Kategorier

Arkiv

Den fruktansvärda kommunismens illdåd

Det brukar ju heta så

 

Den borgerliga propagandan förnekar sig aldrig. Enligt den har kommunismen skördat miljoner dödsoffer. En del är sant och det mesta är lögn. Men framförallt skall detta leda oss att tro att kommunismen dödar. Men kommunism har ännu  inte existerat. Inte ens i ”kommuniststaterna”. Men det är en annan sak och den har jag inte utrymme för här.

Frågan är om kapitalismen är så mycket bättre än bilden som borgarklassen ger ”kommunismen”?

Den Kapitalistiska Förintelsen

”Under 1500-talet började representanter för den europeiska marknadsekonomin en frenetisk jakt efter vinster i den s k Nya Världen. Som ett resultat av deras ansträngningar försvann ca 90% av ursprungsbefolkningen i Latinamerika, och ca 97,5% i Nordamerika, i en av historiens största och mest utdragna folkmord.

Dödstalet fortsatt att öka i takt med utvecklingen av kapitalismen. Enligt den brittiske historikern Eric Hobsbawn gick ca 100 miljoner människor under mellan 1815 och 1914 som följd av kapitalisternas vinstbegär. Denna siffra omfattar inte de ca 20 miljoner som offrades i frihandelns namn i Indien under 1980-talet.

Det var vid första världskriget som den kapitalistiska dödsmaskinen verkligen kom igång. Sedan dess har kapitalisternas strävan att dominera den globala ekonomin lett till en förintelse av enorma proportioner.”

 

”Första världskriget  22 miljoner

14 nationer angriper Sovjetunion, 1918-22  14 miljoner

Japansk aggression i Kina, 1935-45 22 miljoner

Tyska koncentrationsläger och dödspatruller, 1933-45 10 miljoner

Andra världskriget, sovjetiska medborgare, exkl. 2 miljoner ryska judar i tyska läger 18 miljoner

Andra världskriget, exkl. ovanstående 34 miljoner

Koreakriget, 1950-53 2 miljoner

Vietnam, Laos, Kambodja, 1964-75 3 miljoner

Indonesien, 1965-66 2 miljoner

Irak, bombningar och sanktioner, 1992-99 2 miljoner

Irak, krig 2003-, minimalt 1 miljoner

Svält, 1970-1990, (24.000 per dag året runt), minimalt 185 miljoner

Barn under 5 år, brist på medicinsk behandling, beräknad kostnad per barn ca SEK 15, 1990-2007 280 miljoner

Svält, 1990-2007, 30 miljoner/år 540 miljoner

Totalt    1.135 miljoner”

”Observera att dessa siffror inte omfattar … ” Läs mer på Levande historia.

”Kommunismens” offer måste multipliceras en hel del innan de kommer i närheten av summan för kapitalismens offer!

 


41 kommentarer on “Den fruktansvärda kommunismens illdåd”

  1. kao skriver:

    Många vill inte se skillnaden. Så är det bara.
    Stöveltrampet vi nu kan höra och skåda runt om i Europa kommer ju från högerextremister. Vem kan förneka detta faktum?

    Dessutom är vi alla helt i klorna på kapitalismen vars enda mål är att suga ut sista droppen av oss alla och dra utvecklingen bakåt. Mycket långt bakåt. De och bankerna (ofta samma sak) varken vill eller kan se att utan anställda stannar hela det snurrande hjulet i den här soppan – och det feta grisen på din bild har inte ju fattat det. Som Alliansen.

    Ändå kan de hålla på. Fortsätta. Det är makalöst att medborgarna inte kan se detta. De ser enskilda problem såsom äldrevård och skola, men verkar oförmögna att se helheten. Och att gå till motattack!

    Kram
    Kao

    • skvitt skriver:

      Och därför röstar jag aldrig!

      Jag vill inte, som du vet, ge borgarklassens fejkdemokrati minsta legitimitet!
      Låt dem leka sin lek, men lek inte på borgerskapets spelhalva och inte efter deras regler!
      Vägra rösta! Låt kapitalet köra samhället så långt i botten att arbetarklassen vaknar!

      Kram!
      /Skvitt

      • kao skriver:

        Det måste finnas ett annat sätt. Har man barn vill man ju inte att de ska hamna i totalkaos, som är värre än det är nu. Även om det gäller en övergångsperiod. Tror dock det kommer dröja bra länge innan revolten från MAJORITETEN kommer. I detta mesiga lagom-land.

