Kategorier

Arkiv

Sverige skall lyda under globala företag

Demokrati – snart ett minne blott

Demokratin är förvisso redan tunn.

Men tunnare lär den bli med det avtal som förhandlas fram och kallas frihandelsavtal. Det handlar om TTIP, Transatlantic Trade and Investment Partnership.

TTIP

”Med TTIP kan Sverige stämmas för skärpta miljölagar eller vinstförbud i välfärden.

Just nu pågår förhandlingarna om TTIP, frihandelsavtalet mellan EU och USA. Avtalet beskrivs om ”ett av de största hoten under vår livstid mot vår vision av ekologisk hållbarhet och social rättvisa på våra kontinenter”, av företrädare för Jordens Vänner i Europa och USA.
Det finns många saker som det planerade frihandelsavtalet kritiseras för, men den tyngsta kritiken riktas mot att företag kommer att kunna stämma länder som inför lagstiftning som innebär ekonomiska förluster för dem. Det kan till exempel röra en skärpt miljö- eller konsumentlagstiftning – eller för att ta ett exempel som debatteras flitigt i Sverige – förbud mot vinster i välfärden. Tvisterna mot de olydiga länderna kommer inte att lösas av en domstol som står under demokratisk kontroll. I stället ska särskilda tribunaler införas, med ett fåtal jurister, långa processer och begränsad insyn för allmänheten.” / Läs mer.

Det kan tyckas märkligt att media inte skriver mer om detta, som ju leder till företagens diktatur i många länder. Men de har sin förklaring. De stora drakarna stödjer utvecklingen och väljer vad vi ska få veta.

Jag hävdar att vi lever i kapitalismens diktatur, men nu ska den skärpas ännu mer och det blir på på bekostnad av fria staters suveränitet.

”Det kommande handelsavtalet TTIP, som just nu förhandlas mellan EU och USA, har kallats ”en ohämmad attack mot demokratin”. En av de mest kritiserade delarna i förhandlingarna syftar på den rätt företag väntas få att stämma regeringar för uteblivna vinster – i hemliga, autonoma företagstribunaler.

Om ISDS blir en del av TTIP ges amerikanska företag som investerar i Europa möjlighet att kringgå europeiska domstolar och direkt utmana EU:s regeringar närhelst de anser att lagar inom folkhälsa, miljö- och samhällsskydd, arbetsrätt med mera kommer i vägen för deras vinster. Europeiska företag kommer att ha samma rättigheter i USA.Tvisterna avgörs i särskilda internationella skiljedomstribunaler som utgör parallella, utomstående rättssystem bortom nationella domstolar och utom kontroll för medborgarna och de samhällen som berörs.” / läs mer.

Vår handelsminister,Ewa Björling, är dock lyrisk: ”Representanter för världens två största ekonomier, EU och USA, möts idag, måndag för förhandlingar om ett transatlantiskt frihandelsavtal. Mycket står på spel. För att lyckas krävs en hög ambitionsnivå och flexibilitet från båda sidor. Sverige kan spela en viktig roll och därför lanserar regeringen nu en strategi som ska bidra till att nå ett frihandelsavtal med USA i hamn, vilket kan öka handeln avsevärt och ge varje svensk uppemot 1700 kronor extra i plånboken varje år.” / Läs mer. Ewa Björling är en moderat politiker, så för henne är inget som gynnar kapitalismen på demokratin och människors bekostnad något främmande. Inte konstigt att hon gillar ett sådant här avtal.

Om jag vore i regeringens (eller sossarnas) kläder – då skulle jag vara extremt försiktig vad gäller det handelsavtal som just nu förhandlas fram mellan EU och USA, TTIP (Transatlantic Trade and Investment Partnership).

Till att börja med är hemlighetsmakeriet stort. (Precis som när det gällde ACTA-avtalet.) Senaste förhandlingsrundan hölls förra veckan. De positionspapper som avslöjar vad USA vill med avtalet har hemligstämplats . Inte ens EU:s medlemsstater (till exempel Sverige) får ta del av dokumenten. Detta hindrar dock inte statsminister Fredrik Reinfeldt från att offentligt torgföra åsikten att TTIP är bra.” Läs mer.

Jag påstår att detta är ett steg mot en allt mer fascistisk värld.

Vad säger S, Mp och V? Jag hör inget!

Red Justice


Adjöss med insynen!

Hemligstämpeln

ersätter

offentlighetsprincipen

Det har regeringen Reinfeldt bestämt. Ännu ett steg tas såldes mot den autoritära och totalitära diktaturen. Var det det du röstade på?

Diktatur

”Det är ett helsvenskt förslag som gör det enklare att hemligstämpla material som rör mellanstatliga affärer.

I en tid när stater allt mer bolagiserar sin verksamhet är detta naturligtvis ett dråpslag mot allmänhetens möjlighet att få insyn i hur deras skattepengar används.” /AB

Citatet ovan tål att tänka lite extra på. Det säger nämligen att de privata företagen kräver större skydd mot insyn från gemene man. Det säger också att vår regering ställer sig på företagens sida och mot det svenska folket. Tänk på det när det talas om att klasskampen är död. Den enda klassen vars kamp har upphört är arbetarklassen. Borgarklassen fortsätter sin kamp och stärker sina intressen och privilegier. Självklart är det på arbetarklassens bekostnad. Tro inte att klasskampen är död eller att klassamhället har upphört. Det är bara borgarklassens propaganda som hävdar sådant strunt eftersom den vinner på att du tror det!

Självklart borde detta väcka upp ett ramaskri från de övriga partierna, men icke! Det säger allt! Alla våra partier står på borgarklassen sida, det visar de i handling. Sen må de säga vad de vill.

Om du har haft en tro på parlamentarismen och den borgerliga demokratin är det väl nu dags att glömma det!

Nu tvingas Regeringskansliet skriva om sin sida ”Offentlighetsprincipen – rätten till insyn”.

Peter Eriksson (MP), ordförande i konstitutionsutskottet, är en av få som är kritisk och menar att ”Sverige inte kommer att vara sig likt efter förändringen”. SvD

Nu har det hänt som inte fick hända. Vad det här betyder är ännu oklart, men många befarar det värsta, att det ska bli än mer svårt att få ut offentliga handlingar, att det tex kommer att bli omöjligt att ta reda på om läkemedel har allvarliga biverkningar eftersom det skulle äventyra läkemedelsindustrins vinstmöjligheter.” Läs mera på här!

Sekretessomröstning

Betänkande 2013/14:KU6 Sekretess i det internationella samarbetet

Läs också Kristoffer Hell

Relevant i sammanhanget:

Men total insyn ska myndigheternah, rakt in i våra privatliv!


Galernskaparna

Inte så galna

Här avslöjar de kapitalismens sanna ansikte.

Galenskaparna LM-ind

Det är sådana krämare och kvacksalvare som Alliansen vurmar för och du och jag betalar priset. Det är inte bara en fråga om humor, det är snarare att i satirens form avslöja kapitalismens drivkraft och hur den drabbar oss arbetare som lever i ett sådant profitstyrt borgarklassamhälle.

Tilläggas kan ju att de övriga partierna, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Sverigedemokraterna inte tar avstånd från detta samhälle de heller. Alltså finns det inga parlamentariska partier som tar vårt parti!


Lars Werner har avlidit

Ett av hans senare uttalanden!

 

V i dag

 

Med anledning av att partiets nuvarande ledare, vad han hu heter, sällan varken syns eller hörs i tider då han borde stå upp och skrika för full hals: Tafsa för fan inte på välfärden!


Skvitt stövlar in hos blogg-väninna!

Hennes nya lya

Den ligger här!

Och här är ett av hennes inlägg.

