Kategorier

Arkiv

Rättslig inkompetens, slöseri och värre!

Två 15-åriga snattare

och varor för tio kronor

Ja, så ser det ut!

Två saker ska genast poängteras. Det ena är att snatteri förvisso är ett brott. Det andra är att femtonåringar är straffmyndiga.

Poängteras kan ju också att samhället inte bara kan rycka på axlarna åt snatteri även om förövarna bara är femton år. Så långt är vi nog överens.

Vad säger Wikipedia?
I Sverige är snatteri ett brott enligt 8 kap. 2 § brottsbalken. Snatteri är detsamma som stöld men med skillnaden att brottet är att anse som ringa med hänsyn till det tillgripnas värde och övriga omständigheter. Den som stjäl något som endast har ett mycket lågt värde, ska alltså dömas för snatteri.

År 1990 höjdes gränsen mellan stöld och snatteri till 800 kronor enligt Högsta domstolens dom i NJA 1990 s 743. I en dom 1994 har Högsta domstolen vid tillgrepp av varor för 928 kr bedömt det som stöld. Värdegränsen för vad som i butik är att anse som snatteri höjdes till 1000 kr genom dom B 5097-08 i Högsta domstolen 30 september 2009.

Det bör noteras att ovannämnda beloppsgräns i första hand tillämpas vid tillgrepp från butik. Vid tillgrepp från privatperson saknar denna beloppsgräns i regel relevans.

Påföljden är böter eller fängelse i högst 6 månader. Försök till snatteri är ej straffbart i Sverige.

Jaha, då är det väl så och kanske nekade pojkarna hela tiden och så såg sig samhället tvunget att fastställa deras skuld i domstol. Vad vet jag, vad vet jag.

Men ändå!

Vore det inte bättre att bara förhöra pojkarna på polisstationen och sedan låta föräldrarna komma och hämta dem och då passa på att ta reda på något om familjesituationen och upplysa föräldrarna om att ha bättre pli på barnen, samt gemensamt gå till butiken och be om ursäkt och betala tian. Det vore både nyttigt och skämmigt och hade kanske fått effekt. Och om det inte skulle ha effekt så upprepades brottet och då möjligen kunde en bot skrivas ut. Men om den inte godtogs, då blir det en annan sak.

Här ska genast också inskjutas att den beskäftige Skvitt känner inte till bakgrunden. Kanske hade allt redan prövats och kanske var grabbarna notoriska snattare och bråkstakar och kanske behövdes en dom för att låta samhället ta hand om dem enligt lagen om vård av unga. Om någon har kunskap om det här aktuella fallet så ser jag fram emot initierade kommentarer.

Men!

Visst fagerlund känns det som att skjuta mygg med elefantbössa när två nyss straffmyndiga grabbar ska dras inför rätta för en tia! Tänk vad det kostar!

Skam åklagare

Artikeln

Sydöstran

Smörklicksmålet

Under tiden ökar nätbedrägerierna stadigt!

Överbelastade åklagare kräver mer resurser

Det här åtalet mot pojkarna tycks mig som ett smörklicksmål. ”För ca 25 år sedan så löpte ett brottmål runt i pressen och gav rättssystemet i allmänhet och försvaret i synnerhet dåligt namn. Målet kallades för smörklicksmålet. Det handlade om en värnpliktig som hade tagit två smörklickar i stället för den stadgade allena smörklicken. Den arme ”brottslingen” fälldes i tingsrätten och fick sin dom fastställd i hovrätten.” /Ingemars Blogg. Många i min generation minns detta väldigt väl. Och det stod inte på länge innan det kom upp ett annat fall i rätten där en kanotpaddlade värnpliktig tappade sin mössa för att han inte hade satt fast den på rätt sätt. Smörklicken är Sveriges absolut dyraste smörklick och mössan vårt samhälles dyraste mössa. Endast kungens krona är väl dyrare än kronans mössa.

Men tillbaka till grabbarna!

Rätt eller inte, övernitiskt eller inte, det kan ju diskuteras. Men så kommer då detta också. Åklagaren hade inte kommit med rätt brottsrubricering och då kunde man inte döma. Man kan ju tycka att i enklaste fall av brott mot lagen ska väl en åklagare kunna komma med rätt brottsrubricering i alla fall.

Många olika synpunkter

Ja, man kan ha många olika synpunkter på det här och jag själv har det faktiskt. Alla pekar inte åt samma håll. Till exempel är det nog så viktigt att stämma i ån. Unga förbrytare ska snabbt bli varse vad brotten leder till. En påföljd krävs och kan vara en bra investering för samhället. Men hur prioriteras resurserna som ju inte räcker till, när man låter hela rättsmaskineriet arbeta på högtryck för tio kronors snatteri?

NU KOMMER DET!

Antag att brottet egentligen handlade om något annat och NÅGOT i mycket större skala. Och antag att förövaren var ett större bolag. Kanske det då inte hade lett till någonting alls!

Låt mig citera några rader.

”Sverige är sannolikt direkt berört av en grov och omfattande internationell brottslighet. Statsledningen och våra myndigheter och rättsorgan finner det självklart att inte lyfta ett finger.”

Det skriver Mikael Nyberg på AFTONBLADET kultur.

Det är detta det handlar om: ett massivt och aldrig tidigare skådat insamlande av personuppgifter för främmande makts räkning!

Mikael Nyberg skriver:

”Enligt personuppgiftslagen åligger det den ansvarige vid anläggningen att se till att personuppgifter samlas in ‘bara för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål’ och att de ‘inte behandlas för något ändamål som är oförenligt med det för vilket uppgifterna samlades in’.

Det finns alltså starka skäl för ett rättsligt ingripande. Men på min förfrågan meddelar Datainspektionen kort att man inte ‘inlett något ärende rörande detta’.