        Kaoskram

        • skvitt skriver:

          Jag har ju fått på tafsen för att jag menar att en revolution kommer att skörda dödsoffer och att man inte ska rygga för det. Omvälvningar i historien är tyvärr ingen söndagsskolelek. Det är bara att inse det.

          Att inte rösta är dock något helt annat. Det är ett totalt avståndstagande från borgerlighetens sätt att manipulera och få oss att tro att styret av landet är demokratiskt. Om vi inte röstar kommer borgerligheten att ta ut svängen så mycket som möjligt, men det enda som möjligen sker är att allt som ändå kommer att ske, kommer att ske lite fortare.

          Den verklighet vi lever i går mot att företagen inte betalar någon som helst skatt. Statsfinanserna räcker då inte till den enklaste välfärd. Då hjälper det inte hur rött och rätt du har röstat. Verkligheten tränger sig på även om vi alla röstar rött och rätt. Politiken avgörs inte av partierna när det väl kommer till kritan eftersom det ekonomiska utrymmet avgörs av kapitalisterna!

          ”Har man barn vill man ju inte att de ska hamna i totalkaos
          Jo, jag förstår det, men så blir det inom kort i alla fall. Vi är på väg ditåt hur vi än röstar. Det är bara att inse det.

          Men om vi inte röstar alls, då har vi sagt ifrån klart och tydligt att vi inte vill ge legitimitet till deras diktatur.
          Steget därefter kan vara civil olydnad, masstrejker, inställa alla betalningar av hyran och alla andra räkningar man får och räcker inte det, då måste vi beväpna oss genom att bryta oss in i militära vapenförråd.

          Ett folkligt maktövertagande är inget söndagsnöje, det skördar offer och leder till ett lidande för många. Men därefter, och endast då, kan ett rättvist samhälle skapas.

          Man måste försaka för att vinna något, såvida man inte tillhör kapitalistklassen som aldrig offrar sina egna, eller hur.

          Kram!
          /Skvitt

          • Kicki skriver:

            Jag skulle utan tvekan gå i täten och bli kanonmat för att mina och andras barn och barnbarn ska få det bättre.

            Många har knappt kläderna på kroppen idag, ingen bostad, knappt ett öre att leva på…
            Fy för fan!

            Jag hatar att se människor ur arbetarklassen rasa igenom skyddsnäten..
            Mängder av goa fina ungdomar med resurser och intelligens långt över de där ”snorvalparnas” IQ, kastas bort. De ska ”hållas på mattan” för de är inte födda med guldsked i mun..

            Men i ärlighetens namn:
            De har någonting som är bra mycket mer värt än något annat,

            De har hjärtan, heder och moral!❤❤

            (Oj..nu gick jag "änna loss" ordentligt här inne…) Grrr

          • kao skriver:

            Visst.
            Men man får aldrig glömma att det alltid kommer finnas några som anser sej ha rätt till mer makt eller pengar än andra. Det har också historien visat. (Titta t.ex på Robert Mugabe och Idi Amin, Stalin.) Det hamnar alltid där till slut.

            Men ok, historien och krigen går i vågor.

            J.B. Tito gjorde däremot ett bra jobb i Jugoslavien, anser jag. Han höll samman folken, men tyvärr jäste det ju under ytan av gamla upplevda oförrätter. Vilket senare visade sej under inbördeskriget. Vem önskar ett folk ett sånt elände, ett sånt hat som bara drabbade folket. Inte dem som roffade åt sej makten.

            Önskar ingen att tvingas uppleva sånt.

            Kram
            Kao

            • skvitt skriver:

              Kommunism är en sak och länder som har försökt att skapa socialism är en helt annan sak.
              Man ska inte jämföra äpplen och päron, som bekant.🙂

              Kram!
              /Skvitt

              • Svante skriver:

                Socialism, Kommunism, och Socialism, finns inte längre i vår värld. De som styr, och ställer är högerfolk, var du än vänder dig. De flesta, som opponerar mot detta vet inte ens att den ekonomiska makten vilar i Sions vagga. Att försöka stoppa detta har jag ingen aning om hur man gör. Stoppas borde det i alla fall.
                Svante

              • kao skriver:

                Det behöver du inte upplysa just mej om. Socialismen är en utomordentligt fin ide’. Men var har den funnits och utövats hittills?

