Kategorier

Arkiv

De dog med stövlarna på

Och sannolikt onödigt!

 

De kokades i tjära! 

Jag antar att deras sista stund var fasansfull och plågsam, fasansfullt plågsam, plågsamt fasansfull och antagligen fullständigt onödig!

Nu är de borta, men de har sörjande anhöriga, vänner och arbetskamrater som saknar dem.

Jag skriver så klart om männen som omkom när ”en tank innehållandes stenkolstjära svämmade ut i en invallning och två drunknade.” / Arbetet.se

”SSAB gjorde en säkerhetsanalys och gav klartecken.

Trots det översköljdes de två arbetarna av tusentals liter het tjära från cisternen de skulle inspektera.” /AB

Verkligheten

Den borgerliga regeringen har kraftigt minskat anslagen till Arbetsmiljöverket. Jag vill påstå att detta ökar riskerna på arbetsplatserna. Alliansen försämrar aktivt och medvetet allt som borgar för en trygg arbetsmiljö. Arbetsmiljöinspektörer och skyddsombud har fått backa för profitintressen.

Jobbdöden

”Två män i 60-årsåldern omkom vid en arbetsplatsolycka i koksverket på SSAB:s område i Luleå. De fick stora mängder tjära över sig.” / Nyheter P4 Norrbotten

”Männen trodde enligt Aftonbladets källor att behållaren var nästan tom. Deras uppdrag var att tömma ut den sista tjära som fanns kvar.” / HBL.fi

”På torsdagseftermiddagen grävde räddningstjänsten fram två män i 60-årsåldern som begravts i stenkolstjära när de utförde en besiktning av en cistern för SSAB i Luleå.” / EXPRESSEN

”Förra året omkom 45 personer i arbetsplatsolyckor enligt statistik från arbetsmiljöverket.

26 personer har dött på jobbet hittills i år.

Två av dem omkom på torsdagen på SSAB:s område i Luleå.

I samma område brännskadades Gustaf Seppelin Solli svårt i november 2011.

– De verkar inte ha lärt sig någonting, säger han om den nya olyckan.” / EXPRESSEN

”Under de två år som gått mellan olyckorna har arbetsplatsen inte inspekterats.

IF Metalls ordförande Anders Ferbe är djupt bedrövadefter dagens dödsolycka.

– Jag vet inte varför det inte gjorts någon inspektion. Jag har ingen sådan förklaring.

Anders Ferbe förutsätter nu att Arbetsmiljöverket gör en inspektion på SSAB:

– Jag är helt övertygad om att arbetsplatsolyckor kan undvikas i väldigt hög utsträckning.

 Bara i år har 19 personer dött på jobbet. Nära 20 000 arbetsolyckor har anmälts. Detta visar att det förebyggande arbetet är nödvändigt.

Ändå var det förebyggande arbetsmiljöarbetet det första den borgerliga regeringen prioriterade bort 2006. Arbetsmiljöverkets inspektioner skars ner och arbetslivsinstitutet lades ner.

Men detta kan inte vara arbetslinjen. Människor får inte dö på sina arbeten.” / AB

En realitet som alla känner till är väl att ungdomar som lyckas få ett arbete gör vad de kan för att inte förlora det. De vet för lite för att ifrågasätta och accepterar för mycket, av okunskap och eller av rädsla för att inte få behålla jobbet.

De går en riskfyllt tid till mötes i yrkeslivet. Profitintressen dödar!

Texten är till viss del inspirerad av Johan Westerholms inlägg ”Döden i grytan”.

Dödsfall i arbetet


Bara en bild

Det bli ett inlägg sen

 

Jag kommer att skriva mera när jag har bättre om tid.

Då kommer jag att ge mina synpunkter på saken och sätta in händelsen i ett större sammanhang än media i allmänhet vill göra. Kika alltså in igen.

Jobbdöden

”SSAB gjorde en säkerhetsanalys och gav klartecken.

Trots det översköljdes de två arbetarna av tusentals liter het tjära från cisternen de skulle inspektera.” / AB

”Två män i 60-årsåldern omkom vid en arbetsplatsolycka i koksverket på SSAB:s område i Luleå. De fick stora mängder tjära över sig.”Nyheter P4 Norrbotten

”Männen trodde enligt Aftonbladets källor att behållaren var nästan tom. Deras uppdrag var att tömma ut den sista tjära som fanns kvar.” / HBL.fi

”På torsdagseftermiddagen grävde räddningstjänsten fram två män i 60-årsåldern som begravts i stenkolstjära när de utförde en besiktning av en cistern för SSAB i Luleå.” / EXPRESSEN

EXPRESSEN


Reklam

Reklam är något vi tycks få leva med

Det har blivit en del av vår kultur. Men det visar bara vilken andefattig kultur vi har fått. Och vilka har pådyvlat oss den kulturen, tro?

Jo, krämarna, så klart.

Eller för att tala klarspråk: kapitalisterna!

Det här visar klart och tydligt kapitalismens kvalitet, eller snarare brist på sådan. Här gäller bara att pracka på folk sådant som ger en liten klick klirr i kassan. Det är kapitalismens kultur, det och inget annat.

Verklig kultur kommer från annat håll, men går det att sko sig på det också så finns det alltid kapitalister som håller sig framme där med, inte för kulturens skull, men för att tjäna pengar på kulturarbetares kreativitet. Kapitalismen i sig frambringar inget som kan kallas verklig kultur – odling av förfinad mänsklig aktivitet.

Det sägs att Jesus drev ut krämarna från templet. Nu har krämarna drivit ut Jesus därifrån, kan man kanske påstå.

