Kategorier

Arkiv

Upphöjd insikt

Demokrati, nej knappast!

 

Demokratinix


Folket och makten

Vilka äger makten?

Vi talar om västliga demokratier. Och med demokrati menas att folket har makten. Tyvärr är det bara en chimär, både här och på alla andra håll där det så varmt talas om demokrati.

Det är ett fåtal som har makten. Så illa är det. Och det vet vi ju, innerst inne! Så varför talar vi om demokrati när vi vet att det är lögn? Ja, man kan ju undra!

Alltså:

Har man makten så har man den över staten och dess våldsapparat, dess rättsväsende, dess lagstiftande församling och dess informationsinsamlande. Men man har också makten över nyhetsförmedlingen. I dag är det dock omodernt med ett statligt propagandaministerium. Detta sköts istället av privata kapitalstarka intressen och det går minst lika bra. Det innebär att informationsflödet till folket filtreras lika mycket nu som förr och vi ser på film som skapas av människor som vill påverka oss i en viss riktning. Och den riktning som vi ska påverkas i, går bara åt ett håll. Vi ska acceptera rådande ordning, inget ifrågasätta, blunda för orättvisa och låta oss underhållas med nonsens utan värde och utan att vi ska förstå att vi påverkas, eller varför det sker. På de allra flesta fungerar det. Och de som det inte fungerar på anses vara tvivelaktiga element.

TV

Tidningar

MEDIASKIT

I undantagsfall

Ja, i undantagsfall kan vi läsa något som faktiskt får oss att förstå hur saker och ting verkligen ligger till. Ett sådant undantag utgör Åsa Linderborgs utmärkta inlägg på AFTONBLADET Kultur.

På pressens vanliga nyhetssidor får vi däremot inget veta om hur det verkligen ligger till. Men på kultursidorna kan ett och annat slinka igenom ibland. Det är ju få som läser dessa sidor och de som gör det har i regel redan satt sig in i det som sker och det på annat sätt än genom vad våra media förmedlar, om dessa media ens förmedlar något alls.

Censur - nej

Åsa Linderborg skriver om ekonomin bakom den egyptiska militärkuppen.

Arméns imperium

Folket och staten

”Ska man förstå 25-januarirevolutionen 2011 och nu sommarens militärkupp, måste man förstå Egyptens ekonomi.”, skriver hon.

Visst, ska man förstå nutiden måste man förstå historien.

Det är alltså inte så konstigt att Svenskt näringsliv vill att humaniora inte omfattas av studiestödet. Så långt vågar SN dock inte gå i ett enda steg (Läs gärna ”Ett steg i taget”!) utan föreslår istället att stödet ska sänkas för sådana studier. Och självklart lindas det in i vackert tal om omsorg om de unga studerande människorna: ”Svenska studenter är i internationell jämförelse bland de äldsta när de etablerar sig på arbetsmarknaden. Den svenska etableringsåldern, det vill säga när tre fjärdedelar av en kull etablerat sig på arbetsmarknaden, har ökat från 21 år i början av 1990-talet till 28 år idag. Det drabbar den enskilde studenten, genom lägre livsinkomst, och det leder till samhällsekonomiska förluster.” / Konsten att strula till ett liv – Svenskt näringsliv

Svenskt näringsliv vill helt enkelt inte att vi ska förstå vårt samhälle så som det ser ut i dag! ”Sänk studiebidraget till dem som läser onyttiga utbildningar, föreslår Svenskt Näringsliv.” / Borås Tidning (rekommenderas varmt!)

Efter denna klargörande utläggning förstår säkert alla som tidigare inte gjorde det vilka krafter som styr nyhetsförmedlingen som får oss att inte förstå vad som händer i Egypten i dag. Det som där sker skriver alltså Åsa Linderborg om.

Jag saxar några rader ur hennes eminenta bakgrundsbild till det som i dag sker i Egypten.

”Nasserregimen var hårdför – man slog ner såväl arbetarrörelsen som Muslimska Brödraskapet. Den fick dock folklig legitimitet då den byggde ett slags välfärdsstat.

Efter Nasser kom Anwar al Sadat, som bytte sida i Kalla kriget och krokade arm med USA och Israel. Sidbytet gjorde att Egypten övergav ‘den arabiska socialismen’ för en nyliberal doktrin som gradvis urholkade välfärden och gjorde landet beroende av bistånd från USA.”

”Mubaraks ekonomiska politik, delvis beordrad av IMF, har skapat ohanterliga klassklyftor.”

”Tidigare vinster i statliga företag, hamnar nu i privata fickor. Antalet anställda har halverats. Det förklarar massarbetslösheten.

2003 avskaffades anställningstryggheten, liksom jobb-garantin för universitetsutbildade.

Efter påtryckningar från USA:s biståndsorgan USAID har jordbruket gjorts mer ‘kapitalintensivt’. I praktiken betyder det att arrendena har flerdubblats. Bönder har tvingats lämna sina jordar och hittar inga nya.

Den fria hälsovården, utbildningen och subventionerna av basmat, el, kläder och vatten – allt hör historien till.

De huvudlösa privatiseringarna leddes av Mubaraks son Gamal Mubarak. Det var när Mubarak annonserade att hans makt skulle gå i arv till denne symbol för de grasserande orättvisorna, som folket fick nog.

Privatiseringarna och exploateringen av bönderna var 25-januarirevolutionens bränsle, konstaterar Per Gahrton.” (Här är länken till hela texten en gång till!)

Och när vi tänker efter!

För man måste ju så göra! Ja, då ser man att den politik som har förts i Egypten de senaste decennierna är samma sak sorts politik som förs i Sverige. Den inleddes av Socialdemokratin successivt med en tydlig acceleration kring slutet av sjuttiotalet och i dag förs samma politik helt ogenerat av Alliansen, förvisso så välsminkat som Alliansen förmår. Visst smink flagnar visserligen nästan omedelbart, tvättas bort för att inte användas mera. Ett sådant smink var ”MODERATERNA – DET NYA ARBETARPARTIET!” Folk gick inte på den bluffen, så enkelt var det.

Bockfots-Reinfeldt

Kan man kanske tänka sig alternativ till vår så kallade demokrati?

Ja, Skvitt kan och gör det i ett litet tankexperiment i det här inlägget. Kanske är det några egyptier som tänker i samma banor, för jag tvivlar på att egyptierna i första hand tänker i termer av religion när arbetslösheten och umbärandena står för dörren eller redan har drabbat dem.

Bonuslänkar:

Jag tror inte på parlamentarismen

Det behövs ingen ideologi …

En viktig del av av vår historia

När Borg-bubblan brister blir Sverige ett U-land

Motsatt ideal, men sund kritik

Demokrati – vad är det?

Bra med kapitalism!

Hyllning till kapitalismen!

Dö! om du inte är lönsam!