Enligt brottsbalken kan vidare envar som ‘med uppsåt att gå främmande makt tillhanda, här i riket hemligen eller med användande av svikliga medel antingen bedriver verksamhet för anskaffande av uppgifter om annans personliga förhållande eller till dylik verksamhet lämnar medverkan’ dömas till fängelse i upp till fyra år för olovlig underrättelseverksamhet.

Jag vänder mig till Åklagarmyndigheten, vilken rekommenderar mig att ringa FRA och Säpo. FRA hänvisar till Säpo. Säkerhetspolisen, som då det gäller jakt på terrorister brukar berömma sig över öppenhet kring sina hotbilder och metoder, inskränker sig i detta fall till ett e-postmeddelande. Huruvida den som bistår NSA i insamlingen av personuppgifter gör sig skyldig till brott ‘är en rent hypotetisk fråga och inget som vi spekulerar i’, skriver pressekreterare Fredrik Nilsson.”

”Vad gör vi då?” frågar Mikael Nyberg och svarar sig själv:

”Var och en som befarar att personliga uppgifter via Facebook-centralen i Luleå ställs till främmande makts förfogande kan göra en anmälan om misstänkt olovlig underrättelseverksamhet och brott mot personuppgiftslagen till Säpo via mejladressen sakerhetspolisen@sakerhetspolisen.se. Med kopia till datainspektionen@datainspektionen.se.

Det kan bli rätt många anmälningar.

Därmed är saken juridiskt förvandlad från en hypotetisk fråga till ett formellt ärende.

Så får vi sedan överväga vidare åtgärder.”

Facebook 2

Detta är så fruktansvärt bestickande att man förlorar allt, allt, allt förtroende för hela vårt rättssystem! Det är viktigare att sätta fast fjunlösa glin för nästan ingenting än att ta itu med massiv kartläggning av ett helt folk för främmande makts räkning! 

Fru Justitia

Annonser

Stekt fläsk

Appropå

Ja, läste ni det här? Gör det först, tack!

Blundar för de profithungriga – slår till mot ideella

Och om ni inte har tid, så säger bilden nedan en del. Inlägget jag hänvisar till ovan handlar om att myndigheterna har en överslätande attityd till de stora aktörerna som i profitsyfte hanterar djur, men småbrukare och ideella krafter får besök av inspektörer som kan vara mycket nitiska och kräva långt mycket mer av sådana än de stora kapitalstarka företagen när det gäller hur djuren har det.

I sin nitiskhet kan de helt ödelägga livet för vanligt folk utan att det ens finns sakliga skäl.

Jag vänder mig inte emot att det förekommer inspektioner som ser till att djur inte far illa, men jag vänder mig emot att inspektörerna inte vågar ta i med krafttag när det gäller de kapitalstarka företagarna. Och jag vänder mig emot att dessa inspektörer till exempel inte vågar ifrågasätta djurhållningen vid farmandet av mink. Det verkar som de tycks anse att minkar inte behöver något utrymme i sina burar bara för att de aldrig har haft det förut. Jag påstår att inspektörerna ser det som alltid har varit som en norm de utgår från och att de därför inte kan kräva att det sker en utveckling till det bättre för minkarna.

Har du läst så här långt kan du hoppa över länken ovan eftersom du har fått ett sammandrag, såvida du inte vill följa upp länkarna som finns i det inlägget. Och har du tid så läs det gärna.

Djurskydd agerar

Nu till det stekta fläsket som är kokt, eller som man brukar säga – det kokta fläsket som är stekt. För visst är det hög tid att ifrågasätta djurens rätt till godtagbara brandsäkerhetsregler. Bör det inte vara rimligt att djur kan evakueras inom en á två minuter i händelse av brand?

Fundera på det

Varför krävs inte samma klara, tydliga och tvingade regler för brandevakuering av stallade djur som för människor i nöjeslokaler. För människor är det frivilligt att vistas på diskotek och i liknade lokaler, men djuren är ju i praktiken faktiskt internerade utan vare sig begångna brott, fällande dom eller möjlighet att överklaga. Ändå ställs inga krav på att det ska vara lätt att evakuera dem om det brinner.

Så här ser det ju ut i praktiken för våra djur:

brandskydd, ej för djur

Det räcker att se på bilderna så förstår man när det väl har tagit eld är djuren chanslösa även om bonden är på plats omedelbart. Hur ska han få ut grisarna innan det är för sent? Det är ju en omöjlig prestation. Eld sprider sig snabbt, det vet i vart fall varje brandman.

På tre av bilderna ser man hur det brukar se ut i stiorna. En av bilderna visar upp den idealbild som branschen vill förmedla. Men samma problem finns även i denna välskötta grisfarm. Det går inte att evakuera där heller!

Och just därför att djuren omöjligen kan evakueras får vi då och då läsa om så tragiska händelser som den som rubriken nämner: ”Nu brann 1200 grisar inne”.

Hur såg brandskyddet ut för dem och vilken myndighet bär egentligen ansvaret för att det kunde ske? Jag anser att nu är det kokta fläsket stekt. Nu måste myndigheterna agera och sätta upp regler för evakuering av alla stallade djur så det kan ställas krav på djurhållarna att skydda djuren i händelse av allvarliga olyckor.

# # #

Flera länkarna i inlägget jag hänvisar till i början går till Astrids miljö- och samhällsblogg. Där kan man läsa många bra exempel på myndighetsmissbruk, som jag ju nämner just i det inlägget.

Här är några inlägg av Astrid:

Bevisa rasen -annars dödar vi hunden!

Danske hundräddaren dömd till fängelse

De sorgliga resterna

Så nu är de döda

Praxis vid länsstyrelserna

Hoppas du fick lust att läsa mer av Astrids texter.