Kategorier

Arkiv

Borgarklassen ger aldrig upp

Ständigt kommer lögnerna upp

 

Den här gången är det Per Gudmundson som påstår att kommunister är odemokratiska!

Faktum är att det är tvärt om.

Per Gudmundson gör påståendet möjligt genom både lögner, definitionsbrott och ett totalt sammanblandande av partier, statsbildningar och ideologi.

Låt mig börja med ideologin och göra det kort och enkelt. Den kommunistiska ideologin är en sak och hur olika partier och stater, som kallat sig kommunistiska, har tolkat och utformat ideologin är en helt annan sak. Låt oss därför bortse från dessa och lite längre ned i texten återkomma till ideologin.

Osanningar om en ideologi

Låt oss i stället titta på vad demokrati är. Vi börjar alltså med definitionen, eller kort och gott översätta ordet från grekiska till svenska. Då får vi ordet FOLKSTYRE! Och även om Grekland inte levde upp till ordets rätta betydelse så ökade i vart fall fria mäns inflytande radikalt i och med Solons teori och de reformer som följde av den för tvåtusenfemhundra år sedan.

Kommunister är i högsta grad anhängare av den demokratiska idén, vilket har visat sig i användandet av ett än starkare ord i översättningen från grekiska, FOLKVÄLDE!

I ledarbloggen skriver Gudmundson att kommunister vill avskaffa äganderätten och minska de medborgerliga fri- och rättigheterna och det menar han är ett exempel på att avskaffa demokratin. Det är till och med objektivt sant, påstår han.

Och det är det ju inte. Det är den privata äganderätten av produktionsmedlen som skall avskaffas, inte annan äganderätt! För just genom att produktionsmedlen är i privat ägo hos ett mycket litet fåtal, uppstår en grupp i samhället som lever genom andras arbete och blir omåttligt rika. Och med rikedom växer makt och inflytande över både enskilda och samhället och hela samhällets ekonomi. Därmed går inte privat äganderätt till produktionsmedel att förena med ett folkvälde, en verklig och sann demokrati.

Att förbjuda privat ägande av produktionsmedel är förvisso en inskränkning i de medborgerliga fri- och rättigheterna. Men det är en inskränkning enbart av de fri- och rättigheter som borgarklassen har skaffat sig själv i kraft av sitt växande kapital, en ackumulation som startade lite försiktigt under medeltiden och tog explosionsartad fart genom två företeelser. Den ena var triangelhandeln mellan nya världen, Europa och Afrika, med den mycket lönsamma slavhandeln, som ett av inslagen. Den andra var den industriella revolution som möjliggjordes av uppfinningar som ångmaskin och spinnmaskin. Den sistnämnda drevs av den förstnämnda och krävde stor tillgång på bomull från den amerikanska södern. Bomull som plockades av slavarna från Afrika.

Borgarklassens fri- och rättigheter skapades under denna tid och innebar att alla andra människors fri- och rättigheter starkt begränsades och i en del fall helt upphörde att existera! Det är med sådana ”fri- och rättigheter” för fåtalet som borgarklassen har skaffat sig sin makt och den vill de upprätthålla med ett politiskt system som de kallar ”demokrati”, trots att det bara är de själva som bestämmer och utgör en extremt liten minoritet. Folket i stort har däremot ingen makt utan att organisera sig. Därför har borgarklassen såväl i diktaturer som i så kallade borgerliga ”demokratier” till och från försökt att förbjuda folket att organisera sig, eller i vart fall inskränkt och försvårat möjligheten.

Som motkraft har arbetarklassen tillägnat sig en ideologi som råder bot på ovanstående missförhållanden och visar vägen fram mot verklig demokrati. Det har bildats partier för att driva de av borgarklassen undertryckta massornas intressen, till exempel med den kommunistiska ideologin som vapen. Men det har varit en svår kamp och den har ännu inte lyckats. Naturligtvis på grund av misstag och hårt motstånd, men det är inte ideologin det är fel på! Utan borgarklassens hårdnackade motstånd och sabotage hade vi i dag haft en riktig och sann demokrati som vi  med stolthet hade kunnat säga vara ett äkta folkvälde. Men då hade vi inte heller haft någon borgarklass. När den såldes med alla medel svartmålar kommunismen gör den det av ren överlevnadsinstinkt, inte som människor, men väl som klass.

Demokratiska fri- och rättigheter ska gälla för alla, men borgarklassen vill att detta endast gäller ett fåtal. Det är borgarklassen som är emot demokrati, den verkliga demokratin – folkmakten!

Större delen av Gudmundsons inlägg ägnas den politik som vänstern fört. Och den kan klart diskuteras och ska självklart kritiseras, men inte på sätt som han gör. Istället är ju frågan hur partierna har kunnat förändras så i grunden att de har blivit borgerliga partier utan att erkänna det.


18 kommentarer on “Borgarklassen ger aldrig upp”

  1. kao skriver:

    *Gillar* för ett suveränt inlägg. Hoppas de som BEHÖVER läsa detta också gör det.

