Kategorier

Arkiv

Sant!

Konsekvens

 

Abort: en död, en sårad.

Annonser

Svar till Glamouramamama i abortfrågan

Om abort

Svar till Glamouramamama som ställde några frågor till mig i mitt inlägg ”Abort, etik och en spännande duell med SD”.

Här är frågorna:

De två första frågorna besvarade jag nyligen. De kommer mot slutet i ett ganska långt inlägg. Scrolla tills ni ser hennes header och en rosa text.

Här kommer mitt svar på tredje frågan.

Det finns spontan abort och det finns konstgjord abort.

Som väl de flesta vet är spontan abort detsamma som brukar kallas missfall.

Konstgjord abort kan utföras på en mängd olika sätt och har utövats i alla tider. Det man i dag kan göra är att utföra abort på ett mer betryggande sätt än man förr var i stånd till.

Risk för spontan abort kan i vissa fall upptäckas i tid och förhindras genom olika former av medicinska insatser.

Spontan abort kan bero på att något inte fungerar hos kvinnan, eller att det är något fel på fostret. Att förhindra en spontan abort innebär en risk att föda ett barn med allvarliga fel.

Ett förhindrande av en spontan abort bör således vara en fråga för etisk debatt i samma utsträckning som frågan om att utföra en konstgjord abort.

Jag ska nu föra en strikt vetenskaplig diskussion

om livet, fortplantningen och synen på abort och detta helt utan hänsynstagande till varken etik, moral eller åsikt i ämnet.

Allt liv kan egentligen betraktas som geners fortplantning. Det är det som är liv!

Gener behöver en hemvist och den är i vissa fall en cell. Men gener finns även i döda partiklar såsom virus.

Livets innersta mening är inget annat än genernas fortlevnad på olika sätt. Det är därför vi parar oss och skapar avkomma. Det vi alltså värnar om när vi förökar oss är att våra egna gener ska ges en chans att överleva oss själva. Och naturen ”vill” att vi sprider våra gener maximalt. Och här finns olika strategier.

Hos högre utvecklade organismer är det nästan alltid honan som investerar mest i avkomman. Honan producerar en större könscell än hanen och därför färre könsceller. Vi ser det redan bland enklare organismer, så som till exempel koraller, maneter, fiskar, groddjur och än tydligare bland kräldjur och fåglar.

Bland vissa arter förekommer en mer avancerad form av skydd för avkommans fortlevnad. Vissa hajar föder således levande ungar och strategin för detta skiljer sig åt. Några få arter har utvecklat något som inte kan betraktas som annat än en äkta moderkaka, vilket annars bara ses hos placentadäggdjuren, alltså alla däggdjur utom näbbdjuret och myrpiggsvinet.

Andra levandefödande hajar har en annan strategi. Äggen kläcks i något som kan liknas vid en livmoder, men som saknar placenta. De starkaste hajungarna livnär sig på de svagaste genom att äta upp dem. De som på detta sätt utvecklas till fullgångna individer är de som genom kannibalism har överlevt kampen i livmodern och därefter föds.

När djurungar har fötts gäller att så många som möjligt överlever.

Här finns också olika strategier. Antingen satsas det på mångfald eller på skydd. Den första strategin går ut på att avla så många nya individer som möjligt och dessa får sedan klara sig på egen  hand, med stort fortfall som följd. Sådana arter kan lägga hundratals, ibland tusentals ägg som befruktas av hanen.

Arter som satsar på skydd lägger färre ägg som befruktas, men vårdas på olika sätt. Ett mycket extremt fall av skydd av avkomman finns hos vissa kvalster. Hos dem utvecklas avkomman inne i modern, vilken de under sin utveckling bokstavligt äter upp. När honan till slut har blivit ett tomt skal tuggar de sig igenom hennes exoskelett, huden alltså, och kryper ut som små miniatyrer av henne.

Bland insekter hittar vi en annan ovanlig variant på skydd av avkomman. Det är en strit, vars hona under hela utvecklingen av de befruktade äggen som har klibbats fast på ett blad står med sin kropp över äggen och försvara dessa till de är kläckta.

Bland åttaarmade bläckfiskar brukar honan vakta och putsa äggen medan de utvecklas. Hon frigör dem ett och ett från alger som annars skulle växa på dem och ta död på dem. Hon försvarar dem även mot fiskar och andra angripare, samt med sin sifon ser till att det hela tiden cirkulerar syrerikt vatten runt dem. När äggen till slut kläcks är honan så försvaga att hon dör. Hon får således endast en chans i livet att trygga återväxten av hennes egna gener.

