Kategorier

Arkiv

Blundar för de profithungriga – slår till mot ideella

Viltjouren

Låt mig låta Viltjouren presentera sig:

”På Viltjouren tar vi emot skadade vilda fåglar av alla arter samt igelkottar, ekorrar och harar. Vi tar även emot föräldralösa fågelungar och däggdjursungar. De som arbetar för Viltjouren är alla utbildade i rehabilitering av skadat vilt genom vårt riksförbund KFV där vi är medlemmar. 

Vi har ett mycket tätt samarbete med Djurkliniken Roslagstull, …. Dessutom får vi hjälp av nästan alla veterinärer och Djursjukhus i Stockholms län. 
Viltjouren har alla de tillstånd som krävs för att få rehabilitera. 

Ett djur som kommer till oss eller till veterinären undersöks och vi gör en bedömning huruvida djuret går att rädda eller ej. 
Om man inte kan rädda djuret till ett friskt liv igen, avlivar vi för att djuret skall slippa onödigt lidande. 

Viltjouren

Detta är ett sammandrag, hela texten läser du genom att klicka på länken ovan.

Viltjouren på facebook

Om KFV

”För att vårda och rehabilitera skadat vilt krävs tillstånd från Länsstyrelsen och Naturvårdsverket, enligt jaktlagstiftningen. Ett antal privatpersoner och föreningar har tillstånd att ta hand om skadade djur.” /Naturvårdsverket

Skansen

Djurskydd agerar

Jag har en stark känsla av att det inte kan vara ekonomisk vinst i första hand som driver en verksamhet som den Ewa Kierkegaard driver på Ekerö. Det är nog snarare en passion för vilda djur och ett genuint intresse att hjälpa dem när de har råkat illa ut. Att tro att de vansköts istället för att vårdas till hälsa och rehabiliteras till friheten tycks mig långsökt. Ändå får de inspektionsbesök titt som tätt av länsveterinären. Och visst är det bra. Visst är det bra med tillsyn, så att en myndighet förvissar sig om att allt sköts korrekt.

Men så är det ju knappast. Följande inlägg av Astrid på hennes blogg ger syn för sägen: ”Vinnare och förlorare i Värmland”. Inlägget avslöjar många mycket märkliga turer, där det mesta tycks åsidosättas och tjänstemans hämnd kan misstänkas ligga bakom.

Men jag undrar om det inte är en pseudoverksamhet som myndigheten utför för att visa att den gör något.

Ja, jag får den känslan mot bakgrund av alla fall där djur far grymt illa inom den kommersiella djurindustrin, utan att myndigheten gör ett enda besök och tas på sängen var gång pressen, eller djurrättsaktivister uppmärksammar skandalösa förhållanden. Och när myndigheten avslöjas med att inte ha utfört inspektioner av kommersiella anläggningar och såldes inte har minsta vetskap om de vidrigheter som kommer i dagen, då läser man aldrig om att det leder till åtal. Någon beskäftig ämbetsman på länsstyrelsen säger att ”missförhållandena ska rättas till”.  Visst är det väl så det låter?

Det är stora pengar som står på spel inom den kommersiella djurindustrin och det finns stora pengar att agera med och slå tillbaka mot myndigheten och då är det olämpligt för en myndighet att agera. Kanske det rent av förekommer mutor för att tysta inspektörerna!

Djurskydd blundar

Annat är fallet för de små aktörerna, till exempel de ideella.

Så i fallet med Viltjourens verksamhet på Ekerö utanför Stockholm, har tre förelägganden med krav om en lång rad åtgärder meddelats. Och jag undrar lite över tjänstemännens kompetens och sunda förnuft när de tycks tro att ankor badar i ett vatten och använder ett annat vatten till att dricka. Har de aldrig sett en and förr? /AB

Det här är inget unikt. I så fall hade jag inte reagerat.

