Kategorier

Arkiv

Blundar för de profithungriga – slår till mot ideella

Viltjouren

Låt mig låta Viltjouren presentera sig:

”På Viltjouren tar vi emot skadade vilda fåglar av alla arter samt igelkottar, ekorrar och harar. Vi tar även emot föräldralösa fågelungar och däggdjursungar. De som arbetar för Viltjouren är alla utbildade i rehabilitering av skadat vilt genom vårt riksförbund KFV där vi är medlemmar. 

Vi har ett mycket tätt samarbete med Djurkliniken Roslagstull, …. Dessutom får vi hjälp av nästan alla veterinärer och Djursjukhus i Stockholms län. 
Viltjouren har alla de tillstånd som krävs för att få rehabilitera. 

Ett djur som kommer till oss eller till veterinären undersöks och vi gör en bedömning huruvida djuret går att rädda eller ej. 
Om man inte kan rädda djuret till ett friskt liv igen, avlivar vi för att djuret skall slippa onödigt lidande. 

Viltjouren

Detta är ett sammandrag, hela texten läser du genom att klicka på länken ovan.

Viltjouren på facebook

Om KFV

”För att vårda och rehabilitera skadat vilt krävs tillstånd från Länsstyrelsen och Naturvårdsverket, enligt jaktlagstiftningen. Ett antal privatpersoner och föreningar har tillstånd att ta hand om skadade djur.” /Naturvårdsverket

Skansen

Djurskydd agerar

Jag har en stark känsla av att det inte kan vara ekonomisk vinst i första hand som driver en verksamhet som den Ewa Kierkegaard driver på Ekerö. Det är nog snarare en passion för vilda djur och ett genuint intresse att hjälpa dem när de har råkat illa ut. Att tro att de vansköts istället för att vårdas till hälsa och rehabiliteras till friheten tycks mig långsökt. Ändå får de inspektionsbesök titt som tätt av länsveterinären. Och visst är det bra. Visst är det bra med tillsyn, så att en myndighet förvissar sig om att allt sköts korrekt.

Men så är det ju knappast. Följande inlägg av Astrid på hennes blogg ger syn för sägen: ”Vinnare och förlorare i Värmland”. Inlägget avslöjar många mycket märkliga turer, där det mesta tycks åsidosättas och tjänstemans hämnd kan misstänkas ligga bakom.

Men jag undrar om det inte är en pseudoverksamhet som myndigheten utför för att visa att den gör något.

Ja, jag får den känslan mot bakgrund av alla fall där djur far grymt illa inom den kommersiella djurindustrin, utan att myndigheten gör ett enda besök och tas på sängen var gång pressen, eller djurrättsaktivister uppmärksammar skandalösa förhållanden. Och när myndigheten avslöjas med att inte ha utfört inspektioner av kommersiella anläggningar och såldes inte har minsta vetskap om de vidrigheter som kommer i dagen, då läser man aldrig om att det leder till åtal. Någon beskäftig ämbetsman på länsstyrelsen säger att ”missförhållandena ska rättas till”.  Visst är det väl så det låter?

Det är stora pengar som står på spel inom den kommersiella djurindustrin och det finns stora pengar att agera med och slå tillbaka mot myndigheten och då är det olämpligt för en myndighet att agera. Kanske det rent av förekommer mutor för att tysta inspektörerna!

Djurskydd blundar

Annat är fallet för de små aktörerna, till exempel de ideella.

Så i fallet med Viltjourens verksamhet på Ekerö utanför Stockholm, har tre förelägganden med krav om en lång rad åtgärder meddelats. Och jag undrar lite över tjänstemännens kompetens och sunda förnuft när de tycks tro att ankor badar i ett vatten och använder ett annat vatten till att dricka. Har de aldrig sett en and förr? /AB

Det här är inget unikt. I så fall hade jag inte reagerat.

Alltså, vill man läsa om sådana här fall av otillbörlig myndighetsutövning, då är Astrids miljö- och samhällsblogg en guldgruva. Eller vad sägs om moment 22 i det här fallet:

”Ännu ett ideellt arbetande katthem hotas nu av Länsstyrelsen. Det är Norrtälje katthem som hamnat i ett fullständigt moment 22 och fått avslag på sitt överklagande till Förvaltningsrätten. Trots att domen (Förvaltningsrätten i Stockholm nr 25183/12) inte vunnit laga kraft kör länsstyrelsen vidare med förslag till beslut att avslå ansökan om utökat tillstånd

Och när vi nu ansöker om att det ska inspektera den nya boxarna så säger de nej det tänker vi inte göra. Ni får inte tillstånd för de boxarna eftersom ni inte åtgärdat punkten i föreläggandet om för litet utrymme! Ja, men vi har ju byggt fler och större boxar. Moment 22 kan man lugnt säga.” Läs mer.