Bland fiskar förekommer olika metoder som går ut på att vakta äggen. Spiggen bygger ett bo på botten och vaktar detta bo. Andra fiskar ruvar äggen i munnen och i vissa fall avsöndras därefter ett slem från huden, vilket har samma funktion som däggdjurs modersmjölk. Bland dessa fiskar är det ofta hanen som tar hand om den uppgift som närmast liknar däggdjurshonans uppgift.

Längst i faderliga modersplikter går sjöhästen som har en ficka på magen där honan lägger sina ägg. Efter befruktningen utvecklas dessa i hanens ficka och kommer sedan ut som små miniatyrer av de vuxna individerna. Det är alltså hanen som föder ungarna rent fysiskt till världen. Han skyddar dem därefter under den första tiden i livet.

Människan är den enda art som eftersträvar att minimera sin egen avkomma. Den strävan är inte biologiskt förankrad, eller möjligen kan den ses mot bakgrund av att vi saknar fiender och tenderar att överbefolka jorden. I det perspektivet kanske vårt beteende trots allt har en biologisk förklaring. Annars får den ses vara kulturellt förankrad. Ser man det kulturellt kan ju till exempel Amish-folkets inställning tjäna som exempel på hur kulturen (i det här fallet deras tro) kan styra synen på barnaalstrandet. De anser att gud bestämmer hur många barn ett par ska begåvas med och detta ska paret inte ha egen uppfattning om eller ingripa i.

Ser vi alltså strikt vetenskapligt på fortplantningen går den således enbart ut på att föra generna vidare och det kan göras på olika sätt. Alla sätt är strategier med endast ett mål, att säkra de egna genernas överlevnad på bästa sätt. De fortplantande individerna är därmed i genernas sold eftersom generna styr vilket beteende hos de vuxna individerna som bäst säkrar genernas överlevnad. Individen i sig har inget annat värde än att föra genen vidare och de individer som är dåliga på detta har sämre värde än andra individer. Deras gener riskerar också att försvinna för gott. Mina meningsmotståndare kan här glädjas åt att jag är steril. Min egen uppfattning är att det måste finnas någon måtta på hur intelligent den mänskliga arten får tillåtas att bli! 🙂

Ser vi sålunda strikt vetenskapligt på barnalstring ska vårt beteende gå ut på att skaffa mesta möjliga antal barn, men ej fler än vi kan säkra överlevnaden för tills de själva kan alstra nya barn och säkra överlevnaden för intill dessa kan skaffa egna barn! Arter som vårdar avkomman maximalt bör såldes minimera antalet ungar i paritet med risken att de faller offer för predatorer.

Människan är en varelse med förmåga att fundera kring annat än enbart att sätta maximalt med livsdugliga individer till världen, som i sin tur är dugliga att föra släktet vidare. Vi kan alltså acceptera de barn som föds med grava handikapp. Hos andra arter förekommer det att modern äter upp dessa ungar och därmed skaffar sig ett extra energitillskott med viket hon ökar sina chanser att ta hand om den friska avkomman.

Människan är också kapabel att skapa sig politiska åsikter och mål. Nazismen utvecklade sålunda ett synsätt som påminner om det nyss nämnda, att vi inte ska ödsla energi på handikappade individer utan istället avliva dem. För vissa var detta en god och tillfredsställande politik, men de allra flesta tar ju starkt sunt avstånd från den tanken. Men, observera, här handlar det i grund och botten om en uppfattning om vad som är etiskt rätt, inte vad som är biologiskt rätt!

Vad vi uppfattar som genuint mänskligt är vår förmåga till att värdera olika frågor ur ett etiskt perspektiv. Det perspektivet är oupplösligt förbundet med den kultur vi lever i. Det är kulturen som avgör vad som är rätt eller fel. Och en del av vår kultur är det som vi kallar religion.

Hur olika etiska uppfattningar som kan existera i olika kulturer ser vi om vi till exempel tittar på romarriket där det var ett acceptabelt och högt uppskattat nöje att se människor slå ihjäl varandra på en arena, eller att slåss mot och dödas av lejon och andra djur.

I Mellanamerika förekom före conquistadorernas inmarsch att gudar blidkades med människooffer som oftast utgjordes av krigsfångar från angränsande folk.

I Sydamerika förekom att barn offrades till gudarna. De finaste offren var de vackraste flickebarnen. Och självklart var det bland de arbetande folket som dessa offer hämtades. De härskande klasserna vill ju inte offra sina egna döttrar!