KAO'S NYA LYA

Mitt instövlande resulterade i den här kommentaren:

(V) är ju numera ett parti som försöker vara populistiskt. Kommunismen är ju bannlyst som idé efter snart ett sekels idogt borgerligt förtal av gemenskap.
”Äg själv!”, som ju 4:e Oktober-kommittén sa när den angrep löntagarfonderna, som förvisso var dömt att misslyckas och slutade med att pengarna stals från arbetarna och lades på forskning, till gagn för industrin som lade beslag på dess frukter.

Det här med ”Nej till löntagarfonder – äg själv!” är ju egentligen inget annat än politisk onani, liksom hela borgerskapets idé-sfär handlar onani. ”Gör inget gemensamt! Gör det själv! Gör allt själv! Satsa på dig själv”

Den där ”satsen”, den menar de att den spiller ju över även på oss arbetare, så vi får lite glädje också. Men om metaforen tillåts, så vill jag säga att den säden kan jag leva utan, därför att med mitt arbete producerar jag mer ”säd” än jag behöver och det som blir över, det är det som borgerskapet mättas av och som håller det vid liv!

Kommunism, däremot är en kärleksakt!
Borgerskapets filosof är inget annat än politisk onani!

(S) har i alla tider motarbetat kärlek – förvisso med kluven tunga talat om kärlek, men i praktiken underblåst onanistiska idéer och tankar! Vi kommer aldrig ifrån den saken.
När arbetarklassen målmedvetet har strävat efter kärlekens gemenskap, då har (S) viskat i örat: ”Men lite självbefläckelse är ju inte helt fel ändå. Alla gör det, eller hur?! Alla gillar det!”
”Vård och omsorg i privat regi är inget fel, men man måste se över reglerna!”

Metafor: ”Runka på, hej och hå, men under kontrollerade former!”
Och vad kostar inte kontrollen och tillsynen? Det är ju en totalt onödig utgift ifall det inte finns ett privat vinningsstyrt intresse av att missbruka reglerna, som ändå aldrig följs!

Nu försöker (V) vinna röster, inte på att uppmuntra till kärlek, utan fokuserar på genusfrågor istället. Något måste de ju profilera sig med. Alltså utser de sig själva till det enda feministiska partiet. Det är helt sjukt!
Gemenskap är kommunism, kärlek människor emellan och oftast mellan man och kvinna, om vi nu ska vara så inskränkta att vi enbart måste associera till den sexuella kärleken. Men OK, för metaforens skull: i äkta kärlek är båda lika värda, mannen älskar kvinnan och kvinnan älskar mannen. Ska då bara kvinnan bejakas? Frågan ställd till (V).

Feminism är inget annat än borgerskapets filosofi och dess helt ofarliga ”revolution” som fyller sin funktion som skygglappar för vad saken egentligen handlar om, ifall äkta gemenskap är målet, dvs JÄMSTÄLLDHET!

Äkta JÄMSTÄLLDHET uppnås endast om ingen lever på någon annan! Men just det gör ju borgarklassen. Hur ska den annars få in sina pengar om inte arbetarklassen producerar?

Men om arbetarklassen själv ägde produktionsmedlen, då blev allt gjort ändå, i gemenskap och utan profitörer.

Alltså: samhället fungerar alldeles utmärkt med endast EN klass, nämligen arbetarklassen.
Men om det bara fanns kapitalister dog ju hela mänskligheten ut genom svältdöden! Det är ju inte så svårt att förstå när man inser att samhället måste ses utifrån att det består av klasser med olika förhållande till ägandet av produktionsmedlen.

Borgarklassen är bara horans kund – en torsk, som köper sig tillfredsställelse med stulna pengar! Akten är inte kärlek, den är en affär mellan köpare och säljare!

När alltså (V) vill göra plogning till en genusfråga hemfaller partiet åt borgerskapets förnekande av klasser och klassamhälle. För så är det ju! Den klass som lever på en annan klass måste ju göra allt för att dölja att det är så det ligger till. Annars kan det ju gå upp för den klass som håller liv i en annan klass, genom sitt dagliga slit, att den försörjer parasiter. Det är ju farliga insikter! Farliga för profitörerna!

Borgerskapet kan inte få oss att blunda för de skillnader som finns i samhället när det gäller människors levnadsstandard. Men de försöker få oss att inte tänka i de verkliga termerna, klasstermerna. Att en klass äger produktionsmedlen och köper arbetskraft och en annan klass äger dem inte och därför är hänvisade till att sälja sin egen arbetskraft till dessa ägare och att denna relation endast gynnar ägarna av produktionsmedlen, det får inte tydliggöras.
Istället döljer borgerskapet detta förhållande bakom ett ofarligt klassbegrepp, UNDERKLASS, MEDELKLASS och ÖVERKLASS! Det är begrepp som inte säger ett smack och sålunda inte är till minsta nytta för vare sig ”medelklassen” eller ”underklassen”.

(V) har sällat sig till borgerskapets världsåskådning. Kampen står inte mellan klasserna utan mellan könen!
Jaha! Ska vi alltså slåss i sängkammaren, eller ska vi älska varandra och med varandra?

Om metaforen tillåts så vill jag påstå att det inte är mannen som våldtar kvinnan utan det är bourgeoisien som våldtar proletariatet och i bourgeoisiens värld är det mannen som av klasstradition har makten och alltid har förtyckt och våldtagit kvinnan. Endast kommunismen kan förändra detta!

Feodalismen hade fyra klasser, adel, präster, borgare och bönder. Det ursprungliga kapitalistiska samhället hade arbetare och kapitalister. Nu finns en klass till, politikerna!
Nu försörjer arbetarklassen två klasser istället för en klass. Men vi behöver ju inte göda den nya klassen med att lägga en valsedel i urnan likt ett religiöst offer till de ”allsmäktiga” gudarna, som egentligen inget annat är än överstepräster i de sanna och verkligt allsmäktiga ”gudarnas” tjänst, kapitalisterna.
Det är därför jag jag manar till totalt röstskolk. Hur kan de sedan hävda rätten till sin existens om de inga röster får?

Och demokratin då?
Ja, inte fan finns den inom den av borgerskapet tillskapade parlamentarismen, som tillkom enbart för dess egen skull; för att aldrig tillåta den förändring som gynnar det arbetande produktiva folket som de själva lever på.

Demokrati fungerar mycket bättre på helt andra sätt.

Kram!
/Skvitt

 

Den som behöver politiken förklarat för sig på ett lättbegripligt sätt kan ju roa sig med att klicka här och förhoppningsvis få sig ett skratt på köpet.

Bildkavalkad


Mutta spricka vs feminism

Konstig rubrik?

Tycker du det? Så läs då vidare!

Men först tar vi en video med anledning av att ämnet är så hiskeligt allvarligt att jag först måste lätta upp stämningen, innan jag drar ned densamma. Den som förväntar sig att ta anstöt rekommenderas att hoppa över videon.

Ja, videon är ju onekligen både vulgär, barnslig och ytterst oseriös. Dessutom kanske rasistiskt. Och den saken tog jag ju nyss upp här.

Men jag är ju seriösare än så!

SVT har en tråkig sida. De lägger upp sina program på nätet, men bara under en begränsad tid. Alltså länkar jag inte till Uppdrag granskning, eftersom du kanske inte hittar programmet för att du hittar hit långt efter att jag har lagt upp mitt inlägg på nätet.

Vad vill jag säga nu?

Just det! Det är frågan och nu ska din nyfikenhet stillas.

OK, då kör vi!

Jag börjar med programmet ”Uppdrag granskning”. Det tar upp att kvinnor under förlossning kan spricka mer än vanligt. Det leder till stora problem för kvinnorna. I programmet framkommer att dessa skador drabbar ca 4% av alla kvinnor och likväl utförs inga underökningar kring detta, trots att det obehandlat leder till svåra problem.

Problem! Vilka?

Jo, att analsvinkten inte håller tätt, med avföringsinkontinens som följd!