    Högern har alltid svartmålat vänstern och jämför oftast med gamla Sovjet, Östtyskland och Muren som symbol för förtrycket.

    En sak är dock säker: det fanns inte några svinrika (förutom några politiker som försedde sej av kakan, med flotta datjor de kunde bo i på smestern).

    Men det fanns inte heller så många utfattiga som det finns där idag. Jag vill i.o.f.s inte bo i ett land jag inte fick lämna om jag ville. För att hälsa på släktingar eller annan semester.

    På Kuba var folk vääääldigt rädda att prata politik. ”Det finns angivare överallt”, sa man. Invånarna jag talade med i Havanna och även badorten Trinidad och resten av Kuba, fick inte stå i grupper på fler än tre personer….och då ordnade man samba- och mojitopartys på gatorna i stället😉.

    Så skulle jag inte heller vilja leva. Men den sanna socialismen, den gamla ideologin betyder ju inte ett förtryckt folk.

    Kram
    Kao

    • skvitt skriver:

      Det högern gör är att ta upp just sådant som du nämner, pekar på det och säger: ”Så blir det om det blir kommunism!” Men inget blir ju något av sig självt! Så varför måste det bli just så som i Sovjet?
      Istället för att resonera som om Sovjet blev som det blev till följd av en naturlag borde folk fundera lite på VARFÖR det blev som det blev, därför det har ingenting med kommunism att göra! Ja, det är till och med så att Sovjet inte har någonting med kommunism att göra, vilket dock folk alltid tror.
      Det måste jag förklara, kanske inte för dig men det finns ju fler som läser.

      Sovjetunionens kommunistiska parti, Коммунисти́ческая па́ртия Сове́тского Сою́за, var bara ett i raden av alla kommunistiska partier som har funnits i hela världen. КПСС tolkning av kommunism är inte den enda tolkningen som har funnits. Deras sätt att försöka genomföra kommunismen är inte den enda tänkbara vägen och deras sätt att styra ett land är inte det enda tänkbara sättet. Det är inte ens ett självklart sätt och skulle aldrig bli lika i ett annat försök. Det är präglat av sin historia, sina egna ledare och sin egen uppbyggnad och kan aldrig upprepas igen.
      Så vad får vi för samhälle om vi försöker en gång till? Det vet vi inte därför att det blir som vi själva utformar det. Det enda vi vet är att det inte blir som i Sovjet eftersom Sovjet faktiskt inte blev kommunistiskt. Möjligen kan man säga att det blev en form av toppstyrd socialism, men hellre skulle jag vilja kalla det för byråkratisk men välvillig diktatur, med en paranoid rädsla för att utsättas för kontrarevolution. Den här paranoian var förvisso befogad, det visar ju historien.
      Frågan är då om det finns andra och bättre sätt att hantera risken för en kontrarevolution. Och svaret blir självklart att VARJE problem har alltid mer än en lösning. Därför, allt detta sammantaget, är det fullständigt meningslöst att klandra kommunismen genom att peka på Sovjetunionen! De mer begåvade kommunistbekämparna vet detta, men de vet också att det fungerar att svartmåla kommunismen med denna form av demagogi och propaganda.

      Vi kan alltså helt slå dövörat till när dessa antikommunister gör sina jämförelser, därför att deras jämförelser är lika irrelevanta som att jämföra äpplen och päron. I stället ska man ta reda på vad kommunism verkligen är och fundera på hur man kan bygga upp den. Den blir ju vad man gör den till. Och innan samhället har blivit klasslöst och demokratiskt kan man inte kalla det kommunistiskt. Då först har folkväldet etablerats på allvar. Och dit är det lång väg och på den vägen kommer hela tiden borgarklassen att bekämpa det kommunistiska samhällsbygget med näbbar och klor. Hur skyddar man sig mot det? Den frågan måste lösas.

      Kram!
      /Skvitt

  2. Jan Wiklund skriver:

    Problemet med ideologier är att de bara finns i folks huven – eller mer bestämt i huvuna på folk som tillhör en grupp.

    ”Kommunism” som ideologi betraktat kan därför se ut ungefär hur som helst. Historiskt har det främst varit en ideologi för statsstyrd industrialisering av ett underutvecklat land.

    Såna statsstyrda industrialiseringar har ofta varit auktoritära – Ludvig XVI i Frankrike, Bismarck i Tyskland, Pak Jung Hi i Sydkorea, den brasilianska militärregimen etc etc. USAs statsstyrda industrialiseringsdrive på 1800-talet klarade sig nåtsånär utan diktatur för att de skyddades av havet – men det behövdes ändå ett inbördeskrig för att driva igenom den.

    Kommuniststyrda industrialiseringsstrategier har oftast varit betingade av att de uppfattat sig som utsatta för hot utifrån. De har därför ofta blivit mer auktoritära än andra. Hoten kan ha varit verkliga, men tenderat att övertolkas enligt ett ”vi-och-dom”-tänk. Exvis har George Kennan visat att tidig aggression från västmakterna mot Sovjetunionen uteslutande handlade om att upprätthålla första världskrigets östfront för att slippa få alla tyskar över sig, men bolsjevikerna tolkade det som en ovillkorlig fiendskap mot deras regim, vilket det inte finns några belägg för i arkiven.