                Nu börjar många ekonomer kolla mer och mer på Marx/Engels ekonomiska teorier och begriper att de, trots allt, kanske var de bästa. I.a.f om man vill ha ett någorlunda jämlikt samhälle och inte såna klassklyftor / ekonomiska klyftor som nu.

                ‘Das Kapital’ är mer aktuell idag än nånsin tidigare. Men tyvärr tror jag att den tubbade befolkningen , som jag skrivit förr, behöver sjunka ännu djupare, innan dwet är dags för ett uppvaknande och en ny revolution.

                Kram
                Kao

                • skvitt skriver:

                  När jag svarar har jag även i bakhuvudet att andra läser kommentarerna. Jag vet att du inte behövde just den upplysningen.

                  Das Kapital är om du säger, mer aktuell i dag än någonsin och finner acceptans även bland traditionellt borgerliga ekonomer. En intressant utveckling.

                  Kram!
                  /Skvitt

              • kao skriver:

                …folk verkar så smått börja begripa att de är bankerna och övriga kapitalets slavar , ägs av dessa genom skulder och köphysteri, och det är givetvis bra.

                Kram
                Kao

  2. Kicki skriver:

    Jag missunnar inte arbetaren något, han/hon som jobbar och sliter för sin brödföda. Det gör jag verkligen inte.

    Det jag tycker så förfärligt illa om är sättet folk utnyttjas på. Att man skär ner på arbetstillfällen och låter dem som arbetar kvar få jobba häcken av sig med sämre och sämre villkor.

    Det är sant det Svante skriver… det blåser..eller snarare stormar – högervindar från alla håll.

    Vad kan jag göra?

    Jag kan gå till vallokalen och pricka av mig i röstlängden i demokratisk anda. Däremot kan jag skita i att lägga i en valsedel i kuväret…

    • skvitt skriver:

      Visst kan du göra så, men då ger du legitimitet åt det parlamentariska system varmed borgarklassen håller lugn och ordning i arbetarklassens led, hukade under det kapitalistiska oket.

      /Skvitt

      • Kicki skriver:

        Tack för upplysningen… det har du nog aldeles rätt i!
        Förresten, detta har ni säkert läst idag.. Jag mår illa, som Uggla sjöng..

        http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17616477.ab

        • skvitt skriver:

          Just så fungerar ”den borgerliga demokratin”: Den skall tillgodose borgarklassens behov. Jag vet inte varför det blir rubriker.
          På sossarnas tid, när de var de oomstridda regeringspartiet i decennier, var bland andra Wallenbergarna de som sossarna ständigt tillfrågade och samarbetade tätt med. På samma sätt förekom då som nu att man hade stor följsamhet med Bilderberggruppen och andra liknande kapitalintressen.

          /Skvitt

          • Kicki skriver:

            Jag ska studera Bilderberggruppen lite närmare då jag inte är insatt. Men anar.. när du skriver kapitalintressen.😉

            Det jag stört mig på de senaste valen är att sossarna fortsatt i samma anda som Alliansen då de efterträtt densamma efter ett regeringsskifte. Är glad att jag har tid att sätta mig in i saker nu.😉
            Kram

            • skvitt skriver:

              Om du skriver Bilderberggruppen i sökfältet på min blogg kommer du till inlägg som taggats med ordet.
              Du kan sen också köra en vanlig Googlesökning.

              Kram!
              /Skvitt

              • Kicki skriver:

                Har redan läst idiotin Skvitt..och återgett det i nåt inlägg, svårt att veta var det hamnade då jag svarar från ”pratbubblan” i översta fältet från min blogg..hehe
                Enda rätta är att gå in på respektive bloggar direkt och skriva, för då vet man exakt under vilken rubrik de hamnar…

            • skvitt skriver:

              Hos Kao skrev jag denna kommentar:
              ”Det vi kallade blandekonomi var ju ett kapitalistiskt samhälle precis som det vi har i dag, men med en stark offentlig sektor. Den offentliga sektorns starka ställning skapades till stora delar genom en medveten arbetarklass som redan i slutet på 1800-talet ställde krav på reglering av hur det framväxande kapitalet fick styra och ställa.

