Kategorier

Arkiv

Få äger det mesta

Alla har inte lika mycket

Det vet vi ju allesammans.

Men hur mycket skiljer det egentlige? En video på ”Tuben” visar hur illa det faktiskt är och hur illa det stämmer mot vad vi tycks tro, men framför allt hur mycket det skiljer mot hur vi tycks anse att det borde vara.

Se videon här.

Verklighetens klyftor. är ett inlägg av Varghjärta som berör ojämlikheten och det var där jag fann videon.

Han avslutar sitt inlägg med följande konstaterande, eller skall jag kalla det en träffande beskrivning av vårt samhälle:

Det är bara idioter som ger en travhäst trehundra kilo havre dagligen, detta apropå vulgärkapitalismens (Alliansens) hästskitspolitik.

(Hästskitspolitik = övergöd hästen, då får/kan sparvarna picka i sig den havre hästen spiller eller skiter ut)”

Sverige splittrat

Det är ett läsvärt inlägg av en i det rödgröna lägret. Där hör inte jag hemma, men gillar inlägget likväl.

Jag hör faktiskt inte hemma någonstans alls på den parlamentariska skalan. Ni som har följt mig en längre tid vet att jag inte tror på den borgerliga parlamentarismen eftersom den inte förändrar, den bevarar. Och då talar jag om klasstrukturen, eller för att vara riktigt tydlig, klassamhället. Det är det som bevaras av det parlamentariska styrelseskick som borgarklassen har skapat! Det är det som är den borgerliga ”demokratiska” parlamentarismens viktigaste mål.

Ur demokratisk synvinkel är den borgerliga parlamentarismen fullkomligt impotent! Borgarklassens makt kan aldrig röstas bort, den måste därför störtas i en utomparlamentarisk kamp. Och då faller den falska demokratiska masken genast till marken. Bilden illustrerar väl ganska tydligt hur jag menar:

Folket och staten

Behövs det ett förtydligande? Kanske. Den måste förtydligas avseende STATEN. Den är alltid den härskande klassens maktapparat, men få ser den som sådan. Den inrymmer de repressiva verktyg som behövs för att upprätthålla ett orättvist klassamhälle och den inrymmer även preventiva verktyg för att förebygga att den härskande klassen utsätts för hot om att störtas av den befolkning som den lever och livnär sig på. Ett sådant preventivt verktyg är alltså den borgerliga parlamentarismen som inte ger dig mera än en möjlighet att lägga din röst på något av de partier som väljer att spela med på borgarklassens politiska arena.

”Bara lite gemenskap” är ett inlägg som jag har skrivit som ett litet tankeexperiment hur ett rättvist samhälle skulle kunna se ut och fungera, läs gärna det.

Vill vi skapa jämlikhet och avskaffa orättvisor måste vi ha ett helt annat samhällssystem är vårt nuvarande kapitalistiska.

Bonuslänkar:

Jag tror inte på parlamentarismen

Demokrati – vad är det?

Du ÄR en arbetare, tro inget annat!

 


En bra sammanfatting

Bara namnet skrämmer!

Men han bits inte!

Och de enda som verkligen bör skrämmas är borgarklassen. Tillhör du inte den kan du fortsätta att helt lugnt och tryggt läsa! Ja, du bör till och med läsa.

Jag talar om Karl Marx

De flesta har inte läst honom.

Men ändå uttalar de sig.

Och de säger oftast att ”det går ju aldrig att genomföra!”

Det är konstigt att folk kan ha en uppfattning om det de inte vet något om! Och så sätter de likhetstecken mellan Sovjetunionen, de forna öststaterna och kommunismen! Ja, för man tror att det rådde kommunism i dessa länder.

”… sant blir det inte bara för att man upprepar en lögn tillräckligt många gånger. Men tyvärr funkar det.

Alla gamla ”kommunist”-länder sa det: vi är kommunister!

Jaha!

Och vi som vet vad kommunism egentligen är, vi har svårt att hålla med. Kommunism skapas inte bara genom en revolution. Kommunism skapas genom att den borgerliga stukturen bryts ned och en kommunisisk byggs upp, vilket tar enorm tid.

Den tiden har icke förflutit och under tiden togs skapelsen av det över av korrupta individer och intressen. Skutan sjönk alltså redan på stapelbädden, i Rysslan, i Kina och alla andra länder. Kalla det då inte kommunism, fast beskrivningen har passat dessa regimers gynnade klasser lika bra som de kapitalistiska! ” / Skvitt

Det är mycket man kan bli salig på. Tro är en sådan sak.

Men vari bestod Karl Marxs gärning?

Han skrev mycket och få orkar traggla sig igenom det. Han är verkligen ingen lätt författare.

Men låt mig citera ur Wikipedia. Där får man en bra sammanfattning och låter det intressant så kanske det lockar till vidare studier.

