Kategorier

Arkiv

När man är född med guldsked i munnen

Då är det inte lätt

Nej, sanna mina ord. När man har fått allting gratis, då är det inte lätt att plötsligt inse att saker och ting faktiskt kostar, eller att det finns sådant som kallas solidarisk handling och moralisk plikt. För någon annan plikt finns knappas för kungahuset då det står över lagen.

I sitt oförstånd har såldes prins Carl Phililp aldrig betalat för sophämtning från sin sommarstuga som han har fått av värmlänningarna. Nu får de dessutom betala för att tömma skiten efter honom.

Räkningar har han fått, men gåvan att förstå att en räkning är till för att betalas har han tydligen inte fått och att allting faktiskt kostar är säker något som övergår hans förstånd.

För det kan väl inte vara så att han anser sig för fattig för att ha råd med notan för den egna skiten? I så fall är han bara fattig i själen.

Alltså, är han helt dum i huvudet eller bara sniken?

Fattige Carl

Vore jag värmlänning hade jag varit urförbannad på hans sätt att tacka för gåvan!

AB, nwt.se


Roligt och allvarligt på samma gång!

Hittat på facebook

 

Jag har ingen aning vem skaparen är.


Färdiga åsikter – helt gratis!

Sven tycker så bra

att jag inte behöver skriva något själv. 

Sånt är bra om man är lite lat.

Så här inleder han sitt senaste inlägg:

Nya moderata pinsamheter

”Veckans pinsamhet måste vara den här intervjun med vår Moderata Försvarsminister Karin Enström. Vissa svenska politikers rädsla för att kalla Saudiarabien för vad det är, en grym diktatur, är skrämmande. Den ena ledande högerallianspolitikern efter den andra trampar i klaveret när vapenkommersen blir viktigare än moralen. Men dom är ju inte ensamma. Vår allra högsta tupp, Knugen, har ju inget emot att ge medaljer till företrädare för denna diktaturen. Men att ge utmärkelser till miljökämpar är farligt. Skammen borde blossa rejält röd på kinderna på ansvariga herrar och damer. Men, tyvärr, tror jag inte alls att dom skäms det minsta. Men jag skäms över att representeras av dessa vidriga murmeldjur.” 

Murmeldjur, vad ont har de gjort?

Och andra synpunkter levererade av mig själv:

Imorgon delar Världsnaturfonden (WWF) ut utmärkelsen Årets Miljöhjälte. Juryns pris går till Alva Snis Sigtryggsson från Fältbiologerna som engagerat sig för att rädda Ojnareskogen på Gotland.

Kung 
Carl XVI Gustaf brukar dela ut detta pris men väljer att inte göra det i år. Enligt hovets informationschef Bertil Ternert så är det kungens eget beslut.


”Kungen får ta ställning,
 men han avstår ofta när det gäller 

större kontroversiella frågor och det är alltid han som ytterst betämmer om hur man ska göra”, säger Ternert till nyhetstjänsten helagotland.se” /IDG.se

Att demonstrera för miljön och mot Nordkalk är tydligen så kontroversiellt att han inte kan dela ut medalj, men kung Abdullah är uppenbarligen inte det minsta kontroversiell i kungens ögon. EXPRESSEN har en annan uppfattning om Abdullah:

”Saudiarabien är en av världens hårdaste diktaturer. I Amnesty Internationals senaste rapport beskrivs ett land där kvinnor utsätts för omfattande diskriminering, där myndigheterna vidtagit en rad åtgärder för att strypa yttrandefrihet, och där fångar utsätts för tortyr.
Detta hindrade inte Sveriges konung från att åka dit i förra veckan för att hylla Saudiarabiens kung Abdullah, 87.
I fredags var kung Carl Gustaf i egenskap av hedersordförande för World Scout Foundation inbjuden till Abdullah för att dela ut hedersbevisningen Bronsvargen som ges till personer som stått för extraordinära tjänster för världsscouting.”

Gotlandsprotesterna: Naturvärden vs profitintressen

Alva om mötet med kungen: ”Han lyssnade mest”


Camilla Henemark tycker att kungahusets reaktion är intressant.

”För Sverige i tiden”

 

Det är vår kungs så kallade valspråk. Alla svenska kungar har haft ett valspråk. Här är några tidiga exempel:

All makt är av Gud. Gustav I (1523-1560)

Gud giver åt vem han vill. Erik XIV (1560-1568)

Gud vår beskyddare. Johan III (1568-1592)

Och så vidare fram till vår nuvarande regent, Carl den XVI Gustaf: För Sverige i tiden!

