Kategorier

Arkiv

Övergrepp!

Det bara fortsätter!

 

”Thomas Olsson, Bergwalls nuvarande advokat, säger sig ha sett ett mönster under en längre tid.

– Successivt har de försvårat för honom att ha kontakt med media. Inledningsvis var det inget problem att ta emot besök, sen införde ansvariga krav på föranmälan och registrering, sen tillkom restriktionen att två personal ska vara med vid intervjuerna. Det här drog i gång rejält efter resningsansökningarna och de första friande domarna.

Förvägras möte

Planen var att möta Sture Bergwall på den rättspsykiatriska avdelningen i Säter. Men under torsdagseftermiddagen lämnade Marianne Romlin, enhetschef, besked om att Aftonbladet inte var välkommen under fredagen.

– Det är aktiviteter hela dagen och vi har därmed inte tillräckligt med personal, uppger hon som orsak.

– Skitsnack, vad då för aktiviteter, säger Sture Bergwall.” 

Ovanstående citat saxat ur AB, men Sture har själv skrivit om saken på sin blogg och det är ett bra tag läste det där.

Att inskränka Stures rätt till besök på sätt som beskrivs i citatet är ännu ett rättsövergrepp och det borde definitivt anmälas. Det finns ingen saklig grund för sådan besöksrestriktioner vad jag kan förstå. Thomas Olsson bör genast anmäla Säters ledning till Socialstyrelsen.

Det Säter gör är så uppenbart rättsvidrigt, nämligen att ge Sture restriktioner ENBART för att försvåra att sanningen kommer fram hur sjukhuset har kollaborerat med polis och åklagare och därmed fått honom oskyldigt dömd och medverkat till att mördare går fria i dag. Det vill man förhindra. Det är rent kriminellt!

Sture Bergwall ”efterlyster en oberoende utredningskommission som granskar alla inblandades agerande. Allt från åklagarens metoder till den rättspsykiatriska avdelningens arbetssätt, som han i dag är mycket kritisk till.” Ja, det är väl det minsta man kan begära!

 

Rättsröte-skandalen


Rättsröte-skandalen

Det handlar om Quick-domarna

”Att det finns saker att gå till botten med är odiskutabelt. Vilken roll har Säters sjukhus haft i det hela, vilken vård bedriver man och vilken rättssäkerhet har man som tvångsintagen psykpatient? Vilka kunskaper har svenska utredare om internationellt sett välkända fenomen som falska erkännanden och ‘terapeutiska förhör’? Vilken ledarskapskultur inom polisen får ifrågasättare att straffas och sorteras bort? Vad får en rättsmedicinare att agera betjänt åt åklagaren?”

Mitt betyg på inlägget av Old Wolf, som du läser i sin helhet här:

”Fantastiskt välskrivet. Jag håller helt med dig till sista stavelsen!
Delar detta på FB.

/Skvitt”

Uttdrag ur AB-ledare”En gigantisk rättsskandal”: ”Inte ett ord var sant.

Thomas Quick vårdades på Säters sjukhus och för uppmärksamhet och droger ljög han ihop den ena historien värre än den andra. Till slut började han erkänna mord. Åklagaren Christer van der Kwast tog över och tillsammans med polis och psykologer formade han Thomas Quicks vidare berättelser.

Alla invändningar avfärdades. Thomas Quick erkände ett mord som begåtts samtidigt som han konfirmerades i en annan del av Sverige. Bildbevis, präst och delar av församlingen vittnade om Quicks oskuld, men vittnesmålen försvann.

”Annars är rättegångssystemet tänkt att fungera som ett tvåpartsförhållande där advokaten ska vara den part som pläderar mot åklagaren. Men i fallet Thomas Quick talade alla med samma mun.”

Nu är det ju så, ifall någon kan ha undgått det, att det svenska rättsväsendet ”aldrig kan göra fel” i sina egna ögon och hur fel man än gör har man ju alltid gjort rätt. Och framför allt, ingen ställs någonsin till ansvar för sina fel utom i undantagsfall poliser. Men högre upp i rättsväsendet är man helt immun mot precis allting oavsett hur fel man har handlat.

”Det finns en självgodhet i det svenska rättssystemet, det är hierarkiskt och medeltida, och man är väldigt oemottaglig för kritik” Hannes Råstam

DN Debatt: ”Att utreda ansvarsfrågan i fallet Thomas Quick handlar inte om att brännmärka ett antal olämpliga och i vissa fall kriminella tjänsteut­övare; att utredarna förde domstolarna bakom ljuset, vilket är brottsligt, står nogsamt noterat av åklagare i olika resningshandlingar.”