    Mindre ideologiska industrialiseringsregimer har därför varit mindre auktoritära. Vilket som har varit mest framgångsrikt är svårbedömbart. Det sovjetiska experimentet misslyckades ju till slut, pga maktens självfossilisering. Det kinesiska är mycket mer framgångsrikt. Men det brasilianska verkar också så här långt ganska framgångsrikt. Man får väl se.

    • skvitt skriver:

      Tack för din kommentar!

      Helt kort kan jag säga att mitt svar skulle bli fruktansvärt långt om jag skulle bemöta dig på ett anständigt sätt, bit för bit. Jag tror du får svar på det mesta om mina tankegångar och min politik om du läser här: https://skvitts.wordpress.com/2012/03/18/bara-lite-gemenskap/ och om du läser det inlägg som snart kommer och som inte skrivs just med anledning av din kommentar. Kanske kommer den dock att relateras till. Vi får väl se hur det blir när det är färdigt.

      Sköt om dig!
      /Skvitt

  3. Area1056 skriver:

    Det har, i vissa grupper, blivit så illa att det räcker med att du skänker pengar till någon hjälporganisation eller till och med med att du delar ut en macka till någon behövande, för att du skall få en ”kommuniststämpel”.
    För att anknyta något till ditt inlägg (mycket bra) så är det ju, som du påpekar, mest begåvningsreserven inom vissa grupperingar som använder sig av detta svartmålande.
    Dock fungerar tekniken på många som inte är politiskt intresserade och endast röstar på ett parti av gammal vana, inte baserat på information.

    Jag är mycket på olika forum och på medias kommentarsfält och ser svartmålningen användas mer och mer.
    Min egen uppfattning är att det verkar bli fler och fler, utanför exempelvis främlingsfientliga grupperingar, som, slentrianmässigt, använder sig av svartmålningen.
    Det verkar vara ett bekvämt sätt att ”täppa till käften” på folk.

    Mitt hopp om Kina växte idag när raketen avfyrades.
    Nu skall de ”bara” ta itu med barnarbete, arbetsmiljöer, mänskliga rättigheter och censur också så flyttar jag.🙂

    • skvitt skriver:

      Jag har inga problem med att bli kallad kommunist. Oftast har jag redan talat om det för folk innan😉

      /Skvitt

      • Area1056 skriver:

        Du och jag har kanske inte det men om någon som definitivt inte räknar sig som kommunist blir kallad för olika sådana saker…
        Vare sig det rör sig om att ge pengar, hjälpa någon eller bara kommentera om någon orättvisa i något forum.
        Då kan den personen bli ännu mer avogt inställd till både kommunism, vänsterrörelse, socialism… ja till och med till färgen röd.
        Du vet vad jag menar.

        • skvitt skriver:

          Eller tänk om personen börjar reflektera över vad kommunism verkligen är🙂
          Det var bara ett försök till positivt tänkande🙂

          /Skvitt

  4. kao skriver:

    Så fort man vill hjälpa någon som har det sämre än man själv har, eller röstar på ett parti som vill utjämna de ekonomiska skillnaderna mellan folk, så blir man kallad kommunist.

    Men ok då. Är det så, så är jag väl kommunist…;-)

    Kram
    Kao

    • skvitt skriver:

      En sådan definition leder till en hög siffra kommunister och att definitionen urvattnades. Å andra sidan, låt folk tro detta och fråga dem då vad det är för fel med kommunism. Är det fel med jämlikhet? Bra fråga att ställa.

      Kram!
      /Skvitt

      • kao skriver:

        Du har rätt! Men vi har i så fall många fler frågor än jämlikhet att besvara.

        Kram
        Kao

        • skvitt skriver:

          Visst, det är bara att ställa dem och låta folk försöka förklara och besvara. Om inte annat får vi fler flintskallar på köpet.😉

          Kram!
          /Skvitt

          • kao skriver:

            Så länge folk bara ser till sitt eget, så vinner flintisarnas politik.

            Som jag skrev tidigare: det ska inte handla om avund och missunnsamhet gentemot andra som har fler kapitalvaror och högre lön. Då har man missuppfattat hela grejen.

            Det handlar om solidaritet med dem som har det sämre, samt att se vad makten gör med en – och protestera vilt, och helst förhindra, att maktens tentakler breder ut sej ännu mer.

            Kao

            • skvitt skriver:

              Du missförstod mig: ”Så länge folk bara ser till sitt eget, så vinner flintisarnas politik.
              Flintisarna jag menar är de som har rivit sig i skallen för att försöka svara på frågorna. De har försökt, de har rivit sig i håret och det enda som hände var att de blev flintisar.😉

              Men det är klart jag håller med dig!

              Kram!

              /Skvitt


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s