Kategorier

Arkiv

En musikkavalkad

Visst är hon underbar!

 


Det beklagliga är att hon slog igenom rejält först efter sin tragiska död i cancer endast 33 år gammal. Hon var alldeles för blyg för att göra den karriär hon var värd.

De pengar hon hade kunnat tjäna hade antagligen ändå inte kunnat givit henne hälsan åter, men är det inte sorgesamt att hon tjänar mera pengar som död än som levande?

Hon uppträdde på mindre klubbar. Vännerna spelade in henne.

En dag hamnade banden på en radiostation i England och då slog hon igenom med buller och brak, postumt!

Men det finns en annan sak att också lyfta fram. Skivbolagen ratade henne medan hon levde!

Det var nämligen så att hon inte kunde placeras i ett fack. Hon sjöng det hon gillade och det spände över flera genres. Det gillade inte de kommersiella bolagen som inte kunde lansera henne som en sångerska som antingen var rock, blues, folk, jazz, pop och så vidare, hon var ju allt!

Så här ser vi alltså ännu ett exempel på kapitalismens oförmåga att lyfta kulturella värden eftersom allt mäts i profit.

Alltför många stora artister har lämnat oss i förtid. En del på grund av missbruk.

Några i olyckor, till exempel för att en helikopter kraschade.

Men många har också levat länge.

Och en del har skrivit om sin sorg.

Enstaka har lyckat slå igenom TROTS att de tillhör så kallade ursprungsfolk. Det är inte lätt i en kommersialiserad värld.

Många har slagit igenom enbart på grund av att de har kommit fram i en tid där den politiska medvetenheten var betydande.

Men när de gick för långt försvann en del av dem.

Och ett band som verkligen kunde spela, gjorde en låt som beskriver krigets fasa och kanske inte kan anses njutbart för öronen, det var Chicago. Lyssna här på bomberna över Vietnam. Lyssna, fast att det är fruktansvärt. Vet man vad det handlar om så står man ut. Det är musikens motsvarighet till Picassos Guernica.

Men för att visa på deras storhet bjuder jag på en till.

Tyvärr slog de in på en kommersiell bana och efter det slutade jag att köpa deras musik.

Så är det nu.
Kapitalisterna slog tillbaka med kraft när de kände sig hotade. Kulturen sviktar under kommersialismens OK. Men vissa gör ännu motstånd. Kulturen kan aldrig kuvas, men den har sitt pris.

Därför är det viktigt att lyssna till texten.

Nu hyllar jag än en gång Eva Cassidy.

Kram!
/Skvitt


Eva dansade


Eva Cassidy

Grevinnan Blåst

inspirerade mig till att lägga upp musik.

”Eva Marie Cassidy, född 2 februari 1963 i Washington, D.C., död 2 november 1996 i BowieMaryland, var en amerikansk sångerska.

Cassidy sjöng jazzbluesfolkmusikgospel och pop, och trots sin begåvning var hon under sin livstid främst känd i hemstaden Washington, D.C. Hon blev känd först i Storbritannien där en radiokanal började att spela hennes musik. 2001 nådde hennes album de brittiska topplistorna och sålde i miljonupplagor. Hon var extremt blyg och hade svårt att uppträda inför mycket folk, vilket troligen bidrog till att hennes framgång blev främst postum. Eva Cassidy blev bara 33 år gammal. Hon avled i hudcancer (malignt melanom).” / Wikipedia