Att föda barn är ju alldeles naturligt. Men det går ju inte smärtfritt. Och ibland blir det komplikationer. Såsom till exempel nyss nämnda.

I och med att vi har sjukvård borde ju dessa komplikationer i de allra flesta fall kunna åtgärdas bättre, men det kräver ju att resurserna tillsätts. Det är bara en fråga om politisk vilja.

Just när det gäller kvinnosjukvård kan jag ju tycka att det är förvånande att feministernas röst inte hörs. Nej det är andra frågor som står på deras agenda, kampen mot männen. Deras agenda har sina likheter med rasisternas politiska strävanden att förtrycka andra folkslag än det de själva tillhör. Just därför måste feminismen kritiseras och till och med bekämpas. Allt annat är politiskt inkorrekt, men det har gått så långt att att det har blivit politiskt inkorrekt att kritisera feminismen!

Feminismen och jämställdheten

Det är två saker som går stick i stäv med varandra. Förr rådde ingen jämställdhet, som bekant. Kunskapen på detta område bör väl ligga på en sådan nivå att jag inte behöver orera om det.

Kvinnorna tog kampen och i dagens Sverige finns det inga avgörande skillnader mellan män och kvinnor, även om det kan återstå något ännu att slåss för.

Men som det nu är börjar det bli omvänd könsskillnad mot förr. Det är inte heller jämställdhet. Det är som om feminister vill ta revansch på en generation män som aldrig har utövat det kvinnoförtryck som förr var legio. Det är just det som Pär Ström reagerar emot på bloggen Genusnytt och skriver om i Mansförtryck och Kvinnovälde och i Mansförbjudet. Och det får han mycket kritik för från feministiskt håll. Det är lika absurt som om antirasisterna fick kritik för att de anser att människors värde är lika oavsett ras!

Vad som såldes ska uppmärksammas är att feminister inte slåss för jämställdhet utan för att försöka uppnå målet ”all makt åt kvinnor”!

Men det finns en annan sak som bör uppmärksammas minst lika mycket. Och det är, ironiskt nog att de inte slåss för kvinnors i gemen rättigheter. Då hade till exempel deras röst hörts om bristerna i förlossningsvården, vilket väl får ses som en genuint kvinnlig intressefråga.

Nej deras fokus ligger på kvinnorna i de sociala topp- och medelskikten, alltså vad man bruka kalla överklass och medelklass, eller socialgrupp I och II. Och det är där som feministernas ledarskap hör hemma. De slåss alltså bara för sina egna intressen, inte för kvinnors intressen i gemen!

Mutta spricka vs feminism

Nu till saken. Om feministerna verkligen ville ta jämställdheten på allvar skulle de slåss för alla förtryckta kvinnor. Inga av dessa hör hemma i de övre socialgrupperna. De finns bland arbetarklassen, som oavsett kön är förtryckta och utsugna. Här finns de ensamma mammorna som lever på socialbidrag för att de inte kan kombinera barn och arbete. Här finns kvinnorna med lågavlönade jobb och tunga lyft. Här finns de utslitna kvinnorna och här finns de utslagna kvinnorna. Här finns alla de kvinnor som feministerna aldrig talar om!

Och här är några av de kvinnor som feministerna tycker det är värt att slåss för:

Och lyfter feministerna blicken lite mera ser de andra och större kvinnoproblem än att kvotera in kvinnor i bolagsstyrelser. Då ser de kanske kvinnorna som lever i hederskulturer, kvinnor som utsätts för tvångsäktenskap och kvinnor som omskärs. Ja, de kanske rent av ser de burmesiska kvinnorna bland det så kallade giraff-folket!

Jämställdhet är angeläget att slåss för, både nationellt och internationellt, men feministerna ser endast till makt för kvinnor i de övre samhällsskikten och på bekostnad av allt vad verklig jämställdhet står för.

Inlägget fortsätter efter länkarna nedan. Det är efter dem som mitt allra viktigaste budskap kommer. Det går alldeles utmärk att hoppa över länkarna för den som vill eller inte har tid att följa upp dem.

Länkar

Från Genusnytts inlägg framgår ganska glasklart vad feministkampen går ut på.

Genusforskare tycker mäns problem är väl utredda

Nu drar kvinnocurlingen i Halmstad igång

Allmänna Arvsfonden finansierar könsdiskriminerande projekt

Kvinnliga gymnasister erbjuds chefsträning

(v) manar till “vaksamhet” mot män

EU hjälper kvinnor

Kvinnor shoppar karlar utställda i glasburar

Så arbetar en tidnings genusgrupp

“Tänk bortom kuken” skriver Skövde kulturhus

Upprörd gymnasist tipsar om pojkdiskriminering

Fortsättning

Det var bara ett litet axplock. Det är detta som feministerna intresserar sig för att driva och genomföra, samt har legat bakom att skapa. Och söker man på feministiska sidor så är det sådana här frågor som kommer upp hela tiden, men givetvis presenterade på feministiskt sätt. Var är intresset för de stora kvinnofrågorna om det reella kvinnoförtryckandet, som främst finns utanför svensk kultur? Det är alltså vad jag undrar över.

Feminismen blundar för att vi har ett klassamhälle.

Stopp-mao.jpg

Partipolitiskt står de obundna, bortsett från det nästan obefintliga partiet Feministiskt Initiativ (Feministiskt Initiativ sätter de feministiska frågorna högst upp på den politiska dagordningen.). Därmed spelar till exempel sådana så kallade ”vänsterprofiler” som Gudrun Schyman och  Jonas Sjöstedt (V) högerkrafterna i händerna. Feminismen trivs i alla politiska partier och sammanhang och att ställa sig kritisk till feminismen är att vara politiskt inkorrekt, trots att jämställdhet borde vara det politiskt korrekta för i vart fall vänstern och vänsterpartiet. Jag ska därför ägna några ord åt just Vänsterpartiet.

Först och främst är det ju anmärkningsvärt att Vänsterpartiet inte lägger ut sitt partiprogram på nätet. På deras hemsida kan man bli medlem, men utan en chans – vad jag kan se – att först kunna läsa vad de säger i sin programförklaring. Det hade ju inte varit fel om jag hade kunnat bjuda mina läsare på vad Vänsterpartiet säger sig vilja.

Klickar man sig vidare bland deras nyheter, kommer man till ”Vänsterpartiet på Feministiskt forum”. Där kan man ladda hem programmet för Feministiskt forum i sin helhet. Men som sagt, Vänsterpartiets program kan man inte ladda hem, så vitt jag har erfarit.

En titt på de stora frågorna på Feministiskt Forum 2012, se bilden!

Som synes krävs kloning för den som vill gå på fler än två möten om internationella kvinnofrågor.

Och en titt på några av de allra mest angelägna frågorna, ur feministernas perspektiv, se bilden!

Fokus på fittan”

Hade det inte då varit på sin plats att fundera på vad man bör göra för att bekämpa könsstympningen på unga flickor, där i världen den förekommer, alltså även bland vissa invandrade flickor i Sverige. I det sistnämnda fallet finns två fällande domar hittills i Sverige. Är det samtliga fall som har skett på barn som har kommit hit och efter det att de har kommit till vårt land? Sannolikt inte! Högst sannolikt inte, men ingen vet ju omfattningen!

Borde inte detta vara en i högsta grad prioriterad fråga för just feminister. Det är ju den värsta formen av kvinnoförtryck som förekommer och det förekommer även inom vårt land!