De flickebarn som skulle offras skulle också vara oskulder, varför omtänksamma föräldrar tidigt avlägsnade mödomshinnan på sina älskade döttrar för att säkra att de inte föll offer för prästerskapets ceremonier.

I Europa ansågs autodafé (portugisiska för troshandling) vara högst acceptabelt juridiskt förfarande där en religiös domstol dömer eller frikänner en människa i trosfråga och där i vissa fall domen löd att brottet skulle sonas på det brinnande bålet. I vissa islamistiska kulturer kan motsvarande domar förekomma och brottet sonas med döden, i vissa fall genom stening.

De flesta av oss anser att vår tro är vår privatsak, men så har det ju inte alltid varit och är inte det på alla håll än i dag.

Vi kan alltså konstatera att det inte finns en rätt och riktig absolut etik att hålla sig till. Vår etik är en produkt av vårt samhälle och det har utvecklat en kultur, vilken i sin tur bestämmer vad vi anser vara moraliskt rätt. På den grunden vilar alltså vår uppfattning om vad som är etiskt rätt.

Från denna etik ska till exempel avgöras om konstgjord abort är etiskt försvarbart. Om konstgjord abort ska vara tillåten eller ej och om den ska tillåtas ska det också bestämmas inom vilken tidsrymd av graviditeten den ska tillåtas.

Här kan man ju ha vilken uppfattning som helst. Man kan till exempel ha den uppfattningen att modern har rätt att göra som alla andra djur, nämligen att satsa på de barn som kan föra hennes gener vidare. Med den uppfattningen skulle man kunna hävda att hon har rätt att äta upp ett barn hon har fött och som har ett allvarligt handikapp. I vår kultur är dock en sådan uppfattning omöjlig att få gehör för och jag hoppas att ingen tror att jag stödjer en sådan tanke. Det ska bara ses som en extrem möjlighet som teoretiskt skulle kunna finnas om vår kultur var radikalt annorlunda.

Närmare till hands är däremot tänkbart att ett handikappat fullgånget foster genast avlivas, till exempel på sjukhuset. Att den tanken inte är helt främmande för mänskligheten har ju nazismen helt nyligen visat och med tanke på risken för nazismens återkomst kan det åter bli verklighet.

Etik

Det här visar hur viktigt det är att ständigt föra en etisk debatt, inte minst i abortfrågan. Vad som är rätt och fel finns inget absolut svar på. Den katolska kyrkan har tills nyligen hävdat att om valet står mellan modern och barnets liv, då ska barnets liv prioriteras. Det visar hur viktig denna etiska debatt är!


Svar till Glamouramamama

Glamouramamama skrev några frågor till mig,

som ännu inte har fått något svar.

Nu får jag ju anledning att svara på den första frågan med anledning av det fruktansvärda vansinnesdådet som nu har skett i Norge.

Det har jag nu tagit upp detta under dessa rubriker:

Alla jublar inte

Inte som man trodde

Här är Glamouramamamas angelägna och svåra frågor:

Men att frågorna är svåra innebär ingalunda att jag undviker dem. Och jag har mina svar, trots att de är svåra. Det är inte ens för att frågorna är svåra som jag har dröjt att besvara dem. För mig är det frågor som jag redan innan funderat mycket på och har mina svar klara från början. Men saker har kommit emellan och eftersom jag vill svara utförligt så har det skriveriarbetet nedprioriterats av mig.

Här är ett inlägg som jag skrev och förklarade varför jag dröjde med  att svara. Det handlade om den vanliga visan, Microsoft. Jag tror ni gillar det inlägget! Se bara bilderna, denna t. ex.

Fler bilder finns hemma hos Spekulanten-tanten, som ju råkade ut värre än jag när det gäller vad Microsoft hittar på ibland.

Det dyraste jag själv hittills råkat ut för är att en hårddisk inte fungerar tillsammans med Windows 7. Det är 200 GB som jag inte har användning för längre. Som tur är har jag överfört allt till en annan hårddisk på 1 TB och jag har fortfarande två maskiner med XP, så just nu är det ingen panik, men på sikt …

Jag kan ju säga att jag har sökt efter drivrutiner till Windows 7 för hårddisken, men kan inte hitta några. Antagligen för att företaget som tillverkade hårddisken har köpts upp av ett annat företag och det kan ju inte ligga i deras intresse att uppgradera en produkt som de själva aldrig har sålt. Så blir det ju när allt styrs av vinstintressen. Så blir det alltså i ett kapitalistiskt system och just denna effekten av kapitalismen är ju försumbar jämfört med de riktigt allvarliga effekterna. För visst skiljer det sig mycket mellan kapitalisters moral och vår egen!