Alltså, vill man läsa om sådana här fall av otillbörlig myndighetsutövning, då är Astrids miljö- och samhällsblogg en guldgruva. Eller vad sägs om moment 22 i det här fallet:

”Ännu ett ideellt arbetande katthem hotas nu av Länsstyrelsen. Det är Norrtälje katthem som hamnat i ett fullständigt moment 22 och fått avslag på sitt överklagande till Förvaltningsrätten. Trots att domen (Förvaltningsrätten i Stockholm nr 25183/12) inte vunnit laga kraft kör länsstyrelsen vidare med förslag till beslut att avslå ansökan om utökat tillstånd

Och när vi nu ansöker om att det ska inspektera den nya boxarna så säger de nej det tänker vi inte göra. Ni får inte tillstånd för de boxarna eftersom ni inte åtgärdat punkten i föreläggandet om för litet utrymme! Ja, men vi har ju byggt fler och större boxar. Moment 22 kan man lugnt säga.” Läs mer.

Hungerstejk

Här har vi ett annat fall, som Astrid tar upp:

”Det jag sett av Länsstyrelsens s.k. djurskydd (eget och andras) är vuxenmobbning samt en sofistikerad form av djurplågeri. Det är uppenbart att Länsstyrelsen saknar vilja och förmåga att skilja agnar från vete, att skilja verkligt djurlidande från påhittat med hjälp av cm-tabeller etc. inte kan/vill välja lämpliga åtgärder efter alla skiftande behov, inte kan/vill föra en konstruktiv dialog med djurägare. För att dölja sin egen okunskap och ovilja att verkligen hjälpa djuren väljer Länsstyrelsen att använda makt och förtal.  

Jag själv, min familj, andra drabbade jag har kontakt med lider samtliga av posttraumatiskt stressyndrom p.g.a. Länsstyrelsens sätt att missbruka sin makt.”

När det gäller djurplågeri i stordrift där inget annat än pengarna och profiten gäller, då förekommer inga inspektioner, eller i vart fall inga som leder till någonting alls och minst av allt leder det till åtal. Och leder det till åtal, då är det de som protesterar som åtalas!

Så ser verkligheten ut.

Djurrättsaktivister

Djurrättsaktivist döms till fängelse

Dom för olaga hot mot pälshandlare

 

Så här kan det gå till när man ertappas med att avslöja djurtortyr i industriell skala:

”Aktivisterna tog sig år 2009 in på en grisfarm utan lov. De filmade grisarnas levnadsförhållanden på farmen och publicerade det på sin webbsida. Videon spreds också i medier och på internet. Åklagaren vill att aktivisterna döms till fängelsestraff och omfattande skadestånd.

Anna Nieminen var med och filmade. Hon tycker att det är konstigt att filmarna får mer uppmärksamhet än grisarna och att man snarare borde prata om problemen i köttproduktion.

– Budbärarna är i rätten, fastän man borde uppmärksamma vad grisfarmarna håller på med. Det är helt absurt, säger hon.”

Det hände sig i Finland, men det är ju på samma sätt här. Samma kapitalism och samma rättsväsende med samma lojaliteter till kapitalet.

 

Ett sista citat, en bonde kommer till tals:

”Det började med grannarna som inte förstod sig på djur och anmälde i tid och otid. Hässleholms kommun skickade hit en inspektör samt en annan tjänsteman. Båda var kraftigt berusade och luktade sprit. Trots detta körde de bil. Den ena körde dessutom utan körkort Jag påpekade detta för kommunens dåvarande hälsovårdschef Charles Wadbro. Han hänvisade till att inspektörerna var anställde av livsmedelsverket. Då var det tydligen fritt fram att jobba spritpåverkad.

Gång på gång kom kommunens tjänstemän på inspektion 1981-85 trots att det inte fanns något att anmärka på. I samma veva blev jag skönstaxerad (1982-83) till ca 1 miljon kronor eftersom jag slarvat med att lämna deklaration pga personliga problem (skilsmässa). Skattemyndigheten fick för sig att jag arbetade som kreaturshandlare, något jag aldrig gjort. Någon rättelse för den felaktiga taxeringen har jag inte fått.

