Kategorier

Arkiv

Skvitts friskola

Kär leks dikt på sär skriviska

En dikt av Ghost.

Dikten är ett utmärkt exempel på sär-skrivning. Den inleds såhär:

”Jag mötte henne på buss håll platsen

Hon var ensam stående mamma

och stod således ensam och väntade på bussen med sin barn vagn

Bussen var för senad och an lände först efter tjugo två minuter

Jag kollade på arm bands klockan”

Resten av dikten läses hos Ghost, länk ovan.

Skvitt har en ny chef.

Jag kan ju tycka att en chef borde vara bättre på de flesta områden än en underlydande, att chefskapet sitter i bättre utbildning, bättre meriter, bättre kunnande och så vidare. Men så är ju inte fallet alltför ofta.

I varje organisation finns det alltid människor i lägre position som har bättre kunskaper än sina chefer.

Skvitts chef har många brister och borde aldrig ha fått posten. Men Skvitts chef är också en mästare på något, så klart;

– på sär-skrivning!

Man skulle kunna tro att det var hon som hade skrivit dikten ovan, men så är alltså inte fallet.

Vissa människor anser att vi måste ställa krav på invandrares språkkunskaper, för ”svenskhetens bevarande” och av andra märkliga skäl. Och det är väl inte entydigt fel. Men först och främst måste vi väl ändå själva leva upp till kraven på kunskaper i det svenska språket!

Usch!

Skriv ihop Sär skrivning!

Här är några riktigt bra särskrivningsexempel:
”BAD SHORTS – inte är de bra inte…
HUGG ORM – Effektivare än att slå den?
SKUM TOMTE – tar klapparna själv.
RÖK FRITT – bolma på bara!
KASSA SKÅP – inget att förvara något värdefullt i.
BIND GALEN – innan han skadar någon!
SNOR KRÅKA – stjäl en fågel.
JÄST SVAMP – alkoholhaltig?
ETT STYCK MORD – vill ni beställa något mer?
SJUK GYMNAST – kan behöva en sjukgymnast.”

Visst kan det bli komiskt! Exemplen är hämtade här.

Särskrivning är bara ett problem.

Det finns många andra språkliga problem för infödda svenskar med svenska som medfött modersmål. Med det språk som de borde ha fått med modersmjölken och uppenbarligen inte har fått, så borde det ha blivit tillrättalagt i skolundervisningen och därmed inte vara något problem.

Dock blir ju skolundervisningen bara sämre och sämre år efter år. Från att ha legat i absolut främsta ledet i Europa för 40 år sedan har kvaliteten på svensk skolundervisning nu sjunkit till en medelmåttlig nivå. Det innebär att vårt land tappar i konkurrenskraft. För Sverige som nation är det ödeläggande. Om det är Sverige som Sverigedemokraterna vill värna om är det skolan de ska göra till hjärtefråga istället för invandringen, som är helt nödvändig om en sund demografisk profil skall kunna upprätthållas.

”De elever som började skolan i mitten på 1990-talet fick vara med om ständiga nedskärningar. Skolbibliotek lades ned, elevgrupperna blev större, kuratorer och lärare blev färre. Nu finns det stor risk för att en ny generation svenska elever får vara med om samma sak. Det visar en rapport från Lärarnas riksförbund som SvD har tagit del av.” /SvD

Konsekvenserna borde utredas. Det är väl det minsta man kan begära och det är just vad Lärarnas Riksförbund gör: 

”Lärarnas Riksförbund kräver att en skolkommission inrättas för att följa upp konsekvenserna av nedskärningar, uppsägningar och varsel. – Det är en uppenbar risk att den ekonomiska krisen kommer leda till sämre kvalitet inom den svenska skolan, säger Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner.” / Klipp från tidigare inlägg av Skvitt.

Med tanke på att Folkpartiet sitter med i regeringen och att Folkpartiet har skolfrågor som hjärtefrågor, kunde man ju ha förväntat sig en uppryckning av de svenska skolorna under tiden som har gått sedan alliansregering tillträdde. Men så har ju inte skett! Tvärt om så sjunker skolans kvalitet varje år! Orsaken är inte bara privatiseringen, även om den har en inte oväsentlig betydelse.

 Bilden ovan skapade jag till det här inlägget.

Det var då jag ännu inte konsekvent försåg mina bilder med ”skvitts.wordpress.com”.

Det är mycket som brister i kunskaper i det svenska språket hos det svenska folket, som i allt högre grad tycks kritisera invandrare för att inte kunna acklimatisera sig eller för att de har svårt med vårt språk. Och den kritiken tror jag oftare kommer från just de svenskar som saknar bildning i allt och till och med i sitt eget modersmål!