Jag tycker nog som så att Microsoft kunde vara lite mera hänsynstagande när de tar fram nya operativsystem. Och företag som köper upp andra företag borde ta ansvar när de köper upp sina konkurrenter.

Jag har i vart fall tipsat Glamouramamama om att hennes frågor inte är bortglömda.

Imsys bildblogg kom också emellan och jag är ju sådan att jag ibland faller för att ta tag i sådant som känns lite roligare, på bekostnad av annat, som kanske är angelägnare.

En annan sak som kom emellan var ju propagandabilder.

Vissa dumheter måste ju bara bemötas:

Här är inlägget där Glamouramamama ställde sina frågor, som ni även ser i bilden näst högst upp:

Abort, etik och en spännande duell med SD!

Glamouramamama skriver så här i sin kommentar:

Jag skulle med glädje höra din åsikt om rätten till liv/död i tre exempel.

  • 1. Dödsstraff. De flesta är emot det . Ponera att du har en massmördare som HELT klart är skyldig. Det finns inga tvivel alls. Han kommer, när han kommer ut ur fängelse, att mörda igen. Varför är inte dödsstraff ok i detta fal
  • 2. Dödsjuk kvinna/man, Det berömda fallet Candrah, vill avsluta sitt liv men måste begära tillstånd för att få göra detta, trots att hon är vid sina sinnens fulla bruk. Varför hindra en person i detta fall att slippa leva (vilket hänt med andra)?
  • 3. Kvinna gravid i vecka 18. Fostret är fullt friskt och kan om 4 veckor överleva utanför livmodern med hjälp. Kvinnan har rätt att avsluta fostrets liv utan att be om tillstånd. 1 dag senare måste hon be om tillstånd. Varför är fostrets liv värt mer dagen efter 18 fullgångna veckor?Anledningen till varför jag vill höra dina tankar kring detta är ingalunda för att se om jag kan ”sätta dit dig” jag är genuint nyfiken, Du skriver väldigt bra och kommer med intressanta inlägg. Jag är alltid villig att lära mig mer och se saker ur andras perspektiv. Nu vill jag se ditt :) .

Dödsstraff:

Den norske massmördaren Anders Behring Breivik, kan nog knappast misstänkas för att var oskyldig till denna gärning. Han är gripen under sådana omständigheter att det redan innan dom har fallit kan ställas bortom varje tänkbart tvivel att han är skyldig. Här finns inga tvivel. Om han kommer att begå nya mord när han småningom kommer ut, om han kommer ut, det vet vi förvisso inte, men det räcker gott med vad han redan har gjort.

Här kan ju inskjutas att Norge har en mildare straffskala och det har talats om 21 år, med möjlighet att komma ut efter 14 år, vilket må kännas som ett hån mot offren och deras anhöriga. Möjligen leder detta till att man ser över straffskalan, men den kan knappast tillämpas retroaktivt.

I detta fall är självklart dödsstraff något man inte av moraliska skäl kan påstå vara fel. Det är väl snarare ett straff som han i högsta grad har gjort sig förtjänt av.

Men man kan ju ha andra synpunkter  Till exempel kan man ju tycka  dödsstraff är ett allt för lindrigt straff. Att sitta inlåst resten av livet, vilket förefaller vara omöjligt med norsk straffskala såvida han inte får rättspsykiatrisk vård, är nog mera kännbart. Tänk om han lever till 98 års ålder. Att sitta  inlåst i 66 år är väl tuffare än att avrättas om något år.

Och möjligheten finns att han under dessa år mognar och får en gnutta förstånd och inser vidden av vad han har ställt till med. Tänk om han skulle börja begripa den skada och det trauma han vållat oskyldiga människor. Tänk om han drabbas av ruelse och samvetskval. Tänk om han ångrar sig bittert. Tänk om han känner att det är outhärdligt att leva med detta. Då är det ett straff som kan vara värre än döden. Om det inte är primitivt att önska honom detta, då är dödsstraff inte att tänka på.

Möjligheten att han drabbas av djup ånger är inte osannolik. Det finns inget som tyder på att han är psykopat. Sådana har nämligen inga egentliga mål vid sidan om sina rent egoistiska. Och den här mannens mål var inte sådana egoistiska mål, vilket alltså pekar på annat än psykopati. Därmed finns också en möjlighet att han en dag ångrar sig, kanske till och med väldigt bittert och det kan han gott ha.