Hos Cattas bubbla lyckas jag hitta något om könsstympning, relaterat till feminister. Hur representativ inställningen är för feminister vill jag inte uttala mig om. Men jag är glad åt att över huvud taget ha hittat något där en feminist uttalar sig i frågan. Cattas bubbla skriver bland annat:

”Annelie Babitz frilansjournalist och blodrytande ultra ninja-feminist (ja hon kallar sig så), har skrivit en debattartikel på Aftonbladet. Hon menar att det finns många likheter mellan den könsstympning som pågår i tex Afrika och den som pågår här. Med könsstympning som pågår här menar hon då de kvinnor som väljer intimkirurgi som tex kan handla om att operera sina blygdläppar om man är missnöjd eller har problem.”

Har fenomenet diskuterats så lite inom feministrörelsen att de inte har ett uns vetskap om problematiken?

(Bild och varning, inget för känsliga individer!)

Mutta spricka!

Just det! På vanliga svenska kvinnor under förlossningen. Ofta går det inte att undvika.

Men hur går det för de omskurna kvinnorna? Där är det värre, mycket värre. Först och främst berövas de sin sexualitet. Men de måste också skäras upp inför bröllopsnatten. Jag läste någonstans ett reportage från Somalia. Reporten såg en flicka som skulle gifta sig. Tårar rann nedför hennes kinder. I ögonen lyste skräcken. Reporten frågade varför hon grät och såg rädd ut, hon skulle ju gifta sig och borde vara glad. Men hon svarade att hon var rädd, rädd för kniven som skulle sprätta upp hennes underliv. Hon var rädd för akten som hon inte kunde komma undan. Akten när han penetrerar hennes uppskurna, blodiga och söndertrasade underliv. Hon var rädd för smärtan.

Och smärta är allt som dessa kvinnor får ut av ett samlag.

Sen kommer förlossningen! Behöver den beskrivas närmare efter denna genomgång? Kniven som öppnar henne så att barnet kommer ut, ska jag behöva bli tydligare?

Och det är ändå inte allt. För många av dessa kvinnor spricker till den milda grad att anus och vagina förenas till en enda öppning och många av dem blir dubbelinkontinenta. Det vill säga, de kan varken kontrollera urin eller avföring. De luktar ständigt illa. Och det är ett skäl till skilsmässa!

Mutta spricka vs feminism

Men feministerna frågar sig heller om skrevande män är maktutövande!

Skrivet av Skvitt

Skvitt agerar domare

Att sjunka genom botten

Tack alla kvinnor för ni kommer hit!

Kvinnoförnedring

Artiklar

Kvinnlig könsstympning är tortyr

Bild

Giraffolket


Klokt sagt!

Angående tal

Brandmän kanske kan hålla brandtal, men det är pyromaner som verkligen kan elda upp massorna.

Mer av samma vara ser du här.

 

Kommunistskämt i mängder.


Försäkringskassan som utpressare!

Så långt har det gått!

Utpressning – det är ju kriminellt, så nu har moderazisternas ”reformiver” tydligen hämtat inspiration från den undre världen, vilket knappast kan förvåna var och en som har följt med i den storskaliga sociala nedrustning som Alliansen med glädje har hängivit sig åt under tiden i regeringsställning.

Som man kan tro av bilden ovan, är det från nazisterna som moderazisterna har hämtat sin inspiration, men i så fall är det bara delvis. För trots allt fanns det ett socialt inslag i nazisternas politik, men det finns det inte i moderazisternas. Låt vara att detta sociala inslag i nazisternas politik endast tillkom den ”ariska rasen”, alltså flertalet av tyskarna åtnjöt en standardhöjning och välfärd som imponerade på en hel värld. Moderazisternas standardhöjning och välfärd tillkommer enbart en liten utvald redan prioriterad grupp av övre medelklass och framför allt de riktigt rika kapitalägande, alltså de man kallar kapitalister.

Endast de som inte känner Skvitt kan misstolka min jämförelse med Moderater och de tyska nazisterna.

Och de som inte känner mig skall inte för ett ögonblick tro att jag har det minsta till övers för nazister och annan ultrahöger, såsom Moderater och Alliansens övriga partier.

”Jag vann mot f-kassan i domstol. Glad trodde jag att pengarna skulle betalas ut så att man kunde komma ikapp med alla ackumulerade skulder. Nu har man börjat utöva utpressning mot mig. De ringde och ville att jag skulle godkänna ett helt absurt avdrag på runt 8 tusen.”

Läs mera om denna utpressning längre ned!

Läs även här: Påskuppropet mot utförsäkringarna, men det kan du vänta med.

Från oppositionen, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet hörs inga protester mot de sociala nedskärningarna i någon omfattning värd att nämna. Frågan är ju varför och den frågan har jag svar på:

Kapitalet KRÄVER nedskärningar och inga riksdagspartier utmanar eller ifrågasätter kapitalismen och dess krav. Av detta faktum kan bara en slutsats dras: vänd parlamentarismen ryggen! Protestera och kämpa utomparlamentariskt! Visa avståndstagande från parlamentarismen genom att inte rösta i valen. Ge icke partierna legitimitet att påstå sig företräda oss! Ge ej parlamentarismen legitimitet som styrelseform!

Eh? Hur resonera jag nu?

Jo, läs här så förstår ni säkert lite bättre (ni kan helt hoppa över “Huka och håll i hatten!“)

Sisyfos.jpg

Så här vill kapitalisterna gärna framställa sig och alla bör ifrågasätta den världsbilden, som är en partsinlaga från dem som lever på vår produktivitet:

Så här ser moderazisternas sanna politik ut, dö – om du inte är lönsam!

Vi har alltid sett dessa olyckliga utanförskapsmänniskor i Reinfeldts Sverige.

De blir fler, men enligt Reinfeldt skulle de bli färre!

Ja, så lät demagogin och valpropagandan!

Det minns ni ju!

Men …

Vi har alla sett dessa fattiga människor!

De som tittar i papperskorgarna efter pantflaskor och pantburkar.

Det är ju inget nytt.

Vad var då nytt i dag, 2012?

Jo, kvinnan, hon var ny!
Hon var ny i sin roll!

Hon såg sig omkring. Hon såg sig om – som för att se så att ingen iakttog henne. I handen hade hon en hopvirad plastkasse från livsmedelsaffären.

Med en skygg blick såg hon sig omkring – för hon skämdes för vad hon skulle göra. Hon tittade ned med forskande blick i papperskorgen utan att rota. Respektfullt tittade folk bort, som för att säga henne att de inte såg henne.

Ansiktsuttrycket talade om besvikelse och det gick som ett stygn rakt in i hjärtat på mig, medan kvinna gick till nästa papperskorg, lika tomhänt som innan. Och ingen såg henne.

Kvinnan gick vidare med tunga steg. Hon gick till nästa papperskorg. Hon upprepade samma ritual, såg sig omkring med samma flackande oroliga blick, kikade i papperskorgen med samma förväntan utan att rota och lyfte sitt huvud med samma besvikna blick. Och folk såg respektfullt bort från hennes grå gestalt på trötta ben. I handen hade hon en tom kasse från en livsmedelsaffär.

Hon gick till nästa papperskorg, samma ritual, samma besvikelse, större missmod och ännu tyngre steg, papperskorg efter papperskorg!

Vad var nytt?

Jo, kvinnan var ny. Hon var ny i sin roll som fattig och slängd ut i det utanförskap som Reinfeldt talar så mycket om att bekämpa.

Kvinnans slitna kappa talade sitt tydliga språk. Det var inte just i dag hon hade drabbats av fattigdom, men hennes skam att behöva söka sin utkomst på detta förnedrande sätt sa mig att fattigdomen hade drabbat henne efter att Alliansen hade börjat att regera.

Hon var ny i sin roll!

Hur många nya bröder och systrar har tillkommit efter Alliansens seger? Hur många nya bröder och systrar fick kvinnan i dag och hur många nya får hon i morgon och nästa dag?

Papperskorgarna var tomma.

Konkurrensen börjar synas. Fler av dem som ännu har råd med dryck på flaska och burk tar hand om panten själva och fler letar i papperskorgarna. Snart finns inte ens denna inkomstkälla. Kylan tränger sig på i Sverige.