              Det var ju inte givet från början hur reglerna på arbetsmarknaden skulle se ut. Från början gällde det som företagarna dikterade. Men arbetarklassen organiserade sig, ställde krav, förfinade sina kampmetoder, tillägnade sig en teoretisk ideologi varpå de byggde sig en politik för de gemensamma behoven.

              Till att börja med skapades det socialdemokratiska partiet, som i början av 1900-talet togs över av borgerliga krafter. Därmed blev det reformistiskt. Ideologiskt försvarade reformisterna sin politik med att kapitalismen var dödsdömd på sikt och därför behövdes ingen revolution. Kapitalismen skulle dö av sig själv och under tiden räckte det att reformera samhället på fredlig väg.
              Men den filosofin var det bara borgerskapet som tjänade på.

              Mot denna socialdemokratiska svängning bort från den revolutionära linje man hade haft från början, vände sig de mer politiskt medvetna inom arbetarklassen och ett svenskt kommunistiskt parti bildades.

              Ända in på 50-talet fanns det välfungerande studiecirklar för arbetarna och skolande kurser och litteratur fann sina intresserade deltagare och läsare bland de svenska arbetarna och utifrån klassmedvetande ställde de krav på bättre förhållanden. Allt detta dog sotdöden från 60-talets början och försvann under decenniet.

              Det är den ena biten av svaret. För utan en medveten arbetarklass ingen stark offentlig sektor.

              Något om den offentliga sektorn:
              Det finns offentlig sektor som fortfarande behövs av borgarklassen. Det borgarklassen behöver är utbildad arbetarklass och därför måste samhället tillhandahålla utbildning med offentliga medel, det vill säga skatter, även om skolan i sig, som nu, tenderar att bli privatiserad.
              Borgarklassen behöver också ett rättsväsende så att lag och ordning råder så att klassen kan syssla med sina affärer på ett reglerat sätt. Därför är lagarna i borgarklassens favör.
              Borgarklassen behöver också en infrastruktur och den vill den inte bekosta för egna medel och betalas såldes .via skatterna.
              Borgarklassen behöver en diplomatisk apparat för att dess internationella intressen skall kunna tillgodoses.
              Borgarklassen behöver också en repressiv apparat, det vill säga polis, domstolar och fängelser och stora delar av rättsapparatens lagar är en del i denna repressiva apparat.
              Borgarklassen behöver också ett ultimat maktmedel, krigsmakten, vilken som bekant numera är omdöpt till det mer positivt klingande namnet ”Försvarsmakten”.
              Allt detta krävs för att borgarklassen ska ha den ekonomiska makten, vilken den uppnår i kraft av sitt kapital och genom att kontrollera den politiska makten. Det sista uppnår den med den så kallade parlamentariska demokratin. Även den är skattefinansierad och därmed en del av den offentliga sektor som borgarklassen behöver för sin politiska överlevnad Och uttryckt på detta sätt bör det ju stå klart för var och en att parlamentarism i det kapitalistiska samhället icke är någon demokrati.

              Svensk ekonomi under 1900-talet:
              Eftersom Sverige redan från 1700-talet hade vuxit till en vetenskapsmakt fanns det kunskap att utveckla den svenska industrin genom banbrytande uppfinningar vid förra sekelskiftet. Dessa spelade stor roll för landets ekonomiska tillväxt långt in på 1900-talet. Viktigt var också naturresurserna, skogen, järnmalmen och vattenkraften.

              När första världskriget bröt ut förskonades Sverige från krig. Vår produktionsapparat kunde gå för högvarv och förse de krigförande länderna med förnödenheter. När kriget var över var de krigförande ländernas behov av uppbyggnad enorm och deras egna industrier ödelagda, eller omställda för krigsproduktion.
              Bara efter två decennier upprepades samma sak, men den här gången i än större skala. Sverige drog enorm fördel av krigen och återuppbyggnaden och det fanns då utrymme för ett framväxande välstånd i Sverige när industrin gick för högtryck och arbetskraften inte räckte till. Då fanns utrymme för lönekrav på ett sätt som dagens unge generation knappast kan hoppas på att få uppleva. Och utan arbetskraftsinvandring hade landets utveckling hämmats.
              Men utan en klassmedveten arbetarklass som ställde allt högre krav hade rikedomen aldrig fördelats så rättvist som det skedde.