Det är ett märkligt ställningstagande samtidigt som det stryker under vad jag nyss sa om immunitet. Kriminella inom rättsväsendet ska inte brännmärkas! Nej, kanske inte rent fysiskt, men visst ska man straffa människor även om de råkar arbeta inom rättsväsendet! 

Debattören tycks nöja sig med avsked: ”Alla offentliganställda kan inte vara laglydiga, och alla kan inte vara felfria. Men missköter man en offentlig position där man är i ställning att avgöra andra människors öden, är det samhällets ansvar att befria en från densamma.” Varför en sådan särbehandling av just dessa lagöverträdare?

Från samma debattartikel på DN:

”Ett antal rutinerade poliser vid Rikskriminalen som tidigt kom fram till Quicks oskuld valde tystnaden i stället för att stöta sig med sina överordnade.” Jo, jo! Det har tidigare uppmärksammats att man inom polisen inte vågar föra fram kritiska synpunkter.

Ett närliggande inlägg som jag skrev nyligen: Åter igen: det är en klassfråga

Sture Bergwall (Thomas Quick) blogg nr 1 och blogg nr 2. Det är bara den senare där det går att kommentera.

Citat från Berwalls sista inlägg på den senare bloggen: ”När RÅ:s åklagargrupp nyligen lämnade in resningsansökningar i de två fall som återstod demonstrerades samtidigt det rättsliga haveri som TQ-domarna är. Nu återstår att med lika stor tydlighet visa haveriet Säter: den egenartade Margit Norell-terapi som bedrevs i kombination med fri narkotikatillång, anstaltens samverkan med åklagare, polis och så kallade experter och att de åtta fällande domarna inte varit möjlig utan detta.”


Åter igen: det är en klassfråga

oftast

Ja, oftast är det väl så. Rättssäkerhet, en fråga om hur fet börs man har.

Det börjar redan när polisen kommer. Fin titel och fet börs så blir du behandlad med silkesvantar.

Vinkar inte polisen av dig redan då med en hälsning: ”Åh, förlåt! Ursäkta! Glöm detta och god eftermiddag!” utan du hamnar hos polisen, då träffar du en artig kriminalinspektör som beklagar att han tyvärr måste ställa några frågor.

En vanlig Svensson, som du och jag, sitter antagligen redan i arresten. Och därpå har du fått tala med en helt inkompetent polis, som ännu inte har avancerat till kriminalinspektör. En polis som inte fattar vad du säger (och som kanske av skäl du aldrig får veta har tvingats tas ur yttre tjänst där den blivit alltför omöjlig) utan ställer frågorna ett tiotal gånger. Därefter skriver han till slut ned vad du har sagt så att du vid genomläsningen av hans rapport tror att han har skrivit om  någon helt annan misstänkt. Därefter blir det häktningsförhandling i tingsrätten, som antagligen tillstyrker den häktning som åklagaren har ansökt om.

Men med en fin titel och fet börs så blir du behandlad med silkesvantar och det ska till graverande bevisning för ett anhållande, än mer graverande bevisning för en häktningsförhandling och med en fet plånbok har en riktigt smart advokat fått tingsrätten att ogilla häktningsframställan. Tillsammans går ni på lyxkrog och firar, du och advokaten, om plånboken är fet nog och titeln är fin så det duger för advokaten.

För oss andra blir det antagligen en fällande dom i både tings- och hovrätt. Bevisbördan väger hela tiden lätt och uppklarande-statistiken måste ju hållas på en nivå som inte sticker allmänheten alltför mycket i ögonen. Advokaten har inte ens ansträngt sig i förhandlingarna. Den har varken försökt att luska ut om det finns omständigheter som talar till den åtalades fördel eller om det finns substans i åklagarens påståenden. Mest angelägen är advokaten att få presentera sina kostnader för rätten och få dem godkända. Då duger det inte om advokaten presenterar en diger nota på grund av ett gediget arbete, ty en sådan advokat är bara besvärlig och nedprioriteras på listan över offentliga försvarare. Ja, alltså om den beter sig så var gång någon står åtalad utan att ha fin titel och fet plånbok. Men å andra sidan, sådana nöjer sig inte med offentligt försvar när bättre finns att få.

