Kategorier

Arkiv

Arbetslös nekas socialbidrag

Krav för socialbidrag

”Ta ut pension i förtid!”

”Javisst, din fattige stackare, kom inte här och begär någon hjälp, för det har du inget för!”

pension först

För att citera några rader ur artikeln: ”Enligt de regler som fack och arbetsgivare enats om kan arbetstagaren börja ta ut sin avtalspension redan från 55 års ålder. Den är den regeln som socialförvaltningen i Göteborg nu skjuter in sig på.”

Det vi ser är ett allt hårdare samhällsklimat. Regeringen gör vad den kan för att minska ”skattetrycket”. Det som Moderaterna alltid har talat om. Och nu ser vi resultatet. Det finns inga pengar i systemet. Det system som skulle ha utgjort en trygghet när någonting går snett, som till exempel när en arbetsgivare gör folk överflödiga i den ständiga jakten efter profit.

Vem är bördan övervältrad på? Jo, den enskilde löntagaren, som oftast gjort sitt bästa varenda arbetsdag i livet, men som ändå kan rationaliseras bort.

Det aktuella fallet ”handlar om en man som vi kan kalla Anders. Han jobbade i ett vanligt transportyrke, men blev arbetslös hösten 2012.

Anders har valt att stå utanför facket och a-kassan. I oktober var han helt utan pengar och vände sig till Norra Hisingens stadsdelsförvaltning. Han begärde socialbidrag – eller försörjningsstöd som det numera heter – till uppehälle, hyra, lokalresor och el.

Det blev avslag. Handläggaren på socialförvaltningen hade upptäckt att Anders hade en avtalspension. Och den går ju att ta ut från fyllda 55 år.”

En sådan handläggare är en klassförrädare!

”Jag hoppas vi förlorar i Förvaltningsrätten, säger Tord Karlsson (S), som är ordförande i den aktuella stadsdelsnämnden i Göteborg.” Uppenbarligen ingen klassförrädare, men tydligen inte mäktig att riva förrädarens beslut, trots att det inte finns ”regler som säger hur löntagares tjänstepension ska bedömas vid bidragsansökningar.”

Handläggaren skulle aldrig ha aktualiserat avtalspensionen.

Man kan ju bara hoppas, som Tord Karlsson, att Förvaltningsdomstolen underkänner förrädarens beslut. Om den inte gör det kommer många tusen  att drabbas. I så fall hoppas jag att detta även en dag drabbar förrädaren själv. Så djävla säker ska förrädaren inte vara att den inte kan bli arbetslös i dessa tider, när även socialförvaltningarna får dra in svångremmen i politikernas spariver. Men så långt tänkte nog inte förrädaren som i sin nit att slicka uppåt i hierarkin ville framstå som en duglig kugge i maskineriet, vilket ”Anders” antagligen hedersamt har varit i sitt yrke som transportarbetare.

Hedersam, till skillnad från vad man kan kalla handläggaren, som så gärna i onödan går över lik för att tjäna sitt levebröd, möjligen i hopp om en ynka liten löneförhöjning. Skamligt!

 

Kontrast: ”Riksdagens leda­möter bestämmer själva vilka fallskärmar och pensioner de ska få när de lämnar folkstyrets centrum.”

Det är som adelsfrälset förr. Ni känner väl till hur man verkställde en dödsdom mot en adelsman en gång i tiden. Vanligt folk kunde dömas att halshuggas.

Smasch, och blodet flöt!

Även en adelsman kunde halshuggas.

Smasch, och vinet flöt!

Ja, man högg halsen av adelsmannens skugga och sen firades alltsammans med kalas och den ”avrättade” bjöd alla till bords.

Än lever samma anda, men nu är det andra som utgör frälset.