Kategorier

Arkiv

Vad är ditt liv värt?

Sjukvårdsresurser och skattesänkningar

(Effektiv cancermedicin är för dyr!)

Det hänger ju samman! Finns det pengar så finns det ju pengar till vård. Eller det borde ju finnas!

DET BORDE FINNAS!

Och pengar – det FINNS det.

Yes! Yes! Yes! Yes!

Det gäller bara att driva in pengarna skattevägen!

Men den regering vi nu har och som tyvärr alltför många var alltför politiskt okunniga för att rösta fram, den sänker skatterna, främst för de rikaste! Det är ju Alliansens agenda! Men Alliansen talar tyst om denna agenda och döljer den verkliga agendan bakom olika dimridåer, som tyvärr de politiskt okunniga aldrig lyckas se igenom. Vår nya regering, Alliansen, river ned allt av det så kallade folkhemmet, som en gång byggdes upp av strävsamma arbetare som skattade sig till en relativ välfärd. Den välfärd som nu rivs ned.

(Effektiv cancermedicin är för dyr!)

De korkade, ja alltså alla dessa politiskt omedvetna som röstar på en politik som de aldrig gynnas av, just sådana omedvetna individer finns det tillräckligt många av för att lyfta fram en politisk allians, som bara trampar på dem. Och de omedvetna tycks inte ens lägga märke till det!

Det är en allians av partier, som bara vurmar för de redan rika och tar från de mindre bemedlade och vanligt strävsamt folk för att ge det till de redan rika som lever på avkastningen av sina aktier, men inte skapar någonting av de materiella värden som faktiskt föder oss.

Alltför många är så korkade politiskt att denna Allians lyfter de fram till regeringsställning och de ger denna Allians av borgerliga partier en majoritet för att dessa partier i landsting och kommuner, samt på regeringsplanet, ska slussa över pengar från vanligt strävsamt folk till den rikaste minoriteten i landet. Det är en minoritet som faktiskt lever av oss och på oss och på vad vi i vårt anletes svett skapar. Dessa redan rika utnyttjar alla möjligheter som står dem till buds och som aldrig kan utnyttjas av en hederlig arbetare, för att reducera sina egna skatter. Och en del av dem skriver sig av skattetekniska skäl i lågskatteländer! Och de har mage att kalla arbetslösa, sjuka och utförsäkrade för ”tärande” och vill påstå sig själva vara ”närande”! Så falsk är deras demagogi. Och de politiskt omedvetna tycks icke ifrågasätta denna uppenbara lögn!

Alliansen står för girighetens politik, en dödssyndernas politik som skördar sina offer! Slagfältet är inte bara krigens slagfält, det är hela samhällets slagfält, i krig som i fred.

(Effektiv cancermedicin är för dyr!)

Kontentan är att bland annat att vården inte får de pengar som behövs för att rädda människor till livet när räddningen trots allt finns!

Ja, det är ju som bekant också så att våra skattepengar ska gå till vård, omsorg och skola, men dräneras rakt ned i fickorna på lycksökare.

Kapitalister (en term som de politiskt omedvetna inte riktigt tycks förstå vad den betyder) skär guld med täljkniv och stoppar alltsammans i egna fickor.

Varför de kan kallas ”riskkapitalister” är en fråga för sig. De är ju kapitalister som inga som helst risker tar! Allt det där de tjänar, det har vi andra betalat in i skatt för att få glädje av. Det rakas nu istället undan som kastanjer ur elden och kommer de redan rika tillgodo. Och det tas alltså från oss skattebetalare!

Den som inte är en kastanjerakare, men ändå röstar på Alliansen, den är korkad!

Och allt det där får ju konsekvenser.

(Effektiv cancermedicin är för dyr!)

Alltså, minskat skatteuttag och skattepengar som går till privata fickor, det kan ju inte gynna den vanlige medborgaren. Det kan ju inte gynna den som behöver mediciner för att överleva! Det kan ju inte gynna dem som skulle få en andra chans om de bara fick de mediciner som sjukvården anser vara för dyr för att skriva ut åt dem! De betalar med sina liv. Det vill säga att vi betalar med våra liva! Liksom vi alltid har varit den kanonmat som har betalat för storfinansens affärsverksamhet. Och liksom vi vanliga människor utan makt alltid har fått skänka våra liv för deras perversa behov av makt och rikedom, oavsett vad slagfältet kallas – fronten, arbetsmarknaden eller samhället – det spelar ingen roll. Det är lik väl ett slagfällt på vilket vi dör för deras välstånd!

