Kategorier

Arkiv

De goda Malmö-morden

Inget ont …

… utan att det har något gott med sig.

Men tyvärr, nu ljög jag.

De här morden i Malmö vittnar om något, och så till vida har de ju något gott med sig, men bara om vi verkligen vill se det. Starka krafter ser dock till att sanningen inte kommer riktigt upp till ytan. Inte upp till den politiska nivån i vart fall, även om de allra flesta förstår sammanhangen.

Om skotten och morden fungerade som en väckarklocka för oss att se orsaken bakom, då hade dessa mord haft något gott med sig.

Malmö – en delad stad

Dödsskjutningar, utbredd arbetslöshet och den högsta barnfattigdomen i landet. Samtidigt: En ung, kreativ stad, ledande inom hållbar utveckling och prisbelönt för sin kultur – Den kluvna bilden av Malmö har funnits i många år och aktualiseras i och med skjutningarna, säger etnolog Elisabeth Högdahl.” Det skriver metro i dag.

Ungdomar som växer upp i misär och utan framtidshopp väljer väg. De ser äldre kamrater som liksom de själva inte har fått chansen till arbete, men ändå lever gott, fast i en kriminell värld. De inser att detta samhälle inte har någonting bra att erbjuda dem. Inte ens om de mot förmodan får ett arbete. Ty, ett lönearbete blir väldigt få rika på.

Men fri företagsamhet, det är en annan sak.

På den fria företagsamheten lever många riktigt gott. Till och med den lille ICA-handlaren kan vräka sig med den senaste Mercedesen, bo i villa och resa på utlandssemester, köpa kostym och gå på restaurang och teater närhelst lusten faller på. Men en Rosengårdskille har inte ens råd med bio- eller fotbollsbiljett.

”Bostadsbristen: Det byggs alldeles för lite bostäder i proportion till hur många som flyttar till Malmö. Fattigdomen: Barnfattigdomen i Malmö är störst i landet samtidigt som flest barnfamiljer vräks.” Det skriver metro vidare. Och så är det ju, som bekant. Vissa minns kanske även när TV visade förfallet i bostäderna, med mögel, söndervittrade lägenheter och kackerlackor.

Den fria företagsamheten är det enda (inom ett samhällssystem som vårt) som kan ge dessa ungdomar en framtid. Och denna fria företagsamhet finns i två varianter, den legala och den illegala. Båda formerna har en sak gemensam, man lever på andra och deras lika strävsamma som produktiva arbete. Skillnaden är att för att etablera sig legalt behövs ett kapital, men för att etablera sig illegalt klarar man sig utan detta startkapital.

Det är denna sanning, om den fria företagsamheten vs (att inte få en reell chans) att lönearbeta, som är den sanning våra makthaver aldrig vill belysa. Det är klassamhällets innersta väsen som aldrig får avslöjas. Istället talas det om fler poliser, längre straff, mera kontroll och avlyssning. Vem talar om socialism i dessa sammanhang!

Om vi ville se sanningen, då skulle dessa mord vara något gott, ur vilket de rätta slutsatserna kunde dras, nämligen att vi måste överge borgerskapets ideologi som förkunnar att man ska gå sin egen väg, sko sig efter bästa förmåga på andra och vara sin egen lyckas smed. Det är ju just den filosofin dessa kriminella gärningar bygger på, ”Du knegar, men jag tar det du har! Jag tar för mig! Jag vill flyta ovanpå! Allt ditt är mitt!”!

”Men tyvärr, nu ljög jag.”

För med ett kapitalistiskt samhälle gäller inte påståendet, i detta fall, att ”inget ont utan att det för något gott med sig”. Det kapitalistiska samhället får inte ifrågasättas och dess problem utsätts enbart för pseudolösningar.

Det är inte så konstigt att vissa framgångsrika kriminella kan etablera sig som respekterade företagare, även om de flesta brukar ha kvar en bit av den kriminella delen, som ett arv från tiden då de arbetade sig uppåt.

Rosengård är en äggkläckningsmaskin för framtidens Malmö-företagare, lika väl som för framtidens storfräsare inom den undre välden.

– – –

2006 hade 39% arbete.

2008 hade 20,47% en eftergymnasial utbildning

2006 var den disponibla medelinkomsten 180 061 kr (Ljuger man? ”Medelinkomsten är i Rosengård 71 700 kr ”)

2007 levde 27% på socialbidrag

2007 var socialbidraget per hushåll 40 995 kronor

2008 bodde 68% i hyresrätt

2006 hade 19% egen bil

Källa

”35 procent är under 20 år” Källa

Boendetätheten i stadsdelen är hög för svenska förhållanden.

Enligt SCB:s trångboddhetsnorm (mer än två boende per rum, kök och vardagsrum oräknat) är 17 procent av de vuxna malmöborna i Rosengård trångbodda.

Barnen i Rosengård växer upp i trångbodda miljöer, en trångboddhet som ökar. 2006 var 38 procent av 4-åringarna i Rosengård trångbodda (i hela Malmö var den siffran 11 procent) Det är en ökning jämfört med 2005, då 35 procent av barnen var trångbodda.” / Källa

Skolan: ”Vid Skolinspektionens förra granskning 2005 konstaterades brister på en lång rad områden: elevernas kunskaper, uppföljning av kunskaperna, tryggheten och undervisning på modersmålet. Brister som i stort sett finns kvar sex år senare. … Inte ens en tredjedel av eleverna i årskurs 9 nådde förra året målen i alla ämnen … Det innebär att fler än sju av tio elever går en osäker framtid till mötes” / Källa

”På Rosengårdsskolan var det bara 13 procent. Totalt nådde mindre än en tredjedel av eleverna målen i ämnena i årskurs 9.” /Källa

Bakom dessa siffror döljer sig ett armod bland en inte obetydlig del av innevånarna. Inte minst en medelinkomst av 180 061(?) kronor (71 700) avslöjar detta.

