Kategorier

Arkiv

I Alliansens Sverige

Nedrustad välfärd

nedrustad social trygghet

(signerad Moderaterna)

All nedrustning av sociala trygghetssystem bär Moderaternas ideologiska stämpel. De övriga partierna har inte mycket att sätta emot. Å andra sidan har de inte heller protesterat, eftersom samsynen är kompakt. Med tanke på hur tyst det är från Socialdemokraternas sida och med tanke på att den nuvarande politiken inleddes trevande av dem för 30 år sedan är det ju inte heller mycket att vänta från deras håll heller.

Otyggheten

”ONÅDIGA LUNTAN I dag överlämnas Onådiga luntan till Socialförsäkringsutredningen. Det är en rapport med berättelser från människor som hamnat utanför trygghetssystemen, som skickas från den ena myndigheten till den andra, som gått ifrån normalt liv med jobb och familj till – ingenting. Du och jag är inte mer än en trafikolycka ifrån att hamna där själva, skriver Maria Wallin.”

Arbetslös

( Från Moderat-Sverige)

Annonser

9 kommentarer on “I Alliansens Sverige”

  1. Svante Svensson skriver:

    Det finns egentligen bara ett parti som inte svikit sina väljare, och det är Moderaterna.
    Svante

    • skvitt skriver:

      De har inte svikit de av deras väljare som vet vad M vill, men de har svikit alla dem som fick för sig att M var ett arbetarparti och lät sig luras av sådana lögner.

      Men de sistnämnda är ju så djävla korkade att de kommer aldrig att koppla sambandet mellan att de har fått det så djävla dåligt och att det beror på Moderat-politiken.

      En del är så djävla korkade att de endast kan användas som reklam för kondomer!

      /Skvitt

      • Svante Svensson skriver:

        Nog måste väl alla förstå vad Högern står för, t.o.m. jag gör ju det.
        Svante

        • skvitt skriver:

          Tyvärr är alla inte som du!

          /Skvitt

          • Svante Svensson skriver:

            Min morfar sa så här någon gång i slutet av 50 talet ”Facket, och Socialdemokraterna är inte bra för oss arbetare, men kommer högern till makten blir det ett helvete”, han har varit död sedan 1970, så han fick inte möjlighet att se att han blev sannspådd.
            Svante

            • skvitt skriver:

              Den tidens arbetare var mycket mer politiskt medveten än dagens är. Då kände man både till ideologierna och sin egen klasstillhörighet. Nu känner man varken till det ena eller det andra.

              Skvitt

  2. […] läs här I Alliansens Sverige och här Maria […]

  3. Svante Svensson skriver:

    En stilla undran, håller kapitalisterna på att eliminera sin egen existens. Utan arbetare har de inget annat val än att äta sedlar, och knapra på guldtackorna, och jag tror att den födan är ganska näringsfattig. Om vi hade en fackförening i landet, som var något värd skulle en generalstrejk kunna visa kapitalisten vem som föder honom/henne, eller modernt hen. Facket skapade Socialdemokratiska partiet, men nu verkar det som det ”nya arbetarpartiet” tagit över både partiet, och fackförening. Det förakt jag kände inför fackpampar redan som 18 åring har stått sig genom åren.
    Svante

    • skvitt skriver:

      Det ligger mycket i vad du skriver. Och jag kan ju påpeka och tror det faktiskt är så du också menar att ”Det förakt jag kände inför fackpampar redan som 18-åring har” STÄRKTS ”genom åren.”

      Det är väldigt bra påpekande du gör när du skriver ”Utan arbetare har de inget annat val än att äta sedlar, och knapra på guldtackorna, …”

      Jag har vid något tillfälle berört att borgarklassen, bourgeoisien, har tagit språket från arbetarklassen, eller i vart försöker med det varje dag. Och här måste jag påpeka att även Socialdemokratin drar sitt strå till lasset när det gäller att avväpna oss ett för oss funktionellt språk. Språket styr ju tanken ganska mycket och antagligen mycket mera än vi tror.

      Ett exempel på detta är att borgarklassen talar om ”arbetsgivare” och ”arbetstagare”. Med dessa ord kan arbetarklassen fås att tro att att det aldrig skulle finnas arbete om det inte fanns arbetsgivare! Och det är ju det som är meningen också.
      Om vi däremot talar i arbetarklassens numera nästan bortglömda termer, då talar vi om ”arbetskraftsköpare” och arbetskraftssäljare” och plötsligt handlar det om en affärsuppgörelse och en öppen fråga om priset för varan. En strejk blir alltså en naturlig sak för att sätta ett skäligt pris på arbetskraften. Som det nu är, blir ju en strejk något som var och en inte har rätt till utan måste ske efter vissa ingångna avtal!

      Men arbetarklassens numera nästan helt avsomnade språkbruk frigör tanken även på ett annat sätt. Det är möjligheten att ställa en naturlig fråga, som inte är lika självklar med borgerskapets språkbruk, nämligen VAD KÖPER ARBETSKÖPAREN EGENTLIGEN? Köper han vad vi producerar med vår arbetskraft? Svaret är ”NEJ”!