”Karl Heinrich Marx, född 5 maj 1818 i Trier, död 14 mars 1883 i London, var en tysk författare, journalist, sociolog, nationalekonom, historiker och filosof. Han räknas som en av grundarna till sociologin och är upphovsman till den ekonomiska och revolutionära teori som kom att kallas marxism.

Marx är arbetarrörelsens mest inflytelserike tänkare. Han skaffade sig en utbildning i filosofi men tog avstånd från filosofin runt tjugofemårsåldern och började istället betrakta sig som en vetenskapsman vars viktigaste uppgift var att utifrån forskning försöka urskilja och påverka samhällsutvecklingen. Han kom dock alltid att beröra frågor som behandlades i dåtidens moderna filosofi, särskilt vad gäller historiefilosofi, politisk- och moralfilosofi.

Marx ansåg att historien följer vissa lagar som för den som upptäcker dem möjliggör förutsägelser om framtiden. Hans historieteori, ‘historisk materialism’, involverar tanken att olika samhällsstadier avlöser varandra, var och en med en distinkt materiell bas, och att det nuvarande stadiet – det borgerliga eller kapitalistiska samhället – bär fröet till en högre samhällsform baserad på egendomsgemenskapsocialismen eller kommunismen. Marx analyserade det kapitalistiska samhället med hjälp av sin arbetsvärdeteori. Han menade att den enda källan till profit eller företagarvinst är kapitalistklassens exploatering av arbetarklassen – att lönearbetarna (en del av sin tid) arbetar gratis och då producerar ett mervärde för dem som äger produktionsmedlen (produktionsinstrument, råmaterial m.m.).”

Observera!

Karl Marx skissade aldrig på en framtida utopi, vilket många har fåtts att tro. Och det är borgerskapet som står bakom denna felaktiga uppfattning eftersom det Marx verkligen skrev är alldeles för farligt för borgarklassen ifall arbetarklassen får kännedom om Marxs verkliga budskap.

Marx beskriver samtiden. Det vill säga den kapitalistiska framväxten under artonhundratalets industriella revolution. Han drar lärdomar av både den tiden och tiden som förgick den kapitalistiska framväxten. Han pekar på vilka drivkrafter historien har. Alltså vad som är motorn i samhällsutvecklingen. Det är hans gärning, inte att han skulle beskriva ett idealsamhälle eller ge oss ett recept på hur man skapar ett möjligt Utopia!

Han ger oss insikt om samhällets mekanismer och med det som kunskap kan arbetarklassen skapa det samhälle som en gång måste avlösa det kapitalistiska samhället. För som alla samhällen är kapitalismen dödsdömd när produktivkrafterna växer ur de ramar som formar kapitalismen och gör den till det den är, ett klassamhälle som bygger på att arbetarklassen producerar ett värdeöverskott som tillfaller kapitalägarna. Den kunskapen är sprängstoff som skrämmer borgarklassen och är det något denna klass är rädd för så ä det just arbetarklassen. Det framgår bland annat av denna lilla berättelse av Jan Guillou”DET ANSTÅR INTE SOLBACKA­GOSSAR ATT UMGÅS MED ARBETARUNGDOMEN I STJÄRNHOV!”

Borgarklassens rikedom kommer knappast ur ingenting. Därför är den så rädd för strejker och därför är den så rädd för att arbetarklassen ska ha kunskap om hur de skapar sina rikedomar och vilka som faktiskt skapar dem. Att det sker en förflyttning av de värden som varje dag skapas av arbetarklassen, från deras utförda arbete och till dem som äger produktionsmedel, det vill säga borgarklassen.

Det Marx pekar på som gratisarbete uppstår genom att arbetarklassen får en lön för tiden den avsätter för att producera. Det värde som produceras tillfaller inte arbetarklassen utan det tillfaller ägaren av produktionsmedlen. Och det producerade värdet överstiger den lön som betalas ut till arbetarklassen.

Det här kan givetvis utvecklas mycket mera, men det är själva grundförutsättningen för det kapitalistiska samhället. Utan vinst ingen kapitalism och därför är det också döfött att tro att man kan behålla privata initiativ inom till exempel vården om de privata aktörerna inte får ta ut någon vinst. Och frågan är ju inte om de ska få ta ut vinst utan varför de ska göra det när den offentliga sektorn kan sköta vården istället och dessutom tillgodose en sund insyn i verksamheten.

I det långa perspektivet är kapitalismen bara en historisk parentes som vi står mitt upp i, men för den skull skall vi inte förledas att tro att den kan existera för alltid och att den är det enda sättet ett samhälle kan fungera på. Den har ju inte alltid funnits och därför kommer den inte heller att för alltid bestå.

Vi ser de första dödsryckningarna i det kapitalistiska samhället redan i dag. Det har skapats en bankoligarki som skapar pengar ur ingenting genom att bevilja lån som måste omsättas trots att skulden bara är påhittad.

Va fan ”lånar” banken ut för något?