Du ÄR en arbetare, tro inget annat!

Vetenskap stick i stäv med Alliansen

Sisyfos-Åhh-sikt


Privatiseringens verklighet

Vinst, vinst vinst!

Det är ju ganska självklart.

Inte ens jag skulle satsa mina pengar i ett företag utan att räkna med att göra mig en vinst på kuppen. Och det oavsett vad jag satsade på. Och så är det ju för alla som satsar sina pengar i ett företag.

Därför måste i vart fall vissa områden i samhället skötas i samhällets regi. Och dit hör allt som skattefinansieras. Alltså, samhället ska inte köpa tjänster för vård, omsorg och skola. Vill såleds företag driva sådana verksamheter så ska de också finansiera verksamheten själva. Det ska inte stat och kommun göra.

Skvitt är, som säkert alla vet, helt emot det kapitalistiska samhället, men nu har vi ett sådant och det är svårt att råda bot på den saken i nuläget och då kan ju ingen hindra den som vill vårdas privat att få göra det. Men då får den som så vill stå för hela notan själv. Så den som så vill får räkna med att hosta upp minst fem tusen kronor dygnet ur egen ficka, eller bra mycket mera beroende på vad vård det handlar om. Det ska inte samhället betala.

Om det var så det gick till skulle det vara helt upp till ägarna till vårdföretagen att stoppa en tusenlapp eller mera i egen ficka för varje vårddygn. Det är ju inte något problem för någon annan än för just den som önska sig en privat vård.

Men som det nu är så är det vi skattebetalare som göder de privata vårdgivarna och jag undrar ju varför vi finner oss i det. Ja, varför gör vi det?

Och nu visar DN vilka konsekvenser det får. Nedanstående citat är från artikeln.

PrivatvårdAttendo

Änkan Anna Larsson Wallin säger: ”Det kan inte vara rimligt att man ska ställa en svårt demenssjuk man i livets slutskede till svars för sånt som ingår i sjukdomsbilden.”

Hon tillägger: ”Om något så visar det här att han inte fått den omvårdnad han hade rätt till, de har inte hjälpt honom att gå på toaletten när han behövt.”

Änkan Anna Larsson Wallins kommentarer till det inträffade är klockrena och träffsäkra. Läs det en gång till och begrunda dem, ty hon fäster uppmärksamheten på två saker som direkt följer på en drift i privat regi. Det första är att det är vinsten som ska maximeras och det andra är att man naggar servicen i kanten eftersom det blir billigast så. Kostnader är ju inte bra för vinsten, som alla förstår.

Och som det nu är så är det vi skattebetalare som göder de privata vårdgivarna och jag undrar ju varför vi finner oss i det. Ja, varför gör vi det?

Moderaterna tycker detta är jättebra!

Folkpartiet tycker detta är jättebra!

Centerpartiet tycker detta är jättebra!

Kristdemokraterna tycker detta är jättebra!

Socialdemokraterna tycker detta inte får leda till ALLTFÖR stora vinster! Enligt (S) är vinster alltså inte fel, bara vinsterna inte är alltför iögonenfallande! Ja, det vet ni ju. Men varför kallar sig Socialdemokraterna då för ett arbetarparti? Ja, varför gör (S) det?

I SvD Opinion har vinster i välfärden diskuterats och Jonas Sjöstedt fick slutrepliken. Men egentligen är det ju inte mycket att diskutera. Saken är ju så enkel att det borde räcka med att svara ”JA” eller ”NEJ” på frågan om det kan vara rätt att låta våra skattepengar gå rakt ned i fickan på redan förmögna investerare.

Varför inte folkomrösta om saken?

Men man vågade ju inte det! Man vågar inte låta oss rösta om saken för då röstar vi ju ”NEJ!” till vinsterna, ”NEJ!” till att vår skattade slant ska gå till annat än avsikten, ”NEJ!” till att den slanten ska göra profitörer rika.

Och hur skulle det ha sett ut?

Alliansen: ”Ja till vinster i välfärden!”

Nejsidan: ”Nej till vinster i välfärden!”

Och sossarnas tredje linje: ”Ja till vinster i välfärden, men med förnuft!”

Svenska folket har ju aldrig fått lov att säga sitt om detta! När de första stegen togs i denna privatiseringens riktning var det en Socialdemokratisk regering som satt vid makten och de som röstade fram den regeringen var säkert inga stora anhängare av att våra egna skattade pengar dräneras ut ur systemet och rakt ned i de omättliga kapitalisternas fickor på vägen till det avsedda målen; vården, omsorgen och skolan!

Så tänkte sig inte sossarnas väljarkår, att företag skulle driva vård av senila utan att investera i golv som tål urin, utan istället låta de efterlevande betala för de uppkomna skadorna!

Nej, för så har det ju aldrig varit förr när det var samhället som stod för utförandet av vården och anpassade den efter verkligheten. Socialdemokraternas väljarkår togs på sängen eftersom Socialdemokraterna aldrig hade tagit upp idén i valdebatten. 

”Omsättningen i fem av de största välfärdsföretagen – Capio, 2 120 aktieägare, Academedia, Attendo och Humana – steg med cirka fyra miljarder kronor i fjol, från 31 till 35 miljarder kronor.” Det skriver SvD, som kan berätta att till exempel 2 120 aktieägare i Praktikertjänst i snitt kan stoppa 300.000 kronor i egen ficka av våra skattade pengar och jag undrar ju varför vi finner oss i det. Ja, varför gör vi det?

Observera!

De här människorna får nästan en normalsvensk årslön enbart för att de har satsat pengar, inte för att de har gjort ett endaste skapande grand för att få pengarna. Den ekonomiska satsningen kan lika väl samhället göra och låta 300.ooo kronor gånger 2.120 användas till att anställa mera personal. Det blir alltså 636.000.000 kronor extra för verksamheten om den drivs av samhället istället.

636.000.000kronor är ingen obetydlig slant.

Det är en bra bit över en halv miljard kronor. Och då talar vi om att endast ett enda företag ska ersättas med en samhälleligt driven verksamhet istället för en som drivs privat och görs för att vara vinstgivande!

Privatiseringens verklighet

I den verkligheten dör patienterna! Den verkligheten belyser DN här. Och jag undrar ju varför vi finner oss i det. Ja, varför gör vi det?

Kapitalism och liv

Den verkligheten fanns inte före privatiseringarna!

Den verkligheten är inte nödvändig.

Den verkligheten finns bara för att vissa kapitalister ska kunna sko sig själva och bli rika på våra skattemedel och det är bara en politisk fråga.