De som dör på grund av denna politik kan alltså också kallas KANONMAT, ett uttryck som tidigast kan härledas till Chateaubriand 1814: ”Föraktet för människoliv har nått en punkt där man kan kalla de värnpliktiga för kanonmat!”

Överklassens förakt för mänskligt liv kommer även fram hos Shakespeare: ”Föda för krut, föda för kulor. De kan fylla en grav lika bra som någon annan.”

Vi är där även nu! Vi är där nu! Vi är där tack vare den politik som Alliansen stå för. De borgerliga partierna – de besuttnas  vapendragare – de rikas politik!

En politik som gör att effektiv cancermedicin är för dyr!

Ny medicin mot malignt melanom anses vara för dyrt för att skrivas ut! Det avslöjar Nyhetsmorgon TV4 i sin sändning 2012-07-08. ”Människor dör i förtid i väntan på ny cancermedicin. Thomas Linné, överläkare onkolog, fick inte ge sin patient medicin som kunde ha räddat hans liv. – Jag var förbjuden av min verksamhetschef att skriva ut det. Det var helt absurt, säger Thomas Linné.” / TV4

Kanonmat, oavsett vad slagfältet kallas!

Melanaomföreningen driver frågan om att drabbade ska få den behandling som faktiskt finns nu sedan en tid.  Läkemedel är effektiva och godkända i hela EU-området och även av Läkemedelsverket i Sverige.  Men de anses vara för dyra för att skrivas ut! Landstingen har helt enkelt inte råd!

(Effektiv cancermedicin är för dyr!)

I TV4 säger en av de drabbade helt korrekt att de som har pengar kan åka till Danmark och Tyskland, till exempel, för att få sitt liv räddat, eller förlängt. Och just att få det förlängt är mer guld värt än man kanske först inser!

Det handlar om mer än  att vinna något enstaka extra år!

Det finns ett tiotal ny-utvecklade mediciner som bara väntar på godkännande och som kanske kan bota ännu bättre! Att få sitt liv förlängt till dess att dessa mediciner släpps på marknaden kan kanske betyda tillfrisknande istället för död!

Den chansen döms alltså ut och därmed döms  människor till döden, enbart för att budgeten inte tillåter dessa människor att leva!

(Effektiv cancermedicin är för dyr!)

Jo, allt kostar, men vad gör regeringen?

Jo, den drar ned på vad vi ska ska skatta, hur mycket vi ska skatta. Alltså hur mycket vi ska avsätta för att kunna rädda de liv som räddas kan!

Vi har alltså en regering som inte värnar om landets medborgares liv, givetvis till förmån för att vissa andra ska kunna leva ett rikare liv! Det är en skammens politik!

Låt mig travestra Chateaubriand: 

“Föraktet för människoliv har nått en punkt där effektiv cancermedicin är för dyr därför att vissa andra ser rysk kaviar och champagne som en självklarhet!”

(Effektiv cancermedicin är för dyr!)

En regering som skyfflar våra skattepengar rakt ned i fickorna på lycksökande kapitalister

istället för att se till att resurser finns för att rädda liv, den regeringen är en regering bestående av mördare!

Den regering som inte tar ut skatt av dem som har råd att betala skatt utan istället sänker skatten för de som har råd att skatta, den regeringen skapar en underdimensionerad budget som leder till att människor dör i onödan och den regeringen består av människor som är cyniska mördare!

(Effektiv cancermedicin är för dyr!)

Vad är ditt liv värt?

Vad är ditt liv värt i Alliansens ögon?

Vad är ditt liv värt i dansen kring guldkalven?


Cancer, döden och felatio

Ghostalive skriver ett inlägg: Min cancerdagbok.

”Det är nu nästan ett år sedan jag fick diagnosen prostatacancer. Sedan dess har jag skrivit en sporadisk dagbok med blogginlägg publicerade lite då och då. Om cancer kan man inte skriva varje dag, beroende på att det är en långsam sjukdom, förutom att den är lömsk och trist.”