Se exemplet nedan!

Fundera!

Ser du felet?

Facit:

Är det priset man tar betalt så lite för?

Observera att det är en journalist som har satt rubriken. Av journalister borde man ju kunna kräva att de kan skriva rätt och riktigt och om det kravet är för högt ställt, vad kan man då kräva av vanligt folk som inte har språket som sitt huvudsakliga arbetsredskapet?

En annan skälig fråga är ju vad en lärare har gjort – som låter en elev gå ut skolan utan att ha lärt sig att använda skiljetecken eller att använda stor bokstav de kan ju skriva enligt detta exempel som du just nu läser som du ser är det inte lätt att följa med i texten visserligen är det inte så många som skriver på detta sätt men det förekommer och att det alls förekommer är ju helt otroligt! Eller hur?

Språk-Åhh-sikt

Genus!

Tänk alla dessa genusfel som man stöter på titt som tätt.

Det borde väl inte vara så svårt att i våra skolor, till i vart fall våra infödda svenskar, lära ut våra vanligaste genus-regler? Och än mindre att ställa kravet på att åt åtminstone våra journalister har höga betyg i svenska. Den inramade texten i bilden nedan är ett direkt klipp från AFTONBLADET, men det kunde ju komma från vilken annan blaska som helst.

Av texten att döma är uppenbarligen Rogerio en man, men det är även Renata. Enligt skribenten rör det sig såldes om ett samkönat äktenskap, vilket det i verkligheten inte alls rör sig om.

Rätt-Fel

Exempel två, mannen som på ålderns höst, eller när det skedde, förvandlades till kvinna:

Exempel tre: ”Den misstänkta 28-åringen bor sedan några månader i närheten av skolan. Han är tidigare ostraffad men…” Han var alltså man, men förvandlades till kvinna vid någon oklar tidpunkt!

Men det är ju värre än så!

För värre är det när man medvetet vill ändra språket när det inte finns något annat behov än ett rent politiskt sådant!

Pronomenproblemet

Det finns svenska språkförespråkare som i den extremistiska feminismens idé-förvirring, eller i en medveten politisk strategi, vill införa ett nytt pronomen i svenskan trots att det inte behövs. Jag syftar på ordet ”HEN”.

Hur uttrycker man sig om man vill undvika att krångla till det med att skriva ”han/hon”?

Skvitt förklarar:

Exempel:

”Han eller hon som inte klarar av att hantera genus …”

”Han/hon som inte klarar av att hantera genus …”

Man påstår att det är enklare att istället skriva:

”Hen som inte klarar av att hantera genus …”

Och därmed visar man sin okunskap i det svenska språket eftersom språket har en mycket bättre möjlighet att helt undvika genus i sådan mening: ”De som inte … ”

”Hen” är inte ens försvarbart som pronomen i syfte att undvika könspronomen eftersom det alltid går bra att att använda andra pronomen. Men det tycks som om vissa feminister inte vill kännas vid att kön finns. Ändå är de inte bara ur fortplantningsskäl viktiga. Det är bara att fundera på alla gånger vi könsbestämmer personer eller djur när det inte alls behövs. Till exempel: ”Stötte på en snubbe och helt plötsligt bet hans tik mig”. Det faller oss naturligt att säga så, hellre än att utesluta könsbestämningen.

Än värre skulle det ju bli på BB: ”Vad blev det? Det blev en hen!” Könet är det första en förälder vill veta!

Jämställdhet gynnas inte av att vi låtsas som att könet inte fanns.

Lade ni märke till det? Reagerade ni? Om inte så borde ni ha gjort det.

Meningen innehåller en omotiverad tempusändring! Rätt tempus ger följande mening: ”Jämställdhet gynnas inte av att vi låtsas som att könet inte finns.”

Årtalsfelen

Allt som oftast hör man folk av alla bildningsgrader säga år ”tvåtusentretton”. Och jag undrar verkligen varför man plötsligt måste byta sätt att benämna årtal bara för att man passerade ett millenniumskifte. Ingen sa ju år ”ettusenniohundranittionio”. Men året därpå blev plötsligt år ”två tusen.”

Så lätt fungerar det inte. En språkregel är en språkregel och i detta fall säger den att efter år nittonhundranittionio kommer år tjugohundra och i dag har vi år tjugohundratretton. Jag tycker att man kan begära av journalister och professorer att behärska denna del av språket, men tyvärr är det lika vanligt bland dem som bland allmänheten i stort  att man uttrycker sig fel och i engelsktalande länder säger man alltid fel! Med tanke på de engelskspråkiga influenser vi har i dag måste vi lära oss att bättre stå emot om vi vill bevara en god svensk språkstandard.