De som inledde denna politiska verklighet var som sagt Socialdemokraterna och de som sett till att denna verklighet har blivit till en dödsdom för ännu fler människor i vårt så rika land är självklart Alliansen. Den koalitionsregeringen är ju än mer målinriktad på att curla kapitalisterna på alla oss andras bekostnad.

moderzismen och välfärden

Ett liv är inget värt jämfört med glimmande guld i fickan på en kapitalist och ett liv är inget värt för en Moderat om det inte går att göra vinst på det. Och så tänker alla ledande i partitopparna för Kristdemokraterna, som ju borde ha kärleken till människan som ledstjärna framför mammon! Samma gud styr Centerns politiker och Folkpartiets politiker. Och tyvärr måste man ju konstatera det förfärliga faktumet att det är samma ideologi som styr det parti som påstår sig vara ett arbetarparti, Socialdemokraterna, ty även detta partis toppolitiker tycker att ett människoliv saknar värde när det skall vägas på profitens heliga våg!

Vi har pådyvlats ett samhälle vi inte vill ha och det kallar vi demokrati!

Det enda som räknas är kapitalisternas vinster. Så urvattnat har det svenska folkhemmet blivit och så lågt har den socialdemokratiska ideologin sjunkit! Som arbetarparti är Socialdemokraterna inte längre ens vatten värt!

Söka på bloggen

Bonus

Läs gärna Lars Lindström. Jag citerar hans slutkläm:

”Attendo kan öka sin vinst ännu mer genom att hämta inspiration hos hotellen. Gör en rejält saltad prislista, och lägg in hos dementa ”gäster” som inte längre kan läsa. Varje tappat glas, varje nedkissat lakan, varje krossad spegel och varje nerspydd handduk får ett rejält tilltaget pris. Låt svårt dementa ringa dyra mobilsamtal de inget förstår av och debitera tiodubbla kostnaden. Ställ in dyra champagneflaskor som alzheimerpatienter kan krossa och sätt upp 10 000 på notan. Bara fantasin sätter gränser. Varför undanhålla dem friheten att ringa vilka samtal de vill eller göra vad de vill med champagnen?

Jag skriver klart texten när solen går ner över Lindströms dass, suckar tungt och undrar hur i hela friden en kvarts miljard kronor om året av våra vårdpengar kunde hamna i plånböckerna hos så empatilösa människor.”


Ska arbetarna ut ur riksdagen?

En berättigad fråga

 

Den frågan ställs av Johan Ehrenberg på ETC.

Dagens ETC

Han skriver bland annat (klicka på länken ovan för att läsa hela artikeln):

”Det pågår ett arbete i riksdagen som handlar om pensioner och förmåner. Förslagen idag handlar om att göra riksdagen mer professionell, det vill säga att vi får en riksdag som alltmer består av människor som hoppar mellan uppdragen. En period riksdagsledamot, nästa lobbyist, en tredje medieaktör, sedan riksdagsledamot igen och så vidare.

Det blir en riksdag mer lik den amerikanska kongressen/senaten där varje vald är yrkespolitiker för livet. I Sverige kommer det här innebära att LO-medlemmar blir ännu mindre representerade i riksdagen. Ja, vi riskerar ett parlament som är ännu mer elitfixerat. 

Vem anställer en gammal tågklarerare som Lars Ohly efter 30 år? Vem tar in en programmerare som inte lärt sig de nya programspråken på 20 år? Vilken industri öppnar dörren för en 55-årig människa vars längsta insats är att man suttit i riksdag och utrett och drivit arbetsmiljöfrågorna politiskt?”

 

I och för sig är det ju bara parlamentarismen som hotas, inte demokratin. Den lyser ju ändå med sin frånvaro. Som jag sagt många gånger, demokrati är en omöjlighet i ett klassamhälle där som bekant en minoritet styr över en majoritet och där de riktigt viktiga besluten fattas utanför parlamentet i helt andra forum och bakom lykta dörrar.

Tidigare inlägg om parlamentarism och demokrati:

Parlamentarism

Jag tror inte på parlamentarismen

Det behövs ingen ideologi …

På vems sida står Socialdemokratin?

Påtvingad sekretess – hot mot demokratin

Bristen på insyn sätter demokratiska värden ur spel

Demokrati

Socialdemokratin


Mänskliga rättigheter – nej tack!

Alliansen säger nej!

Nej till ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och nej till rätten att klaga på regeringen!

Tack! Nu vet vi var ni står.

Adolf Hitler skulle sagt nej, han också! Han gillade ju inte heller varken rättigheter eller demokrati utan föredrog diktatur.

Riksdag & Departement


Tyvärr inget skämt!

Det skriver Rune Lanestrand på sin blogg

 

Han skriver att Monsanto och de stora GMO-företagens lobbyister har lyckats sälja in förslag till en ny EU-lag, som, avser att kriminalisera all odling med eget utsäde, rötter, knölar, fröer, sticklingar eller delande av plantor.
Lagtexten omfattar alla växter och all odling, såväl professionella bönder, småbrukare, hobbyodlare och privatpersoner. Läs hans korta inlägg här.

Illegalt eget utsäde

Lanestrand berör också det faktum att detta griper djupt in i vårt kulturarv och våra kulturlandskap. 

Som framgår av bilden med min kommentar handlar det om makt och att allt tal om demokrati faktiskt bara tomt snack. Alla beslut av vikt fattas på helt andra sätt än de som står under folkligt inflytande och kontroll, vilket jag många gånger har försökt belysa. Vi lever istället under diktatur, under den härskande klassens diktatur. Man må vara blind för att inte se det.


På vems sida står Socialdemokratin?

Det är en skälig fråga

Höger-vänster-(S)

Socialdemokratin har alltid kallat sig ”arbetarparti”. Men det är mycket länge sedan som det verkligen stod på arbetarklassens sida. Och längre och längre från arbetarklassens intressen fjärmar sig partiet.

Under många decennier har det kollaborerat med klassfienden. Är det någon som tvivlar, fråga då: Varför vill Wallenberg ha med Löfven på kapitalets hemliga möte? Och begrunda nedanstående, följ länkarna!

Skall inte Löfven vara med på mötet?

Frågan är varför han tillåts delta! Det är värt en tanke!

Läs SvD, läs om Bilderberggruppen och länkar nedan, samt 2012 års Bilderbergrupps-deltagarlistaUrval av svenska deltagare. Länkar till Wikipedia.

”Om en grupp på hundratrettio personer;
kända skådespelare, musiker och
sportstjärnor – skulle träffas på ett
hotell utan att media hade något
tillträde skulle det leda till kraftiga
skriverier. Och oavsett tillåtelse eller
inte hade massvis av journalister
försökt få en inblick i varför gruppen
samlades – allt för att få ett scoop.” /Pdf

”Våra folkvalda styrs helt och hållet av lobbygrupperna i EU, de har t.o.m sina sammanträden i samma byggnad, en dag före alla viktiga beslut. ERT, European Round Table of Industrialists, är en sådan grupp, Bilderberggruppen en annan. Den första ordföranden för  ”den utomparlamentariska kamporganisationen för nyliberalism­en”, ERT, var den förre Volvochefen Pehr G Gyllenhammar. Det dröjde inte länge förrän ERT hade författat en skrivelse till EG-kommissionen om vikten av avreglering av kapitalrörelser, aktiebolag, miljöbestämmelser m m. Och det är där vi står i dag, i händerna på industrialister och banker som utan krav på dokumentation kan maniupulera och dirigera i Bryssel. Vad gör vi då, vi som kanske har historiens största möjligheter att demokratiskt påverka och styra?