Risken att en vanlig Svensson döms oskyldig är således relativt hög. Dock finns ingen statistik över hur vanligt det är. Statistik är inget som rättsväsendet sysslar med och hur ska statistik över antalet oskyldigt dömda kunna fås fram. Det ligger i sakens natur att  sådan statistik endast kan omfatta antalet som frias genom resning i Högsta domstolen. Och det är ju inte samma sak.

Det här med rättssäkerhet, det är alltså en klassfråga, liksom allt i stort sett är en klassfråga.

Är du invandrare och arbetslös, eller bara en lågavlönad knegare på fel plats vid fel tidpunkt då är risken att gripas, lagföras och dömas, utan att vara skyldig, skyhögt högre än om du har en så kallad respekterad ställning i samhället, fin titel och stor förmögenhet.

Och, här kommer poängen:

Den som förlorat i två instanser utan att vara skyldig, den får ingen resning i Högsta domstolen utan en kritisk prövning. Ny bevisning måste komma fram och granskas under lupp. Och det krävs en duglig advokat som för den osaliges talan. Och advokater kostar ju pengar, stora pengar. Det är pengar som den dömde själv måste ha, ty samhället bistår inte med rättshjälp i resningsärenden!

Det är just detta som felväsendet tar upp i dagens inlägg. Läs mera på bloggen.

Vid sök på Google efter statistik över hur många resningsfall som beviljas i Sverige och hur många som frias i dessa fall misslyckades sökningen. Det talar väl sitt tydliga språk.

Men jag fann detta istället:
”Beviskraven i svenska domstolar måsta stramas upp, annars riskerar oskyldiga att straffas. Den slutsatsen drar Hans-Gunnar Axberger, som lett ett rättssäkerhetsprojekt initierat av justitiekanslern.” / Advokaten 6/2006. Det är alltså sex år sedan. Sedan dess har inget hänt. Tvärt om har rättssäkerheten sedan dess sjunkit.

”Det finns ingen statistik avseende resningsansökningar och hur det går med de mål som är föremål för sådana, vilket avsevärt försvårar uppföljning av mål som kan ha hanterats felaktigt.” / Presentation av boken ”Felaktigt dömda- Rapport från JK:s rättssäkerhetsprojekt”

– – –

Uppdaterat:

Fördel Silbersky i rättegång mot helikopterrån

09 augusti 2010, kl 14:33Skrivet av frekar06

Leif Silbersky som försvarar åtminstone en av de som påstås ha genomfört helikopterrånet mot Västberga har fått ett riktigt triumfkort på hand. Han kunde gå hårt åt åklagarna i domstolen eftersom det enda ögonvittnet som sett piloten i samband med helikopterrånet aldrig följdes upp av polisen. Kammaråklagare Björn Frithiof klarade inte av att förklara hur detta kunde komma sig. Det här torde ju väcka rimliga tvivel om utredningen kring piloten åtminstone och egentligen även kring hur hela utredningen har gjorts. Jag är inte säker på att dessa personer åker dit för helikopterrånet mot Västberga.”

Observera när detta skrevs: 2010 – 08 – 09!

– – –

Bonuslänk till felväsendet: Bevisningen i målet är förfalskat

Apropå statistik inom rättsväsendet; hittade denna godbit på felväsendet: Statistikfusk inom polisen


Organiserad brottslighet

Inlägg av Felväsendet

Läs här!


Snart är det förbjudet

Just det!

Snart är det förbjudet att filma och fotografera folk som inte har givit sitt tillstånd till det.

Kommer det då att bli ett brott att ta upp bevis mot annan? Bevis som man kan behöva ha i en rättslig prövning.

Tänk om det inte blir en rättslig prövning! Hur ska man då kunna styrka att man filmade/fotograferade för att ha det som bevis?

Tänk om man filmar och fotograferar för att man befarar att man ska utsättas för brott och sedan visade det sig att man hade fel. Hur ska man kunna styrka att man befarade om inget hände?

Min fråga, hur ska man kunna styrka brott om styrkandet i sig anses kriminellt?

Var det ett brott mot lagen att filma i detta läge? Var det ett brott mot lagen som snart träder i kraft? Kringskärs våra rättigheter ytterligare?

Skyddar lagen offrens gärningsmän?

Skvitt säger: detta är ännu en lag som antas utan att förnuftet har fått vara med!

Att fotografera fritt måste vara en demokratisk rättighet, men om bilderna används på ett kränkande sätt finns ju redan lämplig lagstiftning.