Inte ens bankerna ser sina ”pengar” som pengar

Bankernas bakvända ”betalsystem”

De här lånen är räntebelagda, som alla vet. Och för att maskineriet ska gå runt krävs fler lån, och fler och fler, allt för att betala för de växande räntorna som göder bankfinansens kapitalister och som i grunden är helt beroende av de värden som skapas i produktionen. Det är klart att det kollapsar till slut. För att fördröja kollapsen krävs en ändlöst ökande konsumtion, vilket ju i längden inte är möjligt.

”Dyra finansiella marknader i en tid då företag kämpar för att slå redan sänkta beräkningar innebär att bankmakten inte kan bluffa sig högre om penningmängden minskar. Det måste finnas en realekonomi botten.” / Carl Norberg

Kollapserna har vi redan sett alltför många av, men en dag blir det en kollaps för mycket.

Mycket kort inlägg av Ghost, rekommenderas.

Några rader om den parlamentariska borgerliga ”demokratin”, skrivet av Carl Norberg: ”…  folksuveränitetsprincipen vilken innebär att all offentlig makt utgår från folket (RF 1:1) och där folkets representanter i Riksdagen har den slutgiltiga makten i samtliga frågor,… detta då den verkställande och dömande makten i ‘praktiken’ utgår ifrån parlamentet. Jo jag tackar jag.

Hur det i verkligheten blir med den saken i ett samhälle där bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken – riksdagen, kanske inte behöver utvecklas närmare.

… det blir allt svårare att tro på myten om att regeringen arbetar oberoende av ekonomin, … patetiskt är väl bara förnamnet egentligen.

Men verkligheten är den att så länge som det passar den ekonomiska maktstrukturens egenintresse, så kommer dessa politiska grenar av regering och riksdag utåt att förefalla som att de fungerar enligt anvisningar från den demokratiska konstitutionen, även om kulissen egentligen är närmast fullkomligt löjeväckande.

Om … maktstrukturen hotas av yttre eller inre krafter så kommer just dessa statliga grenar … att agera för att skydda makten och dess särintressen och den demokratiska konstitutionen kommer att gå upp i rök som den illusion som den alltid har varit.”

I ett annat inlägg skriver Carl Norberg: ”Människor börjar alltmer inse att det är pengar som styr den ekonomi som kontrollerar politiken och … utgör instrumentet för makt i samhället.

… bankerna kan påverka penningmängden … med enskilt vinstmaximeringssyfte, … den politiska polariseringskulissen bara till en tragiskt löjeväckande satir utan sakligt betingad grund och … demokratiska underskott … gör situationen alltmer politiskt explosiv över hela världen …

Sverige är … ett centralt råttbo ur det parasitiska finanshegemoniska historiska perspektivet, … några har i alla fall levt både högt och allt högre, medan dessa meritokrater hela tiden bara har gjort så små eftergifter som möjligt för att undvika befolkningsmässig revolt. Verka utan att synas är en mycket känd paroll i landet som tyvärr alldeles för få människor har funderat över vad som detta innebär …

Människor har låtit bli att reagera mot maktens materiella situation så länge som människor själva har upplevt en förbättring av sin välfärd. Men när den egna välfärden förändras till det sämre samtidigt som maktens välfärdssituation accelererande förändras till det bättre, då till sist vaknar eftertanken hos människorna igen.”

Kommunistiska manifestet

Kapitalet

Mer litteratur och artiklar

Inlägg av Skvitt:

Tag två, betala för en!


Boktips i vintermörkret

Boken om folket

 

Skolan väckte aldrig mitt historieintresse.

Fy fan så tråkigt det var att läsa om kung si och om kung och vilka krig han utkämpade och när och var.

Men när jag läste på egen hand, då var det en annan sak. Då läste jag om arbetarklassens, alltså min egen historia. Och då kom jag helt naturligt in på Karl Marx’s skrifter där han till exempel i Das Kapital, skildrar 1800-talets samhälle och hur det tedde sig för arbetarklassen på den tiden. Men verket handlar om mycket mer än så och få har i dag läst verket, vilket ju förklarar varför många säger att ”han hade ju fel och det kan aldrig bli som han sa. Det är ju en utopi!” Lustigt, vadå utopi? Vilket framtidssamhälle skissade han, om jag får fråga?

Läs Kapitalet innan ni uttalar er om det! Gör det (om ni orkar! – det är gediget, omfattande och omständligt skrivet, varnar jag er för!) och kom igen sen!

Numera är jag mycket fascinerad av historia, vilket ju alltså inte är skolans förtjänst! Det är ett mycket intressant ämne och det är oerhört viktigt också, men inte i så särskilt hög grad viktigt att veta vad kungarna gjorde och stred för, även om det förklarar en del om varför Europa och världen i övrigt  ser ut som det gör i dag. Än mer begripligt blir det för den som läser Karl Marx, trots att han inget visste om dagens värld. Det kan låta märkligt, men inte för den som har läst Kapitalet och en del andra fantastiska verk från honom och andra.