 Nja riktigt så är det ju faktiskt inte, vi saknar de medel som de som faktiskt styr har och mörkläggningarna är många mörka sjok. … Bilderberggruppen jobbar helt ostört och planerar vår kommande arbetslöshet och avregleringar.EU-kommissionen har medgivit att storfinansen haft en otillbörlig inverkan på EU:s lagstiftning och att detta har bidragit till den nuvarande krisen.” Läs mer på Salig blandning.

”Hur kommer det sig att ett möte, där 125 av världens absolut mest inflytelserika politiker, bankirer och företagsledare – inklusive kända ‘globalister’ som Henry Kissinger och vår egen Carl Bildt – träffas i största hemlighet inlåsta på ett lyxhotell, bevakade av tungt beväpnad polis och säkerhetsstyrkor som inte drar sig för att misshandla och fängsla närgångna fotografer och reportrar, kan planeras och genomföras i princip i total medieskugga? Särskilt som det oftast inte bara en utan flera högt uppsatta mediechefer sitter med på mötena (t ex ägarna bakom Washington Post). … Frågan är varför ingen bevakar denna årliga träff … har ett större inflytande på världspolitik och ekonomi än vad de flesta av oss är medvetna om.” Läs mer på Fröjdhpunktse

– – –

Estulin, Daniel

Den sanna historien om Bilderberggruppen


USA:s allseende öga

Övervakad

 

Den tidigare chefen för USA:s gigantiska organisation för signalspaning, NSA, Michael Hayden: “Kineserna säger att ‘ni spionerar på oss‘. Mitt svar på det: Ja det gör vi, och vi är mycket bättre på det än ni är.” Det skriver Ola Wong i SvD Opinion.

Span

Internet ger en enorm möjlighet att sprida information, att upplysa och att protestera. Det är ju klart att det inte skulle tillåtas om inte makten hade något att vinna på det!

Men censur förekommer, det vet vi.

Censur Felväsendet

Censur, nu igen!

Censurförsök från McAffe

Nätcensur

Svensk Internetcensur

Skvitt censurerad

Skvitt och censuren

Under Mattan | Sverige utan Filter


Det behövs ingen ideologi …

… för att döma ut marknadsleken

Gemensam

Så sätter man rubriken från bloggen Gemensam. Det är en blogg som har flera skribenter. Under ”Om oss” presenterar man sig såhär:

”Initiativet till den här bloggen har tagits av Nätverket för Gemensam Välfärd. Här kommer du att kunna läsa synpunkter och rapporter från personer som engagerat sig i nätverket eller närstående organisationer som Miljöförbundet Jordens Vänner, Attac, Verdandi eller Klimataktion samt lokala nätverk och aktionsgrupper. Några fristående skribenter och forskare har också lovat medverka. Om ”gemensam” står som författare under rubriken så måste du gå till slutet på artikeln för att se vem som skrivit.

Tanken är presentera debattinlägg och analyser i aktuella frågor utifrån en annan vinkel än den du vanligtvis hittar i media men även att dela med oss av erfarenheter, kunskaper och tankar från den verklighet där vi befinner oss.

Om detta dessutom kan inspirera till ökat engagemang och gemensam aktivitet är vi mer än nöjda. Ty en sak är klar – vi måste bli många fler som krokar arm och ställer oss i vägen för en fortsatt utveckling mot ett alltmer privatägt, ojämlikt och osolidariskt Sverige.

Om du vill skriva på bloggen skickar du ditt bidrag till

bloggred(at)gemensamvalfard.se

Håkan Sundberg/Jan Wiklund”

”Det behövs ingen ideologi för att döma ut marknadsleken”

Ingen ideologi behövs

Några rader om Välfärdsmarknaderna – marknadsleken:
”… ett tecken på att det går att föra en hård kritik mot den nyliberala föreställningsvärlden utan att vara ett dugg ideologisk. Den går att rasera med rent pragmatiska metoder.”

Visst är det så. Och en sak många helt förbiser:

”… många försökt att räkna ut vad marknader egentligen kostar oss – hur stora transaktionskostnaderna är. Det vill säga vad det kostar att föra varan eller tjänsten till torgs sedan den är producerad.
Och det är mycket.”

Vi lever i ett marknadssamhälle. I varje fall är det vad borgerskapet kallar det. Terminologin passar dem ju perfekt eftersom de därmed kan undvika att tala om klassamhälle. För så är det ju, att i ett samhälle där vissa lever gott på andra är det en fördel för de gynnade att inte låtsas om det, inte beskriva det faktiska förhållandet om på vilket sätt de kan upprätthålla sitt välstånd. Det skulle ju ge näring åt dem som bär överklassen på sina skuldror. Och alltså ge näring åt vad allt kostar, som till exempel ovan nämnda transaktionskostnader som enskilda kapitalister tar ut för att slåss mot varandra i det som kallas konkurrens.

Det här är kostnader som vi skulle kunna slippa ifall vi gemensamt ägde produktionsmedlen.

Så låt mig göra ett litet tankeexperiment:

Kal och Ada, dessa vi förknippar med Göteborg, det låter jag här kalla två av mina personer i inlägget, något ska de ju ändå heta.

Låt oss anta att de bor i en hyreslägenhet i Göteborg, i ett hyreshus som ännu inte är byggt. Ett hus i en tänkt och möjlig framtid.

Kal och Ada har två barn, ett i förskolåldern och ett i småskolan. De bor i ett hus som fyller många funktioner, främst socialt. Det är ett hus som skapar möjlighet till gemenskap. Det är ett hus som på ett otvunget sätt får folk att gå in i ett kollektiv, utan att vara ett kollektivboende så som vi vanligtvis ser på kollektivboenden. Det är ett hus som skapar möjlighet för de boende att leva i en  gemenskap.

Alla, utom Fredrik som bara tänker på sig, är glada att bo i detta hus, som ägs av kommunen, men som styrs av de boende själva som därför känner ansvar för huset och gör små reparationer bara för att de trivs med det. 

Om det är större reparationer som behövs, tar de upp detta med den kommunala förvaltning som har det yttersta ansvaret. Sådana beslut som att vända sig till förvaltningen tar de boende själva på möten som de har regelbundet i samlingslokalen i deras bostadshus. 

Lokalen ligger i ett fristående hus i bostadsområdet som utgör en självstyrande enhet. Man kallar detta fristående hus för föreningshuset och det är bostadsområdets stolthet.

