästa avsnitt.