Kategorier

Arkiv

Havens Einstein

Vetenskapsbloggen

I dag presenteras bläckfiskarna, dessa sagolika djur som inte liknar någonting annat på denna jord. De har gått sin egen evolutionära väg, milt sagt. De utmanar vår fantasi. 

Om vi ska föreställa oss utomjordiskt liv bör vi snarare snegla åt dem än föreställa oss varelser som liknar oss.


Energifrågan (via Vetenskapsbloggen)

Energifrågan ”Om man bortser från argumentet att förbränning av fossila bränslen leder till klimatförändringar och eventuella konsekvenser för mänskligheten om 50 eller 100 år så är oljan den bästa lösningen på energifrågan tills vidare” Ungefär så resonerar vissa. Vi kan inte resonera så att om man bortser från … Vi kan inte bortse från någonting, vi måste ta med allt i kalkylerna. Olja, kol och gas värmer redan nu upp jordens klimat och det arktiska istäc … Read More

via Vetenskapsbloggen 


Döden går på djupet!

 

Det har ju sagts att vi inte ska oroa oss så mycket för koldioxidutsläppen eftersom gasen tas upp av haven.

Demagogi!

27 kilometer väster om Neapel ligger ön Castello Aragonese. Intill den finns på havets botten ”skorstenar” som spyr ut vulkaniska gaser bestående av koldioxid. Detta försurar havet runt ikring så att det där råder en surhetsgrad som vi förväntar oss att havet i sin helhet kommer att ha om ca 40 år.

Organismerna här har haft årtusenden på sig att anpassa sig till dessa förhållanden, men så har inte skett. Kalkbyggande djur, som till exempel snäckor och musslor saknas helt eftersom de inte kan bygga upp sina skal.

Atmosfären har i dag en högre koncentration av koldioxid än vad som är känt så långt tillbaka vi kan kontrollera, 800.000 år. 500 miljarder ton av gasen har vi släppt ut sedan industrialiseringen började. Och utsläppstakten ökar.

30 % av detta har haven tagit upp.Om trenden håller i sig kommer haven att vara 150 gånger surare 2100 än vad de var år 1800.Om vi helt slutade släppa ut koldioxid skulle det ta tusentals år för haven att återfå den naturliga nivån.

Havens minsta organismer har oftast någon form av kalkskelett.Det gäller inte minst coccolitoforiderna, encelliga växter i haven, även kallade kalkflagellater. De och planktoniska foraminiferer har en gång i tiden bland annat bildat Dovers vita klippor.

Dessa organismer riskerar att dö och det är de som utgör basen i näringskedjan. Det blir som att släppa korna på bete i Sahara.

Redan nu håller matfisken på att försvinna, vilket anses bero på utfiskning. Om dessa fiskars mat dessutom försvinner, då är det adjöss med detta livsmedel i en värld vars befolkning beräknas nå ett maximum år 2050 med nio miljarder människor.

Vad ska vi äta?

Koldioxidutsläppen är alltså inte bara en fråga om global uppvärmning! Den sidan av myntet är troligen den minst alarmerande.

Vad beror denna utveckling på? Jo till stora delar på den framväxande kapitalistiska ekonomin under de sista 200 åren. I en sådan ekonomi räknas kostnader enbart som utgifter och okontrollerade utsläpp ger de minsta utgifterna. I sanningens namn visste man inte från början vilka konsekvenser dessa utsläpp hade, men nu när man vet det motarbetar dessa kapitalistiska krafter varje form av reglering av dessa utsläpp.

För vår överlevnads skull måste kapitalismen förpassas till historiens kabinett!