Men det finns en annan aspekt också. Det kan ju dyka upp nya frågor, som endast han har svar på. Hur ska de frågorna kunna få svar om han är avrättad? Just det argumentet kan man ju ha när det gäller Saddam Hussein och kanske ännu mera Usama bin Laden.

Man avhänder sig möjligheter om man tillämpar dödsstraff, hur väl de än har förtjänat det.

Några moraliska hinder ser jag såldes inte i solklara fall, men det är ganska korkat att ha dödsstraff!

Det moraliska dilemmat är ett annat, nämligen att det finns så många fall som kan tyckas solklara, men som i efterhand visar sig var fel trots allt. Vi kan ju kika på Thomas Quick, till exempel. Hela den processen var en skandal utan motstycke, men rätten ansåg att det var ställt bortom varje rimligt tvivel att han var skyldig och han erkände ju gärningarna. Likväl var han oskyldig. Keith Cederholm dömdes också för mord, fast mot sitt nekande. Det hindrade inte domstolen att anse att han var skyldig bortom varje rimligt tvivel!

Det finns många invändningar mot dödsstraff även när inga tvivel kan sättas upp om att personen är skyldig!

Och så handlar det ju om proportionerna. Vi reagerar så lätt på massmördare av detta slag, men de andra då, de värre, de som styr, som till exempel Pol Pot, Pinochet, Idi Amin, Simon Peres, Geroge Bush och George W Bush, Barak Obama, Richard Nixon, Than Shwe, Khomeini, Muhammed Rheza Pehlevi, Salazar, Georgios Papadopoulos, Francisco Franco, Batsista, François Duvalier och hans son, osv osv. Det är människor som aldrig dömdes och ändå lät mörda enorma mängder människor – och lät torterade än fler, även om de personligen inte stod för utförandet. Förtjänar inte dessa människor också lagens strängaste straff? Eller bör de  i vart fall inte spärras in på livstid?

Glamouramamamas nästa fråga om en dödssjuk, som vill dö.

En dödssjuk som vill avsluta sitt liv är ju en helt annan sak. En människa som vill dö och som inte har några som helst utsikter att återfå ett värdigt liv, som kanske plågas fysiskt och psykiskt av själva livet och efter moget övervägande har fattat sitt beslut med sina sinnen ännu i fullt bruk bör få sin önskan uppfylld efter samtal med en kvalificerad psykolog, det anser jag vara fullt rimligt. Man måste ha rätten till sin egen död! Man måste ha rätten att denna död kan fås på ett så skonsamt sätt som möjligt, genom nedsövning och därpå avbruten livsuppehållande behandling eller med mediciner som ges i doser ej förenliga med fortsatt liv.

Den frågan tycker jag inte alls är särskilt svår.

Kan sådant missbrukas, är dock en fråga man bör fundera över. Och den frågan måste besvaras med JA. Allt går att missbruka, men vi måste låta fantasin skena ganska rejält för att finna omständigheter där missbruk kan tänkas förekomma.

Men om vi ställer frågan lite annorlunda kan vissa problem uppstå. Till exempel om vi ska ha rätt till vår egen död genom att säga i förväg: ”blir jag ett vårdkolli som ligger som en grönsak och inte kan meddela mig med omvärlden, då vill jag att ni låter mig dö!”

Vem ska fatta beslutet? Vem ska säga att ”nu är det dags, nu är villkoren sådana att denna patients sista önskan ska uppfyllas!”? Här kan ju ekonomiska intressen tillkomma! Man kanske fattar beslutet onödigt tidigt för att spara in sjukvårdskostnader, eller man kan skjuta upp beslutet därför att man med det styr hur arvet ska fördelas. Det kan ju vara en arvsberättigad vars förväntade död någon annan arvsberättigad försöker invänta och det är inte säkert att de ansvariga läkarna känner till detta. Om man såldes låter anhöriga och andra vara delaktiga i beslutet om när patienten ska tillåtas dö, kan dessa i sällsynta fall otillbörligt berika sig.

Den sista frågan.

Till sist undrar Glamouramamama  hur jag tänker kring abort. Se frågan ovan!

Den frågan är väldigt komplicerad. För att inte göra detta inlägg enormt långt så ska jag spara den till ett annat inlägg.


Abort, etik och en spännande duell med SD!

Hemma hos Hemimamma pågår nu diskussioner kring abort. Det diskuteras när den får utföras, inte OM den får utföras.

Det är ju tänkbart att någon blandar sig i och har en uppfattning att det inte alls ska få förekomma, men inte så här långt i vart fall.