Samma kor som kommunen ansåg vanskötta blev nu i ett slag prima och hämtades av kronofogden 6 juni -85. De såldes och inbringade ett bra pris på KLS i Alvesta, numera Som. Pengarna tog skattemyndigheten hand om. Trots att djuren av slakteriet bedömts som prima ansåg kommunen fortfarande motsatsen och belade mig med förbud att handha djur på obestämd tid.” / Astrids miljö- och samhällsblogg, Staten som boskapstjuv 2

Annonser

4 kommentarer on “Blundar för de profithungriga – slår till mot ideella”

  1. Thomas skriver:

    Det går aldrig att kontrollera bort problem.
    Som med minken….
    Ibland så spårar kullsyskonen ut och mobbar en i kullen…
    Då blir det sådana skador. Men det hörs om de slåss och då brukar man gå fram och kolla vad som sker. Man plockar undan den mobbade till en ensambur. Ty varje djur har ett ekonomiskt värde!
    Samma på grissidan, även om även grisar kan drabbas av hjärtslag och annat….
    Broilerkycklingar växer så fort att en del inte klarar det utan dör helt enkelt….

    Vad som är socialt tokigt är att jaga småfolket. De som har för många katter eller så…
    Vad gör det om man har för många katter!?
    Svenskar har, precis som andra i norra Europa, väldigt mycket djurmedkänsla, men vi har däremot ingen respekt för ”viljan att leva” utan anser att döden är ett bättre alternativ än ett miserabelt liv.
    Vilket är en subjektiv bedömning som inte går att hävda på annat sätt än via samhällsövergtepp.

    • skvitt skriver:

      Har man sett kor släppas på grönbetet på våren så vet man att de kan känna glädje. Då kan man föreställa sig att de kanske inte är så våldsamt glada av att stå i bås hela vintern.

      Har man sett minkar som gnager på burarna och vankar av och an i dessa små utrymmen, då kan man föreställa sig att de vill ha ett bättre liv.

      Det här gäller även grisarna och kycklingarna.

      Djur förtjänar bättre.

      Men vi behöver djurhållning om viska få kött och mjölk. Däremot behöver vi inte ha pälsar nu för tiden. De flesta har inte ens råd. Vad säger att de rika har större behov av en päls än vanligt folk?

      Men det var inte det saken gällde. Mitt inlägg handlade inte om det. Istället handlade det om myndigheterna, som slår till med brutalitet mot de små djurhållarna och mot privatpersoner och idealister, men är så lena i mun och vaga i kritiken så fort de kommer till de stora aktörerna. Då är det inte fråga om åtgärder, då vet de inte hur mycket de ska lisma och släta över.

      Vad har du, som familjejordbrukare, att säga om det?

      /Skvitt

  2. Svante skriver:

    http://www.sundsvallsbladet.se/djurens-paralympics-2012-halls-i-sundsvall/
    Ett exempel på hur människor behandlar djur, det finns fler sådana. Jag skulle aldrig låta min hund hamna i en sådan situation. Jag skulle själv välja att bli avlivad. Måste också säga att det finns djurrättsaktivister, som förstört vår Svenska fauna, genom att släppa ut Minkar i vår natur, de flesta dör, men de, som överlever ställer till med oreda. Minken gillar Kräftor, och kan simma uppströms åar, och älvar. Signalkräftan finns snart sagt i alla Svenska vatten, och räcker det med en kontaminerad Kräftbur från ett vatten till ett annat för att ta död på vår egen Flodkräfta, undrar jag hur Minkens framfart påverkar bestånden. Jag känner djurrättsaktivister, som jag har stor respekt för, bland annat kvinnan från Långsele, som fixade min nuvarande hund. Jag har också haft förmånen att som barn få umgås med jordbrukets djur, Kor, Grisar, Får, och dylikt. Redan, som liten skitstövel i 7:årsåldern fick jag lära mig hur man handmjölkar en Ko. Jag har tyvärr också sett hur illa djur behandlas inom jordbruket, och vill slippa se det mera.
    Svante

    • skvitt skriver:

      Det var mycket på en gång!