Alla beslut som fattas i bostadsområdet fattas i demokratisk ordning, men inte i första hand som majoritetsbeslut, utan i konsensus. Alla är överens om att detta är en högre form av demokratiska beslut än om de fattas efter principen att majoriteten bestämmer över minoriteten.

Konsensus innebär att om en minoritet inte är nöjd med majoritetens beslut diskutera man fram en lösning, en slags kompromiss, så att alla ändå i slutänden kan vara nöjda med beslutet även om de inte är helt eniga.

Att en majoritet alltså inte kan köra över en minoritet är föreningens gyllene regel och rättesnöre. Det är inskrivet i stadgarna. Där står också att styrelsen när som helst kan ifrågasättas och avsättas. Ingen sitter säkert på sin post hela mandatperioden ut. En sådan finns helt enkelt inte.

Alla kan få gå så fort förtroendet är förbrukat. Ingen har heller någon egentlig fördel av att sitta i styrelsen, för de får inget betalt för det.

I denna tänkta framtid är det så att de som sitter i denna styrelse har rätt att ta den tid det krävs för styrelseuppdraget från sin arbetstid på respektive jobb, med fullt betalt. Det är ju trots allt en viktig demokratisk uppgift de har.

Alla är väldigt nöjda med att bo i huset, liksom alla de andra är som bor i de övriga husen som är anslutna till föreningen. Till skillnad från våra dagars bostadsrätter har ingen köpt sin lägenhet. Och ingen kan därför sälja den.

Föreningslokalen är barnanpassad för där håller barnen till under dagen och utanför finns sandlåda, gungor, klätterställningar och allt vad barn gillar. Inne i lokalen finns också sådant som barnen gillar, leksaker för de små, datorer och annat för de större. Både de som är föräldrar och de som inte är brukar gå till lokalen och umgås med varandra samtidigt som de ser till barnen och tillrättavisar dem även om de inte är deras egna. Pensionärerna gillar denna mötesplats. En del är där ibland på kvällarna när lokalen fungerar som en ungdomsgård och de hjälper barnen att sköta om och underhålla deras cyklar och de äldre barnens mopeder. Ja, man har en lite verkstad för sådant. Och så har man en liten festlokal också. På fredag kväll och lördag kväll kan det bli riktigt upprymt när de äldsta tonåringarna slår runt tillsammans med både föräldrar och pensionärer.

De yngsta tonåringarna och de äldsta pensionärerna bruka gå hem ganska tidigt. De andra stannar så länge de har lust och stänger och låser när de själva vill.  Man har en bar med olika drycker och i baren står några som helt enkelt tycker detta är skoj. Det finns alltid de som tycker det, särskilt i denna gemenskap. De blir väldigt omtyckta i hela föreningen och alla hjälper dem gärna med en tjänst om de skulle behöva. Om någon blir för full, blir han hemhjälpt och skäms dagen efter, så det händer sällan. Mest populära blir dock de som spelar olika instrument, liksom de som är fulla av upptåg och hittar på lite festliga vuxenlekar. Spontant ordnade de en liten festkommitté. Det var ingen svårighet, för fler ville var med än som kunde ta plats, men de fick gärna lämna in idéer, liksom alla andra av de boende i föreningen.

I de andra bostadsområdena hade man samma sorts föreningar, samma sorts gemensam lokal till allas trivsel. Och den där Berra, kapten i A-laget, som Ghost brukar skriva små trevliga berättelser om, han har kommit ut ur sitt utanförskap och trivs, även om han har en tendens att ta ett järn för mycket än i dag. Det är han de hjälper hem ibland.

Flera som bor i föreningen gillar att laga mat och det uppskattas av både Berra och några ungdomar som har flyttat hemifrån nyligen. Och barnen, det är ju klart att de gillar hemlagat. Stina tycker det är bekvämt. Hon har ju fyllt åttio nyligen. Anton är lika gammal, men han är den som lagar maten nästan varje dag. Han kan inte sluta. Han har varit kock på sjön i hela sitt liv och smaklökarna fungerar lika bra än idag, säger han och alla instämmer. ”Detta har du gjort lika gôtt som Leif Mannerström”, sa Gösta härom dagen. Han vet, för han har ätit när Mannerström helt storstilat haft sina pensionärs-bjudningar.

Barnen äter ju gratis, men de andra betalar en liten slant. Man kom fram till det på ett möte att det skulle gå med en liten vinst eftersom de som äter där varken behöver laga maten eller diska efteråt. Och överskottet går till att göra trivselkvällarna lite extra festliga.

Osborn bor i ett av husen som ingår i föreningen. Han gillar att räkna. Så han satt och räknade på vad en bils totalkostnad är när man tar hänsyn till alla kostnader, avskrivning, service, reparation och så vidare. Han slog sedan ut detta per förväntat körda kilometer. Han presenterade allt detta på ett möte och föreslog att föreningen skulle köpa in en sådan bil och låta dem som ville hyra den. Han lade till lite extra så att föreningen skulle ha kapital till en ny bil när det var dags. Det blev omröstning och alla tyckte det var en strålande idé utom Berra, för han hade inget körkort och Beda var också emot, för hon kände sig för gammal och saknade också körkort. Det visade sig också att ingen egentligen ville ha ett stående ansvar för bilnycklarna och att hålla i bokningslistan.

Men eftersom alla beslut enligt stadgarna tas i konsensus kom man fram till att bokningslistan och bilnycklarna skulle cirkulera bland alla som hade körkort och det blev ingen större uppoffring eftersom man kom fram till att var och en bara behövde ställa upp en gång vart annat år. Och den som hade detta ansvar, ett dygn åt gången, skulle ställa upp och köra Beda till butiken så hon kunde storhandla och få hjälp med matkassarna ända hem till sin dörr. Då var Beda nöjd. Berra kunde ringa när som helst ifall han hade rumlat runt på någon av stadens krogar till sent in på natten. När han fick höra detta sken han upp och sällade sig till den övriga majoriteten. Så fungerar ett konsensusbeslut.

Det här föll så väl ut så det dröjde inte många år innan samhället såg till att varje förening i hela landet fick en bil som alltså inte behövde betalas av föreningarna. Antalet bilar sjönk i hela landet och därmed även oljeimporten. Folk valde ju bort sina bilar och utan dem blev det kollektivåkning som gällde. Eftersom fler åkte kollektivt kunde alla turer gå tätare. Då var det ännu fler som ville åka kollektivt. Och när man slopade avgiften på kollektivtrafiken, vilket kunde finanseras med de pengar som inte längre flöt ut ur landet när folk inte längre köpte så mycket utländska bilar, ja då var det inte många som ville ha en egen bil. Samhällsvinsten blev betydande och för den vinsten kunde man subventionera taxi till glädje för barnfamiljer som ville skjutsa ungarna till olika sportevenemang och konserter. Ja, föräldrarna behövde ju inte åka med om det inte var nödvändigt. På så vis fick de mycket rid över till annat som också var viktigt.