De som diskuterar just nu är förutom jag själv, givetvis Hemimamma som har bloggen med det aktuella inlägget.

Därutöver är det Therese Borg, som är Sverigedemokrat och alltså tillhör ett parti som vill korta av tiden för fri abort. Henne har jag diskterat med förut.

Therese Borg hänvisar och länkar till ett av sina inlägg i saken ”Oetiskt och hjärtslitande”.

Diskussionen inleddes inte med abortfrågan utan snarare vad en ”Tarzan” hade sagt på Therese blogg i kommentarer och hur Therese hade bemött denne, lindrigt sagt oseriöse debattör. Det är ju ofta så det är. Det börjar med en sak och så slutar diskussionen någon annan stans. Alla känner igen det!

Frågan förs in på aborter när Hemimamma skriver om allt hon kämpar med och för:  ”Andra dagar särskilt i Juli, så går mina barn och min i juli födda och döda dotter Emma och den politiska kamp mot för tidig avnavling, jag uthärdar för att andra FULLGÅNGNA barn och deras mödrar ska slippa: mitt, min dotters, mina övriga drabbade barns och min familjs lidande.” 

För den som inte vet, brinner Hemimamma för frågan om sen avnavling, enär en för tidig kan medföra allvarliga hälsorisker för barnet. Hemimamma har skrivit mycket i detta ämne. Hon fortsätter: ”Jag har unnat mig själv ca 3-4 timmars sömn per natt, de senaste 13 åren pga de skador som barn helt lagligt åsamkas för att de har något som medicinindustrin vill ha. NÄMLIGEN STAMCELLER I SITT FOSTERBLOD. Vilket samma industri är beredd att stjäla och lura sig till, till vilket pris som helst.”

Här finns alltså en human och mänsklig rättighet till sitt eget blod, vilket ignoreras av läkemedelsindustrin och förlossningssjukvården.

Därefter följer en mening som Hemimmam skriver och som Therese tar upp och citerar: ”Meningen med denna kommentar är att du ska förstå att du jagar efter en rättighet med abortfrågan, för att en cellklump i olika stadier, ska få förtur och prejudikat före ett problem som drabbar fullgångna, redan livsdugliga och framfödda med därtill överlevande mödrar?? Alltså starkt förenklat sila mygg men svälja kameler? Det kallar jag verkligen att göra en höna av en fjäder i jämförelse?”

Man kan säga att nu är kampen igång! Nu finns en sakfråga att diskutera!

Therese fortsätter med följande kontring: ”Jag vet inte varifrån du får detta om att foster ska ha förtur framför framfödda barn och deras mödrar. Jag har aldrig föreslagit ett abortförbud och kommer aldrig att göra det. Jag har bara förespråkat att det ska finnas en bättre balans mellan kvinnans och det ofödda fostrets rättigheter. Denna balans är jag för övrigt långt ifrån ensam om att framhålla.”

glamouramamama kommer in på scen och säger:
”Abort ska inte förbjudas efter vecka tolv, men det bör bli svårare att genomföra utan att gått igenom en utredning om varför. Minns att när jag blev gravid var adoption inte ens ett alternativ. Jag läser hur många foruminlägg som helst om tjejer som ångrar en abort och som hellre hade velat behålla barnet/adoptera bort det. Men, jag önskar ärligt talat inte en diskussion kring detta här på inläggen, ville bara visa att även vänstermänniskor kan ha sådana tankar. Vi kan väl enas om att tycka olika? :)
Hemimamma kommer med tungt krut mot Sverigedemokraterna (jag kan väl inflika att jag har samma misstanke som Hemi om SD) i sitt svar till Glamouramamama, vilket antagligen lika mycket riktar sig till Therese: ”Jag varken gillar eller accepterar Sverigedemokraternas politik (och har gjort en djupdykning i arkiven, för att ofta återkomma till vad jag funnit i deras arkiv och historia) och jag fruktar att majoriteten av deras väljare är ofrivilliga femtekolonnare. Jag håller INTE med i abortfrågan och det gäller oavsett det faktum att jag genomgått det själv. Jag baserar mina argument på historien och vad för slags liv vi kvinnor hade INNAN vi fick fri abort och kontrollerad graviditet och jag protesterar HÖGLJUTT när människor uttalar åsikter utan att grunda det eller inse dess plats i historiska fakta och plats.

Att adoption inte var ett faktum eller alternativ, är inte med den dåvarande och nuvarande lagen överensstämmande, även om det är möjligt att din barnmorska fallerade i att informera dig om den saken.

