Kategorier

Arkiv

Reflektioner och speglingar II…

En titt in på en blogg

 

reflektioner och speglingar II…, just så heter den.  Någon header har den inte och någon bild blir det inte just därför.

Jag läser inlägget Den sjuka vården…”. Och jag saxar de rader jag tyckte var av alldeles särskilt intresse. Tro bara inte resten är ointressant utan gå in och läs.

Saxat: 

”Min första erfarenhet av låtsasmarknaden Svensk Sjukvård gjorde jag en solig förmiddag på 90-talet.

Jag pluggade medicin och gick en kurs på Södersjukhuset. En dag glömde jag nyckeln till mitt klädskåp, där rocken och stetoskopet dvaldes. Stressat sökte jag upp lämplig enhet och bad om hjälp. Sedan hände ingenting. Ingen visste hur vaktmästarens insats skulle debiteras, nämligen. Vem skulle betala? Tiden gick, samtal ringdes, huvuden skakades. Och jag undrade vad det var för galenskap som hade utbrutit sedan min tid på ett långvårdssjukhus, några år tidigare.

Där användes följande managementmodell: man ringde Vaktmästar-Bosse. Han kom och klippte upp låset. Man sa: ‘Tack, Bosse!’ Klart. Inte en enda blankett att fylla i, ingen kod att registrera.”

I dag ska allt bokföras på rätt konto. Varje liten underenhet ska ta betalt för sitt. En massa extra arbete utförs helt i onödan medan mycket faktiskt inte blir gjort. I vart fall inte med effektivitet värt namnet. Och orsaken är en byråkrati skapad av politikerna för att offentlig verksamhet ska kunna drivas som om den bestod av konkurrerande fristående småföretag.

Hur blev det på detta vis?

Jo, se de det var politiska beslut som togs redan på sossarnas tid för att öppna upp för möjligheterna att privatisera offentligheten. Nu kan denna ineffektivitet användas som argument av Alliansen för att privatisera!

Fundera på det

 

Från samma blogg hämtar jag denna länk:

Prodekanus avhopp protest mot sparbeting


3 kommentarer on “Reflektioner och speglingar II…”

  1. kao skriver:

    Det är sjukvården nu för tiden i ett nötskal – varenda avdelning är en egen ekonomisk enhet och syftet tycks vara lönsamhet i 1a hand. Inte patienterna.

    Redan på 80-talet satte man ‘prislapp’ på allt som skedde. Allt ifrån personalen till blöjor och mat. Sterilisering av instrument och allt. Precis allt som skedde.

    Man bildade LOCUM, som Landstinget själva ägde. Då började man plötsligt ta ut hyra för lokalerna, som ju ändå fanns där. Pengar från själva vården slukades plötsligt av kostnader. O.s.v…

    Även om detta finns massor att skriva.

    Kram
    Kao


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s