Fattigfolkets historia

Tillhör du också dem som likt jag inte fann skolans historielektioner intressanta? Ställ dig då vid kioskens tidningshylla och kika ett tag. Snart ser du ett antal tidskrifter som handlar om historia. Köp en och läs och se hur intressant det faktiskt är! De skildrar historiska händelser på ett oftast gripande sätt. Och ej sällan är det vanligt folk som skildras.

Exempel på tidskrifter:

Allt om historia

BBC Historia

Populär historia

Det finns många fler, så klart. Tyvärr har de det gemensamt att det är borgarpress. Men det är likväl en bra början för att inse hur intressant ämnet är.

Vill man däremot få ett annat perspektiv, då bör man läsa det verk jag helst rekommenderar, boken Människans rikedomar. Det är en bok skriven av Leo Huberman och skrevs för snart 80 år sedan, 1936. I dag finns den att läsa på nätet. Mer läsning finner ni här.

Das Kapital finns i många utgåvor, det är bara att beställa, men förbered er på en riktigt tung läsning!

”Usla elända och arma” är en bok som presenteras av Anneli Jordahl. Hon skriver: ”… marginaliserade människor sällan talat i egen sak, här finns inga dagböcker och familjealbum. Eller släktingar som författat biografier över varandras gärningar.

I antologin Usla, elända och armaskriver olika forskare om utsatta samhällsgrupper, som psykiskt sjuka, ogifta mödrar och hemvändande lemlästade soldater. De lyfter fram individerna och läsaren får följa dokumentära levnadsöden. I varje text relativiseras historieskrivningen utifrån genus, klass och etnicitet. Jag har exempelvis aldrig läst om väl­beställda renägande samers tjänstehjon. ”Sockenlapparna” hade de mest föraktade arbetsuppgifterna som att flå hästar och hundar.

När historikern Malin Gregersen skriver fängslande om luffarnas liv vid 1900-talets början följer hon parallellt den fattige Ola Träben och friherren och översättaren Eric Hermelin. De levde likartade liv som kringflackande i världen, pengar som kom från påhugg, tiggeri eller stöld gick till öl och brännvin.” Läs mer här på AB-kulturBokrecension

Känner man sin historia så förstår man också sig själv, sin plats i samhället och vilka som styr och ställer, samt varför. Komplettera gärna den kunskapen med kunskap om psykopati!


Hyllning till arbetarklassen och Jerry Williams

Krämarnas tid är förbi!

Julafton har varit.

Krämarna har fått sitt, men utan att vara nöjda, som de ju aldrig blir. Julhandeln slog inga rekord. Kanske för att det samlade borgerskapet har pressat tillbaka arbetarklassen bit för bit under lång tid nu och så långt att vanligt folk inte längre har råd att handla till jul som förr. Pensionärerna har inte längre råd att köpa till sina barnbarn, utförsäkrade och arbetslösa har inte råd att att handla alls. Och dessa är alla en växande skara. Det måste sätta sina spår!

Eller kan det vara en viskning om kommande tider, inte sämre tider, men bättre och medvetnare tider? Att arbetarklassen inte längre vill låta sig ledas av borgarklassen, inte vill föda den, inte gå på dess finter och trix? Att arbetarklassen inte längre vill tro på kommersialismen och dess tomtenissar.

Kanske att arbetarklassen äntligen börjar se upp till sig själv som den nyttiga hjälte den är och som bär upp hela samhället, så som den bär borgarklassen på sina skuldror? Kanske arbetarklassen börjar tycka att det finns andra värden än de materiella, när det materiella snart inte finns inom den ekonomiska ramen?

Kanske arbetarklassen börjar tro på sig själv, sin egen förmåga och sin egen historiska storhet och möjliga framtid i frihet?

Kanske arbetarklassen börjar ta till sig den kompromisslösa socialismen och marxismen åter tas till nåder efter alla års smutskastning, nu när Reinfeldt och kompani så tydligt visat varthän borgerskapets kapitalistiska friheter bär?

Arbetarklasshjälte är verkligen något att vara!

Workingclass hero AFFISH

Jerry Williams, egentligen Sven Erik Fernström, växte upp i en arbetarfamilj. Familjen hade en enrummare i Solna. Modern var undersköterska och avled när Erik var tolv år. Fadern tog ensam hand om honom och hans bror. I ungdomsåren arbetade han som rörmokare. Han började tidigt intressera sig för musiken och kom med i bandet The Violents, som blev förband åt Beatles under dess Sverigeturné 1963.

Jerry Williams är sina rötter trogen och står för att han är kommunist. Kanske just därför han kan sjunga ”Working Class Hero” med sådan inlevelse. Se och lyssna – videon har ni här:

Läs mer om Jerry Williams på Wikipedia.

Lollo Asplund recenserar en av hans konserter.

Karl Marx Kapitalet


Tro och vetenskap

Ingenting är vetenskapligt bevisat

!!!

