Kategorier

Arkiv

Cancer, döden och felatio

Ghostalive skriver ett inlägg: Min cancerdagbok.

”Det är nu nästan ett år sedan jag fick diagnosen prostatacancer. Sedan dess har jag skrivit en sporadisk dagbok med blogginlägg publicerade lite då och då. Om cancer kan man inte skriva varje dag, beroende på att det är en långsam sjukdom, förutom att den är lömsk och trist.”

Det där kommenterade jag

och den kommentaren ser ni  här:

”… men också med en förhoppning om att andra ska få något utbyte av texterna.”

Jo, faktiskt funkar det så.
Själv har jag stor behållning av Lindas blogg. Jag läser i den till och från.

Linda startade sin blogg för att skriva om vardagliga ting. En dag fick hon diagnosen bröstcancer. Och då började bloggen att handla om det. Förloppet var raskt och hon bloggade in i det sista. Hon gick bort i våras.

Min flickvän gick också bort i den sjukdomen. Jag hade gärna sett att hennes ord i dag gick att läsa, men hon skrev inget om det, varken till mig i mail som jag hade kunnat spara eller i blogg. Det var inte ens så att hon yppade sina innersta tankar för mig. Hon behöll sådant för sig själv.

När vi umgicks ville jag inte påminna henne om sjukdomen. Jag tänkte, kan hon glömma den för en stund i min samvaro då ska hon ju självklart få lite mental semester från den. Följden blev att jag nu inte vet särskilt mycket om hennes kval och det smärtar mig.

Jag tänker som så, gjorde jag fel? Skulle jag tagit upp frågan så hon hade kunnat talat ut om sina känslor? Gjorde jag fel? Var jag inte det stöd jag borde ha varit?
Jag var nog helt kass som inte stöttade!
Jag klandrar mig själv mest varje dag!

Sådana tankar ger mig samvetskval och olustkänslor som jag nu måste leva med och jag tänker på henne jämt, stundligen, från morgon till kväll – i stort sett.
Ibland får jag ”semester” från det, som tur är!

Det är inte lätt, ska du veta! Sorg och självförebråelser är min vardag.
Jag får leva med detta. Det går inte att ändra något nu. Det är för sent!

Nu hoppas jag att du inser att du MÅSTE skriva om din sjukdom, men jag tror inte jag klickar på dina länkar. Jag behöver inte det, men jag behöver Lindas blogg eftersom den berör mig så personligt. Det är samma kön och samma sjukdom och det är därför.

Själv har jag symptom på prostataförstoring. Om det är cancer har jag inte kollat och jag skiter i det faktiskt, så länge det går.


Jag har levt länge nog och tillräckligt länge för att inte längre vara kåt på livet.
Min materialistiska världsuppfattning till trots så hoppas jag att i döden få återse min flickvän, varför jag faktiskt ser fram emot liemannens ankomst, dock utan att vara depressiv eller livstrött.

I sista stycket (ovan) kan du inläsa varför jag inte känner en angelägen lust att klicka på dina länkar, men jag tror att det finns många ute i cyberspace som har stor behållning av dina texter och därför är det enormt fint av dig att bjuda på dig själv på det viset.

Bög är jag inte men man kan ju ge en kram ändå och det ger jag dig!

För att nu lätta upp allvaret lite och på grund av en association till det där med ”kram” så vill jag berätta en liten sann story från sjöfarten.

En vän till mig, sjöman:
Han berättade hur han under en trad på Nordsjön kom ner till en manskapshytt och glömde knacka när han seg in. Han råkade överaska två män med felatio. Han som sög blev inte det minsta generad utan sa rakt av: ”Man är ju inte bög bara för att man suger av en kompis!”

Sensmoral: Man ska kanske inte göra en höna av en fjäder.
Om jag får välja roll vill jag väl i vart fall vara den som är passiv.