Det där kommenterade jag

och den kommentaren ser ni  här:

”… men också med en förhoppning om att andra ska få något utbyte av texterna.”

Jo, faktiskt funkar det så.
Själv har jag stor behållning av Lindas blogg. Jag läser i den till och från.

Linda startade sin blogg för att skriva om vardagliga ting. En dag fick hon diagnosen bröstcancer. Och då började bloggen att handla om det. Förloppet var raskt och hon bloggade in i det sista. Hon gick bort i våras.

Min flickvän gick också bort i den sjukdomen. Jag hade gärna sett att hennes ord i dag gick att läsa, men hon skrev inget om det, varken till mig i mail som jag hade kunnat spara eller i blogg. Det var inte ens så att hon yppade sina innersta tankar för mig. Hon behöll sådant för sig själv.

När vi umgicks ville jag inte påminna henne om sjukdomen. Jag tänkte, kan hon glömma den för en stund i min samvaro då ska hon ju självklart få lite mental semester från den. Följden blev att jag nu inte vet särskilt mycket om hennes kval och det smärtar mig.

Jag tänker som så, gjorde jag fel? Skulle jag tagit upp frågan så hon hade kunnat talat ut om sina känslor? Gjorde jag fel? Var jag inte det stöd jag borde ha varit?
Jag var nog helt kass som inte stöttade!
Jag klandrar mig själv mest varje dag!

Sådana tankar ger mig samvetskval och olustkänslor som jag nu måste leva med och jag tänker på henne jämt, stundligen, från morgon till kväll – i stort sett.
Ibland får jag ”semester” från det, som tur är!

Det är inte lätt, ska du veta! Sorg och självförebråelser är min vardag.
Jag får leva med detta. Det går inte att ändra något nu. Det är för sent!

Nu hoppas jag att du inser att du MÅSTE skriva om din sjukdom, men jag tror inte jag klickar på dina länkar. Jag behöver inte det, men jag behöver Lindas blogg eftersom den berör mig så personligt. Det är samma kön och samma sjukdom och det är därför.

Själv har jag symptom på prostataförstoring. Om det är cancer har jag inte kollat och jag skiter i det faktiskt, så länge det går.


Jag har levt länge nog och tillräckligt länge för att inte längre vara kåt på livet.
Min materialistiska världsuppfattning till trots så hoppas jag att i döden få återse min flickvän, varför jag faktiskt ser fram emot liemannens ankomst, dock utan att vara depressiv eller livstrött.

I sista stycket (ovan) kan du inläsa varför jag inte känner en angelägen lust att klicka på dina länkar, men jag tror att det finns många ute i cyberspace som har stor behållning av dina texter och därför är det enormt fint av dig att bjuda på dig själv på det viset.

Bög är jag inte men man kan ju ge en kram ändå och det ger jag dig!

För att nu lätta upp allvaret lite och på grund av en association till det där med ”kram” så vill jag berätta en liten sann story från sjöfarten.

En vän till mig, sjöman:
Han berättade hur han under en trad på Nordsjön kom ner till en manskapshytt och glömde knacka när han seg in. Han råkade överaska två män med felatio. Han som sög blev inte det minsta generad utan sa rakt av: ”Man är ju inte bög bara för att man suger av en kompis!”

Sensmoral: Man ska kanske inte göra en höna av en fjäder.
Om jag får välja roll vill jag väl i vart fall vara den som är passiv.


Linda i våra hjärtan!

Linda skrev en blogg.

Den bloggen har berört mig djupt.

Det är en blogg med humor och värme trots ämnet.

Här kommer några rader, en dikt, som Linda fick av en väninna (Tänkvärda ord) och som jag här återger:

”En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längst en strand med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: Det ena var hans, det andra Guds.

När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnads vandring fann han bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta.

”Herre, Du sa att du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det bara funnits ett par fotspår. Jag kan inte förstå att du lämna mig när jag behövde dig som mest.”

Herren svarade: ”Mitt kära barn, jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tiden av prövningar och lidande. När du bara såg ett par fotspår – Då bar jag dig.”

Men bloggen började inte med sjukdomen.

Kulturskolan.