Hungerstejk

Här har vi ett annat fall, som Astrid tar upp:

”Det jag sett av Länsstyrelsens s.k. djurskydd (eget och andras) är vuxenmobbning samt en sofistikerad form av djurplågeri. Det är uppenbart att Länsstyrelsen saknar vilja och förmåga att skilja agnar från vete, att skilja verkligt djurlidande från påhittat med hjälp av cm-tabeller etc. inte kan/vill välja lämpliga åtgärder efter alla skiftande behov, inte kan/vill föra en konstruktiv dialog med djurägare. För att dölja sin egen okunskap och ovilja att verkligen hjälpa djuren väljer Länsstyrelsen att använda makt och förtal.  

Jag själv, min familj, andra drabbade jag har kontakt med lider samtliga av posttraumatiskt stressyndrom p.g.a. Länsstyrelsens sätt att missbruka sin makt.”

När det gäller djurplågeri i stordrift där inget annat än pengarna och profiten gäller, då förekommer inga inspektioner, eller i vart fall inga som leder till någonting alls och minst av allt leder det till åtal. Och leder det till åtal, då är det de som protesterar som åtalas!

Så ser verkligheten ut.

Djurrättsaktivister

Djurrättsaktivist döms till fängelse

Dom för olaga hot mot pälshandlare

 

Så här kan det gå till när man ertappas med att avslöja djurtortyr i industriell skala:

”Aktivisterna tog sig år 2009 in på en grisfarm utan lov. De filmade grisarnas levnadsförhållanden på farmen och publicerade det på sin webbsida. Videon spreds också i medier och på internet. Åklagaren vill att aktivisterna döms till fängelsestraff och omfattande skadestånd.

Anna Nieminen var med och filmade. Hon tycker att det är konstigt att filmarna får mer uppmärksamhet än grisarna och att man snarare borde prata om problemen i köttproduktion.

– Budbärarna är i rätten, fastän man borde uppmärksamma vad grisfarmarna håller på med. Det är helt absurt, säger hon.”

Det hände sig i Finland, men det är ju på samma sätt här. Samma kapitalism och samma rättsväsende med samma lojaliteter till kapitalet.

 

Ett sista citat, en bonde kommer till tals:

”Det började med grannarna som inte förstod sig på djur och anmälde i tid och otid. Hässleholms kommun skickade hit en inspektör samt en annan tjänsteman. Båda var kraftigt berusade och luktade sprit. Trots detta körde de bil. Den ena körde dessutom utan körkort Jag påpekade detta för kommunens dåvarande hälsovårdschef Charles Wadbro. Han hänvisade till att inspektörerna var anställde av livsmedelsverket. Då var det tydligen fritt fram att jobba spritpåverkad.

Gång på gång kom kommunens tjänstemän på inspektion 1981-85 trots att det inte fanns något att anmärka på. I samma veva blev jag skönstaxerad (1982-83) till ca 1 miljon kronor eftersom jag slarvat med att lämna deklaration pga personliga problem (skilsmässa). Skattemyndigheten fick för sig att jag arbetade som kreaturshandlare, något jag aldrig gjort. Någon rättelse för den felaktiga taxeringen har jag inte fått.

Samma kor som kommunen ansåg vanskötta blev nu i ett slag prima och hämtades av kronofogden 6 juni -85. De såldes och inbringade ett bra pris på KLS i Alvesta, numera Som. Pengarna tog skattemyndigheten hand om. Trots att djuren av slakteriet bedömts som prima ansåg kommunen fortfarande motsatsen och belade mig med förbud att handha djur på obestämd tid.” / Astrids miljö- och samhällsblogg, Staten som boskapstjuv 2


Personaltäthet och personaltäthet

Hur ser det ut i vår baromsorg?

 

Barngruppsstorlekar:

Jönköpings kommunala fritidshem, 14,8 barn per vuxen.

Vetlanda går 23,2 barn per vuxen.

Kalmar län har Högsby 14,6 barn barn per vuxen.

Mörbylånga har 24,4 barn per vuxen.

Kronoberg har Markaryd 16,2 barn per grupp.

I Lessebo har man hela 27,9 barn per vuxen.

Allt enligt Astrid om jag inte har missförstått henne helt.

