Kategorier

Arkiv

Övergrepp!

Det bara fortsätter!

 

”Thomas Olsson, Bergwalls nuvarande advokat, säger sig ha sett ett mönster under en längre tid.

– Successivt har de försvårat för honom att ha kontakt med media. Inledningsvis var det inget problem att ta emot besök, sen införde ansvariga krav på föranmälan och registrering, sen tillkom restriktionen att två personal ska vara med vid intervjuerna. Det här drog i gång rejält efter resningsansökningarna och de första friande domarna.

Förvägras möte

Planen var att möta Sture Bergwall på den rättspsykiatriska avdelningen i Säter. Men under torsdagseftermiddagen lämnade Marianne Romlin, enhetschef, besked om att Aftonbladet inte var välkommen under fredagen.

– Det är aktiviteter hela dagen och vi har därmed inte tillräckligt med personal, uppger hon som orsak.

– Skitsnack, vad då för aktiviteter, säger Sture Bergwall.” 

Ovanstående citat saxat ur AB, men Sture har själv skrivit om saken på sin blogg och det är ett bra tag läste det där.

Att inskränka Stures rätt till besök på sätt som beskrivs i citatet är ännu ett rättsövergrepp och det borde definitivt anmälas. Det finns ingen saklig grund för sådan besöksrestriktioner vad jag kan förstå. Thomas Olsson bör genast anmäla Säters ledning till Socialstyrelsen.

Det Säter gör är så uppenbart rättsvidrigt, nämligen att ge Sture restriktioner ENBART för att försvåra att sanningen kommer fram hur sjukhuset har kollaborerat med polis och åklagare och därmed fått honom oskyldigt dömd och medverkat till att mördare går fria i dag. Det vill man förhindra. Det är rent kriminellt!

Sture Bergwall ”efterlyster en oberoende utredningskommission som granskar alla inblandades agerande. Allt från åklagarens metoder till den rättspsykiatriska avdelningens arbetssätt, som han i dag är mycket kritisk till.” Ja, det är väl det minsta man kan begära!

 

Rättsröte-skandalen

Annonser

Rättsröte-skandalen

Det handlar om Quick-domarna

”Att det finns saker att gå till botten med är odiskutabelt. Vilken roll har Säters sjukhus haft i det hela, vilken vård bedriver man och vilken rättssäkerhet har man som tvångsintagen psykpatient? Vilka kunskaper har svenska utredare om internationellt sett välkända fenomen som falska erkännanden och ‘terapeutiska förhör’? Vilken ledarskapskultur inom polisen får ifrågasättare att straffas och sorteras bort? Vad får en rättsmedicinare att agera betjänt åt åklagaren?”

Mitt betyg på inlägget av Old Wolf, som du läser i sin helhet här:

”Fantastiskt välskrivet. Jag håller helt med dig till sista stavelsen!
Delar detta på FB.

/Skvitt”

Uttdrag ur AB-ledare”En gigantisk rättsskandal”: ”Inte ett ord var sant.

Thomas Quick vårdades på Säters sjukhus och för uppmärksamhet och droger ljög han ihop den ena historien värre än den andra. Till slut började han erkänna mord. Åklagaren Christer van der Kwast tog över och tillsammans med polis och psykologer formade han Thomas Quicks vidare berättelser.

Alla invändningar avfärdades. Thomas Quick erkände ett mord som begåtts samtidigt som han konfirmerades i en annan del av Sverige. Bildbevis, präst och delar av församlingen vittnade om Quicks oskuld, men vittnesmålen försvann.

”Annars är rättegångssystemet tänkt att fungera som ett tvåpartsförhållande där advokaten ska vara den part som pläderar mot åklagaren. Men i fallet Thomas Quick talade alla med samma mun.”

Nu är det ju så, ifall någon kan ha undgått det, att det svenska rättsväsendet ”aldrig kan göra fel” i sina egna ögon och hur fel man än gör har man ju alltid gjort rätt. Och framför allt, ingen ställs någonsin till ansvar för sina fel utom i undantagsfall poliser. Men högre upp i rättsväsendet är man helt immun mot precis allting oavsett hur fel man har handlat.

”Det finns en självgodhet i det svenska rättssystemet, det är hierarkiskt och medeltida, och man är väldigt oemottaglig för kritik” Hannes Råstam

DN Debatt: ”Att utreda ansvarsfrågan i fallet Thomas Quick handlar inte om att brännmärka ett antal olämpliga och i vissa fall kriminella tjänsteut­övare; att utredarna förde domstolarna bakom ljuset, vilket är brottsligt, står nogsamt noterat av åklagare i olika resningshandlingar.”

Det är ett märkligt ställningstagande samtidigt som det stryker under vad jag nyss sa om immunitet. Kriminella inom rättsväsendet ska inte brännmärkas! Nej, kanske inte rent fysiskt, men visst ska man straffa människor även om de råkar arbeta inom rättsväsendet! 

Debattören tycks nöja sig med avsked: ”Alla offentliganställda kan inte vara laglydiga, och alla kan inte vara felfria. Men missköter man en offentlig position där man är i ställning att avgöra andra människors öden, är det samhällets ansvar att befria en från densamma.” Varför en sådan särbehandling av just dessa lagöverträdare?

Från samma debattartikel på DN:

”Ett antal rutinerade poliser vid Rikskriminalen som tidigt kom fram till Quicks oskuld valde tystnaden i stället för att stöta sig med sina överordnade.” Jo, jo! Det har tidigare uppmärksammats att man inom polisen inte vågar föra fram kritiska synpunkter.

Ett närliggande inlägg som jag skrev nyligen: Åter igen: det är en klassfråga

Sture Bergwall (Thomas Quick) blogg nr 1 och blogg nr 2. Det är bara den senare där det går att kommentera.

Citat från Berwalls sista inlägg på den senare bloggen: ”När RÅ:s åklagargrupp nyligen lämnade in resningsansökningar i de två fall som återstod demonstrerades samtidigt det rättsliga haveri som TQ-domarna är. Nu återstår att med lika stor tydlighet visa haveriet Säter: den egenartade Margit Norell-terapi som bedrevs i kombination med fri narkotikatillång, anstaltens samverkan med åklagare, polis och så kallade experter och att de åtta fällande domarna inte varit möjlig utan detta.”