Däremot är mycket förklarat på ett vetenskapligt sätt. Och om den vetenskapliga förklaringen är allmänt vedertagen är det bara därför att förklaringsmodellen är den bästa som finns hittills och att den inte strider mot iakttagelser, samt att den kan styrkas med upprepbara experiment och eller beskrivas matematiskt.

Vetenskapliga sanningar finns inte!

Religiösa ”sanningar” finns det däremot i överflöd, trots att inga av dessa ”sanningar” är bevisade eller kan bevisas. Bara av det skälet kan man förkasta religionerna. Men man behöver ju inte kasta ut barnet med badvattnet. Till exempel är ju budet ”Du skall icke stjäla!” något att ta fasta på. Frågan är bara om det budet har så mycket med religion att göra. Det är ju mer en fråga om moral och en regel som behövs i ett civiliserat samhälle.

Tyvärr efterlevs det budordet inte av borgarklassen, som ju lever på stöld hela tiden, gör sin egen tolkning av denna stöld och kallar den för andra saker, till exempel ”affärer”. Och som sådan betraktas den närmast som helig! Men när den katolska kyrkan hade ett genuint inflytande gällde faktiskt regler som omöjliggjorde sådan profit som i dag genomsyrar hela vårt kapitalistiska samhälle och som i dag bara ifrågasätts av medvetna kommunister. Här finns faktiskt en beröringspunkt, ideologiskt, mellan religion och politisk vetenskap. Möjligen förstås det i vad som nedan följer.

Kommunist o humanist

(Förstå psykopati  genom att läsa här!)

Religion är en mänsklig skapelse och därmed är även dess gudar mänskliga skapelser. Och som allt människor skapat är även religionerna något som utvecklas och har utvecklats sedan människans begynnelse. Varför ska vi då inte ifrågasätta den religion vi bekänner oss till?

Om vi tänker oss att vi förflyttar oss på tidsskalan, framåt mot det okända som ännu inte har inträffat eller bakåt till det vi kan spåra historiskt och känner till, och tänker oss leva med den religion som en sådan tid har, ska vi då bekänna oss till den istället för den vi bekänner oss till i dag?

Ett sådant tankeexperiment leder till frågan om det kan vara rätt så som vi tror just nu? Och vad gör denna tro till den enda rätta?

Vi kan ju också göra tankeexperimentet i rät vinkel till det nyss nämnda. Det leder till tanken att vi är födda in i en annan i dag existerande religion. Vi kan då tänka oss att vi är hinduer istället för kristna eller något annat! Eller att vi föds i en liten by i det inre av Borneo med minimal påverkan från missionärer. Då har vi andra gudar! Är dessa gudar då mer sanna och trovärdiga än den Gud vi i dag bekänner oss till och i så fall varför?

Religion är som sagt en mänsklig skapelse och något som utvecklas och har utvecklats sedan människans begynnelse.

Människan skapar det som hon har behov av. Det är väl bara kapitalister som skapar värdelösa produkter att kränga i vinstsyfte åt oss genom att förespegla att vi har behov av prylarna och faktiskt skapar våra behov av dem, men det är ju en annan sak.

Vad har vi då för behov av religion?

Man får nog gå tillbaka till ursprunget för att svara på en sådan fråga. Och man måste ställa vissa frågor, till exempel om hur religionerna uppstod!

Den frågan är nog inte vetenskapligt löst ännu, men jag vill påstå att den växte fram på två sätt.

Det ena var att försöka förklara det man inte visste. Vad är det som blinkar på himlen? Är det de avlidnas lägereldar? Vad finns efter döden? Hur och skapades och vem skapade världen?

Det andra är nyttoaspekten. Här kommer tabu och demoner in i bilden och jag tror att demonerna är alla gudars ursprung. ”Gå inte ut i djungeln efter att solen har gått ned för då kommer ”den onde” att döda dig!” Den ”onde” kanske var en sabeltandad katt eller någon från en grannstam, eller bara risken att falla utför ett stup och tabut fick därmed en relevans. Många orsaker till en ond bråd död kunde då enkelt kokas ned till enda orsak att hålla reda på, att inte reta upp ”den onde”. Det är rationellt och bra och passar en rationell varelse som människan ju trots allt är.

Andra tabu reglerar sådant som kan skapa konflikter inom stammen. Det skapades alltså en idévärld som omslöt alla inom en stam. Och det skapades ritualer för att upprätthålla denna idévärld inom stammen från generation till generation. Och ritualerna skapade sammanhållning samtidigt som de skiljde ”oss” från ”dem”.

När samhället utvecklades och arbetsdelningen ledde till olika roller i samhället började en elit växa fram. Och eliten blev privilegierad och fick makt över de andra. Makt är inte okontroversiell, den ifrågasätts och måste försvaras. På så sätt växte två saker fram som en ren nödvändighet för maktens fortbestånd, en makt som byggde på orättvisa.

Det finns två sätt för eliten, överheten, att upprätthålla makten och det gäller i olika former än i dag, repression och prevention.