Det är bistert. Det är bistert att leva under Reinfeldts Allians-regim och bistrare ska det bli.

Var ska hon få pengar till nästa mål mat? Var ska hon få pengar till nästa kappa när den hon nu har är alltför tunnsliten för att värma en mager kropp i ett iskallt samhälle?

Folk såg henne inte, folk ser henne inte och Reinfeldts Alliansen ser henne inte heller.

I handen höll hon krampaktigt en hopvirad kasse. Respektfullt tittade medmänniskorna åt annat håll.

Eh? Hur resonera jag nu? Den frågan ställde jag nyss och ställer igen!

ETT TANKEEXPERIMENT

Gör dig för ett ögonblick fri från ditt invanda tankemönster!

Ge dig tid att läsa nedanstående rader om ett tankexperiment och ta dig en stunds fundering kring en annan världsordning!

ETT TANKEEXPERIMENT

Kal och Ada, dessa vi förknippar med Göteborg, det låter jag här kalla två av mina personer, något ska de ju ändå heta.

Låt oss anta att de bor i en hyreslägenhet i Göteborg, i ett hyreshus som ännu inte är byggt. Ett hus i en tänkt och möjlig framtid.

Kal och Ada har två barn, ett i förskolåldern och ett i småskolan. De bor i ett hus som fyller många funktioner, främst socialt. Det är ett hus som skapar möjlighet till gemenskap. Det är ett hus som på ett otvunget sätt får folk att gå in i ett kollektiv, utan att vara ett kollektivboende så som vi vanligtvis ser på kollektivboenden. Det är ett hus som skapar möjlighet för de boende att leva i en  gemenskap.

Alla, utom Fredrik som bara tänker på sig, är glada att bo i detta hus, som ägs av kommunen, men som styrs av de boende själva som därför känner ansvar för huset och gör små reparationer bara för att de trivs med det.

Om det är större reparationer som behövs, tar de upp detta med den kommunala förvaltning som har det yttersta ansvaret. Sådana beslut som att vända sig till förvaltningen tar de boende själva på möten som de har regelbundet i samlingslokalen i deras bostadshus.

Lokalen ligger i ett fristående hus i bostadsområdet som utgör en självstyrande enhet. Man kallar detta fristående hus för föreningshuset och det är bostadsområdets stolthet.

Alla beslut som fattas i bostadsområdet fattas i demokratisk ordning, men inte i första hand som majoritetsbeslut, utan i konsensus. Alla är överens om att detta är en högre form av demokratiska beslut än om de fattas efter principen att majoriteten bestämmer över minoriteten.

Konsensus innebär att om en minoritet inte är nöjd med majoritetens beslut diskutera man fram en lösning, en slags kompromiss, så att alla ändå i slutänden kan vara nöjda med beslutet även om de inte är helt eniga.

Att en majoritet alltså inte kan köra över en minoritet är föreningens gyllene regel och rättesnöre. Det är inskrivet i stadgarna. Där står också att styrelsen när som helst kan ifrågasättas och avsättas. Ingen sitter säkert på sin post hela mandatperioden ut. En sådan finns helt enkelt inte.

Alla kan få gå så fort förtroendet är förbrukat. Ingen har heller någon egentlig fördel av att sitta i styrelsen, för de får inget betalt för det.

I denna tänkta framtid är det så att de som sitter i denna styrelse har rätt att ta den tid det krävs för styrelseuppdraget från sin arbetstid på respektive jobb, med fullt betalt. Det är ju trots allt en viktig demokratisk uppgift de har.

Alla är väldigt nöjda med att bo i huset, liksom alla de andra är som bor i de övriga husen som är anslutna till föreningen. Till skillnad från våra dagars bostadsrätter har ingen köpt sin lägenhet. Och ingen kan därför sälja den.

Föreningslokalen är barnanpassad för där håller barnen till under dagen och utanför finns sandlåda, gungor, klätterställningar och allt vad barn gillar. Inne i lokalen finns också sådant som barnen gillar, leksaker för de små, datorer och annat för de större. Både de som är föräldrar och de som inte är brukar gå till lokalen och umgås med varandra samtidigt som de ser till barnen och tillrättavisar dem även om de inte är deras egna. Pensionärerna gillar denna mötesplats. En del är där ibland på kvällarna när lokalen fungerar som en ungdomsgård och de hjälper barnen att sköta om och underhålla deras cyklar och de äldre barnens mopeder. Ja, man har en lite verkstad för sådant. Och så har man en liten festlokal också. På fredag kväll och lördag kväll kan det bli riktigt upprymt när de äldsta tonåringarna slår runt tillsammans med både föräldrar och pensionärer.

De yngsta tonåringarna och de äldsta pensionärerna bruka gå hem ganska tidigt. De andra stannar så länge de har lust och stänger och låser när de själva vill.  Man har en bar med olika drycker och i baren står några som helt enkelt tycker detta är skoj. Det finns alltid de som tycker det, särskilt i denna gemenskap. De blir väldigt omtyckta i hela föreningen och alla hjälper dem gärna med en tjänst om de skulle behöva. Om någon blir för full, blir han hemhjälpt och skäms dagen efter, så det händer sällan. Mest populära blir dock de som spelar olika instrument, liksom de som är fulla av upptåg och hittar på lite festliga vuxenlekar. Spontant ordnade de en liten festkommitté. Det var ingen svårighet, för fler ville var med än som kunde ta plats, men de fick gärna lämna in idéer, liksom alla andra av de boende i föreningen.

I de andra bostadsområdena hade man samma sorts föreningar, samma sorts gemensam lokal till allas trivsel. Och den där Berra, kapten i A-laget, som Ghost brukar skriva små trevliga berättelser om, han har kommit ut ur sitt utanförskap och trivs, även om han har en tendens att ta ett järn för mycket än i dag. Det är han de hjälper hem ibland.

Flera som bor i föreningen gillar att laga mat och det uppskattas av både Berra och några ungdomar som har flyttat hemifrån nyligen. Och barnen, det är ju klart att de gillar hemlagat. Stina tycker det är bekvämt. Hon har ju fyllt åttio nyligen. Anton är lika gammal, men han är den som lagar maten nästan varje dag. Han kan inte sluta. Han har varit kock på sjön i hela sitt liv och smaklökarna fungerar lika bra än idag, säger han och alla instämmer. “Detta har du gjort lika gôtt som Leif Mannerström”, sa Gösta härom dagen. Han vet, för han har ätit när Mannerström helt storstilat haft sina pensionärs-bjudningar.

Barnen äter ju gratis, men de andra betalar en liten slant. Man kom fram till det på ett möte att det skulle gå med en liten vinst eftersom de som äter där varken behöver laga maten eller diska efteråt. Och överskottet går till att göra trivselkvällarna lite extra festliga.

Osborn bor i ett av husen som ingår i föreningen. Han gillar att räkna. Så han satt och räknade på vad en bils totalkostnad är när man tar hänsyn till alla kostnader, avskrivning, service, reparation och så vidare. Han slog sedan ut detta per förväntat körda kilometer. Han presenterade allt detta på ett möte och föreslog att föreningen skulle köpa in en sådan bil och låta dem som ville hyra den. Han lade till lite extra så att föreningen skulle ha kapital till en ny bil när det var dags. Det blev omröstning och alla tyckte det var en strålande idé utom Berra, för han hade inget körkort och Beda var också emot, för hon kände sig för gammal och saknade också körkort. Det visade sig också att ingen egentligen ville ha ett stående ansvar för bilnycklarna och att hålla i bokningslistan.