Med anledning av Svantes kommentar och mitt svar: ”Man kan ju aldrig veta om någon anser att det skadar dem att man har plåtat dem. Inte ens om det för fotografen tycks helt oskyldigt.

Tänk om man fotograferar ett torg med en massa människor och lägger ut det på Internet. Plötsligt upptäcker frugan bilden där mannen går hand i hand med en annan kvinna! Kanske blir man då stämd av mannen eftersom frugan tog ut skilsmässa.

Inte fan kan man veta att bilden var stötande!

/Skvitt”

Alltså uppdateras inlägget med bilden nedan:

Uppdatering med Svantes passning:
”Läste om fotografering hos skvitt idag på morgonen, och lämnade en kommentar, som vid närmare eftertanke antagligen var ogenomtänkt. Denna lag är ju skitbra, jag har aldrig gett Trafikverket tillstånd att fotografera mig när jag kör för fort vid en fartkamera. I övrigt kan man ju med denna lag tvinga en butik att stänga av övervakningskameror, om man nu skulle vilja snatta. Och för att inte tala om alla andra webbkameror, som bevakar oss överallt i samhället.

Svante”

Ny uppdatering efter ett besök hos Felväsendet, som i daghar tagit upp samma ämne med annan infallsvinkel.

Läs här!


Lättjans lakejer!

YRKESKRIMINELLA TILLÅTS LÖPA!

Det är två rubriker från Felväsendet.

Lättjans lakejer!” Har bara detta citat: ”Leif GW: Skånepolisen är sämst i klassen, men hela klassen är dålig!” Och så visas en video.

Ett annat inlägg av Felväsendet, ”YRKESKRIMINELLA TILLÅTS LÖPA!”, inleder med en rubrik som passande lyder:

“Inte en aning”!

Gå dit och läs det korta inlägget, plus se videon!

Skvitt har också kikat på ännu ett inlägg av Felväsendet, som konstaterar: ”Felväsendet har hela tiden hävdat att oavsett om Christie Schürrer är skyldig eller ej, så har det inte bevisats ‘bortom varje rimligt tvivel’. Tvärt om har det ‘bevisats, trots ‘varje rimligt tvivel’!  Därför är det ett JUSTITIEMORD!”

Det kan jag verkligen skriva under på. Jag har samma uppfattning. Domen grundade sig enbart på en indiciekedja och ingenting annat. Och som alla kedjor är den ju aldrig starkare än sin svagaste länk. Och det visar alltså Felväsendet, som inte sticker under stol med att materialet är hämtat från ”Under Mattan”.

I Felväsendets version får man en kortare genomgång, men fullt tydlig om vad det handlar om. Den som önskar läsa hela det stora material, som ”Under Mattan” har tagit fram, ska givetvis gå direkt till den bloggen.

”Felväsendet rasar mot hela den inkomptenta rättsapparaten, en lekstuga för mindre begåvade akademiker.” Det skriver Felväsendet i ett annat inlägg som avslutas med följande konklusion: ”Ständigt kommer befogad kritik. Aldrig att något händer. Inga åtgärder vidtages. Ingen kvalitetskontroll förekommer. Inga utredningar när saker går fel. Det är det rättsliga felväsendet i ett nötskal.” Inlägget kan rekommenderas.

Jag vill även tipsa om det sista inlägg som var skrivet när jag var inne senast på bloggen för ett par timmar sedan: ”MER ÄN 2500 BERÄTTELSER: 70% KRITISKA MOT POLISEN” Där ses en mycket bra video.

Tidigare skrivet


Vad är man rädd för?

Vårt myndighets-Sverige

Polisen har rätt att använda våld, men ibland går det fel. Ofta finns inte heller andra vittnen än poliserna själva. Självklart ställer detta mycket större krav på utredningsarbetet i så fall än annars.

Och som alla vet så utreder polisen själv sina egna eventuella brott.

Det blir med andra ord dubbelt jäv. Först är det kollegorna som var inblandade och ogärna vittnar till varandras nackdel.  Till detta kommmer sedan att kåren ska utreda sig själv. Ni hör ju hur galet det är!

Läs metros artikel.

Amnesty International har kritiserat Sverige för detta. Läs Felväsendet (en av de bloggar jag följer), eller gå direkt till Under Mattan, som jag också följer.

Vad är man rädd för? Att folk ska få rätt mot polisen, kanske? Och att de ska få fällande domar, kanske? Sådant är ju rent unikt, som det är med rådande ordning.