Repressionen handlar om att ingripa med lag och bestraffning mot dem som reser sig mot makteliten.

Preventionen handlar om att förebygga att så sker.

När det gäller förebyggandet spelar etablerade religioner en viktig roll. Därför övergick folktro till etablerad och ritualiserad religion med bud, förbud och föreställningar av olika slag, dock utan att folktro för den skull försvann men har ju som bekant ofta bekämpats av prästerskapet.

En i civilisationens gryning vanlig föreställning var att härskaren var en gud som alla måste åtlyda. I mer moderna civilisationer reducerades härskaren till en människa, men med en makt som utgick från gud! Härskaren behövde religionen och dess ”heliga” uttolkare, vilka i sin tur behövde härskaren för att upprätthålla sina privilegier. Det var ett ömsesidigt beroende.

Religionernas rätta ansikte är alltså att visa att det onda är det goda och vice versa. Gott är det bestående. Gott är att det finns de som bestämmer. Gott är att lyda. Lyda är att följa guds lag, till exempel sharia. Ont är att ifrågasätta. Ont är att tvivla. Ont är att inte böja sig för överheten och överheten är i sista hand självaste Gud, som döljer sig bakom den rådande ordningen – ”Den gudomliga ordningen”!

Att ifrågasätta denna gudomliga ordning har fått konsekvenser för många. Galileo Galilei är en av alla dessa som fick känna av förtrycket och en av få som trots det överlevde.

Nu undrar jag: Vill du fortfarande tro på en Gud? Skall arbetarklassen stödja kyrklig verksamhet? Är det vetenskapen som skall prioriteras framför religiösa föreställningar?

Religion är ingen vetenskap

Men filosofi, däremot, är en intellektuell disciplin som hyser kärlek till visdom!

Karl Marx är en i raden av alla filosofer. Borgerskapet vill dock givetvis helst inte erkänna det av ganska självklara skäl. Men han byggde vidare på Hegels filosofi, som i sin tur byggde på tidigare filosofers arbeten. Så växer vetenskap fram.

Och filosofi är en vetenskap som alla andra och speciell på sitt sätt, som alla vetenskaper ju är. Vetenskap verkar i samhället och samhället värderar vetenskaper utifrån nyttan. Det märks i hur samhället finansierar de olika vetenskapliga disciplinerna. En vetenskap som filosofi värderas utifrån hur den kan tillföra något till det rådande samhällssystemet och tas emot därefter. Därför tar ett kapitalistiskt samhälle inte emot Karl Marx filosofiska gärning med någon större entusiasm och tacksamhet, snarare tvärt om. Han har ju ett humanistiskt patos och ser bristerna i det kapitalistiska samhället, men även de möjligheter detta samhälle har att utvecklas i, ur humanistisk synvinkel, rätt riktning.

Enkelt, men också fel uttryckt! Enkelt, men fel! Ja, för vad Marx faktiskt gör är att analysera vad som driver samhällenas ständiga förändring framåt. Han har en stor vurm för rättvisa, men han värderar inte riktningen i termer som ”rätt”.  För honom är samhällsutvecklingen snarare lagbunden. Och det är där han har sin givna plats i vetenskapshistorien. Han beskriver de lagar som driver utvecklingen av samhället framåt! DET ÄR MARXs VETENSKAPLIGA GÄRNING!

Många säger saker om honom utan att veta ett endaste dugg, så varför inte läsa vad han verkligen skrev i Das Kapital och i det Kommunistiska manfestet.

Karl Marx måste ses med två ögon.

Det ena ögat fokuserar på hans vetenskapliga beskrivning av samhället så som det såg ut på hans tid och som det har sett ut under historiens lopp. Han är då inte bara intresserad av och beskriver de faktiska händelserna utan han analyserar dem ur ett ekonomiskt perspektiv som beskriver de olika klassernas roll, levnadssätt, ekonomiska förutsättningar, makt och funktion som de har och spelar i de olika samhällen de fungerar i. Allt det här är också avhängigt de för var tid uppnådda tekniska nivåerna och den samlade kunskap människor har vid given tidpunkt. Marx väger samman detta och lägger i dagen drivkrafter om ändrar historien. Det är en vetenskaplig insats utan motstycke som inte har gjorts före honom.

Det andra ögat fokuserar på hans stora sociala rättvisepatos. I verket ”KAPITALET” skriver han om allt detta som jag nämnde i förra stycket. Men han beskriver också de fruktansvärda förhållanden som arbetarklassen lever under i hans tid.

I fotnot efter fotnot redovisar han den grymma verklighet som kapitalisterna utsätter arbetarna för. Vissa av dessa grymheter väckte även avsky bland etablissemang och politiker och ledde till att det stiftas nya lagar.