Men eftersom alla beslut enligt stadgarna tas i konsensus kom man fram till att bokningslistan och bilnycklarna skulle cirkulera bland alla som hade körkort och det blev ingen större uppoffring eftersom man kom fram till att var och en bara behövde ställa upp en gång vart annat år. Och den som hade detta ansvar, ett dygn åt gången, skulle ställa upp och köra Beda till butiken så hon kunde storhandla och få hjälp med matkassarna ända hem till sin dörr. Då var Beda nöjd. Berra kunde ringa när som helst ifall han hade rumlat runt på någon av stadens krogar till sent in på natten. När han fick höra detta sken han upp och sällade sig till den övriga majoriteten. Så fungerar ett konsensusbeslut.

Det här föll så väl ut så det dröjde inte många år innan samhället såg till att varje förening i hela landet fick en bil som alltså inte behövde betalas av föreningarna. Antalet bilar sjönk i hela landet och därmed även oljeimporten. Folk valde ju bort sina bilar och utan dem blev det kollektivåkning som gällde. Eftersom fler åkte kollektivt kunde alla turer gå tätare. Då var det ännu fler som ville åka kollektivt. Och när man slopade avgiften på kollektivtrafiken, vilket kunde finanseras med de pengar som inte längre flöt ut ur landet när folk inte längre köpte så mycket utländska bilar, ja då var det inte många som ville ha en egen bil. Samhällsvinsten blev betydande och för den vinsten kunde man subventionera taxi till glädje för barnfamiljer som ville skjutsa ungarna till olika sportevenemang och konserter. Ja, föräldrarna behövde ju inte åka med om det inte var nödvändigt. På så vis fick de mycket rid över till annat som också var viktigt.

Kal och Adas minsting leker hela dagarna i föreningslokalen, tillsammans med de andra barnen i förskolåldern. Beda älskar att se till dem. Det gör även några andra av pensionärerna. Det är inte bara det att det är roligt, de känner ju att de har en uppgift, fast att de inte arbetar längre. Och barnen gillar att sitta i Oscars knä när han berättar om förr.

“Inte arbetar längre?”, sa Kal till Beda, “va mena du me de? Du sköter ju ungarna, du är ju dagisfröken!” 

“Jo, men det är bara trivsamt!”

“Det är i alla fall ett arbete! Fast utan tvång. Så du arbetar fast att du är 80.”

“Det är skillnad på det och att tvångsarbeta som en av våra regeringar en gång i tiden vill tvinga oss att göra ända till vi blev 75! Nu gör vi det för nöje och utan lön istället för av tvång för att pengarna inte räckt till!”

Deras äldre barn går i en skola som ägs av kommunen men drivs ett kollektiv bestående av föräldrarna. Men man har ju givetvis betalda lärare och både lärarna och föräldrarna är med och bestämmer hur skolan ska drivas. Tillsammans med barnen diskuterar man sig fram till vilka aktiviteter man ska ha, såsom till exempel de utflykter som de regelmässigt gör. Barnens önskemål väger tungt, men lärare och föräldrar tar hänsyn till det pedagogiska värdet av olika aktiviteter. Frågor som “vad vill vi med detta?” ställs alltid innan man fattar beslut. Det var rektorn som införde det. Hon sa “Om vi inte ställer den fråga blir det bara tidsfördriv. Men vi är bara professionella om vi vill mer än så, om vi vet vad vi vill!”

Rektorn är vald av lärarana och föräldrarna gemensamt, just för hennes reella kompetens, inte för meriter på papper. Att det blev ett gott val märks ju av hennes kloka ord.

Läroplanen är fastställd från centralt håll, men har varit ute på remiss i alla skolor. De flesta har inte brytt sig, men eldsjälar verkligen funnits.

Sigvard hade ett litet handikapp, så hans arbetsförmåga var nedsatt. Men det låg honom inte det minsta i fatet. På hans arbetsplats, som alla som arbetade där ägde gemensamt, hade man kommit fram till att det var bäst om Sigvard hade ett arbete och utförde vad som ålåg honom än att han inte hade något arbete alls.

På ett av de stormöten som man har på arbetsplatsen hade man diskuterat hur Sigvards arbete skulle utformas så det passade hans arbetsförmåga. Det visade sig att när man anpassade arbetet efter honom fungerade det mycket bättre. Han blev mer produktiv när han bara behövde göra sådant som inte begränsades av hans nedsatta arbetsförmåga.

Att det fungerade så bra var ju just detta att alla på arbetsplatsen ägde allt gemensamt och därför bestämmer allt gemensamt på sina stormöten. För arbetsplatserna fungerar precis som bostadsföreningarna gör i hela staden. Man fattar alla beslut i demokratisk ordning och i konsensus. Man har bland annat kommit fram till att alla är lika viktiga.

“Det är som en motor”, sa styrelseordförande när han förklarade allting för en imponerad delegation från utlandet. “Tar man bort ett enda kugghjul så stoppar hela motorn och blir obrukbar, så alla delar är lika värda och därför ska alla ha lika mycket betalt.”

“Men det har de ju inte!”, sa Ian Bain från delegationen.

“Jodå, men vissa har ett tillägg för att de har barn. Ju fler barn dess större tillägg.”

“Är det för att det är dyrare med större bostad och matkonto?”

“Bostaden kostar inget, men matkontot och kläderna till barnen, det kostar.” 

“Men säg så här då. En del har ju farliga arbeten. Ska de inte ha mera betalt för det. Alltså risk-tillägg?”

“Blir risken mindre i så fal?”

“Nej, men det är ju en kompensation!”

“Men ingen kompensation minskar risken. Vi kom fram till att problemet måste lösas på annat sätt, genom att minska risken!”

“Jaha, men alla risker kan inte begränsas, det måste du ju erkänna!”

“Vi vet det. Vi fattade ett konsensusbeslut på fabriken där jag arbetar. Vi hade några farliga moment som vi inte har löst ännu. Därför kom vi fram till att vi måste angripa problemet på ett helt annat sätt. Det handlar om exponering. Att man inte ska exponera sig för mycket för risker oavsett hur de ser ut. Så vi skar ned arbetstiden för dem som jobbar med det. Nu har de halvtid med full lön.” 

“Jag kom att tänka på en annan sak. Barnen. De åker taxi till träningen. Eller ännu värre, ungdomarna som går på konsert. Om ingen vuxen ser till dem, hur vet föräldrarna att de inte hamnar i dåligt sällskap, kriminalitet och missbruk?”

“Vi har inget sånt. Du vet alla barn och ungdomar växer upp i en gemenskap över generationerna. Alla bryr sig om dem, vare sig de är deras föräldrar eller inte. De är ju med i våra föreningslokaler hela tiden. Det finns ingen tid för dem till det och ingen möjlighet heller. Man kan ju inte exponeras för sådant som inte finns!”

Hela delegationen såg fundersam ut. 

En i delegationen frågade: “Vem betala hyran i så fall?”

“Den betalas av samhället.”

“Jaha, men blir det inte väldigt dyrt?”

“Det blir dyrt hur det än betalas, men det finns ingen som skor sig på våra bostäder!”

“Hur får samhället in alla dessa pengar då? Är det via skatt?”

“Nej, sådan rundgång behövs ju inte. Det finns ju ingen anledning att man tar ut sin lön och sedan betalar tillbaka den.” 

“Men vem betalar?”

“Jo, men när vi arbetar skapar vi ju ett värde. En del tar vi ut som lön och resten blir vinst. Den vinsten går till samhället för samhällets gemensamma kostnader för skola, sjukvård, äldrevård, infrastruktur, ny-investeringar, bostäderna, beskickningarna utomlands och alla andra åtaganden som ett fungerande samhälle har. Genom att vi äger allt själva så finns det inga aktieägare som tar sin andel och använder efter sitt eget huvud. För några få ska ju inte ha mera än andra, vare sig när det gäller pengar eller beslutanderätt och makt.”

“Är inte detta kommunism?”

“Det kan man ju kalla det eftersom kommunism betyder gemenskap.”