Det andra pronomenproblemet

I det här fallet handlar det om bristande skolutbildning. Det blir med andra ord ett fel som stigmatiserar. I sammanhang där människor måste skriva till myndigheter kommer de att behandlas sämre och mer sällan få rätt i sak om de inte behärskar att sätta rätt personligt pronomen i en mening.

Jag syftar på ”de” och ”dem”.

En del tror att talspråkets ”dom” kan ersättas med ”dem”. Och när de skriver vill de inte skriva ”dom” eftersom det inte låter korrekt. Och det är det ju inte heller. ”Dom” är inte riktig svenska, om man så kan säga. Förvisso är språk levande. Språk utvecklas. Inget hindrar att vi godkänner ett sådant pronomen så som varande ett fullvärdigt ord i både tal och skrift. Men vi har inte gjort det och det måste vi acceptera. Språk ska ju också vårdas.

Så här ligger det till:

Numerus: första person, i  subjektsform = ”Jag” i singularis  och ”Vi” i pluralis .

Numerus: första person, i objektsform = ”Mig” i singularis och ”Oss” i pluralis.

Numerus: andra person, i  subjektsform = ”Du” i singularis och ”Ni” i pluralis.

Numerus: andra person, i  objektsform = ”Dig” i singularis och ”Er” i pluralis.

Numerus: tredje person, i  subjektsform = ”Han, Hon, Den, Det, Man” i singularis och ”De” i pluralis

Numerus: tredje person, i  objektsform = ”Honom, Henne, Den, Det, En i singularis och ”Dem” i pluralis.

Det folk gör som inte kan skilja på de och dem är att plötsligt tala barnspråk! ”Dem skrattade!” Jämför detta med det lilla barnet som säger ”Mig skrattade!”

Regel för den som har svårt för detta, tänk hur det blir språkligt om man byter ut de där svåra pronomen mot ”Jag” och ”Mig”! Låter ”Mig” rätt då ska det vara ”Dem”, men om ”Jag” låter rätt ska det vara ”De”.

Singularis och pluralis

En liga består av flera personer. Grips alla i ligan skriver man att ”Alla i ligan är gripna” och syftar på alla ligans medlemmar. ”Gripna” är ordformen för pluralis i det här fallet.

Om man skriver om gripandet av ligan som helhet är det ligan som är gripen. Den är inte ”gripna”. Men vore det många ligor som greps, då skriver man att ligorna är gripna.

Det här är ju alldeles självklart när jag påpekar det, ändå gör folk fel.

Hårklipparligan är gripen och alla i Hårklipparligan är gripna!

Ovanstående är inget undantag. Här är ett annat exempel:sångerskans familj är informerade”. 

Hade hon en eller flera familjer?

”… sångerskans familj …” är singularis, men ”… är informerade …” tyder på att de var flera familjer eftersom det syftar på mer än en familj! Det skrivs ju i pluralis.

Tänk att det kan vara så svårt med svenska till och med för journalister, som ju är en yrkeskår med ordet som arbetsredskap!

mig också

Bonuslänkar:

Under de senaste 20 åren har svenska grundskoleelever blivit allt sämre, visar en rapport som Skolverket presenterade nyligen.

Sedan JanBjörklund blev skolminister för över sex år sedan har andelen elever som lämnar grundskolan med behörighet att söka gymnasiet minskat varje år.

Utbildningsminister Jan Björklund har missat få tillfällen att klanka ned på den socialdemokratiska flumskolan. Samtidigt har niorna som blir underkända på nationella provet i matematik ökat stadigt sedan han flyttade in på Rosenbad.

”Svenska skolelevers resultat går utför. Kunskapsnivån är nu under genomsnittet för OECD-länderna visar en ny rapport. Utbildningsminister Jan Björklund tror att trenden fortsätter.” Det skriver Riksdag & Departement.

Skvitts friskola behövs!

Men det vore bättre om samhället kunde garantera god utbildningsstandard.