I fotnot efter fotnot redovisade han ett barnarbete som var ett rent slaveri. Han beskrev hur barn arbetade under spinnmaskinerna med att ta bort bomull som satte igen maskinerna. Det blev barns uppgift eftersom de är så små och smidiga och deras händer kommer åt över allt. Han beskrev vad de flesta visste men få brydde sig om; hur dessa barn ofta fastnade i maskinerna och skadades eller rent av dog. Han vittnade om att dessa barn tvingades jobba kvar trots att de redan hade förlorat flera fingrar! Och han vittnade om flickan som fastnade med håret i spinnmaskinen, blev skalperad men överlevde och fortsatte att arbeta under maskinerna.

Han skrev i fotnot efter fotnot om barnarbetet i kolgruvorna, vars trånga gångar krävde och kvävde barn. Han skrev om usla löner, fruktansvärda bostäder, smuts, elände, fattigdom bortom det begripliga, svält, arbetsplatsolyckor, maktlöshet och företagens oinskränkta makt, men även om arbetarnas kamp för bättre villkor.

När jag tänker efter så inser jag att allt det där han beskrev försiggår än i dag. Men nu sker det med samma cyniska jakt på profit i de delar av världen där arbetarklassen ännu inte har skaffat sig kraft att sätta sig emot och hävda sina rättigheter, där de inte har lyckats organisera sig  och där politiker och regeringar gör vad de kan för att stoppa arbetarnas kamp.

När jag tänker efter så inser jag att allt det där han beskriver försiggår än i dag. Och om inte arbetarklassen är organiserad och har en politisk medvetenhet så är vi tillbaka i samma sits som för 150 år sedan.

När jag tänker efter så inser jag att allt det här bottnar i kapitalismens hunger efter vinst och att inget får hindra denna borgarklass från att göra vinst på andras bekostnad och de som protesterar kallas ”skymfligen” eller rättmätigt för kommunister.

Verkligheten för varje kapitalist är att vinsten alltid måste maximeras, annars blir man utkonkurrerad. Mot den bakgrunden förstår man varför man plocka fjädrarna från levande fåglar och pälsen från levande angorakaniner, för att ta ett exempel. Då är allt tillåtet om det inte är förbjudet i lag och att den i verkligheten även upprätthålls, vilket ju inte alltid är fallet. Och då kan skattemedel föras från den offentliga sektorn till privata fickor med hjälp av reformer som en kapitalistvänlig regim inför, trots att alla inser att detta är omoraliskt.

I borgarklassens värld går penning alltid före moral i sista änden och då är den inte främmande för diktatur som främjar dess vinster på arbetarklassens bekostnad.

Varför kommunist o humanist

Bonuslänkar:

Kommunistiska manifestet

KAPITALET

Allt Skvitt skrivit och taggat med Kapitalism

”På spaning efter humanism bland primater”.


Borgarklassen ger aldrig upp

Ständigt kommer lögnerna upp

 

Den här gången är det Per Gudmundson som påstår att kommunister är odemokratiska!

Faktum är att det är tvärt om.

Per Gudmundson gör påståendet möjligt genom både lögner, definitionsbrott och ett totalt sammanblandande av partier, statsbildningar och ideologi.

Låt mig börja med ideologin och göra det kort och enkelt. Den kommunistiska ideologin är en sak och hur olika partier och stater, som kallat sig kommunistiska, har tolkat och utformat ideologin är en helt annan sak. Låt oss därför bortse från dessa och lite längre ned i texten återkomma till ideologin.

Osanningar om en ideologi

Låt oss i stället titta på vad demokrati är. Vi börjar alltså med definitionen, eller kort och gott översätta ordet från grekiska till svenska. Då får vi ordet FOLKSTYRE! Och även om Grekland inte levde upp till ordets rätta betydelse så ökade i vart fall fria mäns inflytande radikalt i och med Solons teori och de reformer som följde av den för tvåtusenfemhundra år sedan.

Kommunister är i högsta grad anhängare av den demokratiska idén, vilket har visat sig i användandet av ett än starkare ord i översättningen från grekiska, FOLKVÄLDE!

I ledarbloggen skriver Gudmundson att kommunister vill avskaffa äganderätten och minska de medborgerliga fri- och rättigheterna och det menar han är ett exempel på att avskaffa demokratin. Det är till och med objektivt sant, påstår han.

Och det är det ju inte. Det är den privata äganderätten av produktionsmedlen som skall avskaffas, inte annan äganderätt! För just genom att produktionsmedlen är i privat ägo hos ett mycket litet fåtal, uppstår en grupp i samhället som lever genom andras arbete och blir omåttligt rika. Och med rikedom växer makt och inflytande över både enskilda och samhället och hela samhällets ekonomi. Därmed går inte privat äganderätt till produktionsmedel att förena med ett folkvälde, en verklig och sann demokrati.