“Då är det ju diktatur!”

“Är gemenskap diktatur så kan vi väl kalla det så om du blir gladare för det, men vi kallar det demokrati. Den ultimata demokratin.”

“Men ni har ju inget fler-partisystem!”

“Vad ska vi med det till?”

“Jo, men alla tycker ju inte lika!”

“Nej, det vet vi. Det är en omöjlighet att alla tycker lika. Därför fattar vi alla våra beslut i konsensus.”

“Har ni inga privata företag?”

“Nej vad ska vi med dem till. Vi gör allt gemensmt och äger allt gemensamt.”

“Men den som vill starta ett eget företag då?”

“Då kan han ju bestämma som han vill och har han anställda har de ju inget demokratiskt inflytande. Sen skulle ingen vilja driva ett eget företag om han inte fick behålla vinsten själv. Tror du det? Tror du någon driver ett företag utan att få behålla vinsten själv. Ge mig bara ett enda exempel på det så är jag beredd att ta mig en funderare på det system som vi har skapat här i vårt eget samhälle!”

“Men man måste ju ha andra partier att rösta på!”

“Varför då?”

“För det finns olika åsikter!”

“Ja, om det finns olika intressen, men i vårt samhälle har alla samma intresse. Alla vill att alla har det lika bra. Och alla vill ha det så bra som möjligt. En del lyckas väldigt bra därför att de är duktiga, ekonomiska, händiga, strävsamma och så, men de får det aldrig bättre på andras bekostnad.

De där olika intressena som ger upphov till olika åsikter i de väsentliga frågorna handlar till syvende och sist om olika ägarintressen, men här har vi bara ett ägande och därför bara ett intresse att bevaka och de olika åsikterna handlar bara om smärre detaljer som vi alltid kan bli över ens om på ett eller annat sätt på våra möten. En sådan fråga är till exempel hur mycket man ska subventionera taxi och om det ska vara olika subventioner för barnfamiljer och andra. Det finns vissa pensionärs-organisationer till exempel som menar att pensionärerna ska få åka gratis. Andra menar att de ju har det så bra ändå. De köper ju inte nytt som de yngre, till exempel. Och skillnaden i inkomst är försumbar efter att man tagit hänsyn till att de ju saknar utgift för inkomstens förvärvande.

Så visst, det finns åsikter som går isär, men de handlar inte om några stora frågor som stora orättvisor, för sådana har vi inte. Vi har ingen millimeter-rättvisa, men vem kan begära det och säg var man har det?”

“Jag fattar ändå ingenting. Hur kan ni tro att ni har en demokratisk regering om ni inte har olika partier?”

“OK, lyssna nu! Alla bostadsområden har föreningar och en styrelse. Alla föreningarna är organiserade i en kommunal bostadsgrupp och vem som ska skickas som delegat till bostadsgruppen bestämmer alla i varje enskild bostadsförening. Alla dessa kommunala bostadsgrupper har representanter i en grupp på riksnivå och de utser de personer som ska sitta med i bostadsdepartementet och vem som ska vara gruppledare där. Den som är gruppledare är vad som annars kallas minister. På samma sätt är skolorna organiserade, sjukvård och äldrevård är också organiserade på det sättet. Alla arbetsplatser är organiserade på samma sätt, först branschvis och sedan sammanslagna till det vi kallar produktionsdepartementet.”

“Men makt korrumperar, som alla vet!”

“Ja, makt korrumperar, men just därför har alla samma inkomst oavsett på vilken nivå den än sitter och alla kan när som helst tvingas till utfrågning om sina beslut. Alla kan avsättas när som helst!”

“Och hur länge får de sitta. Hur ser mandattiderna ut?”

“Vi har inga mandattider. Det finns ingen anledning att focka av en duglig person lika väl som att det inte finns anledning att ha kvar en oduglig!”

“Det där låter komplicerat. Blir det inte tungrott?”

“Inte speciellt. Visst är det smidigare med en diktator som gör vad han vill och bestämmer precis allt. Demokrati är mera tungrott. Nu syftar jag på just sådan sorts demokrati som du förespråkar, parlamentarism. Men ni tycker ju att det är värt det priset. Om vårt system kanske är aningen än mer tungrott så är det ett pris vi tycker det är värt att betala. I gengäld slipper vi bostadslöshet och arbetslöshet, vi slipper utanförskap och kriminalitet, vi slipper hela drogproblematiken med allt lidande det för med sig och alla vårdkostnader som följer i dess kölvatten och många äldre klarar sig hemma mycket längre än annars tack vare vår gemenskap där alla känner alla och hjälps åt.

Vi har till exempel en äldre dam i huset där jag bor, som vi hjälper att ta sig till affären för att storhandla. Vi kör henne dit och vi kör henne hem och vi bär hennes kassar. Vill du chatta med henne så går det bra. Alla har tillgång till Internet hos oss. Men just nu kan du tala med henne. Det är Beda. Hon sitter där borta. Hon ville så gärna komma ut och se hur det går för oss. Ja, så jag bokade bilen bara för det. Hon ska skriva en liten betraktelse faktiskt. Det gör hon på sin blogg och många i föreningen läser den, även ungdomarna.

Och via Internet kan alla hålla koll på alla politiska beslut. De som vill kan själva rösta i varje fråga. Det är inte så många som har lust med det, men de som vill, de kan. Det finns ju många olika föreningar som bevakar olika politiska beslut och för ut frågorna på bloggar som är populära bland många att följa. Jag kan säga det att om någon högre upp myglar så dröjer det inte länge innan det uppdagas. Det sprids snabbt och vi har officiella kanaler för att rapportera om vi upptäcker sådant och myglaren kallas till rannsakan. En sån blir inte gammal på sin post och priset är högt, för även om vi inte tolererar utfrysning av någon kan heller ingen tvingas att umgås med någon om den inte vill!”

“Hur är det med utbildningarna, jag tänker på dyra akademiska utbildningar, till exempel?”

“Det är gratis.”

“Men tjänar en läkare till exempel lika lite som en arbetare?”

“Ja, alltså, tar man hänsyn till hur mycket som är gratis så tjänar faktiskt en arbetare mera än i andra länder. Och en läkare har ju inga särslilda utgifter bara för att han är läkare. Det finns ju inga studielån att betala.”

“Men de tjänar mera utomlands.”

“Ja, det är sant.”

“Är det inte risk att de flyttar då?”

“Jo. Du kanske tänker att vi borde bygga en mur som man gjorde i Berlin.”

“Var det därför?”

“Javisst.  Jo, det var ett problem i början. Vi har gjort så att de måste vara med i en diskussionsgrupp om vad som är rätt och fel och vad vårt samhälle har för ideal och mål. Sen får de resa om de vill, på ett år, bara för att kunna jämföra. Vill de återvända är det OK. Vill de inte återvända har de en studieskuld att betala, som de ju annars slipper. Vi vet ju vad utbildningen har kostat. Vägrar de så kan vi inget göra, men vi tycker som så att sådana osolidariska element kan gärna flytta ut om de vill, trots det, så slipper vi dem. De kan då inte infektera vår ungdom med osunda egoistiska värderingar. Vi drar in deras medborgarskap för gott. Det priset vet de att de måste betala. Vill man inte vara med då har man ju valt bort oss och vår gemenskap. Så vi kan ju inte klandras för att vi inte har valfrihet. Men alla val har ju sitt pris i livet. Ock man kan ju inte både ha kakan och äta upp den som man säger.

Men den nya generationen som nu växer upp vet ju att de lever i ett mycket bättre samhälle, ett veloursamhälle, om jag får skoja till det. De vill bli kvar här. Det har med gemenskapen att göra. Som bygemenskapen i Bhutan till exempel. Vet inte om du känner till det, men ungdomen åker ofta utomlands för att studera, sen vill de hem igen för att utveckla sitt land.”