Reklamen tränger sig på över allt och jag begriper att en tidning ges ut med vissa kostnader och måste få intäkter som täcker utgifterna med sådan råge att det kan vara värt att satsa sitt kapital för att leva gott på att förmedla nyheter. Det är ju inget ideellt arbete en tidning står för, så klart.

Det här innebär också att en tidning aldrig kritiserar den ordning som godkänner att någon lever på sitt kapital. Ingen tidning som finansieras på detta sätt ifrågasätter det ekonomiska system som tillåter vissa att berika sig på andra. Det vore ju att bedriva ett självmordsarbete. Och på denna slutsats kan man inte påstå annat än att våra nyheter är en historia om ett selektivt urval där endast sådant som är bra för kapitalismen tillåts att förmedlas. Alltså förmedlas vi i första hand inga för arbetarklassen verkligt viktiga nyheter utan snarare propaganda och bifogad underhållning som ska sälja denna propaganda.

Ibland är underhållningen makaber. Vi gillar ju att läsa om olyckor, köper tidningar och får på köpet deras propagandabilder om hur världen ska se ut. Här finns ingen objektivitet om den inte gagnar kapitalet.

Det måst ju finnas något som säljer budskapet. Som exempel på detta har vi dagens stora nyhet, DE DOG DIREKT.

Men det dör folk varje dag. Det dör folk i olyckor varje dag. Det dör folk i arbetsplatsolyckor, men då blir det sällan mera än notiser.

Kalle Johansson, Kalle Pettersson och Kalle Svensson dog för oss i arbetsplatsolyckor. De var med om att bygga vårt land och föll på sin post på grund av eftersatt säkerhetsarbete, ty det prioriterades bort i jakten på vinstmaximering. De förärades med en notis i tidningen, men icke mer än så – i bästa fall.

Visst är det tragiskt att Stefan Liv omkom, men inte mera tragiskt än att Kalle Johansson, Kalle Pettersson och Kalle Svensson dog för oss i arbetsplatsolyckor. Men de hade aldrig det underhållningsvärde som Stefan Liv hade varmed tidningarna kunde locka oss att köpa deras propaganda för det kapitalistiska system som berikar tidningsägarna.

Vi betalar ogärna vad som helst för att få våra nyheter förmedlade, så vinklade de är. För att göra tidningen köpvärd lusas den således ned med reklam, särskilt nätupplagorna. Och alla medel är tillåtna. Till och med irriterande reklam såsom den i bilden överst, som var så irriterande att jag lockades klicka bort den. Hur jag än klickade öppnades bara samma fönster som gav mig mera reklam. Det är inte att visa mig respekt, tvärt om!

Den kulturen står kapitalismen för. Och det är allt i kulturell väg kapitalismen kan förse oss med: KÖP, KÖP, KÖP!

Det är andefattigt, mycket andefattigt. Kapitalismen ÄR andefattig!

Tror du att du får dina nyheter billigare tack vare reklamen?

Är det inte så att du i själva verket betalar dina nyheter när du köper något annat.

Är det egentligen inte så att när du köper ditt diskmedel så betalar du inte bara för ditt diskmedel, du betalar även för reklamkostnaden.

Är det inte så?

Tänk efter!
Tänk efter hur mycket extra du antagligen betalar för reklamen när du köper något. Du betalar så mycket att det kan hålla liv i en tidning och i dess ägare. Och för den kostnaden får du dig serverat de nyheter ägaren till tidningen vill att du ska få. Selektiva nyheter, det är vad du får, underhållning och lämplig propaganda.

Kalle Johansson, Kalle Pettersson och Kalle Svensson dog för oss i arbetsplatsolyckor. Hur de levde och strävade för att få vardagen att gå ihop, det får du inte läsa om. Hur deras änkor drabbas och hur deras barn lider av att Kalle Johansson, Kalle Pettersson och Kalle Svensson dog för oss i arbetsplatsolyckor får du aldrig läsa om, för det anser tidningsmånglarna saknar värde att skriva om. Det är det selektiva urval de gör. De vill inte beskriva en arbetares trista vardag. Det finns ingen glamour i det.

Om det skulle finnas en tidning som beskriver arbetares sanna vardag och usla villkor, ja då vill inga krämare köpa sig reklamplats i en sådan tidning.  En sådan tidning motarbetar den världsbild som krämarna vill få oss tro på.

Se på de få tidningar som faktiskt lyfter fram arbetarklassen! Hur mycket reklamstöd får dessa tidningar? Tänk på det!

Reklamen och nyhetsurvalet går hand i hand! Tänk på det!

Det sägs att Jesus drev ut krämarna från templet. Nu har krämarna drivit ut Jesus därifrån, kan man kanske påstå.

Om vi tänker oss att arbetarklassen ägde produktionsmedlen skulle även nyhetsflödet se annorlunda ut. Vi skulle också slippa reklamen. Vi kanske skulle få läsa om Kalle Johansson, Kalle Pettersson och Kalle Svensson som dog för oss i arbetsplatsolyckor, men inte på grund av eftersatt säkerhetsarbete i jakten på vinstmaximering. De förärades mer än en notis i tidningen. Hur de levde och hur deras änkor drabbas och hur deras barn lider skulle vi kunna få läsa om trots att de skulle klara sig bättre materiellt om arbetarklassen ägde produktionsmedlen.

Det skulle vara kultur! Sann och äkta kultur – arbetarkultur.

Men den andefattiga kapitalismen serverar oss inte arbetares vardag, nej hellre då kändisars.