Kategorier

Arkiv

Han kallade det Den gröna revolutionen

Citat

”I Jamahiriya de traditionella maktinstitutionerna existerar inte. Makten utövas av lokalt bildade Folkets kommittéer och folkkongresserna. Staten är indelad i många samhällen, som är självstyrda som mini-stater i en stat och som har all makt i sitt distrikt, däribland fördelningen av budgetmedel. Styrning av kommunen utövas primärt av folkkongressen. I en folkkongress ingår alla kommunmedlemmar det vill säga alla invånare i kommunen. Alla har rätt att uttrycka sina förslag vid ett möte i Folkets kommitté. Alla blir på så sätt inblandade i beslutsfattandet och utövande av makt. Staten är en sammanslutning av kommuner. Varje primär folkkongress skall välja sina representanter i de kommunala Folkets kommitté och Allmänna folkkongressen.” / Mavera

Konstigt att folk inte vill ha det så!

Så demokratiskt har ju inte vi det. Men så demokratiskt var det i Gadaffis ”diktatur”!

Då är ju frågan, var det verkligen folket som reste sig mot honom?

I vart fall har ”folket” inte klarat av att ”befria sig” på egen hand, som ju alla vet.

Vilka är då rebellerna?

En fingervisning: ”Libyens rebeller har redan upprättat ett eget oljeföretag, vars talesman sade till Reuters: ”Vi har inga bekymmer med västländer, och företag från Italien, Frankrike och Storbritannien.” / InBeijing Bulletin

Humanister?: ”Om detta talas det nästan inte alls i svensk media:

Däremot har både Amnesty och Human Right Watch försökt fästa uppmärksamhet på problemet.

Det pågår regelrätta progromer av rebellerna och mord av folkmobbar osv mot /av svarta invånare i Libyen, kvinnor såväl som barn och gamla, som på intet sätt kan misstänkas vara soldater i Gadaffis säkerhetsstyrkor

De lever just nu under fruktansvärda förhållanden. På AlJazeera visas ofta de grymmaste övergrepp som tänkas kan mot denna del av befolkningen i Libyen. Igår kunde man se flera lastbilsflak fullastade med svarta pojkar i ungefär 12 -årsåldern och gamla gråhåriga män, bakbundna och förnedrade å det grövsta bal med att ha blivit insmorda med sand i ansiktena. Reportern sa att rebellerna var på väg ut i öknen med dem för att där avrätta dem.

På samma lastbilsflak satt dessutom de hånfullt leende rebellerna och sköt triumferande med sina kalascnikovs rätt ut i luften som de alltid gör. Kulorna är har dödande verkan om de far ner i huvudet på ngn

Ungefär halva befolkningen i Libyen består av svarta tex tureger och berber, såväl som mulatter och gästarbetare från övriga Västafrika.
Och det är ingen hemlighet att det råder en fruktansvärd gentemot rasism mot svarta i hela arabvärlden.” / Third World

Humanister? Begrunda!

Anledning till skepticism?

Visst finns det anledning till skepticism. Man ska alltid vara kritisk till det man läser, inte minst när det handlar om krig och starka intressen.

 ”Detta med krigspropaganda har alltid funnits, men det är frågan om den inte har vässats ytterligare en bit nu. Från och med nittiotalets balkankrig, och den allt starkare ställningen för elektroniska media och möjligheter att flytta data hit och dit under olika etiketter, har det här blivit allt tydligare. Med rätta kameravinklar och elektronisk bearbetning (och totalstyrda nyhetsmedia) kan några hundra statister förvandlas till jublande folkmassor eller några förvirrade nissar med maskingevär till beslutsamt framryckande rebeller. Några få missnöjda individer kan med ens blåsas upp till ‘opposition’ som representerar folkrörelser som inte existerar eller är alldeles för svaga och oklara för att utgöra verkliga politiska alternativ. Utländska legoknektar, specialtrupper eller islamist-jihadister kan med ens säljas som frihetskämpar i alternativvärlden.” / Björnbrum

Propagandamskineriet, du kan gå direkt hit! Vi kan inte lita på dagens media. Den massmediala ”sanningen” ser ut så här.

Legitimiteten:Flera latinamerikanska och afrikanska länder sa att det provisoriska övergångsrådet som kom till makten tack vare utländsk inblandning inte kan vara medlem i FN.” / Mavera

”Hur gick besluten i FN:s säkerhetsråd till i februari i år när FN gav sin formella sanktion till Nato:s bombkrig mot Libyen?” Det är en stor skandal, det som ligger bakom. Du läser det här.

Här är några klipp ur artikeln i länken ovan:
”Att detta krig sedan länge överskridit de fullmakter säkerhetsrådet ska inte diskuteras här. Att granska resolutionerna 1970 (26 februari) och 1973 (17 mars) som ger Nato-interventerna ett tills vidare fungerande fikonlöv är viktigt hur man än ser på Libyen och på kriget.

Shalgam påtalade att det var ett allvarligt protokollsbrott av FN:s säkerhetsråd att hålla ett möte på begäran av en avhoppad diplomat och låta denne närvara på mötet och göra obekräftade anklagelser mot sitt land.

Men problemet är att det inte finns någon paragraf i FN:s stadga som ger FN:s säkerhetsråd myndighet att utsträcka ICC:s jurisdiktion till icke-medlemmar.

När Libyens regering försökte ersätta de avhoppade diplomaterna med legitima regeringstjänstemän vägrade USA att bevilja visum för inresa i landet, i strid med sina förpliktelser som värdland.”

En sådan tillkomst kan aldrig vara legitim!

Varför? Förmodligen finns sanningen att söka här.

Vad finns att göra?

”Det finns många sätt att göra livet surt för en ockupationsmakts marionettregim. Civil olydnad, om den organiseras väl, kan helt omöjliggöra en sådan regims ställning. Det enda den kan svara med är absolut repression. Det betyder att allra minsta misstanke till kritik mot regimen innebär polisingripande, anhållande, fängslande utan egentliga anklagelser. Det sistnämnda följer per automatik på de diffusa skäl och grund som gripanden skerpå.

Vad som antagligen kommer framöver i Libyen om en marionettregim kommer till makten är ett fullkomligt rättslöst samhälle. Naturligtvis kommer väst att kalla det demokrati och grunda detta påstående på att man låter en del tidningar att tryckas, varav några utger sig för att stå i opposition, och några olika partier att bildas. Polityren ser då fin ut, men i botten råder ett skräckvälde. Vi kommer att höra allehanda förklaringar om vi alls får höra något om vad som sker i landet.

Jag hoppas jag får helt fel, men jag sätter inte någonting på det, tyvärr.” / Skvitt