              För att få detta välstånd krävde arbetarklassen en utbyggd offentlig sektor som även tillgodosåg arbetarklassens behov och inte bara borgarklassens. Men det socialdemokratiska partiets ideologer såg inte en sådan utveckling som mål, bara en nödvändighet för att hålla arbetarklassen passiv och inte störa produktionen. med strejker. På arbetsplatserna märktes ganska tydligt socialdemokraternas dolda klassförrädaragenda. Och vi ska heller inte glömma Saltsjöbadsavtalet.

              Ända sedan början på förra seklet har alltså borgarklassen infiltrerat arbetarrörelsen och socialdemokratin har fört en kamp mot kommunisterna och arbetarintressena. Den kampen har de vunnit.

              Politiken har fört med sig att vi i dag inte har en arbetarklass med klassmedvetenhet värd namnet och utan denna medvetenhet kan borgarklassen åter stärka sin makt och rasera det som byggdes upp. Detta raserande kan sägas inleddes under 80-talet i och med att ATP-systemet revs upp. Sen var det dags för privata friskolor. Och därefter har det bara rullat på.

              Sossarnas strategi har varit att dra åt höger så långt det går, men samtidigt med sin demagogi framställt sig som ett arbetarparti. Det är såldes inte så malplacerat av Moderaterna att skriva på sina affischer ”Det nya arbetarpartiet”.
              När arbetarklassen varit stark har sossarna radikaliserat sitt språk för att inte ge utrymme åt kommunisterna och när arbetarklassen lagt sig till ro har sossarna dragit politiken åt höger.

              Under 60-talet hade arbetarklassen uppnått ett välstånd som innebar att den inte länge behövde fundera på hur maten skulle komma på bordet och hur kläderna skulle komma på kroppen. Och med miljonprogrammet och bostadsbidragen kunde man bo komfortabelt.
              Med daghem åt alla kunde båda föräldrarna arbeta, välståndet öka utan att lönerna tvingades upp!
              Allt det, tillsammans med att bildningsförbunden och fackföreningarna lade ned det ideologiska arbetet och fokuserade på individuella frågor, så förföll den politiska medvetenheten och raserandet av välfärden kunde inledas utan organiserat motstånd.”

              Inlägget: http://kaobyterblogg.wordpress.com/2013/10/07/jozip-broz-tito-jugoslavien-och-socialistisk-marknadsekonomi-kao/#comment-6591

              /Skvitt

          • Kicki skriver:

            Man blir ju lite eftertänksam när man läser om Bilderberggruppen.

            Hemligt, och ingen rapportering om vad som försiggår där..
            Citerar//

            När statsminister Fredrik Reinfeldt den 23 april 2010 besökte Tessinskolan i Nyköping svarade denne på frågan om varför han deltagit vid Bilderberggruppens möten med:

            ”Vi diskuterar det ekonomiska världsläget, jag har varit med några gånger bara.” // slut citat

  3. kao skriver:

    (Se mitt senaste inlägg)

  4. kao skriver:

    (Nu skriver jag om 2 olika personlighetsstörningar på min blogg. Du känner till de båda. Har gjort det enkelt för mej denna gång och kopierat rakt av). Kan inte hitta mina egna inlägg i frågan. Det mesta försvann under flytten från AB till WP-bloggen…)

    • skvitt skriver:

      Jag har kollat. Ska strax läsa också.

      Kommentarer blir det väl också. Och så har jag ju en som ska göras, som du vet. Den blev inte skriven i natt som jag hade hoppats.

      Kram!
      /Skvitt

      (En iller med griller🙂 )

    • skvitt skriver:

      Ja, det är ju klart att det är. Sådana där personer har helt andra värderingar än socialister har. Frihet för den, till exempel, är ofrihet för nästan ett helt folk.
      Allt de säger bygger på att de utgår från de borgerliga värderingarna. Gemenskap och kollektiv har inget värde, bara individen.

      Därmed inte sagt att det inte kan finnas detaljer i Kuba att kritisera, men man får ju faktiskt framföra kritik där. Vad man bekämpar där, liksom här, är samhällsomstörtande verksamhet. Sådana personer som Jorge Luis García Pérez sysslar just med sådan samhällsomstörtade verksamhet, ”Kubas motståndsrörelse”.

      /Skvitt


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s