Tjejer ångrar aborter för att de har inget värre att ställa som jämförelse. INNAN så tog majoriteten av ofrivilligt gravida LIVET AV SIG. PGA den sociala skammen och det faktum att INGEN lyfte ett finger att hjälpa dem att försörja sig och eller barnet det minsta, allra minst fadern till barnen.”

Här blir det intressant på ett alldeles särskilt sätt. Glamouramamama ansätts av Hemimamma på ett lite skarpt sätt och det känns som att hon tar vid sig och går därför i svaromål mot Hemi och skriver bland annat: ”Jag tycker det är intressant att du är ganska så elak i ditt inlägg mot mig …”

Det finns ingen anledning att återge allt här, men nu hugger Therese, politiker som hon är. Hon tar Glamouramamama i försvar på det insmickrande sätt som en politiker kan och förutan det aldrig skulle vinna särskilt många röster: ”Härligt att läsa att det finns personer som du, som tänker fritt och inte låter dig förblindas av partitillhörighet. Jag kan tänka mig att du kan komma att få en del mothugg för din åsikt, kanske får du höra att du är ‘kvinnofientlig’… men stå på dig i så fall! Det är uppenbart att du vet vad du pratar om, och att du sett problem som många förnekar existensen av.” Jag riktigt ser bockfoten!

Glamouramamama sväljer, dock utan att köpa SD-politiken, och svarar: ”Ja, jag kommer då troligtvis bli kallad kvinnofientlig, vet inte riktigt vad det gör mig till om jag tycker att vi ska tillåta sena aborter utan att ens diskutera om det är ok – barnfientlig?

Åsikter kan komma att förändras i takt med att den medicinska utvecklingen går framåt. Vad händer om tio år när 18veckors foster kan överleva? Det är intressant att tänka på det och jag hoppas att jag lever då för att se vilka åsikter som förs fram då. 

Tycker det är intressant att du skriver att fri abort bara är godkänt till vecka 12 i bl.a. Danmark. Hur ser abortstatistiken ut där?”

Therese fortsätter att smeka Glamouramamama medhårs: ”Angående att åsikter förändras varefter den vetenskapliga utvecklingen går framåt så har du helt rätt. Det är i ett sådant skede vi hamnat nu anser jag. För tidigt födda barn har räddats till livet så tidigt som i vecka 21, men samtidigt aborteras friska barn pga sociala problem (se statistik i ovan nämnda blogginlägg) i vecka 22. Det är ju inte rimligt! Och det är allt annat än etiskt försvarbart.

Jag vill också ge dig en eloge för ditt svar till hemimamma. Jag instämmer fullt ut i att hennes svar till dig var både elakt och osakligt, och du har helt rätt allt du skriver, och då framförallt i att det är tämligen märkligt att en person som vill värna människors frihet uppför sig på ett sådant sätt mot dig bara för att du har en annan åsikt i en fråga.”

Det är allt lite förrädiskt, säger jag som med mitt stora intresse för psykopati är vaken för manipulationer.

Givetvis svara Hemimamma för sig, men ni får läsa det själva.

 

Men en sak är klar. Abortfrågan är svår att hantera. Och jag blandar mig i med mitt bidrag. Och det är egentligen det jag hade tänkt lägga ut här. Men jag tyckte ändå att jag var tvungen att presentera en bakgrund till mitt svar. Fast jag kunde ju också nöjt mig med att arbeta om det till ett inlägg som stod helt på egna ben.

Men nu fick det bli så här. Och jag skriver (okortat och oredigerat, till skillnad från hur jag har hanterat övriga kommentatorers svar), ännu inte granskat, men det tas säkert inte bort av Hemimamma.

Här kommer det:

”Din kommentar inväntar granskning. 

Men jag undrar lite granna, var är problemet?
Är det just veckorna och fosters chanser till överlevnad efter vecka si och så?

”Vad händer om tio år när 18 veckors foster kan överleva?” skriver glamouramama.

Det forskas sedan lång tid tillbaka på konstgjord livmoder. Lyckas detta, vilket jag antar att det gör inom 10 år, då leder det resonemanget till att aborter skulle förbjudas, om man konsekvent driver tesen in absurdum. Nu vill jag inte anklaga glamouramama för sådant, det ska bara ses som en logisk följd av resonemanget som sådant.

”… samtidigt aborteras friska barn pga sociala problem … allt annat än etiskt försvarbart.”

Etik är en viktig aspekt, det måste så vara, vi måste kämpa för det och alltid försöka hålla den etiska fanan högt. Världen omkring oss och historien bakom oss visar hur illa det går om den etiska debatten inte hålls levande!