“Men alla gamla företagare, vart tog de vägen?”

“Vi erbjöd dem att komma in i gemenskapen. En del av de mindre, korv-kioskägare och tobakshandlare, ägare av pizzerior och servicebutiker, mackägare, grönsakshandlare och såna tyckte det var OK. De behövde inte slita 12 timmar om dagen. En del ICA-handlare informerades och fick lära om, men ville de flytta utomlands så var det upp till dem. När de förstod att de inte kunde sälja sina butiker valde nästan alla att stanna och vi tog väl vara på deras kompetens. Vi avtackade dem på ett uppskattat sätt och de fick lojalitesmedaljen. Du kan ju fråga själv. August här, han hade ICA Kvantum här i vår stadsdel. Den butiken är hedrande omdöpt nu. Du ser den vid avfarten när du åker härifrån sen. Den heter numera August-gåvan och August är mycket stolt för butiken där han nu är ordförande. Omställningen har gått över förväntan och August brinner för hela vår idé om gemenskap.”

“Men de som ägde stora fabriker och banker och sådant?”

“Du menar dom ni kallade båtflyktingarna?”

“Ja!” 

“Jo, en del ville börja på ny kula utomlands där de kunde fortsätta att lura folk. Och de fick de. Men de fick inget med sig. Det var ju därför USA vill intervenera tillsammans med NATO och EU. Men vi klarade oss. Vi hade ju förberett oss.”

“Så alla ville inte vara med?”
“Nä, vissa är såna egoister att de bara bry sig om sig själva och skiter i andra så såna hade vi ingen nytta av. De hade bara ställt till problem. Du vet, sand i maskineriet. Det är dom som nu sitter i Miami och sprider propaganda om diktatur! Men vad ska man kalla det för när de hade makten. De var ju inte så många, men de ägde nästan allt och bestämde nästan allt. Ändå var de bara några tusen. Med alla sina pengar mutade de både kreti och pleti så de fick som de ville. Inte minst fackföreningarna hade de total kontroll över, med de flesta ville inte tro det.”

“Ja, ja. Du tycks tro på detta och jag säger bara en sak, att alla blir ju saliga på sin tro. Det ser fint ut på pappret, men …!”

“Detta är inget papper. Det är den verklighet vi har skapat gemensamt!”

“Men det är ju kommunism!”

“Du får gärna använda det svenska ordet! ‘Gemenskap’ duger precis lika bra och det för inte tankarna till något som är behäftat med en massa av borgerskapets lögner!”

ETT TANKEEPERIMENT

Jo, men är det omöjligt?

Och vad gör det i så fall omöjligt?

Vilket parti ska man rösta på för att få det på detta vis?

Ja, det är väl bara att konstatera faktum. Det är omöjligt att genomföra på det sättet därför att man inte kan rösta bort ett ekonomiskt system. Så långt sträcker sig ingen borgerlig demokrati. Man kan inte förändra ett samhälle på detta sätt inom parlamentarismens ramar därför att parlamentarismen är inte till för att förändra utan tvärt om för att bevara.

Men om man tar en annan väg, en utomparlamentarisk väg kan möjligheten finnas. Det behövs bara en organisation. Och det behövs en politisk medvetenhet och en fungerande ideologi och strategi.

Nu har det gått så långt med Alliansens moderazist-styrda politik att Försäkringskassan sysslar med ren och skär utpressning mot sina försäkringstagare, som ju likt alla andra försäkringstagare har en försäkring som ska falla ut när olyckan väl är framme.

I Reinfeldts, Alliansens och moderazisternas Sverige ser det däremot ut så här:

Läs!

Här är helheten av det som jag citerade inledningsvis:

”Jag vann mot fkassan i domstol.

Glad trodde jag att pengarna skulle betalas ut så att man kunde komma ikapp med alla ackumulerade skulder.

Nu har man börjat utöva utpressning mot mig. De ringde och ville att jag skulle godkänna ett helt absurt avdrag på runt 8 tusen.

Jag ifrågasatte, och då sa mannen att i runda slängar 7 tusen inte var så farligt, om jag bara godkände så kunde jag få mina pengar.

Jag vägrade, och då avslutade mannen som ringde med att säga att lite mer än 6 tusen knappast var något att bråka om. Då sa jag att jag ville ha ett beslut på papper. Istället skickades en liten lapp om summan de vill dra, och att jag skulle lämna synpunkter. Jag ringde upp och sa att jag motsatte mig deras avdrag eftersom de inte har ett beslut som ger dem rätt.

Då kom det jag ser som utpressning: om jag slutade krångla och godkände så kunde jag få mina pengar på studs, inga problem. Om jag å andra sidan fortsatte att krångla så skulle man vänta tills den allra sista dagen innan man tog ett beslut, MEN jag kunde ju även råka ut för en teknikalitet som gjorde att eftersom JAG krävde ett beslut så kunde de inte alls betala ut, och ett beslut krävde i sin tur att jag godkände deras makabra avdrag! Vad ska man göra? Har uttömt alla mina finansiella tillgångar och bar backe är det som återstår. Någon som har ett bra råd? Någon journalist som vill skriva om det?

Jag går under som person! ”

Frekar: ”Läs och sprid gärna detta vidare till andra bloggar så att ansvariga på Försäkringskassan ställs till ansvar för detta. Såhär kan vi inte ha det i en rättsstat. F-kassan går här faktiskt emot ett fattat domstolsbeslut. Det torde enligt brottsbalken kallas för domstolstrots om F-kassan hört talas om det ordet!”

– – –

Relevanta länkar:

Tag två, betala för en!

Dubbelt moralisk

Bra med kapitalism!

Hyllning till kapitalismen!

DEBATTÖRERNA får svar på tal

His Master’s Voice

Dö! om du inte är lönsam!

Du ÄR en arbetare, tro inget annat!

Vetenskap stick i stäv med Alliansen

Att hjälpa till

Fas3-smart

Girighetens samhällsskick

Stanken från banken!

Som en viskning

Rik på ditt avsked

Man får inte blunda

Vi kan krossa kapitalismen!

Den råa kapitalismen

Kommunistiska manifestet

Kapitalet

Sådan är …

Välkommen till världen, du föds och straffas för att dina föräldrar är fattiga! (via Finns mitt Sverige kvar ?)

Matspekulation

Baggböle i dag

Kapitalismen är döende

Kapitalismen och miljön

Filosofins nödvändighet

Pension åt helvete

Får vi pension?

Pensionerna sjunker!

Välfärden, pensionerna och borgerskapet

Hyllning till kvinnan! Internationella kvinnodagen!

Det stör!

Slakten

Anställda på Försäkringskassan och Arbetsförmedlineg välkomnas att delta i påskuppropet

När Borg-bubblan brister blir Sverige ett U-land

Utförsäkringarna – det moderna folkmordet

“Anställd” i FAS-3 dog på “jobb” han inte var utbildad för

Glöm aldrig Anna Olsson!

Fick rätt mot Försäkringskassan efter sin död

Hon gav Försäkringskassesjälvmordet ett ansikte

FK-kontoren avvecklas

Och så är det ju det där med Filippas skötebarn


Politiker och sanning

Är det en ovanlig kombination?

Jo, jag är böjd att tro det. Den kombinationen är ovanligare ju längre ut på högerkanten som man kommer. Redan till häger om V bör stor skepsis och misstänksamhet iakttagas och så fort man kommer till Alliansens partier bör man inte tro på något alls!


Dags nu att kräva

6 timmars arbetsdag

Det råder ju arbetslöshet, som bekant. Då borde ju hela arbetarrörelsen, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet åter igen ta upp frågan om 6 timmars arbetsdag, så att det beredes utrymme för de arbetslösa att komma in på arbetsmarknaden igen.

Inspirationskälla till detta inlägg.