Kal och Adas minsting leker hela dagarna i föreningslokalen, tillsammans med de andra barnen i förskolåldern. Beda älskar att se till dem. Det gör även några andra av pensionärerna. Det är inte bara det att det är roligt, de känner ju att de har en uppgift, fast att de inte arbetar längre. Och barnen gillar att sitta i Oscars knä när han berättar om förr.

”Inte arbetar längre?”, sa Kal till Beda, ”va mena du me de? Du sköter ju ungarna, du är ju dagisfröken!” 

”Jo, men det är bara trivsamt!”

”Det är i alla fall ett arbete! Fast utan tvång. Så du arbetar fast att du är 80.”

”Det är skillnad på det och att tvångsarbeta som en av våra regeringar en gång i tiden vill tvinga oss att göra ända till vi blev 75! Nu gör vi det för nöje och utan lön istället för av tvång för att pengarna inte räckt till!”

Deras äldre barn går i en skola som ägs av kommunen men drivs ett kollektiv bestående av föräldrarna. Men man har ju givetvis betalda lärare och både lärarna och föräldrarna är med och bestämmer hur skolan ska drivas. Tillsammans med barnen diskuterar man sig fram till vilka aktiviteter man ska ha, såsom till exempel de utflykter som de regelmässigt gör. Barnens önskemål väger tungt, men lärare och föräldrar tar hänsyn till det pedagogiska värdet av olika aktiviteter. Frågor som ”vad vill vi med detta?” ställs alltid innan man fattar beslut. Det var rektorn som införde det. Hon sa ”Om vi inte ställer den fråga blir det bara tidsfördriv. Men vi är bara professionella om vi vill mer än så, om vi vet vad vi vill!”

Rektorn är vald av lärarana och föräldrarna gemensamt, just för hennes reella kompetens, inte för meriter på papper. Att det blev ett gott val märks ju av hennes kloka ord.

Läroplanen är fastställd från centralt håll, men har varit ute på remiss i alla skolor. De flesta har inte brytt sig, men eldsjälar verkligen funnits.

Sigvard hade ett litet handikapp, så hans arbetsförmåga var nedsatt. Men det låg honom inte det minsta i fatet. På hans arbetsplats, som alla som arbetade där ägde gemensamt, hade man kommit fram till att det var bäst om Sigvard hade ett arbete och utförde vad som ålåg honom än att han inte hade något arbete alls.

På ett av de stormöten som man har på arbetsplatsen hade man diskuterat hur Sigvards arbete skulle utformas så det passade hans arbetsförmåga. Det visade sig att när man anpassade arbetet efter honom fungerade det mycket bättre. Han blev mer produktiv när han bara behövde göra sådant som inte begränsades av hans nedsatta arbetsförmåga.

Att det fungerade så bra var ju just detta att alla på arbetsplatsen ägde allt gemensamt och därför bestämmer allt gemensamt på sina stormöten. För arbetsplatserna fungerar precis som bostadsföreningarna gör i hela staden. Man fattar alla beslut i demokratisk ordning och i konsensus. Man har bland annat kommit fram till att alla är lika viktiga.

”Det är som en motor”, sa styrelseordförande när han förklarade allting för en imponerad delegation från utlandet. ”Tar man bort ett enda kugghjul så stoppar hela motorn och blir obrukbar, så alla delar är lika värda och därför ska alla ha lika mycket betalt.”

”Men det har de ju inte!”, sa Ian Bain från delegationen.

”Jodå, men vissa har ett tillägg för att de har barn. Ju fler barn dess större tillägg.”

”Är det för att det är dyrare med större bostad och matkonto?”

”Bostaden kostar inget, men matkontot och kläderna till barnen, det kostar.” 

”Men säg så här då. En del har ju farliga arbeten. Ska de inte ha mera betalt för det. Alltså risk-tillägg?”

”Blir risken mindre i så fal?”

”Nej, men det är ju en kompensation!”

”Men ingen kompensation minskar risken. Vi kom fram till att problemet måste lösas på annat sätt, genom att minska risken!”

”Jaha, men alla risker kan inte begränsas, det måste du ju erkänna!”

”Vi vet det. Vi fattade ett konsensusbeslut på fabriken där jag arbetar. Vi hade några farliga moment som vi inte har löst ännu. Därför kom vi fram till att vi måste angripa problemet på ett helt annat sätt. Det handlar om exponering. Att man inte ska exponera sig för mycket för risker oavsett hur de ser ut. Så vi skar ned arbetstiden för dem som jobbar med det. Nu har de halvtid med full lön.” 

”Jag kom att tänka på en annan sak. Barnen. De åker taxi till träningen. Eller ännu värre, ungdomarna som går på konsert. Om ingen vuxen ser till dem, hur vet föräldrarna att de inte hamnar i dåligt sällskap, kriminalitet och missbruk?”

”Vi har inget sånt. Du vet alla barn och ungdomar växer upp i en gemenskap över generationerna. Alla bryr sig om dem, vare sig de är deras föräldrar eller inte. De är ju med i våra föreningslokaler hela tiden. Det finns ingen tid för dem till det och ingen möjlighet heller. Man kan ju inte exponeras för sådant som inte finns!”

Hela delegationen såg fundersam ut. En i delegationen frågade ”Vem betala hyran i så fall?”

”Den betalas av samhället.”

”Jaha, men blir det inte väldigt dyrt?”

”Det blir dyrt hur det än betalas, men det finns ingen som skor sig på våra bostäder!”

”Hur får samhället in alla dessa pengar då? Är det via skatt?”

”Nej, sådan rundgång behövs ju inte. Det finns ju ingen anledning att man tar ut sin lön och sedan betalar tillbaka den.” 

”Men vem betalar?”

”Jo, men när vi arbetar skapar vi ju ett värde. En del tar vi ut som lön och resten blir vinst. Den vinsten går till samhället för samhällets gemensamma kostnader för skola, sjukvård, äldrevård, infrastruktur, ny-investeringar, bostäderna, beskickningarna utomlands och alla andra åtaganden som ett fungerande samhälle har. Genom att vi äger allt själva så finns det inga aktieägare som tar sin andel och använder efter sitt eget huvud. För några få ska ju inte ha mera än andra, vare sig när det gäller pengar eller beslutanderätt och makt.”

”Är inte detta kommunism?”

”Det kan man ju kalla det eftersom kommunism betyder gemenskap.”

”Då är det ju diktatur!”

”Är gemenskap diktatur så kan vi väl kalla det så om du blir gladare för det, men vi kallar det demokrati. Den ultimata demokratin.”

”Men ni har ju inget fler-partisystem!”