      SÅ, VAD KÖPER ARBETSKÖPAREN EGENTLIGEN? Jo, han köper vår tid! Under tiden ställer arbetskraften sin tid till hans förfogande, men inte bara det. Arbetskraften ställer också sin skicklighet, kompetens, sitt liv och hälsa till arbetsköparens förfogande. Och under den tid som kapitalisten betalar för producerar arbetskraften ett värde som den INTE får betalt för! DET värdet tillfaller helt och hållet kapitalisten och det är just DET som gör kapitalisten till det den faktiskt är, en KAPITALIST! OBSERVERA att om arbetskraften ersattes för det producerat värdet skulle ingen vinst kunna tas ut av arbetskraftsköparen MEN värdet var likväl skapat!

      Vad kapitalisten alltså gör är att se till att priset på arbetskraften är så lågt att det uppstår en vinst som han kan lägga beslag på i slutänden efter att råvaror, maskinkostnader, lokaler, logistiken OCH lönerna är betalda. Av dessa kostnader är det endast lönen som kan påverkas av kapitalisten!

      Med de stulna orden kan systemet förklaras, men aldrig med de ord borgerskapet har uppfunnit för att hindra oss att se klart och tydligt hur vi luras från den stund vi kliver in på arbetsplatsen tills dess vi kliver ut därifrån igen!

      Det här borde vara självklara saker för var och en, men sedan fackföreningarna lade ned sin bildningsverksamhet på 50-talet har allt fler glömt de viktiga orden med sprängkraft som får bourgeoisien att darra av rädsla för att vår insikt kan kan leda till handling.

      På frågan om kapitalisterna håller på att eliminera sin egen existens kan jag bara säga att det är den utveckling jag ser framför mig. De starkaste av dem är de som skor sig i finansvärlden och som skapar de kriser som allt oftare drabbar världen globalt och stör alla samhällsfunktioner, inklusive produktionskapitalistisk ekonomi.
      Huvudsakligen är det vanligt folk som får betala för dessa kriser, som alltså inte uppstår av sig själva utan ingår i det spel som endast berikar finansvärldens största kapitalistiska aktörer. Men även företag drabbas, de små mer än de stora.

      Som jag visade ovan så skapas samhällets värden enbart genom arbetarklassens produktivitet, inte av företagarna.
      I slutänden, via produktionskapitalisterna, blir dessa värden det som finansvärdens kapitalister dribblar med, lever av och skapar kriserna med, med vilka de omfördelar rikedomen sins emellan. Och detta blir för det globala samhället allt mer förödande för varje nytt årtionde som går.
      Det kan inte fortsätta hur länge som helst. Alltså eliminerar kapitalisterna på sikt sin egen existens. Och då inträffar det som Marx skrev: PRODUKTIVKRAFTERNA KAN INTE UTVECKLAS INOM DET RÅDANDE SYSTEMET!

      Nu behövs åter igen ett ord som borgerskapet vill få oss att glömma. Ordet ”klass”.

      Borgerskapet har försökt att få oss att tro att klasser inte längre finns. Men det är inte så lätt att blunda för det. Därför har borgerskapet gett ordet en ofarlig betydelse enbart relaterat till en fråga om inkomst och social status och uppdelat på tre klasser: ”underklass”, ”medelklass” och ”överklass”, vilket inte kan förklara något alls. Ur detta växer också fram ett ganska meningslöst ord som ”klassklyftor”.

      Borgerskapets tricks går ut på att dölja det faktum att vissa ÄGER PRODUKTIONSMEDEL och andra är i det avseendet EGENDOMSLÖSA, alltså äger inte produktionsmedel. Istället säljer de sin arbetskraft OCH under tiden producerar de alla de värden som skapas i samhället! Denna värdeproduktion är arbetarklassen som klass räknat helt ensam om, oavsett om de tillhör ”underklass”, medelklass” eller mindre vanligt, ”överklass”!

      Utan arbetarklassen går kapitalisterna under! Deras klass inte längre existera! Utan arbetarklassen skapas ingenting.
      Detta leder fram till en ganska självklar slutsats: alla hittillsvarande samhällssystem har gått under och mekanismen bakom undergången har alltid varit att produtivkrafterna inte har kunnat utvecklas ytterligare inom ett rådande ekonomiskt system.
      Nu står vi snart där. Finanskapitalismen tvingar fram en förändring och det finns bara en klass kvar i nuläget, som kan frigöra dessa produktivkrafter. Och det är ju den klass inom vilka produtivkrafterna själva verkar, arbetarklassen!

      Denna sanning skall ligga förborgad för arbetarklassen. Den ska icke känna till detta! Kunskap kan ju utnyttjas! Kunskap kan ju förändra världen. Kunskap har alltid förändrat världen! Kunskap kan störta den härskande klassen! Kunskap har alltid störtat härskande klasser!

      /Skvitt


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s