Skolan funkar inte

Annonser

6 kommentarer on “Skvitts friskola”

  1. Svante Svensson skriver:

    När jag gick i 6:e klass blev jag tilldelad en bok. Gäst Hos Verkligheten av Pär Lagerqvist. Denna bok skulle läsas på en vecka, och sedan skulle en recension skrivas. Jag läste boken utan att få ut det minsta av den, och skrev följande recension. ”Det är inte min verklighet han är gäst hos”. Naturligtvis var det inte vad läraren ville ha, och jag hade för alltid tappat intresset för så kallad finlitteratur. Hämnden från läraren kom nästan på en gång, jag skulle läsa Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. Den boken hade jag redan läst delar av hemma, och ställt tillbaka i bokhyllan, som prov utan värde.
    Kanske var det för tidigt att tvinga en 12 åring att läsa sådana böcker, inte vet jag. Jag har i alla fall läst ett verk av 1 Nobelpristagare, Nils Holgerssons underbara resa. Jag skriver ju hellre än bra, och läser numera sällan tung litteratur, p.g.a. värken i armarna, och dåligt tålamod.
    Svante

    • skvitt skriver:

      Vi fick i min klass också uppgiften att läsa en bok och recensera den. Jag minns inte om det var mitt eget val, men det blev en bok av Emile Zola.

      Jag började läsa. Sida upp och sida ned beskrev ett grönsakstorg i Paris. Eller snarare vad som fanns i stånden. Äpplen som såg ut si och så och äpplen som såg ut på annat sätt. Äpplen som … och äpplen som … .
      Sen kom nästa sort, kanske det var plommon och i så fall mera plommon och plommon och …

      Och något annat som beskrev i detalj och något annat som beskrev i detalj och något annat som beskrev i detalj och …

      Jag blev så förbannat trött på boken så jag gav fan i att läsa mera.

      Så kom ju dagen för redovisning.

      Jag sa som det var: ”Det var rena djävla skiten! Bara frukter till förbannelse, sida upp och sida ner. Jag orkade inte läsa mer än de första sidorna så det blir ingen recension!”

      Läraren svarade: ”Det var ju också en recension. Det är helt godkänt!”
      Gissa om jag blev förvånad!

      En klok lärare, med andra ord.

      /Skvitt

  2. kao skriver:

    Vet inte vad som har hänt i den svenska skolan sen 70-80-talet. Varför ska det vara så svårt att skilja på ‘de’ eller ‘dem’? Har inget minne av att det var så förr. ‘De’ har prepositioner som styr dativ (som ju är platsbundet) och (‘dem’, som styr ackusativ har med riktning att göra.) Varför ska det vara så svårt idag? De flesta under 45-50 år tycks ha problem med detta.

    Kanske har jag fel? Men idag börjar man ju med datorer (och miniräknare i matte) innan man kan läsa, räkna och skriva ordentligt.

    Särskrivningsgrejen kommer säkert av engelskans inflytande på språket. Man borde kanske låta eleverna LYSSNA på hur det LÅTER med en särskrivning.

    Kram
    Kao

    • skvitt skriver:

      Jag kan inte påstå att jag är en hejjare på grammatik, men jag hör ju hur det ska låta, så därför begriper jag inte varför så många inte HÖR när det blir fel. Det finns ju ett inre öra, men en del tycks vara döva på det örat.
      Märkligt, men då är det skolans plikt att hjälpa de eleverna och den plikten försummas uppenbarligen i allt högre grad för vart år som går. När det sen har blivit så att dagens vinstdrivande skolor sätter vinstintresset framför kunskapsförmedlandet och kompensera det med att ge eleverna glädjebetyg för att få skolan att framstå som bättre än den är och därmed konkurrera med andra skolor om att få till sig elever, då kan det bara bära av utför med barnens kunskaper, Sveriges humankapital och landets förmåga att hävda sig internationellt.

      På profitens altare offras alltså Sveriges framtid!

      Ned med kapitalismen! Ned med borgerskapet! Kamp för socialismen och kommunismens gemenskap!

      Kram!
      /Skvitt

  3. Maffigt och gediget inlägg nyttigt för mej att inse vilken skillnad i betydelse ett mellanrum har ..då det finns eller ofinns (Findus &Pettson)
    Jag som tycker att man ska få leka lite med ord ..men även lekar har vissa regler.
    Att leka rätt
    Jag som nu ofta bekvämt lägger mej ner och skriver på tel där det ständigt kommer ordförslag i ramen ovanför TROR att särskrivningar na kommer att öka lavinartat eftersom man gärna tar hjälp av de färdig formulerade som dyker upp och som alltid har ett medföljande mellanrum med sej ..det tar extra tid att fixa till

    • skvitt skriver:

      Särskrivning kommer säkert att fortsätta att öka, men då måste ju skolan sätta in sina resurser. En särskrivare borde aldrig få godkänt i svenska!

      Kram!
      /Skvitt


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s