”Ingenstans i Sverige är barnfattigdomen så stor som i Malmö, där nästan vart tredje barn lever i hushåll där vardagsekonomin ställer till problem för familjen, enligt Salonen.” / metro

”61,5 procent av barnen i Rosengård lever under fattigdomsgränsen. Det är över fem gånger mer än snittet i riket” ”Jag kom hit för elva år sedan. Då kostade ett paket ägg 15 kronor. Nu kostar det 40 kronor, men jag får inte mer pengar från socialen nu än jag fick då, berättar Rosa Mahmud.” / Källa

Annonser

Fattigbarnen

Sverige 2011: Fattiga barn.

Från källan ovan:

”220 000 barn lever i fattiga hem i Sverige. Det är mer än vart tionde barn.

Det handlar inte om rätten till en ny Iphone eller dyra märkesjeans. Det handlar om barn som stängs ute från fotbollsträning för att skorna är för dyra, barn som inte kan följa med på skolresan eller ens äta sig mätta hemma.

I tolv dagar har Aftonbladets Kristina Edblom och Andreas Bardell skildrat detta i Barnfattigbloggen.

I dag lämnar de sin första rapport från framgångslandet Sveriges baksida: Frälsningarméns läger för fattiga mammor och barn i Nacka.”

Barnfattigbloggen 2011 06 07

Bidragen gynnar de rika, ändå är de skapade för att fungera som utjämninge mella de fattigaochde rikare!

Här har alltså moderaterna en uppgift att fylla. ”Minska bidragsberoendet!” är ju deras mantra. Då kan de ju börja med att ta bort det helt för dem som inte behöver det och fördela de pengar som då frigörs till de sämst ställda!

Men sådant vill de ju inte. Mycket ska mer ha. Till exempel fungerar, som väl alla vet, ROT och RUT så att man får dra av på skatten för sådant som låginkomsttagare ändå aldrig har råd med. Det är alltså i grund och botten ett bidrag, men som bara rika kan få!

Hela deras filosofi går som bekant ut på att ta från de fattiga och ge åt de rika.  Barfattigdom är alltså ett led i deras politik, en del i deras ideologi!

Läs gärna även detta!


Barnfattigdomen i Sverige!

Det är ju så himla självklart att barn ska ha det bra. 

Låt oss för ett kort ögonblick anta att det fanns ett uns av sanning, ett minsta lilla uns av sanning i vad många höginkomsttagare tycks tro, att man har sig själv att skylla om man är fattig.

Bara för en sekund låtsas vi att det är så!

Tänk om det var sant!

Men  ska barnen lida för det då?

Men nu är det ju inte på det viset!

”Barnfattigdom finns även i Sverige

Barnfattigdomen är ett verkligt problem i Sverige. Under 2008 levde 220 000 barn i fattigdom – det vill säga 11,5 procent av alla barn i Sverige. Rädda Barnen släppte i februari 2011 sin åttonde rapport om barnfattigdomen, Barnfattigdomen i Sverige 2010, och analysen visar att Sverige inte tar Barnkonventionen på allvar.” (Citat: Rädda Barnen)

Och låt oss leka med tanken att det också fanns minsta uns av sanning i Moderaternas demagogi; ”Alla ska vara med”, ”Moderaterna är det nya arbetarpartiet!” och att jobbskattepaketen kommer alla till del (hupp!) och alla får mera i plånboken!

Hur länge ska det dröja innan alla barn kan åka på skidsemester, eller i alla fall få riktiga vinterskor och slipper ha gympadojjerna på sig även på vintern?

Och hur rimmar det med att de lägst betalda föräldrarna egentligen tjänar för mycket?

Nej, Alliansen, Moderaterna, Timbro Tankesmedja med flera av våra mörkerkrafter, sluta med er djävla lögnaktiga demagogi!

Här kommer lite om Moderaterna/Högerpartiet genom tiderna. Det kan ju vara något att tänka på, ifall man skulle tro deras löger. För frågan blir ju, när svängde de 180 grader i politiken och hur deklarerade de det?

Nej, sanningen om dem och hur de tänker, den ser du här:

Tidigare inlägg.

Jag vill också citera mig själv från en kommentar jag skrev, ännu inte publicerad på bloggen det gällde:

De som pratar om verklighetens folk tycker jag är ganska så omedvetna om den verklighet vanligt folk lever i.  Alltså är det väl oss de menar.

Ja, jag tycker det låter logiskt. Jag antar att vanligt folk också tycker det.

Men vid närmare eftertanke är det ju så att de är så långt från den vanliga människans, vanligt folks, verklighet att de endast ser sin egen skyddade verklighet och därmed är det trots allt dem själva de menar!

Något annat har de ju heller aldrig menat!

Vi som kikar uppåt mot makten och ser dem, ser hur de lever, vi har inte svårt att se det. De exponeras hela tiden i media. Så vi vet hur de har det, hur de vräker sig i lyx och privilegier.

Vi ser också att de är fullt upptagna med sin egen lyx, vällevnad, privata situation, sina skatteavdrag och trixanden, sina aktieportföljers utveckling och sina privilegier. När ska de ha tid att tänka på oss, som inte ens syns?

Alltså, vilkas verklighet är mest allomfattande om inte våran. Så ”verklighetens folk” bedrar sig själva när de ger sig detta epitet.

Självbedrägeri är korkat, den korkade är dum, den dumme är ointelligent, den ointelligente är inte med i verkligheten!”