Jo, jo, men hur är det bevänt med det? Är monarki verkligen något annat än medeltida och förlegat? Barnen får inte gifta sig med vem som helst, det ska både mamma och pappa bestämma, men även regering och riksdag ska säga sitt innan äktenskap kan godkännas. Det är ju egentligen snäppet värre än hederskulturerna där släkten godkänner äktenskapspartnern, eller förkastar den!

Och tänk, hemska tanke, om Carl Philip vore bög! Hur skulle det ha sett ut?

Alltså: Ett mer passande valspråk vore väl detta: För Sverige ur tiden!

Nu låter jag Camilla komma till tals:

”Det är intressant att kungahuset reagerar som de gör med tanke på hur mycket sådant här som politiker har fått utså.
Och deras, alltså politikernas, varumärken skadas faktiskt på ett helt annat sätt än kungligheternas. De är ju egentligen bara ‘dekoration’, medan politikerna driver frågor på ett annat sätt.” /EXPRESSEN

Vill du veta mera om regenternas valspråk, klicka här eller läs på Wikipedia.


Tack Svante

d. v. s.

HANNIBAL(JAN)

Han har denna video i sitt inlägg igår:


Kungabilden fejkad

Stig-Britt

Den som avslöjade förfalskningen, hur gjorde han-hon?

Läs här!

AB

Skvitt har tidigare skrivit i ämnet:

Lämna kungen ifred, men avskaffa monarkin!

Den 1 december 2011 läggs bilderna på kungen ut

Carl XVI Gustav

 


Carl XVI Gustav

Vår monark

Synd att lägga mera lök på laxen, så att säga. Det är ju synd om karl’n.

Jag menar att i en mindre utsatt position som hade passat honom bättre, till exempel som brevbärare (f’låt glömde hans läs- och skrivsvårigheter) eller sophämtare, så hade hans begåvningshandikapp aldrig uppmärksammats i media.

Jag ömkar faktiskt denne man, som ju genom ett absurt statskick hela tiden hamnar i rampljuset, stackars karl.

Till artiklarna:
AB,  AB, AB, AB.


Den 1 december 2011 läggs bilderna på kungen ut

Corrutioblogg

bloggen läser jag följande:Mile Markovic och corruptio-journalist greps pga bilderna som visar kungen tillsammans med prostituerade

Bilderna som polismyndigheten misstänkte fanns hos corruptio-journalist kommer att visas öppet den 1 december 2011.”

Jag vet inte om jag känner att jag behöver några bildbevis för detta.

Man kan ju tycka vid första påseende att det bara berör hans käring, men det är faktiskt en betydande risk att kungen utsätts för utpressning och med tanke på hans ställning leder det till att han blir en säkerhetsrisk. Frågan är vad värsta tänkbara scenariot är.

En kung är egentligen aldrig privat. Han har alltså inget riktigt privatliv och ingen kritig rätt till det. Det visar hur fel det är med monarki.


Reklam

Reklam är något vi tycks få leva med

Det har blivit en del av vår kultur. Men det visar bara vilken andefattig kultur vi har fått. Och vilka har pådyvlat oss den kulturen, tro?

Jo, krämarna, så klart.

Eller för att tala klarspråk: kapitalisterna!

Det här visar klart och tydligt kapitalismens kvalitet, eller snarare brist på sådan. Här gäller bara att pracka på folk sådant som ger en liten klick klirr i kassan. Det är kapitalismens kultur, det och inget annat.

Verklig kultur kommer från annat håll, men går det att sko sig på det också så finns det alltid kapitalister som håller sig framme där med, inte för kulturens skull, men för att tjäna pengar på kulturarbetares kreativitet. Kapitalismen i sig frambringar inget som kan kallas verklig kultur – odling av förfinad mänsklig aktivitet.

Det sägs att Jesus drev ut krämarna från templet. Nu har krämarna drivit ut Jesus därifrån, kan man kanske påstå.

Reklamen tränger sig på över allt och jag begriper att en tidning ges ut med vissa kostnader och måste få intäkter som täcker utgifterna med sådan råge att det kan vara värt att satsa sitt kapital för att leva gott på att förmedla nyheter. Det är ju inget ideellt arbete en tidning står för, så klart.

Det här innebär också att en tidning aldrig kritiserar den ordning som godkänner att någon lever på sitt kapital. Ingen tidning som finansieras på detta sätt ifrågasätter det ekonomiska system som tillåter vissa att berika sig på andra. Det vore ju att bedriva ett självmordsarbete. Och på denna slutsats kan man inte påstå annat än att våra nyheter är en historia om ett selektivt urval där endast sådant som är bra för kapitalismen tillåts att förmedlas. Alltså förmedlas vi i första hand inga för arbetarklassen verkligt viktiga nyheter utan snarare propaganda och bifogad underhållning som ska sälja denna propaganda.