”Vad ska vi med det till?”

”Jo, men alla tycker ju inte lika!”

”Nej, det vet vi. Det är en omöjlighet att alla tycker lika. Därför fattar vi alla våra beslut i konsensus.”

”Har ni inga privata företag?”

”Nej vad ska vi med dem till. Vi gör allt gemensmt och äger allt gemensamt.”

”Men den som vill starta ett eget företag då?”

”Då kan han ju bestämma som han vill och har han anställda har de ju inget demokratiskt inflytande. Sen skulle ingen vilja driva ett eget företag om han inte fick behålla vinsten själv. Tror du det? Tror du någon driver ett företag utan att få behålla vinsten själv. Ge mig bara ett enda exempel på det så är jag beredd att ta mig en funderare på det system som vi har skapat här i vårt eget samhälle!”

”Men man måste ju ha andra partier att rösta på!”

”Varför då?”

”För det finns olika åsikter!”

”Ja, om det finns olika intressen, men i vårt samhälle har alla samma intresse. Alla vill att alla har det lika bra. Och alla vill ha det så bra som möjligt. En del lyckas väldigt bra därför att de är duktiga, ekonomiska, händiga, strävsamma och så, men de får det aldrig bätre på andras bekostnad.

De där olika intressena som ger upphov till olika åsikter i de väsentliga frågorna handlar till syvende och sist om olika ägarintressen, men här har vi bara ett ägande och därför bara ett intresse att bevaka och de olika åsikterna handlar bara om smärre detaljer som vi alltid kan bli över ens om på ett eller annat sätt på våra möten. En sådan fråga är till exempel hur mycket man ska subventionera taxi och om det ska vara olika subventioner för barnfamiljer och andra. Det finns vissa pensionärs-organisationer till exempel som menar att pensionärerna ska få åka gratis. Andra menar att de ju har det så bra ändå. De köper ju inte nytt som de yngre, till exempel. Och skillnaden i inkomst är försumbar efter att man tagit hänsyn till att de ju saknar utgift för inkomstens förvärvande.

Så visst, det finns åsikter som går isär, men de handlar inte om några stora frågor som stora orättvisor, för sådana har vi inte. Vi har ingen millimeter-rättvisa, men vem kan begära det och säg var man har det?”

”Jag fattar ändå ingenting. Hur kan ni tro att ni har en demokratisk regering om ni inte har olika partier?”

”OK, lyssna nu! Alla bostadsområden har föreningar och en styrelse. Alla föreningarna är organiserade i en kommunal bostadsgrupp och vem som ska skickas som delegat till bostadsgruppen bestämmer alla i varje enskild bostadsförening. Alla dessa kommunala bostadsgrupper har representanter i en grupp på riksnivå och de utser de personer som ska sitta med i bostadsdepartementet och vem som ska vara gruppledare där. Den som är gruppledare är vad som annars kallas minister. På samma sätt är skolorna organiserade, sjukvård och äldrevård är också organiserade på det sättet. Alla arbetsplatser är organiserade på samma sätt, först branschvis och sedan sammanslagna till det vi kallar produktionsdepartementet.”

”Men makt korrumperar, som alla vet!”

”Ja, makt korrumperar, men just därför har alla samma inkomst oavsett på vilken nivå den än sitter och alla kan när som helst tvingas till utfrågning om sina beslut. Alla kan avsättas när som helst!”

”Och hur länge får de sitta. Hur ser mandattiderna ut?”

”Vi har inga mandattider. Det finns ingen anledning att focka av en duglig person lika väl som att det inte finns anledning att ha kvar en oduglig!”

”Det där låter komplicerat. Blir det inte tungrott?”

”Inte speciellt. Visst är det smidigare med en diktator som gör vad han vill och bestämmer precis allt. Demokrati är mera tungrott. Nu syftar jag på just sådan sorts demokrati som du förespråkar, parlamentarism. Men ni tycker ju att det är värt det priset. Om vårt system kanske är aningen än mer tungrott så är det ett pris vi tycker det är värt att betala. I gengäld slipper vi bostadslöshet och arbetslöshet, vi slipper utanförskap och kriminalitet, vi slipper hela drogproblematiken med allt lidande det för med sig och alla vårdkostnader som följer i dess kölvatten och många äldre klarar sig hemma mycket längre än annars tack vare vår gemenskap där alla känner alla och hjälps åt.

Vi har till exempel en äldre dam i huset där jag bor, som vi hjälper att ta sig till affären för att storhandla. Vi kör henne dit och vi kör henne hem och vi bär hennes kassar. Vill du chatta med henne så går det bra. Alla har tillgång till Internet hos oss. Men just nu kan du tala med henne. Det är Beda. Hon sitter där borta. Hon ville så gärna komma ut och se hur det går för oss. Ja, så jag bokade bilen bara för det. Hon ska skriva en liten betraktelse faktiskt. Det gör hon på sin blogg och många i föreningen läser den, även ungdomarna.

Och via Internet kan alla hålla koll på alla politiska beslut. De som vill kan själva rösta i varje fråga. Det är inte så många som har lust med det, men de som vill, de kan. Det finns ju många olika föreningar som bevakar olika politiska beslut och för ut frågorna på bloggar som är populära bland många att följa. Jag kan säga det att om någon högre upp myglar så dröjer det inte länge innan det uppdagas. Det sprids snabbt och vi har officiella kanaler för att rapportera om vi upptäcker sådant och myglaren kallas till rannsakan. En sån blir inte gammal på sin post och priset är högt, för även om vi inte tolererar utfrysning av någon kan heller ingen tvingas att umgås med någon om den inte vill!”

”Hur är det med utbildningarna, jag tänker på dyra akademiska utbildningar, till exempel?”

”Det är gratis.”

”Men tjänar en läkare till exempel lika lite som en arbetare?”

”Ja, alltså, tar man hänsyn till hur mycket som är gratis så tjänar faktiskt en arbetare mera än i andra länder. Och en läkare har ju inga särslilda utgifter bara för att han är läkare. Det finns ju inga studielån att betala.”

”Men de tjänar mera utomlands.”

”Ja, det är sant.”

”Är det inte risk att de flyttar då?”

”Jo. Du kanske tänker att vi borde bygga en mur som man gjorde i Berlin.”

”Var det därför?”

”Javisst.  Jo, det var ett problem i början. Vi har gjort så att de måste vara med i en diskussionsgrupp om vad som är rätt och fel och vad vårt samhälle har för ideal och mål. Sen får de resa om de vill, på ett år, bara för att kunna jämföra. Vill de återvända är det OK. Vill de inte återvända har de en studieskuld att betala, som de ju annars slipper. Vi vet ju vad utbildningen har kostat. Vägrar de så kan vi inget göra, men vi tycker som så att sådana osolidariska element kan gärna flytta ut om de vill, trots det, så slipper vi dem. De kan då inte infektera vår ungdom med osunda egoistiska värderingar. Vi drar in deras medborgarskap för gott. Det priset vet de att de måste betala. Vill man inte vara med då har man ju valt bort oss och vår gemenskap. Så vi kan ju inte klandras för att vi inte har valfrihet. Men alla val har ju sitt pris i livet. Ock man kan ju inte både ha kakan och äta upp den som man säger.