Att förbjuda privat ägande av produktionsmedel är förvisso en inskränkning i de medborgerliga fri- och rättigheterna. Men det är en inskränkning enbart av de fri- och rättigheter som borgarklassen har skaffat sig själv i kraft av sitt växande kapital, en ackumulation som startade lite försiktigt under medeltiden och tog explosionsartad fart genom två företeelser. Den ena var triangelhandeln mellan nya världen, Europa och Afrika, med den mycket lönsamma slavhandeln, som ett av inslagen. Den andra var den industriella revolution som möjliggjordes av uppfinningar som ångmaskin och spinnmaskin. Den sistnämnda drevs av den förstnämnda och krävde stor tillgång på bomull från den amerikanska södern. Bomull som plockades av slavarna från Afrika.

Borgarklassens fri- och rättigheter skapades under denna tid och innebar att alla andra människors fri- och rättigheter starkt begränsades och i en del fall helt upphörde att existera! Det är med sådana ”fri- och rättigheter” för fåtalet som borgarklassen har skaffat sig sin makt och den vill de upprätthålla med ett politiskt system som de kallar ”demokrati”, trots att det bara är de själva som bestämmer och utgör en extremt liten minoritet. Folket i stort har däremot ingen makt utan att organisera sig. Därför har borgarklassen såväl i diktaturer som i så kallade borgerliga ”demokratier” till och från försökt att förbjuda folket att organisera sig, eller i vart fall inskränkt och försvårat möjligheten.

Som motkraft har arbetarklassen tillägnat sig en ideologi som råder bot på ovanstående missförhållanden och visar vägen fram mot verklig demokrati. Det har bildats partier för att driva de av borgarklassen undertryckta massornas intressen, till exempel med den kommunistiska ideologin som vapen. Men det har varit en svår kamp och den har ännu inte lyckats. Naturligtvis på grund av misstag och hårt motstånd, men det är inte ideologin det är fel på! Utan borgarklassens hårdnackade motstånd och sabotage hade vi i dag haft en riktig och sann demokrati som vi  med stolthet hade kunnat säga vara ett äkta folkvälde. Men då hade vi inte heller haft någon borgarklass. När den såldes med alla medel svartmålar kommunismen gör den det av ren överlevnadsinstinkt, inte som människor, men väl som klass.

Demokratiska fri- och rättigheter ska gälla för alla, men borgarklassen vill att detta endast gäller ett fåtal. Det är borgarklassen som är emot demokrati, den verkliga demokratin – folkmakten!

Större delen av Gudmundsons inlägg ägnas den politik som vänstern fört. Och den kan klart diskuteras och ska självklart kritiseras, men inte på sätt som han gör. Istället är ju frågan hur partierna har kunnat förändras så i grunden att de har blivit borgerliga partier utan att erkänna det.


Adjöss med insynen!

Hemligstämpeln

ersätter

offentlighetsprincipen

Det har regeringen Reinfeldt bestämt. Ännu ett steg tas såldes mot den autoritära och totalitära diktaturen. Var det det du röstade på?

Diktatur

”Det är ett helsvenskt förslag som gör det enklare att hemligstämpla material som rör mellanstatliga affärer.

I en tid när stater allt mer bolagiserar sin verksamhet är detta naturligtvis ett dråpslag mot allmänhetens möjlighet att få insyn i hur deras skattepengar används.” /AB

Citatet ovan tål att tänka lite extra på. Det säger nämligen att de privata företagen kräver större skydd mot insyn från gemene man. Det säger också att vår regering ställer sig på företagens sida och mot det svenska folket. Tänk på det när det talas om att klasskampen är död. Den enda klassen vars kamp har upphört är arbetarklassen. Borgarklassen fortsätter sin kamp och stärker sina intressen och privilegier. Självklart är det på arbetarklassens bekostnad. Tro inte att klasskampen är död eller att klassamhället har upphört. Det är bara borgarklassens propaganda som hävdar sådant strunt eftersom den vinner på att du tror det!

Självklart borde detta väcka upp ett ramaskri från de övriga partierna, men icke! Det säger allt! Alla våra partier står på borgarklassen sida, det visar de i handling. Sen må de säga vad de vill.

Om du har haft en tro på parlamentarismen och den borgerliga demokratin är det väl nu dags att glömma det!

Nu tvingas Regeringskansliet skriva om sin sida ”Offentlighetsprincipen – rätten till insyn”.

Peter Eriksson (MP), ordförande i konstitutionsutskottet, är en av få som är kritisk och menar att ”Sverige inte kommer att vara sig likt efter förändringen”. SvD

Nu har det hänt som inte fick hända. Vad det här betyder är ännu oklart, men många befarar det värsta, att det ska bli än mer svårt att få ut offentliga handlingar, att det tex kommer att bli omöjligt att ta reda på om läkemedel har allvarliga biverkningar eftersom det skulle äventyra läkemedelsindustrins vinstmöjligheter.” Läs mera på här!

Sekretessomröstning

Betänkande 2013/14:KU6 Sekretess i det internationella samarbetet

Läs också Kristoffer Hell

Relevant i sammanhanget:

Men total insyn ska myndigheternah, rakt in i våra privatliv!