      Alla har vi en instinkt att få leva. Livet går ut på det. Vi kommer aldrig ifrån den saken.
      Då är frågan den att är det ett djur som har blivit av med någon extremitet, och då räknar jag även in svansen, så vill det säkert leva i alla fall. Om människan kan hjälpa djuret med sitt handikapp så tror jag det är helt OK bara det inte lider.

      Paralympics för djur ser jag dock som helt sjukt därför att det finns sjuka människor. Det skulle därför inte få mig att lyfta på ögonbrynen om det en dag avslöjades att någon skadade sitt djur bara för att det skulle tävla i en sådan tävling.
      Än så länge finns det väl inga stora pengar i ”sporten”, men om det ändras så finns ju risken för sådant! Gud bevare djuren, om jag nu får säga så trots min antiteism.

      När det gäller minkarna som frisläppts håller jag helt med dig. De har etablerat sig i vår natur och de förökar sig. Men de första som kom ut i svens natur var sådana som tog sig ut själva, alltså rymde. Att spä på stammen ytterligare genom att frisläppa dem gör varken till eller från, utom möjligen rent lokalt. Men som protest har det inget stort värde. Då vore det på alla sätt bättre om aktivisterna sprängde farmerna. Tänk vad det skulle skrämma djurplågarna!

      Signalkräftan är införd från Nordamerika, som du ju vet. Skälet var att den är resistent mot kräftpest. Tyvärr är den bärare av sjukdomen, sprider den till flodkräftan, men drabba inte själv. Nu konkurrerar den ut vår inhemska art och det innebär att vi blir ännu en art fattigare. Frågan är vad det leder till. Därom saknar jag kunskap.
      Men arter har alltid dött ut. Problemet är ju att det sker i en omfattning som aldrig skett förr och då ska vi komma ihåg att det har funnits flera stora massutdöenden i jorden historia.

      1 Ordovicium
      För ungefär 440 miljoner år sedan, mellan ordovicium och silur, inträffade det näst största utdöendet vi känner till. Livet var bundet till haven, där mer än 60 procent av de ryggrads­lösa djuren försvann. Orsaken diskuteras i artikeln.
      2 Devon
      Under devon koloniserade växter och insekter land, och i haven levde fiskar. I slutet av perioden, för ungefär 360 miljoner år sedan, drabbades främst haven av ett stort utdöende, där 70 procent av alla arter dog ut. Orsaken är okänd.
      3 Perm
      Det största massutdöendet som vi känner till inträffade för ungefär 250 miljoner år sedan. Vissa forskare hävdar att 90 procent av allt liv på planeten försvann. Orsaken kan ha varit en mycket snabb och kraftig ökning av växthuseffekten.
      4 Trias
      För 200 miljoner år sedan dog 20 procent av de havslevande familjerna ut. Orsaken kan ha varit vulkanutbrott när superkontinenten Pangea delade sig. Av arkosaurierna överlevde bara krokodildjuren och dinosaurierna. 5. Krita
      För ungefär 65 miljoner år sedan försvann hälften av jordens arter, inklusive dinosaurierna, vilket banade väg för däggdjuren – trots att en tredjedel av dessa också försvann. Orsaken anses vara nedslag av asteroider eller kometer.
      6 Holocen
      Många forskare menar att vi nu befinner oss i det sjätte stora massutdöendet. Däggdjur, groddjur, fåglar och reptiler försvinner minst lika fort som under tidigare massutdöenden. Den här gången är orsaken känd – människan.
      Källa: http://fof.se/textruta/fem-stora-utdoenden-och-nu-ett-sjatte

      Jag respekterar också djurrättsaktivister, men jag vet också att det finns flummare inom rörelsen, tyvärr. Sådana tänker inte helt klart. De kan jämföras med andra flummare inom andra rörelser, till exempel på sextiotalet och sjuttiotalet inom vänstern. Och givetvis inom feministrörelsen.

      Sen ifrågasätter jag att du kan ha varit en liten skitstövel. Ej heller en stor sådan! 🙂

      Till sist: djur behandlas mycket illa av vissa och ju mer pengar det handlar om dess mer är risken att så sker. Det är kapitalismens baksida! Någon framsida har jag inte sett!

      /Skvitt


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s