Ibland är underhållningen makaber. Vi gillar ju att läsa om olyckor, köper tidningar och får på köpet deras propagandabilder om hur världen ska se ut. Här finns ingen objektivitet om den inte gagnar kapitalet.

Det måst ju finnas något som säljer budskapet. Som exempel på detta har vi dagens stora nyhet, DE DOG DIREKT.

Men det dör folk varje dag. Det dör folk i olyckor varje dag. Det dör folk i arbetsplatsolyckor, men då blir det sällan mera än notiser.

Kalle Johansson, Kalle Pettersson och Kalle Svensson dog för oss i arbetsplatsolyckor. De var med om att bygga vårt land och föll på sin post på grund av eftersatt säkerhetsarbete, ty det prioriterades bort i jakten på vinstmaximering. De förärades med en notis i tidningen, men icke mer än så – i bästa fall.

Visst är det tragiskt att Stefan Liv omkom, men inte mera tragiskt än att Kalle Johansson, Kalle Pettersson och Kalle Svensson dog för oss i arbetsplatsolyckor. Men de hade aldrig det underhållningsvärde som Stefan Liv hade varmed tidningarna kunde locka oss att köpa deras propaganda för det kapitalistiska system som berikar tidningsägarna.

Vi betalar ogärna vad som helst för att få våra nyheter förmedlade, så vinklade de är. För att göra tidningen köpvärd lusas den således ned med reklam, särskilt nätupplagorna. Och alla medel är tillåtna. Till och med irriterande reklam såsom den i bilden överst, som var så irriterande att jag lockades klicka bort den. Hur jag än klickade öppnades bara samma fönster som gav mig mera reklam. Det är inte att visa mig respekt, tvärt om!

Den kulturen står kapitalismen för. Och det är allt i kulturell väg kapitalismen kan förse oss med: KÖP, KÖP, KÖP!

Det är andefattigt, mycket andefattigt. Kapitalismen ÄR andefattig!

Tror du att du får dina nyheter billigare tack vare reklamen?

Är det inte så att du i själva verket betalar dina nyheter när du köper något annat.

Är det egentligen inte så att när du köper ditt diskmedel så betalar du inte bara för ditt diskmedel, du betalar även för reklamkostnaden.

Är det inte så?

Tänk efter!
Tänk efter hur mycket extra du antagligen betalar för reklamen när du köper något. Du betalar så mycket att det kan hålla liv i en tidning och i dess ägare. Och för den kostnaden får du dig serverat de nyheter ägaren till tidningen vill att du ska få. Selektiva nyheter, det är vad du får, underhållning och lämplig propaganda.

Kalle Johansson, Kalle Pettersson och Kalle Svensson dog för oss i arbetsplatsolyckor. Hur de levde och strävade för att få vardagen att gå ihop, det får du inte läsa om. Hur deras änkor drabbas och hur deras barn lider av att Kalle Johansson, Kalle Pettersson och Kalle Svensson dog för oss i arbetsplatsolyckor får du aldrig läsa om, för det anser tidningsmånglarna saknar värde att skriva om. Det är det selektiva urval de gör. De vill inte beskriva en arbetares trista vardag. Det finns ingen glamour i det.

Om det skulle finnas en tidning som beskriver arbetares sanna vardag och usla villkor, ja då vill inga krämare köpa sig reklamplats i en sådan tidning.  En sådan tidning motarbetar den världsbild som krämarna vill få oss tro på.

Se på de få tidningar som faktiskt lyfter fram arbetarklassen! Hur mycket reklamstöd får dessa tidningar? Tänk på det!

Reklamen och nyhetsurvalet går hand i hand! Tänk på det!

Det sägs att Jesus drev ut krämarna från templet. Nu har krämarna drivit ut Jesus därifrån, kan man kanske påstå.

Om vi tänker oss att arbetarklassen ägde produktionsmedlen skulle även nyhetsflödet se annorlunda ut. Vi skulle också slippa reklamen. Vi kanske skulle få läsa om Kalle Johansson, Kalle Pettersson och Kalle Svensson som dog för oss i arbetsplatsolyckor, men inte på grund av eftersatt säkerhetsarbete i jakten på vinstmaximering. De förärades mer än en notis i tidningen. Hur de levde och hur deras änkor drabbas och hur deras barn lider skulle vi kunna få läsa om trots att de skulle klara sig bättre materiellt om arbetarklassen ägde produktionsmedlen.

Det skulle vara kultur! Sann och äkta kultur – arbetarkultur.

Men den andefattiga kapitalismen serverar oss inte arbetares vardag, nej hellre då kändisars.


Hembesök hos Teckentydaren

Tänk så skönt …

att slippa skriva själv!

Tack, Teckentydaren! Jag håller helt med dig!