Etik är dock inget som lever sitt eget liv och därför måste den trimmas med vetenskaplig exakthet och precision. Filosofin är full med etiska spetsfundigheter. Till exempel om en person är på väg över spåret och kommer att bli överkörd och jag vet det, ska jag då lägga om växeln och styra in tåget som kommer med full fart, och rädda denna människa på spåret, när jag vet att min åtgärd leder till att tåget spårar ur och kommer att döda lokföraren? Eller ska jag låta bli?

Vems liv har jag rätt att offra och vems har jag skyldighet att rädda?
Blir beslutet att låta mannen dö på spåret mer etiskt riktigt ifall jag vet att det på tåget finns passagerare som också kommer att dö om jag ingriper?

Är två människors liv mera värt än ett? Tänk om mannen på spåret är läkare, som i sin tur kanske kommer att rädda hundra människors liv om han får leva, medan det på tåget bara sitter en massa militärer som passagerare?

Vad jag menar är att etiska frågor tenderar att löpa amok!

Är dödsstraff så djäkla avskyvärt för avskyvärda brott? Har en massmördare mera rätt till sitt liv än de hade som han mördade?

Just dödsstraffet är något mindre komplicerat att diskutera än abortfråga. Jag börjar med den och jag säger klart och bestämt att det är etiskt helt acceptabelt med dödsstraff i ett fall som ovan. Men som alltid finns det en hake!

Den haken heter ”risk för misstag”! Tänk om han är oskyldig?
Och även om vi VET till 100% att han är skyldig, då har man ändå givit sig in på ett sluttande plan när dödsstraff accepteras. Näste man ”till rakning” är kanske inte lika lätt att avgöra att han är skyldig. Vi har bevis till 99,99% men inte till 100%. Slutsats, vi måste exkludera dödsstraff från straffskalan!

Vad gäller aborter, som sagt, är det en mera komplicerad fråga. När blir en befruktad äggcell en människa? Och är det just det faktum att det har blivit en människa, som gör att dess liv är okränkbart? Är djuren också okränkbara i så fall, för alla människor är ju djur, primater.

Jag hävdar att etiken har svårt att vägleda oss i denna fråga. Då måste den lösas med andra hjälpmedel. Därvid lag menar jag att vi inte har andra hjälpmedel än de rent vetenskapliga. För troende människor finns ännu ett hjälpmedel; vad säger de skriftlärde? Och vet de mera än vetenskapsmännen?

Vi trasslar åter igen in oss om vi exkluderar vetenskapens kalla fakta! Å andra sidan, vetenskap är något som alltid förändras och aldrig beskriver några sanningar, kan alltså aldrig ha sina bokstavstrogna! Vi måste därför säga att ”vad man vetenskapligt kan slå fast i dag tyder på att …” Och vad är det? Är det ett rättesnöre?

Vi borde kunna enas om att om man tar livet av en person, äggcell eller foster, på sådant sätt att den avlivade inte ens lägger märke till det, då har den inte lidit vare sig fysiskt eller psykiskt. Det bör vi kunna vara överens om!

Då har vi en utgångspunkt för fortsatt konstruktiv diskussion i ämnet, en gemensam plattform! Eller finns det andra värderingar att väga in, än att den vi tar livet av aldrig lägger märke till vad som sker?

Konklusion:
Frågan är olöslig på ett sätt som alla kan acceptera!

Kanske det trots allt är bäst och enklast att överlåta beslutet helt åt den som bär livet inom sig! Alltså att ge den havande kvinnan beslutanderätten. Alternativt blir hennes kropp något hon inte har rätten till från vecka X och fram till förlossningen. Och äger man inte sin kropp är man en slav, ofri människa, något som varje modernt samhälle i övrigt förväntas ha lagt bakom sig!

Ovanstående ska inte ses som ett svar bortom allt ifrågasättande. Det är ett försök att reda ut frågan!

Tack för ni orkade läsa!
/Skvitt”

 

Jo, det va ganska kul, det som drog igång hos Hemi.

Men trots allt, abortfrågan är en nöt att vrida på om den ska kunna öppnas med allmän acceptans. dit kommer vi väl aldrig kan tänka.

Sen undrar jag om inte SD:s inre idémakare är helt ointresserade av saken, men driver frågan enbart för att vinna röster. De kan ju inte låta sig framstå som ett enfrågeparti. rent politiskt kunde säkerligen ha valt den motsatta ståndpunkten, men då vänt sig till lite mera politiskt medvetna människor med sämre röstutfall som följd.


Vissa