Regeringen och skolverket har inte föreslagit några regler för barngruppers storlek. Men det kanske inte behövs. Eller det är väl så att myndigheter inte ska lägga sig i för mycket. Helst inte alls, enligt filosofi ”made in USA”. Over there vill man inte ha statliga, federala eller motsvarande kommunala kontroller mer än nödvändigt och det fungerar där fungerar väl här också.

Om det fungerar där!

USA massaker

Som till exempel vad gäller friheten att bära vapen.

Oj, där kom jag från ämnet. Och vissa skillnader finns ju, som bekant. Till exempel inställningen om vapen.

 

Men, att införa något regelverk om hur många barn som får ingå i en grupp och hur många barn en personal får ha ansvar för, det är tydligen inget som samhället ska lägga sig. Det tycks ju vara så.

Hur stort utrymme krävs för barn?

– Det finns inga sådana regler, varken för förskolan eller för skolan. Det förefaller inte vara ett lämpligt mått utan …

Finns det ett maxtak på förskolegrupper?
– Nej, Skolverket har sagt att man måste se till rimligheten att utföra en vettig verksamhet och … Det är svårt att anpassa efter omständigheterna om det är alltför strikta regler.

Hur många barn får det vara per anställd?

– Det finns inga regler för det och det beror på omständigheterna …

Varför finns det fler regler för djur än för barn?

– Nu måste jag nästan gå i försvar, …

Vill du ha regler för barngruppernas storlek?

– Varken regeringen eller vi har föreslagit det.”

 

Astrid pekar på en annan sak också. Kanske mot bakgrund av intervjun med Ingrid Lindskog, enhetschef på Skolverket, ovan.

Jag citerar:

”De företag som startade sin verksam med exempelvis hunddagis före 2008 fick dispens från vissa krav på utrymmen och personaltäthet i övergångsbestämmelser. Den 1:a maj i år upphör dispenserna vilket innebär att befintlig verksamhet måste bygga om och anställa fler. 

Vi har upptäckt vid våra kontroller att många inte känner till det här, säger Emma Hansson, hundansvarig djurskyddsinspektör på länsstyrelsen i Skåne.

När jag går in på Jordbruksverkets hemsida så hittar jag ingen sådan information. I alla fall inte under nyheter. 

Nu har man ju sedan ett år tillbaka ‘ombildat’ en av inspektörerna till ”informatör” så det är väl hennes jobb att skicka ut information i god tid till de som har gamla tillstånd.

Om det nu är så allvarligt så bör man väl inte lita till angiveri och anmälningar? Hur svårt kan det vara att köpa annonsplats i TV och informera den enfaldiga allmänheten kollektivt om hundars och katters lagstadgade rättigheter? Men det är väl en alltför enkel och kostnadseffektiv lösning på ‘problemet’.”

Visst måste man väl hålla med Astrid. 

Hon har skrivit många inlägg om en tvivelaktiga myndigheter, Jordbruksverket och Länsstyrelser, som är både inkompetenta och trakasserande mot vanligt folk. Ja, det är väl fråga om det inte till och med understundom begås brott i myndigheternas namn (ett understatement!). Det tycks inte vara djurens väl och ve som vägleder tillsynen, vilket Astrid många gånger har redogjort för. Ibland är det myndigheternas, ja alltså inspektörer med flera, personliga intressen som styr. Man kan kalla det ett andra levebröd, faktiskt.

Därmed inte sagt att att djuren inte bör ha god tillsyn från myndigheternas sida och skyddas med regler och lagar. Men så som Astrid gång efter gång avslöjar, så får det inte gå till.

Men om vi nu tänker oss att vi levde med våra regler i den bästa av världar där myndighetspersoner inte missbrukade sin makt, ja då kan vi konstatera att man månar mer om djuren än om barnen, ty de sistnämnda omfattas inte av motsvarande regelverk avseende ytor och bemanning!

 


Bild från Jonas Frick

”Kompromisslös eller medlöpare – man är antingen eller.

I en svensk dokumentärfilm från 70-talet om punkscenen i Sverige – jag har helt glömt bort vad den heter – försvarar en sömndrucken punkartonåring sin provocerande klädstil med orden: ”Om man vill uppnå någon form av resultat måste man ibland gå till en överdrift.”

Ingenting annat i min barndom gjorde starkare intryck på mig än just de där orden. Och när jag tittar tillbaka på hur allt blivit sedan dess kan jag inte säga att jag ångrar särskilt mycket. För även om det har gått snett många gånger kan jag alltid tänka att jag åtminstone försökte.” / Johan Frick

Bloggen