Dripp dropp.

Sång till dopet.

Tråkiga besked.

Tankar, vankelmod, ambivalens, acceptans, det är väl ganska mänskligt att fungera så.

Vånda!

Väntan!

Och frågor!

Den började som en alldeles vanlig vardagsblogg. Bland annat med mycket om djuren, men också om barnen och vardagen.

Jag skrev om hennes blogg första gången på Åhh!-sikt och här är det sista inlägget jag gjorde om Linda på Åhh!-sikt, en blogg som jag flyttade över till WP i och med att AB-portalen ska läggas ned.. Då levde Linda fortfarande. Sen skrev jag igen om hennes blogg, då var hon nära slutet. Sista gången jag skrev om henne var samma dag det meddelades att Linda hade gått bort. Det skrevs om det även i pressen.

Detta är det mest omfattande inlägg  jag hittills har skrivit om Linda. Hon engagerade sig i cancer redan innan hon själv visste om att hon skulle drabbas.

Jag hoppas hennes blogg aldrig tas bort. Jag hoppas den alltid kommer att leva. Jag tror den kan vara till stöd för alla som får svåra sjukdomar. Och den ger tips. Till exempel i det här inlägget, som tar upp om badkläder för bröstcancer-drabbade kvinnor vars ena bröst har tagits bort. Och inlägg som kan ge tröst, som att utvecklingen går framåt och hon länkar till AFTONBLADET: Färgbilder kan upptäcka unga tjejers cancer.

Cancerbehandling innebär ju ibland håravfall, något som är extra känsligt för kvinnor. Men Linda tog det fint, som det tycks. Det kan ju också vara en tröst för många i hennes situation. Det finns ju även peruker.

Hemmes inlägg FRÅGESTUND kan säkert vara en bra läsning för den som precis har fått en liknande diagnos. Hennes väninnas gåva kanske även kan hjälpa andra, boken Var positiv.

Linda startade även en insamling till cancerfonden. Redan i oktober 2008 skriver hon om det.

Här kan du ge ett bidrag.

Lite tidigare i bloggen skrev hon inför strålningen det här inlägget.

Hon gifte sig  Globen och det var så här det började.

Hon skrev detta inlägg som visas i bilden nedan.

Linda var gravid när hon fick sitt besked om cancer och fick avbryta graviditeten med ett kejsarsnitt för att kunna påbörja behandling. Här hennes inlägg om sista dagen som gravid.

Här är Linda på EXPRESSEN Årets hjältemamma.

Linda hade kontakt med andra bloggare i samma situation: Lilla H; Bästa sättet att inte dö är att LEVA och Anna; Annas blogg om livet här och nu

Läs också Sabinas kamp, en av Lindas länkar!

Tips från Linda: Testa din bloggs läsbarhet.

Och hon tipsade också om gratis fotoprogram på nätet.

Nu har Linda lämnat sina nära och kära, det var mars. Jag skrev om det då också, på Åhh!-sikt, som sagt. Jag minns att jag grät. Ändå kände jag aldrig Linda annat än genom hennes blogg. Det visar hur mycket hon berörde och betydde för mig. Konstigt, hon var ju bara bilder och text, för mig, Eller? Nej hon var mer, därför att hon gick rakt in i hjärtat med sin blogg.

Det fanns en märklig styrka hos henne!

I januari 2011 tilldelade jag Linda det pris jag utdelade på Åhh!-sikt, Skvitt’s Weekly Cyber Hug Award – veckans bästa blogg.

Låt mig avsluta, så som Lindas blogg avslutas. Om du vill hedra, giv ett bidrag till cancerfonden! Och till Linda själv vill jag säga, vila i frid, du har gjort en väldigt fin insats på alla sätt. inte minst med din blogg!

Tack Linda!


Min kommentar på AB om Alice

”Döden är inte farlig, det är livet. 

Men det är hemskt när unga människor dör. Ändå är det inget ovanligt.

Sjukdom kan man ju inte göra mkt åt, men hade man satsat militärresurserna på mänsklighetens behov istället för ha dem till att stödja roffare och rufflare hade kanske inte Alice behövt dö nu och framför allt inte alla de barm som dör i krig och dess följdverkningar!

/Skvitt”

AB