Men den nya generationen som nu växer upp vet ju att de lever i ett mycket bättre samhälle, ett veloursamhälle, om jag får skoja till det. De vill bli kvar här. Det har med gemenskapen att göra. Som bygemenskapen i Bhutan till exempel. Vet inte om du känner till det, men ungdomen åker ofta utomlands för att studera, sen vill de hem igen för att utveckla sitt land.”

”Men alla gamla företagare, vart tog de vägen?”

”Vi erbjöd dem att komma in i gemenskapen. En del av de mindre, korv-kioskägare och tobakshandlare, ägare av pizzerior och servicebutiker, mackägare, grönsakshandlare och såna tyckte det var OK. De behövde inte slita 12 timmar om dagen. En del ICA-handlare informerades och fick lära om, men ville de flytta utomlands så var det upp till dem. När de förstod att de inte kunde sälja sina butiker valde nästan alla att stanna och vi tog väl vara på deras kompetens. Vi avtackade dem på ett uppskattat sätt och de fick lojalitesmedaljen. Du kan ju fråga själv. August här, han hade ICA Kvantum här i vår stadsdel. Den butiken är hedrande omdöpt nu. Du ser den vid avfarten när du åker härifrån sen. Den heter numera August-gåvan och August är mycket stolt för butiken där han nu är ordförande. Omställningen har gått över förväntan och August brinner för hela vår idé om gemenskap.”

”Men de som ägde stora fabriker och banker och sådant?”

”Du menar dom ni kallade båtflyktingarna?”

”Ja!” 

”Jo, en del ville börja på ny kula utomlands. Och de fick de. Men de fick inget med sig. Det var ju därför USA vill intervenera tillsammans med NATO och EU. Men vi klarade oss. Vi hade ju förberett oss.”

”Så alla ville inte vara med?”
”Nä, vissa är såna egoister att de bara bry sig om sig själva och skiter i andra så såna hade vi ingen nytta av. De hade bara ställt till problem. Du vet, sand i maskineriet. Det är dom som nu sitter i Miami och sprider propaganda om diktatur! Men vad ska man kalla det för när de hade makten. De var ju inte så många, men de ägde nästan allt och bestämde nästan allt. Ändå var de bara några tusen. Med alla sina pengar mutade de både kreti och pleti så de fick som de ville. Inte minst fackföreningarna hade de total kontroll över, med de flesta ville inte tro det.”

”Ja, ja. Du tycks tro på detta och jag säger bara en sak, att alla blir ju saliga på sin tro. Det ser fint ut på pappret, men …!”

”Detta är inget papper. Det är den verklighet vi har skapat gemensamt!”

”Men det är ju kommunism!”

”Du får gärna använda det svenska ordet! ‘Gemenskap’ duger precis lika bra och det för inte tankarna till något som är behäftat med en massa av borgerskapets lögner!”

ETT TANKEEPERIMENT

Jo, men är det omöjligt?

Och vad gör det i så fall omöjligt?

Vilket parti ska man rösta på för att få det på detta vis?

Ja, det är väl bara att konstatera faktum. Det är omöjligt att genomföra på det sättet därför att man inte kan rösta bort ett ekonomiskt system. Så långt sträcker sig ingen borgerlig demokrati. Man kan inte förändra ett samhälle på detta sätt inom parlamentarismens ramar därför att parlamentarismen är inte till för att förändra utan tvärt om för att bevara.

Men om man tar en annan väg, en utomparlamentarisk väg kan möjligheten finnas. Det behövs bara en organisation. Och det behövs en politisk medvetenhet och en fungerande ideologi och strategi.

– – –

Men tillbaka till GEMENSAM-bloggens inlägg:

”Alla transaktioner kostar inte lika mycket. Genom historien har det utvecklat sig en kunskap om vilken typ av transaktioner som är dyrast och som kräver mest institutioner runtomkring sig för att bli hanterbara. Sådana transaktioner, säger North, har oftast hanterats vid sidan av marknaderna. Det finns alltså en orsak till att exempelvis skola och vård i nästan alla samhällen sköts utanför marknaden. Marknaden är för dyr.

Naturligtvis kan det vara svårt att avgöra precis vilka typer av transaktioner som bäst sköts av marknaden (med en del institutioner runtomkring sig för att fungera smidigare), och vilka som sköts bättre av exempelvis statens och kommunernas omfördelningsprinciper. Men utifrån ett rent pragmatiskt perspektiv kan man konstatera att varken den nuvarande eller den föregående regeringen någonsin har försökt. De har helt sonika antagit att transaktionskostnader inte existerar.”

Skvitt och Jan Wiklund, som har skrivit den aktuella texten i GEMENSKAP-bloggen, har olika ideologi, men en sak är vi överens om, omsorg blir inte billigare eller bättre i privat regi. Men endast i privat regi kan pengar föras över från samhället och verksamheten till privata aktörers personliga konton. Och det är precis det som liberaler vill. Det är precis det som Alliansregeringen vill. Det är precis det som Centern, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna vill. Och tragiskt nog också det ledande skiktet inom Socialdemokratin. Till denna tojka sällar sig även Sverigedemokraterna.

Bonuslänk: ”Socialdemokraterna låter som om de är kritiska mot vinstslöseriet i välfärden, men hela tanken med upplägget är att dagens ordning inte ska ändras.”


En fläkt från förr!

Gengångare vill ta över igen

 

Den förra lettiska presidenten Vaira Vike-Freiberga har presenterat ”en rapport författad på uppdrag av EU-kommissionen kallad ”Fria och pluralistiska medier för att upprätthålla europeisk demokrati”. Det framstår som Bryssel-nyspråk för repressiva medieregler på Europanivå. För även om Vike-Freiberga påstår sig vara bekymrad över pressfriheten är flera av de förslag som hon för fram ett hot mot just pressfriheten.

Ett av förslagen är att medlemsländer ska tvingas införa medieråd – kontrollerade av EU-kommissionen – som har rätt att döma ut böter till medier, tvinga fram ursäkter och ta ifrån journalister rätten att kalla sig journalister.” / EXPRESSEN

Pressfrihet

 

Skvitt har tagit upp detta tidigare.

Det är oerhört oroväckande, samtidigt som vi ser hur EU-styret tar över allt mer av medlems-ländernas självstyre och därmed det lilla uns av demokrati som finns.

Ingen kan ju på allvar påstå att EU är demokratiskt.

Tack Susanna H Svensson för tipset!